Page 1

OPUS YOUTH FOR UNDERSTANDING

Mars/April2014 2014 Mars/April

YFU - mer 채n bara en

utbytesorganisation!

1


INNEHÅLL

Ledare Land i fokus: Finland Vårkänslor på YFU-kontoret Mid Year Orientation Familjen Garner fick ett bonusbarn Petter berättar Europeiska konferensen Solans hörna Step Up YFU! Gammal kärlek rostar aldrig OPUS säger hej till praktikanterna NBSeminar Porträttet: Linda Pechey Modig Mycket har hänt sen sist Martskursus MAX Styrelsen har ordet Det sägs att världen är liten Krönikan Medlemsinformation

REDAKTIONEN

Stina Franzén Chefredaktör

Mathilda Bäcklin Redaktör

Henrietta Berg Redaktör

Stina är en snart 25årig kalmarit som pluggar femte och sista året på Journalisthögskolan i Stockholm. Hon åkte till North Carolina med YFU 2006-2007 och har sedan dess hjälpt till med allt från intervjuer till värdfamiljsrekrytering. När hon inte skriver artiklar eller hemtentor är hon helst på resande fot.

Mathilda är 22 år och född i Luleå. Hon har efter några terminer med religionoch etnologistudier precis börjat plugga journalistik på Södertörns högskola i Stockholm. 2007-2008 var hon utbytesstudent i Ecuador. Sen hon kom tillbaka till Sverige har hon varit lägerledare, gjort intervjuer och varit juniorfadder. Hon har också jobbat på YFUs kontor i Mexiko i tre månader 2012. Om hon får tid över från skolan lägger hon den gärna på tjejjouren, kompisar eller på att kolla på tv-serier.

Henrietta är en Stockholmare som går andra året på Södra Latin. Hon är som många andra YFUare intresserad av resor, internationella relationer och vänner. Hennes utbytesår 20112012 var i Nashville, USA. Efter det har hon skrivit i OPUS, varit lägerledare, intervjuare och mycket mer. När hon inte pluggar eller gör YFU-grejer så gör hon gärna inte så mycket alls, men gärna tillsammans med andra.

Daniel Thilén Utrikeskorrespondent 2

Kalendarium

3 4 6 8 11 12 14 15 16 18 20 23 24 26 27 28 29 30 31 32 33

Petter Lin´den Reporter Petter är 18 år och föddes i Sollentuna där han nu bor och pluggar första året i Rudbeckskolans Gymnasium. Han åkte till Colorado med YFU 20122013 och har sedan hemkomsten varit en aktiv volontär. När Petter inte pluggar eller gör YFU-relaterade saker gillar han musik och träffar gärna kompisar eller fotograferar/redigerar bilder.

Jessica Lindeberg Ansvarig & Layout Jessica jobbar på YFUkontoret och har gjort det sedan mars 2010. Hon började med att rekrytera värdfamiljer och har sedan dess vandrat genom olika positioner på kontoret, för att nu sitta som Utresandesamordnare med ansvar för kommunikationen ut till volontärer och medlemmar; bland annat OPUS och Nyhetsbrev. När hon inte sitter på sin YFU-stol, tar hon varje chans att fly från storstaden till landställena i Grisslehamn och Årsta Havsbad.


LEDAREN

Här kommer OPUS med vårkänslor Nu tittar vårsolen fram och lockar upp de första blommorna ur marken. Man börjar vakna av sig själv på morgnarna och promenaderna till buss och tunnelbana känns inte lika påtvingade längre. Nu är våren här, visst är det härligt? Med våren kommer vårkänslor, vårstädning, vårkläder och … Ja, visserligen även en och annan vårförkylning, men trots detta tror jag att vi kan enas om att vi går mot allmänt ljusare tider och att midsommar kommer vara här inom kort! Men vi behöver ju inte ropa hej ännu, man vet ju aldrig vad som händer framöver. Vad som händer framöver vet man sällan heller när man bestämmer sig för att ta steget ut i världen och åka som utbytesstudent eller öppna upp sitt hem i rollen som värdfamilj. Många ser nog bara så långt näsan räcker och tänker att man får ett bonusbarn/-syskon/-familj under ett år – men YFU visar sig så småningom vara så mycket mer än bara en utbytesorganisation! De flesta får vänner för livet. Många håller kontakten i flera år, hälsar på andra utbytesstudenter eller värdfamiljer runt om i hela vida världen samt får upp ögonen för nya kulturer och tankesätt. Man växer, man vågar stå på sina egna ben och utvecklas som människa i stort. I detta ljusa vårnummer av OPUS bjuder vi på berättelser om utbytesår som börjar lida mot sitt slut och tankar kring detta. Gamla och nya volontärer berättar om vad YFU har inneburit för dem, mer än själva året utomlands. Vi får följa med på några av alla de roliga aktiviteter som anordnas runtom i Sverige och till och med på en sväng till Danmark och Turkiet. Ja, YFU är så mycket mer än bara en utbytesorganisation. Det är en familj. En slags kontaktbyrå, skulle man kunna säga. En ögonöppnare. Ett litet energipiller, något man blir glad av. Precis som våren.

Stina Franzén Chefredaktör

3


i d n a L

: s u k o f

FINLAND Text: Anni Lehtonen Översättning: Henrietta Berg

Finland är ett land som ligger väldigt nära oss, med samtidigt vet vi inte så mycket om det. Det är ett land med stora barrskogar, en fantastik skärgård, en mängd sjöar, höga berg och inte minst ett YFU kontor. I år har YFU Sverige en praktikant från vårt kära grannland. Vi låter Anni berätta om sitt hemland, skillnaderna hon har upptäckt samt om YFU organisationen där. Jag minns hur jag gick längst Södermalms kaj tillbaka mot finlandsbåten förra mars och tänkte på hur härligt det hade varit att någon gång bo i Stockholm. Då hade jag verkligen ingen aning om att jag ett år senare skulle gå förbi den platsen varje dag - på väg till mitt jobb på YFU Sveriges kontor.

4

När jag jämför dessa två YFU-länder, skulle jag nog säga att Finlands volontärer har mer ansvar och väldigt många aktiva volontärer. Här tycker jag att volontärerna skapar mer av en familj tillsammans, och om man adderar att många volontärer kan använda kontoret som ett andra hem, visar det också att kontoret försöker att vara så nära volontärerna som möjligt. I Finland är vi väldigt många som jobbar på kontoret, jag kan inte ens allas namn.

Min upplevelse här startade med att jag träffade väldigt många volontärer på volontären Erik Sundbergs födelsedagsfest. Det var tydligt att Sveriges YFU också hade ett stort hjärta och härliga volontärer. Nuförtiden tycker jag att det verkar som att YFU mer är en stor familj av grymma människor runt om i världen! Det är roligt och intressant att se hur allt det praktiska fungerar på kontoret och att få en överblick över hur denna typ av internationell organisation fungerar. Mina erfarenheter hittills har varit roliga och utvecklande, men också utmanade!

Om vi tänker på skillnaderna mellan Sverige och Finland så måste jag erkänna att vi är mer lika än vad jag först trodde. Det är lätt hitta små skillnader när det kommer till mode, musik och mat, med det är ganska svårt att försöka hitta större skillnader. Det kanske blir tydligare när jag har varit här ett tag. Hur som helst så fungerar våra länder nästan likadant; vi har väldigt många liknande traditioner, värderingar och normer, etc. Jag har alltid trott att Finland var det enda landet där man inte pratar med främlingar och undviker all kontakt med andra som reser på till exempel en buss, men jag hade fel. Vi i Finland tänker att svenskar alltid är glada och mycket mer sociala än vad vi är, och ibland stämmer det faktiskt, hur konstigt det än må låta för er. Ni är faktiskt bättre på småprat än vad vi är!

Jag har varit väldigt aktiv inom YFU Finland under nästan 5 år nu. Jag kommer ihåg hur jag under mitt PDO såg hur roligt volontärerna hade och jag visste reda då att jag ville vara en volontär efter mitt utbytesår. Jag tycker att organisationen ändrats mycket under mina år som volontär inom YFU Finland. Den största förändringen har varit att volontärernas ansvar har ökat, vilket leder till att vi verkligen kan utvecklas och påverka i vilken riktning vi ska ta som organisation. Jag tror att det verkligen har fungerat.

Jag märker att det svenska samhället även är mer pratglatt. Jag kommer ihåg att jag läste en undersökning i olika kommunikationsstilar i olika företagsmöten mellan Sverige och Finland. Finnarna var blev frustrerade över den stora mängden småprat och svenskarna över hur raka finnarna var, att de gick direkt till poängen utan att åtminstone mingla lite i början. Jag tror att denna kultur kommer ifrån att svenskar försöker undvika alla konflikter. Finnar är inte alls rädda för konflikter, men vi gör vårt


