Page 1

NU ÄR

VI ÖV

36.30

ER

0

medle mma populä raste m r på norden s ötesp djurintr lats på näte t för essera de

zoone

ANKVALLNING

s.04

sedan

n.com

1997

Vi spenderade en dag på en gård utanför Halländska Slöinge där Fredrik Wibäck och hans working kelpie Ior tog med oss på en träningsrunda.

RANDERS REGNSKOGAR

s.06-07

Randers Regnskog består av tre konstgjorda regnskogar, kupolernas respektive namn hintar om dess ursprung. Följ med oss in i Sydamerikakupolen, Asienkupolen och Afrikakupolen.

KATTEGATTCENTRET

s.08-09

Platsen som ger besökaren en känsla av närkontakt med djuren, och ger exempel på hela världens marina fauna i spektakulära tankar och akvarier.

ZOO KÖPENHAMN

s.10-11

TA TÅGET TILL REGNSKOGEN! Magasin Zoonen på världsomspännande ekologiskt safari - nästan på hemmaplan

Fina inomhusattraktioner med högsommartemperaturer och en luftfuktighet över 90.

HOLMSUNDS TROPIKHUS

s.19

DJURKLAPPSGUIDEN Vår djurklappsguide är lika pålitligt återkommande som tomten på julafton. Och visst skall man ge djurrelaterade klappar. Årets djurklapp är grön. Och i vår guide hoppas vi ge dig gott om tips som underlättar när du skall ut och köpa djurklapparna, vi lovar att de håller långt efter att nyåret firats in! Landets nordligaste anläggning i sin genre. Vi träffade ägaren Krister Löfgren som gav oss en guidning i Tropikhuset.

s.14-15

VARSÅGOD! Magasin Zoonen är gratis - ta med ditt fria exemplar och sprid det till nära och kära! MER I DETTA NUMMER: Zoonen-Stället - vi hälsar på hos Daisy på Skansen-Akvariet • Amerikansk cocker spaniel • Mexikansk nakenhund • Afrikansk dvärgmus - ett spänstfenomen • Ancistrus - en duktig algätare • Geoffroys silkesapa • Finsk lapphund • Sebramangusterna - de sanna överlevnadskonstnärerna • Söderåsen - en ny djurpark växer fram • Doglistener - sveriges enda rekommenderade • Whippet - sportig mjuk och fin • Goja i svensk skrud - den blågula aran Varaner som terrariedjur • Diamantpyton - orm med ursprung i Australien och Nya Guinea • Eremiter i terrariet • Fisk med fyra ögon • Gibbonapor – sjungande akrobater • Världens största gnagare • Möt ormen som svarar för flest ormbett i USA • ...och mycket mer!


02 Ge en julklapp till miljön LEDARE Det lackar mot jul och i vanlig ordning har vi listat några lämpliga ”djurklappar” – prylar som förhoppningsvis förgyller vardagen för både våra sällskapsdjur och oss själva. Vi kan konstatera att lågkonjunkturen alltjämt lägger sin tunga, svarta kappa över oss och att några märkbara förbättringar när det gäller klimatfrågan inte kan skönjas. Förra årets ”Årets Djurklapp” var en upplevelse. Vi spinner vidare på samma tema! Gör en resa, så som vi gjort, till Danmark och upplev sommarvärme, regnskog, exotiska djur och annat på nära håll! Men nyttja tåg och färja – i värsta fall en bensinsnål, miljövänlig hyrbil! Det blir en fin ”djurklapp” både till dig själv, din vän och inte minst till vår livsmiljö. Genom att inte ta en dyr flygresa till exempelvis Thailand, bidrar du inte till att släppa ut flera ton koldioxid i atmosfären!

Allt är inte ljus på vår himmel, denna höst och vinter. Tyvärr måste vi konstatera att den välskötta och trevliga anläggningen Tropikcenter i Halmstad tvingats att lägga ner verksamheten. Anledningen är att byggnaden, som Roland Norrman hyrde nedre våningen, där Tropikcenter låg, har sålts av kommunen och inför hotet om chockhöjda hyror valde han att avsluta.

Den sista monter som blev klar på Tropikcenter var den för surikaterna. Dessvärre räckte inte ”Timons” vaksamhet till för att rädda anläggningens fortlevnad. Tropikcenters saga blev några och tio år lång.

Vi kan dock meddela att en ny anläggning, en djurpark, kommer att se dagens ljus kommande vår. Det är Söderåsens Djurpark, utanför Osby, som ser ut att bli något alldeles extra. Bland mycket, mycket annat kommer besökarna att där få stifta bekantskap med alla djuren från Tropikcenter, som fått nya och rymligare hem där. Magazin Zoonen lovar självklart att till vårnumret återkomma med en fyllig presentation av den nya svenska djurparken!

www.zoonen.com

INNEHÅLL s.17

s.13-14

s.19

02 LEDARE, INNEHÅLL 13 DANMARKS AKVARIUM ZOONEN-STÄLLET DJURKLAPPSGUIDEN I 03 14 ANKVALLNING DJURKLAPPSGUIDEN II 04 15 SAFARI I DANMARK FINSK LAPPHUND 05 16 RANDERS I COCKER SPANIEL 06 17 RANDERS II DOGLISTENER 07 18 KATTEGATCENTRET I NORRLANDS PÄRLA 08 19 KATTEGATCENTRET II SÖDERÅSEN I 09 20 ZOO KÖPENHAMN I SÖDERÅSEN II 10 21 ZOO KÖPENHAMN II WHIPPET 11 22 DANMARKS AKVARIUM VARANER 12 23 HANS TYCKER TILL, MAGASIN ZOONEN NO 6

VACKRA FISKAR FRÅN VÄRLDENS ALLA HÖRN

DAISY PÅ SKANSEN-AKVARIET HAR ORDET

GRÖNA SKÖNA DJURKLAPPAR

BRA TRÄNING FÖR VALLANDE HUNDRAS

GRÖNA SKÖNA DJURKLAPPAR

INLEDNING DANMARKSPECIAL

OCH SEBRAMANGUST - TRÄFFA DEM BÅDA!

REGNSKOG INOM RÄCKHÅLL

...OCH MEXIKANSK NAKENHUND

REGNSKOG INOM RÄCKHÅLL

SVERIGES ENDA REKOMMENDERADE

BESÖKSVÄRT I GRENÅ

HOLMSUNDS TROPIKHUS IMPONERAR

BESÖKSVÄRT I GRENÅ

EN NY DJURPARK VÄXER FRAM

VINTERÄVENTYR INOMHUS

EN NY DJURPARK VÄXER FRAM

VINTERÄVENTYR INOMHUS

SPORTIG MJUK OCH FIN

VACKRA FISKAR FRÅN VÄRLDENS ALLA HÖRN

VARANER SOM TERRARIEDJUR

Avslutningsvis, vår vanliga maning så här inför vintermörkret! Tänk på hundarna och katterna. Förse dem med reflexhalsband eller andra anordningar som gör att de syns i trafiken. Det finns många, många olika prylar att välja emellan i det sammanhanget! Vi ses igen! I nästa nummer av Magazin Zoonen och inte minst på zoonen.com! HANS NORLING

Sccccchhh! –Vi surfar på www.zoonen.com MATERIAL Allt material i tidningen som ej har någon text- eller bildbyline är skrivet och fotograferat av Hans Norling. DISTRIBUTION Tidningen distribueras gratis till privatpersoner som beställt samt via ställ på väl valda butiker, djurparker etc. NÄSTA NUMMER 15 maj 2010. UTDELNINGSSTÄLLEN Uppgifter om utdelningsställen återfinns på www.zoonen.com/magasin och utökas kontinuerligt. ANNONSBOKNING För bokning av annonser i kommande nummer eller på webben vänligen kontakta sales@zoonen.com eller på 08-50 64 02 02 MAGASIN ZOONEN FÖR UTDELNING Vill du ha tidningen för utdelning, kontakta oss!

Hasse.

Magasin Zoonen & Zoonen.com kontor Hamngatan 11, 302 43 Halmstad Telefon: 035 - 21 28 30 • Fax: 035- 77 77 097 www.zoonen.com • magasin@zoonen.com


03

www.zoonen.com

Gibbonapor – sjungande akrobater

Svarar för flest ormbett i USA

Skansen-Akvariet

Kopparhuvudet förekommer, alla underarter inräknade, från Massachusetts i nordöstra USA till Texas och en bit ner i Mexico. Arterna förekommer i tegelröd till brunröd färg och är försedda med vita till vitrosa tvärband. Dess naturliga foder är smågnagare och groddjur, även ödlor och andra ormar tas ibland. Unga exemplar äter också gräshoppor. Arterna blir upp till 130 cm långa. Sällan dock mer än en meter i terrariet. Dess gift är starkt, men sällan dödligt för människor. Trots att arten är ganska tillbakadragen och helst undviker onödiga sammanstörningar, lär det ändå vara den orm i USA som står för flest giftormsbett. Ormen hugger när den trampas på eller störs närgånget på annat sätt. Men grundstrategin tycks ändå vara: bättre fly än illa fäkta. Det vetenskapliga namnet är Agkistrodon contortrix pictigaster.

Fisk med fyra ögon

Ytterst få varelser svingar sig med sådan fart, finess och vighet bland grenar och träd som gibbonaporna. Några djurparker i vårt land visar gibbonapor, vanligen den vithandade gibbonapan, och de väcker alltid förundran med sina akrobatiska konster. Men visste ni att dessa balansvirtuoser är tämligen nära släkt med oss själva? Så är det faktiskt. Det fanns en tid när de till och med räknades till människoaporna. Numera har man dock tänkt om och de befinner sig på släktträdet någonstans mellan människoaporna (gorillor, schimpanser och orangutanger) och andra apor. Men i motsats till de nära släktingarna längre upp på släktträdet, så är gibbonaporna monogama. Möjligen finns där en likhet med människorna (?),

många människor i alla fall, eftersom de ”gifter” sig för livet. De lever dessutom familjevis, vilket innebär att mamma och pappa lever tillsammans med sina ungar. Om man bortser från de akrobatiska ”konster” de här aporna presterar i träden och i djurparkernas repkonstruktioner, så är de nog mest kända för sin sång. Ofta stämmer hanen och honan tillsammans upp denna sång, som kan vara i en kvarts timme. Ett par gånger varje dag upphäver de sina stämmor och syftet är förstås att tala om för omgivningen och andra gibbonapor att just detta revir är upptaget. Detsamma gäller naturligtvis för hanens solosång vid soluppgången, som vissa av de nio arterna håller sig med.

