Page 1

OPUS september 2015

Prideparaden i Stockholm Frida Grahn - serietecknare

Nu 책ker Alva till USA Land i fokus:

Japan


01 / REDAKTIONEN

Josefine Nilsman, ansvarig utgivare.

Stina Franzén, chefsredaktör.

En smålänning som numera trivs väldigt bra i Stockholm. Hon arbetar med kommunikation och marknadsföringen på YFU Sveriges kontor och älskar att resa. Josefine har bott utomlands flera gånger, bland annat under en utbytestermin i Mexiko.

Stina var i North Carolina 2006-2007 och har sedan hon kom hem hjälpt till med allt från intervjuer till workshops och värdfamiljsrekrytering. Nu är hon främst områdesrepresentant och pysslar med OPUS på fritiden, till vardags jobbar hon som webbredaktör.

Tova Hägerstrand, korrekturläsare.

Henrietta Berg, redaktör.

Tova studerar till ämneslärare om dagarna, läser alldeles för mycket skönlitteratur och reser utomlands så ofta hon kan. När hon inte lusläser OPUS hittas hon oftast inne på biblioteket med nästa bok i hand eller med vänner ute på äventyr.

Henrietta pluggar på Södra Latin och är intresserad av resor, internationella relationer och vänner. Hennes utbytesår 2011-2012 var i Nashville, USA. Nu skriver hon i OPUS, är lägerledare, intervjuare och mycket mer.

Johan Berselius, reporter.

Santiago Peralta, reporter.

Johan är en 18-årig täbybo som var på utbytesår i USA, Pittsburgh, PA 20132014. Han är sen dess volontär hos YFU och har gjort lite småsysslor här och där. Johan studerar för närvarande Natur på Åva gymnasium.

En 24-årig uruguayan som jobbade som praktikant på YFU Sverige 20142015. Santiago, eller Santi som han även kallas, pluggar miljökemi, älskar att resa och träffa nya människor och älskar framförallt svenska som han lärde sig under sin tid i vårt land.

Anna Hahto, layout.

Mathilda Bäcklin, redaktör.

Anna är en haparandatjej som efter examen från Motion Creative programmet på Hyper Island, jobbar som digital designer i London. Hon har hjälpt till med både illustrationer och layout för YFU sedan våren 2014.

Mathilda är 24 år och född i Luleå. 2007-2008 var hon utbytesstudent i Ecuador och nu pluggar hon journalistik på Södertörns högskola i Stockholm. Som volontär för YFU har hon varit lägerledare, gjort intervjuer och varit juniorfadder. Matilda har också jobbat på YFU:s kontor i Mexiko i tre månader 2012.

Har du en idé du tycker vi ska skriva om i kommande nummer eller vill du bli en del av redaktionen? Maila oss till opus@yfu.se


01 / INNEHÅLL

YFU förberedde scouterna för Jamboree s. 25

Nu åker Alva till USA s. 13

Elin, utresesamordnare s. 28

Vad är YES? s. 26

01 / YFU-KONTORET

04 / ALUMNI

4. 17. 23. 28. 29. 30.

9. 16. 22. 25.

Ledare EVS-presentation Medlemsinformation Elin, utresesamordnare Kalendarium Vi frågar kontoret

Från utbytesstudent i Sverige till praktik på Business Sweden Från Moldavien till Sverige Connie är tillbaka i Sverige YFU förberedde scouterna inför Jamboree i Japan

02 / VOLONTÄR

05 / VÄRDFAMILJ

5. 10-11. 12. 26.

18.

Ett andra hem i Japan Stockholms Prideparad Frida, OPUS serietecknare Vad är YES?

03 / UTBYTESSTUDENT 6-7. 8. 13. 14-15. 20-21. 24. 27.

Minnen stannar “Jag är utbytesstudent” Nu åker Alva till USA Ankomstläger 2015 Land i fokus: Japan Yiweis galna kärlek till Sverige “That’s a different culture”

När Gud är en familjemedlem

06 / YFU VÄRLDEN 19. 23. 31.

Solans hörna WOFF med Jana Serie


01 / LEDARE

see the

world up close Ja, ni ser – i det här numret väntar flera överraskningar från alla möjliga länder. Nu är sommaren slut och det är dags för ännu en termin att dra igång. Vissa fortsätter sina studier här hemma i Sverige, andra påbörjar sin första utbytestermin utomlands – och så finns det ju de som nyligen kommit hem från sitt äventyr och så smått har börjat återanpassa sig till Sverige, sina gamla vänner och skolan. Självklart är OPUS med som vanligt. I det här numret tittar vi lite närmre på Asien från alla håll och kanter. Vi pratar både med utbytesstudenter från Asien, med volontärer som varit där och studenter som ska dit. Vi presenterar exotiska Japan som Land i Fokus och får reda på vad en japanska tyckte om Sverige efter ett kort besök i början av året. Trots detta asiatiska tema tittar vi förstås närmre på allt som hänt både i Sverige och i resten av världen på sistone.

Nytt för det här numret är att vi presenterar Frida Grahn som från och med nu kommer att förgylla tidningen med en liten tänkvärd och supersnygg seriestrip längst bak i tidningen. Vi tackar även Lisa från Österrike för att vi fick följa med henne på hennes utbytesår i Sverige och hälsar Alva Westher välkommen till OPUS. När hon skrev texten som ni läser i den här tidningen hade hon precis börjat packa väskorna inför sitt ubytesår i USA – tänk vad många tankar som rusar genom huvudet. I nästa nummer får vi se om verkligheten blivit som hon förväntat sig och efter det får vi följa med i hennes tankar kring utbytesåret, High School och en helt ny värdfamilj. Det ser vi fram emot! Fram till dess hoppas vi på OPUS-redaktionen att ni tycker om det här numret lika mycket som vi gör. Hör gärna av er om ni har några funderingar eller vill vara med och skriva tillsammans med oss! Ha en härlig höst, Stina

4


02 / VOLONTÄR

Ett andra hem i Japan Utan att låta alltför kliché så måste jag ända säga att beslutet att åka som utbytesstudent med YFU till Japan var ett utav de basta besluten jag någonsin tagit. Text: Tussan Steding

I mars 2010 begav jag mig, tillsammans med fyra andra svenskar, till Japan för att bo och gå i skola där i tio månader. Skoluniform, underbar mat, blixtsnabba tag, en hel skola med japanska vänner, massor av upplevelser och en hel del japanska senare så var mitt utbytesår över. Att komma hem igen efter tio månader var såklart både skönt och jobbigt. Jag fick en så kallad ‘’omvänd hemlängtan’’. Volontärarbetet med YFU gjorde att jag fick möjligheten att arbeta med människor som hade samma upplevelser

som jag vilket hjälpte mig reflektera kring mitt utbytesår. Det fick mig också att inse hur mycket jag egentligen saknade min tid i Japan. Gymnasiestudierna avklarades och jag påbörjade resan med att försöka komma in på ett japanskt universitet. Tio månader senare satt jag på flyget till Japan igen, denna gång for fyra års studier på Waseda University i Tokyo. Drömmen som motiverat mig i både mina studier och fritidssysslor under nästan precis fem års tid hade nu slagit in. Efter att ha saknat volontärarbetet med YFU Sverige blev jag volontär i YFU Japan och det kändes skönt att åter igen vara tillbaka i ‘’YFU-familjen’’, även om det inte var på hemmaplan. Det ar såklart alltid skönt att komma hem till Sverige emellanåt. Även om jag uppskattar Sverige mer nu än vad mitt 15-åriga jag gjorde så kan jag nästan med säkerhet säga att jag hittat ‘’hem’’ till mitt lilla Japan. Om du som student känner dig osäker kring huruvida du ska åka på utbyte så finns det bara ett svar: varför inte?