bästa för att inte störa någon, inte slösa med andras tid och vi frågar inte om hjälp från andra i första taget. Sverige är också mycket mer internationellt än vad Finland är, men det är ganska förståeligt om vi bara tittar på antalet invandrare som vi tar emot. Men jag tycker i vissa aspekter att detta gör Sverige mer tolererat, öppet och mindre rasistiskt, även om jag förstår att dessa frågor inte är lätta för er heller. Å andra sidan så verkar det som att finska ungdomar är mer intresserade av att resa utomlands under en längre tidsperiod, för att plugga till exempel. Det verkar som att svenskar tror att våra kulturer är mer lika än vad de egentligen är. Det är väl också förståeligt att vi vill se vårt samhälle som mer annorlunda och tar vår “hat-kärleksrelation” allvarligare än vad ni gör, om man ser på vår gemensamma historia. Vi var ockuperade av Sverige under en väldigt lång tid, och efter det så har vi haft en mycket dramatisk historia. Efter kriget blev vi som en fattig lillebror som såg upp till det glamorösa Sverige, och svenska är fortfarande ett att de officiella språken i Finland. Nu för tiden så är det så klart inte så stor skillnad mellan våra ekonomier med mera, men även om vi har lyckats som nation på väldigt många sätt, så har vi fortfarande gamla talspråk levande så som: “Ja men självklart det är bättre om det är Sverige” och “Finland ligger i framkant jämfört med Sverige i en sak - och det är tiden”. Detta kanske låter lite konstigt men en sak som jag verkligen gillar med Sverige är hur ni dekorerar allt så härligt mysigt! Folk här vet hur man ska klä sig, alla här vet vad som är trendigt och de ser så trendiga ut. I Finland är det mer som att människor vill stå ut från massorna, att inte följa mode så mycket och det är där för de i slutändan har på sig alla möjliga konstiga sakerså att det varken är snygga eller trendiga… Detta kanske låter lite konstigt men en sak som jag verkligen gillar med Sverige är hur ni dekorerar allt så härligt mysigt! Folk här vet hur man ska klä sig, alla här vet vad som är trendigt och de ser så trendiga ut. I Finland är det mer som att människor vill stå ut från massorna, att inte följa mode så mycket och det är därför de i slutändan har på sig alla möjliga konstiga saker så att det varken är snygga eller trendiga… Den tiden jag har haft här i Sverige har hittills varit väldigt bra. Men jag börjar tröttna på skämten om att Finnar alltid är arga, inte säger något och har många knivar. Som grannländer har vi mycket gemensamt. Men det sägs att under de senaste 20 åren har vi bara skilt oss mer och mer från varandra, på vilka sätt vet jag fortfarande inte, men det kanske blir tydligare när jag flyttar tillbaka till Finland för att plugga klart i juli!

5


Vårkänslor på Y

Vi frågade kontoret vad som ger dem vårkänslor.

Caroline Schröder, inresandesamordnare: ”Listan kan göras lååång... Men här kommer några! – Mina cykelturer till YFU-kontoret varje morgon! – Att behöva höja volymen i mobilen när jag pratar med någon pga. högt fågelkvitter! – Att 2014 års studentfiler börjar välla in! – Att de snart är YFU-årsstämma! – Att 2013-studenterna inte bara pratar svenska, utan även har lagt till med lokala dialekter!”

Malin Saare, Support & Utvärder

När jag vaknar med få (men jag blir irriterad n mot fönstret).

Santiago Peralta, Kontorspraktik

Jessica Lindeberg, utresandesamordnare & Kommunikation: ”Jag får vårkänslor av att gatorna har sopats rena från grus och att människor går omkring i sina nya vita, nästan självlysande sneakers. När man fortfarande har tjock halsduk men behöver knäppa upp jackan tack vare värmen från solen.”

6

Våren har just kommit o vara gladare. Då känner jag ser fram emot väldig träffa nya personer och r

JosefIne Nilsman, Inresandekommunikatör

GUstav JOhansson, Utresandesam

”Jag får vårkänslor av promenader runt Lilla Essingen och att börja lära känna de studenter som kommer till Sverige i år i takt med att deras ansökningar kommer in.”

Man märker att det är vå amaryllisar på torget för


YFU-kontoret!

. Här kommer några soliga svar.

ring:

Thintin Strandman, National Director

ågelkvitter på morgonen när flugjäklarna smattrar

”Jag får vårkänslor av solen och när knoppar brister! Är den som skriker att det är VÅÅÅÅRRRRR redan i februari när solen börjar lysa = evig optimist :-)”

kant:

och alla människor verkar r jag mig också glad och gt mycket att gå ut oftare, röra mig mycket mer.

mordnare:

år när man kan köpa r fem kronor.

Nadya Todorova, EVS-volontär från Bulgarien: ”Det som ger mig vårkänslor… Hm, det är definitivt solen, jag har inte sett så mycket av den sedan jag kom till Sverige. Sedan såg jag vårblommorna som också är ett bra tecken! Vi som kommer från Bulgarien har en vårtradition; vi har speciella armband som vi har på oss till vi ser ett blommande träd, så att ta av sig armbandet representerar verkligen vårens ankomst för mig. Och när jag känner mig mycket mer energisk och glad helt plötsligt, då vet jag att våren är här!”

Anni Lehtonen, EVS-volontär från Finland: ”Våren är definitivt min favoritårstid. När solen kommer fram, när fåglarna kvittrar och när luften luktar rent tänker jag att jag inte kan känna mig nere. Det är grejen, att någonting nytt är på gång att börja, det är någonting att se fram emot och allting kommer att ordna sig, det är just det som ger dig så mycket energi. Och känslan av att kunna cykla igen efter en lång vinter är fantastisk!

7


MID YEAR ORIENTATION

Varje vinter samlas studenter och värdfamiljer i Sverige för ett lokalt Mid Year Orientation där man reflekterar över halva utbytesåret som har gått och blickar fram mot tiden som är kvar. OPUS gjorde nedslag på tre Mid Year-träffar för att höra vad de hade för sig.

Stockholm Text& Bild: Mathilda Bäcklin Under söndagen den 2 februari hölls Mid Year Orientation i Stockholm. Dagen började med att alla volontärer, utbytesstudenter, värdfamiljer och Malin Saare från kontoret presenterade sig för varandra. Sen delades föräldrarna upp i en grupp och utbytesstudenterna delades upp i en annan. Föräldrarna gick iväg för att prata med Malin medan studenterna fick klippa, klistra och rita varsitt kollage över sin tid i Sverige hittills. När kollagen var färdiga delades studenterna upp i två mindre grupper för att diskutera vad de hade varit med om i Sverige. Bland annat skola, kompisar, familj och svenska sätt att vara på diskuterades och sen var det dags för fika. Efter fikat visade studenterna upp sina kollage för värdfamiljerna. Dagen avslutades med att studenterna fick läsa sina brev till sig själva som de skrev i början av året. Sen fick de skriva ett nytt brev till sig själva som de får tillbaka i slutet av året. Till sist fick de skriva ett svensktest för att se hur mycket svenska de lärt sig de senaste månaderna. Många tyckte att testet var svårt men de märkte nog också hur mycket de lärt sig hittills.

8


Skåne Text& Bild: Eva Grevillius, Joanna Wiik, Carin Terins Mid year orientation tog plats hemma hos familjen Villavicencio på deras Bed and Breakfast i Tryde, Tomelilla. Det är hemmaplan för YFU-studenterna Minseon från Sydkorea och Ursina från Schweiz. Anna och Juan Villavicencio är deras värdföräldrar.

Knytkalas med mat från alla studenternas hemländer

Studenterna hade uppmanats att laga någon mat eller kaka från sitt hemland så att vi kunde börja träffen med ett traditionellt knytkalas.Som de levererade! Det blev en härlig lunchbuffé. Minseon och Ursina hade förberett ett uppträdande, en allsång med Edvard Persson-klassikern ”Vi klarar oss nog ändå” på klingande skånska. (Vi klaorrrrarrr oåss niog endeå). Tack till alla underbara YFU studenter: Eva Commissaris, Nederländerna Larissa Uebereck, Tyskland Lauren Brill, USA Sophia Ortega, Mexiko Paul-Edouard Gillard, Frankrike Larissa Robitschko, Österrike Rebecca Wiebke, USA Claudia Ochoa, Mexiko Yanin Trongnaitham, Thailand Minseon Kim, Sydkorea Ursina Geiser, Schweiz Franziska Reissig, Tyskland Tyvärr kunde inte Anna Wangen, USA vara med men vi hoppas att dina körrepetitioner gick bra och att din kör vinner den tävling som du ska delta i.

Ursina och Mineson på scenen

Tack till våra fina juniorfaddrar Ida Ydremo och Eric Grevillius som också var med! Tack till Anna och Juan Villavicencio för att vi fick vara hemma hos er! Kram från nöjda YFU Representanterna Eva Grevillius Joanna Wiik Carin Terins Språktestet var inte helt enkelt

9


3snabba:Denizhan Arslanbek Volontär YFU Turkiet

Fortsättning Mid Year Orientation

Vad tänker du när jag säger... ...YFU?

...utbyte?

...YFU-evenemang?

Att göra värden till en bättre plats.

Att ha ännu ett hem i ett annat hörn av världen.

En chans att möta fantastiska människor som till fullo kan förstå vad du har varit med om!

Linköping

Text& Bild: Helena Herbertsson

Söndagen den 2 februari ordnades Mid Year Orientation för utbytesstudenterna i Östergötland på Fenomenmagasinet, ett science center, i Linköping. Med på träffen var tre utbytesstudenter, deras värdfamiljer och representanter. Träffen började med att utbytesstudenterna samlades för att diskutera sin upplevelse i Sverige. De fick tillbaka de brev de skrev till sig själva vid ankomstlägret, vilket ledde till glada miner, och fick skriva ner några tankar de har om vad de hoppas på under resterande tiden här. Under tiden diskuterade värdfamiljerna sina erfarenheter. Alla samlades sedan för att äta medhavd mat. Kvällen avslutades med en liten experiment-”show” inklusive umgänge med pytonormen Kalle.

YFU-representanten Håkan Asp

Ragnhild från Tyskland med pytonormen Kalle

Jenni från Finland, juniorfaddern Annie Johnsson, Gerlinde från Belgien, en värdsyster

10


3 snabba:Mathias Ghesquiere Volontär YFU Flandern

Vad är det bästa med YFU? – YFU:are har lite av en familj i hela världen. Du kan åka var du vill i världen; till ett YFU-event eller till ett YFU kontor, och bli välkomnad. Du kan även, i vilken grupp av YFU:are du än möter, känna dig som hemma och bli accepterad på direkten. Detta är något väldigt ovanligt.

