Fråga juristen: Är det lagligt att ha personer utan diagnos inlåsta mot deras vilja?

Fråga: Min fru som är 80+ och inte orkar komma med på resor längre vistas på en intervallvårdsavdelning under tiden jag är bortrest. Hon har dålig syn men klarar bra av att ta promenader i näromgivningen och har ingen diagnostiserad minnessjukdom.

Avdelningen där hon vistas ligger inte långt från hemmet så även den miljön är bekant för henne men hon förvägras att gå ut på egen hand och personalen har naturligtvis inte tid att gå ut med henne. Hon har också en telefon med stor text så om hon skulle gå vilse kan hon ringa och säga till. Vi har sagt att vi kan skriva intyg på att det är på eget ansvar som hon går ut men det hjälper inte. Är det med lagen överensstämmande att ha personer utan diagnos inlåst utan att släppa ut dem när de vill?

Svar: Patientens självbestämmanderätt är en ledande princip inom social- och hälsovården. Enligt lagen om patientens ställning och rättigheter ska vården ges i samförstånd med patienten.

Självbestämmanderätten innebär att patienten har rätt att delta i beslutsfattandet som gäller honom eller henne själv. En åtgärd eller ett ingrepp som gäller hälsan kan endast utföras om människan har gett sitt samtycke av fri vilja och med vetskap om alla de omständigheter som påverkar beslutet.

Patienten har också rätt att fatta beslut som kan skada den egna hälsan eller livet och rätt att vägra ta emot vård eller behandling. De som deltar i vården ska respektera patientens egna beslut.

Begränsningsåtgärder som avses i mentalvårdslagen gäller enbart patienter som vårdas oberoende av sin vilja. Det finns inga bestämmelser i lagen om begränsningsåtgärder på personer som frivilligt omfattas av socialvårdens eller hälso- och sjukvårdens tjänster.

Självbestämmanderätten gäller på samma sätt varje människa oberoende av ålder eller sjukdom.

Till exempel en minnessjukdom innebär inte automatiskt att självbestämmanderätten fråntas, eftersom en minnessjuk person kan ha förmåga att på ett adekvat sätt fatta beslut som gäller honom eller henne själv. Så länge människan själv förmår besluta om sina egna angelägenheter ska hans eller hennes egna beslut respekteras.

Olika felaktiga förfaringssätt vid social- och hälsovårdens verksamhetsenheter samt enheternas oskrivna regler kan innefatta begränsningar av självbestämmanderätten. Vissa rutiner kan ha blivit en så införlivad del av arbetssättet och verksamhetskulturen att de inte ens uppfattas som begräns-