ZOONEN-STÄLLET

Naturen har genom utvecklingens gång åstadkommit mycket märkligt. Den här fisken måste räknas till den kategorin. Ytligt sett ser den kanske inte så märkvärdig ut. Den har ganska oansenliga färger, den lever i stim, är en utmärkt hoppare, blir som mest upp till 30 cm lång och räknas till levandefödarna. Men den är minst sagt en udda figur i vår Herres hage. Det märkliga är bland annat det som namnet antyder. Fiskens ögon är ombildade så att den övre halvan kan se uppåt, äver vattenytan, medan den nedre halvan håller koll på det som sker under vattnet. De utstående ögonens hornhinna, pupill och näthinna har delats av ett vävnadsskikt. Det gör att fisken i princip har fyra ögon – två som kikar uppåt och två som kikar nedåt. Det är så klart en stor fördel fär en strikt ytorienterad fisk som jagar i ytan. Det är svårt för fiender ovanför och under vattenytan att överraska sådana här fiskar. Lika svårt är det för byten att undkomma, även om den mest jagar strax under vattenytan. Det handlar oftast om nedfallande insekter och andra små ryggradslösa djur.

I kommande nummer av Magasin Zoonen kommer vi presentera ett av de ställen som har vår tidning för utdelning till sina besökare. Denna gången har vi bytt några ord med Daisy Bäckman på Skansen-Akvariet där 1000-tals besökare tar del av varje utgåva av vår tidning. Hur har Ni öppet under vintersäsongen? – Vi har öppet alla dagar året om utom julafton. Nu under lågsäsong har vi öppet 10.00-16.00 på vardagar och 10.0017.00 på helger. Varför skall man besöka er nu? – Så här års sänker sig lugnet över Skansen-Akvariet och det är en perfekt tid för att besöka oss och ta sig tid att se alla våra fantastiska djur. Bland annat så har både dvärgsilkesaporna och goeldistamarinerna fått ungar. Dessutom har vi byggt en ny biotop med slamkrypare och fyrögonfiskar som är väldigt roliga att titta på. Något speciellt du rekommenderar? – Mina personliga favoriter är ormarna och jag brukar tipsa besökarna om att titta ordentligt i terrarierna eftersom det är lätt att missa t.ex. en orm som ligger i lövverket eller en sköldpadda som börjat gräva ner sig under barken. Vi satsar på att ha flera arter från samma biotop tillsammans för att på så vis skapa en mer levande anläggning och stimulera djuren. Varför har Ni Magasin Zoonen för utdelning hos er? – Jag tycker det är roligt att vi har Magasin Zoonen här, den är informativ på ett enkelt sätt som gör att även den som inte är så insatt i djur kan ta till sig artiklarna. Den är mycket uppskattad av både personal och besökare. Många besökare passar på att köpa en kopp kaffe och sätta sig med tidningen och koppla av en stund när barnen tittar på leksakerna i vår butik. Skansen-Akvariet på webben: www.skansen-akvariet.se

Zoonen.com - i medlemmarnas tjänst sedan 1996! Är du redan en av våra 36 000 medlemmar? Om inte är det dags att ta steget nu. Surfa till www.zoonen.com och registrera dig gratis.

Norden populäraste mötesplats på nätet för djurintresserade - www.zoonen.com


04

www.zoonen.com

Ior gillar att valla ankor Bra träning för en vallande hundras På en gård utanför Slöinge i Halland, riktigt ute på landet, gör sig Fredrik Wibäck och hans working kelpie Ior i ordning för dagens träningsrunda. Ekipaget håller på med vallning och då går förstås tankarna till får eller nötboskap. Men föremålen för denna höstdags jobb är inte fyrfota djur, utan åtta rejäla tamankor! – Det är perfekt att träna med ankor, säger Fredrik. Då går det inte så fort och man hinner träna in varje förflyttning i lagom tempo. Numera är det här med vallning ganska stort i Sverige och många som har de utpräglade vallningsraserna, working kelpie och border collie måste ha godkända vallningsprov för att hundarna ska kunna bli till exempel lydnads- eller spårchampion. – Jag tycker också det är oerhört viktigt att ge hundarna det jobb de är framavlade för, säger

Fredrik som håller får i en hage intill gården och naturligtvis också jobbar med dem. Han har också tillgång till ett stort fält vissa tider på året och där kan han träna vallning i full skala. I Sverige är det inte många som sysslar med ankvallning. – Jag känner till ett par tre stycken som funnit att det är ett bra komplement till den övriga träningen, säger Fredrik. I Australien, som är de här hundarnas hemland, och i viss mån också vallningens hemland, är det vanligt med ankvallning. Där finns det till

och med tävlingar i denna, något udda sport. Fem av Wibäcks ankor är av rasen löpand, vilka finns band annat i Indien. Enligt sägnen har de avlats till dålig eller ingen flygförmåga, men ett raskt promenadtempo, vilket gör dem utmärkta som vallningsobjekt. Finessen med detta, i det fattiga Indien, är att ankorna lätt kan drivas i flock till marknaden utan någon risk för att de ska ta luftvägen mot friheten. Då och då används de här i Sverige i uppvisningssammanhang när vallning ska demonstreras.

När det behövs, för att inte stressa ankorna för mycket, kommenderar Fredrik ”ligg” och Ior lägger sig kvickt på marken och inväntar nya direktiv.

»

Jag tycker också det är oerhört viktigt att ge hundarna det jobb de är framavlade för

«

De tre välbyggda gräsankorna har kommet ifrån flocken. Men Ior ser till att de snabbt återförenas med kusinerna löpankorna.

Kompisar som älskar att jobba ihop – Fredrik Wibäck och working kelpien Ior, som i motsats till sin namne i Sjumilaskogen är en arbetsvillig och rask figur.

Ior väntar ivrigt på att få börja jobba.

Här gäller det att hänga med i samlad tropp.

De andra tre är en tamvariant av gräsand. De är flera nummer större än de gräsänder vi kan se i stadsparkens vattensamling. – Och för tunga för att kunna flyga, ler Fredrik. Working kelpien Ior är alltså en kelpie, men inte den sort man brukar se ute på lydnadsoch bruksprov. Ty det är skillnad på kelpie och kelpie – alltså på australian kelpie och working kelpie. Australien kelpie är en synnerligen arbetsvillig, kvick och lyhörd hundras. Men om man får tro entusiasterna lär kusinen working kelpie vara ett strå vassare! Om det nu är möjligt…? Båda raserna är i grunden vallhundar och någonstans under utvecklingens gång har de också ett gemensamt ursprung. Vad som talar för det, är att för inte så värst länge sedan (före 1976) räknades alla kelpievarianter som en enda ras. 1976 beslöts dock inom den australiska kennelklubben att inte erkänna working kelpien. Övriga världen följde efter. I dag har working kelpie en egen rasklubb.

Det viktiga när det gäller working kelpie är dess vallningsegenskaper. Rasen ställs inte ut, men kan delta i andra officiella tävlingar som lydnad, bruks med flera. För att championat ska kunna erövras krävs alltså godkänt vallningsprov. Lite kuriosa: Ordet ”kelpie” är ett ord som finns i gaeliskan och kan översättas med ”vattenande”, eller vårt svenska ”bäckahäst”. Vattenanden/ bäckahästen var enligt folktron onda varelser. Det kan man dock inte säga om någon av kelpieraserna, vilka älskar att jobba tillsammans med sin flockledare! Working kelpie är en ras för den aktive hundägaren! Och då menar vi verkligen aktiv! Det räcker inte med ett varv runt kvarteret ett par gånger om dagen. För att de här hundarna ska må bra krävs ordentligt jobb och finns inte möjligheterna att låta den jobba med det de är avlade för, d v s vallning, finns gott om ersättningssysslor, som spår, sök, lydnad, rapport med mera att ägna sig åt.

– Det funkar det också, säger Fredrik, som dock tycker att det bästa för en vallare är att just få valla! Och han fortsätter att med visslingar, rop och gester manövrera den lilla ankflocken runt i trädgården. Ior håller hela tiden kontakt med sin förare och är uppmärksam på minsta lilla riktningsförändring som Fredrik anvisar. Ior har något som alla ishockeyspelare avundas honom – han har perfekt ”split vision”, vilket innebär att han samtidigt kan ha full koll på både Fredrik och ankorna. De här hundarna har också en egenskap som kallas ”eye”, vilket är ett arbetssätt där hunden kontrollerar flocken med blicken och en hukande kroppsställning. Detta visades under den här ankvallningssessionen med all önskvärd tydlighet! Säkert kommer Fredrik och Ior att ha stor nytta av den här träningen när det åter blir dags att börja tävlingssäsongen i vallning och då gäller det att hantera får.

Ior, en arbetsvillig och noggrann working kelpie, har påbörjat sitt uppdrag. I ankhuset, i skydd av busken, hämtar han upp den lilla flocken tamankor och driver dem i den riktning husse Fredrik Wibäck anvisar med gester, rösten och visselsignaler.


05

www.zoonen.com

På safari i

Danmark

Den mörka och kalla årstiden är här. Den tid då vi helst skulle vilja hoppa på ett flygplan och sticka iväg till rejält sydligare nejder, till platser där solen skiner och värme finns i överflöd. Platser där vi kan uppleva och fotografera exotiska djur. För de flesta av oss låter det sig inte göras, särskilt inte i tider av lågkonjunktur. De flesta av oss, brukare och läsare av Zoonen, är dessutom medvetna människor som ogärna medverkar till att sprida ut tonvis med koldioxid i atmosfären, vilket vi ju gör om vi hoppar på det där flygplanet… Men det finns alternativ. Det går utmärkt att frakta sig med tåg och båt – och uppleva både het regnskog och samtidig, garanterat, få se exotiska vilda djur på riktigt nära håll. På bekvämt fotohåll.

Häng med på en tur till vårt södra grannland! Vi har besökt några anläggningar i Danmark, dit du tar dig med hjälp av tåg och färjor. Vi har upplevt drypande heta djungler, sett flygande hundar, de farligaste giftormarna, hajar i havsdjupen, färggranna fiskar på korallrev, jordsvin från torra Afrika och utrotningshotade småapor från Syd- och Centralamerika. Allt detta finner du i Danmark, som måste vara ett av världens djurparkstätaste länder! Det är ett påstående som man från Danska Turistbyråns kontor i Stockholm inte vågar skriva under på. Men man kan meddela att i landet finns 56 djurparker. Med tanke på landets storlek, befolkningsmässigt och till ytan, påstår vi ändå detta. Som jämförelse kan nämnas att om vi räknar medlemmarna i de båda djurparksföreningarna i Sverige,

kommer vi inte ens upp i 30 anläggningar. I Norge finns bara en riktig djurpark – och den är med i den svenska djurparksföreningen. Flera av parkerna har stängt under vintern och värda att nämnas bland dem, i fall lusten faller på när det börjar våras igen, är Ree Park som ligger i Ebeltoft på Jylland, Skandinavisk dyrepark som ligger i Djursland, på Jylland, Givskud dyrepark och Knuthenborg park og safari. Enligt uppgift ska samtliga vara högklassiga anläggningar. Men många andra håller öppet året runt och det är några av dem vi koncentrerat oss på den här gången. Häng med på en världsomspännande safari – i Danmark!