Vilket är ditt mest inspirerande YFU minne? – Utöver mitt utbytesår, vilket självklart är det viktigaste jag har gjort med YFU, så skulle jag säga att det mest inspirerande som jag har gjort är EEE-YFU-utbildningen som jag just var på i Turkiet. Gruppdynamiken och motivationen var underbar.

Vad ser du mest fram emot? – Just nu så är jag grupporganisatör för en av de läger som vi ska ha för studenterna som ska åka på utbytesår den här sommaren. Det kommer antagligen att vara den sista gången jag organiserar just det lägret eftersom jag har gjort det under några år nu, så det ska bli väldigt roligt att göra den helgen till en stor succé!

Familjen Garner fick ett bonusbarn Text: Mathilda Bäcklin Bild: Garner

Medan studenterna skriver sina brev till själva under Mid Year Orientation i Stockholm passar jag på att prata med värdmamman Marie Garner som sitter och väntar på utbytesstudenten Mary. Intill oss sitter Marys värdsyster på golvet och målar. Hemma hos familjen Garner i Vallentuna bor den estländska utbytesstudenten Mary sedan december. Innan Mary flyttade in hos dem hade familjen inte haft någon kontakt med YFU. Att man kunde bli värdfamilj fick de veta genom Facebook där värdmamman Marie hittade information om YFU som hon tyckte lät spännande. – Vi har redan så många barn, så varför inte ett till? Vi tänkte att vi ju kan se vad det är, svarar Marie närjag frågar henne varför de ville bli värdfamilj åt en utbytesstudent. Först hade de tänkt vänta till hösten men när Mary behövde en familj att flytta till bjöd de in henne till deras hem. Familjen Garner har redan fyra barn och med Mary som är deras bonusbarn, som mamma Marie kallar det, har de nu fem. Dessutom har familjens äldsta två barn både respektive och egna barn, plus att familjen har flera husdjur. Det är alltså en väldigt stor familj och efter en väldigt kort tid har Mary blivit en del av familjen. Det är första gången familjen Garner är värdfamilj och de är jätteglada att det är just Mary som flyttat in hos dem. Både Mary och familjen Garner verkar trivas väldigt bra ihop. Mary som tidigare bodde hos en familj i Linköping är dessutom jätteglad att nu få bo i Stockholm. 11


Jag bredvid Obama på Madam Tussauds

Petter berättar

Mina upplevelser med YFU, so far.. Text & BIld: Petter Lindén

För precis ett år sedan förberedde jag mig på att åka till en del av USA som dittills hade varit oupptäckt av mig. Dock så hade jag många gånger hört berättas om denna underbara stat av min goda vän hemma i Sverige. Han har själv åkt till denna plats i USA och sedan kommit tillbaka ett antal gånger för att upptäcka mer. Därav kunde han berätta mycket för mig om den staten jag snart också skulle få se med mina egna ögon. Jag räknade ner dagarna och snart så var det inte många timmar kvar tills jag skulle stiga på planet som tog mig till Los Angeles i Kalifornien.

skriva YFU och min än så länge korta resa med den här utbytesorganisationen. Det var även YFU i samarbete med resebyrån Belo USA som gjorde det möjligt för mig och många andra utbytesstudenter att åka till Kalifornien. Resan varde som sagt en vecka men under den tiden han jag och alla den andra deltagare lära känna varandra otroligt mycket och tillsammans skapade vi minnen som antagligen kommer vara länge.

Att få åka till L.A. och San Fransisco är något jag alltid velat göra, då de flesta som åker till USA på semester väjer att åka till antingen en eller båda två av dessa städer. Även fast jag är väl medveten om att jag inte åkte på någon charterresa till Kalifornien, utan som utbytesstudent, så tänks ändå tanken att få resa till någon kändare stad i USA. Att jag fick chansen att åka till två av de största städerna första gången jag var på den sidan av Atlanten var något jag inte förväntat mig.

Att få komma bort från det ”normala” livet som elev på William. J. Palmer High School och träffa massor av andra YFU:are från alla världens länder var väldigt skönt. Många av oss kom från helt olika kulturer men det som vi hade upplevt dittills under vår tid som utbytesstudenter gjorde att vi hade någonting gemensamt och det skapade band mellan oss från första dagen, då vi inte kände varandra alls. Äntligen fick jag träffa 60 andra ungdomar som hade varit i samma situationer som jag hade, och förstod hur jobbigt det varit. Å andra sidan fokuserade vi inte mycket på problemen vi hade i våra respektive värdfamiljer, skolor osv., utan hade för det mesta väldigt roligt. Det gjorde att vi kunde släppa tankarna och uppleva två otroligt intressanta men olika städer tillsammans.

YFU-resan i Kalifornien Trots att jag levde i staten under ett år väljer jag ändå att berätta om den veckan jag fick spendera i L.A. och San Fransisco tillsammans med andra YFU:are idag. Jag tycker att den lilla pusselbiten kan hjälpa till att be12

Den här organisationen gör världen mindre och det gillar jag!

Många nya vänner Under resan umgicks jag med många olika personer, bl.a. en schweizare och en tysk som delar mitt intresse för fotografi. Vi utbytte många lärdomar med varandra om vårt gemensamma intresse, vilket bidrog till att jag har flera GB med bilder från resan. Det är så mycket roligare att fotografera då man har polare att göra det med, och det slutar oftast med många bilder i kameran också. Som tur var har jag ett stor minneskort så att dokumenterandet av Kalifornien kunde fortsätta hela resan. Räknat med mig så var vi tre svenskar på resan och såklart var det kul att få prata svenska igen. När vi tre umgicks själva så gjorde vi det men annars försökte vi att bara prata engelska så att alla andra kunde vara delaktiga i våra konversationer. Det var ju inte speciellt svårt eftersom vi knappt hade pratat någon svenska under den tiden vi hade spenderat i USA före YFU-resan. Det var rättare sagt svårt att prata svenska ibland. Vi tre umgicks också en hel del under resan och det var väldigt kul att få uppleva Kalifornien och skapa minnen tillsammans med två svenska YFU:are. I Los Angeles hade vi ett fullspäckat schema de fyra dagarna vi spenderade i denna storstad. Med en chartrad buss tog vi oss runt i L.A., till platser som Griffith Observatory, Beverly Hills, Santa Monica beach, Universal Studios, Madam Tussauds vaxmuse-


Jag och Hedvig (en av de två andra svenskarna) på Santa Monica Beach

um och Walk of Fame på Hollywood Boulevard. Den fjärde och sista dagen i L.A. spenderade vi på Disney Land. Jag kommer så väl ihåg hur vi kom till hotellet den dagen, helt slut efter att ha sprungit runt i flera timmar. Då tog vi alla ett dopp i den uppvärmda gigantiska jacuzzin som fanns på hotellets innegård. På grund av att vår avfärd till San Francisco skulle äga rum tidigt morgonen därefter varade inte mitt badande så värst länge, då jag ville vara utvilad till nästa dag. Väl framme i San Fransisco åkte vi direkt till Pier 39 där vi gick runt ett tag tills det blev tid för middag. Den dagen var det dimmigt men alla de resterande dagarna hade vi strålande sol. Det var absolut mina favoritdagar under resan. Främst för att jag redan första dagen i San Fransisco insåg att jag gillade den staden mycket mer än smutsiga L.A., San Francisco är absolut en stad jag vill åka tillbaks till när jag får chansen. Under dessa dagar gick vi på museum, åkte ut till Alcatraz, upptäckte stadens alla olika delar exempelvis China Town och gick över Golden Gate bridge. Den veckan i april som jag spenderade i Kalifornien är absolut en av de många höjdpunkterna jag hade under mina 10 månader som utbytesstudent i Colorado Springs, Colorado. Varför jag kan konstatera det så lätt är på grund av alla underbara personer som var med. Det var helt enkelt superkul! Tack till YFU Slutligen vill jag framlyfta att min resa till Kalifornien och allt annat härligt som jag upplevt med YFU aldrig hade varit möjligt till denna grad om YFU inte existerade. Att skicka iväg och ta emot utbytesstudenter i sig, är väl inte något vidare unikt längre. Det finns många organisationer världen över som gör det. Vad som gör YFU unikt är sättet jobbet genomförs inom den här organisationen, och den

Jag och Rickard (den andra svensken som var med på resan) med utsikten från Griffith Observatoryi bakgruden

andan som finns bland oss. Den härliga öppenheten som finns bland alla YFU:are världen över är vad som gör YFU unikt. Den här organisationen gör världen mindre och det gillar jag! Som utbytesstudent med vår organisation är man mer än ett nummer på ett papper eller i en dator. Man är någon som de flesta inom YFU Sverige känner eller har hört talas om. Det är något jag verkligen uppskattar och för bara ett par dagar sedan så blev jag påmind om detta. På grund av den händelsen fördes även mina tankar tillbaks just till min vecka i Kalifornien. Världen är liten Till detta nummer av OPUS fick jag i uppdrag att intervjua de praktikanterna som ska vara på YFU-kontoret ett tag fram över. En av dem heter Santiago och kommer från Uruguay. När jag bara någon dag efter att ha skickat iväg en mängd frågor till honom får svar så skriver han längst ner i mejlet ”P.S. You and I have Lorena as a mutal friend on facebook. Where you an exchanage student with her? She’s awesome!” När jag tackar för hans svar på mina frågor så påpekar jag även att jag inte var utbyesstudent med Lorena utan att hon var på samma YFU-resa till Kalifornien som jag. Det är just min möjlighet att kunna svara nej, men ändå ja på frågan om Lorena som gör mig så glad. Att Lorena och Santiago känner varandra är väl egentligen inte så underligt då YFU inte är så stort. Så ni kanske undrar varför jag tar upp det här. Ni måste väl ändå hålla med om att det är rätt så fantastiskt att jag från en YFU:are på andra sidan jordklotet, får höra att en av de underbara personerna som deltog i Kaliforna-resan och gjorde den veckan i april till ett minne för livet är awesome. Min tanke i just denna stund är: ”Jag vet, Santiago. Alla YFU:are är awesome!” 13


3 snabba:Barboka Ballova Volontär YFU Slovakien

Vilket är ditt favorit-YFU-minne? – Mitt favoritminne är från sommaren 2011, när jag var på mitt Pre-departure. Redan den första dagen träffade jag en jätte gullig tjej, Zuzka, och vi blev vänner direkt. Jag kommer ihåg hur vi beundrade allt jobb som volontärerna gjorde och vi lovade varandra att när vi kom hem från vårt utbyte, då skulle vi också bli volontärer. Och ja, vi båda håll vårt löfte. Vi är båda YFU volontärer och hon är fortfarande en av mina bästa vänner.

