Page 1

OPUS April 2015

YFU: s nya varum채rke!

Rapport:

fr책n Peru och Uruguay

Land i fokus

Thailand


innehåll

redaktionen

3.

Ledaren

4.

YFU:s nya varumärke!

5.

Porträtt: En låtsas-svemsk i Lund

6.

Porträtt: Från YFU till flyktingfrågor

7.

Fem snabba: Jonas Högström

8.

Vad gör du nu?

9.

Intervju: Från Litauen till Sverige

10.

Krönika: Mitt utbytesår har varit som en film

12.

Brev från Santi

14.

Vad gör du nu - valberedningen?

15.

Utbildning: Let’s grow together

16.

Krönika: Rapport från Uruguaykontoret

17.

Krönika: Min första värdsyster

18.

Årsmöteshelg

20.

YFU Sveriges styrelse 2015

22.

Intervju: Kerstin Bergsten - YFU:s ND

23.

Intervju: Scout och YFU:are

24.

Land i Fokus: Thailand

26.

Solans hörna

27.

Rapport från Peru

28.

Årets volontär och Grand Slam

29.

Krönika: Hallå seniorer - ta chansen!

30.

Seniorsidan: Jörgen Nilsson

32.

Praktikantpresentation: Anita

33.

Krönika: Living in a swedish host family

34.

Kalendarium

34.

Tre snabba: Andrea Buser

35.

Medlemsinformation

36.

Svar från kontoret - smultronställen

37.

Jakten på värdfamiljer

38.

Klotterplanket

Läs om YFU:s nya varumärke på sidan 4!

2

Josefine Nilsman, ansvarig utgivare En smålänning som numera trivs väldigt bra i Stockholm. Hon arbetar med kommunikation, marknadsföring och som skolsamordnare på huvudkontoret och älskar att resa. Josefine har bott utomlands flera gånger, bland annat under en utbytestermin i Mexiko. Stina Franzén, chefredaktör Stina är en kalmarit som precis avslutat sina mediestudier vid JMK och nu sätter tänderna i juridiken. Hon var i North Carolina 2006-2007 och har sedan dess hjälpt till med allt från intervjuer till värdfamiljsrekrytering. Johan Berselius, reporter Johan är en 18-årig täbybo som var på utbytesår i USA, Pittsburgh, PA 2013-2014. Han är sen dess volontär hos YFU och har gjort lite småsysslor här och där. Johan studerar för närvarande Natur på Åva gymnasium. Mathilda Bäcklin, redaktör Luleåtjej som ägnar sig åt journalistikstuderande på Södertörns högskola. 2007-2008 var hon i Ecuador och sedan hon kom hem har hon varit lägerledare, juniorfadder, intervjuat och praktiserat hos YFU i Mexiko. Henrietta Berg, redaktör Henrietta pluggar på Södra Latin och är intresserad av resor, internationella relationer och vänner. Hennes utbytesår 2011-2012 var i Nashville, USA. Nu skriver hon i OPUS, är lägerledare, intervjuare och mycket mer. Erik Sundberg, reporter En 20-årig grabb som var utbytesstudent i Chicago i USA 2011-2012. Inom YFU har han gjort både det ena och det andra och på fritiden ägnar han sig åt organisationen och professionell prokrastinering. Santiago Peralta - reporter En 24-årig uruguayan som jobbade som praktikant på YFU Sverige 2014-2015. Santiago, eller Santi som han även kallas, pluggar miljökemi, älskar att resa och träffa nya människor och älskar framförallt svenska som han lärde sig under sin tid i vårt land. Anna Hahto, Layout Anna är en haparandatjej som bott i Stockholm sedan juli 2013. Hon pluggar Motion Creative på Hyper Island och har hjälpt till med både illustrationer och layout för YFU sedan våren 2014. För tillfället på praktik i London.


ledare

Det hände sedan Välkomna till årets första OPUS! I det här numret har vår härliga redaktion valt att fokusera lite extra på temat Det hände sedan. Det är en öppen röd tråd som bjuder in till egen tolkning, som får oss att ställa frågan: när är egentligen ”sedan”? Handlar det om när man äntligen fyllt i den där ansökan och står redo att bege sig ut på sitt äventyr som utbytesstudent? Eller är det när man närmar sig sin sjuttioårsdag och ställer upp i en amerikansk golftävling med kompisen man hållit kontakt med sedan sitt utbytesår som tonåring? Är det kanske att fortsätta engagera sig som volontär efter sitt år utomlands, att intervjua andra nyfikna ungdomar och kanske ta steget att utveckla organisationen ytterligare? I det här OPUS-numret får vi träffa YFU:are av alla möjliga slag. Jörgen Nilsson åkte till Michigan i början av 60-talet och berättar om sina starkaste minnen därifrån. Som alltid får vi följa med i allas vår Solveigs tankar kring organisationen och vi får en direktrapport från vår redaktionsmedlem – som nu kan kallas utrikeskorrespondent – Mathilda i Peru. På hemmaplan berättar Eric Hellgren om valberedningens arbete och hela YFU ger en stående ovation till vår fantastiska redaktionsmedlem Henrietta Berg som mottog den ärofyllda titeln Årets Volontär på årsmöteshelgen; inte minst för sitt fantastiska arbete med organisationens HBTQ-grupp Youth for Acceptance. Som ni ser, det är mycket som händer sedan. Och det bästa av allt? Det bara fortsätter.

Stina Franzén Chefredaktör

3


YFU

YFU:s nya varumärke Just nu förändras YFU:s varumärke globalt till ett nytt enat varumärke! Runt om i världen kommer du känna igen YFU som en gemensam organisation med ett delat syfte. Text: Josefine Nilsman I de över 60 år som YFU har funnits har vi aldrig haft ett enat varumärke. Men världen blir mer och mer global och konkurrensen för att nå ut till unga personer och familjer blir svårare. Därför kom YFU:s nätverk till slutsatsen att vi behöver ena YFU under ett och samma varumärke! Genom undersökningar, fokusgrupper och intervjuer där volontärer, värdfamiljer, studenter, personal och alumnis deltog – tog vårt nya varumärke form. Vi är självständiga organisationer men vi uppfattas som en samlad organisation. Genom ett gemensamt varumärke blir YFU mer synligt och får en bättre chans till inflytande. Olika YFU länder kommer även få större möjligheter att dela material, öka samarbetesmöjligheter och kännas igen världen över. YFU:s nya varumärke är ett steg i att hur vi visar upp oss blir ett lika starkt intryck som vår historia. Det nya varumärket är inte enbart en logga. Det innehåller även YFU:s budskap, grafiska element, typografi och ikoner som tillsammans beskriver vilka vi är, vad vi gör och varför vi gör det. Allt detta tillsammans blir YFU:s globala varumärke. Vår nya logga är en utveckling snarare än något helt nytt, då den hedrar YFU:s tidigare loggor och behåller den cirkulära formen som tidigare loggor haft inom YFU. Målet när loggan skapades var att skapa ett internationellt varumärke som är enkelt, modernt, ungdomligt och personligt. Valet av den lila färgen symboliserar kreativitet, fred, självständighet, förståelse och ambition. En färg som representerar vad YFU står för! Vad gäller färgpaletten kommer nationella organisationer att använda samma färger till samma målgrupp, alltså samma färg för information till exempelvis volontärer världen över. Den 18 mars i år lanserades det nya varumärket globalt, bland annat med att hemsidan www.yfu.org har gjorts om. Alla YFU länder tar sig an det nya varumärket i olika takt beroende på vad som passar dem. För YFU Sverige innebär detta att vi ett steg i taget kommer att uppdatera vårt varumärke, online och i tryckt material. Det kommer att bli en gradvis förändring för oss, med en sak i taget som förnyas och för visst material kommer vi att använda slut på det vi har innan vi ordnar med nytt. Likadant som ni redan är ambassadörer för YFU, genom att vara volontärer och prata om era erfarenheter, blir ni ambassadörer för hur nya YFU kommer att se ut. Det är ni som finns med vid läger, gör intervjuer, hembesök och presentationer etc. Jag hoppas att ni ser fram emot att YFU kommer att förändras visuellt lika mycket som jag gör!

4


porträtt

En låtsas-svensk i Lund Text: Anna Wangen Anna Wangen heter jag och jag är den utbytesstudenten som blev så pass förtjust i Sverige att jag flyttade hit! Men hur gick jag från en vanlig high schoolelev i USA till en låtsas-svensk som lever studentlivet i Lund? Svaret är helt klart YFU! Min resa till Sverige började i augusti 2013 när jag anlände till Lund Central och träffade världens bästa värdfamilj vid spår 6. Efter ett tag fastnade jag för Sverige och försökte komma på hur jag skulle kunna flytta hit ”på riktigt”. Jag hade tagit studenten i USA sommaren innan, så jag valde naturligtvis att söka till Lunds universitet. Ansökningsprocessen var snäppet knivigare än vad jag hade trott men så småningom blev jag antagen till ett kandidatprogram i utvecklingsstudier och det är vad jag läser nu. Det finns många skillnader mellan mitt utbytesår och mitt nuvarande liv som student i Lund. Det första är att jag inte bor med en värdfamilj, utan istället i en trevlig korridor med andra studenter. Man måste betala hyra och laga mat men så är det för alla när de flyttar hemifrån. Den ökade friheten man har utan värdfamilj är lite chockande i början men nu tycker jag att det är skönt att kunna bestämma saker och ting själv. Dock har jag oftast mycket att plugga så man lär sig snabbt Anna tar studenten i Sverige under sitt utbytesår.

vad som behöver prioriteras och även att skapa en budget och ett lämpligt schema för sig själv. Nu när jag bor här som student har jag möjlighet att engagera mig i många olika aktiviteter. Jag får även jobba med mitt nya visum och har till och med skaffat personnummer, vilket gör livet så otroligt mycket smidigare. Visst att man kan spexa, bli politisk engagerad eller spela musik som student men jag har nöjt mig med att bli involverad i YFU:s verksamhet som juniorfadder. Jag är fadder till två utbytesstudenter och det är verkligen jättekul att höra om deras upplevelser och försöka bidra med några kloka ord från mina egna erfarenheter som utbytesstudent. Jag kan slutligen säga att mitt val att bo kvar i Sverige är det bästa jag har gjort, tack vare YFU som introducerade mig till det här underbara landet! Nu är Anna tillbaka i Lund och studerar på Lunds universitet.