“life is full of opportunities - take a chance and you will never regret it!” 5


03 / UTBYTESSTUDENT

MINNEN STANNAR Söndag den 26:e oktober 2014. Bredvid vår dator ligger en mapp och i den hittar jag lite allt möjligt. Den är fylld med papper och mitt bland alla dessa mer eller mindre viktiga sidor fastnar min blick på massor av utskrifter. Text: Lisa Stepanek Min pappa sparade alla mejl som vi skickade till varandra under mitt utbytesår. Jag bläddrar snabbt igenom dem. Åh, mitt första mejl till mina föräldrar efter min ankomst i Sverige! Herregud vad det var länge sedan. Tre kuvert trillar ut från mappan. Mina brev! De känns som från en helt annan epok. Jag öppnar det allra sista kuvertet som trillade ner och plockar fram en A4-sida. Söndag den 26:e oktober 2014 står där, skriven med svart bläckpenna. ”Hej älskade pappa, Hej älskade mamma!” Jag skrev om så mycket. Mina känslor, upplevelser, tankar, sorger, rädslor. Jag skrev att jag inte visste vad detta år skulle leda till. Jag skrev om osäkerheten inför de kommande månaderna. Efteråt känns allt detta så overkligt. Jag försöker föreställa mig hur jag satt vid bordet, ett tomt papper framför mig och bläckpenna i handen. Jag kommer faktiskt inte ihåg alltför mycket. Det enda jag fortfarande minns är frågan som hela tiden snurrade runt i mitt huvud: ”Är det verkligen värt det?” Jag ifrågasatte väldigt mycket, minns jag. Det var

6

just under den tiden när jag bytte värdfamilj som min ovisshet fick sin höjdpunkt. Samtidigt blev jag mycket mer självsäker under dessa månader. Jag ville bevisa för mig själv att jag kunde klara det. Onsdag den 15:e juli 2015. Tvåhundrasextiotvå dagar ligger i mellan den söndagen i oktober och idag då jag sitter framför min dator för att skriva om hur det känns att vara ”hemma” igen. ”Konstigt” är svaret som jag gav rätt många människor på denna fråga under de senaste två veckorna. Jag försökte inte ens att formulera en längre mening. Det har hänt mycket. Samtidigt känns det som att tiden har stått still. Egentligen borde jag redan veta att tiden aldrig, aldrig, aldrig står still. Hur skulle jag beskriva denna blandingen av känslor till alla dessa människor som jag fick möta igen efter ett helt år? Jag kände att jag ville berätta allt, varenda litet detail, varenda minne jag har. ”Hur mår ni då?” frågar jag dem istället. Känns bättre så. Dessa tvåhundrasextiotvå dagar som ligger mellan dagen då jag skrev mitt första brev till mina föräldrar och den här dagen, räknas för mig inte som dagar. Minnen, upplevelser, erfarenheter - dessa är ord jag villa använda istället. Tjugofyra timmar kändes aldrig som det under min tid i Sverige. Nu kan jag svara på frågan som snurrade i mitt huvud när jag satt vid bordet och skrev brevet. Ja, det är värd det. Så värt. Tårar, skratt, ovisshet, rådvillhet – vad som helst. Jag var nyfiken och vågade. Och jag ångrar det inte en enda sekund.


Jag fick världens största överraskning på flygplatsen i Wien. När jag kom ut till ankomsthallen stod mina föräldrar och några av mina släktningar med stora plakat, skrek ”Där är hon!” och pekade med fingrarna mot mig. Hade min kusin inte filmat hela situationen hade jag nog inte kommit ihåg ett enda ögonblick av det hela. Jag slog mina händer framför munnen och fattade ingenting. Jag lämnade precis mitt andra hem bakom mig och precis framför mig står nu världens gladaste människor med stora, leende ansikten. Att komma tillbaka är skönt. Oavsätt vad man kommer tillbaka till.

på. Överraska Emma på hennes födelsedag. Detta var bara några veckor efter jag själv hade kommit tillbaka. Galet, skrek en röst i mitt huvud. Äventyr, skrek en annan. Nu, först efter att jag har varit i USA och hälsat på Emma och hennes familj, fattar jag lyckan i all jag upplevt. Dessa perspektiv som jag har tagit med mig hem kan ingen ta ifrån mig igen. ”Allt kommer lösa sig” som min kompis brukar säga. Att ha vänner som Emma gör att det här året känns verkligt. Vi snackade på svenska om Sverige. Vi förstår varandra, vi fattar hur den andra personen kände sig efter ankomsten i hemlandet. Dessa vänner, som jag fick under tiden, är de viktigaste vänner jag har fått som utbytesstudent. Utan dem skulle jag ständigt ha levt i en overkligt bubbla. Allt som jag har upplevt hade inte existerarat annat än i mitt huvud om det inte var för dem. Emma, till exempel, berättade några historier som jag inte ens hade kommit ihåg. Skratt, tårar och lycka präglade min tid med henne i USA. Men när jag tänker tillbaka undrar jag: Hur kunde allt detta hända?

“Nu, först efter att jag har varit i USA och hälsat på Emma och hennes familj, fattar jag lyckan i allt jag upplevt.”

Jag bokade flyget. Den 5:e september får jag komma tillbaka igen. Tillbaka till mitt andra hem som jag saknar ofta. Minst lika ofta som Österrike varit saknat. Beslutet att åka på ett utbytesår öppnade inte bara dörrar till Sverige. Likaså öppnade sig därmed dörrar till hela världen för mig.

Innan jag flyger tillbaka ska jag först flyga någon annanstans. Jag ska nämligen till USA för att hälsa på Emma, en tjej som också bodde i Skåne under ett halvt år. Vår vänskap blev djupare efter att hon åkt tillbaka till USA. Hennes mamma skrev till mig någon dag i april och frågade om jag ville komma och hälsa

För mig känns ingenting omöjligt längre.

7


03 / UTBYTESSTUDENT

- Jag är utbytesstudent Jag bor i ett främmande land, talar ett främmande språk, bor med en främmande familj, lever i en främmande kultur och har kompisar som talar detta främmande språk. Ändå är det jag som är främmande. Jag är annorlunda. Jag beter mig, äter och pratar annorlunda. Jag är utbytesstudent. Text: Oscar Mälsjö Folk kan titta på mig konstigt på bussen eller i matsalen. Jag är annorlunda och det märks även innan jag öppnar munnen. Jag ser annorlunda ut, klär mig annorlunda och beter mig annorlunda. Jag lever med detta varje dag, för jag är utbytesstudent. Ordet ”hemma” har fått en ny definition, det behöver inte längre vara mitt hus där jag sover, utan ett helt land. Eller en hel värld. För några månader sedan kom jag till ett land där jag aldrig varit tidigare. Nu skulle jag bo här med en familj som jag inte kände och tala ett språk som jag inte kunde. Jag hade lämnat i princip allt hemma, även om jag hade mycket packning. Jag hade lämnat min familj, vänner och vanor hemma. Jag kände ingen och det var meningen att jag skulle börja ett nytt liv här. Det är inte lätt. Men jag är utbytesstudent, jag är inte ensam. Vi kommer hit tillsammans, i liknande situationer men samtidigt väldigt olika. Vi är utbytesstudenter. Vi kommer från hela världen och finns i hela världen. Vi här för att upptäcka världen och vi hjälps åt med det. Det är inte lätt men vi har alltid varandra. Vi kanske lämnar det mesta bakom oss när vi lämnar vårt hemland men samtidigt har vi allt framför oss. Vi är utbytesstudenter.

8


04 / ALUMNI

Från utbytesstudent i Sverige till praktik på Business Sweden Var ska jag börja? Efter mitt utbytesår tänkte jag på hur jag kunde använda detta språk som jag har lärt mig efter ett år i Sverige. Det är bara de i Sverige som använder språket och det finns bara cirka 10 miljoner svenskar. Hur ska det här gå till. Text: Ngoako Mashitisho Spola fram sju år senare och nu sitter jag som praktikant på Business Sweden (föredetta Exportrådet) i Johannesburg. Jag kan inte säga att det var min svenska som hjälpte mig få jobbet men det var inget minus heller.

Jag hjälper mina kolleger med etableringen av svenska företag i Sydafrika samt Sub Saharan Afrika. Det finns mycket mer som jag gör dagligen men jag vill inte uttråka er med det. Jag började i mitten av maj och lär mig fortfarande nya saker hela tiden. Tack vare YFU är det lättare för mig att förstå olika kulturer som vi arbetar med. Bara på vårt kontor, som ligger i en golfpark, är vi två Sydafrikaner, en kvinna från Zambia, en man från Botswana, två svenskar och en tysk kvinna som också har varit utbyttestudent med YFU. Det är perfekt. Varje dag har jag kontakt med personer från olika kulturer och jag trivs jättebra i en sådan miljö.

“Det känns som om livet börjar med YFU. “

Efter mitt utbytesår har jag arbetat i Danmark och Sverige som praktikant med YFU. Här fick jag jättemycket erfarenhet om själva organisationen samt arbetslivet. Hela tiden undrar jag vad jag skulle ha gjort med mitt liv om YFU inte hade funnits. Jag brukar säga till mina YFU vänner att jag inte kan tänka på en tid innan YFU - det känns som om livet börjar med YFU. Resultatet av allt jag har gjort inom YFU är att jag nu jobbar på Business Sweden.