Vad tänker du på när jag säger utbyte? – Det första jag tänker på är min amerikanska familj eftersom det antagligen var de absolut viktigaste delen av mitt utbyte.

Vad ser du mest fram emot under den kommande tiden i YFU? – Nu, efter att ha lärt mig så mycket på EEE-YFUutbildningen Step up, är jag väldigt taggad på alla förändringar och förbättringar som jag vill göra inom YFU Slovakien.

Imponerande organisationer på den

Europeiska konferensen

Mellan den 20-23 mars 2014 ägde YFUs Europeiska konferens rum. Den svenska delegationen bestod utav styrelseledamöterna Elin Fernström, Desirée Hakala och Lisa Wiklund samt Thintin Strandman från kontoret och jag själv, Daniel Thilén, som volontär. Konferensen äger rum årligen och är EEE-YFUs högsta beslutande organ. I år hade YFU Danmark äran att arrangera. Mycket fokus låg på EEE-YFUs strategiarbete, i synnerhet ”European Growth Initiative” (EGI) som är en plan för hur vi ska öka intraeuropeiska utbyten. EGI har de senaste åren inriktats på marknadsföringsarbete och det blev en hel del diskussioner kring det globala varumärkesarbetet som sker inom YFU internationellt. EEE-YFU-medarbetaren Manon presenterade en YFU-anpassad marknadsföringshandbok som organisationerna har fått tillgång till. Dessutom delade YFU Litauen, YFU Tjeckien och YFU Turkiet med sig av mycket framgångsrika metoder som de provat på. Det fanns även mycket tid för intressanta konversationer både inom och utanför schemat. Som deltagare på konferensen blir snabbt imponerad av alla fantastiska idéer som finns bland volontärer och personal runt om i vår organisation. Ibland blir man så impad av Litauens 10,000 FB-likes eller hur tjeckiska blivande utbytesstudenter kan skräddarsy ett övertalningsbrev till sina föräldrar, att man helt glömmer bort hur fantastisk vår egen organisation är. YFU Sverige hade blivit ombedda att prata om utvecklingen av volontärorganisation. När de frågade mig om jag ville göra en kort presentation om denna utveckling på konferensen blev jag väldigt glad men frågade samtidigt mig själv om det verkligen var något särskilt att prata om. När jag tittade tillbaka på hur organisationen var för 5 år sen insåg jag att mycket har hänt. Några axplock: - 2010 skrevs OPUS i första hand av kontorets personal, något som var både tidskrävande och dyrt. Idag drivs OPUS av fyra fantastiska volontärer som visserligen får stöd från kontoret men som verkligen har gjort det till 14

Text & Bild: Daniel Thilén

medlemmarnas tidning. - 2009 var det fyra volontärer som tog hand om 40 studenter på hemkomstlägret, 2013 var vi 17 stycken lägerledare och lika många studenter. Mycket beror troligtvis på bättre utbildning och förberedelser, bättre stöd från Lägergruppen och de minnesrika lägerledarmiddagar som får volontärer att år efter år komma tillbaka för en helg på Kärsögården. - På bilderna nedan ser ni vår kära volontär Erik Lind 2008 respektive 2013 bärandes YFU Sveriges gamla respektive nya T-shirt. Bilderna sammanfattar ganska väl vilken fantastisk utveckling YFU Sverige har haft. Idag är vi en organisation full av idéer, en organisation som lyser, en glad organisation som är på väg framåt. Jag är stolt över att ha varit med om denna fantastiska utveckling och över att ha haft chans att jobba med alla andra som bidragit. Nu är det dags att sluta tänka att YFU Sverige inte kan. Att våra systerorganisationer är större, bättre och roligare. Nu är det dags att blicka tillbaka, känna stolthet och njuta av att vi lägger in andra växeln. Det är nu som organisationen börjar rulla på riktigt. Det är nu vi fortsätter framåt och uppåt på precis samma sätt som de fem senaste åren!

Gamla Erik med gamla t-shirten vs. nya Erik med nya t-shirten


a n r ö h s

n a l So S

å var det dags igen för en liten inspark ifrån min hörna. Den här gången känns det inte alls svårt utan mycket stimulerande. Alla härliga YFU-are finns ju på vår spelplan tillsammans med värdfamiljer och utbytesstudenter. Jag har alltid älskat Snobben och säger nu som han gör: - ”Go for it”! Jag tycker faktiskt lite synd om alla som inte får möjligheten att uppleva hur det är att vara utbytesstudent i ett annat land eller att ha ett rikt år som värdfamilj. Hela världen kommer att ligga öppen för resten av livet och upplevelserna blir som ringar på vattnet och berikar en varje dag. När jag räknade efter hur många länder som jag har haft kontakt med under 40 års tid genom YFU var känslan nästan svindlande. Vad sägs om 26 länder, av vilka jag fortfarande har kontakt med över hälften!? Bland alla våra YFU-länder tror jag bara att Uruguay och Indien fattas. I går hade jag fått brev från Laura från Argentina som var glad över tavlan som jag målade till henne i somras, och det är så kul att veta att det hänger en akvarell som jag

har gjort på väggen i Argentina. Facebook är bra för att behålla alla kontakter, senast med Mike i Tacoma, Washington som berättade om sin förlovning med Isabelle, som han träffade under sitt år som utbytesstudent i Uppsala då jag var hans fadder. Ja, det är många som har hittat sin kärlek genom YFU – så ”Go for it”! YFU blir som ett livselixir. Efter att ha bildat familj har alla returnees möjlighet att själva bli värdfamiljer ett år. Vilken underbar fortsättning på ett rikt YFU-år! Småbarnsfamiljer är perfekta värdfamiljer, då min erfarenhet är att utbytesstudenten lär sig svenska snabbare och bättre – så ”Go for it”! Ett bra tips från min hörna får bli att du som har varit utbytesstudent eller värdfamilj inte sitter på ”avbytarbänken” utan deltar aktivt i vår YFU-match och försöker behålla alla kontakter genom åren. ”Keep in touch!” Till sist en strof från en sång som jag minns: - Öppna din dörr för världen, så öppnar världen sin dörr för dig. Världen är full av blommor, blommor är fulla av liv.

Solveig Ohlsson

15


Step Up YFU!

Text& Bild: Henrietta Berg

Step Up YFU var en utbildning anordnad av EEEYFU, vår Europeiska paraplyorganisation. Den ägde rum i Adrasan, Turkiet och där som representanter för Sverige var Erik Sundberg och Henrietta Berg. Steffi Geilhof var även där i form av trainer. 21 länder var representerade av 23 stycken deltagare som jobbade energiskt och aktivt under de sju dagarna, omringade av vackra berg och solsken.

Temat på utbildningen var Volontärutveckling och strukturer i olika YFU-organisationer. Målet med utbildningen var bland annat att hjälpa de olika organisationerna förbättra sina utbildningar och utvecklingsmöjligheterna för volontärer.

Deltagarna hann också med att skapa en brasa, dricka extrema mängder turkiskt te, gå upp mist 20 kilo på grund av alla fantastisk mat och svenskarna representerade genom att sätta trenden Morgondopp!

16

Andra fokusområden var att skapa tydliga och bra möjligheter att anta nya utmaningar inom organisa tionen, hitta sätt att få volontärer att känna sig bekväma i organisationen samt ge dem de kompetenser som krävs för att stötta grunden i YFUs utbyte. Utöver dessa mål lyckades deltagarna hjälpa varandra med många problem, skapa viktiga kontakter, komma på kreativa och konkreta projekt för hela Europa samt skapa många nya vänner. Deltagarna hann också med att skapa en brasa, dricka extrema mängder turkiskt te, gå upp mist 20 kilo på grund av alla fantastisk mat och svenskarna representerade genom att sätta trenden Morgondopp! På vägen hem stannade svenskarna en dag i Istanbul där det blev moskébesök, rostade kastanjer, färskpressad granatäpplejuice och kebab. All den kunskap som skapades och delades håller deltagarna på att sammanställa till en bok och Henrietta, Erik och Caroline kommer att hålla en workshop i ämnet vid namn ”Volontärorganisationens framtid” under årsmöteshelgen.


Morgondopp!