06

www.zoonen.com

n e g o k s n g Re l l å h k c ä r m ino

der u j b k r a m n a D i s Rander tora äventyret s på det

Att komma in i någon av regnskogskupolerna på den fantastiska anläggningen Randers Regnskov på Jylland i Danmark är sannerligen som att komma till en annan värld och upplevelsen kräver insatser av kroppens alla sinnen. Vi menar verkligen alla sinnen! I de här kupolerna råder regnskogens hetta och luftfuktighet. Det gäller att vara skärpt och försedd med vätska! Var förberedd och du får en upplevelse som saknar motstycke!

En bomullshuvudtamarin (närmast) och en goldies apa låter sig väl smaka av det guiden bjuder på.

Goldiesapa


07

www.zoonen.com

Randers Regnskog är alltså en konstgjord regnskog – eller för att vara exakt – tre konstgjorda regnskogar. Kupolerna som inrymmer dessa naturtyper är tre till antalet. Den största, Sydamerikakupolen, har en yta på 2 000 kvadratmeter och är 25 meter hög. Asienkupolen är 14 meter hög och har en yta på 700 kvadratmeter och Afrikakupolen är 12 meter hög och ytan är 500 kvadratmeter. Inne i de här tre kupolerna råder respektive världsdels tropiska regnskogsklimat. Det innebär att temperaturen är upp till 27 grader och luftfuktigheten på nära 100 procent. Därav uppmaningen att förbereda alla sinnen – det kan vara påfrestande att gå inne i kupolerna. Tänk på att dricka! Men framför allt är det enormt spännande i kupolerna och de andra utställningsut-

rymmena. Där inne finns fullt utvecklad växtlighet från de olika regnskogsområdena och av anläggningens cirka 250 djurarter lever hälften av dem helt fritt i de tre heta ”lövsalarna”. Antalet växtarter är mer än 450.

Sedan anläggningen skapades har vi haft 3,6 miljoner besökare, berättar biologen och guiden Anne Rikke Lassen. Under förra året hade vi 300 000 besökare och bara under sommaren 90 000.

De tre kupolerna sedda utifrån.

Totalt omfattar anläggningen, som startade 1996 med de två mindre kupolerna, 3 600 kvadratmeter. Sydamerikakupolen byggdes och anlades 2003.

Ungefär 90 procent av alla besökare är danskar. Sju procent kommer från Tyskland och Norge och resterande står övriga länder för. Självklart borde

Anne Rikke Lassen, biolog och guide, berättar för besökarna om anläggningens låglandstapirer.

fler svenskar upptäcka denna fantastiska anläggning, där besökaren under ett par timmar blir en del av regnskogens ekosystem. Det går att uppleva det mesta från Amazonflodens grunda biflöden, med arrowanor, sjökor och pirayor till små kloapor, fåglar och flygande hundar strax under lövsalens heta tak. Och den 100 personer starka personalen bjuder ofta och gärna på särskilda guidningar och visningar i samband med utfodring av djuren. Det är bara att hänga med! Vad som är mest sevärt i den här osannolika anläggningen är förstås individuellt. Men vi fastnade bland annat för de flygande hundarna, som i stor mängd lever helt fritt i Asienkupolen och med fantastisk flygskicklighet stryker över åskådarnas huvuden. Till det ovanliga och

synnerligen sevärda hör också jordsvinen, som ser ut som en korsning mellan känguru och gris – och som lever på att äta

termiter. Missa inte heller bassängen i Sydamerikakupolen där sjökor simmar tillsammans med bland annat arowanor och mäktiga arapaimor. Anläggningen innehåller också krokodilarterna kubakrokodil och dvärgkajman, ett stort antal ormar och ödlor, många insekter, fåglar, däggdjur, ett flertal arter av apor och så vidare… Listan skulle kunna göra nästan hur lång som helst. Ett besök på Randers Regnskog är en totalupplevelse som kräver alla sinnen på helspänn – då kan man uppleva det vilda på riktigt, riktigt nära håll!

Randers ligger på Jylland, ungefär en timmes resa från Grenå (där färja från Göteborg och Varberg lägger till).

I Sydamerikakupolen, som är 25 meter hög, kan man på denna hängbro göra en vådlig vandring över lövsalens tak och har man ögonen med sig, så kan man se såväl fåglar och ödlor som apor och vackra blommor.

Flygande hundar är ständigt närvarande i Asienkupolen. De är sannskyldiga luftakrobater som ständigt bjuder på en föreställning.

Vackra fjärilar i det asiatiska ormtemplet.

Anne Rikke Lassen, tillsammans med en albino tigerpython och en dansk fotbollssupporter med naturintresse.

Rödögd trädgroda.

Jordsvinet, som är en nattlevande varelse, håller till i en avdelning där man vänt på dygnet. Men djuret var både lite trött och lite blyg.

En orm kikar fram i lövverket.


08

www.zoonen.com

Ypperlig klass p책

KATTEGATCENTRET


09

www.zoonen.com

Kattegatcentret i Grenå må låta lite trist och namnet kan förleda någon att tro att här handlar det bara om det grunda havet mellan Jylland och den svenska västkusten? Det kan inte vara mer fel! Visst innehåller centret exempel på Kattegatts faun och övrig nordisk marin fauna. Men i dag är Kattegatcentret en plats som ger exempel på hela världens marina fauna och det sker i spektakulära tankar och akvarier, som verkligen ger besökaren en känsla av närkontakt med djuren. Den här anläggningen invigdes 1993 och var redan då fantastisk till sin utformning. Men mycket har hänt under de år som gått. – Den största utbyggnaden av anläggningen gjordes 1998, så ytan fördubblades.

mycket med utbildning genom att erbjuda skolklasser och andra grupper specialvisningar. Det, liksom möjligheten att få dyka bland hajar och andra fiskar, har gjort stor succe´. Det finns mycket ägarna och personalen på Kattegatcentret kan vara stolta över. Inte minst gäller det placeringen av hela anläggningen. Den ligger ett stenkast från färjeläget och alldeles intill Kattegatt. Det är naturligtvis så en marin anläggning av det här slaget ska vara placerad! Anläggningen är full av upplevelser och aktiviteter. Det är egentligen upp till besökaren. Den som vill gå runt och titta och iaktta – gör det. Men den som vill vara mer aktiv har en uppsjö av ”pyssel” att välja mellan. Sammanlagt i alla tankar, bassänger och akvarier finns 2 300 000 liter vatten! Bara det borgar för att det finns, lindrigt sagt, både ett och annat att

En modell av den förhistoriska hajarten Megalodons käkar.

En poserande rocka.

» Men det sker undan för undan förändringar i Kattegatcentret, med nya akvariet och utställningar, berättar Else Brask, kommunikations- och försäljningschef. – I dag är ytan 6 000 kvadratmeter!

För framtiden arbetar man bland annat med ett stort projekt kallat Havets Hus där bland annat forskning ska bedrivas. Anläggningen ägs av en självständig fond och drivs på en ”non profit basis”. Antalet besökare är upp emot 200 000 per säsong och cirka 75 procent av dem är danskar. På anläggningen jobbar 25 personer fast året runt och 50 – 75 är säsongsanställda. Centrets ambition är, med rätta, att vara Nordeuropas mest trendsättande och påverkande marina upplevelse- och aktivitetscenter. Det innebär inte minst att man sysslar

göra och se! Man har också Oceanarium på 1.5 miljoner liter vatten där man kan titta på vilka fiskar som lever i havet alldeles utanför Kattegatcentret. Den stora hajtanken rymmer 550 000 liter saltvatten. – Visst är det viktigt att visa

livet i våra hemmavatten, säger Else Brask. Det har till exempel skolklasser stor nytta av, eftersom många av dem läser om just detta. Men det är också viktigt att visa fascinerande fiskar och andra djur som havets förunderliga värld erbjuder. Den inställningen märks, för under de år som gått sedan anläggningen invigdes har alltfler av de cirka 300 arterna man i dag visar sitt ursprung i varma hav och många återfinns i världens ömtåliga korallrev. Till det mest spektakulära anläggningen erbjuder är hajtunneln, som löper på bottnen av anläggningens största tank och i vilken besökare kan pro-

Rörål

Muräna

Vi är det enda stället i landet som visar tropiska hajar i en 550 000 liter stor tank.

menera och studera alla fiskar på riktigt nära håll. Det är otroligt spännande! Men akvariefantasten och den allmänt naturintresserade kan se fram emot många högtidsstunder på Kattegatcentret! Här finns, i större och mindre akvarier/tankar, massor av representanter från korallreven, här finns räkor, krabbor, kräftor, maskar, rockor, torsk, hajar, havstulpaner, anemoner, sälar, bläckfiskar…

Putsarräka

Det finns minst en, oftast flera, representanter för snart sagt alla djurgrupper i den marina miljön. Ett särskilt erkännande ska

Palettkirurger

«

anläggningen ha för inredningen i de stora utställningshallarna och i synnerhet för de verklighetstrogna kulisserna i akvarier och bassänger.

Så här säger Rune Kristiansen, som är biolog vid Kattegatcentret: – Vår enorma styrka är den omfattande utåtriktade verksamhet vi har och vår fackliga expertis. Det är inte många ställen som har så många beställningar av föredrag och visningar varje dag som vi har. – Vi är självklart glada över vår status som Danmark hajcenter. Vi är det enda stället i landet som visar tropiska hajar i en 550 000 liter stor tank.

– Stolta är vi också över vårt uppfödningsprogram. Vi har bland annat lyckats med avel av västatlantisk stingrocka, ett flertal clownfiskar, tre sjöhästarter och vi jobbar ständigt med att utveckla denna del av verksamheten för fler fiskarter. - Vidare har vi fått flera av våra danska haj- och rockaarter att yngla av sig, liksom Banggai kardinalfisk. Den senare som ett resultat av nationellt och internationellt samarbete. –Vår dykarskola har gjort stor succé. Hit kan folk komma och dyka i vårt stora Oceaniarium, som rymmer 1, 5 miljoner liter vatten. Där får de möta danska hajar, rockor och annan fisk. – Dessutom sover nästan

varje natt två klasser över i vår anläggning i samband med arrangemanget ”Zzov med hajarna”. – De får då undervisning om speciellt hajar och får uppleva akvarierna om natten, när de är nedsläckta. Med ficklampor kan de går runt och kika in i en helt annan värld. Och sedan får de gå och lägga sig, till exempel i hajtunneln, slutar Rune med ett leende. Vi på Zoonen vill påstå att det här är en anläggning i yppersta världsklass och den är stadd i ständig utveckling!


