Issuu on Google+

1

Fotbollens hรถga visa Pierre Mens

Bjรถrn Ranelid


2


3


Fotbollens hรถga visa


Fotbollens hรถga visa Fotografier: Pierre Mens

Texter: Bjรถrn Ranelid


© 2009 We are Sailing / Monbijougatan 17 g / 211 53 Malmö / Sweden / info@wearesailing.se / www.wearesailing.se / ISBN: 978-91-633-4931-7 / Fotografier: Pierre Mens /Texter: Björn Ranelid / Design: Daniel Diego Lincoln / Omslag: Lukas Möllersten / Sättning: Andreas Wagner / Tryck: Tallinna Raamatutrükikoda, Tallinn / Koncept och produktion: We are Sailing


Fotboll och dikt lever av samma jord, luft och sol.


10

V

id den tiden låg jag i fostervattnet. Öresund och stadens kanaler frös till is, men inte moderns innanhav. Det första ordet i barnets mun är en frukt av ett mirakel. Mitt språk föddes i Malmö och det existerar i endast ett exemplar. Så är det också med varje människa och fotbollsspelare på Jorden. Arbetarna cyklade från och till Kockums Mekaniska verkstad och Malmös hemmamatcher på Idrottsplatsen. Brandsoldater, golv­ läggare, murare och chaufförer spelade i stadens främsta lag. Hustrun och fästmön väntade snällt med söndagsmaten fram till klockan fyra på eftermiddagen. Matchen började halv två. Det var ett heligt klockslag för alla fotbollsälskare i Sverige. Amatörspelarna vilade således inte på den sjunde dagen i veckan. Männen i publiken var klädda som till högtid och fest i skjorta med slips, kavaj och hatt. Det var lätt att räkna de vita studentmössorna i mängden på läktarna. 1949 begynte mff den längsta serien av matcher utan förlust i Allsvenskans historia. Sverige hade varit i det närmaste helt förskonat från världskriget. En murare från Malmö var statsminister i fjorton år. Han föddes i ett litet hus på Kulladal. Gatan bär numera hans namn: Per Albin Hanssons väg. Dit flyttade min familj 1965. Den unge konstnären Gerhard Nordström målade de svenska mästarna det året. Tavlan kom att hänga i föreningens styrelserum

på Malmö stadion. När jag hade börjat spela i klubben som junior såg jag konstverket i samband med träning och match. Sverige besegrade England på Råsunda den 14 maj 1949. En må­ nad senare mötte mff det italienska storlaget Milan på hemmaplan och segrade med fyra mål mot ett. Gunnar Nordahl spelade center i Milan. Teknikern Carl Palmér dirigerade och briljerade i Malmö. Han hade debuterat i Allsvenskan den 6 juni detta år. Även Palmér skulle senare i karriären bli professionell spelare i Italien, men Gunnar Nordahl blev den förste svenske spelaren i den ligan. Han skulle komma att vinna skytteligan där fem gånger och det är ett rekord genom alla tider. På litet mer än ett år från 1949 sattes inte mindre än sju publikre­ kord på Malmö Idrottsplats. Den 7 maj 1950 bevittnade 19 575 perso­ ner matchen mellan mff och Kalmar ff och den 10 juni kom 20 784 åskådare till hemmalagets möte med ac Milan. Det fanns tre bänkrader på löparbanorna. Förslagna och modiga ynglingar hade klättrat upp i träden för att få en bättre överblick än alla andra. Vänsteryttern Stellan Nilsson sprang ut och pussade frun på kinden innan han slog ett inlägg som Börje Tapper nickade i mål. Pojkarna i publiken bar skolmössor med hård, svart skärm. Nå­ gon hade kravatt i halsen och kavaj med näsduk i bröstfickan. De yngsta i publiken erbjöds förmånen att få ligga eller sitta på gräs­


mattan bakom målet i väster. Det var inte tillåtet i öster, men där fanns å andra sidan anslagstavlan med alla siffrorna och resultaten i halvlek och vid matchens slut. Pojkar och flickor i publiken som ännu inte lärt sig att läsa lade märke till bokstäverna på urtavlans framsida, ty där stod eterna ur. Från a till och med m kunde man följa resultaten under de olika matchernas gång runtom i Sverige från Sandviken ner till Malmö. Litet h och s betydde halvtid respektive slut. Så löd söndagens enda lektion i modersmålet. Ingen kunde säga när mössans skärm långsamt men säkert vred och smög sig bak i nacken på ynglingar och unga män.

11


N

är kriget andas in långt borta blåser det sin luft där du står i nästa stund. Det är en vacker och solig dag den 29 maj år 1944. Världen brinner, men sju fotbollsspelare är glada och kan inte klandras för vad som händer i grannländerna Norge, Dan­ mark och Finland. Kjell Hjertsson bär dock militära kläder. Han har fått permission denna söndag för att spela match i Malmö. Han krokar arm med Börje Tapper, pappa till Staffan som en dag skall spela till sig såväl guldmedaljer som en plats i landslaget. Två av herrarna har kammat mittbena. Hans Malmström är den ende i ledet som inte bär vit skjorta och slips. Kjell Rosén och Stellan Nilsson håller en cigarett mellan fingrarna. Det är tiden före dietister, fysiologer och hälsolärans abc i idrottsvärlden. Sture Mårtensson är förmodligen den längste spelaren i klubben genom tiderna, om man bortsver från målvakterna Janne Möller och Mattias Asper. Han är i varje fall den ende som samlat på konst till den grad att han lämnade efter sig en förmögenhet. Han ägde bland annat en liten målning av självaste Picasso. De vandrar längs med den största teaterbyggnaden i norra Euro­ pa som invigdes just detta år. Den norra läktaren på Malmö idrotts­

plats lägger kinden mot teatern. Det är således inte många hjärtslag mellan de två scenerna. Allsvenskan spelas under höst och vår vid den tiden. Malmö Fot­ bollförening vinner serien den säsongen när världskriget påbörjar sitt sista år. Sedan den 7 maj 1945 har det rått fred på Jorden i sam­ manlagt tolv dagar. Det rekordet i mänsklighetens historia skrivs ald­ rig i idrottens böcker. Medborgarna i staden som kommer för att beskåda Shakespeares, Ibsens och Strindbergs dramer är inte desamma som tar sig för att se fotbollens främsta aktörer på en scen av gräs med vita kritstreck.

13


F

orna tiders fotografer behärskade konsten att framkalla foto­grafier i mörkrum med särskilda vätskor. Fransman­ nen Jacques Daguerre experimenterade med olika metall­ filmer och möjligen av en slump lyckades han framställa ett tunt skikt av ljuskänsligt silverjodid. Därmed förkortades avse­ värt exponeringstiden. Senare uppfann han även fixativet. Fotograferna är framtidens tjänare. Människor som vandrat på månen och bröderna Wrights första försök att flyga i en maskin med motor vid Kitty Hawk den 17 december 1903 skulle inte ha varit kvar åt eftervärlden, om inte påpassliga och duktiga fotografer varit på plats i rätt tid. Det var en svensk kamera av märket Hasselblad som följde de för­ sta astronauterna när de landade på månen 1969. Inom idrotten har miljontals stora ögonblick av glädje, sorg, smärta, seger och besvikel­ se blivit till för betraktare världen över genom fotografernas arbete. ifk Göteborgs målvakt Henry Andersson vrider huvudet i exakt rätt ögonblick för att hinna se när bollen rör vid nätmaskorna. Ingen kan vara säker på vem av spelarna på bilden som har avlossat skottet, ty det går inte att utläsa av kropparnas lägen. Jag vet att Kjell Rosén just har skjutit skottet som blev till ett mål för mff.

15


P

å alla biografer och idrottsplatser i min barndom härskade en vaktmästare. Han bar alltid skärmmössa och uniform. Han skulle stå för ordning och reda inför åskådare och pu­ blik. Ett förgyllt märke hade vandrat länge i hans kropp innan det slutligen fastnade på tyget över den hårda skärmen. På den tiden brann inga bengaliska eldar på läktarna och be­ greppet huligan hade inte några rötter på en svensk gräsplan. An­ hängarna till de olika lagen slogs inte med varandra före eller efter matcherna. Varannan söndag under tre säsonger låg jag på gräsmattan bakom Malmös målvakt. Tore Svensson kom från Falkenberg till mff och hade knäskydd när han spelade. Gubbarna drack pilsner och lemo­ nad eller kaffe i pausen. Serveringen fanns under den norra läktaren. Stadens längsta syrenhäck växte i väster. Det blev ett speciellt perspektiv för barnen, när de såg matcherna sittande eller liggande på gräset kanske fem meter bakom kortlinjen och målet. Alla kommentarer från spelare och domare på den ena planhalvan hördes tydligt. Gräset doftade. Tore skrek och domderade vid hörnor och frisparkar. Sune Sand­ bring på högerbacken var kortvuxen, rödhårig, hjulbent och hade lindat sitt ena knä. Charles Gustafsson bar hemmalagets fräckaste förnamn och galopperade på sin högerkant.

