.Torsdagen 09.04 1981
•..............••., ••...........•......•.............. ............ Idagh~rÖP:smu:;ikrecen- ~l.,\~~. JI CCR ta ° gar ten te studteon vAl\\, i'" PO~N
~
.
:
O
I
renter skarpt greppet om musikutbudet, och tar sig en titt på ett flertal intressanta musik!:Yk~ter. • O. Har ar det fralla ~m allt fr'!n Aret~a Fran.klm .VIII. Closh till Alvan Tuoh,tortJ, pa dragspel.... .. OVännen BG Laxell K,0r en betraktelse med anledmng av Mike Bloomfields plötsliga död medan STIG mumlar tJidare i musikvärlden. O Hör till godo!
I
I I I I
.>
I I I I I I I I I I I I
D CAMEL: (DECCA 5323)
Nude
I
I
• I
I I
I I I I I I I I I I I I I '1
•• •• •• •• •• ••
.....
I I I I I I I I I I I I I I
I I I I I I I
I I I
I I I
I I I I I I I
~\UvA~~\
"tU
CJ ERIC CLAPTONS nya LP "Another Ticket" ligger sedan en kort tid tillbaka på skivdiskarna väntande på ivriga köpare. Gamla Claptonfans blir nog en aning häpna när plattan väl ligger på skiv tallriken och Claptons välkända gitarrsound strömmar ut . Det är fortfarande blues som EC bjuder oss på men språkdräkten har ändrat färg. Eric Clapton har, i likhet med en annan historisk popveteran Bob Dylan blivit religiös. ' ,
D ATT SPINNA runt denna in tressanra berättelse, skriven av SUJan Hooller, är ett mycket lyckat drag . Man Br en bättre helhersintryck av skivan. Camels oskrivne ledare Andrew Ultimer har ensam gjort musiken till samtliga spår utom tv~. där han haft hjälp av Wlllltins respektive Scheel· hl1OJ. Musiken får mig att tänka pi forna dagars Camel. d~ spelade de lugna och mycket melodiösa stycken och det är nog det gruppen behärskar
•••
•••
O VECKANS PANGNYHET är att gamla rockstofilerna i Cree
. O ETT PLOCK BLAND mina favorit/åtar just nu ger för handen 'att jag helst lyssnar på Roxy Music med Bryan Ferry i spetsen i deras utsökta version av John Lennons "Jealous Guy". Den hetsande, lockande "WaJking On Thin Ice" med Yoko Ono är en annan favo rit liksom Out/aws häftiga upplaga av "Riders In The Sky". Tom Jo nes' gamla version ter sig som ett tomt skal vid en jämförelse. Menlös är titeln på Mikael Rickfors' nyaste singel, "Yaeh, Yaeh", men den tar ett gastkramande grepp om lyssnaren. "In The Air To night" med Phil Collins kan jag bara inte undvika att ta med och till sist väljer jag "Once In A Lifetime" med TaJking Heads, en låt som bara blir bättre och bättre för var gång jag hör på den.
dence Clearwater Revival igen 't ågat in i skivstuc:Uon. Det har gått nio år sedan senast och trots att gruppens profil nummer ett, John Foggerty, saknas väntar vi med spänning på vad som komma skall. John Foggerty håller förresten på och filar ihop ett soloaJbum, men filandet måste börja bli en aning segt eftersom han hållit på i fle· ra år.
••• O MUSIKINDUSTRINS stora nöje just nu tycks vara att leka med kassetterna. Bolaget Island, med sådana artister SOm J.J. Cale
D STYX: Paradise Theatre (A&M AMLK 63719) OM DU ÄNNU inte hunnit bekanra digmed Styx, si är det nog dags nu. Gruppen har gett ut skivor sedan mitten av 70-talet s~ n~ra nybörjare är dom definitivt inte.
Bandet har fem medlemmar: Den· niJ De Young, famn Young. Tom my Shaw och tvillingbröderna fohn och Chuck Pano%%o. AHa är hemma frm Chicago utom Shaw som har si na rötter i sydstaterna. Paradise Thelllre har fitt ett varmt motragande . den har legat högt ~ bide Englands- och USA-listan och i · - millen av mars var LP:n den mest spelade skivan i USA:s radio.
D STYX SPELAR en melodiös hhdcock , typ Boston-Kansas. Smgen har en framträdande plars och gitarrsolon finner man p~ de f1es· ta spåren . Tv~ litar har ett mycket utmärkande brass, nämligen den svängiga Nothing Eller Gon AJ Plan ned och den n~ot I~ngsammare lo nely People. The Bnt OfTimeJ, den enda lug na biten p~ LP:n har getrs ut p~ sin.
gel. Den fina smgen gör det -t iII ett mycket lyckat val . En liten stump av den här I~ten inleder och avslutar LP:n. här har dock titlarna blivit A.D .1928 och A.D . 1958. Rockin ' The Paradiu har ett här ligt "go". absolut förstklassig rock. Snabba Too Much Time On My Hallds kommer iIlte Imgt efter.
D fAG TYCKER IIIt texten fl/I
samhet i och med att han anslöt sig till Paul BUII~1d Blues Band. Via dem kom han också i kontakt med Bob Dylon, som jammade med bandet vid den mångomtalade Newpon Folk Festival, där Dy lans elektrifiering väckte ramaskri bland folkmusikouristerna. Bloomfield fick inbjudan aU medverka på Dylands första elektrifie rade LP, "Bri"gi"g il btId home", och dess upproljare "Highway 61
. En nyhet bjuder gruppen p~ iform
av ex-IOCC medlemmen Duncan . Mackay p~ klaviatur. Kanske tänker han sl~ sig ner hos dem?