10

www.zoonen.com

Inomhus pรฅ Zoo i Kรถpenhamn


11

www.zoonen.com

Zoo i Köpenhamn på vintern! Kan det vara något? Det låter lite ruggigt och många djur kurar och håller sig undan. Men faktum är att också Zoo erbjuder många fina inomhusattraktioner, där det gäller att förse sig själv med vätska och att försöka vara någorlunda lättklädd. Det handlar i vissa fall om högsommartemperaturer och en luftfuktighet över 90. Det faktum att anläggningen fyller 150 år i år kan också vara ett gott skäl att besöka den. Sedan Magazin Zoonen senast besökte Zoologisk Have har man bland annat invigt en ny, spektakulär elefantanläggning, där besökarna kan komma riktigt nära de mäktiga indiska elefanterna. De kan också beskådas inomhus, i de två stora ljusa kupolerna där bjässarna håller till när det är för kallt att vara ute. Men det är inte därför vi är på besök den här gången. Nu handlar det om värme, regnskogsmiljöer och mindre djur. Det går att ”sätta sprätt” på flera timmar och hela tiden vara inomhus, förutom snabba förflyttningar mellan dessa inomhusattraktioner.

Mest spännande är det man döpt till Tropezoo. Eftersom Zoo håller öppet året runt, kan denna tropiska oas ständigt besökas. Tropezoo liknar vid en första anblick ett jättelikt växthus. Men skenet bedrar. Där inne växer träd, buskar, örter med mera från jordens regnskogsområden. Och på regnskogens golv och uppe bland grenarna vimlar det av liv och rörelse. Färggranna fåglar, ödlor, grodor och paddor hör till det man kan få se på riktigt nära håll. Även djurparkens sengångare bor i trädtopparna i Tropezoo. Inredningen är mycket välgjort och oerhört smakfull. Det är lätt att efter en stund tänka bort kylan, regnet och rusket utanför. Där inne är det sommar! Och det är ganska skönt för en nordbo att ströva omkring där inne! I en annan avdelning i Tropezoo finns ett stort antal större och mindre terrarier där besökarna bland annat kan stifta närmare bekantskap med rödögda trädgrodor, flera arter av pilgiftgroda, ormar, kackerlackor och mycket, mycket annat. I ytterligare en avdelning, där för övrigt de stora nilkrokodilerna härskar, finns en mängd tropiska fjärilar. De flyger helt fritt och är underbara att se.

En snabb förflyttning utomhus tar oss till en byggnad som inrymmer två attraktioner, Primaternas värld och Den levande natten. I lugn och ro kan man här gå runt och studera en mängd småapor, spindelapor och ytterligare några arter. Inte minst de starkt utrotningshotade och vackra lejonaporna väcker uppmärksamhet. De ingår för övrigt i ett bevarandeprojekt vars syfte är att återföra individer ur arten till naturen. I samma byggnad finner vi Den levande natten. Där har man vänt på dygnet. Så besökaren kliver in i ett dunkel och möts av flygande hundar, de stora oxgrodorna, ”kvirrande” cikador och massor av spänning. Vad väntar bakom nästa hörn? Andra djur som man kan studera inomhus är flodhästarna som huserar i en ny anläggning där man kan se dem simma omkring genom tjocka glas. Spännande och intressant! Även schimpanserna kan ses inifrån – om de har lust att vara inne… Så, för den som inte har lust att frysa och som längtar efter värme, går det alldeles utmärkt att besöka Zoo och enbart ägna sig åt inomhusattraktioner. Allt det andra finns kvar när det blir sommar på riktigt!

Lejonta ar ggning usanlä erna. h m o två in oldtpingvin mellan mb På väg trevliga hu e d å p i v

Vithu

vad s

nda

marin

a Röd p

träffar

Blomsterprakt i Tropezoo

jamadin

ego ad pap

k Blåmas

Spindelapa

Spet

seko

rre

da

ftgro

Pilgi

aki


12

www.zoonen.com

70

Danmarks Akvarium fyller Vackra fiskar från världens alla hörn


13

www.zoonen.com

Sjuttio akvarier som tillsammans rymmer en miljon liter vatten – och som visar fiskar och andra vattenlevande djur från jordens alla hörn. Var kan man finna detta? Jo, i Charlottenlund, alldeles utanför Köpenhamn. Kommer man med färjan till Helsingör kan man med fördel köra, bränslesnålt och miljövänligt förstås, den vackra Strandvejen till anläggningen. Danmarks Akvarium heter anläggningen och den firar i år 70 år och är en av de äldsta offentliga akvarierna i Europa. På sin tid, vid invigningen 1939 var det världens modernaste offentliga akvarium. Numera har tiden hunnit ifatt akvariet! Det är slitet och vissa akvarieglas är repiga. Trots detta är akvariet väl värt ett besök! För övrigt tycks man väl medvetna om att anläggningen börjar bli lite omodern, ty man planerar för ett helt nytt Danmarks Akvarium i Kastrup. Den Blå Planeten ska den nya, toppmoderna anläggningen heta och den ska invigas 2013. Om alla planer går i lås kom-

mer det att bli något alldeles fantastiskt! Fram till dess får vi dock nöja oss med den gamla anläggningen i Charlottenlund. Trots sin ålder och att det är lite skamfilat håller den med råge. Det är ju trots allt innehållet i akvarierna och hur det presenteras som är det viktiga! Personalen på Danmarks Akvarium har alltid varit mästerliga på att göra naturtrogna inredningar i akvarierna. Det är så givetvis också i dag. Och det är en av de stora förtjänsterna med anläggningen. Här kan akvarister gå runt och få fina, fullt genomförbara tips till hur

de själva kan inreda sina akvarier därhemma. En annan stor förtjänst är de välmående och välskötta djuren. Akvarieintresserade kan här se hur de fiskar de själva har därhemma ska se ut när de här fullt utvuxna och utfärgade – något som dessvärre inte alltid blir fallet i små hemakvarier. Man får gott om höjdpunkter och aha-upplevelser under en vandring bland alla de fina akvarierna. Fiskar som man bara läst om och kanske sett på TV, visas här livs levande och i sin fulla prakt. Men anledning av jubileet har man skaffat in en hel del nya djur. Dit hör jättekrabbor, ni vet sådana där som fiskas i ishavet med yrkesfiskarnas liv som insats. På Danmarks Akvarium kan de studeras på nära håll och utan att livet riskeras. Nytt är också den vackra, vid vårt besök röda, åttaarmade bläckfisken. Det sägs ju att

bläckfiskar lär vara förhållandevis intelligenta djur och när man betraktar den, är det svårt att frigöra sig från tanken att den är högst medveten om vad som pågår på andra sidan glaset. Den kanske mest spektakulära avdelningen är den med de stora landskapsakvarierna som bland annat innehåller en havssköldpadda, arowanor, arapaimor, pirayor med mera.

Sprutfisk – en art som med en vattenstråle kan skjuta ned insekter ovan vattenytan.

De är oerhört vackert uppbyggda med naturtrogna under- och övervattensbiotoper. Men också alla ”småakvarier” är naturligtvis värda att spendera tid på. Det är där man kan uppleva de välkända och ovanliga akvariefiskarna i sött, salt och bräckt vatten. Självklart är det också gott om ovanliga fiskar som absolut inte kan rekommenderas akvarister. Dessa fiskar gör sig förstås bäst

i offentliga anläggningar (förutom ute i naturen) där gott om plats och rätt omvårdnad kan erbjudas. Passa på att besöka Danmarks Akvarium innan det flyttar ut på Amager. Det är ännu i dag – 70 år efter invigningen – en sevärdhet! Det kommer att hållas öppet ända fram till att Den Blå Planeten invigs.

Lite nyfiket kikar en liten igelkottfisk ut på besökarna

En pampig Drakfisk Jättekrabba

Havssköldpadda i avdelningen med landskapsakvarier.

Den vackra bläckfisken Så här tätt går ofta pirayorna också i Amazonas och när man ser det, kan man förstå att de kan käka upp ett djur in på bara benen på ett par minuter.

Sjöhästar

Alligatorgädda

Paddelabborre


14

www.zoonen.com

Djurklappstips Med tanke på att farhågorna kring vårt klimat alltjämt består och att lågkonjunkturen finns kvar, spinner vi vidare på förra årets tema när det gäller att utse Årets Djurklapp. Då var det en upplevelse i form av utflykter. Vi tycker att en resa till värmen och närheten till exotiska djur även i år är Årets Djurklapp! Men vi tycker att den resan ska företas på hemmaplan, eller näst intill i alla fall. Och vi tycker att resan ska företas med de miljövänliga transportmedel som står till buds. Vi har besökt några anläggningar i Danmark och där mött såväl drypande het regnskog som kristallklara tropiska korallrevsvatten (se annan plats i tidningen). Man kan ta sig dit med hjälp av tåg och färja – i något fall med bil, men givetvis en bränslesnål och miljövänlig sådan! Årets Djurklapp – en visit på någon av de danska vinteröppna djuranläggningarna. I år har vi också en alternativ Årets Djurklapp. Den riktar sig

till hundägare och deras vovvar. Temat är detsamma som ovan, nämligen miljövänligt! Företaget Dharmazone (dharmazone.se) har tagit fram en serie pälsvårdsartiklar för hundar – samtliga är ekologiska och snälla mot såväl natur som hundens hud och päls. Serien heter Dogcare och tillverkas i Sverige. Ingen produkt är förstås djurtestad! I produktserien ingår en mjukgörande salva bland annat för tassarna och tre sorters schampo/conditioner. Vi har testat produkterna på våra fyra salkuis och betyget de avgav var: MVG.

Tälrt fö en katt

De här produkterna finns att köpa här: www.dogartist. se. Där finns för övrigt mycket annat roligt till hunden! Detta tycker vi är en riktigt bra julklapp till hunden! Några andra tips till julklappar till hundar och katter finner ni också här!.

s d r å till v s l ä P tiklar ar hundar Salukin Yondo Salukin gillar produkterna från Dharmazone.

Företaget Dharmazone (dharmazone.se) har tagit fram en serie pälsvårdsartiklar för hundar – samtliga är ekologiska och snälla mot såväl natur som hundens hud och päls.

d n u H ksak le

Ett mysigt tält för katten att krypa in i och vara sig själv för en stund….

595 kr

Hundleksak i form av en mysig kossa.

69 kr

r e d ä l k Regntill n e d n hu Regnkläder för hundar. Bra att ha under den här årstiden när det, om det inte snöar, gärna regnar. Från 280 kr och uppåt beroende på storlek.

Från 280 kr

Djurklappsguiden Djurklappsguiden


15

www.zoonen.com

rt o App r a k c o b

d n u H ramid Py

Apportbockar och annan utrustning för träning av hunden. De här apportbockarna kostar från 100 kr och uppåt. Välsorterade hund/kattbutiker har stort urval av apportbockar, dummys, spårlinor och annat som den aktive hundägaren behöver.

Aktiveringsleksaker för hundar. Flera olika utföranden finns och de brukar vara mycket uppskattade leksaker.

Från 100 kr

Från 106 kr

a k s ä V till n e d n hu

”Bärkasse” till hunden. De mindre raserna är det ofta bekvämt att bära, inte minst om man åker buss eller tåg. Med en sådan här tingest är vovven i tryggt förvar, men kan ändå vara med och se vad som händer omkring den.

350 kr

Setliallr n e d n u h

s u h t t Kamed r a gg ä klösv Mysställning med klösbräda och klättermöjligheter för katt.