Vaktmästaren Nils Gren ler förnöjt när han lyfter sin högra arm i en segergest bakom sex heliga bokstäver i ordet utsålt. Så krönte han söndagen på idrottsplatsen i staden Malmö.

17


L

ångt före det att svenska familjer åkte på semester till solen över Grekland, Spanien och Italien, så besökte fotbollslag och män och kvinnor inom idrotten fjärran länder. Söner i den svenska arbetarklassen blev högtidliga och stolta repre­ sentanter för sitt fosterland när de kom till exotiska nationer. Malmö Fotbollförening var den första svenska klubben som bjöds in till att spela i Brasilien. Det inträffade 1949. Laget mötte storlagen Palmeiras, São Paulo, Flamengo, Botafogo, Fluminense och Corinthians. Svenskarna förlorade fem av matcherna och spe­ lade oavgjort i två. När laget återvänt till Sverige gjorde mff sina två bästa säsonger någonsin och spelade fyrtionio matcher i rad utan förlust. I världs­ mästerskapet 1950 fanns sju spelare från mff i truppen och Sverige erövrade en bronsmedalj. Lagkaptenen Erik Nilsson blev nästan ett med siffran tre på ­r yggen. Han var trogen föreningen under hela sin aktiva karriär och flerfaldig landslagsman. Han gjorde sex hundra matcher i mff. Här skakar han hand med värdlandets kapten och skall snart växla standar med honom. Domarna är klädda som till en frackmiddag i tropiskt klimat. Kortbyxorna misskläder dem inte. Diplomati och tecken på fred och vänskap mellan länder och folk sker ofta i första hand på idrotts­ arenorna och inte på internationella kongresser.

När domaren blåser till match mellan svarta, bruna och bleka spe­ lare i världsmästerskapet i fotboll, så börjar också de riktiga mötena i Förenta Nationerna.

19


S

venska fotbollsspelare brukar inte uppskatta vinter­ träningen. Särskilt inte när det blåser kalla vindar och snöar. Så länge matcher och träningar sker utomhus råder ingen människa över vädret. Fotboll kan spelas på grus, sand, natur- och konstgräs. I Örebro, Gävle och Borås spelar numera hemmalagen på konstgräs till en del av motståndarnas missnöje. Det underlaget har dock förbättrats det senaste årtiondet, men det kan aldrig bli som ett naturligt gräs som doftar om sommaren. Jan Ekström kom fram närmast som ett underbarn och gjorde sin debut i a-laget redan när han var sjutton år. Han spelade sin ­första landskamp året senare. Här tampas han med bröderna Arne och Kjell Hjertsson och Egon »Hemlige Jönsson« på grusplanen söder om Idrottsplatsen i Malmö. Egon nickar. Alla bär stickade mössor i kylan. Planen är täckt av snö. Det enhetliga träningsstället är iögonenfallande. Alla fyra har snören i halsen på tröjorna och de rätta strumporna för match. Jag brukade gå från Sallerupsvägen där jag bodde till Idrotts­ platsen för att se när Prawitz Öberg, Sune Sandbring, Tore Svensson och Charles Gustafsson tränade. Då stod vändkorsen öppna. Den ny­ klippta gräsmattan doftade i april och maj.

Inga siffror hängde i sina krokar på anslagstavlan. Klockan på J­ ohanneskyrkan slog i öster. Stadsteatern var stor och tystlåten. I Pil­ dammarna simmade svan och and. Det gamla vattentornet stod på en liten kulle. Malmö Allmänna Sjukhus tedde sig alltid litet skrämmande för mig, ty där hade jag legat som patient efter den svåra skallskadan som jag ådrog mig i hörnet av Smedjegatan 7 och Södra Förstadsgatan 90 där mamma arbetade i Anderssons köttaffär. Då var jag fem år. Den gälla tonen i mitt huvud är ett men efter skallskadan som följt mig i alla år. Den påminner om en sågklinga som klyver splintved. Nu har den givit er och mig varje bokstav och mening i denna betrak­ telse över Malmö Fotbollförening genom tiderna. Jag vet ingenting om tystnad i livet, men en hel del om jubel och rop bland åskådarna till en fotbollsmatch. En seger för laget i mitt hjärta låter inte som ett nederlag. När som helst kan jag mana fram ljudet av tjugo tusen människor som skriker ut sin glädje efter ett mål.

21


D

et tar tusendelen av en sekund när en människas liv förvandlas i ett slag. Olyckor med bil, motorcyklar, bå­ tar och flygplan inträffar varje dag någonstans i världen. Ingen individ tar sig igenom sjuttio eller nittio år i livet utan att någon gång drabbas av olika missöden och olyckor. Människor som sysslar med olika idrotter på professionell nivå, men även amatörer i tennis, badminton eller boxning riskerar att bli mer eller mindre allvarligt skadade i samband med träning och match. Henrik Larsson bröt skenbenet när han spelade i Celtic. Miljoner människor kunde se olyckan i televisionen. Den lever av repriser på det elektroniska nätet. Jag satt på Råsundas läktare i november 1994 och såg när Tomas Brolin skadade foten allvarligt i samma stund som han passar bollen från höger till lagkamraten Martin Dahlin som gjorde mål mot Ungern. Andra fotbollsspelare har dött under pågående match. Ungra­ ren Miklos Fehér faller livlös på planen när han spelar en match för Benfica. Marc-Vivien Foe i Kamerun avlider under semifinalen mot Columbia. Den tjugotvåårige mittfältaren Antonio Puerta i Sevilla kollapsar i en match mot Getafa i den spanska ligan. Hans liv går inte att rädda. Det händer ofta under match att vissa spelare skadar sig lindrigt. De får en spark på benet; de råkar nicka samtidigt på bollen och stöter

ihop sina skallar. Någon trampar snett och stukar foten. Knä­skador och bristningar i lår och vader är tämligen vanliga. En fotograf kan fånga en situation som i efterhand kan te sig dra­ matisk och olycksbådande, men i själva verket blir bilden en optisk villa för betraktaren. Bertil Nilsson spelade vänsterytter och han nådde det svenska landslaget. Det är anmärkningsvärt att han gjorde landskamper även när han lämnat mff och spelade i Halmia. I en bortamatch mot Thailand sköt han mål i den 79:e minuten. Han är son till Sven Nilsson. Denne var länge aktiv i klubben som spelare, tränare och lagledare. Bertil råkade sparka målvakten i ansiktet. Det inträffade i en match mellan mff och Malmö bi. Gårdvaren blev inte skadad och domaren dömde inte frispark. I stridens hetta är det inte alla gånger lätt för spelarna att ha kontroll över sina kroppar och rörelser i olika situationer på planen. Bertil uppträdde alltid som en gentleman på planen. Han är en av de söner som har fört namn och tradition vidare i Malmö ff.

23


F

örfattaren måste vara en tro högre än livet. Detsamma gäl­ ler för människorna som beger sig till en fotbollsarena i syfte att se en match. Vädret bör vara vackert. Kyla, hård vind och piskande regn är styggelser för publiken. Det gäl­ ler i synnerhet för de åskådare som står på läktarna och inte har tak över sina huvuden. Malmö Fotbollförening bär av hävd ljusblå tröjor och strumpor i samma färg. Reservdräkten tonar mer i rött. Föreningen bär smek­ namnet Di blåe bland anhängarna. De flesta lagen runtom i världen har namn bredvid de officiella. Dessa omskrivningar kan komma sig av just färgen på klubbdräkten eller en talande egenskap hos klubben. Arsenal kallas The Gunners. Liverpool blir The Reds i folkmun. Barcelona får kortformen Barca rätt och slätt, medan Juventus om­ skrivs som La Vecchia Signora, vilket på svenska betyder Den gamla damen. Om den ljusblå himlen lånar sig till tyget i lagets strumpor, så är publiken på gott humör när matchen börjar.