I YFU säger vi alltid att genom ett utbytesår lär man sig ett nytt språk, det är bra senare i livet när man söker jobb och allt man lär sig under året kommer du behålla resten av livet. Nu har jag inte levt så jättelänge men jag vet att om jag inte hade tagit beslutet hösten 2006 att åka till Sverige skulle jag idag varit nöjd med att vara vad som helst. Men nu är jag istället superglad som praktikant på Business Sweden och förhoppningvis ska jag fortsätta i organisationen.

Som praktikant på Business Sweden är jag ansvarig för exportfrågor från företag, individer och studenter.

9


02 / VOLONTÄR

Stockholms Prideparad 2015 YFU dansade, sjöng och promenerade i Stockholms Prideparad för kärlek, tolerans och förståelse! För oss är det självklart att ta ställning för våra hbtq-studenter, värdfamiljer, volontärer och vår personal runt om i världen. Tack till alla som deltog och gjorde det till en fantastisk dag! Text och foto: Josefine Nilsman

10


11


02 / VOLONTÄR

Här är Frida, OPUS nya serietecknare Nu är det klart: OPUS har fått en alldeles egen serietecknare. Frida Grahn har varit utbytesstudent i Kina och efter att ha vunnit språktävlingen Chinese Bridge Competition 2015 är hon på väg tillbaka – för att tillbringa ännu ett år i samma land och prova på studentlivet ytterligare. Här får vi lära känna henne lite bättre. Text: Stina Franzén Hej Frida! Hur kommer det sig att du åkte till Kina? – Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av Kina - både kulturen och språket! Det beror nog delvis på att allting är så annorlunda. Bara tanken på all fin arkitektur, på traditionell kinesisk musik, på folket, på maten, på klimatet och på gubbar med stråhatt som cyklar med överlastade cyklar längs gatan kunde få det att spritta i benen på mig av glädje. Men den största motivationen var nog ändå språket. Tänk att kunna läsa en text fylld av vackra, kinesiska tecken och förstå dess innebörd. Tänk att begripa och själv kunna använda sig av de från början så obegripliga ljuden, betoningarna och uttalen i kinesiskan. Att åka dit i ett år och få uppleva och lära mig om allt det jag så länge drömt om - ja, det var verkligen en dröm!! Berätta om ditt starkaste minne? – Oj, det här är en så svår fråga! Jag kan lätt rabbla upp ett tiotal starka minnen, men om jag måste välja så får det nog bli den gången när jag gick på promenad längs en promenadslinga vid vattnet. Några unga poliser strosade längs vägen och när jag gick om dem hörde jag den ene säga till den andre: “Wah, hon är ju längre än mig!” Då vände jag mig om och sa “Visst är jag det!” Sedan fortsatte jag gå, leendes åt deras häpna ansiktsuttryck. En bit fram satte jag mig ner i gräset för att läsa ur min Harry Potter-bok på kinesiska. Efter en stund kom poliserna jag tidigare gått om och slog sig ner bredvid mig. De förklarade att de chansade på att jag kunde prata kinesiska, då jag tidigare i förbifarten hade förstått vad de sa. Men det var inte helt riskfritt förstås. “Vi var rädda att du bara

12

kunde prata engelska, då skulle vi inte förstå ett ord av vad du säger och det vore ju pinsamt”, sa en av dem. Jag skrattade. Så började vi prata helt spontant om vädret, kinesiska dialekter, skolan, deras yrke, om att ha solbränd eller vit hud och lite sådant. Så himla trevligt, så himla osvenskt och så himla minnesvärt! Hur kommer det sig att du ska tillbaka? – Att jag skulle tillbaka till Kina i framtiden var det aldrig någon tvekan om, det har blivit som ett andra hemland för mig! Frågan var bara NÄR! I och med att jag nu, efter att ha vunnit Chinese Bridge-tävlingen i Stockholm, fått stipendium till att plugga i Kina ett år till, öppnade sig denna möjlighet för mig. Den välkomnade jag med öppna armar! Tror du att du hade gått universitetet där om du inte rest med YFU? – Nej, det hade jag nog inte. Om jag inte åkt som utbytesstudent till Kina med YFU skulle inte min kinesiska ha utvecklats alls på samma sätt. För det första hade jag då förmodligen inte vunnit kinesiskatävlingen som gav mig stipendiet, för det andra skulle jag nog med min dåvarande kinesiskanivå över huvud taget inte ha möjlighet att ta mig in på kinesiskt universitet. Efter att ha levt ett år i Kina är jag van vid det livet. Med flytande kinesiska och större förståelse för deras kultur i bagaget känner jag mig nu trygg och säker med att möta alla de situationer som kan tänkas uppstå. Att jag nu känner till saker som att åka kollektivtrafik, handla i butiker, beställa mat på restaurang och att hänga med i hur kineser i regel tänker och beter sig, det är sådant som jag definitivt kommer att ha nytta av under det kommande året. Vad ser du mest fram emot? – Att få uppleva Kinas studentliv och helt enkelt bo där ytterligare ett år! Att få lära känna nya människor och att möjligtvis få möjlighet att träffa de gamla vännerna är något som jag verkligen ser fram emot. Som språknörd måste jag också tillägga att det blir roligt att få finputsa kinesiskan ännu mera, hehe!


03 / UTBYTESSTUDENT

Nu åker Alva till USA När jag skriver det här är det exakt två månader tills den 23 augusti när jag lämnar Sverige och reser mot platsen jag ska tillbringa mina tio utbytesmånader på. Det är väldigt blandade känslor inför att det är så nära. Vissa dagar vill jag att tiden ska skynda fram för att i nästa sekund vilja att den ska stanna upp. Överlag är jag dock oerhört exalterad och längtar till tusen. Därför började jag med min packlista redan i vintras, haha, men längre än så har jag inte kommit just nu. Min tanke är att börja snart så jag hinner testpacka och känna efter vad det är jag vill ha med. Det är trots allt tio månader som ska ner i en väska. Text: Alva Westher Det är ännu mer overkligt att jag ska åka så snart då jag bestämde mig för att bli utbytesstudent när jag var 12-13 år. Det var fem år sen... Nu är det två månader tills min dröm går i uppfyllelse. Min pappa åkte som utbytesstudent med YFU på 1970-talet så det har fallit sig naturligt att även jag skulle åka med just den organisationen. YFU känns också mest rätt eftersom organisation har längst erfarenhet, är ideella och inte betalar sina värdfamiljer samt är väldigt personliga för att nämna några få anledningar. De på kontoret vet vem du är när du mailar och ställer frågor och det har varit viktigt för mig för att känna trygghet.

väldigt tacksam för att jag fick. Att börja high school är jag faktiskt väldigt nervös över. Att börja på en skola där man känner absolut ingen och där systemet är helt annorlunda jämfört med här, det är lite skrämmande. Jag är absolut taggad och längtar efter att få uppleva den omtalade ”high school spirit”, homecoming, football games och allt vad det innebär. Jag tror det gäller att gå in med en inställning att jag behöver ta kontakt med nya vänner och inte tro att allt blir serverat bara för att jag är utbytesstudent. Även om det är nervöst att börja på high school så är det trots allt en av de sakerna jag ser framemot mest. Det är trots allt den största anledningen till att jag åker som utbytesstudent just under gymnasiet.

Vad gäller min värdfamilj så består den av två relativt unga värdföräldrar och två små värdbröder som ska fylla sju och tre år. De är alla väldigt aktiva och bor vid en sjö i East Bethel, Minnesota, det blir därför en hel del båtturer. Jag har alltid varit minstingen i min familj så att få vara storasyster i ett år nu känns väldigt roligt och det är något jag ser framemot mest av allt! När jag fick veta att detta skulle bli min värdfamilj började jag gråta av lycka! Jag hade inte sett mailet från Gustav på kontoret om min placering utan fick veta det genom ett sms från min pappa på bussen hem från skolan. Oj vilken chock det var!! Trodde aldrig jag skulle få min familj så tidigt, det är jag

13


03 / UTBYTESSTUDENT

Ankomstlägret 2015 Foto: Jonatan Högström Text Josefine Nilsman Nu är våra utbytesstudenter äntligen här! Den 12:e augusti anlände de till Sverige och deltog allra först i ankomstlägret i Stockholm. Under lägret hade de sina första svenska lektioner, fick veta hur viktigt fika är i Sverige, lärde känna varandra och pratade om svensk kultur med mera. Den 15:e augusti träffade de sedan sina värdfamiljer för första gången. 74 utbytesstudenter från 25 olika länder är nu i Sverige. Tre studenter är halvårsstudenter under höstterminen och resterande studenter är här hela läsåret. Varmt välkomna till Sverige! Vi hoppas att ni alla kommer att få en fantastisk utbytestid!