5


porträtt

Från YFU

till flyktingfrågor Text: Mathilda Bäcklin

Efter att ha bott i olika delar av världen är den tidigare utbytesstudenten Maria Zryd tillbaka i Schweiz, där hon tillbringade sitt utbytesår med YFU för nästan åtta år sedan. Den här gången är hon där för att ta en masterexamen i International Affairs på The Graduate Institute of International and Development Studies (IHEID) i Genève. Under utbildningen har hon bland annat fått chansen att arbeta med flyktingfrågor och det har påverkat henne starkt. Maria tog sin kandidatexamen i statsvetenskap i Lund och har sedan dess bott i Belgien, USA och Ryssland. När det var dags att studera ett mastersprogram ville hon göra det där hon kände sig hemma men ändå inte i Sverige. Därför valde hon att åka tillbaka till Schweiz. – Det känns som mitt andra hem. Jag har vänner och min värdfamilj där, och på så sätt ett socialt liv. Genève är en väldigt internationell stad samtidigt som den ändå känns som hemma eftersom jag trivs så bra i Schweiz, förklarar hon. Jag söker också schweiziskt medborgarskap nu, vilket jag hoppas kunna få eftersom min pappa är halvschweizare.

ga flyktingar hamnar i flyktingläger och sedan stannar där i årtionden. Universitetet valde ut Maria och de två andra studenterna baserat på tidigare skolarbeten och erfarenheter inom området. Maria hade innan projektet gjort en studieresa till Grekland som gav henne erfarenhet inom flyktingfrågor. – Resan till Grekland påverkade mig starkt, förklarar hon. På ön Lesbos i Grekland besökte Maria bland annat ett tidigare ödelagt hus som lokalbefolkningen hade öppnat upp för flyktingar. Maria förklarar att situationen för flyktingar och migranter i Grekland är väldigt dålig och att det ofta händer att deras mänskliga rättigheter kränks. När flyktingarna först anländer till Grekland placeras de i häkten där det utreds om de har rätt till internationellt skydd i form av flyktingstatus. Boendet som Maria besökte var en plats där många flyktingar sökte tillfälligt skydd efter att ha varit häktade, innan de begav sig till andra delar av Grekland eller Europa. Maria beskriver besöket på Lesbos som väldigt emotionellt. – Det är hemskt att träffa barn och ungdomar som är traumatiserade efter en lång flyktresa i en liten båt över öppet hav.

Programmet hon studerar är två år Maria med hunden Frederick framför IHEID i Alla som hjälpte till i huset på Lesbos var frivilliga och det fanns ingen organlångt och Maria tar sin masterexamen Genève, 2014 isation som var ansvarig för boendet. i International Affairs i september i år. Maria berättar att lokalbefolkningen på Lesbos var väldigt Utbildningen är till viss del praktisk och förbereder studengodhjärtade, men att flera av de frivilliga var upprörda över terna för arbetslivet. Under utbildningen har hon bland att det görs väldigt lite för att förbättra situationen. Allt annat jobbat med ett UNHCR-projekt med två andra studrivs på fritiden av människor som också har andra jobb att denter från mastersprogrammet. sköta. Maria och de andra deltagarna på studieresan kände därför att de ville göra något för att hjälpa till och lyckades UNHCR-projektet mynnade ut i en rapport om arbetsfå ihop en större summa pengar med hjälp av vänner och rörlighet för flyktingar. Maria, tillsammans med två andra familj där hemma. Med pengarna köptes nödvändiga saker studenter, försökte hitta en ”lösning” på problemet att mån-

6


porträtt

som kläder, skor och mat till flyktingarna. Under tiden i Grekland fick Maria personlig kontakt med flera flyktingar som sedan tog sig till Sverige. De håller fortfarande kontakten än idag. – Jag försöker skicka ett sms till dem eller skriva till dem på WhatsApp lite då och då. Man vill ju ha lite koll på hur det går för dem. Efter de starka intrycken i Grekland känner Maria att flyktingfrågor är något hon skulle kunna tänka sig att arbeta med i framtiden. – Men det handlar mycket om att kunna göra nytta och att hitta en arbetsplats eller ett projekt där jag känner att det går att göra skillnad. Det finns väldigt mycket att göra

inom det här området i och med högervindarna som blåser i Europa idag. Just nu är hon däremot fokuserad på att skriva färdigt sin uppsats och ta sin masterexamen i Genève. När hon ser tillbaka på sin tid med YFU känner hon att den har påverkat henne mycket. Dels för att hon lärde sig franska så tidigt, men också när det kommer till självförtroendet och världsuppfattningen. – När man åker som utbytesstudent inser man att det finns så mycket mer än det som finns hemma. En helt ny värld. Det sporrade mig att flytta utomlands och det gav mig känslan att man kan göra tusen olika saker. Man måste bara ta det första steget.

fem snabba

Fem snabba... ... med Jonatan Högström Vad gör du om dagarna? Pluggar till tandläkare i goa Göteborg! Vilka förhoppningar har du gällande 2015? Jag hoppas att jag ska överleva alla mina tentor i skolan samtidigt som jag gör så mycket jag bara kan för YFU! Sen så kommer även min värdfamilj till Sverige i sommar vilket jag ser fram emot något extremt! Var har du varit på utbytesår? Minnesota, USA. Om du kunde resa var du än ville, vart skulle det vara? Hm, har alltid velat besöka Nya Zeeland! Pepsi eller Coca Cola? Coca Cola, obviously.

7


vad gör du nu?

Vad gör

du nu? Text: Josefine Nilsman

Sami Barud var EVS-praktikant på YFU:s kontor under 2012. OPUS hörde av sig för att se vad hon har för sig nu för tiden och hur hon funderar kring att kanske flytta tillbaka till Sverige! Sami blev glad att höra från OPUS och berättar att året i Sverige var en av de bästa upplevelserna i hennes liv och hon älskade att jobba på YFU. What are you up to right now? Nowadays I am about to graduate with a degree in International Relations. I just came back to Mexico a few weeks ago after completing an internship at the Mexican embassy in Belgium and I am starting to apply to different master’s programs (spoiler alert: a few of them in Sweden). How was your EVS experience at YFU? My EVS at YFU was a life-changing experience. I grew up a lot professionally and personally since I had the chance to interact with so many different people and to do diverse tasks. I felt welcome from the very first day and the most important part is that I actually felt like part of the team and that my work was having an impact on people’s lives. Promoting intercultural understanding is a very rewarding experience because you get the feeling that you are creating awareness about a very important topic and that reflecting about tolerance and respect will have an impact on the future society. Also, I had a great time meeting other EVS interns,  YFU volunteers, staff, teachers, students and of course all the lovely host families that hosted us during the school tour :)  (Especially my amazing host family in Stockholm <3 ) Are you still involved with YFU? I am still a YFU volunteer in Mexico and I participate in YFU activities as often as I can. I love helping to prepare the orientations, trips and other activities for students or volunteers. 

8

Short after my EVS in Sweden I did a summer internship at YFU USA. It was a great experience helping find host families for the students arriving in the fall. I feel like YFU will always be part of my life and I will continue volunteering until I am old enough to host :) Jannica Hedblom arbetade på YFU Sverige 20092012, framför allt med skolor och volontärer men hon hjälpte även till med bland annat värdfamiljsrekrytering. OPUS hörde av sig för att se vad Jannica gör nu och hon berättar att hon inte helt har släppt YFU. Vad gör du nuförtiden? Jag jobbar som servicehandläggare på Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten i min hemstad Uppsala.  Vad tänker du på när jag säger YFU? Åh, YFU! Då tänker jag: tjugo års arbetslivserfarenhet på 3 år (det vill säga väldigt lärorika och mångsidiga arbetsuppgifter!), fantastiska engagerade människor och att jag är så stolt över att ha fått vara en del YFU och alla de möjligheter organisationen skapar för modiga unga människor.  Är du fortfarande involverad inom YFU? Jag gjorde intervjuer med utresande, hembesök hos värdfamiljer samt höll workshops för föräldrar till utresande året efter att jag slutade, men inte nu längre. Samtidigt är det svårt att släppa YFU helt. Senast i januari kollade jag runt i mitt nätverk då YFU letade värdfamilj till en tysk tjej i Uppsala. Jag läser OPUS (vad proffsig den har blivit!) och är medlem.  Har du några internationella möjligheter du vill tipsa YFU-are om? Åk på EEE-YFU:s utbildningar om du har möjlighet! Du får ut jättemycket av att träffa volontärer från andra YFU-organisationer, får idéer om hur YFU Sverige kan utvecklas plus att du får bra kontakter inför framtiden. Sedan vill jag tipsa om tre bra hemsidor om du är intresserad av internationellt engagemang genom praktik/kurser: www.lsu.se, www.forumsyd.org www.globalportalen.org. 


intervju

Från Litauen

till Sverige

Text: Annie Johnson Mantas Cerneckas kommer från Litauen och ska spendera hela läsåret 2014-15 i Sverige. När jag träffade honom tidigare, under hösten, kunde han redan förstå lite svenska men föredrog att prata engelska. Jag frågade honom då om han ville lära sig svenska under sina tio månader här och svaret var tydligt - det ville han. Han berättade för mig att hans bästa tillvägagångssätt för att lära sig språket var att läsa svenska tidningar, gärna Illustrerad Vetenskap, och sedan översätta det han inte förstod. Annars lyssnade han lite på svensk musik. Nu, efter sju månader i landet, pratar han inget annat än svenska om dagarna. Han bor med familjen Tegström i Linköping. Med familjen har han fått se andra delar av landet, exempelvis Lund. Han följde även med till familjens stuga i norra Sverige på skidsemester tidigare under året. Mantas berättar att han älskar att åka snowboard och på sportlovet fick han till och med möjlighet att åka på en skolresa till Alperna. Det var jätteroligt, säger han.

kommer han, bland annat, att få se Gamla Stan. Han går i trean på Katedralskolan där han läser naturkunskap. Själva skolan är roligare nu än i början eftersom han förstår mer på lektionerna. Tyvärr har klasskompisarna mycket plugg så de hinner inte träffas speciellt mycket på fritiden. Han tyckte inte det var jättesvårt att få kompisar. Han lärde tidigt känna sin värdbror Fredriks kompiskrets som han sedan umgåtts mycket med. Efter att han fyllde 18 i december har han och vännerna gått ut på krogen ett par gånger, där han även lärt känna ännu fler nya människor. När jag frågar honom varför han valde att åka hit till Sverige förklarar han att han gärna skulle studera på universitet här, efter att han gått klart det sista året han har kvar i skolan i Litauen. Och för tjejerna såklart.

– Bussresan hem var roligast. När vi åkte ner kände jag inte så många i bussen eftersom ingen annan från min klass åkte. När jag var i Frankrike började jag lära känna fler från bussen, så under resan hem hade jag jätteroligt!” När han kom till Linköping började han spela basket i ett lag och de tränar tillsammans två gånger i veckan. På helgerna spelar de match. Nyligen var laget uppe i Stockholm över en dag för att tävla. Det var roligt, men han skulle gärna se mer av staden. Lyckligtvis ska hans klass till huvudstaden om ett par veckor för ett kulturellt besök och då

9


krönika

Mitt utbytesår har varit som en film Text och foto: Lisa Stepanek

När jag läser de artiklar jag skrev för det här magasinet före mitt utbytesår, blir jag ganska fundersam. Vad är det som har hänt sedan dess? Kan det vara sant? Ibland tror jag att någon kommer att väcka mig och säga att allt var en dröm. Ja, det var väl en dröm. En som jag själv fick uppleva, en som jag själv fick påverka, en som jag inte vaknade upp ifrån. Man brukar ju säga att det är svårt att begripa vad ett utbytesår egentligen innebär. Ibland är jag rädd för hastigheten av livet. Om mitt utbytesår skulle ha varit en film skulle jag ha varit huvudpersonen. Jag menar det inte på ett egoistiskt vis. Visserligen har jag ”makten” att själv kunna bestämma om mitt år blir en succé eller inte men den har vi alla. Jag tror jag lyckades ganska bra. En av de människor som har lärt mig mest under alla dessa månader har varit Elise, min kontaktperson från YFU. Jag skulle nästan kunna gråta, så tacksam är jag för att jag fick träffa henne. Hon är otroligt vis och allt hon delade

Under invigningen av Skid-VM i Falun.