25


28

E

n straffspark innebär sanningens ögonblick för målvakten, men det gäller också f��r skytten. Vid ett tillfälle avslöjade kamerans rörliga bilder att en av världens främsta fotbolls­ spelare genom tiderna, Zinedine Zidane, kräktes sekunder­ na innan han skulle skjuta en straffspark i ett avgörande läge i en stor match. Han visste att det inte fanns några gömställen just då. Målvakten brukar vara den spelare som gör många matcher för laget i karriären. Karl-Oskar Svensson i Helsingborg stod fler än sex hundra matcher i klubben innan han slutade. Tomas Ravelli har det svenska rekordet i antalet landskamper med 143, Dino Zoff gjorde 112 och Peter Schmeichel 129. Helge Bengtsson, Tore Svensson, Jan Möller och Jonnie Fedel vaktade Malmö Fotbollförenings mål i många säsonger. Målvakten brukar utmärka sig rent kroppsligt genom att han tillhör de längsta spelarna i laget. Helge »Gripen« Bengtsson mätte dock endast en me­ ter och sjuttiofyra centimeter. Torsten Lindberg var ovanligt reslig. Karl-Oskar Svensson blev en meter och åttio centimeter när han vuxit färdigt. Bengt »Zamora« Nyholm i ifk Norrköping var en centimeter kortare än Kalle. Helge bar knäskydd i varje match. Det gjorde även Tore Svensson, men inte de övriga i skaran. Sven Bergkvist i Hammarby blev allvarligt skadad när han körde bil och förlamades i halva kroppen. Han kom att sitta i rullstol livet

ut. Sveriges första landslagsmålvakt hette Ove Eriksson. Han stod mot Norge år 1908. Då spelade Thor Eriksson från Örgryte vänster­ halv och Karl Ansén vänsterytter. Ove Eriksson efterträddes av Os­ kar Bengtsson. Vissa namn stannar kvar i kännarnas minnen i den ena gen­ erationen efter den andra. Bertil Nordenskjöld spelade högerback i landskampen mot Norge 1910 och vänsterback mot Spanien samma år. I matcherna mot Holland och Norge år 1919 hette högeryttern Erik Eiserman. Vem minns i dag dessa herrar från fotbollsplanen? Sven Rydell ansågs vara en formidabel dribbler. Charles Brommes­ son är ensam om sitt namn i den svenska landslagshistorien. Han var aktiv på 1920-talet. Per Kaufeldt i aik, Tore Keller i Sleipner, Lenn­ art Bunke i Helsingborg och Rudolf Kock är också unika med sina namn, men de räknas inte till de oförglömliga spelarna. Säg däremot Gunnar Nordahl, Kurt Hamrin, Agne Simonsson, »Nacka« och Gunnar Gren. Då är alla fotbollsälskare som är över femtio år med på noterna. Möjligen skulle en del av dem bli en aning rådvilla, om man bytte smeknamnet mot den korrekta dopattesten Lennart Skoglund. Det är lustigt och märkligt att av tre bröder Hult från Lomma blev två av dem målvakter. Karl-Erik var äldst i skaran och han spe­ lade center i Nike och kom senare att träna mff. Nils var målvakt i


samma klubb, medan den yngste brodern Leif vaktade målet i Land­ skrona bois och aik från Solna. I Allsvenskans första match på våren 1967 möttes aik och mff. Bröderna Leif och Nils stod i målen. Malmö segrade. Det blev 2-1. Ingvar Svahn och Dag Szepanski gjorde målen. Drygt elva tusen åskådare hade kommit till stadion. Jag var en av dem. Nils Hult erövrade fyra guldmedaljer under sin tid i mff. Anto­ nio Duran var tränare de säsongerna. Nils gjorde fyra landskamper. Det antalet nådde också föregångaren Tore Svensson. Helge Bengtsson, Tore Svensson och Janne Möller fick möjligheten att skjuta mål på straffsparkar vid fåtaliga tillfällen i mindre viktiga matcher. Så var det inte för Nils Hult. Tränaren Duran hade en annan disciplin på sina spelare. Därmed är detta kapitel åter framme vid straffsparken och dess två huvudaktörer, nämligen målvakten och skytten. I sällsamma ögonblick byter de plats med varandra och då upphävs den vanliga ordningen i laget och matchen. Nils Hult höll sig innanför det egna lagets målgård.

29


D

en lilla bruksorten Hörnefors i Värmland borde få en egen stjärna på fotbollens världskarta, ty där föddes och levde fem bröder i familjen Nordahl och alla började spela i klubben på orten. Bertil, Gösta, Knut och Gunnar kom att spela i det svenska lands­ laget. Det torde vara ett världsrekord i fotboll för en familj. Det har inte hänt i England och inte i Italien, Tyskland eller Brasilien. Knut blev svensk mästare för Norrköping sammanlagt fem gånger och han var med om att bli olympisk mästare 1948 och bronsmedaljör i världsmästerskapet i Brasilien 1950. Han vann Guldbollen 1949. Bertil blev professionell i Atalanta i Italien och tilldelades Guld­ bollen 1948. Även han var med om att bli allsvensk och olympisk mästare. Brodern Gunnar vann den italienska skytteligan fem gånger och det är rekord för en spelare där. Han gjorde 35 mål under en säsong och det är hittills oöverträffat i Italien. Han mottog Guldbollen 1947. Således erövrade tre bröder Nordahl den förnämsta utmärkelsen tre år i rad. En sådan bedrift inom en och samma familj torde aldrig upprepas i framtiden. Thomas Nordahl är son till Gunnar. Även han spelade i Degerfors. Han debuterade i a-laget när han var sjutton år. Sedan kom han till Örebro och blev professionell i Juventus, men på grund av det rå­

dande importstoppet i Italien vid den tidpunkten lånades han ut till Anderlecht. Thomas Nordahl spelade femton landskamper och han gjorde 110 mål i Allsvenskan. Hans kraftfulla lårmuskler kan spåras till fadern. Sonen var mer teknisk än Gunnar och därmed blir fadern och sonen en komplett fotbollsspelare. Bo Larsson kunde ha tänkt att han kämpade mot en legendarisk familj i denna stund.

31


V

arje havande kvinna bär två hjärtan som slår i ett tempel. Människans själ överlistar kroppen ibland. Det händer att man kan se en fader vandra i sin son. Ansiktet röjer ofta de genetiska banden. Bröderna Brian och Michael Laudrup krympte en aning medan de sprang med en boll vid fötterna. De sänkte avsiktligt tyngdpunk­ ten för kroppen. De tämjde leksaken och lät den inte rulla ifrån dem. Korta steg, god balans och ett sagolikt bollsinne kom åskådarna att tänka på det gemensamma efternamnet för Brian och Michael. Carl Palmér är en av de spelare i föreningen, vilkas söner repre­ senterat mff. Sonen Anders övertog pappans lätta löpsteg och goda teknik. Han blev några centimeter längre än Carl, men inte lika framgångsrik på planen. Carl Palmér debuterade i landslaget 1950 och spelade i världsmäs­ terskapet det året. Han var en av bronsmedaljörerna och köptes se­ nare till Italien där han gjorde åtta säsonger för Legnano och ett år i Juventus. Börje Tappers son Staffan blev mästare och landslagsman; det­ samma gäller för Sven Nilssons son Bertil. Sven Rosén spelade blott två matcher i a-laget, men även de räknas, och pappa Kjell var sä­ kert stolt över sonens insatser. Erik Svensson är pappa till Lennart som fick smeknamnet »Lill-Kick« efter Erik. Harry Jönsson kom från

Ystad till Malmö och senare spelade även sonen Peter för klubben. Roy Andersson är ensam om att ha två söner som spelat för före­ ningens a-lag. Staffan Tappers dotter Emma spelade i mff:s damlag i början av 1990-talet. Hans pappas farbror hette Uno och gjorde allsvenska matcher för ifk Malmö i mitten av 20-talet. Emma är därmed den fjärde generationen i släkten Tapper som spelat i Allsvenskan. Kanske är det så att sångare, musiker och fotbollsspelare har barn som i högre grad än andra följer efter i föräldrarnas spår.

33


V

arje dag slår föräldrarna ut som rosor i barnens ögon. De gamla människornas hjärtan är en lekplats för små pojkar och flickor. Ingenting är så odemokratiskt som genetiken. Vi kan endast försöka jämka den så gott det går, men ibland är den ovanligt generös och givmild. Roy Andersson bär ett förnamn som en cowboy från en ame­ rikansk westernfilm under 1950-talet. Sönerna höll sig nära stam­ trädet och följde i pappas fotspår i Malmö Fotbollförening. De har representerat svenska landslaget och sönerna blev professionella spe­ lare. Roys hustru heter Solbritt och hon har fött tre söner. Kvinnan är det första könet, ty hon bär framtiden inom sig när hon är havande med ett barn. Otaliga kvinnor har burit männens förluster, fram­ gångar och besvikelser. Deras namn borde aldrig glömmas bort när makarnas karriärer som fotbollsspelare beskrivs. Roy har gjort 623 matcher i mff. Endast Krister Kristensson har överträffat det antalet. Familjen Nordahl kan gott mäta sig med klanen Anderssons me­ riter inom den svenska fotbollen. I familjen Hjertsson fanns tre brö­ der, Arne, Sven och Kjell, vilka samtliga spelat i föreningens A-lag. Kjell lever den dag som är och han var min tränare i juniorlag 1.