14


15


04 / ALUMNI

Från Moldavien till Sverige Över en skramlig Skype-förbindelse pratade jag med Marina Vacari som just hade kommit hem till det betydligt varmare Moldavien. Marina har just åkt tillbaka efter en avslutad termin på Södertörns högskola. Där studerar hon turism och är mentor för Erasmus studenter, detta för att kunna dela med sig av sina erfarenheter utav interkulturellt utbyte. Text: Henrietta Berg

När Marina var 17 år ville hon åka som utbytesstudent till Tyskland eller Brasilien. Men när det inte fanns några platser kvar till Tyskland och hennes föräldrar sa blank nej till Brasilien så såg hon sig omkring efter en lösning. När hon gick till kontoret i Moldavien för att se om det fanns någon plats ledig så kunde hon inte haft bättre tajming. Just som hon satt och pratade så hade en student ringt och tackat nej till sin plats i Sverige, en plats som Marina snabbt tog över till hennes föräldrars förfäran. Det skulle bli det roligaste året hittills och hon blev placerad i Hörby i Skåne. Året började knepigt med att hon missade att gå av i Malmö och sedan tappade bort värdfamiljen men det blev bara bättre efter det. De lärde henne svenska genom att bland annat öppna alla köksskåpen och ta ut allt innehåll och säga namnen på dem. Kontakten med familjen har fortsatt under tiden efter utbytet och de är mycket nära varandra.

16

Efter att hon kommit tillbaka till Moldavien så saknade hon Skåne och de kontakter hon skapat där. Det slutade med att Marina tog en buss från sin syster i Tyskland och åkte tillbaka. I omgångar har hon sedan bott i Sverige. Här har hon bland annat jobbat i korvkiosk och bott med sin värdfamilj igen, pluggat till sig svenska betyg via Komvux och nu på universitet i Stockholm. Drivet och modet att satsa på studier kommer ifrån utbytetsåret säger Marina. Det stärkte henne och gav henne modet att bara köra! Nu kan marina använda sina kunskaper om förvirringen och kaoset som kan infinna sig i början av en vistelse utomlands. Nästa år kommer hon att sitta i styrelsen till Södertörns Erasmus program, ett sätt att föra vidare de kunskaperna som hon fått från Hörby. När jag frågade Marina något om vilket hennes bästa tips för framtida utbytesstudenter var så svarade hon något som vi många kan känns igen oss i: utbytet gör dig öppnare, du lär känna dig själv och nya människor vilket gör att man kan och vågar mer. Du gör själv året till det bästa i ditt liv så tänk inte för mycket, planera inget innan du är där, ha inte för stora förväntningar och bara åk med dig!


05 / YFU-KONTORET

Lär känna våra nya EVS-are I augusti välkomnade YFU Sverige två nya EVS-praktikanter som ska hjälpa till på kontoret i Stockholm. Milla som kommer ifrån YFU Finland och Judith från YFU Österrike kommer i höst även att besöka Uppsala, Göteborg, Jönköping, Umeå, Luleå, Malmö, Lund och Helsingborg under sin skolturné. Jag mötte dem en solig dag över en fika för att prata om förväntningar, dela YFU historier och, så som vi alla vill, lära känna dem bättre! Text: Henrietta Berg Milla Millas relation med YFU började när hon 2011 åkte som utbytesstudent till Virginia Beach i USA och där upplevde vad hon beskriver som det bästa året i hennes liv. Efter att hon kommit hem så fortsatte hon därför att engagera sig inom YFU först i Raumo där hon växte upp, sedan i Åbo där hon under det senaste året har pluggat hårt för att komma in på läkarutbildningen. Efter att beskedet om att hon kommit in på utbildningen hade kommit så kände hon dock att hon behövde uppleva något nytt innan hon påbörjade sina studier. Att hon hamnade i just Sverige var ett väldigt medvetet val. Det var kombinationen av nytt och familjärt som lockade henne till oss. En förbättring av svenskakunskaperna var även en viktig del av beslutet, något som krävs om man vill jobba som läkare där hon bor i Finland. Stockholm lockade även mycket, där fanns redan lite vänner och hon var familjär med staden sedan tidigare. Att få bo och uppleva den staden säger Milla är en av de sakerna som hon tycker ska bli roligast detta halvår. Enligt Milla är det den bästa staden i världen. Möjligheten att få åka runt i Sverige och uppleva fler städer och att få möta YFUare är det som hon ser mest framemot under sin kommande tid i Sverige.

När Milla inte engagerar sig inom YFU eller skolan så dansar hon gärna balett. Det har hon gjort sedan hon var barn och hon ser framemot att börja ta lektioner på balettakademin denna termin som hon är i Sverige. Utöver Balett, modern dans och jazzdans så spelar Milla cello och ritar. Judith ”Jag ville åka någonstans där det inte fanns vintrar” svarade Judith med skämtsam ton när jag frågade varför hon valde att åka till Sverige och praktisera på YFU under det följande året. Men att Judith efter att ha tagit studenten i Wien ändå hamnade i ett väldigt kallt land var inte helt en slump. Den svenska kulturen hade varit med henne länge i form av Astrid Lindgren och andra sagoförfattare, vilket resulterade i att hennes intresse för Sverige ökade i takt med att hon blev äldre. Judith åkte 2012 till Sant Etienne i Frankrike för att vara utbytesstudent och har sedan dess varit volontär för YFU Österrike. Ett av hennes många intressen är miljö och hållbar utveckling och det är det ämne som hon även skulle vilja fördjupa sig inom på universitetet. Just nu är hon däremot helt inställd på att lära sig svenska och uppleva en ny kultur. Att bli praktikant på YFU var för henne ett enkelt val eftersom det för henne innebär den perfekta kombinationen av att resa, ta ett sabbatsår från studierna, träffa människor och få betydelsefull arbetslivserfarenhet.

På fritiden så gillar hon att laga framförallt vegansk-asiatiskt mat, träffa vänner, teater, musik och att springa. Honharr utöver sitt engagemang inom YFU även varit aktiv inom Läkare utan gränser, Amnesty och en miljöförening i skolan. Judith gillar att prata om samhället och lära sig om politik.

17


05 / VÄRDFAMILJ

När Gud är en

familjemedlem Flera utbytesstudenter inom YFU hamnar hos religiösa värdfamiljer. Julia Flising var en av dem och tiden med hennes kristna amerikanska familj har gett henne en helt ny syn på religion. Text: Ebba Tobiasson

”Det var intressant att faktiskt få ta del av bordsbön varje dag, det var helt nytt för mig. ”Julia Flising, 20, visste redan innan hon åkte iväg som utbytesstudent till USA hösten 2013 att hon kanske skulle hamna hos en troende familj. ”I utskick från YFU USA fick man en del påminnelser om att det kunde förekomma värdfamiljer som faktiskt var starkt troende, men det var inget jag var spänd eller orolig för.” säger Julia. I det första mailet hon fick från sin värdfamilj framgick det att de var kristna. I mailet berättade dem att de besökte kyrkan två gånger i veckan och även fast Julia inte själv var troende ville de gärna att hon följde med och provade på en gång innan hon bestämde sig för att inte delta alls. Under året var dock allt religiöst alltid helt frivilligt. Det gjorde att Julia aldrig kände sig obekväm eller uppfattade något som svårt att hantera. Julia beskriver värdfamiljen som ordentligt troende. I vardagen uttryckte det sig genom bordsbön, besök till kyrkan och mycket volontärarbete i samhället. Det som förväntades av Julia var att hon skulle visa respekt för allt detta och deras religion. ”Det bästa med att bo i ett troende hushåll var all kärlek och struktur. Man har till

