Page 1

OPUS YOUTH FOR UNDERSTANDING November & December 2013

Halloween- & julspecial

r e m um n l e Dubb

1


Ledaren Kära Tomten.. Intervju: Maria Steen Julias sommar med YFU USA Äventyr i Polkagrisarnas land EEE-mingel & Lidingöloppet OPUS bildtävling: vinnaren! Internship i Sydafrika Svårt att hitta värdfamiljer Solans hörna Nu har vi jul här i vårt hus.. Min resa med YFU En helg i Danmark OPUS besöker: Post Arrival YFU-veteranen: Markus Aarflot Ett par månader senare.. Tre snabba från en helg i Danmark Krönikan God Jul från YFU Medlemsinformation Kalendarium

Stina Franzén Chefredaktör

2

Mathilda Bäcklin Redaktör

Henrietta Berg Redaktör

3 4 6 7 8 10 11 12 14 15 16 18 20 22 24 26 27 28 29 30 31

Anni Johnson Reporter

Beatrice Granath Layout

Jessica Lindeberg Ansvarig & Layout


OPUS - En tidning för YFUs

volontärer av YFUs volontärer!

3


4


5


Text: Stina FranzĂŠn

6


7


8

8


9

9


3snabba:Felicia Michélsen Forsgren

10

Vad tänker du när jag säger ”YFU”?

Vad tycker du är det roligaste du har gjort med YFU?

Vad ser du mest fram emot under det närmsta YFU-året?

Mysigt, annorlunda - på ett bra sätt, skratt, lekar.

Träffa utbytesstudenter från hela världen, träffa massa volontärer och Lapplandsresan.

Project X 2014!

Text: Henrietta Berg Bild: YFU

En händelserik dag:

EEE-YFU-mingel och Lidingöloppet

Volontär och utbytesstudent i Frankrike 2011-2012

Den 28:e september var det en händelserik dag för YFU-Sverige. Våra praktikanter Jaana och Ngoako sprang Lidingöloppet för YFU, vår paraplyorganisation EEE-YFU var i Stockholm på styrelsemöte och allt detta firades med mingel på kontoret. Våra duktiga löpare Jaana Kalev och Ngoako Mashitisho sprang det 30 km långa terrängloppet tillsammans med 20 000 andra deltagare. Med spänstiga steg representerade de YFU i det backiga loppet i mycket fint löparväder. YFUs volontär Daniel Thilén kom hela vägen från Umeå till Stockholm för att leda hejarklacken. När löparna hade sprungit i mål åkte de direkt till YFU-kontoret där minglet med EEE-YFU redan hade börjat. EEE-YFU står för European Educational Exchanges - Youth for Understanding och är en organisation vars medlemmar är de olika YFUländerna i de Europeiska medlemsländerna, exempelvis YFU Sverige. EEE jobbar med band annat YES-Seminarier, att söka stipendium och påverka EU för bättre villkor för utbyte, marknadsföring av europeiska medlemsländer, samt utbildning av volontärer och anställda. Volontären Emilia Wiik var den senaste svenska representanten i EEE:s styrelse. Styrelsen träffas oftast i Bryssel, men eftersom de vill nå ut till sina

medlemmar och se hur de arbetar väljer de ibland att lägga mötena i andra Europeiska städer. Denna gång kom turen till Stockholm och YFU-Sveriges kontor. Detta firades med en härlig blandning av minglande volontärer, anställda och styrelse. Det bjöds på champagne, tilltugg, fantastiskt sällskap och avslutades med ett restaurangbesök.

”Det är lätt att se många likheter mellan loppet och ett utbytesår: Det är lätt i början, jag såg fram emot rasterna och jag såg verkligen fram emot att det skulle vara över… Vänta, det är faktiskt inte alls som ett utbytesår egentligen, fast det var ett stolt och tillfredställande ögonblick när jag insåg att jag klarat allt med hjälp av stödet från YFU, och det var ju precis som ett utbytesår” - Ngoako Mashitisho efter ett avklarat Lidingölopp 2013


2 snabba:Améthyste Poinsot utbytesstudent i Stockholm just nu (2013-2014) men kommer från Frankrike Vad är den största skillnaden mellan Frankrike och Sverige?

Vad ser du mest fram emot med den här vintern I Sverige?

Livstempot!