1575 kr

d n u H sband hal

Selar för olika ändamål kostar från 100 kr och uppåt. En sele är nödvändig om man ska träna spår, men kan också vara bra att ha om man vill cykla med sin hund.

Från 100 kr Frå

Fräsiga halsband och koppel finns i alla möjliga utföranden och smaker. Det här tuffa halsbandet kostar

490 kr

Djurklappsguiden Djurklappsguiden


16 ZOONEN KORTISAR Goja i svensk skrud

Den blågula aran (Ara ararauna) här inte till de allra stärsta arorna. Men inte heller till de minsta. Den blir cirka 86 centimeter lång och når en vikt av cirka ett kg. Arten anses som en av de lättaste att hålla, eftersom den tämligen enkelt låter sig socialiseras. Dock är den, vad gäller storlek på bur/voljär och kosthållning precis lika krävande som andra aror.Buren, eller ännu hellre voljären, ska enligt Djurskyddsmyndighetens regler ha en bottenyta av minst 6,5 kvadratmeter, ha en längsta sida på 360 cm och djup/häjd av 180 cm. Blågul ara kommer från de latinamerikanska länderna Panama, Bolivia, Colombia, Venezuela och Paraguay. Papegojor är ju kända fär att bli mycket gamla, vilket är viktigt att tänka på om man är inne på att skaffa sig en sådan fågel. Det är ett långt, ofta livslångt, engagemang man tar på sig. Blågul ara är färstås inget undantag när det gäller lång livsländ. Den blir minst 50 år gammal, färutsatt att den trivs, får rätt kost och i ävrigt skäts på rätt sätt.

Diamantpyton

Diamantpyton är en medelstor orm med ursprung i Australien och Nya Guinea. Namnet har den färstås fått av den diamantliknande teckningen i gult och svart, som är de vanligaste färgerna. Arten kan dock variera ganska mycket i sina färger. Den blir vanligen upp till 2, 4 meter lång. Men man har funnit exemplar som uppmätts till 4, 2 meter. De här mycket vackra ormarna, som kramar ihjäl sina byten och sväljer dem hela, jagar mindre däggdjur, fåglar och ädlor. Det vetenskapliga namnet är Morelia s. Spilota.

Eremiter i terrariet

www.zoonen.com

Finsk lapphund Första intrycket av finsk lapphund är en ganska vek varelse med stor flockkänsla. Men när man väl fått bekanta sig med den framträder en annan varelse. Här har vi att göra med en arbetsglad och ganska hårdför hund. Men intrycket av vänlighet består. Den finska lapphunden är en mycket komplett hund. Den är en bra gårds- och lantbrukshund. Man har givit den sysselsättningar som att vakta, valla, som draghund och klövjehund. Den är mycket stabil i psyket. Första intrycket är dock att det är en mjukis. Men det är förstås vallningsegenskaperna som tar sig sådana uttryck. Utbildad vet de här hundarna mycket väl vad som förväntas av dem. Dess kompletta karaktär gör förstås att de sannolikt kan användas till i stort sett vad som helst i hundsportsammanhang. Och det görs också. Dess ursprung i karga, kalla Finland har givit den en päls som står emot alla sorters väder. Pälsen är kraftig och försedd med rakt täckhår och mycket gott om underull, vilken ger värme under bistra nordiska vintrar. En sådan här päls är det förstås viktigt att sköta ordentligt genom återkommande genomborstning. Den finska lapphunden finns i alla färger. Viktigt är dock att en av färgerna ska dominera. Dess bakgrund och dess användningsområde, bland annat vallning av renar, gör att den kräver mycket utomhusvistelse och meningsfylld sysselsättning. Finska lapphundar bör få vistas mycket ute i skog och mark, där man till exempel kan träna spår

Hemland: Finland Hårlag/färg: Pälsstruktur: Pälsen skall vara riklig, i synnerhet hanhundar skall ha en tydlig krage. Täckhåret skall vara långt, rakt och strävt. På huvudet och på benens främre del skall pälsen vara kortare. Det skall finnas rikligt av mjuk och tät bottenull. Färg: Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara dominerande. Färgtecken, som avviker från grundfärgen, kan finnas på huvudet, på halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen. Storlek: Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm. Svenska Lapphundklubben: http://www.slk.nu/

De sanna överlevnadskonstnärerna Timon och hans polare, det vill säga surikater, har nått enorm populäritet på djurparkerna efter den reklam Disneyfilmerna givit arten. Men de har fått skarp konkurrens av de närbesläktade sebramangusterna, som finns på allt fler djurparker och är minst lika roliga att se. Sebramangusterna har ett likartat beteende som surikaterna, och det innebär att de lever i flock där ett komplicerat socialt mönster finns och där det handlar om att samarbeta för att klara livhanken. Sebramangusterna finns i det vilda på de afrikanska savannerna där de håller ihop i

Eremitkräftorna, dessa små, trevliga kräftdjur som vinner alltmer i populäritet och blir allt vanligare i zoo-butikerna. Som sällskapsdjur blev de populära fär ganska många år sedan. De kom från USA, där de hållits som sällskapsdjur mycket länge. När de kom till Sverige var det många som rynkade på näsan och talade om djurplågeri, då man trodde att de här kräftorna härde hemma i vatten. Men faktum är att bland eremitkräftorna finns fyra familjer där alla arterna lever på land. De finns i tropiska områden på vår jord. Det är alltså inte fråga om något djurplågeri att hålla en sådan kräfta, eller flera stycken, i ett terrarium. Får kräftan goda färhållanden, så kommer den att må mycket bra. Eremitkräftor går att hålla i exempelvis ett gammalt akvarium. Bäst är naturligtvis att ge den ett specialinrett terrarium. Det bör innehålla stenar, trärätter, växter, en liten "bassäng" m m.

med dem. Satsar man inte på en karriär i tävlingsspåren kan man göra roliga och lite småknepiga spår ”på lek” åt dem. Eller varför inte träna blodspår och göra den till en eftersökshund? Dugliga sådana behövs överallt. Brukshundklubbar och andra aktörer som sysslar med hundutbildning finns på de flesta orter i Sverige och där finns folk som kan ge tips och råd om bra sysselsättningar för hundar som behöver få röra på sig och få uppgifter att lösa.

Inte snäll. Hela tiden pågår ett spel mellan individerna i flocken – på lek och på allvar. Den här mangusten ser sannerligen inte snäll ut! Men det hela är en lek. När det hettade till för mycket kom flera andra invivider rusande och då lugnade det hela ned sig.

flockar på i runda tal 30 individer, som i sin tur är uppdelade i familjegrupper. De lever i gamla, övergivna termitstackar där alla håligheter erbjuder bra skydd mot angripare. Djurparker som har de här djuren imiterar termitstackarna genom att skapa rörsystem och håligheter i betong. Precis som surikaterna är också sebramangusterna revirhävdande och försvarar sitt område ihärdigt mot bland annat artfränder i andra flockar. Gränserna till reviret märker de ut med sekret från analkörtlar. En förutsättning för att de här små djuren (de väger cirka

1,6 kg) ska överleva på savannen är att de kan samarbeta. Och det konststycket klarar de förstås galant. De hjälps åt att hålla vakt och varnar ihärdigt om angripare dyker upp. De drar sig inte för att i grupp försvara sig mot rovdjur som är större än de själva. De är veritabla överlevnadskonstnärer! Ty det är sannerligen ingen lätt uppgift att leva på savannen. Den mat de äter består huvudsakligen av insekter. Men också mindre ryggradsdjur fångas. Frukt gillar de också. Precis som sin asiatiska släkting, mungon, är de också riktigt bra på att döda ormar. De kan äta giftormar utan att

påverkas av ormgiftet. Sebramangusterna lever i ungefär 10 år. I djurparkerna lever de oftast ytterligare några år. Det är mycket trevliga och roliga djur att studera. Anläggningen som innehåller sebramanguster brukar ofta locka publik som stannar länge och försöker komma underfund med det sociala spelet som hela tiden pågår bland djuren. Det är riktigt spännande! Sebramangusten är för närvarande inte en hotad art. I Sverige finns de här djuren att se bland annat på Parken Zoo i Eskilstuna och Borås djurpark.

Håligheter. I mangusternas övergivna termitstackar på Serengeti är det fullt av ingångar och tunnlar. Så har de det också i djurparkerna där de visas. En sebramangust har aldrig långt hem – det finns alltid en ingång till hands om fara hotar.

Lugn. Om man har sin konstgjorda termitstack i en djurpark kommer fienderna inte åt en! Så då går det bra att koppla av och mysa tillsammans, på toppen av nämnda stack.

Randig. Mungos mungo heter de här djuren på latin. Men varför de fått populärnamnet sebramangust framgår rätt tydligt av den här individens randiga päls.


17

www.zoonen.com

Amerikansk cocker spaniel teten enormt och det har fortsatt sedan dess. I dag är den amerikanska cocker spanieln en vanlig syn på utställningar runt om i landet och i världen. Och ännu i denna dag besitter många av individerna i rasen de ursprungliga egenskaperna för jakt. De har mod och dådkraft. Samtidigt är de underbara familjehundar. Dock bör köp av en amerikansk cocker spaniel vara noga genomtänkt. Den behöver förstås få röra på sig, precis som de flesta andra hundar och den behöver aktiveras. Men det som gör att man bör vara säker på sin sak förklarar följande citat från Amerikansk Cockercirkel:

Amerikansk cocker spaniel är väl för de flesta liktydigt med en liten, söt vovve som mest lämpar sig som kelobjekt. Och kanske är det just sådana tankar den lilla ”pälsiga” vovven lockar fram? Men rasens historia berättar något annat. Här har vi att göra med en hund som avlats fram ur små ”krutpaket till jaktmaskiner”. Visst är den amerikanska cockern söt – men den har kvar gott om egenskaper från sin utveckling också. Jakten och spaniels har alltid hört ihop – långt innan vi fick en uppdelning i en massa spanielraser. Man har spårat spanielliknande hundar så långt tillbaka som till 1300-talet. Det var först på 1700-talet som olika spanieltyper började dyka upp – inte minst då föregångarna till dagens cocker spaniel, d v s små, kvicka hun-

dar med stor kapacitet i jakten på kanin och fågel. Uppdelningen på den tiden var enkel. De små spanielhundarna samlades under begreppet cocker, medan de större kallades fields eller springer. På senare tid har det blivit mer komplicerat. I dag har vi t ex två cockervarianter, amerikansk och engelsk och dessutom en inofficiell jaktcocker. För den amerikanska cocker spanieln började det hela 1882 med att en cockertik togs in från England. Tiken var dräktig och en av hanvalparna som föddes blev den amerikanska cockerns urfader. Med detta började man i USA avla fram två typer av cocker spaniel – dels den engelska ”urtypen” dels den som skulle komma att bli den amerikanska cockern. Den nya varianten kom att bli något mindre i kroppen, den

fick en mer sluttande överlinje och en längre päls. Nosen blev kortare och huvudet mindre. Men det skulle dröja innan den erkändes som en egen ras. Men arbetet med att fortsätta avelsarbetet med två olika cockervarianter forsatte och man kom överens om att inte blanda de två varianterna. 1946 kom så ”belöningen” – den amerikanska kennelklubben godkände att cockerrasen delades i två, nämligen engelsk cocker spaniel och amerikansk cocker spaniel. De var nu två helt olika, men ändå rätt lika, raser. Några år senare kom de första ”amrisarna” till Sverige genom import från USA. En hane och en tik togs in och de levererade senare den första amriskullen i vårt land. På den tiden drog den inte blickarna till sig särskilt mycket. Men för ungefär 40 år sedan växte populari-