17


Gammal kärlek Text& Bild: Mona Ryberg Nordgren Klockan var halv tre på natten när planet, fyllt med spända ungdomar från Sverige, landade i Oakland. Jag minns att jag tumlade ut i ankomsthallen med mina stora väskor och stirrade runt efter ”min” familj. Då såg jag banderollen – i blått med gula bokstäver: MONA – Welcome! Det var mitt första möte med USA och familjen Schnedler, och början på ett upplevelserikt år. Och liv. Året var 1969. Det var augusti och jag var 16 år. Det var Vietnamkrig och USA var kontroversiellt i Sverige, men dynamiskt att vara i vid den här tiden. Sommarens konsert i Woodstock hade förändrat både musikvärlden och de amerikanska helylleungdomarna. Året präglades av protester mot dresskoder och regler, och i San Francisco blommade fortfarande Flower Power. Det var en rolig och händelserik tid att vara där! Aldrig anade jag då att relationen med min familj i San Jose, i nuvarande Silicon Valley (det fanns ju inte då, utan området kallades ”the Bay Area”), skulle bli en livslång kärlek och där jag än idag, 45 år senare, har ”mina amerikanska systrar” Linda och Laura. Vi pratas vid i telefonen någon gång i månaden, mailar och hälsar på varandra så ofta som det går. Familjen Schnedler var en ganska typisk familj i ett typiskt medelklassområde – hus, hundar, katt, två bilar, protestanter och kyrkobesökare för sakens skull, och med stort socialt umgänge – inklusive ett par svarta familjer, vilket inte alls var någon vanlig bekantskap på den tiden. Pappa Charles arbetade som flygmekaniker på United Airlines, mamma Anne jobbade på bank och Linda och jag blev klasskompisar och tog studenten; graduated i Class of 70th. Laura var 10 år när jag kom. Jag minns när jag installerade mig, hur Laura satt på en stol, fnissade och gungade fram och tillbaka medan hon tittade på när jag packade upp. Hon fullkomligt bubblade och till sist kunde hon inte hålla sig längre. – Do you know what MR means? Hm, tänkte jag, mina initialer. Nej, svarade jag. Laura skrattade och höll för munnen (med tandställning, förstås). – It means… Mentaly Retarded! Jag tänkte på vilken typisk 10-åring hon var. Linda och jag kom nära varandra och pratade hemligheter när vi låg i våra sängar om kvällarna. Linda hade en pojkvän och funderade mycket på skydd och sätt att kunna träffa honom utan att det skulle bli problem hemma. I detta dubbelmoralens hemland var nog Anne och Charles ganska frigjorda. Jag minns att faktiskt jag reagerade på att Charles prenumererade på Playboy! Familjens intresse för mig, Sverige, Europa och vårt sätt att leva var genuint och äkta. Men vissa uppfattningar gickaldrig att ändra; som att Sverige hade världens högsta skatter och flest självmord i hela världen! Och generellt förväxlades Sverige med Schweiz och frågan om isbjörnar på gatorna i Stockholm var mer regel än undantag Jag hade nog en exceptionell tur också, för pappa Charles lyckades ordna så att jag som familjemedlem fick flyga billigt på United un-

18

der året jag var där, vilket innebar att Linda och jag reste runt i USA sommaren innan det var dags att resa hem – Hawaii, Los Angeles, New Orleans, Tampa, New York, Salt Lake City och Chicago. Pengarna tjänade vi på att sy och sälja ”risgrodor”. Att vara utbytesstudent är ju som att vara apan. Alla känner apan, men apan känner ingen… inte riktigt. Amerikanarna är ju fantastiska på att introducera sina vänner och bekanta, och här finns inte mycket av missunnsamhet. I Sunnyvale Highschool blev jag snabbt poppis, någon som alla ville vara med. Jag valde skolämnen som inte fanns i Sverige eftersom jag ändå förlorade ett läsår och läste bland annat Oral Speach, poesi, journalistik och arbetade på skoltidningen. Jag fick också äran att bli Junior Prom Queen på den stora skolbalen. Mamma Anne sydde våra klänningar. Säkert var livet mycket enklare i USA då, lite oskyldigare än nu. Drogerna var som mest lite gräs, att dricka alkohol var väldigt ovanligt, och på något vis förenades alla av kriget. Alla kände någon som blivit drafted, någon som gått med som frivillig, någon som hade dött eller någon som vägrat och deserterat till Sverige. Men utan att blinka hoppade vi in i varandras bilar, som alla kördes av andra 16-17-åringar, åkte iväg på kalas och helgcamping med klasskompisar, och hejade förstås vid massor av skolmatcher i fotboll. Många gånger hör jag beskrivningen av amerikaner som väldigt ytliga, och varje gång protesterar jag. Mycket kan man beskylla amerikaner för, men inte det. Inte i något annat land, och då har jag rest mycket har jag mött människor som utan att blinka ställt upp, låtit mig sova över, låna en bil eller komma på middag. Och när en amerikan säger: hör av dig, hälsa på, så menar de det verkligen. Vi säger ofta samma sak här, men blir rätt förvånade när folk verkligen kommer! Men jag har lärt mig det nu, att amerikanarna – min familj och deras vänner och bekanta, de kommer – och stannar gärna länge! Visst funderar jag ibland över hur det kom sig att relationen inte ebbade ut och försvann som ett trevligt minne som för de flesta utbytesstudenter. Tonårsperioden är ju speciell och danande och jag blev absolut vuxen under det där året i Kalifornien. Och på den resan fanns ju min amerikanska familj närmast, inte min svenska. När jag kom hem var min tonårsperiod över och relationen hemma okomplicerad. Det blev plugg och jobb och jag umgicks mycket med amerikanska desertörer. Familjen Schnedler kom i olika omgångar över och hälsade på fram till 1974, då jag fick återvända första gången. Och så har det fortsatt och jag har fått följa dem som en riktig dotter och syster. Jag inser att det var en härlig slump att vi stämde så bra ihop och kom varandra så nära. Det hade aldrig gått om familjen hade varit republikaner och stockkonservativa, men vi var ganska lika och öppna för världen.


k rostar aldrig! Mamma Anne tillsammans med Linda – gör svenska laxsnittar och jag gjorde Sara Bernardbiskvier!

The Year Book, Class of 70th, är ett kärt minne, fullklottrat med hälsningar och minnen, som balen då jag blev drottning. Diademet finns fortfarande kvar…

Monas tips för att bygga upp en lång, bärande relation:

• Respekt, förstås. Bygg upp ett förtroende. • Lyssna mycket och berätta mycket. Diskutera gärna, men du behöver inte övertyga. • Tänk: det handlar ”bara” om ett år, du behöver inte ta några stora strider. • Var gärna stolt över ditt ursprung, men var ödmjuk. • Ge beröm, men berätta by the way hur ni gör eller skulle göra motsvarande hemma. • Respektera beslut men tala om hur dina föräldrar skulle ha beslutat (om det är till din fördel!) • Börja förhandla till din fördel när ni byggt upp en trygghet med varandra. • Gå inte iväg i din ensamhet, och sitt inte och skriv långa mail till vänner och bekanta i Sverige när familjen ser. Det skapar en otrygghet (vad skriver han/hon om oss?) • Dela gärna med dig av det du berättar om hemma. (Whatup med både amerikanska vänner och bekanta). • Och framför allt – var där, med hela ditt hjärta!

När alla mina föräldrar; Ebon och Rune från Sverige och Anne och Charles från USA, möttes i Amsterdam 1978, varifrån vi gjorde en kryssning längs Rhen tillsammans, var ett stort ögonblick för mig.

1977 var jag tillbaka igen. Aids hade dykt upp, några gamla klasskompisar hade drabbats. Tillsammans med mamma Anne och pappa Charles i köket i nya huset i Saratoga.

19


OPUS säger hej till:

Varje år berikas YFU-kontoret med internationella praktikanter som studenterna, hos välkomnande värdfamiljer och jobbar med olika

NADYA

”När min tid kom var det självklart för mig att åka som utbytesstudent.”

Nadya Todorova är 20 år kommer från Bulgarien. År 2009 till 2010 var hon utbytesstudent i Tyskland och hon pluggade i Berlin då hon bestämde sig för att ta chansen att åka till Sverige. Nadya hade börjat tröttna på att studera och tyckte därför att det var en perfekt idé att åka hit och få lite betänketid på vad hon ville göra härnäst. Intresset för utbyte har alltid funnits då Nadyas gymnasieskola till exempel hade många utbytesstudenter under hennes skoltid. Teater och film är två av Nadyas stora hobbys och hon gör allt från att diskutera teaterpjäser till att spela in sina egna små filmer. Ända sedan hon var liten har Nadya gått i olika teatergrupper och hon nämner att de allra flesta böcker som blivit lästa genom åren antingen finns som film eller pjäs. Att vara fysiskt aktiv har aldrig varit en stark sida för henne, men dans och simning är två undantag. Svenskar kan vara svåra att läsa av Det kalla vädret är det Nadya gillar minst med Sverige, men annars är hon glad över att bland annat den stereotypiska bilden hon skapat sig om hur vi är försvann redan efter hennes första dag i Stockholm. Något som Nadya speciellt kan säga är annorlunda här i jämförelse med Bulgarien är hur vi uttrycker oss. Hon är van vid att kunna förstå det en person menar genom att i princip bara kolla på dennes ansiktsuttryck men vi har enligt Nadya alltid ett pokerface, vilket ibland gör det svårt för henne att läsa av en person. Det gör det dock spännande, menar hon, för att uttrycka sig med ord är nu en utmaning. Ett år är det tänkt att Nadya ska stanna, så hon kommer att lämna Sverige lite innan jul. Att prata flytande svenska är självklart ett mål för henne, men det kommer antagligen bli svårt, menar hon, då alla är vana att prata engelska med henne redan. Norrsken är något som Nadya väldigt gärna se under sin tid i Sverige. Hon beskriver det som en barndomsdröm.

Nadya Favoritartist: Gogol Bordello, Bon Jovi mfl Favoritfärg: Lila Chips eller godis? Varför inte både och? Sommar eller vinter? Sommar

20


PRAKTIKANTERNA

m stannar i Sverige för ett år eller ett halvår. De bor, liksom utbytesa saker på YFU-kontoret. Här får vi träffa Nadya, Anni och Santiago.

Text: Petter Lindén Bild: Nadya, Santiago, Anni

”Jag är en aktiv volontär i YFU Uruguay och jag älskar det!”