10

med mig inspirerade mig på något sätt. Det allra första jag minns när jag tänker på henne är: ”Din familj kan vara vem som helst. Det handlar inte bara om föräldrar och syskon”. Hon sa det till mig när vi satt på ett café och snackade lite om problemen som jag hade på den tiden. Jag önskade mig nämligen innerligt en värdfamilj som kunde bli som min andra familj. Vad jag absolut inte insåg var att jag ju redan hade en andra familj: Mina vänner. De är verkligen det viktigaste för mig här. Elise öppnade mina ögon, inte bara i detta sammanhanget. Jag trodde aldrig att jag skulle förändra mig på så många sätt. Hon brukar säga att allt sker på grund av en viss anledning. Det tror jag med. Vet ni, sedan jag bott här i Sverige har jag faktiskt blivit jättestolt över det land jag har vuxit upp i - Österrike. Det fick jag särskilt uppleva när jag jobbade som volontär under skid-VM i Falun. När jag träffade flera österrikiska journalister och människor, som jag känner igen från TV:n, och de snackade dialekt blev jag med en gång så glad! Över huvudtaget har jag aldrig varit så stolt över mitt land som


krönika

när jag fick bära den österrikiska skylten på invigningen av VM. Det var en unik upplevelse som jag aldrig kommer att glömma! Annars är min svenska vardag väl ganska vanligt svensk tror jag. Jag går upp vid klockan 6, åker till skolan, kommer hem och äter. Men alla mina helger är redan bokade, jag och mina vänner har inte ens hunnit bocka av hälften av alla våra planer som står på att-göra-listan. Jag försöker bara att uppleva så mycket som möjligt, att hitta på nya grejer hela tiden så att jag slipper sitta hemma utan att göra någonting. Det är definitivt en skillnad jämfört med mitt österrikiska liv. Där var jag glad över varje helg som jag kunde uttnyttja för att koppla av. Nu vet jag att min tid är begränsad och jag antar det är anledningen varför jag känner på det här viset. Jag känner mig så himla tacksam för den stora möjlighet jag har fått. I min första artikel skrev jag att jag ser hela detta år som ett stort privilegium. Och det är fortfarande så, bara att jag först nu förstår hur stort detta privilegiet verkligen är. Jag tycker alla utbytesstudenter ska vara stolta över sig själva. Vi alla är tillräckligt öppna för att acceptera en ny kultur i våra liv, tillräckligt modiga för att släppa vår vana. Mitt huvud är fyllt med minnen, unika och oförglömliga minnen. De människor som gjorde allt detta möjligt för mig är mina föräldrar. De lät mig gå. I min första artikel skrev jag bland annat om min pappa som fortfarande är mitt största stöd. Jag är så otroligt tacksam för allt som han har gjort för mig! Det blyga barn som aldrig ville lämna sin pappa. Och nu? Nu vill jag inte lämna mina fantastiska vänner och min fantastiska svenska familj. Framförallt vill jag inte lämna mitt liv. Jag skriker till mig själv: ”Lisa, hur kan du tro att tiden inte skenar iväg?”

Under VM bar Lisa Österrikes skylt vid invigningen.

Jag har rätt så mycket att göra innan jag lämnar allt här. Men jämfört med alla de avsked jag tog i Österrike blir det här i Sverige ett avsked för en obestämmd tid. Just nu har jag ingen aning om hur lång tid det tar tills vi ses igen. Förhoppningsvis inte allt för lång. Min pappa skrev ett meddelande till mig på Nyårsafton: ”Livet är vackert”. Ja, så är det. Livet är vackert.

Lisa och hennes kompisar på Nyårsafton.

Lisa från Österrike och Emma från USA.

11


insändare

BREV FRÅN

SANTI Text: Santiago Peralta

Hej alla OPUS-läsare! Den 18:e februari var det dags att ta mina nypackade väskor till Arlanda och börja resan tillbaka till lilla Uruguay. Dock lämnade jag inte vackra Sverige helt plötsligt. Inte alls, måste jag erkänna. Mina sista dagar i Sverige var ju helt galna. Jag åkte över hela staden för att köpa presenter till familjen och kompisar från Uruguay, fikade och åt lunch eller middag för sista gången med några svenska kompisar och hade en stor, kännslosam men ändå väldigt rolig avskedsfest med ungefär 30 personer hos min underbara värdfamilj. Dagen efter jag hade satt mig på första flygplanet ankom jag till Montevideos flygplats utan resväskor och precis utanför ankommande dörren stod vår käre Erik Sundberg (som praktiserar just nu på YFU Uruguay) och min familj:

Santi och familjen: mamma Alice, pappa Mario och brodern Juan Pablo.

12

min mamma, min pappa och min brorsa. Det kändes så himla skönt att kunna säga hej till dem igen eftersom jag verkligen saknade min familj och inte hunnit inse det förrän jag såg dem igen. Jag förväntade mig att mina kompisar skulle ha varit på flygplatsen, men ingen av dem kom. Det var konstigt tänkte jag. Trots att några timmar hade gått så fick jag knappt något meddelande från dem där de kollade läget eller hur det kändes att vara hemma igen. Ännu konstigare. Lördagen efter jag hade kommit till Uruguay var jag tvungen att hoppa på bilen med hela min familj för att åka hem till någon av min mammas kompisar. Hon hade hyrt ett hus med pool vid stranden och lagat någon god uruguayansk mat åt oss. När vi kom fram till det okända huset insåg jag att något inte gick ihop. Hon var inte utanför dörren för att hälsa på


insändare

och krama mig. Istället stod där en kille som jag aldrig hade sett i hela mitt liv och som sa till mig att jag skulle träffa hela min mammas kompis familj vid poolen. Konstighetsnivån för hela situationen gick bara upp och upp. När jag var ute i husets trädgård kom alla mina kompisar från universitetet ut ur en liten skog vid huset. Cirka 25 av mina närmaste vänner kom till mig medan de skrikande kramade mig, skrattade och några ännu hade sina ögon fulla av tårar. Även om själva situationen lät för obekant och konstig kunde jag ALDRIG tänka mig att mina sköna kompisar kunde ha tänkt på en så underbart framjobbad välkomstfest. Från och med att ingen tog kontakt med mig när jag kom hem, fram till att min familj också var involverad ända från början. Jag har de bästa vännerna, eller hur? Men hur mår jag i Uruguay, undrar ni? Jag mår bra. Mycket bättre än jag förväntade mig. Att ha chansen att se mina älskade igen och umgås med dem är en oförklarlig känsla. Jag har börjat plugga igen. Jag läser bara två ämnen på universitetet: Statistik och Oenologi. Sjukt tråkigt men ändå otroligt roligt på samma gång - och ja, jag dricker vin på kursen... Jag har också börjat jobba på YFU Uruguay. Jag är ansvarig för info-services och det känns bra att ha något att göra, att spendera min tid med sköna människor samt träffa nya. Har inte gjort så mycket än men jag hoppas att det bara fortsätter gå så bra som det hittills har gått. Dock saknar jag Sverige hur mycket som helst! Jag saknar mina grymma vänner och min underbara värdfamilj, mina sköna arbetskamrater och det mysiga kontoret och till sist

Santi på sin välkomstfest med sina uruguayska kompisar. vackra Stockholm med sina otroligt fina öar, byggnader och fruktansvärt bra kommunaltrafik. Jag saknar till och med det svenska vädret! Ja, jag vet, alla kan känna sig mycket avundsjuka på mig för att jag har chansen att njuta av värmen och solen nuförtiden. Det är ju skönt, det fattar och vet jag. Men det som ni inte vet är att Uruguays väder är oförklarligt fuktigt och man svettas även om man inte rör sig och bara har underkläder på sig... Jag skojar inte! Men jag saknar hela Sverige, helt enkelt. Detta land har påverkat mitt liv på ett sätt som fortfarande känns otroligt svårt att förklara för andra. Till slut vill jag bara säga att jag räknar ner dagarna för att åka tillbaka till Sverige. Jag vet faktiskt inte när jag kommer tillbaka till landet men med den rätta attityden är jag säker på att vi kommer att ses inom kort, det lovar jag! Varma hälsningar - bokstavligt - från andra sidan jorden, Santi

Santi och Erik med Santi som signerade svenska flaggan på flygplatsen.

Santi på sin av skedsfest med T ove, Hilde och aka Santis ängl Sofia ar.

13


vad gör du?

VAD GÖR DU - i valberedningen?

Eric Hellgren, aktiv veteranvolontär från Skövde

I den här miniserien frågar vi spännande och välkända YFU-are vad det egentligen är de gör i vår organisation. Text: Stina Franzén

ND:n att jag bara skulle bidra med det allra nödvändigaste har jag suttit i styrelsen ett antal gånger, varit delaktig i valberedningen, intervjuat, gjort hembesök, deltagit i YFU-träffar, tröstat studenter och medlat med familjer – allt som vi på landsbygden håller på med.

Eric Hellgren åkte till Michigan som utbytesstudent 196970 och bodde i LeRoy – en by med 500 invånare, ett motell och en järnaffär. I mitten av 1980-talet omorganiserades YFU-kontoret varpå Eric gjorde sin debut som representant i hemtrakten. Sedan dess har Eric varit en uppskattad volontär som ständigt håller YFU flytande. – Trots att jag lovade både mig själv och den dåvarande

I dag är Eric mest aktiv som medlem i YFU:s valberedning. – Vi är ett järngäng med tidigare styrelsemedlemmar, plus en del nytt blod. Vår uppgift är att hålla koll på hur det går för den aktuella styrelsens medlemmar och se till att det finns folk som kan ta eventuella vakanser. Dessutom ansvarar vi för att styrelsen får en blandad sammansättning vad gäller kompetenser, åldrar, geografisk hemvist och mycket mer. Att Eric blivit kvar i valberedningen under så lång tid, berättar han, beror på att det ger honom personlig kontakt med YFU i allmänhet och de personer han känt länge i synnerhet. – Jag gillar dem! Vi fungerar helt enkelt bra ihop. Valberedningen har telefonmöten ungefär en gång i månaden med vissa undantag och tillbringar mellan en halvtimme upp till en timme med att prata om styrelseläget och vad valberedningen kan bidra till med det klara syftet att rekrytera nya medlemmar till styrelsen. Arbetet sker inte sällan i nära kontakt med styrelseordföranden som håller valberedningen uppdaterad. – Det är ett jättebra sätt att fördjupa sitt engagemang i YFU. Välkommen att vara med i valberedningen du också!

Under sitt utbytesår fick Eric Hellgren smak på att resa. Länge har Sydamerika stått på önskelistan, sista kontinenten att stryka från listan. I mars uppfylldes drömmen, vilket framgår av den glada minen.