D FÖRSTA SIDAN börjar med en av de bättre bitarna. City Life. Den inleder lugnt och stilla med s~ng. pi ano och akustisk gitarr, för an sedan öka tempo en aning . P~ titell~ten Nude finner vi bländande pianospel a la Elton John och ett enast~ende gitarrsolo .
Capturedär en rivig l~t . där jag lade märke till det ovanliga instru· mentet koto och ett fint strikarran Homecoming gemang . Nude I Theunder marscherar ;\sHdarnas jubel och orkesterns musik. Skivan avslutas med LieJ och (naturligtvis) The UlIf Farewe//. D Lyd ett gott rrid: KÖP OCH NJUT'
•••
O DEN KORTASTE skivrecensionen jag tillsvidare stött på drab bade Trevor Robins' singel "Take Me To A Party" i Melody Maker. Carol Clark behövde ett enda ord för den här plattan: - No! Ganska tillintetgörande eller hur??
bäst.
A-sidan fortsätter instrumentalt med Drafied. Doch och BelUhed och avslutas med stämningsfull flöjt p~ UlndJcapeJ, ocks~ den instrumen tal. Öppningsspåret Changing PlaceJ ~ B-sidan är märkbart afro influer at. men s~ har man ocks~ kallat in extra hjälp i from av afrikanen GaJ' per Ulllar, som hanterar alla rytminstrument. Sedan följer tre korta bi. tar. tv~ instrumentala (Pomp & CircumIlance och Re(lectiom) och den fint sjungna PleaJe Come Home.
och Bob Marley på sin etikett, har nu börjat producera l + l kasset· ter. På den ena sidan hittar du ett komplett album, på den andra kan du själv spela in eller som reklamen spyr ut: - One side what you like. One side whatever you like. När dyker fenomenet månne upp här?
O SVENSKA BANDET Dave and the Mistakes har under hela mars månad turnerat i England som uppvärmningsband åt de engels· ka och svenska musikrecensenternas gullponke Elvis Costello och hans attractions. Kritiken har varit hyfsad och gruppen lär låta höra av sig ännu mera efter den här turnen.
•••
SKL
D DEN HÄR LP:N är uppbyggd kring den sanna berättc:lsen om en japansk soldat. som i misstag under andra världskriget blev kvarlämnad p~ en öde ö. Han levde p~ ön 29 ~r, i tron att kriget fortfarande p~gick . Hans mili tära uppgift var att bestiga en när liggande bergstopp och avlossa ett skott varje m~nad. S~ plörsligt en dag dök ett flygplan upp och kastade ned flygblad, där det stod att kriget var över for länge sedan . - Detta var nog endast en trick av fienden . förmodade Nude och fortSatte sin vana trogen. En dag hoppade ett flertal män utan förvarning ~ Nude. gav ho nom en nedsövande ·spruta och förde honom tillbaka till civilisationen . Återanpassningen var svår för vår vän krigaren, som utkämpat det anga kriget och det sista man s~ av Nude var en sommarkväll 1972. d~ han talade med en grupp människor innan han seglade ut ur hamnen .
.
Rnisiutl".
MIKE BLOOMFIELD hans karrleaeer blev lerrl-terande oC.ullbordad I I
O MIKE BLOOMFIELD, vit amerikansk bluesgitarrist och en av de mest framstående i sin genre, hittades ror några veckor sedan död i sin bil med en tom burk märkt "Valium" bredvid sig. . p OI'ISutrednin garna ha r ännu mte gett besked om d en ver kl'19a dödsorsaken. Bloomfield var ursprungligen från Chicago men kom tidigt till Ka lifonien där han som 19-årig sessionmusiker spelade tiUsammans med bl.a. Big Joe Williams, Sleepy John Estes och Mitch Ryder. Hans xitarrspel började dock få större publik och större uppmärk-
O 1967 LÄMNADE Bloomfield Paul Butterfield Blues Band och var med om att bilda gruppen Fleclric Flog tillsammans med bl.a. Buddy Miles (trummor), Barry GoIdber,g(orgel) och Nick Graveniles(sång). E1ectric Flag kunde dock aldrig leva upp till de stora förväntningar· na och bandet blev yuerst kortlivat. Bloomfield började samarbeta med en sessionmusiker som också medverkat på Dylans rockplauor, AJ Kooper, som hoppat av från sitt projekt Blood, Sweat & Tears. TiUsammans med Steve SliJIs (tidigare i Buffalo Springfield och se nare i Crosby, StiUs, Nash & Young) gjorde Bloomfield och Kooper aJbumet "Super Sessions", vilket visade sig bli så framgångsrikt att samarbetet Kooper & Bloomfield fortsatte med dubbelaJbumet "The Live Adventures of Mike BIoomfield ami AJ Kooper' '. O BLOOMFIELDS rena och klara gitarrlöpningar väckte aUt större . respekt bland kritikerna och man bokade plats ror honom i den abso luta toppen av bluesgitarristhierarkin, bland namn som Jimi Hendrix, Eric Clapton och Johnny Winter. Bloomfield utnyttjade dock inte denna chans utan försvann med . några små un dan tag när, helt iirån scenerna och h ans namn b öCJade under de närmast därpåföljande åren falla i glömska . 1975 dök han åter fram i rampljuset då gruppen KGB bildades. Förutom Bloomfield var medlemmarna Barry Goldberg, Ray Kenne dy, Traffic-basisten löd Grech och VaniUa Fudge-trummisen Carmine Appice.
L••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••