Arne Hjertsson gjorde sju mål i en match mot Halmstad Boll­ klubb. Den bedriften stod även Gunnar Nordahl för i en allsvensk match innan han blev professionell spelare i Milan. Harry Lundahl i Helsingborg och Sven Jonasson och Gillis Andersson i Elfsborg sköt vardera åtta mål i en match. I Kalmar har tre bröder Elm erövrat platser i klubbens a-lag. De har också blivit professionella spelare. Rasmus är på god väg att eta­ blera sig i det svenska landslaget. I detta fall kan ingen bortse ifrån att genetiken och den goda och sporrande kärleken och konkurrensen mellan bröderna haft en avgörande inverkan på deras val av idrott och karriärer fram till idag.

35


O

m människan hade stillnat, skulle jorden ha dansat för henne. Hon skyndar mellan dröm och längtan och glöm­ mer ofta bort att hon är lindad i ögonblicket. Här har fotografen fångat en lustig situation i en fot­ bollsmatch. Den unge Patrik Andersson har nummer sju på ryg­ gen och spelar på mittfältet i mff. Det händer således innan han blir professionell i Blackburn, Borussia Mönchengladbach, Bayern München och Barcelona. Domaren pekar på den andre spelaren. Har han dömt frispark? Om man fryser olika ögonblick i en match och sedan ser dem på bilder, kan tolkningarna av vad som egentligen sker på planen vara otaliga. Det är en del av tjusningen med fotbollen. Den lever i stillhet på fotografier och i rörelse i verkligheten.

37


T

vå tuppar eller tjurar står panna mot panna. Ibland gäller det att visa vem som är mest orädd, störst och kraftfull. Niklas Skoog vann skytteligan för två allsvenska fören­ ingar, Västra Frölunda och mff. Det är en bedrift i sig. Han blev dessutom professionell, svensk mästare i Malmö och lands­ lagsman. Spelaren från Halmstad är nästan ett halvt huvud längre än Nik­ las, men det hindrar inte malmöspelaren från att stångas mot honom efter en incident på planen. Sådana situationer förekommer i nästan alla matcher och är inte mycket att fästa vikt vid efteråt. Små pojkar lever i vuxna män. Det gäller i synnerhet när de spe­ lar fotboll.

39


E

lden och ljuset är fullgoda symboler för passion och kärlek. Samtidigt är elden farlig, om man handskas vårdslöst med den. Solen kan blända ett öga. Elden har kraft att förgöra skog, hus och dyrbara ting, men framför allt kan den innebära bränn­skador eller till och med död för en människa. Under de senaste tio åren har vissa falanger bland publiken i framför allt Stockholm, Göteborg och Malmö tänt bengaliska eldar på läktarna under matcherna. En bengalisk eld är en fyrverkeripjäs som i de flesta fall består av ett papprör som är mellan fem och tjugo centimeter långt och tre fyra centimeter i diameter. Inuti pjäsen finns ett brännbart ämne med metallsalter. När pjäsen är tänd så brinner den med en klart lysande låga som kan vara upp till trettio centimeter hög. Bengaliska eldar kallas också nödbloss och används till exempel när en båt och dess besättning råkat i fara på havet eller på sjön. Således kan denna eld användas såväl i glädje som i nöd. Det hän­ der därmed att åskådarna visar sina känslor åt både hållen genom att tända fyrverkeriet. Det är ibland farligare för en åskådare att bevittna en match än för en spelare att möta opolerade och hårda motståndare. Så var det inte i Sverige för femtio eller trettio år sedan.

41


44

D

et är sextio generationer mellan vår tid i dag och Jesus, om man räknar med ungefär 34 år per generation. Så krymper evigheten till en kristall av matematik. Män­ niskan kan vara blind på ögonen, men också i förhål­ lande till sin egen historia. Jag har sett nödbostäderna i vattentornet på Kirseberg i Malmö. Min familj bodde på andra sidan järnvägen inte långt från gränsen till den stadsdel som allmänt kallades Backarna. Olika familjer som bodde i Gula Faran och på Östergård levde sina myter och rykten. De ansågs vara farliga eller i varje fall av ett sådant slag att anständiga medborgare borde hålla sig undan dem. Kirseberg tillhör de östra delarna av staden. Där bodde i huvud­ sak arbetare. Barnen i en familj kunde räknas till fem sex eller flera. Under 1930- och 1940-talen rådde nöd och fattigdom bland många människor på Backarna. Egon Jönsson hade sex syskon. Nio personer bodde i ett rum och kök. Det behövs inte mer än en aning av reflektion för att man skall förstå vad detta innebar för hushållet. Var sov föräldrarna och bar­ nen? När och var läste de skolpliktiga sina läxor? Hur kom mannen och kvinnan i familjen nära varandra i en kroppslig mening? Egon skulle komma att bli ett av de namn som ingen historiker har rätt att förbigå när Malmö Fotbollförening snart har funnits i

ett hundra år. Han har spelat 405 matcher i laget och 22 landskam­ per. Fyra guldmedaljer var han med om som aktiv. De flesta sade endast Todde när de talade om Egon Jönsson. Lägg därtill att han varit lagledare under perioden när mff eröv­ rat sex guldmedaljer. Han har tränat u-laget och suttit i föreningens styrelse. Antonio Duran och Bob Houghton var tränare vid hans sida. Jag gick en dag på Bergsgatan i Malmö, när jag var sju år. Mam­ ma arbetade i Anderssons köttaffär på hörnet av Smedjegatan 7 och ­Södra Förstadsgatan 90. Jag hade följt henne dit en lördag. Plötsligt hörde jag en röst från en portgång i ett av huset. Jag hade lärt mig att läsa och visste att tidningen Arbetet hade redaktion och tryckeri där. Vid den tidpunkten hade jag besökt mff:s träningar på Idrottsplatsen många gånger. Prawitz Öberg, Charles Gustafsson och Tore Svensson skrev sina autografer i mitt block. Rösten var hes och raspig. Jag såg en liten man stå på ett last­ bilsflak. Han lastade tidningsbuntar och hade en cigarettstump i ena mungipan. Han ropade åt någon i det inre av huset och det gjorde han utan att ta ut fimpen. Jag kände igen ansiktet från fotografier i tidningen. Mannens namn var Egon Jönsson, men nästan alla sade bara Hemlige Jönsson när han nämndes i olika sammanhang. Det tillägget hade han fått genom att han ofta överraskade såväl lagkamrater som motståndare


med att göra mål i matchernas slutskede. En professor i den mänskliga kroppens anatomi eller ortopedi hade kunnat skriva avhandlingar enbart om Egon Jönssons ben och framför allt hans knän. Han skadade dem svårt i flera matcher och han var från barndomen påfallande hjulbent. Ingen lagkamrat eller åskådare hade någonsin sett honom utan bandage kring ett knä. Vid några tillfällen åkte han efter rekommen­ dation till en klok gubbe i Vallåkra och fick omslag med smör och hemliga örter kring de ömmande knäna. Brygden hölls på plats med hjälp av pappskivor som han skulle behålla fram till följande match. Gubben fick betalt i ransoneringskort av smörkuponger. Egon rökte cigaretter i mer än sextio år av sitt liv. Rösten var den­ samma som jag hörde den. Han flyttade med hustrun till Lorensborg. Från balkong och fönster kunde han se Öresund och Malmö stadion. Det är nästan en nåd att han somnade in just år 2000. Han föddes 1922. Jag vägrar dock att tänka att han är död.