Julbelysning!

OPUS bildtävling

VINNARE: Sara von Sydow – Hej Sara, jag ringde för att berätta att vi har utsett dig till vinnare i OPUS bildtävling! – Oj, vad roligt att höra, vad glad jag blir! – Berätta om bilden! – Den är tagen när vi hade Pumpkin carving day på kontoret, det var en jättetrevlig dag! Det var en blandning av inbounds och volontärer som träffades och på bilden ser man resultatet!

Saras vinnarbidrag!

Ett hemligt pris kommer att skickas hem till Sara inom snar framtid. Grattis Sara!

11


12


13


3 snabba:Sara von Sydow Volontär i YFU Sverige, utbytesstudent i USA 2010-2011 Vad tänker du när jag säger ”YFU”?

Vad tycker du är det roligaste du har gjort med YFU?

Vad ser du mest fram emot under det närmsta YFU-året?

Gemenskap.

Hemkomstlägret i år.

Project X 2014!

Ursprungligen publicerad i Barometern - OT 2013-08-13 Text: Jaqueline Balcer Bednarska

14


a n r ö h s

n a l So N

är jag fick förfrågan om att ha ett litet hörn i Opus så tänkte jag: ”Ska jag? Vad kan jag tillföra som är intressant och läsvärt? Inte mycket!” Men nu har jag tänkt om. Visst kan jag det! Att min del i tidningen ska kallas ”hörna” associerar jag till en fotbollsmatch med alla YFU-spelare på planen. Jag har fått chansen att göra en utspark från min hörna, att dela med mig av 39 års YFU-erfarenheter till alla YFU-are, berika dem med olika värderingar och ge inspiration för att kunna göra mål. 39 år, ja tänk vad tiden går. Min dotter Lotta åkte som utbytesstudent till USA år 1981-82 och med det kom YFU in i familjens liv. Marianne kom till oss från Australien året därpå, yngste sonen Jens åkte till USA några år senare och Patrik från samma land bodde hos oss året efter. Sedan dess har YFU varit min inspirationskälla och nästan som en drog i livet – ett livselixir. Som värdfamilj öppnade sig hela världen plötsligt - och krympte samtidigt. Vi utforskade nya sidor hos varandra i familjen, vi utvecklades och upptäckte vårt eget land på nytt. Det blev våra bästa familjeår och husfadern kom för första gången i tid från arbetet till familjemiddagarna. Han, som först hade satt sig emot att vi skulle vara värdfamilj ett år, var mest ledsen utav alla när åren var slut. Det är härliga minnen som är som ringar på vattnet. Efter att i snitt ha varit fadder för tre utbytesstuden ter per år under 39 år, är summan 87 studenter och jag har fortfarande kontakt med hälften. I somras kom Laura från Argentina tillbaka på besök efter 20 år och nu hänger min akvarelltavla i hennes hus, där hon bor med sin man och två barn. Det kändes som om inga år hade passerat när vi återsågs igen.

Mina allra bästa vänner i Uppsala träffade jag för många år sedan, när jag ansvarade för ett YFU-möte för utre sande och deras dotter skulle resa med oss. Man kan nog säg att YFU är samma sak som vänskapsband i alla lägen och över alla gränser. Det är höst och nya förväntansfulla utbytesstudenter har kommit till sina värdfamiljer för att stanna ett år. Många av dem får uppleva fyra årstider för första gången. De är som bladknoppar på träden som redan finns gömda där och som kommer att slå ut i full blom till våren. Som akvarellmålare tycker jag om höstens alla färger. Färgsprakande löv täcker marken och man slipper arbetet med att klippa gräsmattan. Det är härligt att plocka svamp och bär i skogen och frukt i trädgården. I år har jag fått pumpor och kokade häromdagen en god soppa med en äppelkaka till dessert. Mums! Det är också skönt att kunna kura ihop sig inomhus i regn och höstrusk, tända stearinljus i staken och redan nu ha förväntningar inför julen och de första snöflingorna. Med olika traditioner under våra spännande och omväxlande årstider, kan vi verkligen bjuda på ett rikt och spännande år. Jag känner just nu som Snobben gör, när höstlöven faller: - I am happy. En stor kram till alla kända och okända YFU-are från mig.