14


utbildning

Let’s

grow together Text: Katrin Dackmo Mellan den 10-15 mars ordnade EEE-YFU första delen av en utbildning i ledarskap, teambuilding, rekrytering, projektledning, personlig utveckling och motivation. Det var professionellt ordnat och ledde till några inspirerande dagar. Utbildningen hölls på ett flytande vandrarhem på Donaus strand, i hjärtat av Belgrad och med utsikt över ett fort som under sina glansdagar försvarade det Ottomanska riket mot fienden Österrike-Ungern. Det rådde ingen tvekan om att detta är en annan - och mycket spännande - del av Europa. Vi var 20 deltagare från 10 olika europeiska länder som ivrigt delade med oss av våra perspektiv, erfarenheter och tips. Temat var trädgårdsarbete, som vi jobbade med som metafor för vårt mål att skapa en Action-plan. Från frö till frodig blomma eller från idé till slutprodukt. För att lära känna varandra och för att illustrera temat klädde vi ut oss till trädgårdsmästare och utförde massor med uppdrag i leken “mission possible”, som till exempel att sjunga och dansa till låten “Happy”, fota oss framför “the Palace of Serbia” samt göra ett vykort som vi skickade till EEE-kontoret i Bryssel. Det hade inte så mycket med trädgårdsarbete att göra men roligt hade vi och väldigt bra sammanhållning blev resultatet. Nu har vi alla en gedigen hemläxa att göra innan det är dags för del två av utbildningen. Den kommer att äga rum i Rumänien under hösten.

15


krönika

Rapport från:

URUGUAYKONTORET Text: Erik Sundberg

YFU Sveriges volontär Erik Sundberg befinner sig just nu i Uruguay, där han ska arbeta på landets YFU-kontor fram till slutet av året. I den här texten delar han med sig av några tankar han fått under sina tre första månader utomlands och berättar om hur hans förväntningar matchar verkligheten. Den röda tråden? Den låter han Forrest Gump ta hand om. Dessa odödliga ord som en gång yttrades av den äkta ”globetrottern” Forrest Gump har för mig aldrig varit sannare och mer meningsfulla än just nu. För även om detta andra ”utbytesår” (som kanske inte är synonymt med frasen i dess rätta bemärkelse, men känns så för mig) var ett mycket mer medvetet och planerat beslut än det första valet att bo utomlands, har jag kommit på mig själv med att faktiskt inte ha en aning vad det är jag har gett mig in på.

om uruguyansk arbetskultur (som är otroligt avslappnad för den som undrade, for better or worse). Jag har lärt mig att bo ensam och ta hand om mig själv, fått njuta av slutet på den otroligt vackra uruguayanska sommaren och jag har gått från att inte kunna snacka ett ord spanska en och en halv månad innan ankomst till att nu mer eller mindre leva mitt liv genom detta språk. Mycket av det här var väntat. Efter mitt utbytesår i USA 2011/2012 har jag haft mycket tid att verkligen få perspektiv på det året och i och med mitt engagemang i YFU Sverige har jag också kunnat fördjupa mig ytterligare i hela Utbytesåret och vad det innebär – både andras och mitt eget. Mitt val att åka till Uruguay var baserat på många faktorer i mitt liv, men i grund och botten egentligen av en ganska enkel anledning: Jag gillar utbytesupplevelsen för mycket. Om jag har chansen att göra det igen, varför inte ta den? Och nu är jag här. På utbytesår. Igen. Och inte ett dugg mindre förvirrad och spänt förväntansfull på vad som komma skall än vad jag var första gången.

”An exchange year is like a box of chocolate. You never know what you’re gonna get.”

Jag befinner mig just nu i Uruguay, detta lilla sydamerikanska land insprängt mellan Brasilien och Argentina, som trots sin ringa storlek och sina stora grannar är lite av en ”kändis” ute i världen. Vad gör jag här? Jag jobbar som praktikant på YFU Uruguays kontor här i huvudstaden Montevideo – fram tills nu framförallt med fokus på volontärerna och de läger som YFU håller för utbytesstudenterna; både de in- och utresande. Under min korta tid här har jag fått åka på en resa till Iguazufallen i Brasilien/Argentina (fallen ligger vid gränsen), jag har fått delta i två läger varav jag har varit lägerchef på ett och jag har fått lära mig mycket

16

Trots att man kunde hoppats att jag, efter mina dagar som volontär och mina ständiga uppmaningar till blivande studenter att ”tona ner förväntningarna” innan de åker, själv borde ha lärt mig något av det där, hade jag som många andra förstås förväntningar på vad jag skulle få ut av min tid här. Men precis som med Gumps mytomspunna chokladask så är förväntningarna bara ens eget sätt att hantera den osäk-


krönika

erhet och spänning man känner innan man åker. Man har inte en aning om vad det är man faktiskt får i slutändan. Allt man vet, om man ska utgå från andra utbytesstudenters samlade erfarenhet man har fått höra innan, är att det är något positivt och potentiellt livsförändrande (det är en jäkligt god choklad, det här!). Hur mitt år kommer att bli? Vad jag kommer att få uppleva? Vilka nya och överraskande livssanningar som jag kommer att närma mig? Jag har ingen aning. Men är det inte just det som är så spännande med att öp-

pna den där chokladasken? Att faktiskt inte veta vad man får? Det är nog just det som gör både ett utbytesår och en chokladask till en så spännande resa. Jag tror nog att jag och Forrest Gump är ganska eniga på denna punkt.

krönika

Min första värdsyster Text: Gustav Johansson Sommaren 1998 blev mamma och pappa tillfrågade ifall vi ville vara värdfamilj åt en belgisk tjej som dansade folkdans. YFU hade hittat oss genom folkdansrörelsen. Vi hade aldrig hört talas om att man kunde vara värdfamilj åt en ubytesstudent men det lät spännande. Det passade även bra då min storasyster nyss hade flyttat hemifrån och vi hade ett rum ledigt.

Bilden är från tidigare i år, en helg i början av mars när hon hälsade på mig i Stockholm till min bröllopsdag. Hon är fortfarande samma Kim som jag minns från 17 år sen och hon pratar fortfarande bra svenska.

I augusti 1998 kom Kim därför till oss i skogen utanför Boden och första dagen åkte vi på självplock av jordgubbar i grannbyn. Redan efter ett par veckor var hon med på sitt första folkdansframträdande i Sverige och dansade i svensk folkdräkt istället för i flamländsk. Kim passade perfekt i vår familj vilket gjorde att YFU hade säkrat en värdfamilj för många år framöver.

17


YFU

ÅRSMÖTESHELG

MED YFU Text: Josefine Nilsman

Den 21-22 mars samlades många av YFU Sveriges volontärer tillsammans med personalen för Årsmötes och volontärhelg i Stockholm. Vi hade en riktigt trevlig helg ihop med intressanta workshops, påverkanstorg och själva årsmötet givetvis. Bland annat pratade vi om YFU:s HBTQ arbete, Coloured glasses, vårt nya varumärke, storytelling och hur vi kan nå ut till fler värdfamiljer. Helgen var även första arbetsdagarna för YFU Sveriges nya National Director Kerstin Bergsten. Hon fick chansen att träffa många volontärer som var på plats och fick snabbt lära sig mer om hur YFU Sverige fungerar. Likt flera helger tidigare serverade familjen Steen god mat under helgen. Lördagskvällen var en höjdpunkt med bland annat ett musikquiz med YFU-tema som lockade fram tävlingsinstinkten, dans av Vidar Friström, tal av avgående ordförande Kattis Åström, Henrietta Berg röstades fram till Årets volontär och Neah Rockstroh och Erik Sundberg uppmärksammades för att ha tagit Grand slam. Under helgen och på årsmötet diskuterades två motioner om hur YFU Sverige ska arbeta med bättre förberedelseaktiviteter för värdfamiljer samt att skapa en grupp med volontärer som ansvarar för årsmöte- och volontärhelger. Nya medlemmar valdes in till styrelse och även valberedningen har fått förstärkning (Läs mer på sida. 20-21 styrelse och valberedning).

18


YFU

19


YFU SVERIGE STYRELSE

styrelsen

20

ordförande

vice ordförande

Gunilla Rönnholm

Desirée Hakala

Mandatperiod: 2015-2018, ordförande, AU YFU-tillhörighet: Returnee 2001 från Australien, tidigare två mandatperioder i YFU:s styrelse (2007-2013); som vice ordförande 2009-2010 och ordförande 20102013, stipendiekommittén. Ort: Stockholm Yrke: Nationalekonom

Mandatperiod: 2013-2016, vice ordförande, AU YFU-tillhörighet: Returnee från USA, intern i YFU USA 1999 Ort: Stockholm Yrke: Stadsplanerare/ utbildningsledare

suppleanter

valberedningen

Malin Rydegran Mandatperiod: 2013-2016 YFU-tillhörighet: Returnee 2011 från USA. Aktiv volontär, har b.la varit juniorfadder, lägerledare samt praktikant på YFU Sveriges kontor 2013-2014 Ort:Stockholm Yrke: Studerande

Lisa Wiklund Mandatperiod: 2013-2016 YFU-tillhörighet: Returnee 1993 från Tyskland, intern i YFU USA, kontoret i Los Altos, CA somrarna 1994-1995. Arbetat i perioder på YFU-kontoret i Stockholm under 1999-2000. Distritkssamordnare/ ansvarig YFU Umeå under flera år fram till 2002. Volontär och styrelsemedlem tidigt 2000-tal. Återigen aktiv inom YFU sedan 2013. Ort: Umeå Yrke: Läkare/Socionom

Val till styrelsen bereds av en valberedning. För närvarande består den av följande personer:

• • • • • • •

Birgit Hagsten, Solveig Ohlsson, Britt Tallhage, Eric Hellgren, Vidar Friström, Nils Hjalmarsson Johan Berselius.


styrelsen

styrelseledamöter

styrelseledamöter

Kattis Åström

Victoria Heiman

Mandatperiod: 2014-2017, controller, AU YFU-tillhörighet: Returnee 1996 från USA och värdsyster 1997, National Director YFU Sverige 2006-2010, International Programs Director YFU IES 20102013, ordförande 2014 Ort: Stockholm Yrke: Managementkonsult

Mandatperiod: 2015-2018, ledamot i stipendiekommittén YFU-tillhörighet: Tidigare informationspraktikant på YFU Chiles huvudkontor i Santiago. Ort: Stockholm Yrke: Journaliststuderande, ordförande för Utrikespolitiska föreningen vid Södertörns högskola samt ledarskapsutbildare för organisationen CISV Sverige

Amanda Hellsten Mandatperiod: 2015-2018, sekreterare, AU YFU-tillhörighet: Returnee Frankrike 2002/2003, praktiserat på YFU Sydafrika 2007 Ort: Stockholm Yrke: Produktionskoordinator

Rolf Olofsson Mandatperiod: 2012-2015 YFU-tillhörighet: Returnee Fenton, MI, USA 1966/67. Över 40 års erfarenhet av YFU i Sverige och internationellt samt ledamot i International Advisory Council (IAC) Ort: Washington DC Yrke: Advokat

Renata Herzig Mandatperiod: 2015-2018 YFU-tillhörighet: Värdfamilj Ort: Hjo Yrke: Behandlingsassistent

Tanja Illic Mandatperiod: 2015-2018 Ort: Stockholm Yrke: Principal Project Manager

Linda Peachy Modig Mandatperiod: 2015-2018 YFU-tillhörighet: Värdfamilj X 4 och mamma till utresande student, representant och volontär Ort: Partille Yrke: Sjuksköterska i hemsjukvård

På årsmötet i mars valdes flera nya personer in i styrelsen och även till valberedningen valdes nya volontärer. Under 2015/2016 består styrelsen av nio ordinarie ledamöter och två suppleanter.

