Page 1

n e g n i n d i t l a v i t s e F

N RDISK GÅRDSBANDS J NK PING 16-17 OKT FESTIVAL 2009

#två 2009


festivalschema för LÖRDAGEN den 17 okt. Lill Parketten.

Teaterladan.

13:40 14:15 14:50 15:25 16:00 16:25 17:00 17:25 17:50 18:20 18:55 19:30 20:05 20:40 21:15 21:50 22:25 23:00

14:35 15:10 15:45 16:20 16:55 17:30 18:05 18:40 19:15 19:50 20:25 21:00 21:35 22:10 23:00

In Progress Pladask The Divided Kokoro Sugarfee Paus Braineating cannibals LilStevey ft. Diana Madách Högkvarteret San’Erligen & Orgy Fnall The Last Steady Dharma Shag Wag PAUS Pink River Dolphins (UK) Sense To fall Koda Moe Joe

Rotundan. 13:50 14:25 15:00 15:35 16:10 16:45 17:20 17:55 18:30 19:05 19:40 20:15 20:50 21:25 22:00 22:35 23:10 23:45

Six Poke Purple Light I love you hate Maggot PAUS Stormhold Oktoberorkestern Crevation The Spring This Autumn Pearline Runawaydroid Foxbat Sarea PAUS Safemode Crashed ´n´Refined SuffiX Dawn Arise

Wrong Turn 2Wasted Abstract Noise L.A. Syndrome PAUS Forget Veracious Symmetry Conclusion A Friend Of Harrys PAUS Redlight Attraction DAVE Propane Propane Kid Galahad Scar Symmetry

Unplugged. 20:00 Non Solos 21:00 Bring me to life (f.d Sharker´s)


bandens Citatvägg. ”Livet.”

San’Erligen & Orgy om deras inspirationskälla.

”Det spelar ingen roll om det är en eller hundra i publiken. Det finns bara ett läge och det är hundra procent.”

Friends of Harrys på frågan: ”vart fan är ert skivkontrakt?”

”Det betyder oljud på skånska. Och, man måste ju heta något.”

Fnall om deras bandnamn.

Sareas motto.

”NEEEEEJ!”

”Christer Sjögren.”

”Ett brinnande helvete.”

Stairs beskriver sig själva med tre ord.

”Grå. Blandning är bäst, i lagom dos.”

DAVEs svar på frågan ”svart eller vitt?”.

”Vi bodde i en småstad och hade därför inget annat för oss. Dessutom har vi så jävla bra personkemi.” Kid Galahad om vad som gör dem så fruktansvärt bra.

”Hoppas det blir värt resan från Stockholm.”

”Att röja som fan.”

Vad Propane Propane skulle svara om de blev erbjudna att spela på meoldifestivalen.

Save the fall’s idol.

”Färgglad, dynamisk, galen.”

”Har precis blivit erbjudna ett.”

Suffix om deras förväntningar.

Forget med tre ord.

”Det var för två år sen… Jag hade slutat ett annat band och ville ha ett nytt. Min bror tipsade om hans kompis lillebror Jonas, vi tog med några vänner, och så föddes Evelyn.”

Hur Evelyn bildades.

”Ett bra tillfälle att spela, mycket band, bra människor och ett toppenställe.”

Jens Proud Project om varför de valde Gårsbandsfestivalen.

“Några mil.” Suffix om deras motto.

Pladask om hur bort från era hemtrakter har de spelat.

”Aldrig. Kanske tappat micken någon gång, inget mer.”

Högkvarteret om de någon gång snubblat på scenen. SKRIBENT: ELIN HÅÅRD

Beauty of India.