SANTIAGO Santiago Peralta kommer från Uruguay och är 23 år gammal. I mars kom han till Sverige och har sedan ett år tillbaka varit en väldigt aktiv volontär i sitt hemland. Att få chansen att uppleva Sverige är något han är väldigt glad över att få, då han själv inte hade tillfället att åka som en utbytesstudent under tonåren. Att han redan kunde lite svenska då han anlände i Sverige och YFUkontoret i Stockholm är självfallet något som kommer att underlätta detta äventyr för honom. Santiago pratar flytande spanska och engelska och påpekar att språk är något han är väldigt intresserad av. Helst vill han lära sig ännu flera språk som tyska, till exempel. Sverige var ett av länderna som Santiago särskilt ville åka till då han, till skillnad från många andra i världen, tycker att de svenskarna han har mött är mycket trevligare än han föreställt sig. Han beskriver dock hur de allra flesta i Sydamerika har en stereotypisk bild av nordeuropéer som väldigt stängda och kalla till sättet. Att det skulle ta så långt tid som det gjorde för Santiago att få sitt visum är något som förvånade honom. Det är på grund av detta som han inte kunde komma till Sverige den tid som de andra praktikanterna anlände. Tiden här med oss vill han uppleva inte bara som praktikant, utan även som det utbytesår han själv aldrig fick uppleva för några år sedan. Han prata flytande svenska då han om minst tio månader återvänder till sin hemstad Montevideo, där han också växte upp. ”Visumet kan alltid förnyas om det är så att jag vill stanna längre”, skriver Santiago glatt. Han påminner också slutligen om att han räknar med oss alla att vi ska hjälpa till att göra den här tiden till de bästa i hans liv, vilket förhoppningsvis inte kommer bli så svårt!

Santiago Favoritband: The Beatles Favoritfärg: Röd Chips eller godis? Chips Sommar eller vinter? Våren, då är det inte för varmt och inte för kallt.

21


ANNI

”Jag vill lära mig att inte ta livet för seriöst.”

Anni Lehtonen är 22 år gammal och kommer från Finland. Förra året jobbade hon som representant för Helsingforsområdet, men har redan innan dess varit en aktiv volontär inom YFU. År 2008 till 2009 åkte hon som utbytesstudent till Punta Arenas, en stad i den sydligaste delen av Chile. Det blev ett betydligt kallare utbytesår än vad Anni förväntat sig när hon valde kontinenten Sydamerika. Senast i höstas var hon dock på utbyte i Spanien och det var då hon bestämde sig för att spendera lite tid här i Sverige innan hon återvände till Finland. Dans, körsång, teater och piano är exempel på intressen som tar upp en del av tiden Anni inte lägger på YFU. Latinska danser och spansk musik är något som hon har fastnade speciellt mycket för under sitt år i Chile. Anni berättar också att en jogging tur eller ett pass på gymmet är kul det med. Karaokesjungande kan även förekomma då och då, till hitsen ”I’m so excited” och U2’s låt ”One.” Semlor, YFU kontoret, den internationella atmosfären samt arkitekturen är ord som beskriver vad Anni har gillat bäst under sin tid på YFU Sverige, hittills. Det är dock mycket som är nästan exakt som hemma, menar hon. Det är egentligen inte en så stor skillnad mellan Finland och Sverige, tycker Anni. Nästan allt funkar likadant i Stockholm som i Helsingfors. Den 20 juli kommer Anni att återvända hem till Finland för att avsluta sin kandidatexamen i retorikskommunikation. Efter det funderar hon på att specialisera sig på interkulturell kommunikation. Under sin praktikperiod tror Anni att hon kommer utveckla många olika förmågor, bland annat svenskan, men hon fokuserar speciellt på att inte stressa för mycket. Hon berättar att stressa över problem som ligger långt bort i tiden är något som händer ganska ofta. Det vill Anni få stopp på då hon påpekar att man inte kan planera sitt liv och exakt vad som ska hända i framtiden. Hon vill helt enkelt lära sig att ”go with the flow.”

Anni Favoritartist: Kate Bush, David Bowie m.fl. Favoritfärg: Röd Chips eller godis? Godis Sommar eller vinter? Skandinavisk sommar är bäst!

22


NBSeminar 19 deltagare från sju nordiska och baltiska länder samlades under mellandagarna i YFU Danmarks hus för att förbättra samarbetet, prata om läger och lära av varandra. I det som kallades NBSeminar deltog från Sverige Therese Forsman, Evelina Green, Erik Sundberg och Henrietta Berg. Där i egenskap av Traineer var även Daniel Thilén, en välkänd YFUare som även var med och lade grunden till projektet. Daniel har under en längre tid tillsammans med volontärer från andra länder diskuterat möjligheterna som ett samarbetsseminarium skulle innebära. Tillsammans med Mads-Erik, som haft liknande planer, fortsatte diskussionerna och Daniel skrev en ansökan till Nordiska Ministerrådets barn- och kulturfond. Det skulle fokusera på att utöka det samarbete som redan finns mellan länderna och även innebära studiebesök på olika läger och utbildningar. NBSeminar var fantastiskt! Det var en otrolig möjlighet att få lära känna andra YFU-organisationer - men framförallt personerna i dem som verkligen brinner för vad de gör. Jag hoppas innerligt att få en chans att genomföra något liknande igen, alla får ut så enormt mycket av det. Erik Sundberg

När ansökan till sist blev godkänd beskriver Daniel det som att det blev full fart, tiden var knapp och mycket skulle göras. Det var en stressig tid med mycket planering och snabba ändringar. Det första som skedde var att samla teamet bestående av Daniel Thilén, Christian Vasile, Sigrid Solnik Och Ieva Dirvonskaite. Målet med seminariet var att underlätta arbetet med våra läger, att hjälpas åt att lösa utmaningar som vi stöter på, skapa ett informellt nätverk och lära av varandra. Under själva seminariet var det representanter från Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Norge och Sverige. tacka Daniel och de andra ledarna som gjorde detta möjligt. Mycket tid ägnades åt hur man leder andra volontärer under läger, den rollen som vi i Sverige kallar lägerchef. Andra givande delar handlade om hur man själv kan göra för att volontärer ska känna sig motiverade att fortsätta lägga sin tid och energi på organisationen. Det uppkom fantastiskt många goda idéer och konstruktiva förslag påhur vi skulle få alla volontärer att känna sig uppskattade, skapa en positiv miljö på läger och få dem att känna att de är bekväma i sin roll.

Text: Daniel Thilén

Gruppen var enligt Daniel härlig. De hade lätt för att lära och alla hade någon form av erfarenhet från att vara lägerledare i sina respektive organisationer. De var också alla väldigt motiverade att förbättra sina läger och dela med sig av sina förslag, idéer och erfarenheter.

Det roligaste var att få träffa alla underbara människor, hitta nya platser att besöka i Europa och känna hur mycket vi kan förbättra samt utveckla våra läger. Jag ser fantastiskt mycket fram emot att få använda mina nya kunskaper! Therese Forsman

Efter seminariet stannade svenskarna, några norskor och några litauer kvar i Danmarks YFU-hus och deltog på deras episka nyårsfest. Det var mycket dansande, öldrickande, ugly buglys och galna danskar. Det var en fantastisk fortsättning på ett redan väldigt lyckat seminarium! Projektet är dock inte klart än, det fortsätter hela 2014. Alla deltagande länder har nämligen gått med på att både ta emot en eller två lägerledare från ett annat land på sina läger och utbildningar. Dessa studieresor ämnar utöka samarbetet mellan de nordiska och baltiska länderna. De kommer förhoppningsvis också att bidra till ny inspiration för våra egna läger och ge värdlandet ett nytt perspektiv på sina. Det är väldigt stor skillnad på hur våra läger ser ut och den variationen är något vi ska ta tillvara på.

Under bara tre dagar lärde jag mig otroligt mycket om YFU i de andra baltiska och nordiska länderna. De andra deltagarna inspirerade mig i mitt eget arbete inom YFU och under alla våra diskussioner lärde jag mig att se på saker annorlunda. Denna utbildning gav mig otroligt mycket och jag hoppas att jag kan föra den kunskap och glädjen vidare till våra läger och andra evenemang i YFU Sverige. Jag vill också tacka Daniel och de andra ledarna som gjorde detta möjligt. Evelina Green

23


Porträttet: Linda

Pechey Modig

Linda Pechey Modig är en aktiv YFU-volontär på landets västra sida och är just nu representant för två utbytesstuden-

ter i Göteborgsområdet. Hon har tidigare varit värdfamilj och är en ovärderlig person inom YFU. Möt YFU-veteranen Linda Pechey Modig. Text: Stina Franzén Bild: Linda Pechey Modig

Hej Linda! Vad gör du i YFU? – Jag är aktiv som volontär. Efter att ha varit värdfamilj några gånger är det kul att även prova andra uppdrag inom YFU. Just nu är jag representant för två studenter i Göteborgsområdet; Misha från USA och Donatas från Litauen. Jag gör också hembesök hos familjer som är intresserade av att bli värdfamiljer. Vad är det som är så roligt med att vara värdfamilj/representant? – Att vara värdfamilj är något av det roligaste vi gjort. Jag tycker att det är fantastiskt att få lära känna en person från ett annat land så väl som man gör då man bor tillsammans under en tid. Samtidigt lär man sig saker om olika delar av världen får man möjlighet att se sitt eget land med nya ögon. Kontakten har också fortsatt efter de åkt hem och snart ska vi få besök från Brasilien då Rodrigo kommer tillbaka för att vara med och ta studenten med sin gamla klass. Som representant följer jag studenterna under året och fungerar som kontaktperson både för dem och för värdfamiljen. Jag är också med och ordnar post arrival och mid year-träffarna där alla studenterna i regionen träffas. Det är jätte roligt att följa deras utveckling och ta del av både med och motgångar. Samarbetet med juniorfaddrarna är också kul och det känns bra när vi tillsammans kan vara med och bidra till att utbytesåret blir så bra som möjligt för studenterna. Hur länge har du varit medlem och hur kom det sig? – Jag hade själv tankar på att studera utomlands ett år då jag gick i gymnasiet men kom aldrig iväg, det är något jag alltid ångrat. När jag 2005 läste en artikel i Partilletidningen om en tjej från Thailand som tillbringade ett år

24

i Sverige och var i behov av värdfamilj, blev jag jätteintresserad. Familjen var snart med på idén och en vecka senare flyttade hon in hos oss. Sedan dess har vi haft ytterligare tre utbytesstudenter och dessutom har min dotter Alice varit på utbyte i Brasilien med YFU.