45


S

panjoren Antonio Duran kunde skjuta med sin högra fot bakom den vänstra. Den konsten hade han lärt sig när han spelade fotboll på Teneriffa. Han hade sin barndom i Ka­ talonien. Han mätte en meter och sextiosju centimeter på längden när han slutat att växa. Han hade humor och var kvick i fötterna och kunde spela både till vänster och till höger i anfallet. Svensken Henry Carlsson föddes i Stockholm och spelade fotboll i aik innan han blev professionell i Atletico Madrid i den spanska li­ gan. Antonio Duran var hans klubbkamrat. Henrys barnflicka hette Ulla. Antonio och Ulla förälskade sig i varandra. De vandrade i jasmin­ doften i Madrids parker innan de flyttade till Sverige. Han började sin tränarkarriär i Wiftsta/Östrand och tog sedan över Sandvikens Idrottsförening innan han kom till Åtvidaberg. Antonio värvades till Malmö ff och han skulle där bli en av de mest framgångsrika tränarna genom tiderna. Under sina åtta år i föreningen var han med om att erövra fyra svenska mästerskap och tre silvermedaljer. Ett av de sistnämnda skulle rätteligen ha varit ett guld, ty Djur­ gården vann Allsvenskan den säsongen på målskillnad efter att ha tilldömts en felaktig straffspark i den sista omgången.

Ulla och Antonio bodde på Söderkulla i Malmö. Anders »Puskas« Ljungberg skulle komma att överta den lägenheten när han flyttat från Åtvidaberg. När jag skadade min högra axel allvarligt under en träning trös­ tade Antonio och följde mig till omklädnadsrummet. Då talade hans själ utan en brytning på spanska och jag skulle aldrig glömma vad han sade. Du kommer snart tillbaka. Antonio Duran dog den 11 januari 2009. Han efterlämnade hus­ trun Ulla och fyra barn. Begravningsakten hölls i Norra kapellet på Solna kyrkogård. Ingen från Malmö Fotbollförenings styrelse och ledning var när­ varande vid begravningen, men de skickade en vacker blomsterkrans som låg vid kistan i kyrkan.

47


48


O

rdet har aldrig varit mäktigare än vad det är i dag. Ingen har fått Nobelpris i tystnad. En människa som plötsligt förlorar sitt språk och sin förmåga att tala definieras i förhållande till det som hon inte längre har och kan. Dyslexi, afasi och funktionell analfabetism är allvarliga handikapp för den drabbade. Ernest Hemingway skrev ett litterärt mästerverk med titeln Den gamle och havet. Marinbiologer kräver flera liter vatten för att avgöra huruvida det är salt, sött eller bräckt, men barnmorskan nöjer sig med en fingerborg av fostervatten. Eric Persson simmar i havet invid Marbellas kust. Han har följt sitt kära lag till ett träningsläger i Spanien 1978. Det är i förstone litet svårt att identifiera hans ansikte, eftersom han inte bär glasögon i stunden. Den svenska vintern tvingar klubbarna till att bekosta resor och läger på varmare breddgrader med ett mera gynnsamt klimat i mars eller april innan vårsäsongen i Allsvenskan börjar. Även italienska och engelska lag beger sig bort från hemlandet un­ der försäsongen, men det beror säkert också på att föreningarna vill uppmuntra spelarna och skänka dem omväxling i rutinerna. Den gamle och havet har härmed fått en helt annan betydelse än Hemingways titel på den berömda romanen. Det är ordets och litte­ raturens stora förtjänst att kunna förvandla verkligheten.

49


I

bland kan den diskreta gesten i ett stort sammanhang vara mera talande och träffande än den yviga. En boxare eller fotbollsspelare kan göra en knappt märkbar rörelse med kroppen och därigenom förvirra motståndaren. Artisten som dribblar och fintar på arenan bör ha ett stort och rikt register. Denna gång valde åskådarna i Malmö att endast låta årtalet 1910 tala och beskriva. De invigda vet att föreningen bildades i februari det året.

51


Alla soldater borde byta sina marschkängor mot fotbollsskor. Då tystnar kanonerna och då förvandlas gevären till hörnflaggor på arenan.


T

iden är en väldig furste som skrapar jorden ren från hög­ mod och flärd i det långa loppet. Den resliga och spensliga människokroppen krymper i ålderdomen. Gamla kvinnor och män lutar som skrivstil när de går mot graven och den sista vilan. Atleterna poserar på idrottsplatsen någon dag på 1920-talet. Världskriget har inte nått dessa män. Var och en drar in magen och spänner musklerna så gott de förmår. Mannen i mitten heter Nils Ohlsson och han skall komma att tjäna Malmö Fotboll­förening i nästan femtio år i olika roller och positioner. Han bar mellan­namnet Isak. Det sades att Isak var rik och därtill snål, men ingen mer än han själv visste säkert. Utan tvivel är han klenast i kroppen av de sex männen. Inte förrän långt senare i samhälle och värld började män­ niskan tala om att hon spände sina ekonomiska muskler. Allting på Jorden har sin tid.

55


J

ag lärde mig att simma i badhuset som låg på Drottning­gatan. I hörnet mot Skansgatan höll stadsbiblioteket en av sina filia­ ler. Besökarna gick i svindel uppför en smal spiraltrappa i ett torn. Tvärs över gatan lekte barnen i Rörsjöparken. Där stod en röd brandbil med ratt av trä. Malmös största plaskdamm låg där. Jag glömmer aldrig planen av grus i parken. En liten spenslig yngling började spela fotboll där i en klubb som hette Vici. Han heter Andreas Nilsson och han föddes den 26 januari 1910. Han är således ungefär en månad äldre än Malmö Fotbollförening. På en lagbild från 1932 på Stockholms stadion står Andreas i mitten av den övre raden. Han är minst till längden av alla spelarna. Endast materialförvaltaren Nils »Isak« Ohlsson är kortare. Matchen mellan aik och mff 1932 blev oavgjord, fem mål mot fem. Laget från Stockholm säkrade guldmedaljen i Allsvenskan den­ na söndag och mff räddade sitt kontrakt till den högsta divisionen. Just Allmänna Idrottsklubben från Solna skulle komma att figu­ rera i åtminstone tre ödesmättade och minnesvärda matcher i vilka mff var inblandat. Inte bara resultatet i matchen från 1932 var historiskt. Det var ­första gången Malmö spelade i Stockholm och det hade aldrig hänt tidigare att ett lag från huvudstaden vunnit serien.

Andreas spelade 371 matcher i mff och han gjorde en landskamp för Sverige. Må Gud och försynen se till så att Andreas överlever fören­ingens hundraårsjubileum, ty i så fall blir även han historisk som människa och fotbollsspelare i hela riket Sverige.

57


J

ag såg matinéer på biografen Grand som låg på Drottning­ torget i Malmö. Indianer stred mot cowboys varje söndag. Långt senare i livet skulle jag bli varse att även blekansikten i min barndomsstad kunde vara hövdingar. Eric Persson var ordförande i föreningen under samman­ lagt trettioåtta år mellan 1937 och 1976. Han blev legendarisk inte endast genom den långa tiden i ämbetet, utan framför allt på grund av sin personlighet. I sju år var han sekreterare innan han valdes till ordförande. Eric växte upp i en arbetarfamilj på Torpgatan i Malmö. Pappa Nils var målare och genom honom skolades sonen i socialdemokra­ tins teori och praktik. När Eric ville engagera sig i en fotbollsklubb valde han mff, eftersom föreningens spelare var kroppsarbetare. En gång i tiden arbetade han som kontorist på en chokladfabrik i Malmö. Han talade tämligen långsamt på vårdad skånska som inte direkt kunde identifieras som utpräglad malmöitiska. Det var hans tanke att spelarna skulle uppträda anständigt i offentliga samman­ hang. På resor till andra länder såg han till att de besökte museer och lärde sig en del historia om städer och länder. Eric hade hjälpt till att rädda judar undan Tysklands ockupation av Danmark. För detta arbete tilldelades han den högsta orden i grann­ landet, Elefantorden. När han fyllde åttio år uppvaktades han i sitt

hem av statsminister Olof Palme som gav honom Branting-­medaljen. Eric bodde med hustrun Lotten och två döttrar på Carl Gustafs väg i ett av HSB:s hus i staden. Han hade fem minuters gångväg till Idrotts­ platsen och kunde se arenan och träningsplanen av grus åt norr. Redan året 1939 åkte spelarna i föreningen flygplan till en borta­ match mot Sleipner i Norrköping. I andra fall färdades de med tåg till Stockholm, Göteborg, Helsingborg, Halmstad, Sandviken och Degerfors. Nils Isak Ohlsson skänker Hövdingen en lyckospark innan denne stiger uppför trappan till flygplanet. Det är ett danskt plan med pro­ peller. Avfärden äger rum på Bulltofta i Malmö.