Det går bara inte att missa färgexplosionen mitt emot scenen på festivaltorget. Där kan du hitta väskor, smycken, sjalar, kläder för magdansare… Anette Sidkvist och hennes man ger dig möjligheten att fröjdas i härliga saker från Indien. Det började med en resa till Indien. Anette ville göra något nytt. Där knöt hon affärskontakter och utan

varken bil eller körkort drog hon igång. Nu tio år senare reser hon och hennes man runt i Sverige, mest under somrarna, till marknader, festivaler och andra evenemang. Tältet är öppet under hela dagen och kvällen idag. Butiken finns även på Internet, Beautyofindia.nu

SKRIBENT: Anna Persson Kjellerstedt FOTO: Peter ERICKSSON


Martin Damberg och stora planer. Bestående av 5 medlemmar så är Martin Damberg och stora planer det första bandet upp på Lillparkettens scen, med sin lugna och trallvänliga melodi och kompatibla skönsjungande ledsångare och backup sångare tar de publiken med storm. Armar i luften och klappande händer i takt till musiken, tändare som hålls upp till de lugna låtarna. Bandet utlöser även en oseriös och något flummig mosh som sakta balanseras ut innan den drar igång igen. Jag blev också ytterligare imponerad av att sångaren dedikerade

låten Har du drömmarna kvar? Tills en närstående till honom. En väldigt fin sak att göra, och ett underbart val av låt. När Martin Damberg och stora planers tid var (tyvärr) över så bröt både jubel och applåder ut, följt av ett mässande ’’En gång till! En gång till!’’ En indikation på att det här 5 manna bandet från Habo var en självklar hit under fredagen. SKRIBENT: Aida Hotic

Requiem for a soul. Requiem for a soul är det första bandet som intar scenen i Rotundan med härligt uppvärmande metal/screamo i den mörka regniga höstkvällen. Spelningen började lite segt men tempot ökade efter någon låt och publiken började tina upp. Bandet kunde dock trycka på lite till men de bjöd ändå på ett överraskat och imponerande framträdande. Kul

att de har åkt hela vägen från Norge för att besöka årets festival! Kul med lite yngre band som spelar, och att de spelar så skickligt! Killarna har en lovande och ljus framtid framför sig tror jag. De helsköna musikerna från Norge vill vi se mer av! SKRIBENT: SABINA PERSSON

Path of Denial. Deathmetalbandet från Jönköping bjuder återigen på en skitbra spelning med mycket tryck! De kör på direkt och trycket håller genom hela spelningen och hela Rotundan dunkar. Bandet lyckas få igång publiken direkt och håller uppe tempot under hela spelningen. Det var ännu inte så mycket folk på festivalen när bandet spelade men de flesta

av besökarna stod inne på Rotundan under den halvtimme som Path of Denial spelade. Och det förstår man, med influenser av bland annat The Forsaken och Cult of Luna kan det bara inte bli fel! Path of Denial kör sin grej och de gör det väldigt bra! SKRIBENT: SABINA PERSSON

FOTO: PETER ERICKSSON


En analys av stämningen. Känner du som jag, att det blir lite för mycket press på artisterna under en festival som denna? Att vi genast drar slutsatsen att det är dem som gör en bra festival?

Man stod i små grupper utspridda i hela lokalen och visade inget tecken på någon njutning av musiken, mer än ett visst subtilt gungande med huvudet.

Jag har då ett mycket glatt besked åt dig som skulle råka tycka detta. Detta är ingen artikel där man recenserar artisternas insats som stämningshöjare, utan oss besökare.

Inget vidare headbang vill jag dra som slutsats efter mina femton minuter, men eftersom mitt besök var så kort kanske jag inte är rätta person att dra sådana slutsatser.

UNPLUGGED. I början av Nordisk Gårdsbandsfestival verkar ungefär hela besökarna bestå av entusiastiska och något uppstressade funktionärer. Så även vid Unpluggedscenen.

TEATERLADAN. Min första tanke var den typiskt pessimistiska att vädret skulle stjälpa stämningen – men trots besökarnas eventuella blöta strumpor efter en promenad i diverse pölar, tycks det vara en god stämning.

