”Vi ska inte skjuta ner goda förslag bara för att de kommer från Esbo”

Från och med den 1 januari 2023 ansvarar Västra Nylands välfärdsområde för vård, omsorg och räddningsväsende i Västnyland. Det är ett gigantiskt uppdrag. De äldres intressen ska bevakas av ett äldreråd.

Allt kommer säkert inte att gå som på Strömsö i början. Västra Nyland har nämligen haft få samarbetsstrukturer inom vård och omsorg hittills. Nu ska social- och hälsovården i tio kommuner, från Hangö till Esbo, slås ihop i en enda organisation.

I de tio kommunerna bor nära en halv miljon invånare och det nya välfärdsområdet har 9000 anställda. De är frågan om läkare, sjuksköterskor, närvårdare, brandmän och ambulanspersonal för att bara nämna några.

I Västra Nyland bor 90000 personer som är äldre än 65 år. Det säger sig självt att de äldre invånarna använde fler vård- och omsorgstjänster än de som är kvar i arbetslivet. Med stigande ålder ökar i regel behoven.

Därför har riksdagen sett till att det i vart och ett av Finlands 19 välfärdsområden inrättas så kalllade äldreråd.

Enligt paragraf 32 i lagen om välfärdsområden ska välfärdsområdesstyrelsen inrätta ett äldreråd för att garantera den äldre befolkningens möjligheter att delta och påverka.

Äldrerådet ska ges möjlighet att påverka planering, beredning, genomförande och uppföljning inom olika verksamheter i välfärdsområdet i frågor som är eller som äldrerådet bedömer vara av betydelse för de äldre och med hänsyn till de tjänster de behöver.

Äldrerådet ska också tas med när former för delaktighet och hörande utvecklas.

I Västra Nyland har välfärdsområdesstyrelsen vänt sig till äldreråden i kommunerna för att få förslag på medlemmar. Det betyder att det finns representanter från samtliga tio kommuner.

Flera av äldrerådets medlemmar är bekanta ansikten från Svenska pensionärsförbundets medlemsföreningar i Västnyland. God Tid träffar några av dem på Kyrkslätts nybyggda välfärdscentral i början av januari. De är Kaj Sjöblom, Kyrkslätt, Gustav Båsk, Esbo, Torolf Hedlund, Grankulla, Clas Czarnecki, Sjundeå, och Frank Lindholm, Raseborg. Dessutom sitter Ethel Björklöf från Ingå med i äldrerådet.

Äldrerådet leds av Olli Männikö från Esbo. Kaj Sjöblom är en av rådets två viceordförande.

Älderådet i Västra Nylands välfärdsområde samlades i november till sitt konstituerande möte. Det verkliga arbetet börjar den 8 februari när man samlas för att godkänna rådets verksamhetsstadga. Sedan är det meningen att man ska träffas ungefär en gång per månad. Totalt ska fem möten hållas under våren.

– Vi får se hur det blir, men det blir nog bra, säger Kaj Sjöblom med ett leende.

Optimismen går det inte att ta fel på.

Det är ett gäng med stor erfarenhet av att arbeta i hemkommunernas äldreråd som nu slår sina kloka huvuden ihop. De erfarenheterna finns med i bagaget när man nu börjar någonting nytt.

I kommunerna har lyhördheten mot äldreråden växlat.

I Grankulla har äldrerådet en egen representant i varje nämnd. I Esbo lärde sig nämnderna den hårda vägen att ärendena bordlades om äldrerådets utlåtande saknades.

–Inte hörs vi alltid i kommunens äldreråd heller, inflikar Frank Lindholm från Raseborg.

– Det är viktigt att äldrerådet får frågan i tid och att någon har tid att skriva ett svar också, säger Gustav Båsk.

Informationen måste fungera

När God Tid besöker Kyrkslätt är Västra Nylands välfärdsområde bara10 dagar gammalt. Den uttalade avsikten är en trygg övergång till det nya. En trygg övergång till det nya välfärdsområdet ska för både invånare och personal betyda att störningarna är så få som möjligt.

Många saker ska förbli som förr. Användaren av vård- och omsorgstjänster ska få servicen på samma ställen som förut och av samma personal som tidigare.

Västra Nylands välfärdsområde består av kommuner där svenskan har en stark ställning, kommuner där svenska nästan aldrig hörs och så storstaden Esbo, med svenska som minoritetsspråk.

Strax efter nyår hamnade Västra Nylands välfärdsområde i rubrikerna när svenskspråkig personal hade fått information som var översatt med Google-translate. Det lågvattenmärket får inte upprepas, men visst haltar det också på annat håll. – Jag fick samtal om att det telefonnummer med Senior-info som utannonserats inte fungerade på svenska alla dagar i veckan. Så ska det inte vara, säger Gustav Båsk. – Nu i början är det särskilt viktigt att vi är alerta. Det är viktigt att den information som ges ut når alla.

Det tvåspråkiga informationsblad som välfärdsområdet gav ut inför starten och som distribuerades i samarbete med finska gratistidningar verkar inte ha nått alla. Det misstaget får inte upprepas när välfärdsområdet senare i år ger ut en seniorbilaga.

– Äldrerådet borde ha en åsikt om hur den ska distribueras, säger Båsk.

Stödnivåer utjämnas

De svenskspråkiga medlemmarnas breda representation i äldrerådet gör att de kan bygga upp en arbetsfördelning där var och en bevakar ett specifikt område. För- utom språket finns det en uppsjö av frågor som behöver bevakas. De äldre ska bo hemma så länge de vill och kan, ibland med hjälp av en närståendevårdare eller hemhjälp. När det inte längre fungerar ska man kunna flytta till äldreomsorgens boendeenheter.

Just stödet till de närståendvårdare som gör en stor arbetsinsats har väckt stor debatt i Västnyland. Kommunerna hade fram till årsskiftet väldigt olika stödnivåer.

Fram till årsskiftet var det högsta möjliga arvordet för en närståendevårdare drygt 1835 euro i månaden i Grankulla och Esbo. Motsvarande belopp i Lojo, Ingå, Raseborg, Sjundeå och Hangö röde sig mellan 850 och 900 euro.

Välfärdsområdets fullmäktige bestämde före jul att det högsta beloppet i alla kommuner i välfärdsområdet är drygt 1400 euro i månaden.

Det som i Raseborg och Hangö betydde en nivåhöjning betydde i Esbo mindre pengar.

– Jag är sur på hur det här hanterades, säger Gustav Båsk och hänvisar till att de som får det högsta beloppet ofta är föräldrar som är hemma med cancersjuka barn.

Fungerande modeller

De svenska medlemmarna i äldrerådet tycker att det är viktigt att välfärdsområdet tar vara på de fungerande modellerna från olika delar av det vidsträckta området. Ett bra exempel är det mobila sjukhuset LiiSa som startades i Esbo. Det handlar om en specialutrustad bil som är som ett sjukhus i miniatyr. Den har utrustning för blodprovtagning samt möjligheter för analys av snabbprover.

– Vi ska inte skjuta ner de goda förslagen bara för att de kommer från Esbo, säger Kaj Sjöblom.

Vad för framtiden med sig?

– Vi ska heller inte skjuta ner de digitala läkarbesöken, säger Torolf Hedlund även om han är medveten om att alla inte är bekväma med dem.

Clas Czarnecki instämmer.

– Det gick bra att ordna coronaintyg per telefon så det ska säkert också gå bra, säger han.

Text och foto: Markus West