59


N

amnet på en person räcker sällan som signalement, men ibland händer det att föräldrarna väljer ett till bar­ net som är fullkomligt unikt. Om det sedan råkar vara så att denna individ bör­ jar spela fotboll eller ägna sig åt en annan idrott, så är det lätt att identifiera och minnas just den personen. Vad sägs om namnen Floyd Lagercrantz som spelade i Djurgårdens Idrottsförening eller Stendy Appeltoft i Helsingborgs Idrottsförening? Smeknamnen på fotbollspelare världen över är ett kapitel för sig, men bland de svenska aktörerna måste särskilt framhållas Sune Mona-­Lisa Andersson i AIK och Arne Månstrålen Selmosson i Jön­ köping. Båda gjorde landskamper för Sverige och hade fina karriärer. Helge Bengtsson fick sitt smeknamn därför att han besatt en sär­ skild förmåga som var av stor vikt för en målvakt. Han kunde nämligen greppa bollen på bästa sätt när han fångade skott, inlägg och hörnor. Därför sade många enbart Gripen när de talade om målvakten Helge Bengtsson. I en annan betydelse är gripen ett fabeldjur i den grekiska mytologin. Den avbildades delvis som ett lejon och delvis som en fågel. Dessutom finns ett griphuvud i Malmö stadsvapen. Ett förnämare och ståtligare smeknamn kan väl ingen målvakt som är född i staden bära.

Torsten Lindberg dog i början av september 2009. Han vaktade målet i Norrköping och blev landslagsman. Han erövrade sex svenska mästerskap för Norrköping och han var assisterande förbundskapten till George Raynor under världsmästerskapet i Sverige 1958. Torsten vaktade målet vid de olympiska spelen i London 1948 när Sverige blev guldmedaljörer. På 1960-talet var han tränare i Djurgår­ den och ledde laget till två guld i Allsvenskan. Torsten Lindberg är en av målvakterna i det svenska landslaget som inte burit ett särskilt smeknamn. Tänk på Svenne Berka, Rio-Kalle och Zamora och begrunda hur det kom sig att inte Arne Arvidsson, Ronnie Hellström, Thomas ­Ravelli, Magnus Hedman eller Andreas Isaksson fått ett tillägg i sina namn. Jag anade hur det kom sig att Helge Bengtsson fick sitt smeknamn, men jag var inte säker. Därför sökte jag hjälp hos den forne höger­ yttern Bengt Fröjd som i sin tur konsulterade en man vid namn Leo Lundgren från Löddeköpinge. Han lär ha en komplett samling av Rekord-Magasinet. I ett av dessa häften stod att läsa om just Helge Bengtsson och historien bakom smeknamnet. Hur skulle författare kunna klara sig utan alla uppslagsverk, re­ ferensböcker, kalenderbitare, samlare och knappologer? De behöver ofta hjälp att hitta fakta och tusentals olika uppgifter till sina verk. Det gäller i högsta grad även för mig.

61


M

änniskan bär ett tystlåtet universum inom sig. Hjär­ tat pumpar mer än tre hundra liter blod i timmen, år efter år så länge hon lever. Luftens syre är lungornas bästa vän. Inte förrän människan mister förmågan att se, andas och röra sig obesvärat blir hon varse detta försynta mi­ rakel. Själen är inte kroppens furste eller regent, men en tjänare och un­ derstundom dess ledare. Här ligger vänsteryttern Ingvar Svahn i nät­ maskorna efter det att han gjort mål i svenska landslaget. Han jublar och är lycklig. Ingen annan fotbollsspelare i riket kunde skruva en boll med vän­ sterfoten förbi en back i motståndarlaget lika skickligt som Ingvar. Kulans ballistik trotsade både tyngdlagen och sannolikhetskurvan. Han värvades från Kulladals ff till mff och spelade sin första allsvenska match mot Helsingborg. Redan i den andra minuten gjor­ de han mål mot landslagets Kalle Svensson. Han gjorde nitton a-landskamper och tilldelades Guldbollen 1967. Det var en sensation, ty de flesta bedömare trodde att den skulle ges till Björn Nordqvist. I många matcher drabbades Ingvar av kramp i vaderna och han använde nästan aldrig det högra benet när han sköt eller passade. Han nickade inte gärna bollen. 1968 blev han professionell i den belgiska klubben Royal Daring,

men återvände till Malmö efter två säsonger. Jag spelade vänsterytter i reservlag 1 och gjorde min debut där redan när jag var junior. Ingvar stod i vägen för mig till a-laget, men jag kan inte bli arg eller ledsen över det efter alla dessa år. Ingvar dog 2008. Han var en sann hedersman på och utanför pla­ nen. Han blev inte varnad en enda gång under tio allsvenska säsonger. Man måste leta länge i olika länder för att hitta en sådan gentleman. Det är lustigt att minnas alla spelare i laget som hetat Ingvar i förnamn. Ingvar Rydell var en notorisk målskytt. Ingvar Gärd spe­ lade många säsonger i mff, men blev tränare i lokalkonkurrenten ifk Malmö efter att ha varit professionell i Italien. Båda spelade i landslaget. Det finns dock endast en Ingvar Svahn.

63


B

arnen sitter på gamla telefontrådar och avlyssnar oerhörda samtal i de vuxna människornas ansikten, men vi ser dem inte. De bryter vårt dagliga bröd och syr våra brandsegel när världen brinner. Vissa hus var rikare än andra, men måttet avsåg inte pengar utan antalet barn i familjerna. Byggmästaren Hugo Åberg planerade och lät uppföra det vackra området Ellstorp i den östra delen av Malmö. Statsministern Per Albin Hansson var med vid invigningen 1943. Husens inbördes placering kring stora och ljusa lekytor blev ett före­ döme inom och utom Sverige. I en av de byggnaderna på Fredsgatan 57 c bodde en späd pojke som skulle komma att växa till sig till den grad att han började brottas i stadens främsta klubb. Idrottsklubben Sparta hade sina lokaler knappt femtio meter från trappan där Krister Kristensson bodde med sin familj. Brottarna höll till under ett stort block av cement där hyresgästerna piskade mattor på ställningar. Det var lågt i tak för de resliga tungviktarna. Jag såg Krister brottas där när Gustaf Freij tog hand om lättvikten. Gustaf blev världsmästare och olympisk guldmedaljör och arbetade på Allhems tryckeri. Han kom från en familj som hade sina rötter på Backarna. Det var namnet i folkets mun på stadsdelen Kirseberg som låg på öster. Jag bodde hundra meter från Kristers hus, men han är sju år äldre än jag och vi spelade aldrig fotboll tillsammans på gräsmattorna i

den stora parken. Min morbror Sven Wall var Kristers lärare på Rör­ sjöskolan i flera år. Den späde pojken vägde med tiden in i klassen lätt tungvikt. Han var atletiskt byggd och skulle bli en av de främsta mittbackarna i mff:s historia. I många år arbetade han som faktor på Sydsvenska Dagbladet och han sitter i föreningens styrelse och är ett föredöme utanför planen. Han spelade några år i bk Kick som var en av stadens många småklubbar. Malmö har fler föreningar av den storleken än vad Stockholm och Göteborg har. Flagg, Håkanstorp, Lydia, Kvarnby, Sorgenfri, Husie, Olympic och Augustenborg fostrade många spelare som övergick till de högre divisionerna. Krister har spelat 625 matcher i mff och ingen annan har repre­ senterat laget vid flera tillfällen. Träningen som han underkastade sig när han var brottare gagnade honom när han började med fotbollen. Han var kraftfull och hade synnerligen god balans i kroppen. mff har genom åren haft en speciell relation till Trelleborgs ff, ty dit kom Ulf Kleander, Bo Larsson, Rolf Björklund, Per-Olof Wein­ berg, Jan Sjögren, Lars Granström, Ulf Sivnert, Leif Engqvist, Anders Palmér, Janne Möller, Rasmus Bengtsson och just Krister Kristensson. Det är gott om de skånska lagen i Allsvenskan kan hjälpa varan­ dra, trots att de inbördes konkurrerar om medaljer och publik.