Solveig Ohlsson

För att inte tala om alla värdfamiljer, som jag har träffat och lärt känna under årens lopp och som har berikat mitt liv. Flera av dem tillhör numera min närmaste vänkrets. 15


16


17


Min resa med Text & bild: Annie Johnson, utbytesstudent i Minnesota, USA, 2012/2013

Ä

nda sedan barnsben har jag velat åka som utbytesstudent till USA. Det började med att min pappa var iväg med YFU för en himla massa år sedan, och hans historier fångade mitt intresse ganska tidigt. Fram till året innan jag åkte visste jag inte riktigt vad det faktiskt innebar att vara iväg, men då jag sökte till, och blev antagen av, YFU gick jag nog in på varenda blogg av svenska utbytesstudenter i USA. Ärligt talat blev jag nog lite för besatt redan innan jag ens lämnat landet, och jag tror att jag tröttat ut många av mina kompisar inom det samtalsämnet. Den sjunde augusti 2012 fick jag ett samtal från YFU, jag hade fått en värdfamilj! Tio dagar senare satte jag mig på planet mot Grand Rapids och Minnesota, och jag minns hur illamående av nervositet jag var då den sista landningen började närma sig. Vad skulle jag göra om jag inte hittade min värdfamilj på flygplatsen? Tänk om något gick fel! Allt gick däremot lättare än jag tänkt mig, och min nervositet försvann väldigt fort. Jag stormtrivdes direkt! Under hela utbytesåret kunde jag få lyckorus bara av att se den amerikanska flaggan som fanns överallt. Trots att jag hatade de gula skolbussarna efter bara två dagar fanns det ändå en liten del i mig som älskade dem och av att vara en del av den ”school spirit” som fanns med cheerleaders i sina uniformer på matchdagar. Jag älskade även att i princip hela skolan var på de amerikanska fotbollsmatcherna trots att skollaget bara vann en enda match på hela året. De delarna av mitt utbytesår kommer jag alltid att minnas! En dag jag minns speciellt var den fjärde maj. Det var dags för prom, balen, och alla som fick komma, dvs. juniors, seniors och sophomores om de blev bjudna, skulle dit och alla pratade om det redan i början av skolåret. Jag hade blivit frågad av min bästa amerikanska kompis Bridger, och även fast vi alltid hade kul ihop försökte jag att inte ha för höga förväntningar på kvällen då jag trodde att even

18

tet skulle vara väldigt överskattat. Jag börjadefixa i ordning mig vid 12-tiden tillsammans med min värdsyster Becca och värdbror Lukas, även några av mina bästa vänner under året. Det tog timmar att fixa hår och smink för oss tjejer, och samtidigt spelade vi musik från Pandora (en underbar internet-radio) så högt att det kunde höras i hela huset. Stämningen var på topp! Vid femtiden kom våra dejter och ännu ett par dit vackert uppklädda. Killarna gav sina dejter varsin liten blombukett, corsage, som de satte runt deras handleder och vi tjejer fäste boutonnier, små blommor, på deras kavajer. Säkert 500 bilder senare åkte iväg och åt på den finaste restaurangen i staden, och därefter bar det av mot Grand March. Det är en kanske 50 meter lång, väldigt fin dekorerad gång som alla par som vill fick gå, och läktaren var full av släkt och vänner. Innan vi fick gå ut ropades vi upp; Annie Johnson, escorted by Bridger Hopkins, då kunde jag inte sluta le. Det var på riktigt, jag hade faktiskt tagit mig dit! Därefter åkte vi vidare till själva dansen, som i alla fall på min skola kunde jämföras med ett svenskt låg- eller mellanstadiedisco. Trots att det kändes lite löjligt gjorde vi det bästa av det, och vi hade faktiskt riktigt roligt. Dansen tog slut vid midnatt, och i ett rum bredvid anordnade min skola ett evenemang som kallas ”post prom” som höll på till 03.00, där de verkligen hade alla möjliga tänkbara aktiviteter; fotbollssarg, uppblåsbar hinderbana, en baseball pitching machine, beach volleyballplan, massor mat och mycket mer. Den kvällen åkte jag hem med vetskapen att jag precis varit med om något jag alltid kommer att minnas. Jag var så otroligt glad att kvällen blivit så lyckad. Eftersom balen var i slutet av året var det en av mina sista typiskt amerikanska upplevelser, och nu i efterhand kan jag inte vara annat än tacksam att jag får bära med mig så många underbara minnen från den dagen. Då måste jag även tillägga att det ändå bara var en av mina 306 dagar i Grand Rapids i norra USA.