”Innan man köper en amerikansk cocker spaniel måste man vara medveten om att dess pälsvård är krävande. Redan som valp måste den vänjas vid att stå på ett bord och bli borstad och kammad. Man får räkna med att lägga ner en hel del tid på den vuxna amerikanaren för att hålla den presentabel. Gör man det har man en hund man kan vara stolt över! Sköter man däremot inte pälsen, dröjer det inte länge innan man har en tovig och ovårdad hund som man knappast vill visa för grannen. En amris bör klippas minst fyra gånger om året! Liksom andra långörade hundar får man se upp med så att inga inflammationer får grogrund i öronen. Av den anledningen är det viktigt att klippa hunden regelbundet så att luft kommer till. Håret i mungiporna bör också hållas kortklippt, så att inga matrester blir kvar och orsakar irritation.” Läs mer på Amerikansk Cockercirkel: www.amerikanskcockercirkel.se

ZOONEN KORTISAR Ett spänstfenomen

Den afrikanska dvärgmusen är sannolikt den minsta medlemmen i den vetenskapliga släktet mus, som innehåller cirka 40 arter i gamla världen. Arten finns naturligt i den sädra halvan av Afrika, nedanfär Sahara. Den är ett av de minsta däggdjur som existerar på vår jord. En fantastisk och ömtålig liten varelse. De små liven, sällan upp till åtta cm mellan nos och svanstipp och vanligare bara fem cm, varav svansen utgör drygt hälften, är faktisk vackra varelser. De har en brunröd päls med en vit undersida. Pälsen kan variera en del i färg inom populationerna. De är verkliga lättviktare med vikter på 3-12 gram. Men trots sin litenhet är de veritabla spänstfenomen. De lär kunna hoppa 40 cm! Det blir ganska många gånger den egna kroppslängden. www.zoonen.com • www.zoonen.com • www.zoonen.com

Duktig algätare

Kärt barn har många namn, brukar det heta och det gäller den här gynnaren. Men det vanligaste är kort och gott Ancistrus. Vildformen, den vanligaste, är mörkbrun med större och mindre fläckar/prickar i bruna/gråa nyanser. Allt vanligare i handeln blir den trevliga och mycket dekorativa albinoformen, som går under namnet guldancistrus. Arten är nattaktiv, men den brukar vänja om och visa sig lika ofta på dagen. Ancistrus är främst växtätare, men den tar gärna annat foder också. Det finns bra fodertabletter som man kan ge och som tillgodoser behovet av alger. Den blir upp till 18 cm lång, men vanligtvis inte mer än tio. www.zoonen.com • www.zoonen.com • www.zoonen.com

Geoffroys silkesapa

Mexikansk nakenhund/ Xoloitzcuintle Ja, visst är det enklare att säga mexikansk nakenhund, än att försöka sig på det tungvrickande inhemska namnet på denna mellanamerikanska hundras. Rasen finns i tre varianter, stor, mellan och liten. De är mycket lika varandra, frånsett storleken! Mexikansk nakenhund anses vara mycket gammal och därför känns det logiskt att den placerats i urhundgruppen. Enligt muntlig tradition bland indianer i Mellanamerika livnärde man sig förr på bland annat hundkött, så de här hundarnas bakgrund kan tyckas lite dyster. Bland urbefolkningen trodde man också att de hårlösa hundarna stod guden Xolotl myck-

et nära. Hundarna har också fått sitt namn av denna gud. De tidiga nakenhundarna hade en märklig uppgift, de skulle nämligen följa de döda till den sista vilan. I dag slipper den mexikanska nakenhunden detta ansvar. I stället är den en tyst, lugn, glad, uppmärksam och rask hund. Dess främsta uppgift i dag är att vara sällskapshund. Men den anses också vara en mycket duglig vakthund. Kan vara lite reserverad mot folk de inte känner. Den mexikanska nakenhunden har ett mycket särpräglat utseende och kan svårligen förväxlas med andra raser. En mycket charmig hundras!

Hemland: Mexiko Hårlag/färg: Färgen föredras enfärgad och mörk. Färgskalan varieras från svart, gråsvart, skiffergrå, mörkt grå, rödaktig, leverfärgad, brons eller gyllengul; det förekommer även fläckiga exemplar i ovan nämnda nyanser inklusive med vita fläckar. Det karakteristiska för rasen är att den är helt pälslös på kroppen. Det förekommer dock ett fåtal korta, sträva och tjocka hårstrån i vilken färg som helst på pannan och i nacken. Håret får inte bilda någon lång, mjuk tofts. Det förekommer även grövre hårstrån på tassarna och svanstippen. Avsaknad av hår accepteras. Storlek: a) Stor: Från 45cm till 55 cm; man accepterar upp till 60 cm för utmärkta exemplar. b) Mellan: Från 35 cm till 45 cm. c) Liten Från 25 cm till 35 cm. Svenska urhundsklubben: www.urcanis.se

Geoffroys silkesapa är, liksom många av de andra silkesaporna, utrotningshotad. Anledningen till detta är att deras naturliga livsmiljöer ständigt krymper på grund av hämningslös skogsavverkning. Geoffroys silkesapa lever naturligt i många olika skogstyper i Brasilien och är därmed inte lika biotopspecialiserad som många av sina släktingar. Ändå är den utrotningshotad. Som mest är tätheten i populationen 3 - 5 familjegrupper per kvadratkilometer. Gruppernas storlek är på 4 - 15 individer. Gruppen består av en vuxen hane och hona, vilka är överhuvuden. Övriga medlemmar är deras avkommor i ett eller flera led. De vuxna och halvvuxna ungarna hjälper till att uppfostra och ta hand om de nyfödda syskonen. Föräldrarna brukar föda två ungar ungefär två gånger per år. De nyfödda ungarna är helt beroende av föräldrarna i två veckor och först efter två månader klarar de sig helt själva. Geoffroys silkesapor livnär sig i det vilda huvudsakligen av frukter, blommor, nektar, kåda, grodor, spindlar, insekter och småödlor. I fångenskap får de äpplen, russin, bananer, apelsiner, musungar, druvor, zoophobaslarver och syrsor.


18

www.zoonen.com

Mervi Kärki SVERIGES ENDA REKOMMENDERADE ”DOGLISTENER” Mervi Kärki är den enda rekommenderade ”doglistener” vi har i det här landet. Den här metoden att läsa, tolka och förstå hundar. Det kan låta lite hemlighetsfullt, men i botten ligger en stor kännedom om hunddjurets naturliga beteenden och ”språk” och en kärlek till dessa djur. Exklusivt för Magazin Zoonens läsare berättar hon här om sin utbildning och sin verksamhet som ”doglistener”. – ”Som uppvuxen med hund var min längtan stor efter att få en. Men på grund av familj och karriär, som tog upp all min tid tog det hela 20 år innan vi skaffade hund. När längtan blev för stor efter en vovve kontaktade jag föreningen ”Hopp” för att få ta hand om en vuxen hund. – Jag trodde nämligen att det skulle bli lättare med en vuxen hund än med en valp, eftersom jag i början av mitt

Linconshire i England för att gå en sådan kurs. Trots min flygrädsla och att min engelska är knagglig antog jag denna utmaning och gick Jans ”Foundation” utbildning. – Under denna kurs var det som om en pollett trillade ner och jag började se vad hundfostran handlar om, det liksom sjönk in i mig på ett naturligt sätt. Efter denna del 1 av Jans utbildningar blev jag inbjuden att även delta på steg 2 ”Advance” vilket inte är alla förunnat. – Kurserna hölls vid den tid hemma hos Jan Fennell. Efter min egen utbildning har jag rest tillbaka för att assistera när andra doglisteners utbildas. – Då har jag bott i ett ”mobilehome” på Jans mark och under den tiden lärt mig massor. Väl hemma i Sverige igen behövde jag praktik varför jag hjälpte grannar och vänner som hade någon typ av problem med sina hundar. Ryktet om metoden och den effekt

den ger spred sig och fler och fler ville få hjälp. Många blev förvånade när deras hundar faktiskt visade positiva förändringar eftersom de sökt olika slags hjälp tidigare utan att se några resultat.

– Förutom att driva mitt företag, ta hand om mina egna hundar och barn är jag aktiv i brukshundklubben, jobbar som ringsekreterare och är programledare på en lokalradiostation, V97 i Vallentuna.

– Med dessa utbildningar, alla praktiska erfarenheter och inte minst efter att ha lyckats att få Kenzo att bli en helt annan hund startade jag det egna företaget ”Hundinspiration”. Att ha fått nycklarna till hundens språk för att bättre kunna kommunicera med en annan art gör mig ödmjuk och jag ser lärandet som en livslång process. – En annan filosofi, som jag förstås delar med min läromästare Jan Fennell, är att hon menar att man måste se om hela sitt vardagsliv tillsammans med sin hund och inte bara angripa själva problemen som kan uppstå. ”Amichien Bonding”, som metoden kallas, går ut på att se helheten i hundägandet samt att ha ett naturligt ledarskap med sin hund.

– Idag har jag ständigt bokningar över hela landet i metoden, både i form av hemkonsultationer och som föreläsare, då jag är den enda certiferade och rekommenderade doglistenern i Sverige. Aktuellt i höst är att jag arrangerar för andra gången i Sverige en foundation course i Amichien Bonding och i direkt anslutning, för första gången, en kurs där Sverige får certifierade doglisteners i Advanced course. Första gången kursen gick av stapeln var det Jan Fennell själv som utbildade en fullbokad kurs, denna gång är det hennes son, Tony Knight.

»

vuxenliv blev ägare till en sjumånaders valp som slutade i omplacering. Men oj vad jag misstog mig. – När Kenzo, som är en blandning mellan bordercollie, labrador och golden retriever, kom in i min familj visade det sig att han hade många besvärliga upplevelser med sig i bagaget. Vad jag inte visste då var hur mycket det skulle krävas av mig i tid och kraft att vara hundägare till Kenzo och eftersom jag var sjukskriven, på grund utbrändhet/utmattning och mina energidepårer var begränsade kändes detta mycket. – Det blev många och långa promenader med Kenzo, för att det ansågs att aktivitet skulle vara lösningen för stressad hund, enligt alla råd som jag överöstes med. Under dessa vandringar började jag fundera

på hur jag skulle kunna hjälpa min hund. Jag läste alla böcker som handlade om hundars mentalitet, gick kurser samt sökte upp flera olika hundpsykologer. – Till slut började jag undra varför Kenzo inte blev bättre då jag gjorde allt som hundpsyklogerna rådde mig att göra. Inte förrän jag läste Jan Fennells bok kände jag att det som stod i den kändes rätt på något sätt. – Så provade jag en del saker ur boken på Kenzo och till min förvåning visade då Kenzo en del förbättringar. Efter att läst fler av Jans böcker och lyssnat på henne på en föreläsning i Uppsala så bestämde jag mig för att försöka få utbilda mig hos denna fantastiska kvinna. – Det visade sig att jag skulle vara tvungen att åka ända till

Till slut började jag undra varför Kenzo inte blev bättre då jag gjorde allt som hundpsyklogerna rådde mig att göra.