Att vara värdfamilj är något av det roligaste vi har gjort!

Vad gör du när du inte sysslar med YFU? – Jag arbetar som sjuksköterska i Hemsjukvården i Härryda kommun. Det är ett roligt arbete som passar mig för jag är ute och åker mycket och ingen dag är en andra lik. Vad är det bästa du vet? – Det finns så mycket jag gillar att det är svårt att välja något enskilt! Att umgås med nära och kära är nog ändå det som betyder mest för mig. Hur skulle du beskriva dig själv? – Jag är en social person som älskar att träffa nya människor och lära mig nya saker. Nyfikenheten är nog min största drivkraft. Utåt sett kan jag nog framstå som en organiserad och strukturerad person men de som känner mig vet att jag är en obotlig tidsoptimist som lätt fastnar i spännande samtal.


Namn: Linda Pechey Modig. Ålder: 46 år. Familj: Tre döttrar: Elsa 15, Alice 19 och Julia 22 år. Särbo. Bor: I Partille utanför Göteborg. Uppväxt: I Partille. Fritidsintressen: YFU så klart! Resor till nya och gamla platser (jag tröttnar aldrig på Italien, i år är det Calabrien som ska utforskas) och att umgås med familj och vänner, läsa böcker och träna Yoga. Favoritmat: Det mesta från det Italienska köket... Önskeresmål: Brasilien för att se var min dotter tillbringade sitt utbytesår och för att hälsa på Rodrigo och hans familj. Det är ett sådant stort land och så mycket spännande att se.

25


Mycket har hänt sen sist! Johan är iväg på sitt utbytesår i Pennsylvania, USA. I OPUS får vi följa hans år och tankar om livet som utbytesstudent. Detta är del 3 av hans berättelse.

N

u har det varit ett tag sen jag skrev här i OPUS senast och Thanksgiving, Jul, och en Hawaiiresa har kommit och gått! På Thanksgiving-torsdagen träffade jag lite ny ”släkt” och åt massor med mat: en blandning av lamm, kalkon och arabisk mat då min värdfamilj kommer från Syrien. På Black Friday shoppade vi lite och på Julafton skypade jag med familjen hemma i Sverige. De klarade sig ganska bra utan mig och hade fått Pittsburgh Steelers-tröjorna som jag hade skickat. På kvällen körde vi till några vänner och vi åt lite blandad julmat och umgicks hela kvällen. Juldagen var också rolig, vi vaknade sent på förmiddagen och kikade i julstrumporna där vi hittade massor av godis och strumpor, sedan öppnades alla presenter under julgranen – alla uppskattade sina julklappar! På annandagskvällen åkte vi till morbrodern och tvillingkusinerna för att byta julklap par och äta god mat. Nyår firade

26

Text & Bild: Johan Berselius

vi i New Jersey medan mina värdsystrar fortsatte till Boston. I New Jersey åt vi god mat och speladekort, men vi smällde inga fyrverkerier, de är olagliga i New Jersey. Jag har hört att det är vanligt att ha hemlängtan under julen, men det hade inte jag. I början av februari åkte jag till Hawaii med Belo USA, tillsammans med 110 andra utbytesstudenter. Vi surfade, solade, åkte katamaran, vandrade och snorklade, och på fritiden gick vi runt i Waikiki eller bara hängde på hotellet. Jag hittade massor av nya kompisar, de flesta var från Sverige, Danmark, Norge och Tyskland, men det fanns också en del sydamerikaner och asiater. Vad jag njöt mest av på Hawaii var dock stränderna, där man kunde ta det lugnt och sola. När jag kom tillbaka till Pittsburgh slog det mig att jag kunde se min andedräkt igen. Kalla, kalla Pittsburgh… Jag har hittills haft ett superbra ut-

bytesår, och förmodligen kommer de sista månaderna bli lika bra, om inte bättre. Ha det bra!


3 snabba:Aile Arro Volontär YFU Estland

Vad är det roligaste du har gjort inom YFU? – Det roligaste och mest spännande som jag har upplevt med YFU är alla internationella evenemang och utbildningar. Jag älskar att vara på YES som volontär och alla EEE-YFU-utbildningar som är alldeles överväldigande! Det är helt enkelt fantastiskt hur många bra idéer som en grupp internationella volontärer kan komma på om de får en tid och en plats för det.

Vad ser du mest fram emot i YFU i framtiden? – När jag tänker på framtiden, då ser jag verkligen fram emot att organisera många internationella evenemang och utbyten mellan olika YFUorganisationer. Jag ser också mycket fram emot att se om våra underbara idéer som vi fick på den senaste EEEYFU-utbildningen kan bli verklighet. Och låt oss inte glömma det coolaste evenemanget under hela sommaren – Project X, som kommer att vara i Estland!

Vad är den största skillnaden mellan Tyskland (Där du hade ditt utbytesår) och Estland? – Det finns många skillnader mellan Estland och Tyskland. Den största är antagligen storken på landet, vilket i sig leder till många olika saker. Estland är litet och glest men Tyskland är mer globaliserat och har över 80 gånger så många invånare som Estland. På grund av storleken på Estland så är nationen mycket enad och det bästa sättet att se det är genom att komma på vår dansoch musikfestival i sommar! En annan stor skillnad är att tyskar brukar vara mycket mer organiserade och strukturerade medan estländare är mer spontana och lever utan specifika planer. Jag skulle kunna fortsätta att diskutera skillnaderna i en evighet men som vi säger i YFU - Det är inte bättre eller sämre, det är annorlunda.

Martskursus Text: Daniel Thilén

I slutet av februari åkte jag och Henrik Ocklind till Tommerup för att delta på YFU Danmarks Martskursus. Utbildningshelgen, som är ett årligt evenemang i Danmark, erbjöd workshops om bland annat konflikthantering och motivation av volontärer. Jag själv ansvarade för en utbildning för erfarna lägerledare medan Henrik fick välja från ett smörgåsbord av workshops. Henrik deltog på workshopen om konflikthantering och säger att han lärt sig mer om tillvägagångssättet som medlare i en konfliktsituation. Vikten av att prata med varje inblandad person och vad som är viktigt att fråga de involverade var bara några av de många lärdomarna från workshopen. Utbildningshelgen avslutades med en livlig diskussion kring ämnet kulturrelativism och begreppet tolerans, något som vi tyckte skulle vara intressant för YFU Sverige. Efter utbildningen möblerades det om och festmiddagen med maskeradtemat ”Charterresa med YFU Air” kunde börja. Vi svenskar var utklädda till gatuförsäljare respektive guide och bjöd de danska turisterna på en påhittig delikatess. Denna exotiska upplevelse var mycket uppskattad av våra vänner på andra sidan sundet och kommer förhoppningsvis bidra till att fler liknande utbyten kan ske i framtiden. 27


MAX Text & Bild: Henrietta Berg

Tänk dig att du sitter på stranden i Turkiet, en strand inklämd mellan höga berg och imponerande vyer. Du sitter där med några andra YFU:are från olika delar av Europa och tittar på solen som värmer ditt ansikte lite, i början av den turkiska våren. Det kommer fram en hund till er. Misstänksamt tittar ni på den glada med herrelösa hunden som skuttar fram i sanden. Hunden är ljusbrun och gulligt valpig till sättet. Den kommer närmare och närmare tills ni skulle kunna sträcka ut handen och röra vid hans mjuka päls, vilket ni gör och hunden gosar sig närmare och busar lekfullt med er. Ni bestämmer att hunden heter Max, och att Max nu är en i gänget, och er kompis. Han blir er följeslagare på väg tillbaka till konferensrummet. Han springer lyckligt runt er och skuttar fram på den kringliga vägen. Det är då du ser den skruttiga, skramlande lilla lastbilen lastad med lite skrot och annat smått och gott som ”kan vara bra att ha”. Bilen saktar in till allas förvåning och stannar till sist framför er. En leende turkisk man kliver ut och ni ser undrande på. Mannen börjar le och peka på sig själv samt på Max. Hans husse, tänker du och ler. Vilken trevlig man som hämtar sin hund! Men plötsligt ändrar sig någonting. Mannen böjer sig ner och plockar upp en sten. Han kastar den rakt på Max, med samma leende som innan. Han kastar en till, och en till och sedan en till. Till sist har Max sprungit långt bort med svansen mellan benen, och lika chockade står ni alla vid vägkanten och gapar. Ni börjar gå tillbaka mot hotellet samtidigt som den gamla lastbilen åker runt krönet. I ditt huvud snurrar tankar runt. Stackars Max! Sadist! Djurhatare! De är inte förrän du går in på gården och ser en glad Max med viftande svans springa mot dig som det slår dig. Någon du såg som kompis och följeslagare var för den turkiska mannen ett vardagsproblem. Att rädda de förvirrade turisterna från det jobbiga djuret var för honom en god gärning. Hans leende var av genuin hjälpsamhet och omtanke, en omtanke som du tolkade som sadism. Du har just upplevt en kulturkrock.