Aktiviteter hos 365 saker att göra, prisvärd styling av frisörelever och Guitar Hero-spel verkar mest locka just funktionärerna. När Amanda Lindholm dyker upp, börjar det gradvis komma mer och mer människor, även icke-funktionärer som mest verkar bli förvirrade av de pågående aktiviteterna, och sätter sig lite skyggt för att lyssna på musiken. När Jens Proud Project spelar är stämningen ännu högre, besökare står tätt vid scenen för att både äta fika sig till nya krafter, och givetvis för att lyssna på Jens Proud Projects låtar om fanatiskt elaka chefer. ROTUNDAN. Den korta stunden jag spenderade i Rotundan, var ingen stund jag kommer att minnas inom en snar framtid för den goda stämningen.

När jag, återigen trampandes i pölar, lämnar Teaterladan fastslår jag att har man bestämt sig för att gå ut i ösregn, mörker och eventuella vattenpölar på marken, är man redo och färdig för bidra med fin stämning.

LILLA PARKETTEN. Det första som slår mig under mina besök på Lilla Parketten är hur jag känner att det rödaktiga ljuset och den mycket behagliga temperaturen reflekterar publikens sinnesstämning – det finns en vad jag vill betitla mysig underton, och ordentligt med förväntan och entusiasm. Dans är en aktivitet som bevittnas här, och det känns som om dansen är vad som bekräftar en riktigt fin stämning från publikens sida.

SKRIBENT: ELIN HÅÅRD

FOTOTÄVLING! Har du kameran sprängfylld med grymma konsert- och festivalbilder från NGF? 16-17/10? I Huskvarna folkets park? Skicka in bilderna och tävla om fina priser!!!!

Skicka in dina bilder med kort bildbeskrivning till fotongf@ hotmail.com GLÖM EJ namn, ålder och telefonnummer så vi kan kontakta dig!

Tävlingsregler: Max 2 tävlingsbilder/person. Man tävlar i 2 kategorier; Bästa konsertbild och Bästa festivalbild (kan vara allt från vimmelbilder, roliga fans, bästa polarna, kärlek mm)

Förutom fina priser till vinnarna i varje kategori, kommer de 20 bästa bilderna att ställas ut på Brunnen (mötesplats för ungdomar). Brunnsgatan 9 i centrala Jönköping. Mer info hittar du på www.brunnen.dinstudio.se


En mänsklig pyramid.

Rebecka Johansson, Antonia Klint och Robert Zeiner var med och byggde en mänsklig pyramid.

Genom allt sorl hörs plötsligt någon som ropar att alla ska komma till 365 saker för nu ska här byggas en mänsklig pyramid! Spontana skrik hör lite överallt ifrån och folk börjar samlas. Några minuter senare står omkring 20 personer och laddar. De lägger upp taktik om hur de ska gå till väga och ser på hur det kan gå till i en youtubevideo. På kommando börjar folk organisera sig. De största får börja på parken och sedan byggs det på med våningar. På andra våningen börjar det bli lite vingligt, en det håller. Det syns hur tungt det är att bära någon annan på sin rygg. Svetten börjar tränga fram och folk slänger sina mössor och kepsar. På tredje försöket lyckas även en tredje våning byggas. Pyramiden står stolt något minut innan den omvandlas

till en hög människor på mattan. Efteråt haffar jag tre stolta deltagare; Rebecka Johansson, Bankeryd, Robert ”Svampbob” Zeiner, Huskvarna, och Antonia Klint från Jönköping. Hur kommer det sig att ni hamnade i pyramiden? Rebecka: Det var en ren impulsgrej! Robert: Jag gör allt, och pyramiden kom i min väg Hur var det? Robert: Det var jobbigt att vara underst men jag fick ryggmassage av Antonias ben, haha. Kan ni tänka er att göra om det någon annan gång? Alla: JAAA! SKRIBENT: Sara Margareta Klasson FOTO: EVELINA KLINGHULT