21


intervju

Kerstin Bergsten

När YFU:s National Director Mads-Erik berättade att han och hans fru Åsa skulle flytta till Belgien blev det genast relevant att hitta en ny National Director. Med hjälp av YFU:s nya samarbete med Scouterna lyckades vi hitta rätt person: Kerstin Bergsten. Text: Johan Berselius Hur kom du först i kontakt med YFU? Jag har varit ansvarig inom Scouterna för att skapa ett samarbete med YFU. Hur fick du reda på att vi sökte en ny National Director? YFU:s ordförande bad Scouterna sprida jobbannonsen och då hamnade den hos mig och startade många idéer. Hur länge har du varit scout? Jag har varit scout sedan jag var 8 år och alltid var engagerad i Scouterna som ledare, utbildare och till slut som anställd inom det internationella området. Var bor du? Jag bor i Stockholm på röda linjen söderut. Har redan provat på ett antal transportsätt till Vikingagatan 45 och ser fram emot att istället få använda cykeln!

Har du familj? Jag bor själv men har en stor familj med bland annat fyra fantastiska b ro r s ö n e r som jag hoppas blir utbytesstudenter när de är äldre. För tillfället övar de genom att ensamma hälsa på sin faster i Stockholm. Vilka förväntningar har du på positionen som ND? Att få fortsätta utveckla YFU:s potential för att stärka unga människor genom internationella upplevelser. Det skapar i slutändan en fredligare värld där människor respekterar varandra. Och jag förväntar mig en massa möten med nya spännande personer! Vad kommer du att göra som ND? Till en början skall jag lyssna mycket och därför vill jag inte nu säga vad jag kommer att göra. Det finns mycket kunskap bland personal, volontärer och styrelse. Jag ser min roll som att bland annat facilitera den kunskapen, strukturera och ta oss i mål mot nya möjligheter. Tror du att du kommer att ha nytta av din tid som scout när du jobbar för YFU? Ja! Genom Scouterna har jag ett fantastiskt nätverk av människor som finns där även för att utveckla YFU. Sedan ser jag fram emot att få använda mina erfarenheter av att engagera volontärer, ledarskap och ungas utveckling för att ge effekt i en annan miljö än Scouterna. Hur ser du på YFU som organisation? YFU är en mycket viktig organisation för att skapa en fredligare värld skapad av unga människor. Det finns en enorm potential! Jag har också tagit YFU till mitt hjärta för att

22


intervju

man satsar långsiktigt på sina utbytesstudenter så att man kan fortsätta att påverka och engagera sig i organisationen efter sitt utbytesår. Vad kan du berätta om dig själv? Förutom att jag är scout och brinner för att stärka unga människor i att skapa en fredligare värld så behöver jag naturupplevelser, musik och dans. Jag dansar lindy hop och är som tur är dalkulla med rötter i Malung där det finns en stuga att njuta av skogen i. För att röra på mig i Stockholm har jag blivit Friskis&Svettis-ledare för utemotionärer. Jag har själv fått göra en otrolig resa genom internationella upplevelser. Första gången jag stod på egna ben utomlands var som ensam utländsk deltagare på ett engelskt flickscoutläger när jag var 15 år. Sedan har jag bland annat varit volontär i två år på världsscoutcentret Kandersteg (i Schweiz), au-pair i London och universitetsutbytesstudent i Idaho.

Bland det roligaste jag gjort hittills i mitt liv har varit världsscoutjamboreer där ca 30 000 ungdomar samlas från hela världen under en vecka och blir som ett FN men med mycket större förståelse för varandra.

intervju

Scout och YFU:are Text: Mathilda Bäcklin

Ett samarbete som känns mer och mer självklart När Jacob Schönning var åtta år gick han med i Scouterna. När han var 17 åkte han till Tyskland med YFU. Nu är han 20 år och aktiv inom båda organisationerna, något som har påverkat honom mycket. – Jag vill vara med i Scouterna för att få växa på egen hand, vara en ledare som får ta ansvar och får vara förebild för yngre och till sist för att utveckla min kristna tro. Samtidigt vill jag självklart också vara med för att få uppleva roliga läger. Ungefär samma anledningar har lett till varför jag blivit volontär inom YFU. Nu har även Scouterna och YFU startat ett samarbete, något Jacob ser väldigt positivt på. Han tror att de kan lära sig mycket av varandra och utbyta erfarenheter. Till exempel tror han att Scouterna kan lära sig mer om hur man uppmuntrar ungdomar att bli ledare – hur de kan engagera dem och behålla dem i verksamheten. Han tror också att YFU skulle kunna lära sig mer av Scouternas ledarskaps- och mentorsmodeller där äldre volontärer stöttar nya volontärer. Som både Scout och YFU-are har han märkt att organisationerna liknar varandra. Han menar att de båda bygger på liknande grundtankar och mål, till exempel att främja individuell utveckling och fred mellan människor. Därför tycker han att deras samarbete känns mer och mer självklart ju mer han tänker på det. – Scouterna och YFU har gett mig många vänner och fantastiska möten. Genom dem har jag fått en stark självkänsla och de har säkert påverkat mina värderingar ganska mycket. Jag hoppas att deras samarbete ska ge ökade kunskaper för båda parter och att fler ska engagera sig i både Scouterna och YFU.

23


land i fokus

THAILAND Text: Santiago Peralta

OPUS tar i detta nummer reda på vad som är tjusningen med Thailand eller det leende landet som det också kallas. – Hej Joakim, kan du berätta om din utbyteshistoria? Jag heter Joakim Krjukoff och är 22 år gammal. Jag var utbytesstudent mellan åren 2011-2012. Jag gjorde som alla andra och skickade in en ansökan om att bli utbytesstudent. Först hade jag faktiskt funderat på att åka till Japan men jag var för gammal för att gå på gymnasiet där och kände inte för att gå på universitet, samt att jag faktiskt aldrig varit i Japan. USA hade jag varit i flera gånger och kände inte att det var så himla annorlunda jämfört med Sverige. Vad som fick mig att välja just Thailand var för att jag hade varit på semester där några gånger innan och jag verkligen älskade allt med landet: vädret (såklart), den starka maten, folket och hur vackert landet var. Sedan blev jag intresserad utav kulturen och ville lära mig mer om den. Jag hade ju tänkt mig, och hoppats på, att få bo i södra Thailand nära havet – men så blev det inte. Jag fick istället en familj uppe i norra Thailand, i Uttaradit, ca 50 mil från Bangkok och med lika långt avstånd till havet. Det kändes ju inte så himla roligt just då men när jag väl kommit till familjen så ångrade jag mig inte en sekund. Visst att vi tyckte och tänkte olika om saker men det får man nästan förvänta sig när man kommer till en annan kultur. Där gäller ibland andra regler än hemma i Sverige.

24

Vi kom ändå väldigt bra överens och pratade ihop oss om vad för regler som gällde. Jag anpassade mig och de var även väldigt öppna och anpassade sig för saker jag föreslog. Jag hade faktiskt väldigt tur med min familj, jag var den enda utav alla utbytesstudenter som inte behövde byta familj. Jag är därför väldigt tacksam och tycker att YFU Sverige och Thailand gjorde ett väldigt bra jobb med att hitta en familj åt mig. – Om du skulle välja ditt bästa minne från ditt utbytesår, vilket skulle det vara och varför?  Mitt bästa minne från mitt utbytesår är utan tvekan Songkran, det thailändska nyåret som är i april. Man firar nyåret från den 13:e - 15:e april och man firar det genom att ha vattenkrig i hela landet! Vissa städer “tjuvstartar” och kan börja den 12:e eller till och med den 11:e. Pattaya slutar sedan till exempel inte fira förrän den 21:e april så om du åker dit kan du räkna med att bli blöt varje dag du går ut. Jag firade nyåret med mina kompisar i Uttaradit och har aldrig varit så glad och sett så många människor fyllda av glädje på samma gång. Det var en riktigt kul upplevelse som man måste vara med om. – Vad var lättast och svårast att anpassa sig till inom den thailändska kulturen? Det svåraste med att anpassa sig till den thailändska kulturen är nog att lära sig vilka saker man inte bör göra, men som hade varit helt normala i Sverige. Jag själv hade inga problem med att anpassa mig eftersom jag är väldigt öppen för saker och inte är strikt med hur jag vill ha saker eller vad jag vill göra.


land i fokus

Språket var däremot inte det lättaste att lära sig. Det finns ingen grammatik i språket. Ni kanske tycker att det låter lätt när det inte finns någon grammatik men det är det verkligen inte. Jag trodde ju att jag bara kunde översätta ord för ord på svenska och göra meningar men nej, det blev helt fel och folk förstod inte. Man måste först och främst lära sig hur man “bygger” meningar i det thailändska språket. Om man väl lärt sig det, vilket faktiskt inte är så svårt om man bara ger det tid och verkligen vill, är det inte allt för svårt. Sedan är det bara att försöka lära sig nya ord varje dag, lära sig ett vardagsspråk, och när man behärskar det så kan man gå över till att lära sig mer. – Vad hos landet var det som lockade och som sedan fick dig att komma tillbaka till Thailand? Jag älskar verkligen Thailand och ser det som mitt andra hem så jag valde faktiskt att flytta tillbaka till Thailand. Tack vare att jag hade en så bra familj när jag var utbytesstudent, och att vi fortsatte hålla kontakten, så flyttade jag tillbaka till den familjen i Uttaradit och pluggar just nu på det internationella universitetet här. Jag flyttade till Thailand den 14:e maj 2014 och kommer att vara här i minst 4 år tills jag tar examen. Vad som händer efter det, om jag väljer att stanna kvar och jobba eller komma tillbaka till Sverige, det får jag se då.

– Om du skulle välja ditt favoritställe i hela Thailand, vilket skulle det vara och varför? Jag tror att varje del av Thailand har sin egen vackra sida. Det beror på vilken del av Thailand man talar om. Om du gillar berg då ska du åka till norra Thailand men om du gillar stranden och havet så ska du åka till södra Thailand. Ändå är nog mitt favoritställe Chiang Mai, min hemstad. Chiang Mai är en stad som omges av berg och skogar, därför passar den mycket bra för personer som tycker om natur. Chiang Mai har sin egen identitet. Den har en annorlunda kultur, en annorlunda dialekt och, framförallt, en annorlunda skönhet. Jag accepterar att stränderna i Thailand är mycket fina. Turisterna brukar åka till någon strand när de reser till Thailand men de missar en annan del av mitt land. Om någon skulle komma och besöka Chiang Mai skulle hen finna en helt ny vacker del av Thailand förutom stränderna. – Varför skulle en svensk ungdom åka till Thailand som utbytesstudent? Därför att Thailand är ”leende landet”. Thailändare är snälla och hjälpsamma. Det är också mycket spännande och kul att lära sig om den thailändska kulturen och det thailändska språket. Thailand har också massor av oli-

I skrivande stund sitter jag nu på en strand med vänner och njuter utav några dagars ledighet då jag precis blivit klar med mitt sista midterm-prov och min redovisning. Jag älskar landet, kulturen, folket, maten, vädret och allt med landet och hoppas att fler människor kan få uppleva samma glädje som jag upplevt i Thailand. Jag ångrar inte en sekund att jag valde YFU som organisation och att jag valde Thailand som land.

