KRÖNIKA Här är jag – utanför säkerhetszonen ...
N
yligen gick två dörrhandtag
sönder hemma hos mig. Samma kväll alltså. Två dörrhandtag samtidigt alltså. Fattar ni? Hur sannolikt är det? Hur ofta går ett dörrhandtag sönder över huvud taget? Och så händer det två gånger samma kväll!
inser att ingenting är omöjligt. Saker kan hända, även om de är osannolika. Och saker kan låta bli att hända, trots att de är väldigt sannolika. Sannolikhetslära är väl kanske ingenting som gemene man har studerat mer ingående. Ändå tror jag att vi jobbar mycket med sannolikhetskalkyler, medvetet eller omedvetet.
Det är då man
går ut på att försöka förutse vad som ska ske. Vi använder våra samlade erfarenheter och kunskaper för att räkna ut vad som sannolikt väntar i nästa stund. Vi vill helt enkelt vara så välpreparerade som möjligt för alla tänkbara situationer. Det känns liksom lugnast så. Samtidigt är det när det inte blir som vi har tänkt oss, när något oväntat inträffar, som det blir riktigt spännande. Nu tänker jag inte specifikt på de där jädra dörrhandtagen, det var inte ett dugg spännande, bara irriterande.
Mycket av våra liv
3
säkra vårtecken • Att cykelsadeln ständigt är täckt av ett fint lager damm
• Att man klär sig minst ett lager för varmt • Att man vill hacka sönder isen och sprida ut snön för att skynda på snösmältningen
på. Ta till exempel om man öppnar kylskåpet på morgonen och upptäcker att filmjölken är slut. Det är då som marken gungar till (det är nog förresten ingen slump att det kallas för filmjölkstillvaro). utanför säkerhetszonen och måste börja tänka i nya banor, man måste väcka upp hela det slumrande systemet som bara vill att allt ska vara som det alltid har varit. Det är jobbigt, men också stimulerande och, som sagt, spännande.
Plötsligt är man
tillfällen man minns långt efteråt. Den vanliga filmjölksmorgonen sällar sig bara till raden av andra filmjölksmorgnar och faller snart i glömska. Så mitt i allt kalkylerande kanske vi också borde tänka mer som Too-ticki i Tove Janssons böcker om Mumindalen: ”Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”.
Det är också sådana
Den 22 april kommer nästa nummer av Yippie. Tipsa oss gärna om vad du vill läsa i den.
Men andra gånger. När man hamnar i situationer som man är helt oförberedd
lars kågström lars@yippieharnosand.se
Månadens fråga: När känner du att det är vår?
MIA WESTER, sid 15 – När jag känner ljumma vindar mot ansiktet och hör fågelkvitter, särskilt tidigt på morgonen. Då blir jag tårögd. Det behöver inte ens vara vackert väder eller vackert omkring mig för att jag ska njuta då.
6
Y I P P I E H Ä RNÖ S A ND
Stig Wedin, sid 32 - Jag har krokusar hemma i trädgården och när de tittar fram känner jag att nu är det vår. Det är härligt!
Anna Samuelsson, sid 36 – När jag får hacka is så att den smälter mycket fortare. Igår hackade jag hemma och sparkade runt klumparna. Det är roligt tycker jag.
Maya Nyberg, sid 30 – När skorna möter asfalten för första gången efter att isen smält. Då tycker jag att det känns som om det är vår.