YFU! Annie gör entré med sin baldejt i Grand Rapids, USA

19


20


21


OPUS besöker:

Post Arrival Orientation är en träff för inresande studenter och värdfamiljer i S tiden tillsammans, samt gör upp mål för utbytesåret ska bli. Vi tittad

Västerås Text & foto: Cathrine Wiren Den 26 oktober hölls Post Arrival Orientation i Västerås för studenter, värdfamiljer och kontaktpersoner från Mälardalen, Uppsala och Gävle. Träffen var välbesökt - 25 personer kom till Västerås, av dem var åtta studenter, och från YFU Stockholm deltog två personer. Studenter och värdfamiljer berättade om de erfarenheter de gjort hittills och diskuterade i grupper. Det hördes många glada skratt från båda grupperna. Till lunchen och fikarasten hade studenterna och övriga deltagare tagit med sig en typisk maträtt eller kaffebröd från sitt hemland. Det blev en stor succé - vi fick smaka godsaker från Japan, Slovakien, Lettland, Mexico, Tyskland och Sverige.

Filip Kerata från Slovakien presenterar sin maträtt på Post Arrival i Västerås.

Dagen blev mycket uppskattad av både värdföräldrar och studenter.

Skåne Text & foto: Joanna Filipiak

Gruppbild och samtal mellan studenter och värdfamiljer.

22

Den 12 oktober var det dags för den skånska Post Arrival-träffen. Nio utbytesstudenter med sina värdfamiljer och några representanter samlades på Försvarets Hus i Ängelholm. Efter en stunds mingel serverades sopplunch och sen delades deltagarna i tre grupper: värdföräldrarna, värdsyskon och utbytesstudenter. Ungdomsrepresentanterna tog hand om studenterna och syskonen medan Malin Saare från YaFU-kontoret i Stockholm ledde diskussionen och svarade på frågor i föräldragruppen där värdföräldrarna delade med sig av sina erfarenheter. Det var roligt att höra så många positiva kommentarer och möjligheten att träffa andra i samma situation uppskattades av alla deltagare. Till sist bjöds det på fika och före avskedet tog vi gruppfoto.


Post Arrival

Sverige. Efter ett par månader i Sverige träffas de lokalt och pratar om den första de in hos gänget i Skåne, Västerås och Boden för att se vad de hittade på.

Boden Foto: Markus Aarflot

Ett gäng glada utbytesstudenter i Boden.

Gruppkram!

23


YFU-veteranen: MARKUS AARFLOT M arkus Aarflot är YFU-namnet som de flesta av oss har hört i ett eller annat sammanhang under sin tid inom organisationen. Markus reste till Sydafrika med YFU 2008-2009 och har därefter gjort både det ena och det andra inom organisationen. Möt OPUS första YFU-veteran och lär känna allas vår Markus!