Salisa Sirinam, en 17-årig utbytesstudent från Thailand just nu boende hos familjen Lynbech i Vimmerby, Småland – Hur har du haft det i Sverige hittills och varför valde du detta land? Det är mycket bra att bo i Sverige. Jag har fått ett öppnare sinne och jag kan ta fler egna beslut. Jag har lärt mig om olika kulturer och ett nytt språk. Jag vet faktiskt inte varför jag valde Sverige. Jag tror att Sverige är ett land som har ett bra utbildningssystem så jag ville veta hur det skulle kännas att få en utbildning i Sverige. Sverige är också ett land som är helt annorlunda jämfört med Thailand. T.ex: väder, kultur, sättet att leva och människornas vanor.

Salisa på stranden i Hua-Hin, Thailand.

25


land i fokus

ka vackra platser att besöka och uppleva. Thailand är ett varmt och soligt land och det är något som många svenskar skulle tycka om. Den thailändska maten är jättegod! Thailändska skolan är helt annorlunda från den svenska, till exempel har vi skoluniform vilket är väldigt kul. Om du lär känna Thailand så kommer du att älska landet. Det lovar jag!

Visste du att... det thailändska alfabetet har 44 konsonanttecken och 15 vokaltecken som kan kombineras sam-

THAILAND Huvustad: Bangkok Invånare: 67,5 miljoner Area: 513 120 km2 Befolkningsdensitet: 131,3 invånare/ km2 Oficiellt språk: Thailändska Statsskick: Konstitutionell monarki

man till åtminstone 28 vokalformer? Och att de i Thailand även har ett eget siffersystem men att de arabiska siffrorna,

Visste du att... Thailand fick ca 325,000 turister

de som vi använder, är de som används vardagligt?

från Sverige under hela 2014?

solans hörna Sitter på ”avbytarbänken” efter en lång matchtid på YFU:s härliga ”spelplan”, tillsammans med returnees, utbytesstudenter och värdfamiljer. Om man en gång har varit med och ”spelat” för YFU kan man aldrig lägga av utan vill tillhöra hejarklacken tills man tappar rösten. Det är också härligt att få göra ett litet inlägg då och då – ett inkast från min plats någonstans på sidolinjen. Det första inlägget går till alla härliga returnees – YFU:s framtid. Eftersom en ny säsong snart närmar sig med utbytesstudenter som behöver värdfamiljer så är det dags för en offensiv taktik redan nu med många målgivande passningar till vänner, bekanta, grannar och varför inte den gamla grundskolan. Tänk om alla försökte hitta en familj i sitt gamla eller nya grannskap, vilken lättnad det vore för kontoret i sommar som då kunde få lite semester för en gångs skull. Flaggan i topp! I min bostadsrätt bor det här läsåret Coline Chevis från Frankrike som går på estetisk linje och stortrivs hos min

26

grannfamilj med två yngre ”syskon”, 13 och 10 år gamla. Coline får representera årets studenter när hon redan nu på flytande svenska berättar om hur mycket ett år som utbytesstudent kan ge. Coline säger: ”Man får vänner från hela världen, en familj till, ett nytt språk och ett gott självförtroende. Man utvecklas och livet blir så mycket rikare. Med yngre syskon i familjen lär man sig språket lättare med hjälp av barnböcker och barnprogram.” Colines värdpappa säger: ” Att vara värdfamilj ett år är mycket stimulerande och roligt. Flickorna får en storasyster att se upp till och prata med. Det är givande att få dela med sig av våra seder och bruk och att lära känna andra kulturer.” Så här kommer bollen till alla värdfamiljer att prata med grannar, vänner, släktingar och bekanta om hur givande ett år som värdfamilj kan vara ”Pass it on! Gör vågen!” Till slut en liten ”knorr” från Colines första kontakt med vårt språk. Pappa Anders gillade henne och sa: ” Va fan, vad bra du är!” (Anders favorituttryck) Jag är YFU:s fan och supporter. GLAD PÅSK och VÅR! Vi ses snart på YFU–helgen. En stor kram från Solan


krönika

Rapport från:

Peru Text: Mathilda Bäcklin

Nästan tillbaka i mitt andra hemland! Efter sex och ett halvt år är jag äntligen tillbaka! Eller, ja - nästan. Tillbaka i samma världsdel iallafall, på samma sida om ekvatorn och vid samma kust. För sex och ett halvt år sedan var jag utbytesstudent i Ecuador och nu har jag packat mina väskor igen för att flytta till grannlandet Peru. I södra Peru, i en stad som heter Arequipa, ska jag bo de närmsta fyra månaderna. Jag gör praktik på en organisation som heter Svalorna Latinamerika som här i södra Peru arbetar med landsbygdsutveckling. Bland annat jobbar de med demokratifrågor, utbildning och lantbruk. Som informationspraktikant ska jag delta i deras aktiviteter och rapportera tillbaka till Sverige. Blogginlägg, reportage, personporträtt och artiklar ska skrivas. Bilder ska tas och jag hoppas också att det kan bli en och en annan film gjord under min tid här. Att vara i Peru den senaste månaden har fått mig att tänka mycket på mitt utbytesår i Ecuador. ”Så där gör de också i Ecaudor!”, ”Det där äter de också i Ecuador!”, ”Så här säger man också i Ecuador!” kommer jag ofta på mig själv att tänka och säga. Jag känner mig lite som en sån där jobbig ex-utbytesstudent som de varnade oss på hemkomstlägret att man inte skulle bli. En sån där som bara pratar om sitt utbytesår och allt coolt man var med om där. Men det är svårt att inte tänka på Ecuador när jag nu är så nära. Och inte bara geografiskt. Det finns så mycket som liknar Ecuador i Peru. Maten, miljön, musiken, trafiken, språket. Mina peruanska vänner säger att det är för att ecuadorianerna

härmar allt de gör. Oavsett vem som var först så trivs jag. Allt jag lärde mig under mitt utbytesår i Ecuador har jag haft använding för här. Kanske främst spanskan hittills. Även fast det var länge sedan jag pratade spanska senast har den kommit tillbaka väldigt snabbt. Like riding a bike. Och även fast jag inte har varit här särskilt länge har jag redan lärt mig jättemycket mer. Men under mitt utbytesår lärde jag mig så mycket mer än bara spanska, till exempel blev jag mycket modigare. Hade jag inte varit i Ecuador och fått det där modet hade jag nog inte vågat ta chansen att flytta till andra sidan jorden för att göra den här praktiken, den som känns som en dröm som gått i uppfyllelse. Det känns nästan lite som att vara hemma här eftersom det påminner om mitt andra hem Ecuador. Det enda som saknas är min ecuadorianska familj och mina ecuadorianska vänner. Men om allt går som jag hoppas kommer jag åka till Ecuador och hälsa på dem om bara några få månader. Som jag längtar! Under tiden tänker jag satsa på att upptäcka, lära mig om och njuta så mycket som möjligt av landet som om fyra månader kanske kommer kännas som mitt tredje hemland.

27


årets volontär

Årets volontär 2014: Henrietta Berg

Grand Slam 2014: Neah Rockstroh

Text: Johan Berselius

Text: Josefine Nilsman

Henrietta blev nominerad till, och vann, utmärkelsen årets volontär under årsmöteshelgen 21-22 mars. Kort efter att hon vann fick hon ett par frågor:

Neah Rockstroh och Erik Sundberg, som befinner sig i Uruguay, deltog i flest YFU-läger under 2014 och uppmärksammades därför under årsmötet och volontärhelgen för att ha tagit Grand slam under året. OPUS passade på att ställa några korta frågor till Neah.

Grattis! Hur känns det? Tack! Det känns skakigt. Ni är så gulliga och vi har alla gjort ett fantastiskt jobb 2014! Motiveringen till att jag skulle bli årets volontär var verkligen vacker, jag blev extremt rörd! Jag är stolt över mig själv och över alla som har varit med och bidragit. Har du några planer för nästa år? Jag tar studenten om ett par månader, så det blir roligt! Med YFU fortsätter jag att jobba med HBTQ gruppen, yfa, som jag tycker är roligast. Jag vill framförallt fortsätta med det som jag tycker är roligt och fortsätta att utvecklas!

Grattis! Hur känns det? Det är jättekul för jag tyckte ju om att göra denna Grand slam! Att vara på alla läger var något av det roligaste jag har gjort. Att få det här priset som ett bestående minne, ett bevis för mig själv att jag faktiskt har gjort det och klarat av det, är jättekul! Vad är dina planer inför 2015 vad gäller läger? Dels sitter jag i Lägerledargruppen så jag kommer helt klart vara med en del i planeringen. Jag har redan anmält mig till första lägret, re-entry orientation, och jag kommer försöka vara väldigt involverad i de andra lägren. Jag kommer kanske inte vara med på alla men ha ett finger med i spelet i alla fall.

Henrietta Berg röstades fram som Årets volontär och Neah Rockstroh mottog pris för att ha tagit Grand slam.

28


krönika

Hallå Seniorer -

TA CHANSEN! Text: Barbro Tärnhuvud

Någon gång i slutet av augusti såg jag en blänkare i en tidning om att YFU inte hittade värdfamiljer. Jag tyckte det var synd om ungdomar som ville komma ut i världen och inte fick någon plats. Därför så mailade jag till YFU och frågade om de trodde att någon ville bo hos en gammal tant på 85 år. Jag talade om att jag var fullt frisk, hade ett tomt rum, tyckte om att träffa nya människor och kulturer och att jag hade många aktiviteter för mig. Jag hade sådan tur att en 16-årig thailändska, underbara Mook, vågade sig på att göra det. Är det inte fantastiskt att i den åldern åka till andra sidan jordklotet till ett land, där man inte kan språket? Det är det bästa jag har gjort! Varför prövar inte andra pensionärer att göra detsamma? Jag har barn och barnbarn, och barnbarnsbarn, långt borta och har nu plötsligt fått ett nytt ”barnbarn”. Hon kallar mig för farmor och jag tror att för henne var det ganska skönt i början att ha en trygg start med en äldre värdfamilj. Jag är änka sedan drygt 5 år tillbaka och det är klart att det är litet annorlunda att ha en ungdom att ta hänsyn till, särskilt som det är nästan bara pojkar i familjen. Desto roligare med en flicka som drar ungefär samma storlek i kläder och är så fantastiskt mjuk och go’. Vi började med att hon fick gå i simskola och vi har haft härliga timmar i bassängen - nu har hon tagit simborgarmärket! Jag hade aldrig legat och tragglat 25-meterslängder om inte hon varit där. Hon är hjälpsam till tusen och sköter sitt rum och sina kläder då och då efter påminnelser. Vi respekterar också varandra, vill hon vara ifred - så OK. Vi hittar på saker tillsammans - på sportlovet var vi på en mini-kryssning till Polen med ytterligare en flicka och traskade runt en hel dag i Gdynia med allt vad det innebar. Men att sitta på färjan med sjögång i bubbelpoolen tog nog priset!