28


STYRELSEN HAR ORDET

YFU Sveriges styrelse 2014 Nu när vi har klarat av vårt årsmöte så har vi också en komplett styrelse för det kommande året. Under söndagen så träffades styrelsen för att konstituera sig och genom det utse personer till de poster som vi måste fylla för att ha en fungerande verksamhet. Styrelsen för 2014 består av följande personer (en mer utförlig presentation kommer i nästa nummer): Kattis Åström, ordförande Anna Henrikson, vice ordförande Eve Reje, controller Elin Fernström, sekreterare Desirée Hakala Robert Hannah Rolf Olofsson Anna Boukhedimi Svegfors, suppleant Malin Rydegran, suppleant Lisa Wiklund, suppleant Vi har alla bakgrund inom YFU på olika vis, som utbytesstudent, värdfamilj, skickande förälder, anställd, eller i många fall en kombination av detta. Innan påsk kommer vi att se till att informationen om var och en av oss är uppdaterad på YFUs hemsida, samt att medlemmar och volontärer vet hur ni kan kontakta oss och vilka tankar vi har inför det uppdrag vi har framför oss. Gemensamt med alla er och vår fantastiska personal på kontoret så ser vi mycket fram emot att få utveckla YFU till att bli ännu bättre. Vill ni nå oss redan nu så går det bra att kontakta Kattis på e-mail ordforande@yfu.se Styrelsen

29


Det sägs att världen är liten Varför läser vi vissa artiklar i tidningen samtidigt som vi struntar fullständigt i andra? På sista tiden har jag funderat över hur relationer påverkar vår syn på nyheter och världen. Vad kan vi relatera till i nyhetsväg, och varför? Hur ser det ut globalt? Eftersom jag tycker att ämnet är spännande bestämde jag mig för att skriva min sista universitetsuppsats om just det; vilken roll relationer spelar i nyhetsvärde. För att försöka komma fram till hur det ser ut i den riktiga världen skapade jag en internetenkät där studiens deltagare bland annat ombeds att fylla i var de kommer ifrån, hur många timmar de aktivt tar del av nyheter dagligen och genom vilka kanaler. Men för att få en internationell spridning på enkäten behövde jag hjälp. På fritiden är jag engagerad i en internationell utbytesorganisation, YFU. De har nationella huvudkontor i hela världen och efter lite konsultation med den svenska ledningen skrev jag ihop ett mejl om vem jag är och vad jag skriver min uppsats om, samt vad syftet är. Med en flock nervösa fjärilar i magen klickade jag på sänd-knappen som på en sekund skickade ut mina frågor till femtiofyra länder i världen. Argentina. Japan. Danmark. Rumänien. Azerbajdzjan. Mexiko. Paraguay. Jag visste knappt var Paraguay låg på kartan. Google hjälpte mig även att stava till Azerbajdzjan. Inom loppet av tio minuter började jag få svar. ”Good idea, I will help you!” från Ungern. ”This sounds very interesting, we are in!” från Österrike. ”May we take part of the results?” från Serbien. En timme senare hade jag sextio svar på min enkät. Deltagarna kom från alla möjliga länder och skrev öppenhjärtiga svar på mina frågor. En del mailade och frågade om det fanns plats att utveckla sina tankar i ett senare skede. Dagarna gick och

30

Text: Stina Franzén Publicerad i Mariefreds Tidning, 2014-03-01 Bild: Google maps fler och fler svar droppade in. Svenskar, tyskar, spanjorer, ryssar, norrmän, kineser, serber, indier, thailändare, danskar, sydafrikaner och turkar svarade på frågorna i rask takt och mitt mål, att nå trehundra svar, närmade sig. Det gick undan, det var häftigt. YFU Mongoliet skrev nyss till mig på Facebook och undrade hur det gick med skrivandet. Det är svårt att förklara hur, men just då, precis nyss, kändes det som att jag blev en del av världen på ett nytt sätt. Jag blev med ens en riktig, fysisk individ i stället för bara ”en av de svenska volontärerna”. Och bakom svaren på min enkät stod också riktiga människor, YFU-medlemmar av alla möjliga nationaliteter – människor som delar min erfarenhet av utbyten och liksom jag är nyfikna på vad som finns där ute. Så visst är världen stor när man tittar på en världskarta eller flyger ett halvt dygn mot Tanzania för att hälsa på en familjemedlem, men samtidigt är den ju så otroligt liten och på något sätt så nära, fylld av så många hjälpsamma människor. Vi är så oerhört obetydliga på jorden, samtidigt som vi ändå betyder så vansinnigt mycket. Det jag egentligen ville säga att jag är imponerad av de möjligheter som kommunikationen ger, samt hur resande och kontakt med andra länder och kulturer öppnar upp ens ögon för så mycket mer än vi trodde. Det påminde en mongol mig om alldeles nyss.


KRÖNIKAN

YFU – Mer än bara

en utbytesorganisation Text & Bild: Henrietta Berg

Jag har upplevt mycket med YFU. Allt från att lära mig om interkulturell förståelse och gruppledarskap till att utveckla mig som skribent i OPUS. Det är verkligen fantastiskt. Dock är det något mer som YFU gett mig, något som är ovärderligt. I YFU har jag träffat massor av underbara vänner. Det är personer som på många sätt skiljer sig från mina övriga vänner men som har många liknade intressen som jag; intresset för människor, kulturer och det för oss ännu oupptäckta. Den där nyfikenheten som får YFU:aren att säga ”It’s not bad, it’s not good, it’s just different”. YFU:aren är dessutom ofta en person som gillar att umgås, prata, ploja, ha roligt och göra saker tillsammans med andra. Det är därför inte särskilt konstigt att man oftast kan hitta någon som kan hjälpa en med allt från korrekturläsning till tips på bra föreläsare till årsmötet. Tyvärr kan det vara lite svårare att hitta någon som kan lags ens dator. Det är i denna miljö av samarbete och gemenskap som jag trivs bäst, och det ger mig energi till att vilja göra mer. En holländare som jag mötte i Turkiet beskrev en av deras största problem som att ingen ville komma på deras volontärhelger och utbildningar. I Sverige är problemet oftast att volontärer vill ses mer, men den geografiska utmaningen tillsammans med ekonomiska resurser gör det svårt. På den senaste Grännahelgen, som jag själv tyvärr missade, kom det över 60 personer. De kom så klart för att de brinner för YFU och vill fortsätta förbättra organisationen, men troligtvis kom alla även för att umgås, för att träffa sina vänner och för

att skaffa nya. Det gjorde nog bara volontärerna ännu mer motiverade att föra YFU och dem själva framåt, det är nämligen i YFU som de trivs bäst. Deltagarna jobbade hårt, men de gosade också, de satt och pratade om sina utbytesår och jag har hört från flera håll att det stannades uppe väldigt sent och till och med hånglades. Goset, hänget och hånglet är vägen till ett ännu mer levande YFU Sverige! Det är fantastiskt att se att volontärer reser långa sträckor för att delta på läger, årsmöte, Grännahelger, utbildningar, volontärfester och informella event som Project X. I Stockholm ses volontärerna allt oftare på pubkvällar, volontärmöten och landträffar. Det är positivt och har troligen ytterligare ökat intresset för att vara volontär i YFU, framför allt i Stockholm. Vi får dock inte glömma bort resten av landet. Utmaningarna är många med långa restider och dyra resekostnader. En målsättning för YFU i framtiden bör vara att skapa bättre möjligheter för volontärer runt om i landet att delta på nationella evenemang med jämnare mellanrum samt att hjälpa volontärtäta regioner att få igång en lika levande social volontärgemenskap. Det är ingen lätt uppgift men det är så vi skapar ett starkt, roligt och utvecklande YFU Sverige! Det är så vi skapar engagerade och motiverade volontärer! 31


Medlemsinformation

På denna sida kan du läsa om vad det innebär att vara medlem hos YFU. Är du inte redan medlem men vill bli det? Läs vidare så får du veta hur du gör.

Att bli medlem i YFU innebär att du stödjer YFU Sveriges vision ”Vi, Youth For Understanding bidrar till gemenskap och förståelse mellan människor och kulturer genom att öppna dörrar mot världen”. Förutom att du får rösträtt vid årsmötet och har möjlighet att kandidera till förtroendevalda poster får du även vissa medlemsförmåner och möjliggör att fler ungdomar kan åka på utbytesår.

Det finns tre sätt att bli medlem:

Hälften av din medlemsavgift går direkt in i YFU:s stipendiefond för att delas ut till motiverade unga sökande. Denna stipendiefond gör det möjligt för oss att erbjuda fler studenter en möjlighet att resa ut som utbytesstudent och få uppleva en annan kultur. Vi vill på så sätt motverka att ekonomin blir en avgörande faktor för vilka som får chansen att åka och vilka som inte får det. Donationer till verksamheten går självklart oavkortat till stipendiefonden.

För 2014 finns tre olika medlemskapskategorier:

Som medlem i föreningen får du även medlemstidningen OPUS samt att du är välkommen på träffar, utbildningar och andra aktiviteter som YFU anordnar under året.

32

• Genom att betala medlemsavgiften på www. yfu.se/medlem • Genom att åka som utbytesstudent • Genom att ta emot en utbytesstudent som värdfamilj

• • •

80 kr för medlemmar under 25 år 200 kr för medlemmar över 25 år 300 kr för familjemedlemskap

Gilla oss på Facebook! YFU Sweden


KALENDARIUM

AKTIVITET

DATUM 2014

Årsmöte

29-30 mars

Re-entryläger

23-25 maj

Pre-departureläger

13-15 juni

Lapplandsresan

14-18 juni

Ankomstläger sommarstudenter

17-18 juni

Hemresor inresande

v. 26

Young European Seminar (YES)

27 juni-2 juli

Re-entryläger sommarstudenter

29-30 juli

Ankomstläger programår 2014-2015

13-16 augusti

Hemkomstläger programår 2013-2014

5-7 september

33


En härlig vår & sommar önskar OPUS-redaktionen

Konstnär: Solveig Ohlsson 34

Opus mars april 2014  

YFUs medlemstidning OPUS, mars/april 2014

Opus mars april 2014  

YFUs medlemstidning OPUS, mars/april 2014

Advertisement