Hej Markus, hur känns det att vara OPUS första YFU-veteran? – Det känns jätteroligt att du ringde mig, jag är oerhört ärad över att få den titeln eftersom det finns så många som har fler erfarenheter än vad jag har inom organisationen. Det är även roligt att höra att många vet vem jag är, även om jag inte vet om det beror på det jag gör inom YFU eller om jag kanske bara är en udda person… Vad är det du gör inom YFU, egentligen? – Det är inte det enklaste att berätta, alla drivande volontärer har ju sina egna projekt som är svåra att räkna upp. Det tycker jag så häftigt med YFU, alla små saker som volontärer roddar med för att förbättra organisationen, trots att de inte är egentliga uppdrag. Men uppdragen jag har uttalade är att jag är sammankallande i valberedningen och medlem i lägergruppen. Jag är även väldigt lokalt engagerad och försöker utveckla Luleåregionen efter bästa förmåga genom att samla volontärer och försöker inspirera till arbete, se till att vi får skolpresentationer här uppe i Norrland, att vi håller informationsmöten och sådana saker. Vad har du gjort tidigare? – Jag har varit lägerledare, hållit i lägerledarutbildningar och varit lägerchef. Jag har även gått en utbildning och varit workshopledare, vilket är jättekul! Jag har gått en EEE-YFUutbildning i Budapest, den hette Studie Session on Social Networking och handlade om sociala medier. Sedan är det ju valberedningen, och jag har intervjuat blivande utbytesstudenter. Jag har helt enkelt gjort jättemycket roliga grejer! Jag och Verena, som tidigare var praktikant på huvudkontoret, installerade till och med lamporna på YFU-kontoret vilket var väldigt omständligt; först köpte vi fel IKEA-saker, sedan skulle det dras kablar och det var ett herrans liv. Sedan dog lamporna efter ingen tid alls, det var en väldigt dålig investering. Varför är du så engagerad i organisationen? – Oj, var ska vi börja? Först och främst är det ju att få arbeta med och lära känna alla fantastiska människor. Sedan är det en utmaning; jag var väldigt nervös inför de workshops jag höll i och blev lite stressad innan lägerchefsjobben, men det har varit kul att få ta det här nya ansvaret och få utveckla sig själv på det sättet. Jag känner att syftet med mitt engagemang inom YFU är den internationella gemenskapen, fredsbyggandet och det interkulturella bemötandet. Man träffar så mycket folk från olika kulturer och lär känna så många olika typer av människor, kulturer och länder. YFU-are är representanter för sina länder och vi bygger tillsammans YFU för att lära oss mer om varandra.

24

Text: Stina Franzén

Vad är ditt mål med dina YFU-erfarenheter? – Jag har aldrig riktigt resonerat på viset att jag skulle ha ett mål med det jag gör inom YFU… Men nu när jag har börjat plugga är det förstås bra att ha de här erfarenheterna som arbetsreferens, de har gett en bra förutsättning att fortsätta att utvecklas, lära sig att ta mer ansvar och leda workshops. Man kan visa att man kan hantera de situationerna och ha YFU bakom sig i det i framtiden. Syftet med mitt engagemang är ju att lära känna människor men målet kan ju vara att lära känna fler. Jag sitter inte med ett direkt mål för mig själv, men mitt mål för YFU är att skapa en starkare norrlandsregion med fler studenter och värdfamiljer. Vad gör du när du inte jobbar med YFU-grejer? – Jag studerar till civilingenjör vid Luleå Tekniska Universitet. Jag är även politiskt engagerad, aktiv inom hyresgästföreningen, jag rör på mig mycket, cyklar, joggar, gillar att vara ute i naturen och upptäcka saker. På sista tiden har jag även upptäckt charmen med att bo ensam och ha ett hem som man kan bygga eller inreda, det är jättekul! Sedan tar ju universitetslivet förstås en hel del tid också. Som vi har nämnt vet många vem du är. Men hur beskriver du dig själv? – Oj! De som känner mig inom YFU skulle nog beskriva mig som en glad person som bjuder på sig själv, de tycker nog att det är ganska roligt att skämta om mig. Men samtidigt som jag bjuder på mig själv känner nog en del mig som en styrande person, och ofta måste man nog diskutera med mig ett tag innan vi kommer överens. Jag är en person med bestämda åsikter och gör det jag vill göra, helt enkelt. Vad händer i ditt liv framöver? – Jag har fyra år kvar på min utbildning och det är inte helt spikat ännu, men jag planerar att åka som utbytesstudent på universitetet också. Fördelen med en lång utbildning är att man inte behöver bestämma sig för man vill göra riktigt än; fem års framförhållning tycker jag känns som en bra planering. Så framöver kommer jag att stanna i Luleå, bortsett från det här eventuella utbytet. När det kommer till YFU vill jag ha kvar mitt engagemang men lämna över möjligheten att ta över några av mina arbetsuppgifter, exempelvis lägerverksamheten, till andra volontärer. Jag vill i stället satsa på att utveckla Luleå till en stark region under de här fyra åren jag kommer finnas här uppe. Men jag kommer förstås fortfarande synas på läger och sådant, åtminstone under de närmsta fyra åren. Det hoppas jag att jag gör!


Namn: Markus Aarflot. Ålder: 22 år. Familj: Tre syskon, mamma och pappa. Bor: I Luleå. Uppväxt: I Täby. Fritidsintressen: Naturen, människor och nöje. Jag gillar att ha roligt. Favoritmat: Ugnspannkaka. Senast lästa bok: Håller på med Anderkant pontenilo som handlar om andra världskriget i Sydafrika. Önskeresmål: Asien. Livsmotto: Ett leende säger mer än tusen ord.

