Berättelse - Stefan Werme

Nu ska ni få stifta bekantskap med Frank. Han är en helt vanlig köttbulle, förutom att han är fyrkantig. Frank ses som en glad prick, men det har inte alltid varit lätt.

När Frank var liten mobbades han för att han var fyrkantig. Han kom ofta hem från skolan gråtandes. Hans mamma brukade trösta honom genom att säga att om alla vore lika så skulle det inte vara roligt, men Frank ville inte vara annorlunda. Han ville vara precis som alla andra.

I hela hans liv har Frank fått kämpa. Han har aldrig fått något gratis och han tar aldrig något för givet. Nu när Frank har blivit äldre så har han lärt sig att uppskatta att han är annorlunda.

Han tycker rent av synd om de andra köttbullarna för att de är lika varandra. Frank tycker att det har sina fördelar med att vara olik alla andra. Han utnyttjar det till sin fördel. Visst stöter Frank på folk som har fördomar, men han bryr sig inte så mycket om det. De säger ingenting som Frank inte redan hört.

Frank är stolt över sig själv. Han har kommit långt, men det har inte varit lätt. Han har fått kämpa, men han är nöjd med den han är idag. Han har skaffat sig livserfarenhet, vilket är viktigt! Han har dock en lång bit kvar att vandra, men det kanske blir lite lättare nu tack vare den livserfarenheten han har.

Frank reser runt i skolorna runt om i Sverige för att prata om hur det är att vara annorlunda. Han

Teckning: Anders Johansson

ger ungdomarna självförtroende och mod att stå upp för den man är. Att våga vara annorlunda. Att man inte behöver vara som alla andra. Att det är okej att sticka ut.

Frank är väldigt uppskattad bland skolorna. Det är många skolor som slåss om honom så han har att göra ett bra tag framöver. Frank tycker bara det är kul. Han tycker bara det är roligt att han kan hjälpa till.

Frank önskar bara att han hade någon att prata med när han var liten. Det är därför han håller föredrag. För att visa folk att de inte är ensamma. Att det finns folk som de. Det gäller bara att göra sig hörd och det hoppas Frank att folk ska våga göra efter att ha gått på ett av hans föredrag. Franks slagord är: ”Våga vara annorlunda.”

På sina föredrag pratar Frank mycket om hur det var för honom som barn och om hur han har fått kämpa, men också om vilka fördelar det finns att vara annorlunda. Han vill lyfta fram det positiva i att vara annorlunda.

Frank är nöjd med sitt liv. Det enda som han känner som skulle kunna förbättra hans liv är om han träffade en flicka, men var sak har sin tid. Frank lever ett ganska innehållsrikt och meningsfullt liv. Han har alltid något att göra.

Där lämnar vi Frank. Vi önskar honom lycka till med allt han företar sig.

STEFAN WERME

Jag satt hemma framför datorn och skrev när plötsligt telefonen ringde. Det kusliga var att telefonen var avstängd. Jag tittade på displayen ”666”, stod det.

Jag svarade ”Hallå”, sa jag. ”Do you want to sell your soul”, hörde jag i andra änden. (Av någon anledning snackade snubben engelska.) ”N-no”, sa jag. ”Do you want to sell your soul for a penny”, sa rösten i andra änden.

Jag la på sen fortsatte jag att skriva. Efter en stund ringde det igen.

Jag svarade. ”Hallå.” ”Do you want to sell your soul”, hördes i andra änden.

Nu började jag bli irriterad så jag drog till med min amerikan-engelska och sa: ”Listen, awright. I ain´t sellin´ ma soul, ya hear. Man, who the hell are ya, anyway.” ”I´m the Devil and I take souls for a livin´ and I want yours”, sa rösten i andra änden. ”Bad luck foh you, cus ma soul ain´t foh sale, fool. Sen klickade jag honom och slängde telefonen så att den gick i sönder.

Nästa dag åkte jag ned till stan för att köpa en ny telefon. Jag svängde förbi en kyrka för att få en präst att välsigna min telefon. Jag tror vanligtvis inte på sånt där humbug, men desperata tider kräver desperata åtgärder.

Efter att prästen hade välsignat min telefon åkte jag hem. Jag satte mig vid datorn och skrev. Nu för tiden har jag aldrig telefonen avstängd längre och varje gång det ringer så tror jag att det är han som ringer.

Egentligen vill jag inte ha en telefon. Det hade varit så skönt att vara utan. Men i detta samhälle som vi lever i så är det nödvändigt med att ha en telefon. Jag blir bara så nojig varje gång den ringer. Men som tur är så ringer den inte så ofta.

STEFAN WERME