Berättelse

Lejonen vid vattenhålet – Del II

Vi återvänder till lejonen vid vattenhålet för en uppdatering. Dynamiken i gruppen har förändrats. Honan som var borta flera dagar utan att någon visste var hon var har nu lämnat flocken och sökt sig till nya marker. Saknaden är påtaglig.

Flocken har dock fått nytt tillskott. Två hanar och en hona har sällat sig till flocken. Just den här flocken är väldigt populär. Många söker sig hit. Vissa stannar ett par dagar, andra stannar bara någon dag.

Med så många lejon i omlopp så kan det bli lite problem, speciellt för en av lejonhanarna. När han känner sig otrygg eller osäker så pratar han med alfahonorna och dem guidar honom rätt. Deras roll är inte att styra flocken med järnhand utan att finnas till hands om man behöver dem. Det är ingen diktatur. I den här flocken får man chansen att utvecklas och hitta sin egen väg.

Lejonhanarna går ständigt på upptäcktsfärd men dem går inte allt för långt ifrån flocken och skulle

dem någon gång gå vilse så kan dem alltid hitta tillbaka till flocken igen. En lejonhane i flocken är inte speciell kanske men annorlunda. Han kan ha lite svårt med alla nya lejon. Han har svårt att vänja sig vid dem, men han får mycket stöd av alfahonorna så han känner sig ganska säker och han vet sin plats.

Han trivs bra för sig själv, men ibland vill han leka med de andra lejonhanarna, fast helst så ligger han under trädet i skuggan. Han njuter av livet. Han har verkligen haft tur som har hamnat i en sån bra flock. Han skulle skydda flocken med sitt liv.

Lejonen ligger och latar sig. Det är soliga dagar. Bättre än så här kan det inte bli. Hanarna leker. Alfahonorna ligger och latar sig. Dagen går och det blir kväll. Det är en fin solnedgång. Lejonen lämnar vattenhålet för kvällen. Imorgon är det en ny dag.

STEFAN WERME

En flygresa till Australien

Jag har tänkt på en sak, eller jag har tänkt på många saker, men just nu har en sak har slagit mig. Säg att man ska flyga till Australien, varför flyger man då inte norrut. Alltså åt motsatt håll mot det man gör idag. Det vill säga om jorden verkligen är rund. För flyger man åt motsatt håll, då borde det ju gå snabbare, för då måste man ju inte flyga över alla länder som man flyger över idag och man kommer bakvägen, så att säga.

Förutsatt att jorden verkligen är rund då och en annan tanke är att om man skulle flyga åt motsatt håll, alltså norrut, skulle flygplanet vid ett tillfälle hamna upp och ner på då?

Återigen förutsatt att jorden verkligen är rund. Eller har jag fel? Jag ser jorden varken som platt eller rund, utan jag ser jorden mer som en snöglob. Ni vet en sån som man hade när man var barn. Jorden är platt på ytan, men ser rund ut från rymden.

Låt säga att jorden är rund, då skulle det

teoretiskt sett vara snabbast att flyga norrut och komma bakvägen, för då slipper man ju flyga över alla de länder som man flyger över. Varför har ingen tänkt på det tidigare? Eller är jag helt ute och cyklar?

Snubben som sa att jorden är platt kanske hade rätt ändå. För mig är jorden platt i alla fall och det står jag för. Sen bryr jag mig faktiskt inte om hur det ser ut ifrån rymden, jag är aldrig där ändå. Vem vet, atmosfären kanske är en illusion som får jorden att se rund ut. Är det någon som har tänkt på det?

Jag lämnar er med denna tanke. Kanske ni har tankar om detta. Det vore i så fall kul att höra de tankarna.

STEFAN WERME

Jag är inte rädd

Jag brinner. Jag brinner av en längtan.

Längtan efter vad, har jag ännu inte förstått. Jag vet bara att jag brinner.

Jag springer ut, jag springer ut, på den vidsträckta ängen.

Ut! Bland blommorna som växer sig stora och fina efter att ha legat i dvala under vintern.

Se hur blommorna sträcker sina blad mot solens värmande, smekande strålar. Jag är inte rädd. Jag är inte rädd! Jag kysser orden med mina läppar. Jag smeker orden med min tunga. För jag är inte rädd.

Tänk att fyra små enkla ord kan bilda en sådan kraftfull mening.

Det här är jag och jag är inte längre rädd.

STEFAN WERME

Månens skimmer du förnimmer där varg och loo kring vinden bo vid mörka skogars timmer

Björn-970628

En resa mellan bergen

En väg spirar högt upp på berget Vi reser genom vida berg Vinden fryser i vintermörkret slädarna rullar ner för backen I ett gatuhörn lurar en mörk skugga du kommer till mig i mörkret Alla lampor tändas alla lampor ser att det bara är vi två En krona tänds mitt i nattens storm Livets fest en dans i salen Alla lyktor tänds i staden Folk kommer från när och fjärran en folkfest för stadens briljans Ett moln av tobaksrök breder ut sig i baren Bardisken blänker i den stora salen folk ligger druckna och utslagna Dimman ilar runt hörnet jag går ensam hem på natten genom stan och allt jag ser är tysta gatuhörn skumma vrån Klockan är snart halvfyra frost har lagt sig på gatorna Stjärnhimlen är klar och ljus Natten är full av mystik jag sover nästan En stad mellan bergen Det blåser en vind över nordliga torg vinden fryser till is Jag stänger porten stjärnorna tänder nattens lykta Jag säger godnatt!

Björn Samuelsson - 9 aug 93