Barbro tillsammans med Mook.

allt har jag fått se en litet blyg men nyfiken flicka utvecklas och mogna med mycket större självförtroende. Enda nackdelen har varit att Mook inte fick plats på gymnasiet här i staden utan har varit tvungen att pendla varje dag. Detta har gjort att hon inte fått jämnåriga vänner här hemma utan bara i skolan i nästa stad. Som hon säger har de redan sina egna vänner så det är inte lätt att komma in i de gängen. Särskilt när man inte går i en sammanhållen klass utan byter kamrater och klassrum stup i kvarten. Däremot känner jag en thailändska här hemma och hon och hennes familj har varit underbara mot Mook och hon har därigenom lärt känna många andra, men det är väl egentligen inte det, som är meningen? Borde väl varit svenskar hon fått möta. Eftersom Mook är väldigt ambitiös har det tagit ett tag innan hon vågat börja tala svenska, men nu har det börjat lossna. Vi har varit på bio och teater och hon har kunnat hänga med, säger hon. Summan av kardemumman är att jag för min del har lärt mig en massa som jag inte visste. Jag har fått ett nytt barnbarn och framför allt förmånen att lära känna en härlig liten tjej. Vi har haft mycket roligt med varandra. Det har också varit en trygghet för mig att YFU har strikta regler och att man har möjlighet att vända sig dit om det är något. Därför, ni litet äldre - utan eller med utflugna barn - gör slag i saken och bli värdfamilj. Ni kommer inte att ångra er.

Jag har fått lära mig mycket om Thailand och en annan kultur och fått prova på att laga lite annan mat ibland. Jag har fått träffa andra värdfamiljer och studenter och framför

29


seniorsidan

Jörgen Nilsson

- utbytesstudent i Michigan, USA 1962 -1963 En skånsk amerikan med bagaget fullt av upplevelser. I augusti 1962 åkte en nervös andraringare från Malmö till Michigan. Efter ett år med Kubakris, kyrkobesök, vänner och svettiga uniformer kom han hem som en framåt kille med positiv attityd. Hans tid utomlands öppnade upp för en lång karriär inom IT-branschen, en livslång vänskap – och inte minst ett golfspelande som heter duga. Här berättar Jörgen Nilsson om sitt utbytesår. Text: Jörgen Nilsson Jag gick i andra ring på St. Petri i Malmö år 1961. Jag var ganska medelmåttig och framför allt var jag uttråkad. Det gick så långt att jag funderade på att sluta skolan. Då såg jag ett A4-papper på anslagstavlan: ”Utbytesstudent i USA – 1 år, Youth For Understanding”. Den kvällen blev jag plötsligt väldigt ambitiös och fick snabbt ihop min ansökan. Någon vecka senare blev jag kallad på ett par intervjuer och tänka sig – jag blev antagen! Det kanske inte var så många sökande, vem vet? På den tiden betalade man resa och fickpengar själv under sitt utbytesår – jag hade kanske en tia i plånboken. Jag pratade med min pappa som var kamrer i byggbranschen, en man med begränsade resurser. ”Okej, det tror jag du skulle må bra av.”, sa han. I augusti 1962 gick tåget från Köpenhamn till Amsterdam där jag gick en två dagar lång introkurs tillsammans med andra nervösa stipendiater. Sedan tog jag ett flyg till Detroit där min värdfamilj Brillheart mötte mig. Vi åkte fem timmar i bil till Hart i Michigan – en metropol med 2 500 invånare ute på landet. Familjen bodde inne i staden och arbetade som lantbrukare. De odlade körsbär, majs och tillverkade lönnsirap. Hart High School var en nybyggd och toppmodern skola med runt 600 elever och vi var 60 stycken i som gick sista året. Mina obligatoriska ämnen var History, English och Government. Dessutom valde jag till Typing och Speech.

30

Lärarna och eleverna var kanontrevliga och utbildningssystemet var helt annorlunda jämfört med min gamla skola. Det var till exempel dans i gympasalen varje lunchrast. Det hade vi verkligen INTE på Petri i Sverige! Efter ett par veckor inträffade Kubakrisen. Det minns jag som två-tre veckors stor oro i skolan, USA och världen. Tack och lov resulterade krisen inte i krig. Tack JFK! De första 10-12 veckorna var jag inte särskilt kaxig. Jag var rätt så blyg med halvdålig engelska, ny familj och inga kompisar. Jag längtade hem en del och undrade vad jag egentligen gett mig in på. Min USA-familj var däremot kanon – de var aktiva metodister så jag blev plötsligt en flitig kyrkobesökare. Helt ok. Strax före jul kände jag mig som en riktig Amerikan! Dock fortfarande med halvtaskig engelska. Nu var det fullt upp. Förutom skolan var jag manager i skolans basketbollag, alltså den som hängde upp svettiga uniformer och sådant. Det var kul att bli delaktig. Jag blev också adopterad av klassens tuffaste killar, bland annat en som hette Bud och var bäst i alla sporter men rätt dålig i skolan. Tack vare honom blev jag också accepterad av tjejerna. Tack, Bud. Jag hade fullt upp med presentationer om Sverige för PTA:s, andra skolor och i kyrkosammanhang hela året. Det var kul och lärorikt. Min familj körde mig till Washington DC, Chicago och runt i hela Michigan. De var fantastiska. Vår examen var verkligen en upplevelse. Då kom min pappa från Sverige och tittade stolt på ”sin lille påg”. I augusti var det dags för hemresa med båt från Montreal till Bremerhaven. Hundratals europeiska ungdomar i tio dagar på sjön - kan ni föreställa er! När jag väl kom hem till Sverige fortsatte jag på ett tekniskt gymnasium och hade blivit en självständig, positiv och ganska framåt kille. Jag arbetade för YFU med intervjuer av sökande under ett par år och gav tillbaka litegrann. Jag blev en skånsk amerikan!


seniorsidan

Tack vare året i USA blev jag efter lumpen anställd som Sales Trainee hos Burroughs, ett amerikanskt dataföretag. Sedan gick jag vidare till Nokia, Datapoint och Enator i olika befattningar. I dag är jag fortfarande verksam inom IT-branschen som grundare, delägare och styrelsemedlem i Assisterakoncernen och i ett par mindre bolag jag startat. Jag har en bra balans mellan verklighet och business efter 44 år i branschen.

jag och mina 37 och 39 år gamla barn och firade det i Michigan. Fantastiskt!

Jag träffar fortfarande Bud och hans familj ett par gånger om året. Min fru och jag gifte oss hos honom i USA och 2013, när High School-klassen hade 50-årsjubileum, var

Tack YFU för det!

Nu i mars är Bud och jag med och spelar i en golftävling i North Carolina där han är en av arrangörerna. Trots ett hcp på 17,6 får jag vara med – tack vare Bud och YFU. I mars fyller jag även 70 – men inuti är jag nog ändå fortfarande YFU-killen på 18 år.

31


porträtt

Anita praktikantpresentation Text: Johan Berselius

Den 4:e februari hälsade vi på YFU Anita välkommen ända från Ungern. Anita fyller 22 år den 28:e mars och studerar skandinavistik i Budapest, med en termin kvar, där hon lär sig om litteratur, lingvistik och kultur i Skandinavien. Anita har alltid varit intresserad av världen och därmed också språk. Efter att ha lärt sig både engelska och tyska ville hon därför lära sig ett mindre språk och då passade svenskan in perfekt! Anitas bror och mamma bor i östra Ungern, och eftersom att det tar fyra timmar att köra från Budapest till hennes hemort kunde hon inte hälsa på särskilt ofta. Just nu bor Anita på Lidingö, en förort till Stockholm, hemma hos en värdmamma och en värdpappa vars barn har flyttat hemifrån. Anita tycker värdföräldrarna är mycket snälla och roliga. Hon betraktar dem dock mer som kompisar än föräldrar eftersom att hon redan är van vid att vara självständig. De äter middag tillsammans, går på promenader och handlar. Anita var aldrig själv på utbytesår utan hon kom i kontakt med YFU via en kompis på universitetet i Budapest. Kompisen hade sett att det fanns en ledig praktikantplats i YFU Sverige men hon hade inte tid att åka själv, så istället delade hon med sig av informationen på Facebook. Tack säger vi för det! Nu när Anita är praktiktant på kontoret i Stockholm har hon många olika uppgifter för sig. Hon har bland annat hand om ansökningar, intervjuer med sökande och mycket, mycket mer! Hon trivs bra på kontoret och tycker att det känns bra att hon är behövd och kan göra nytta. Hittills har Anita varit på bröllop, träffat folk via Facebook, varit på en serie-utställning och ätit indiskt med Gustav som hon bodde hos innan hon flyttade till sin värdfamilj på Lidingö.

32

När Anita är i Sverige hoppas hon kunna lära känna fler människor och höra deras historier. Hon vill gå på en konsert med sin favorit-DJ, ser fram emot läger med YFU och även att få resa runt både i Sverige och i resten av Europa. Den första månaden i Sverige har passerat jättesnabbt, trots att hon har haft lite hemlängtan, och redan nu har Anita lärt sig massor om sig själv. Hemma i Ungern hade Anita inte särskilt mycket tid för fritidsaktiviteter, eftersom att hon studerade mycket samtidigt som att hon jobbade. När hon tog det lugnt lyssnade hon på musik och tittade på serier, eller så träffade hon sina vänner. Anita har jobbat som volontär på studenthem för studenter i Budapest där hon var med i studentkommittén, hade klubbar, ordnade kulturkvällar och gick på fester. Hon har också jobbat med läxhjälp i engelska och varit svensktalande kontaktperson på ett multinationellt företag. Nu i Sverige när Anita har lite mer tid hoppas hon kunna börja träna på gym, något som hon aldrig hade tid med i Ungern. Om Anita kunde resa vart hon än ville hade Island varit högst upp på listan. Vad som lockar med Island är norrskenet, naturen, arkitekturen och nattlivet - hon har en plan med allt hon ska göra när hon åker till Island. Förutom Island skulle Anita vilja besöka Australien och Sydamerika. När Anita fick frågan om vad hennes favoritmat var så tog det stopp, eftersom att hon älskar mat. Extra gott är dock tex-mex, lax, indiskt och thai. Hon tycker också att det är bra att sallad ofta ingår när man äter på restaurang i Sverige, till skillnad från i Ungern. Den sporten som Anita tycker är roligast att spela är innebandy och den roligaste sporten att kolla på är utan tvekan konståkning! Anitas drömyrke skulle vara att vara en professionell instagrammare, alltså att hon skulle resa runt i världen och ta bilder, men Anita skulle vara nöjd med allt som involverade att resa! Vad som gör Anita speciell är att hon överlever allt. Trots att allting inte alltid varit så lätt så har hon tagit sig igenom det. En annan intressant sak är att Anita aldrig lärde sig att simma. Då hennes mamma i Ungern har hydrofobi, en rädsla för vatten, ville hon inte att Anita skulle vara i vattnet och lära sig att simma. Slutligen vill Anita hälsa att hon är oerhört tacksam för att YFU har gjort hennes dröm till verklighet!