«

För mer information: www.janfennellthedoglistener. com

Metoden Amichen Bonding går ut på att inte komplicera enkelheten och baseras på hundens fyra grundstenar i livet; separation, mat, fara och jakt där hunden ställer sina starkaste frågor.

Text & bild: Stefan Persson

Mer om Mervi finner du här: http://www.hundinspiration.se

www.zoonen.com


19

www.zoonen.com

Holmsunds Tropikhus En norrländsk pärla med exotiska djur En bit utanför Umeå, mot kusten till, där ligger Holmsund. Det lilla samhället är bland annat känt för radioprofilen Fredrik Burgmans rapporter från ”Himmelska Fridens Torg” på orten – det vill säga parkeringen bakom Domus. Inte långt från denna kända plats ligger en anläggning som i dag gör Holmsund känt bland oss djurälskare, Tropikhuset.

Skäggagam.

Klippmarsvin är en exotisk gäst i Holmsunds Tropikhus. Namnet har de fått för att de lever bland klippor, samt för att de är en nära släkting till våra tama marsvin. De blir dock lite större än tammarsvin, nämligen upp till 40 cm och en vikt på upp till 1 kg. De lever naturligt i nordöstra Brasilien. Och de är mycket charmiga små djur!

Dvärgsilkesapa.

Holmsunds Tropikhus, som är landets nordligasSvarta änkan, te anläggning i den här genren, en av de allra ägs och drivs av Krister Löfgren – men rötterna till giftigaste Vitörad det hela finns i en utställning som hans far drev. spindlarna. silkesapa. – Jag startade företaget 2006 i liten skala med bara några terrarier, berättar Krister. – Jag övertog de lokaler som min pappa hade en utställning kare/kvadratmeter, säger Krister med ett leende. med uppstoppade djur i, främst nordiska fåglar och däggdjur och i Krister och hans personal är ganska ofta ute i skolor och frambörjan var det också en kombinerad utställning med både reptiler för allt på ungdomsgårdar och berättar om djuren. Däremot är och uppstoppade djur. man inte med i något bevarandeprojekt. – Under 2008 tog vi dock bort allt uppstoppat för att fullt ut – Jag anser att många av de mindre tropikhusanläggningarna satsa på levande djur. Det är också under 2008 som anläggningen inte har de resurser som krävs för att göra ett bra arbete ur bevabörjat kännas "färdig", även om det naturligtvis aldrig blir klart när randesynpunkt, säger han. man arbetar i den här branschen. – Jag kan känna att man lurar sig Här och var sitter också en och själv om man tror att de djur man Vandrande rosengren i Kristers annan uppstoppad fågel kvar och föder upp sedan hur som helst kan hand. Djuret är en släkting till minner om tider som nu har gått. släppas ut i naturen, om det är ett de vandrande pinnarna. Det fåtal som finns kvar fungerar sådant projekt man deltar i. Vi har fint som dekoration i lokalerna. samarbete med Universeum och bedriver framför allt bevarandefrågan genom kunskap- och informationsHÖG KVALITET Holmsunds Tropikhus hör inte till de spridning. större tropikhusen i landet. Ytmässigt kan man jämföra det med Borås FRAMTIDSPLANER Tropikhus. När det gäller kvalitet på När det gäller planer för framtiden, djuren och deras behållare står sig så har Krister en del stora projekt anläggningen dock mycket gott vid på gång. Men han måste hitta finanen jämförelse. siärer för att våga köra igång dem. – I dagsläget har vi ett fyrtiotal Han vill bland annat expandera djurarter men det varierar lite grann, satsningen på däggdjur med bland berättar Krister. Vi försöker att inte annat en Madagaskaravdelning och ha en "statisk" utställning med samen Australienavdelning. ma arter hela tiden utan vi byter och förändrar då och då. – Dessutom har jag planer på en större säsongsutställning, ett – Härnäst kommer fem nya terrarier med bland annat vinkel- slags Barnens Zoo, med roliga och spännande djur som barnen nosboor (Candoia paulsoni), hoppande lansormar (Atropoides kan få komma i närkontakt med, säger Krister. mexicanum) och ytterligare tre arter. Redan i dag finns för övrigt embryot till en sådan utomhusutHur många besökare har tropikhuset årligen? ställning. Vid entrén till tropikhuset finns ett par stora kaninburar – Under 2008 tredubblade vi besöksantalet och hade strax över innehållande rasen belgisk jätte. 10 000 besökare. I år räknar jag med att hamna på cirka 15 000 – Men, understryker Krister, dessa större projekt är ännu så besökare. Med tanke på lokalernas storlek och tropikhusets läge länge kvar på idéstadiet. så är det mycket besökare. Vi vill dock rekommendera Holmsunds Tropikhus för ett besök. – Relativt sett har vi i år haft fler besökare på en och samma Anläggningen innehåller många spännande och välmående djur – dag än exempelvis Universeum i Göteborg om man räknar besö- och bjuder på en hemtrevlig atmosfär.

Mimmi Melkersson från Umeå är en blivande ormtjuserska. Hon backade inte när Krister kom bärande på en kungspyton och undrade om någon ville hålla i den.


20

www.zoonen.com

En ny djurpark

växer fram Knappt har Tropikcenter i Halmstad lagts ned, förrän just Tropikcenter, likt en Fågel Fenix, reser sig ur askan och återuppstår på annan plats, som en del i det spännande projektet Söderåsens Djurpark. Det blir Sveriges nyaste djurpark med många intressanta djur och mycket nytänkande. Just nu byggs parken med sikte på premiär 13 maj nästa år. En av männen som står i spetsen för det hela är Roland Norrman, tidigare ägare av Tropikcenter.


21

www.zoonen.com

Bergslorin är en otroligt vacker och färggrann liten papegoja. Att den är nyfiken och sällskaplig gör det bara trevligare för publiken.

– Av nostalgiska skäl kommer tropikhusanläggningen i parken att heta Tropikcenter, berättar han. Även skylten från anläggningen i Halmstad kommer att finnas här. – Men tropikhuset på Söderåsens Djurpark blir av ett något annorlunda slag. Vi kommer att koncentrera oss på företrädesvis reptiler, groddjur och fiskar. Aporna, de andra mindre däggdjuren och inte minst fåglarna får andra och mer ändamålsenliga utrymmen på andra ställen i parken, säger Norrman. Parken kommer att ha 10-12 året-runt-anställda och ytterligare 5-6 under säsongen. – Dessutom, säger Roland Norrman, har vi ett etablerat samarbete med de ”gröna sko-

»

lorna” och vi kommer att erbjuda praktikplatser och liknande till elever från dessa. ”De gröna skolorna” är naturbruksgymnasier runt om i Sverige, vilka blir allt fler och allt populärare bland ungdomarna. Den nya djurparken,som ligger enormt naturskönt i ett nordskånskt landskap, har som närmaste tätort Billesholm i Bjuvs kommun. Parken ligger i en dalgång, Smyckesdalen, med bäckar och flera sköna vattensamlingar – nästan som hämtad från en av Tolkiens miljöbeskrivningar av Hobernas Fylke. Den vackra dalen inramas av vackra, trädbevuxna åsar och det kommer att bli gott om utrymme för djuren.

Gott om plats för djuren gör att de trivs och visar upp sina naturliga beteenden – det hör också till god svensk djurparkstradition! Arealen som parken kommer att omfattas av till en början är 50 hektar. Men den totala arealen som Söderåsens djurpark består av är betydligt större, vilket borgar för och ger möjlighet till framtida expansion. Antalet djurarter som initialt kommer att visas är cirka 250 och det handlar bland annat om dromedarer, kameler, lamadjur, berbermakaker, mandriller och andra apor, flera antiloparter, massor av färggranna papegojor och andra fågelarter, reptiler, tropiska fiskar, rockor, piggsvin, näsbjörnar, lemurer…

Genom kronhjortens öga, om man anstränger sig lite och om han är på gott humör, kan man se den nya djurparken växa fram.

ja, listan kan göras nästan hur lång som helst. Det finns massor för besökarna att upptäcka när parken öppnar! Man har även planer på att hålla stora kattdjur i en framtid, som lejon och tigrar. Med tanke på att det i Skåne redan finns några djuranläggningar och i Köpenhamn Zoologisk Have, är följande en berättigad fråga: Finns det verkligen utrymme för ännu en djurpark? – Vi är övertygade om det, säger Roland Norrman, som alltså är VD för och en av personerna bakom den nya djurparken. – Söderåsens djurpark kommer att innehålla mer än de nämnda anläggningarna, Zoo

i Köpenhamn undantaget. Vi kommer bland annat att ha tropikhus, en mängd apor, mycket av vår nordiska fauna, tropiska papegojor, djur från savannerna och mycket, mycket mer. – Dessutom ligger vi rent geografisk väl till i det befolkningstäta Skåne och med hela Västkusten inom bekvämt räckhåll. Att vi dessutom är granne med Söderåsens Nationalpark gör förstås inte saken sämre. Intresset för djur hos de inblandade, i synnerhet exotiska djur, har alltid funnits och från

2007 har siktet varit inställt på att skapa en ny stor svensk djurpark. Det här med det livslånga intresset för djur, förresten, illustreras bra av det här: -Jag fick min första sköldpadda när jag var 4 år. Min far köpte den på en marknad, det var en grekisk landsköldpadda, och i den stunden fann jag mitt livsintresse, slutar Roland Norrman. Den nya djurparken kommer att ha sin premiär den 13 maj 2010.

Vi kommer bland annat att ha tropikhus, en mängd apor, mycket av vår nordiska fauna, tropiska papegojor, djur från savannerna och mycket, mycket mer.

«

Dromedarer är faktiskt inte alls så vanliga på svenska djurparker som man kanske kan tro. Vanligare är kamel, d v s de med två pucklar. Söderåsens Djurpark kommer dock att kunna visa både dromedar och kamel.

Den vackra emun är en avlägsen släkting till strutsen.

En av de apor besökarna kommer att få träffa är berbermakaker, d v s samma art som de apor som lever i vilt tillstånd i Gibraltar, men som härstammar från Nordafrika.

Den blåstrupiga aran är en raritet som funnit sig väl tillrätta i norra Skåne.