65


68

V

ärldens längsta och kortaste resa är mellan människans öga och hjärta och till den krävs inte pass eller visum. Alla fot­ bollsspelare har färdats den sträckan vid otaliga tillfällen. Där föds glädjen, lusten och leken, men också sorgen och

smärtan. Alla barn är fullkomliga från första stund och de kan inte bli för­ mer eller över andra genom ära, berömmelse eller pengar. Likväl gör mänskligheten sitt yttersta för att värdera individerna efter just de måtten. Så lyder civilisationens största nederlag. I Sverige kan man fly vinterns kyla till värmen på sydligare bredd­ grader, men även skogsarbetarens och murarens söner och döttrar reser från den ena klassen till den andra i fråga om utbildning och inkomster. I Malmö bodde underklassen i nödbostäder på Kirseberg och Sor­ genfri efter det andra världskriget. Arbetarna hade sina egna idrotter. De brottades eller spelade fotboll. Ingen av dem ägnade sig åt tennis, hästridning eller golf. Klassresan har sina egna stationer och mål längs sträckan. In­ vandrarens son kan i dag flytta från Rosengård till ett kontrakt med stadens främsta fotbollslag och sex år senare köper han en patricier­ villa invid sandstranden och de burgna grannarna som flyttat dit av börd och förmögenhet. Bo Larsson är namne med flera hundra män i Sverige. En av dem är konstnär och professor och bor i Stockholm. Den mest kända per­

sonen i Malmö med det namnet föddes och bodde som barn på Kirse­ berg. Där levde inga bankdirektörer, läkare eller jurister på den tiden. Bos pappa hette Nils och han arbetade på Kockums varv. Mamma Asta stod i en charkuteriaffär invid Värnhemstorget. De bodde i ett rum och kök. Pojken var elev på Kirsebergsskolan. När Bo hade nått realskolan, började en annan gosse vid namn Roy Andersson i första klass på Kirsebergsskolan. De måste ha sett varandra på rasterna, men åldersskillnaden på fem år gjorde att de hade sina kamrater på olika håll. Om man heter Bo, så är det vanligt att tilltalsnamnet förlängs till Bosse. Det ligger rätt och ledigt i munnen. Vid litet högtidligare till­ fällen i kyrka och skola gäller emellertid den korta formen. Säg Bosse och Lasse till en fotbollskännare i Malmö och i nästa sekund är Bo Larsson och Lars Granström i minnet. I många fören­ ingar i Sverige har sådana par kunnat utveckla en radar mellan sig som inga maskiner förmått ersätta eller överträffa. Norrköping hade Harry Bild och Örjan Martinsson, i Örgryte hittade man Rune Börjesson och Agne Simonsson och i ifk Malmös bästa lag genom tiderna spelade John Lindau och Conny Andersson bredvid varandra. Bo Larsson har spelat centerhalvback i mff:s pojklag. Senare fick han nummer tio på ryggen och han kom att vinna Allsvenskans ­skytteliga vid tre tillfällen. Endast Hans Håkansson har gjort fler mål


i föreningen än Bo som gjorde 289. Han var professionell i Stuttgart i Tyskland och flyttade sig mellan mittfält och anfall i laget. Jag såg när Bo debuterade den 8 maj 1962 och sköt mål mot det bra­ silianska laget Flamenco redan i den tjugonde sekunden på ­Malmö stadion. Jag var nästan tretton år då och missade inga matcher för laget som levde i mitt hjärta. I det svenska landslaget har han spelat i tre av lagdelarna och i många matcher hade han en position som så kallad libero i en fri roll i backlinjen. Endast de som är okunniga i fotbollens praktik kan bestrida påståendet att Bo varit den mest mångsidiga begåvningen i svensk fotboll genom tiderna. Om man betänker att Zlatan stannade så kort tid i mff, är Bo Larsson den bäste spelaren i föreningen någonsin fram till i dag. Han var ovanligt jämn och pålitlig på planen och hade ingen påfallande svaghet, ty han var en mästare på att dölja vänsterfotens begräns­ ningar. Han gjorde många mål med huvudet och var snabb på korta distanser och tillräckligt teknisk för att behandla bollen med finess i trängda lägen. Bo Larsson reste mellan ögat och hjärtat och han köpte ingen pa­ triciervilla i Malmös burgna stadsdelar. Hans längtan har mera varit riktad mot travloppen på Jägersro än till Fridhems eller Bellevues av­ skilda klass.

En liten cigarettstump i Bo Larssons vänstra hand visar på en förgången tid i ett omklädnadsrum för ett allsvenskt fotbollslag. Det vore otänkbart i dag. I synnerhet med tanke på att förbundskaptenen Georg »Åby« Eriksson samtalar med Bo och Staffan Tapper efter en match. Det var och är något av en fysiologisk och medicinsk gåta att Bo kunde ha en ovanlig god kondition som spelare. Han rökte cigaretter under hela sin aktiva karriär och lär göra så fortfarande. Den egen­ heten delade han som spelare med Johan Cruyff, Ferenc Puskas och Preben Elkjær. Söner och döttrar till Kirseberg från förr säger att de är födda på Backarna. De är stolta och bär kärleken till stadsdelen livet ut. Bo Larsson upptäcktes som talang när han spelade fotboll på Lim­ hamnsfältet. Nu står en liten skylt där som ett minne från den stun­ den. Zlatan Ibrahimovic och fästmön Helena Seger har köpt en av de förnämsta villorna längs Limhamnsvägen några hundra meter ifrån namnet Bo Larsson på fältet. Zlatan har låtit höja muren kring tom­ ten i syfte att hålla borta nyfikna människor. Det är skillnad på forna tiders och dagens fotbollshjältar.

69


U

nder trettio år hade ingen spelare i mff helskägg. Det var ytterst ovanligt att någon i laget odlade och underhöll mustascher. Endast sjörövare bar ring i örat. Alla cyklade eller gick till Idrottsplatsen när det var tid för match. Sune Sandbring och Åke Larsson var de enda naturligt röd­håriga spelarna. Prawitz Öberg och Henry Tillberg blev tunn­håriga. Ingen rakade hjässan eller tatuerade in barnens eller hustruns namn på underarmarna. Tomas Sjöberg påminde om en vilde till utseendet. Skägget växte sig långt och yvigt i hans ansikte. Han sköt ett mål mot Brasilien i världsmästerskapet 1978. Bo Larsson passade till honom. Han är numera anställd inom ungdomsverksamheten i mff. Ro­ land Andersson och Tomas delade på arbetet som tränare i förening­ en under några säsonger. Den förstnämnde har varit Lars Lagerbäcks assistent i landslaget under flera år. Närmre posten som förbunds­ kapten har ingen annan av Malmös tränare eller spelare kommit. Roland Nilsson, Olle Nordin och Stefan Rehn är goda exempel på framgångsrika spelare som blivit tränare efter den aktiva karriärens slut. Det är en svår konst att förena teori, praktik och förmåga att leda ett lag i med- och motgång i en och samma person.

I mff har det inte funnits några stjärnor som övergått till att bli lyckade tränare i föreningen under längre tid. Ingen har försökt att förklara hur detta kommer sig.

71


L

ärjungen Judas sålde sin själ när han förrådde Jesus för tret­ tio silverpenningar. Fattiga människor i till exempel Indien kan förledas att sälja sina njurar till behövande i den rika delen av världen. Det är till en viss grad möjligt för en individ att köpa sig somatisk hälsa, men i de allra flesta fall råder inte människan över liv och död. I dag talas och skrivs att den så kallade marknaden bestämmer vär­ det av artister, konstnärer, författare, fotbollsspelare och kanske olika vetenskapsmän. Många människor värderas i rena pengar. Inom näringsliv och idrott är det mer påfallande än allting annat. Kan Cristiano Ronaldo verkligen vara värd en miljard kronor? Så mycket lär det nämligen ha kostat Real Madrid när klubben köpte denne spelare från Manchester United sommaren 2009. Tränaren Bob Houghton och hustrun Nerise sitter på hyrbilens tak utanför villan i Höllviken. De ler åt fotografen och tycks vara lyckliga. Det händer sig på den tiden när övergångssummor och spelar­löner fortfarande är rimliga och inte astronomiska. Gunnar Nordahl blev den förste svenske professionelle spelaren. Han kom från enkla förhållanden och en stor familj. Lönen som han fick av Milan måste ha tett sig sagolik enligt mannen från Hör­ nefors i Värmland. Bo Larsson och Lars Granström såldes till Stuttgart respektive

Karlsruhe i Tyskland under 1960-talet. Övergångssummorna var be­ tydligt lägre än vad Zlatans dagslön är i dag. Detta sker medan flera stora klubbar i England, Italien och Spanien har enorma skulder och underskott i sina finanser. Hans Jeppson spelade i Örgryte och Djurgården innan han såldes till Charlton Athletic fc och vidare till Atalanta, Napoli och Torino i Italien. Han blev världens då dyraste spelare när han såldes från Ata­ lanta till Napoli för 105 miljoner lire och fick smeknamnet O´Banco e´Napule, vilket betyder Neapels bank på svenska. Jag skrev om ho­ nom i jubileumsboken när Djurgården hade funnits i ett hundra år. En medelstor bil av märket Opel från Bivahuset i Malmö skulle te sig ytterst påver och rentav provocerande simpel bredvid Cristiano Ronaldos, David Beckhams och Zlatans Ferrari, Mercedes Benz och bmw av de mest exklusiva modellerna. Mahatma Gandhi vägde inte mer än en säck kol, men man kunde värma hela världen på hans eld och lidelse. De mäktiga statsmännen från den rika länderna gick vilse i hans vänliga och fredliga blick. Ingen kunde köpa hans själ. Alla berömda fotbollsspelare av i dag har tatuerat sig på stora delar av kroppen. Det är deras klassmärke. Vad än de gör med sina pengar kan de aldrig dölja hur litet de vet om mänsklighetens största rikedom. Bildning, kunskap och värdighet kan aldrig köpas för pengar.