krönika

Living in a swedish host family Text: Misha Putnam, American exchange student in Sweden 2013-2014

Living in a Swedish family as a foreigner brings to light the best qualities found in the country. The hospitality, curiosity and inclusivity they express make even the shyest people find a new home. During my first few weeks with my host family, their special attention to helping me understand the ways of the house helped me feel comfortable. They used wit and humor to make the transition easier, but compassion and empathy to help me feel at home. They were very observant and sensitive to how I was feeling and I would find myself surprised at how quick they were to find the right words to comfort me. I appreciated their patience in teaching me about their country and language. I always felt comfortable with asking any question and trusted that I would be met with an honest answer.   There was usually laughter in our house mixed with the smells of a busy kitchen. We typically ate dinner a little later in the evening so that everyone could join. The work around the house went smoothly because of the contributions made by each member of the family. At night we would gather to read an article from a magazine before heading to bed.  It was the little things we did together daily that made me feel like I had a new family in every meaning of the word.  The long conversations I have had with each member of the family have helped me to get to know each person on a deeper level. I feel that Swedes show their most genuine sides within the walls of their homes and it is a privilege to be included in that.   A Swedish family is the best combination of the different personality traits of each member. Everyone contributes their strengths to the family dynamic. The collaboration of every person in the family reaches beautiful synchronization during the holidays. My host family made Christmas such a special time for me by including me in every tradition and game they played, introducing me to every extended relative, and taking time to teach me how things are done in their country.  I loved the warmth that my family radiated that I have not found anywhere else in the world. A Swedish family is the best representations of the shining Swedish characteristics.

33


kontoret

Kalendarium Skolturné i Lund och Malmö vecka16 Lägerledarutbildning 18-19 april Skolturné i Helsingborg vecka 17 Re-entry orientation 8-10 maj Pre-departure orientation 12-14 juni Lapplandsresan 12-18 juni YES - Young European Seminar 29 juni - 3 juli Ankomstläger sommarstudenter 1-2 juli Hemresor inresande vecka 26-27 Re-entry orientation sommarstudenter 29-30 juli Utresa till olika länder juli-september Ankomstläger 12-15 augusti Hemkomstläger 11-13 september

tre snabba

Tre snabba … … med Andrea Buser, utbytesstudent i USA 2002-2003 och volontär i YFU Schweiz. Vad tänker du på när jag säger… … YFU? Det är min hobby och mitt liv, kan man säga. … Att vara en utbytesstudent? Att det var länge sedan… ändå känns det som igår. … Att vara en YFU-volontär? För mig betyder det att få privilegiet att lära mig mer om världen och mig själv samt få chansen att föra lärandet vidare till andra på ett sätt jag gillar.

34


information

MEDLEMSINFORMATION På denna sida kan du läsa om vad det innebär att vara medlem hos YFU. Är du inte redan medlem men vill bli det? Läs vidare så får du veta hur du gör. Att bli medlem i YFU innebär att du stödjer YFU Sveriges vision ”Vi, Youth For Understanding bidrar till gemenskap och förståelse mellan människor och kulturer genom att öppna dörrar mot världen”. Förutom att du får rösträtt vid årsmötet och har möjlighet att kandidera till förtroendevalda poster får du även vissa medlemsförmåner och möjliggör att fler ungdomar kan åka på utbytesår. Hälften av din medlemsavgift går direkt in i YFU:s stipendiefond för att delas ut till motiverade unga sökande. Denna stipendiefond gör det möjligt för oss att erbjuda fler studenter en möjlighet att resa ut som utbytesstudent och få uppleva en annan kultur. Vi vill på så sätt motverka att ekonomin blir en avgörande faktor för vilka som får chansen att åka och vilka som inte får det. Donationer till verksamheten går självklart oavkortat till stipendiefonden. Som medlem i föreningen får du även medlemstidningen OPUS samt att du är välkommen på träffar, utbildningar och andra aktiviteter som YFU anordnar under året.

Det finns tre sätt att bli medlem: • Genom att betala medlemsavgiften på www. yfu.se/medlem • Genom att åka som utbytesstudent • Genom att ta emot en utbytesstudent som värdfamilj

För 2015 finns tre olika medlemskapskategorier: • 80 kr för medlemmar under 25 år • 200 kr för medlemmar över 25 år • 300 kr för familjemedlemskap

Gilla oss på Facebook

Och följ oss på Instagram

YFU Sweden

! 35


kontoret

Svar från kontoret... ...vilket är ditt smultronställe i världen?

Gustav Johansson: Mitt smultronställe på jorden är Reykjavik. Jag pluggade där i två år och det känns som att Island är ett land där allt kan hända - möjliga och omöjliga saker. Roligt och spännande. En stad full av personligheter.

Josefine Nilsman: Mitt smultronställe i världen är Kerala i södra Indien. Ett grönt paradis som skiljer sig mycket från övriga Indien och där jag starkt rekommenderar att ta en tur på en husbåt ett dygn eller två.

Jana Becker: Det är svårt att säga men jag har haft lite hemlängtan i några veckor... Hemlängtan till Alabama! Så, mitt smultronställe är Dauphin Island, en liten ö utanför Alabama-kusten. Det är mitt lilla personliga paradis.

Malin Saare: Det är svårt för att det finns så många underbart fina ställen, men ska jag välja måste det nog vara en varm och solig plats och då tänker jag på en härlig semester på Kreta som vi gjorde för några år sedan. Det var ett kanonfint ställe med fantastiska stränder, inte alls turistigt utan mer som en varm, fin och genuin bykänsla där det var lugnt, skönt och behagligt på alla sätt och vis. Ett verkligt toppenställe som jag minns och drömmer mig tillbaka till lite då och då. Hit återvänder jag gärna någon gång i framtiden. För mig är det ett underbart smultronställe! Om ni vill veta vad det heter är det Makrigialos.

Hanna Wirén: Giliöarna i Indonesien där jag har varit två gånger! Där är så otroligt vackert med vita stränder och bra vatten att dyka i. På öarna finns inga asfalterade vägar eller motorfordon vilket gör vistelsen ännu mer idyllisk.

Carin Trygg Monvall: Mitt smultronställe i värden måste nog ändå vara Naoshima i Japan. Det är en hel liten ö som är som ett stort muséum fullt med konst! Det finns minst tre konstmuséum och en buss som går emellan och så finns det en massa stora konstverk runt omkring ön, i grottor och på stränderna. Det finns även ett onsen, ett japanskt badhus med varma källor, som är ett konstverk i sig. Ett kanske lite annorlunda resmål men definitivt värt ett besök om man har vägarna förbi Japan. Naoshima ligger söder om Kyoto i Kagawa prefekturen.

Evely Kuusik: Mitt smultronställe är Toomkooli utsiktsplats i gamla staden i Tallinn. Det är ett väldigt mysigt ställe med fantastisk utsikt över hela stan!

Anita Sipos: Budapest där jag pluggar ligger väldigt nära mitt hjärta. Vi har ett pyttelitet café mitt emot mitt universitet där de säljer det bästa kaffet i stan! Det är inte bara smultron- men hipsterställe också, haha!

36


YFU

Jakten på värdfamiljer Sverige är ett populärt land att resa till på utbytesår! I augusti kommer YFU välkomna omkring 77 utbytesstudenter från Brasilien, Frankrike, Japan och många andra länder runt om i världen. Det är en spännande utmaning att hitta värdfamiljer i god tid till alla studenter. Det är där ni kommer in i bilden! All hjälp är oerhört värdefull för att sprida ordet om dessa modiga studenter som väljer att bo i Sverige i ett läsår. Här nedan kommer några av alla de saker som kan göras för att hitta familjer som vill bjuda hem en till familjemedlem. Alla insatser är viktiga, framför allt för utbytesstudenterna själva. Text: Josefine Nilsman •

Berätta om YFU och att vara värdfamilj för människor i din omgivning. Oavsett om du själv har varit utbytesstudent, värdfamilj eller volontär så är du YFU:s bästa ambassadör i ditt eget nätverk! Posta uppdateringar på Facebook och andra sociala medier om möjligheten att bli värdfamilj. På YFU:s Facebooksida, www.facebook. com/yfusweden, postas löpande information om att bli värdfamilj och om studenterna som kommer till Sverige som du kan dela eller länka till. Bjud gärna in dina kontakter att gilla vår Facebook-sida så att de också kan få informationen! Sätt upp affischer eller lämna broschyrer. Många mataffärer, bibliotek, arbetsplatser och liknande har plats för affischer där vi gärna sprider ordet om YFU. Om många volontärer hjälper till har vi kommit långt med jakten på värdfamiljer. Kontakta josefine@yfu.se så posFamiljen Sundberg var värdfamilj åt Alejandro från Mexico 2013 - 2014. tar vi material till dig! Kontakta lokal media! Vi vet från tidigare år att artiklar i lokaltidningar har en mycket stor chans att inspirera andra till att bli värdfamiljer. Ta gärna kontakt med din lokala tidning eller radiostation och berätta din egen historia av att ha åkt som utbytesstudent eller varit värdfamilj och berätta att värdfamiljer behövs även i Sverige! Du får gärna kontakta kontoret för tips eller om du vill att vi ska kontakta medier åt dig om din historia gör vi gärna det! Använd din fotbollsklubb, kör eller andra organisationer och nätverk du är med i. Skriv ett foruminlägg eller prata om att bli värdfamilj på era träffar. Vi har med största sannolikhet studenter med liknande intresse som något du själv brinner för! Kontoret finns till hands med studentprofiler som berättar mer om vilka studenter som kommer till Sverige som du kan visa för medlemmarna i din förening. Maila till ditt nätverk om möjligheten att bli värdfamilj. Det är enkelt att börja med att skicka ett mail till sina kontakter. De flesta har ganska många mailadresser i adressboken och det tar inte många sekunder att få ett mail iväg till alla.

Var med och visa upp att Sverige är ett öppet land med respekt och tolerans för andra kulturer! Bli värdfamilj till en utbytesstudent och/eller hjälp oss att hitta fler underbara värdfamiljer! Tusen tack för din hjälp!

37


klotterplanket

KLOTTER PLANKET

Är du aktiv vo lontär i YFU Sverige? Eller vill du b li? Hitta till g emenskapen i YFU Sve riges nya Face bookgrupp för aktiva volo ntärer. Sök på YFU Sverige volo ntärer på Fa cebook så hittar du g ruppen. Här kan perso nal och volon tärer diskutera storsla gna planer oc h du kan hitta olika volo ntäruppdrag som kommer läggas ut där allt efters om.

en till vår en till YFU-värld m m o lk vä t oppas Varm stin Bergsten. H er K r to ec ir D l nya Nationa i YFU:bubblan! du kommer trivas Hälsningar från

38

YFU:arna

I mars sa YFU:s ut resandesamordnar e Gustav ja till sin Marcel när de gifte sig i Stockholm! St ort grattis önskar YFU:s volontärer och personal!

Opus april 2015  

YFU:s medlemstidning OPUS april 2015

Opus april 2015  

YFU:s medlemstidning OPUS april 2015

Advertisement