22

www.zoonen.com

WHIPPET

Alligator väntar på något ätbart.

tävlingsformen, bildades. Och någon gigantisk hundsport har den alltså ännu inte blivit, om man jämför till exempel med antalet utövare inom Svenska Brukshundklubben, eller med den skara som sysslar med draghundsport. Men Whippets är mycket trevliga och charmiga hundar och tävlingarna är spännande och roliga, så när sporten nått ut ordentligt till folk, lär den också växa och få fler utövare. Just vid ''racen'' ser man tydligt att hundarna verkligen avlats fram för det här ändamålet. Det handlar om djur med mycket ''löphuvud''. De har en inbyggd vilja att springa förbi och komma först. Detta parat med stor jaktlust (en obändlig vilja att ta den bortflyende tygtrasan) gör tävlingarna till spännande och mycket tempofyllda evenemang. Det hundarna jagar är en kanindummy, helt enkelt en tygtrasa, som dras över banan i jämn fart av en maskin. Whippets är inte uppdelade på en tävlingsvariant och utställningsdito, som fallet är med många andra raser. De klarar alltså både ock, vilket gör den till en allsidig ras. Man kan säga att om man har en bra utställningshund, så har den också förutsättningarna att bli en bra kapplöpningshund. En hund som lyckas på utställning är ju rätt i konstruktionen och det krävs för att hunden ska vara snabb. När det gäller tävlingar, så är det alltså inte bara kapplöpning efter kaninattrapp det gäller, utan också utställningar. Naturligtvis går det också fint att köra lydnadsdressyr med whippet. även agility (hinderbana för hundar) passar utmärkt för rasen. Det är en förnämlig familjehund, som gillar att leva i flock. Och som flock betraktar den givetvis ”sina” människor, men självklart också andra whip-

pets. Det är mycket vanligt att folk som skaffar sig en whippet snart har ytterligare en eller två. Och det är inte speciellt mycket jobbigare att ha fler. Vidare är rasen lugn och stabil. Man ser sällan aggression eller nervositet hos den. Man lär vara överens om att greyhound, den stora amerikanska kapplöpningshunden, har använts för att få fram whippet. Däremot kivas en del om vilken sorts hund som korsats in under avelsarbetet. Raser som terrier och faraohund har nämnts i sammanhanget. Som antytts har den varit populär i England mycket länge och redan 1897 visades den första gången på Cruft's stora hundutställning i London. Fem år därefter blev den godkänd som ras av den engelska kennelklubben.

«

Från början lär de ha varit de Slamkrypare. engelska kolgruvearbetarnas kapplöpningshundar. Därifrån har både rasen och tävlingsformen spridit sig över världen. I dag är whippet en sportig, populär, mjuk och fin familjehund, som passar bra för familjer som gillar tävlingsmomentet. Det börjar bli ganska gott om familjer som har sådan läggning, för i hela landet finns omkring 200 hundar med tävlingslicens. I Sverige finns tävlingar på rundbana och med totospel. Men de flesta whippethållare sysslar inte med den varianten av sporten, utan håller till på en 137,5 meter (150 yards) rak gräsbana, med uppbromsning i en sandgrop, och något spel och dobbel förekommer inte. Det är också tävlingar på rak bana som är vanligast och har flest utövare. Men whippets blir allt vanligare också på lure coursingfälten. Tävlingsformen på rak bana infördes till Sverige 1969-70 och fick sin officiella start 1972. De bästa hundarna brukar avverka banan på 9 - 10 sekunder. Något påminner det om ett hundarnas ''drag racing''. Tävlingarna går till så att hundarna får springa två försöksheat där de lottas samman och där könen är blandade. Tiderna från de båda heaten summeras sedan ihop och med ledning av den sammanlagda tiden lottas de in i semifinaler tillsammans med likvärdiga hundar. Ettan och tvåan går sedan till respektive klassfinal. Hur många klasser, och därmed klassfinaler, det handlar om är på förhand aldrig bestämt, utan hänger samman med antalet deltagande hundar. I England har man kört kapplöpningar med whippets länge. Men i Sverige började Leopardhaj. man på allvar först 1972, då Whippet Race, alltså den organisation som håller i den här

Whippets är mycket trevliga och charmiga hundar och tävlingarna är spännande och roliga

«

Även i USA har whippet blivit mycket populär, men där tilllåter rasstandarden en något högre hund än de 47 cm (för hanhund) och 45 cm för tik som gäller i Europa. Även om de här hundarna ser ut att vara ''klena'', har vi att göra med en tålig ras. När det gäller motionen, så krävs av självklara skäl att de får röra på sig ordentligt. De är ju framavlade för att löpa snabbt. De kan komma upp i hastigheter på 60 km i timmen. Man kan träna dem, om platsen och tiden är den rätta,

genom att låta dem springa fritt. Annars är cykling en bra metod, liksom träning i inhägnader. Men som fallet är med andra raser, ska motionen förstås bedrivas under vettiga former och därför är det bra att vara med i en förening där goda råd och tips delas ut.

Whippetklubben. www.whippetklubben.nu Whippet Race. www.whippetrace.nu


23

www.zoonen.com

Varaner som terrariedjur

ZOONEN KORTISAR Fakta om hundar

En blågul ara betraktar nyfiket besökarna.

Hunden är ett rovdjur som räknas till däggdjuren, förstås. Numera är man säker på att dess härstamning finns hos vargen. Tidigare trodde man att också sjakalen kunde vara en av tamhundens stamfäder. Men bland annat genom att mäta hjärnans vikt har man kunnat fastställa att så inte är fallet. Man vet att domesticerade djurs hjärnor är ungefär 30 procent mindre än sina vilda anfäders. Men sjakalens hjärna är mindre än tamhundens, trots att den är vild. Hjärnans vikt, beteende, signaler och i stort sett allting annat stämmer däremot med vargen. Man tror att hundar, eller tama vargar, har funnit i människans närhet och tjänst i åtminstone 15 000 år. Vargens vetenskaplig namn är Canis lupus. Hundens vetenskapliga namn bör därmed vara detsamma, eller C. lupus familiaris.

Argusvaran.

Bland varanerna finns några av de allra största ödlorna på jorden, även den största finns i gruppen. Bland de mindre finns några arter som vinner alltmer i popularitet som terrariedjur, till exempel argusvaran, nilvaran och stäppvaran. En eftertraktad, större ödla är argusvaran/goulds varan, som finns i Australien och lever där över hela kontinenten. Med den stora utbredningen med många skiftande klimatoch terrängförhållanden skiftar denna varan mycket i färg, beroende på var i landet den härstammar från. Den kan bli upp till 160 cm lång (enstaka exemplar kan dessutom bli över två meter långa). Denna varan är inte hotad till sin existens, men Australien har sedan länge valt att stänga sina gränser för export av inhemsk fauna och flora (undantaget är avelsutbyte

djurparker emellan), vilket gör att bland andra goulds varan är ett eftertraktat terrariedjur. Nilvaranen finns över i stort sett hela Afrika, utom i nordväst. Den kan bli upp till dryga två meter lång, men håller sig vanligtvis på längder från 1,5– 1,8 meter. Den här arten brukar bli mycket långlivad i fångenskap när den hålls på rätt sätt och är frisk då den kommer till sitt nya hem. Därför måste exemplar som vildfångats kontrolleras noggrannt så de inte har med sig inälvsparasiter, vilket för övrigt gäller andra varaner också. Men det ideala förhållandet är förstås att handla med fångenskapsuppfödda djur. Vildfångster bidrar till utrotningen av arter. Med mycket tålamod, mycket ompysslande och mycket kunskaper går det att få nilvaraner tama. Erfarna varan-

hållare brukar rekommendera att man skaffar sig ungar eller mycket små nilvaraner, då de är lättare att komma till tals med. Nilvaranen kan alltså bli upp till 200 cm lång. Som en jämförelse kan nämnas komodovaranen, som endast finns på isolerade öar i Indonesien. Den är jordens största ödla med sina som mest 365 cm och 135 kg. En nära släkting till nilvaranen är den aggressiva ökenvaranen vilken blir upp till 150 cm lång. Som namnet antyder lever den här arten i öken- och stäppområden. Ökenvaranen är sandfärgad med inslag av mörkare och ljusare fläckar. Den är med den färgen otroligt väl anpassad till ett liv i och i anslutning till öknar. Ökenvaranen finns i Nordafrika och sydvästra Asien. Stäppvaranen har blivit populär bland många herpetolo-

ger också i Sverige. Det beror säkert på att den ganska lätt blir tam och sällan visar någon större aggressivitet. Tam blir den förstås bara om man aktivt jobbar för det. Stäppvaranen blir maximalt 120 cm lång. Det är inte så vanligt att de når den storleken i fångenskap. Väl skötta kan man räkna med att varanerna blir åtminstone 10–15 år gamla år gamla. Generellt kan också sägas att det krävs stort kunnande och gott om plats för att hålla varaner. Ett bra sätt att njuta av dem är annars att besöka Flygande räv låter någon offentlig djurutställning. sig väl smaka. På senare tid har också taggsvansvararanen (även kalllad dvärgvaran) vunnit i popularitet. Mest på grund av sin behändiga storlek, den blir inte längre än 60 – 70 cm, och sitt jämna humör. Den här arten kräver inga jätteanläggningar!

www.zoonen.com • www.zoonen.com • www.zoonen.com

Världens största gnagare

rakfisk i saltvattensbiotop. Salvadorivaran.

Den allra största, komodovaranen, går förstås inte att hålla i ett terrarium i ett hem.

Däremot går den minsta, taggsvansvaranen, att ha för den påläste hobbyisten.

Bli Zoonare du också - gratis på www.zoonen.com!

Världens största ”marsvin”, skulle man kunna säga. Dessutom jätteormen anakondans favoritmat. Den sydamerikanska kapybaran, eller vattensvinet, har tydliga likheter med det vanliga sällskapsdjuret marsvin. Det är inte ägnat att förvåna, eftersom de är nära släkt med varandra. Men kapybaran är inget sällskapsdjur, världens största nu levande gnagare som den är. Det här jättemarsvinet, som alltid har en brun eller rödbrun färg, kan bli upp till 135 cm lång och väga 75 kg. Ingen annan gnagare på vår jord är i närheten av den storleken. Kapybaran finns i det tropiska Sydamerika, från Panama till norra Argentina. De lever alltid i eller i omedelbar närhet till vatten, där de livnär sig av vattenväxter, örter och gräs. Precis som sin lilla släkting, lever också vattensvinen i grupper. Storleken på grupperna varierar, men håller sig oftast mellan 10 och 40 djur. Men det förekommer också att de samlas i väsentligt större flockar.


GRĂ–N

.

KOMMUNIKATION Smartare e-kommunikation via e-post och SMS - www.idrelay.com


Magasin Zoonen nr 6  

ANKVALLNING RANDERS REGNSKOGAR KATTEGATCENTRET ZOO KÖPENHAMN DANMARKS AKVARIUM HOLMSUNDS TROPIKHUS

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you