18

en större del tydligare gränser för rätt och fel och en mycket starkare sammanhållning i familjen.” Att anpassa sig till en troende familj var enligt Julia förvånansvärt enkelt. Hon säger att värdfamiljen var kärleksfull och alltid förlåtande mot varandra, något som kom mycket enklare än vad hon var van vid. Hon påpekar att hon själv även var väldigt flexibel och nyfiken på det hela innan hon åkte iväg, vilket troligen hjälpte. ”En tumregel som håller sann i alla möjliga scenarion under utbytesåret.” Det sociala livet för Julia i USA kretsade mycket kring tron. Många av värdfamiljens kontakter var religiösa och relationer bildades ofta inom kyrkan. Julia träffade vänner i skolan men majoriteten av de hon lärde känna var genom kyrkan. Hon anser att i det amerikanska samhället är kyrkan en stor mötesplats för relativt likasinnade, vilket gör det vanligt att träffa nya kompisar där. Julia gillade hur detta fungerade, vilket ledde till att hon blev aktiv inom två kyrkor under året för att få ut det mesta av det. Utöver de klassiska gudstjänsterna deltog Julia i andra evenemang anordnat av kyrkan. Hon åkte t.ex. på ett skid-retreat med bibelskola, ett sci-fi-tematiskt läger med gudstjänster samt flertal andra sociala event som olika tävlingar och korvgrillning. Under sitt utbytesår blev Julia själv kristen. Hennes värdfamilj var stöttande i detta och fanns alltid till hands när hon hade frågor och funderingar över varför vissa saker fungerade som de gjorde inom tron. ”[Att bli troende] har öppnat en helt ny dimension


inom mig. Jag är mycket mer öppensinnad, tålmodig och förlåtande än förr och på många sätt känner jag mig mer grundad än tidigare.” säger Julia när hon beskriver hur hon förändrats av att bo i en kristen familj. Dock tror hon att dessa egenskaper hade följ med även fast hon själv inte börjat tro, då hon ändå hade blivit influerad av värdfamiljens beteende. Något som Julia verkligen gillade med sin värdfamiljs

levnadssätt var hur förlåtande de var mot varandra. Efter ett bråk var löst så lämnade de det bakom sig utan att gå omkring och hysa agg mot varandra efteråt. Det var en känsla som Julia upplevde som otroligt befriande. ”Deras tålamod och kärlek till allt och alla skulle helt klart vara någonting alla kan ta till sig av.”

06 / YFU VÄRLDEN Tänk att ett år har gått så fort och årets utbytesstudenter nu har rest till respektive hem eller till lägret i Berlin. Jag saknar redan Coline Chevis, som jag skrev om i förra numret. Men visst är det fantastiskt att vi numera kan fortsätta att hålla kontakt med varandra genom bland annat email och Facebook. Jag har kontakt med många av mina gamla utbytesstudenter i hela världen sedan lång tid tillbaka. Vi känner oss fortfarande nära varandra och världen krymper. Det här numret har ett asiatiskt tema. Redan 1990 startade vi vårt utbyte med Japan och jag har fortfarande kontakt med flera av våra utbytesstudenter från min tid som representant i Västerås-Enköping och senare i Uppsala. En av mina favoriter för fem år sedan, Akane Shiroma, bodde ett år i Sollentuna och lärde det året alla studenter att vika Origami i papper. Det blev årets stora grej och jag har fortfarande hennes modell av en trana på mitt skrivbord. Det var även hon som lärde mig säga ´Hajimemashite´ på japanska - ´Nice to meet you´. Japanska studenter är så otroligt anpassningsbara i sina familjer, vana vid att visa respekt för sina föräldrar och för att inte tala om respekten för lärarna i skolan. De är mottagliga och nyfikna på allt nytt samt lär sig svenska ovanligt snabbt. Jag har hört en språkforskare påstå att japanska är det femte närmaste språket till vårt modersmål och det kanske förklarar varför studenternas uttal av vårt språk låter bättre än många andras. Jag har ett så härligt minne från ett år när vi hade vårt ankomstläger på Wiks folkhögskola i Uppland och jag var lärare för en grupp japanska studenter det året. Som lärare har jag aldrig upplevt så totalt uppmärksamma och intresserade elever. Jag upptäckte den sista dagen att några av eleverna antecknade ord och fraser på ovansidan av sina händer och inte tvättade händerna på kvällen. Jag minns än dagen därpå en episod, när värdfamiljerna kom och mötte sina ut-

Solans Hörna bytesstudenter för första gången. En av studenterna sträckte fram sina händer mot sin värdpappa, läste och sa: - Tack! Jag trivs hos er. Du är fin – ska vi fika?  Gissa om det blev en bra start på året! Till sist en appell till oss alla YFU-are om att stödja och hjälpa alla på kontoret som just nu söker värdfamiljer inför ett nytt spännande år. Tänk om vi alla skulle försöka att hitta en värdfamilj var i grannskapet, bland vänner eller bekanta och kanske fråga gamla värdfamiljer som har haft ett bra år. Det behövs en så liten insats. Vi hinner ändå njuta av en härlig sommar, som jag önskar er alla, mina kära YFU-vänner. Jag lovar att lysa med min sol som i Solans hörna. En stor kram från Solveig.

19


03 / UTBYTESSTUDENT

Land i fokus - Japan Emelie Rydén beskriver sig själv som en 18-åring energisk och utåtriktad tjej. Hon bor i Onsala, strax utanför Göteborg och för två år sedan bestämde hon sig för att åka iväg som utbytesstudent då hon längtade efter att testa något nytt och annorlunda. Hon ville inte åka till ett av de vanliga ställena. Hon ville istället åka till Asien och eftersom hon framförallt var nyfiken på att lära sig mer om Japan och dess kultur blev det självklart att hon skulle åka dit. Väl där så hamnade hon mitt i Japans fjärde största stad: Nagoya. Hon berättar att det blev en oerhört stor kontrast för henne att hamna i en såpass stor stad, samt att bli omringad av ett helt annorlunda språk och kultur.  Text: Santiago Peralta Tyvärr fick jag aldrig träffa henne i Sverige därför att hon kom tillbaka precis när jag skulle tillbaka till Uruguay, efter min praktik på YFU Sverige. Istället fick jag lära mig lite om henne genom att läsa på hennes svar på mina frågor. Hoppas ni kan göra detsamma. - Hur var din första och din sista vecka i Japan? Under min första vecka i Japan var jag väldigt nervös. Det var så extremt mycket ny info att ta in. Dessutom så kom plötsligt  realisationen att man nu på allvar har börjat sitt utbytesår som man så länge hade planerat och förberett sig inför. Rädslan över att säga eller göra något fel var enorm och jag blev mycket mer tillbakadragen och blyg till en början i jämförelse med vad jag brukar vara annars. Jag

20

hade endast pluggat lite japanska innan jag åkte så personligen kände jag att det var svårt att kommunicera med värdfamiljen och folk runt omkring en. Min sista vecka var ingenting likt den första. Jag kände mig hyfsat lugn men hade många blandade känslor. Utöver det var jag dessutom lite stressad över all packning och alla förberedelser som jag skulle behöva fixa innan min hemresa. Tanken på att nu åka hem igen och att ens utbytesår hade passerat förbi så sjukt snabbt var verkligen konstig. Varför skulle jag åka hem när jag redan var “hemma”? Eller, tja, så kändes det iallafall. Jag hade dessutom vid det här laget nått en helt annan nivå av japanska, självsäkerhet och styrka än vad jag först hade kommit dit med. Samtidigt kände jag en viss lättnad mitt ibland all denna stress och blandade känslor eftersom att jag skulle återförenas med mina nära vänner och familj i Sverige - vilket jag självklart såg fram emot.  - Efter nästan 6 månader i Sverige, finns det något väldigt “japanskt” som du fortfarande gör eller säger? Framförallt så sitter verkligen vissa gestikuleringar och uttryck kvar. Till en början när jag nyligen hade kommit hem till Sverige kommer jag ihåg att det var flera gånger då det var svårt att hålla sig ifrån att inte “bete sig som en japan”. Alla i familjen och mina närmsta vänner reagerade rätt ofta på sättet jag pratade och hur jag uttryckte mig själv. Det skilde sig lite från hur alla andra gjorde det. Till exempel blev det rätt frustrerande när jag hela tiden råkade buga i


vissa sammanhang eller svara på japanska istället för svenska osv, haha. Akane Kawakami, som jag hade chansen att träffa under min tid i Sverige, är en japansk 17-åring som var utbytesstudent 2014-15 i Sölvesborg, Blekinge. Hon gick även i skolan i Kristianstad, Skåne. Akane berättar att hon såg många skillnader mella svenska och japanska ungdomar. De japanska skolorna har många regler: till exempel ska alla studenter ha skoluniform på sig och ingen kan använda smink. Därför säger hon att hon blev lite förvånad när hon kom till Sverige och insåg hur mycket frihet ungdomar har här. Hon kände också att de måste ta mycket mer ansvar. Studenterna kan använda sina egna mobiler men de måste också fortfarande ta ansvar för sina betyg. Hon erkänner att hon känner sig mycket mer mogen nuförtiden efter sitt utbytesår i Sverige och att hon ser saker ur ett nytt perspektiv.

ige tvekade hon inte alls på svaret. Hon säger att hennes bästa minne är när hon fyllde 17. Hon var i skolan och plötsligt var hela skolan fylld av foton på henne och det stod “Grattis Akane! Fira den japanska utbytesstudentens födelsedag” på dem. Hon erkänner att det kändes lite pinsamt i början, att se hela skolan med bilder på henne på väggarna, men hon tyckte om att hennes skolkompisar gjorde det. Det var väldigt snällt och omtänksamt av dem och hon kommer aldrig att glömma just den här födelsedagen.