Vem är Markus?

Markus är en extremt trevlig människa och en sjukt viktig del av YFU. En inspiration för allavolontärer, egentligen. Vidar Friström, volontär

Markus är ansvarig, ihärdig och ambitiös. Mads-Erik Schiønnemann, National Director YFU Sweden

Han är ambitiös, sprallig och omtänksam, så skulle jag beskriva honom. Det är Markus för mig. Emelie Återgård, volontär

25


Ett par månader senare... I förra numret av Opus berättade Johan Berselius om sina tankar inför sitt kommande utbytesår i USA. Nu berättar han hur hans första tid som utbytesstudent har varit.

Text & bild: Johan Berselius

N

u när jag skriver detta har jag varit i USA i lite mer än två månader, och jag hade inte kunnat ha en bättre värdfamilj! När jag fick värdfamiljen i slutet av juli blev jag väldigt glad. Dock hade jag problem med att få kontakt med familjen - mailen jag skickade studsade och jag lyckades inte få kontakt med dem på facebook förrän ett par dagar senare. När jag hade tilldelats min familj men misslyckats med att komma i kontakt med dem kände jag för första gången en gnutta nervositet, men så fort jag fick tag på dem och skypade med värdmamman Mari runt midnatt så försvann all nervositet igen. Vi pratade på Skype många gånger, i princip varje dag fram till avfärden. Dagen då jag anlände till Pittsburgh, Pennsylvania var lång. Jag fick gå upp tidigt på morgonen, åka till Arlanda och sedan iväg mot flygplatsen i Paris, som utan tvekan var en av de tristaste flygplatserna jag varit på. Där fick jag vänta i flera timmar. Jag antar att ni undrar om min familj är amerikansk, och svaret på den frågan är nej, de flyttade hit från Syrien för 23 år sedan. De är kristna, men inte väldigt. Mari går till kyrkan de flesta söndagar, men inte så mycket utöver det. Jag har inte bara fått uppleva den amerikanska kulturen, utan också den syrianska! I princip alla familjevänner här är från Syrien, och det har varit en hel del events där de flesta är från Syrien, bland annat ett syrianskt bröllop som var väldigt annorlunda från våra svenska traditioner. Hittills har allt varit helt underbart, min familj hade inte kunnat vara bättre, jag får mycket uppmärksamhet i skolan, jag får bra betyg och många kompisar! I skolan jag går i finns det ungefär 650 elever, där jag är den enda utbytesstudenten, och jag tror att de flesta här vet vem jag är. En av sakerna som förvånat mig är dock att jag inte har haft någon hemlängtan överhuvudtaget, inte en

26

enda gång. Jag har aldrig velat vara hemma igen eller ångrat mig en sekund att jag åkte hit; min familj här är nu min familj, och mina systrar är mina systrar. Jag är verkligen glad att jag bestämde mig för att åka! Min engelska har alltid varit bra, och nu känner jag att jag har blivit säkrare i språket, jag behöver aldrig tänka på vad jag ska säga och jag kan tala fortare än innan. De första månaderna här har varit super, familjen går på många fester och vi blir bortbjudna på middag ofta, alltid till andra syrier. Jag har lyckats lära mig att säga ”Hej, hur mår du?” på arabiska, men inte så mycket mer än det. Maten som jag får hemma är i princip alltid syriansk, så det är gott! Maten är skolan är oftast helt ok, det är för det mesta onyttig mat, men jag brukar ta sallad och någon frukt till, så det jämnar väl ut sig.