Så var första dagen ett minne blott… Det började som ett lätt pirr i magen. För Anna när hon var uppe innan solen gått upp, för Sara när hon försökte komma över en veckas huvudvärk och sov extra många timmar och vaknade utvilad. Samtidigt på en annan plats försov sig Elin och sprang till skolan i full fart med NGFtröjan på. Louise minns inte morgonen, och vad spelar det för roll, vi har en hel kväll att minnas… Martin Damberg och stora planer öppnade festivalen och vi längtar lite tillbaka till låten han skrev en deppig höstdag för ett år sen. Sen rullade det på med band och ”poff” så var klockan långt efter Bolibompa. Vi diggar mitt i skriveriet till Cobrastyle och tänker på när Amanda Lindholm gjorde Sara stum och vi funderar över banden som aldrig dök upp. Anna försökte vänja sig vid scream, tänkte det är lite som Whiskey. Sara tycker bearnaisesåsen var god, Louise mage kurrar fortfarande. Livet är ett mysterium.

Det var en kväll då folk kom bort från varandra, och folk fann varandra,. En kväll då utrivna lappar fick en mening. En kväll då alla went simple crazy, on stage, backstage. En kväll då vi gjorde som hjärtat sa. Vi vill tacka alla sjukt grymma band som lirat och alla sköna människor som gjort kvällen så himla himla fin.

SKRIBENT: REDAKTIONEN


Få en ny frisyr för en tjuga. I ett hörn nära caféet sitter två tjejer och masserar varandras händer. De kommer från frisörprogrammet på John Bauer och har under kvällen stylat människors frisyrer för en tjuga. SKRIBENT/FOTO: Emma Svensson och Stina Råsberg

Vad har ni gjort med folks frisyrer? Emma Svensson: Vi har plattat, tuperat, våfflat…allt från seriösa grejer till helt crazy! Anna Söderberg: - På en person gjorde vi spikes, haha. Hur går det med inkomsterna? Vi har tjänat lite mer än 200 kronor på två och en halv timme. Så det är helt okej! De berättar att många har velat få sitt hår fixat, så de har haft fullt upp. Men imorgon kommer två andra och byter av så då hinner de se lite annat på festivalen också. Från vad de har uppfattat hittills så verkar festivalen vara riktigt mysig och de hoppas den känslan kommer att hålla i sig hela festivalen.

SKRIBENT: Sara Margareta Klasson FOTO: ANTON THORSTENSSON (Festivalphoto.net)

Festivaltidningen frågar och du svarar. 1. Vad tycker du om festivalen hittills? 2. Kommer du hit imorgon med? 3. Vilka band är du här för att se?

Linn Johanneson

Jakob Fransson

1. Skitbra. 2. Ja.

1. Biljettpriset borde sänkas, vet många som skulle komma i så fall. Festivalen i sig är väldigt bra.

3. Six sin och paraline.

2. Ja. 3. Deserted avenues och The divided.

SKRIBENT: Evelina Klinghult FOTO: Emma svensson

vi sa vi skulle ses på månen inatt. Du vet den där känslan när du ser någon på stan som ser ut att vara en gammal polare och du kommer på, precis när du har fångat blicken, öppnat munnen, format läpparna till ett… att det är han från Idol eller hallåan på tv4 eller hon du köpte mjölk av igår på hörnan. Känslan av totalförvirring, allt tappas för en jävligt lång sekund, världen snurrar som ett pariserhjul med 500 hästar. Som när du ringt på dörren och är helt säker på att tjejen från igår ska öppna som du bara var tvungen att se igen och så står Bengan där i dörröppningen och för en jävligt lång sekund glor du rakt fram med öppen mun och ET- ögon, en jävligt lång sekund innan han sträcker fram handen, säger; Bengan, brorsan. Och typ när trappan är ett steg kortare än du trodde och foten liksom trevar i luften som en desperat hand, tappad i folkvimlet och det är svårt att bygga trappsteg av luft och jag skulle komma fram till något men den röda tråden försvann och jag är ingen en katt, tycker inte om att jaga garnnystan längre men jag ville bara säga att; jag fortfarande tappar allt när jag ser dig, precis som du sa SKRIBENT: Anna Persson Kjellerstedt


Festivaltidningen 2009 #2  

Festivaltidningen från Nordisk Gårdsbandsfestival 2009 i Jönköping. Nummer 2

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you