“Hon säger att hennes bästa minne är när hon fyllde 17.”

När jag frågade Akane vilket minne hon skulle välja som det mest värdefulla under hennes tid i Sver-

Akane berättade att det finns många skillnader mellan den japanska och den svenska kulturen. Just därför skulle hennes land vara ett bra och unikt val av land för att åka på utbytesår till. Japans historia skiljer sig väldigt mycket jamfört med Sveriges och kulturen är mycket intressant. Såklart skulle en svensk utbytesstudent bli förvirrad under de första veckorna - som Emelie själv berättade men det händer väl alla som åker till ett främmande land och går över snabbt. Akane berättar även att japanska elever brukar vara omtänksamma och snälla och att de har många olika tankar om svenska ungdomar och deras land. Till slut ville Akane bara poängtera att hon älskar Sverige och att hon saknar sitt andra land hemskt mycket. Hon ser svenskar som ett jättesnällt folk och hon lovar att hon kommer tillbaka snart. Jag håller tummarna för att hon kan göra det.

JAPAN Huvustad: Tokyo Invånare: 127,7 miljoner Area: 377 923 km2 Befolkningsdensitet: 337,8 invånare/km2 Oficiellt språk: Japanska Statsskick: Konstitutionell monarki Visste du att... fram till 2015 var det olagligt att dansa efter midnatt? Om en klubb hade en riktig licens var de tvugna att stänga den kl 00.00. Visste du att... de japanska tågen är bland de punktligaste i hela världen? Deras genomsnittsförseningar är bara 18 sekunder.

21


04 / ALUMNI

Connie är tillbaka i Sverige - utbytesstudent i Sverige 1972

Året var 1972, och tio high school elever hade samlat ihop en del pengar med hjälp av fundraising för att kunna åka utanför USA:s gränser med YFU. Text: Johan Berselius YFU hade årliga presentationer på skolan och normalt sett var det fyra elever som åkte iväg varje år. 1972 lyckades Connie övertyga sina vänner att åka också och de blev tio stycken som skulle resa iväg det året. Connie kommer från delstaten Michigan och hon var class president och älskade att träffa nya människor och att ta del av nya kulturer. Sverige var lockande och hon åkte iväg mot Stockholm sommaren 1972. Innan avfärd tog Connie en universitetskurs i svenska för att kunna komma in i det svenska samhället snabbare. Connie har hållit kontakten med sin svenska syster via brevväxling, som blev mail, som blev Facebook

22

och Skype, och hennes värdfamilj har också besökt Connie i hennes hem i USA. Connie återvände till Stockholm 1976 och stannade i en vecka, bland annat åkte hon i familjens båt som var uppkallad efter Connie själv - en stor ära! Under sommaren i år kom hon också tillbaka till Sverige där hon stannade i fem dagar med sin svenska familj, vilket var underbart, 39 år efter att hon lämnade USA som tonåring. Connie anser att hennes två och en halv månad i Sverige sannerligen förändrade hennes liv. Det öppnade hennes ögon till att se att världen var så stor, att det fanns så många olika synsätt och åsikter. Hon är otroligt tacksam över att ha träffat sin svenska familj, hennes upplevelse i Sverige gav henne hopp och stöd i livet. Connies nuvarande man åkte utomlands med ett internationellt jazzband i high school och hennes dotter har åkt utomlands med en internationell kör. Connies familj tror starkt att utbytesprogram är otroligt vikiga när det gäller att utöka förståelse mellan olika kulturer.


06 / YFU VÄRLDEN

WOFF med Jana Hej Jana Becker, EVS-praktikant på YFU-kontoret 2014-2015. Vad är woff? WWOOF (http://www.wwoof.net/) är en förening som hjälper till att föra samman bönder och volontärer. Volontärer får mat och boende och hjälper till 4-6 timmer per dag med allting som kan behövas hjälp med på gården.

Berätta om din wwooffing upplevelse? Efter min praktik var slut på YFU-kontoret hade jag hade en jättekul wwoofing tid! Jag bodde nära Överkalix (i den lilla byn Miekojärvi) på en gård som har slädhundar, höns och får! Två tyska kvinnor äger gården. Dom träffades i Sverige för några år sedan och nu har de gården och ett turismföretag ihop som organiserar Lapplandsresor för kvinnor. De var jättetrevliga och inspirerande! Jag lärde mig jättemycket om livet uppe i Norrland och om djur och mat och livet med naturen. Vad ska du göra nu, efter ditt år i Sverige? Efter mitt fantastiskta år i Sverige ska jag börja pluggar i höst. Jag ska pluggar någoting vilken kallas för Learning-, Teaching-, and Trainingpsychology and Management i Erfurt, en liten stad med 200 000 invånare i östra Tyskland. Jag är taggad för det! Men naturligtvis ska jag också bli aktiv för YFU Tyskland, även efter ett år fullt av YFU i Sverige. Text: Josefine Nilsman

05 / YFU KONTORET

Medleminformation På denna sida kan du läsa om vad det innebär att vara medlem hos YFU. Är du inte redan medlem men vill bli det? Läs vidare så får du veta hur du gör. Att bli medlem i YFU innebär att du stödjer YFU Sveriges vision ”Vi, Youth For Understanding, bidrar till gemenskap och förståelse mellan människor och kulturer genom att öppna dörrar mot världen”. Förutom att du får rösträtt vid årsmötet och har möjlighet att kandidera till förtroendevalda poster får du även vissa medlemsförmåner och möjliggör att fler ungdomar kan åka på utbytesår. Hälften av din medlemsavgift går direkt in i YFU:s stipendiefond för att delas ut till motiverade unga sökande. Denna stipendiefond gör det möjligt för oss att erbjuda fler studenter en möjlighet att resa ut som utbytesstudent och få uppleva en annan kultur. Vi vill på så sätt motverka att ekonomin blir en avgörande faktor för vilka som får chansen att åka och vilka som inte får det. Donationer till verksamheten går självklart oavkortat till stipendiefonden. Som medlem i föreningen får du även medlemstidningen OPUS samt att du är välkommen på träffar, utbildningar och andra aktiviteter som YFU anordnar under året.

Det finns tre sätt att bli medlem: Genom att betala medlemsavgiften på www.yfu.se/medlem Genom att åka som utbytesstudent Genom att ta emot en utbytesstudent som värdfamilj För 2015 finns tre olika medlemskapskategorier: • 80 kr för medlemmar under 25 år • 200 kr för medlemmar över 25 år • 300 kr för familjemedlemskap

Följ oss! 23


03 / UTBYTESSTUDENT

Yiweis galna kärlek till Sverige Sverige var kinesiska Yiwei Wangs favoritland redan innan hon tillbringade ett år i Stockholm och Trollhättan som utbytesstudent. Hon ville lära sig mer om den svenska kulturen och om landet som ofta förväxlas med Schweiz. I mitten av augusti år 2013 kom hon därför till Stockholm för att bo hos familjen Reje. Text: Mathilda Bäcklin Yiewi berättar att familjen Reje lärde henne mycket om den svenska kulturen. Då deras dotter Anna tidigare hade varit utbytesstudent i Kina kunde hon också förklara vissa saker på kinesiska för Yiwei. Efter två månader i Stockholm var det dags för Yiwei att flytta till Trollhättan för att bo hos familjen Warås resten av utbytesåret. – Jag hade så tur att få en till underbar värdfamilj! Tack vare utbytestiden i Sverige har det gått mycket lättare för Yiwei att anpassa sig till livet i Storbritannien där hon nu studerar. – Jag skulle säga att mitt utbytesår har förändrat hela mitt liv och jag skulle verkligen göra det igen om jag kunde. Det var det bästa året någonsin! Min galna kärlek till Sverige har ibland nästan skrämt mina engelska lärare. Studierna i Storbritannien gör att Yiwei har närmare till Sverige och hon har redan åkt tillbaka till Sverige för att hälsa på sina värdfamiljer tre gånger. Bland an-

24

nat har hon varit i Sverige för att fira jul och nyår med familjen Warås och i somras var hon tillbaka för att fira Anna Rejes student. Yiwei har heller inga planer på att ge upp sin relation till Sverige. – Jag tänkte först studera på universitet i Sverige men jag känner att min svenska inte är tillräckligt bra för att göra det så jag kommer nog stanna i Storbritannien. Jag kommer däremot alltid försöka ta mig till Sverige under mina lov!