Efter en vecka förstod jag inte hur jag inte kunde skilja på tvillingarna Sandy och Mandy i början, de är inte så väldigt lika, bara så som syskon brukar vara. Mina värdsystrar går på college alla fyra och det är två av dem som bor hemma. Alla i familjen har minst ett jobb, utom jag såklart, så jag har mycket tid att göra läxorna som jag får i skolan. Mari berättade för mig att de ville ha en kille som utbytesstudent eftersom att hon redan har fyra döttrar, och när de såg min profil så bestämde de sig direkt, och de antog att jag skulle vara lång, blond och ha blåa ögon, så det hade de tur med! Jag tycker att jag anpassade mig fort, jag lärde känna hela familjen fort och vi hittar alltid på något att göra. Jag kände mig som

hemma direkt och konstigt nog var det aldrig särskilt konstigt att bo här, inte ens i början, inte ens första kvällen. Efter en vecka förstod jag inte hur jag inte kunde skilja på tvillingarna Sandy och Mandy i början, de är inte så väldigt lika, bara så som syskon brukar vara. Mitt utbyte här har varit ungefär som jag förväntade mig att det skulle bli, med skolan och kompisar. Familjen där emot hade jag inte förväntat mig, jag hade tänkt mig att jag skulle bo hos en typisk amerikansk familj, men nu när jag har varit här i över två månader hade jag inte kunnat vara gladare. Redan när jag skypeade med Mari för första gången visste jag att det skulle bli bra! Allt här har varit så otroligt mycket bättre och roligare än vad jag trodde, min familj här är min familj, mina systrar är mina systrar, det känns ganska overkligt, men så är det! Hemma i Sverige har jag två bröder som är 20 och 13, men det kändes aldrig konstigt att nu ha fyra systrar som alla är äldre än mig. Jag har det helt underbart här, det hade inte kunnat vara bättre. Jag var tveksam i slutet av 2012 om jag skulle åka eller inte, men nu när jag är här, vet jag att jag aldrig någonsin kommer att ångra detta år.


3 snabba från en helg i danmark Freja Kjelgaard Rosengreen Maas Volontär YFU Danmark Vad tänker du på när jag säger… YFU? – Jag tänker på familj, tårta, att ha trevligt och att lära sig någonting nytt. Att vara en utbytesstudent? – Att hitta sig själv, att växa upp och ha en ”once in a lifetime experience”. YFU Sweden? – Då tänker jag på att träffa nya människor, lära sig något om ett nytt land och få nya vänner.

Johanna Wohlin

volontär i YFU Sverige som deltog vid YFU Danmarks årsmöte Vad är det första du tänker på när jag säger... YFU?
 – Världens bästa volontärorganisation, som en enda stor familj.
 OPUS?









 – Medlemstidningen som borde få ännu mer uppmärksamhet. YFU-helg i Danmark? – Roligt! Ett långt årsmöte på obegriplig danska, men i stort en väldigt rolig helg med härliga människor.

Anders Haaber, volontär YFU Danmark Vad tänker du på när jag säger… YFU? – En organisation som erbjuder en upplevelse som kommer att följa dig genom hela livet och öppna dina ögon till skillnaderna som finns i världen. YFU-Danmarks årsmöte i oktober? – En helg som är politiskt intressant med diskussioner och debatter. Dessutom är det ett jättebra sätt att träffa nya människor på, och finna vänskaper som håller hela livet. Att vara en utbytesstudent? – Det har varit den mest givande upplevelsen i mitt liv hittills. Det är det enda sättet att verkligen förstå skillnaderna mellan ditt eget och andras kulturer. Om du är blyg kommer du att återvända hem med ett nytt, öppet sinne. Om du har svårt med språk kommer du hem som om du hade pratat det andra språket för alltid. Att åka iväg som en utbytesstudent är en upplevelse som är omöjlig att jämföra med något annat. 27


Krönikan:

Att vara volontär med

YFU

Text & foto: Henrietta Berg

”Men alltså... får du betalt?” Detta är något som jag hör väldigt ofta när jag förklarar vad jag gör inom YFU. Det är många som ifrågasätter mitt volontärarbete, vilket har fått också mig att tänka igenom vad jag gör, varför jag gör det men framför allt om jag verkligen har tid och ork att rusa från skolan till kontoret, tillbaka till skolan för skolfoto, till kontoret igen och plugga matte mellan planeringsmötena. Sedan bär det av till Kärsögården och efter mycket jobb och lite sömn får jag äntligen krascha i min säng måndag kväll – utan att få betalt?! Förutom att vara lägerledare så gör jag lite andra saker inom YFU. Jag håller lite intervjuer när jag hinner, försöker engagera mig regionalt med t.ex ”pumpkin carving-eventet”, jag har varit juniorfadder till en finska och en mexikanare och så jobbar jag såklart med OPUS. Men inget av detta tjänar jag pengar på, och jag skulle inte vilja göra det heller. Jag tror att den är en oersättlig känsla att komma till ett värdland och veta att de som är här, de är det för att de verkligen vill. Att de som jobbar med YFU gör det för att de 28

brinner för det. Att vi inte gör det för att tjäna pengar är nog en av grundpelarna i vår fina YFU-gemenskap.