“Jag hade så tur att få en till underbar värdfamilj!”


04 / ALUMNI

YFU förberedde Scouterna inför Jamboree i Japan ”Fyra års väntan är över. Många bestämde sig redan på Rinkabyfältet under jamboreen 2011. I morse var det äntligen dags för de första 160 scouterna att invadera Arlanda.” – Elinor Karlin Text: Henrik Eriksson Så lät det den 14 juli 2015. Det var första utresedagen för de svenska scouterna till Världsscoutjamboreen i Japan. Hundratals förväntansfulla scouter var på väg eller skulle snart bege sig till the land of the rising sun: Japan. Vid det här laget hade jag redan varit i Japan nästan en månad på min egen resa. Jag flög ut omkring en månad innan för att hälsa på min värdfamilj som jag bodde hos under mitt utbytesår i Osaka och hälsade även på andra släktingar.

är den största med ofta 20,000-40,000 deltagare. Deltagarna är från 161 olika länder. Innan lägret har man en rundresa i landet Jamboreen hålls i. Väl på lägret lever man ett vanligt lägerliv i tält och avdelningarna lagar sin egen mat och på dagarna gör man aktiviteter eller bara hänger med scouter från andra länder. YFU hjälpte oss på förträffarna tidigare i år med att förbereda avdelningsledarna och IST (International service team) för kulturchocken i Japan med hjälp av Coloured glasses workshops. Det här är bara en liten del av Scouterna och YFU:s samarbete.

Jag har varit scout sedan 2008 och var utbytesstudent i Japan med YFU 2013-2014. Med mitt utbytesår i Japan i ryggen åkte jag som tolk för Scouternas svenska CMT (Contingent Management Team). Det är vi som planerar och ser till att allting fungerar på plats. Utan mitt utbytesår hade jag inte kunnat fylla den rollen som jag gjorde som tolk och stöd för ledningen. Jag hjälpte såklart till med tolkning men även med logistik, material, personer och som hjälp på lägersjukhuset för att tolka mellan svenskar och de japanska läkarna. Vad är då en Jamboree? Det är ett stort scoutläger med flera tusen deltagare och Världscoutjamboreen

25


02 / VOLONTÄR

Vad är YES? Jag blev ombedd att skriva några rader om vad YES är för någonting och vad som gör YES till något av det roligaste jag vet. Men vem är då jag som ska kunna något om detta YES? Erik Lind heter jag, född och uppvuxen i Stockholm. I vintras flyttade jag tillbaka till Stockholm efter fem och ett halvt års studerande i Linköping och utomlands. Jag är nu färdigutbildad civilingenjör i industriell ekonomi och bor och jobbar i Stockholm. Text: Erik Lind Men vem är jag inom YFU (för någon koppling till YFU måste ju det där YES ha, vad det än är)? Som många andra svenskar åkte jag som utbytesstudent till USA och bodde ett år i en liten stad i Kansas som heter Wamego. När jag kom hem till Stockholm efter mitt utbytesår så läste jag mina två sista år på gymnasiet och gjorde allt möjligt för YFU: intervjuer, läger, informationskvällar, det mesta. Som en stark avslutning på volontärandet så blev jag, innan jag flyttade till Linköping, tillfrågad om jag ville vara en del av den svenska delegationen till Young Europeans’ Seminar, YES. Men vad är YES? Alla som har varit där har olika svar. Jag ska försöka vara saklig i min förklaring. YES är ett läger dit alla studenter som åkt med YFU från

26

ett europeiskt land till ett annat europeiskt land är välkomna. Som en mellanlandning på vägen hem efter utbytesåret, innan hemlandet välkomnar dem på riktigt. Det är fyra dagar fyllda med seminarier, gästtalare och diskussionsgrupper, men också sol och bad, festande, glädje och gemenskap. Seminariet äger rum i Werbellinsee, utanför Berlin. Varje år arbetar två länders YFU-volontärer, tillsammans med logistikteamet från YFU Tyskland, för att ta fram ett passande tema och se till att studenterna har ett så underbart läger som möjligt. Årets organiserande länder var Litauen och Rumänien, som gjorde ett jättejobb och ställde upp med många underbara volontärer. Nästa år faller ansvaret på Danmark och Schweiz, som redan har börjat arbetet för att göra YES ännu bättre. Volontärerna på YES känns igen på de speciella T-shirts vi bär under hela lägret (vi har flera stycken var, så vi slipper lukta illa). Genom dessa skiljer man på IOT (International Organizing Team, gruppledarna som har skött planeringen inför YES, som jag i år var en del av), WSL (Workshop Leaders, som planerar och håller workshops för studenterna), IGL (International Group Leaders, som reser med studenterna och håller diskussionsgrupper med dem), och Freestylers (gruppen som alltid är tillgänglig och löser alla problem som kan uppstå, alltid med ett leende på läpparna).


I år var temat för YES Human rights in a digitalized world, ett väldigt aktuellt tema. För detta ändamål bjöds flera gästtalare in och många framföranden hölls för att beskriva svårigheterna, möjligheterna, hoten och hjälpmedlen vi kan använda oss av i dagens digitala samhälle. Årets upplaga var den största hittills med 640 studenter och volontärer från hela Europa som alla tog plats i stora salen för att lyssna och lära sig om våra mänskliga rättigheter i denna digitaliserade värld. Efter mitt första YES flyttade jag till Linköping för att studera och under mina år där minskade andelen aktiviteter jag kunde delta i med YFU. Det blev några enstaka intervjuer, någon orientering, ett par informationskvällar och något enstaka läger. Förutom YES. Jag har varit på varje YES sedan senaste gången Sverige var ett av de organiserande länderna, 2009. YES innebär för mig ett år av planering, en vecka av hårt arbete och en väldig massa glädje. För mig är det den största högtiden inom YFU. Det kan jämställas

med ett julfirande, fast med över 600 medlemmar av YFU-familjen och mitt i sommaren. Det är underbart att träffa alla man känner igen, det är glädje, gemenskap, lärande, det är nya och gamla erfarenheter, det är världens kaos och det är helt magiskt! YFU Sverige kommer vara ett av de arrangerande länderna för YES 2017, något jag ser fram emot väldigt mycket. Då får fler av alla våra volontärer en chans att uppleva vad jag år efter år tar mig tillbaka till. Då får fler av våra volontärer en chans att skapa en egen uppfattning om vad YES är och YFU Sverige får visa upp sig från sin bästa sida.

03 / UTBYTESSTUDENT Stina! How are you? Time is going so fast, it’s hard to believe. I was in Sweden and then I was eating dinner with you and Fernanda. Now, North Europe is very popular in Japan. When we hear “North Europe”, we start to think “North Europe = fancy / cool / cute etc” (we think of it in a very positive way). So that’s why many people ache for North Europe.

“That’s a different culture” I början av året fick jag besök av två high schoolkompisar från mitt utbytesår i USA. Vi reste med YFU alla tre – dock kom vi från tre helt olika delar av världen. Jag från Sverige, Fernanda från Mexiko och Kanako från Japan. Trots att nio år gått kändes det som det var igår vi spelade Lacrosse i North Carolina. När de var här åkte vi på sightseeing, åt hemlagade köttbullar och tittade på Melodifestivalen. Nu är alla utspridda i världen igen, men jag var nyfiken på vad de tyckte om Sverige, så här med facit i hand. Här är Kanas svar. Text: Stina Franzén

When I arrived at your house, I told you that your house is like an IKEA house. This sentence is kind of expressing that “North Europe is cool” too. When it comes to culture, I think of these two things: 1) About “ room share”. In your generation, “room share” or to “share a house” is getting popular, however we don’t have that kind culture. I felt that in Sweden, this is very popular and common to do this “room share” and to have a roommate. It’s one thing that is different. 2) At the “ grocery store”. We have a recycle culture too. For example, we have to separate “paper trash” and “cans and bottles” and so on. However, when we buy bottles we don’t have to pay more money. I thought Fernanda asked you why she had to pay this money or something. You answered her and said that when she recycles the bottle she gets back the extra money which she paid. That’s a different culture.

27


06 / YFU KONTORET

Välkommen, YFU:s nya utresandesamordnare Sedan i mitten av augusti finns en ny utresandesamordnare på YFU:s kontor. Hon heter Elin Jacobsen Rydstedt och hon är ny i YFU-världen - men inte ny vad gäller utbytesår och kulturell förståelse. Elin arbetar med de utresande studenterna men även som skolsamordnare för de inresande studenterna. Text och foto: Josefine Nilsman Elin har nyligen avslutat en praktik i Nicaragua där hon har arbetat med ett projekt som förebygger sexuell och kommersiell exploatering av barn och ungdomar. Det var en SIDA-finansierad praktik genom organisationen Svalorna Latinamerika. - Jag bodde där i ett halvår i en liten by. Det var en av de bästa utlandsvistelserna jag har haft hittills. Det var väldigt lärorikt och fick mig återigen att inse hur viktigt det är med kulturell förståelse och att verkligen förstå andra människors livssituation och vad extrem fattigdom kan göra, säger hon. Tiden i Nicaragua fick henne att brinna ännu mer för olika kulturer men även för kvinnors och barns rättigheter. Sydamerika har hon bott i tidigare, då under ett utbytesår i Buenos Aires i Argentina som var en del av hennes utbildning i Pol. Kandidatsprogrammet på Uppsala universitet. Hon berättar att det var tur att hon var där ett helt år, då hon hade ett väldigt jobbigt första halvår i Argentina.

28

- Jag har nog aldrig lärt mig så mycket om livet och världen som under den perioden. Andra hälften av mitt utbytesår blev dock till det bästa halvåret, säger Elin. Det var just i Argentina som Elin stötte på YFU för första gången. Hon ville engagera sig ideellt och var i kontakt med YFU Argentina om att möjligen bli aktiv i YFU under sitt utbytesår. - Jag har även vänner som har åkt på utbytesår med YFU. Faktiskt nu under min praktik genom Svalorna lärde jag känna YFU:s volontär Matilda Bäcklin som praktiserade i Peru under samma period (vår egen OPUS-skribent, reds. anm.,). Även om det var ett tag sedan Matilda själv var utbytesstudent är hon fortfarande en aktiv volontär. Jag minns att jag tänkte att det måste vara en bra organisation om man väljer att engagera sig som volontär under så pass lång tid, menar Elin. Första gången hon var utbytesstudent var redan i gymnasiet då hon läste på Svenska Skolan i Spanien. Under utbytesåret bytte hon värdfamilj en gång, från en familj med mamma, pappa och barn till ett äldre par. Det blev en positiv förändring för henne och hon har fortfarande kontakt med det äldre paret hon bodde hos. - Det var under tiden i Spanien som mitt internationella intresse och min passion för spanskan bör-


jade. Jag älskar att prata spanska och att dansa salsa, bachata, merengue - ja egentligen alla typer av latinamerikanska danser. Elin har även erfarenhet av att jobba med utbyten, då hon arbetat på EF tidigare. Hon har både arbetat som språkreseledare och på kontoret i Stockholm, men även på deras internationella skolor i USA, Spanien och London. Uppgifterna där har varierat. Bland annat har hon hjälpt till att rekrytera värdfamiljer. Nu är det däremot helt och hållet YFU som gäller och Elin är taggad att sätta sig in i allt vad jobbet innebär. - Jag ser fram emot att lära känna volontärer som förhoppningsvis kommer att hjälpa till med intervjuer etc. men de kan även hjälpa mig få en större förståelse till YFU och hur ett utbytesår kan vara. Jag ser även fram emot att arbeta med skolplaceringar och på så vis få mer kontakt med de internationella studenter som är i Sverige. Det ska också bli jättekul att ha informationsmöten, säger Elin.

Jobbet som utresandesamordnare känns som att det passar perfekt för Elin med tanke på hennes internationella bakgrund och erfarenhet av utbyten. Det är också på grund av sitt intresse för olika kulturer och att arbeta för att studenter ska får ett bra utbytesår med rätt förväntningar som hon sökte jobb på YFU. Hon hoppas kunna bidra med sin egen erfarenhet och även lära sig mycket då hon tidigare arbetat med utbyten på ett vinstdrivande företag. - Jag vill ta del av en annan kvalité, så som det blir i en organisation när man inte betalar sina värdfamiljer, något jag uppfattar som en mer human inställning och ett mer ärligt utbytesår! Jag känner verkligen att jag kan stå bakom det, särskilt med den stora vision som finns bakom att genom kulturell förståelse bidra till en fredligare värld.

05 / KALENDARIUM

Kalendarium Utresor pågående Hemkomslägret 11-13:e september EVS-praktikanternas skolturné Uppsala vecka 41 Post-arrivial orientation (datumen kan variera runt om i Sverige) 10-11:e oktober EVS-praktikanternas skolturné Göteborg vecka 43 Stockholmsresan för inresande utbytesstudenter vecka 44 EVS-praktikanternas skolturné Jönköping vecka 45 EVS-praktikanternas skolturné Umeå/Luleå vecka 47 YFU:s volontärhelg 20-22:a november EVS-praktikanternas skolturné Malmö/Lund/Helsingborg vecka 49-50

29


06 / YFU KONTORET

Vi frågar kontoret:

Vilket är ditt bästa YFU-minne?

Mötet mellan värdfamiljer och studenter på Ankomstlägret. Vilken värme, vilket engagemang! “Mina bästa YFU minnen är de tre gånger jag varit på Kärsögården i mitten av augusti de senaste åren och fått se det första mötet mellan utbytesstudent och deras respektive värdfamilj. Helt underbart, inget slår det!”

- Kerstin

“Mitt bästa YFU minne är att, efter att ha varit lägerledare på PDO, få träffa en student som jag varit ledare för och se hur den personen utvecklats och fått så otroligt mycket mer självförtroende. Det var jättehäftigt att få uppleva!” - Neah

-Josefine

“Första gången man träffar YFU-folk har en speciell känsla, samt små men extremt betydelsefulla ögonblick med värdfamiljen”

“Jag och mamma åkte på bröllop till Japan 2008 för att vår japanska student Yuki, som bodde hos oss 1999-2000, skulle gifte sig. Jag och mamma fick vara med på den delen av ceremonin där bara familjemedlemmar var välkomna. Eftersom vi ansågs vara Yukis svenska familj så blev vi alltså behandlade som familj i Japan också. Då inser man att allt man gör inom YFU lever kvar, avtryck man gör i andra människors liv glöms aldrig bort, trots att man kanske inte hörs av så ofta.” - Gustav

“Svårt att säga, men ett favoritögonblick varje år är att träffa studenterna. Jag försöker ofta åka ut till Arlanda och hälsa flera välkomna tillsammans med våra fantastiska volontärer. Efter det träffar vi dem på ankomstlägret och får prata med dem mer. Det är så kul att träffa de ungdomar vars ansökningar vi har suttit och lusläst hela sommaren och att faktiskt få se dem i verkligheten.” - Carin

- Anita

“När min farfar fyllde 95 år hade han en stor middag. Jag hamnade bredvid en pigg dam, inte fullt 95, och jag berättade för henne var jag jobbar. Då utbrister hon: Åh, Youth For Understanding, vad roligt! Vi hade en pojke från USA hos oss en sommar på 1970 talet, han reste med Youth For Understanding och det var såååå trevligt. Vi hade kontakt i många år efter han var hos oss. Jag tyckte det var lite kul med denna dam som blev så entusiastisk och lyrisk och berättade mycket om pojken från USA för mig.” -Malin

“I was an exchange student in the US in 2011-2012. I had an amazing hostfamily that I’m still in touch with. My favorite YFU memory is from Thanksgiving, which we don’t have in Finland. Thanksgiving is a huge thing in America. It’s an even bigger thing than Christmas, at least in my hostfamily. I lived in Virginia beach but we went to Buffalo for  Thanksgiving because my hostsister lived there. We had such a wonderful time! It was ‘’just’’ spending time with the family, talking and laughing together, but it was still a day I will remember forever. The thing I liked the most was having dinner and before the dinner everyone said what they’re thankful for. I found that so nice since I think sometimes people are not thankful enough for the life they have. So I wish we had thanksgiving in Finland as well just to remind us to be thankful for everything we have!” - Milla

30


06 / YFU VÄRLDEN

31

OPUS september 2015  

YFU:s medlemstidning OPUS september 2015

OPUS september 2015  

YFU:s medlemstidning OPUS september 2015

Advertisement