Så på frågan om varför jag jobbar helt utan att få betalt, så brukar jag svara: ”Nej jag får inte betalt, men jag får otroligt mycket annat och det är precis så det ska vara.” Jag tycker själv att jag får ut mycket av att vara volontär. Man möter hela tiden nya människor, lär sig nya saker, träffar utbytesstudenter och de känns alltid som att det finns nya sätt att utmana sig och testa nya grejer. Vissa saker är det lite mer jobb med och andra saker, såsom pubkvällar och ledarmiddagar, är bara roligt. Att vi har roligt tror jag är en av grundpelarna i vår organisation. Att vi välkomnar alla som vill hjälpa till, tar oss tid att lära känna varandra och gläds åt allt det roliga som det innebär att vara med i YFU. Desto mer man hjälper till, desto oftare kan man träffa vänner, bekanta, nya utbytesstudenter, returnees, prakti-

kanter, värdsyskon och värdfamiljer. Det är annars svårt att träffa vänner och bekanta som bor på andra ställen i landet, men man vet att på tillställningar så som medlemshelger i Gränna, läger och utbildningar så kommer de flesta vara samlade. Det är fantastisk möjlighet att umgås som alla som kan och vill får ta del av. Så på frågan om varför jag jobbar helt utan att få betalt, så brukar jag svara: ”Nej jag får inte betalt, men jag får otroligt mycket annat och det är precis så det ska vara.” Det är inget jobb, det är en hobby, ett intresse och en fritidsaktivitet där man kan göra nytta, hjälpa till och se resultaten av ens arbete. Utbyte är något jag verk ligen tror är viktigt, därför har jag tid och ork att se till att det fortsätter att finnas. För det låter klyschigt, men utan volontärerna finns inget YFU.


29


Medlemsinformation På denna sida kan du läsa om vad det innebär att vara medlem hos YFU. Är du inte redan medlem men vill bli det? Läs vidare så får du veta hur du gör.

Att bli medlem i YFU innebär att du stödjer YFU Sveriges vision ”Vi, Youth For Understanding bidrar till gemenskap och förståelse mellan människor och kulturer genom att öppna dörrar mot världen”. Förutom att du får rösträtt vid årsmötet och har möjlighet att kandidera till förtroendevalda poster får du även vissa medlemsförmåner och möjliggör att fler ungdomar kan åka på utbytesår.

Det finns tre sätt att bli medlem:

Hälften av din medlemsavgift går direkt in i YFU:s stipendiefond för att delas ut till motiverade unga sökande. Denna stipendiefond gör det möjligt för oss att erbjuda fler studenter en möjlighet att resa ut som utbytesstudent och få uppleva en annan kultur. Vi vill på så sätt motverka att ekonomin blir en avgörande faktor för vilka som får chansen att åka och vilka som inte får det. Donationer till verksamheten går självklart oavkortat till stipendiefonden.

För 2014 finns tre olika medlemskapskategorier:

Som medlem i föreningen får du även medlemstidningen OPUS samt att du är välkommen på träffar, utbildningar och andra aktiviteter som YFU anordnar under året.

30

• Genom att betala medlemsavgiften på www. yfu.se/medlem • Genom att åka som utbytesstudent • Genom att ta emot en utbytesstudent som värdfamilj

• • •

80 kr för medlemmar under 25 år 200 kr för medlemmar över 25 år 300 kr för familjemedlemskap

Gilla oss på Facebook! YFU Sweden


Kalendarium:

AKTIVITET

DATUM 2014

Julstängt på kontoret

23 december 2013-2 januari 2014

Hemresa halvårsstudenter

8 januari

Mid Year Orientation

Början av februari

Japanläger

14-16 februari

Årsmöte

29-30 mars

Re-entryläger

23-25 maj

Pre-departureläger

13-15 juni

Lapplandsresan

14-18 juni

Hemresor inresande

v. 26

Young European Seminar (YES)

27 juni-1 juli

31

OPUS november december 2013  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you