73


D

et är kanske både lustigt och märkligt att en seger ofta skall firas med de droger som är mest oförenliga med idrotten, nämligen spriten och tobaken. Svenska mästa­ re i fotboll och ishockey har på tusentals fotografier lyft champagneflaskan mot munnen och hållit en cigarr mellan läpparna eller fingrarna. Förmodligen reflekterar inte de inblandade över vad som sker i det ögonblicket. Som signal till barn och unga människor är det egentligen förkastligt. Här sitter Tommy Hansson med flaskan i han­ den och han tar en klunk av Champagne. Massören Bertil Ravald står bland fotograferna. Betraktaren finner Bengt Fahlström längst till vänster i bilden. Han är journalist och programledare i televisio­ nens Barnjournalen. Tommy Hansson nickar in det enda målet i matchen mot Aus­ tria Wien i semifinalen 1979. mff är därmed klart för final i Europa­ cupen det året. Det måste han och laget fira i omklädnadsrummet. Tommy är några år yngre än jag, men han var med och spelade fotboll på Ellstorp i den stora parken när jag bodde där från 1949 till 1965. Därmed är vi sammanlagt fyra ynglingar som växt upp där och sedan kommit att spela i mff: Krister Kristensson, Bengt Fröjd, Tommy Hansson och jag.

Av dem är jag minst meriterad och endast en katt bland herme­ linerna, men likväl är jag stolt över min tid i föreningen. Jag spelade i juniorlag 1 och var den ende det året som lyftes upp därifrån till ­a-truppen och blev Allsvensk reservlagsmästare. Inom fotbollen lärde jag mig att tänka och leva i ett stort lag och det har jag haft nytta av när jag skrivit böcker och talat från scenen. Jag spelade tre säsonger i Helsingborgs if och en säsong i Trelle­ borgs ff, men jag började i Håkanstorps bk när jag var tolv år. Jag behöver nämligen inte låtsas att jag vet vad och hur det är inom idrotten, ty den är en väsentlig del av mitt liv. Tre framgångsrika spelare i föreningen heter Tommy i förnamn. Tommy Andersson, Tommy Larsson och just Tommy Hansson full­ bordar den trion.

75


T

re av världens mest kända människor har aldrig existerat i verkligheten. Deras namn är don Quijote, Hamlet och Har­ ry Potter. Litteraturen överlistar de rara paren sanning och lögn, fiktion och realism. Så är det också med Robin Hood. Enligt traditionen var han en legendarisk ståtrövare i 1200-talets England. Han hade som princip att stjäla från de rika och ge till de fattiga. Robin var en ädel rövare som aldrig dödade någon som inte först hade anfallit honom och han tillät inte våld mot kvinnor och barn. Berättelserna om Robin Hood har utvecklats och förändrats ge­ nom århundradena. En dag stod han och tio landsmän mot en sam­ ling krigare från en avlägsen stad i riket Sverige. Robin hade länge kämpat mot sheriffen av Nottingham, men nu skulle han möta elva modiga män från staden Malmö. Så börjar den osannolika sagan om de tappra amatörerna från Sve­ rige som skulle mäta sina krafter mot professionella fotbollsspelare från Nottingham Forest den 30 maj 1979. Drabbningen ägde rum i München på Olympiastadion. Det var final för mästarlag i Europacupen. I Nottingham spelade Viv Anderson, Trevor Francis och Peter Shilton. De tre var landslagmän för England. Skotten John Robert­ son var vänsterytter.

Malmö saknade Bo Larsson och Roy Andersson. De var skadade. Staffan Tapper hade brutit lilltån under den sista träningen före match­ en. Läkaren gav honom en smärtstillande spruta inför finalen. Krister Kristensson hade med ålderns rätt stigit ned till Trelleborgs ff i den tredje divisionen. Förutsättningarna var således inte de bästa för mff. Ingen annan svensk klubb hade tidigare nått en final i Europa­ cupen. Det var med andra ord ett historiskt ögonblick när Kent Jöns­ son, Magnus Andersson, Anders Ljungberg, Ingemar Erlandsson, Roland Andersson, Tommy Hansson, Janne Möller, Jan-Olof Kind­ vall, Robert Prytz och Tore Cervin vandrade in på planen bakom den vikarierande kaptenen Staffan Tapper. Sagan hade kunnat få ett annat slut än den fick där på Olympia­ staden i slutet av maj 1979. Skotten och vänsteryttern John Robert­ son blev prinsen som serverade kungen Trevor ett inlägg och därmed hade ståtrövarna från Sherwoodskogen besegrat de svenska krigarna. Matchen slöt ett mål mot noll. Trevor Francis nickade in Robert­ sons inlägg från vänster i en övertidsminut av den första halvleken efter det att den skadade Tapper lämnat planen och givit plats åt den unge Claes Malmberg. Det var en gång elva tappra män från staden Malmö. De skulle kriga mot Robin Hood från Nottingham …

77


M

änniskan gråter och skrattar när hennes kropp är för liten. Det står ett noll till döden redan när vi föds och livet börjar. Barnet besegrar den vuxne mannen i lek och all­ var. Det sista som överger en fotbollsspelare är den lille pojken. Män­ niskans tårar är ett löfte om framtiden. Hans namn är Robert Prytz och han kom att bli professionell i flera utländska klubbar och spela femtiofyra landskamper för Sverige, men han levde som barn och växte upp i ett beryktat hus som allmänt kallades Gula Faran på Kirseberg. Där bodde människor som om­ gavs med olika rykten. Ingen bland de hyresgästerna var direktörer, konsertpianister eller adjunkter på läroverk. Robert var nio år när han började spela i Kirseberg. Den för­e­ ningen hade sina hemmamatcher på Dalhemsplanen. Stadens fäng­ else låg en hörnspark ifrån arenan. Fångarna kunde pröva själens och frihetens räckvidd när de stod på en pall i sina celler och beskådade träningar och matcher. Robert Prytz torkade inte svett från ansiktet efter förlusten. Det hände efter den viktigaste och största matchen i föreningens his­ toria. Malmö Fotbollförening har just förlorat finalen i Europa­ cupen för mästarlag mot Nottingham Forest den 30 maj år 1979 i München.

Vid ännu ett tillfälle grät han inför kameror och journalister. Det hände 1985 när han via radion hörde att Portugal snuvat Sverige på en plats i världsmästerskapet. Robert blandar åtminstone tre språk när han talar: skånska, skot­ ska och italienska. Det blir ett mjukt och egenartat tungomål som gäckar alla världens lingvister och fonetiker. Längst ner vid tung­ roten hörs ett svagt vibrato från den gula faran.

79


82

S

edan Allsvenskan kom till säsongen 1923-1924 har Malmö Fotbollförening spelat sig ur den högsta serien endast ett år och det inträffade 1999. Dessförinnan hade klubben blivit degraderad efter det att den brutit mot amatörreglerna och betalt ut gager till spelarna. Beloppen varierade mellan 15 och 250 kronor under ett helt år. Det är belagt i ett dokument från den tiden. Först efter två säsonger var laget tillbaka i Allsvenskan. Därefter har mff varit en av de mest lyckosamma föreningarna i den svenska fotbollshistorien. Här vandrar spelarna ut efter den sista höstmatchen på Råsunda år 1999. Nicklas Kindvall är en av dem. Han är son till Ove Kindvall som blev flerfaldig vinnare av skytteligan i Holland när han spelade för Feyenoord. Där gjorde han 129 ligamål på 144 tävlingsmatcher. Han tilldelades Svenska Dagbladets bragdmedalj efter att ha skjutit två mål mot Frankrike i en kvalificeringsmatch till världsmästerskapet. En av spelarna i uttåget bär röda handskar. Redan då särskilde sig denne yngling från mängden. Hans namn är Zlatan Ibrahimovic. Kanske är det så att ingen spelare vill bli inskriven i historieböckerna från en sådan stund. Nu är den anrika klubben tillbaka i Allsvenskan. Den erövrade guldet 2004. Då spelade Afonso Alves i anfallet. Denne hade gjort hat trick i sitt första framträdande för Örgryte, innan han värvades

till mff, och flera år senare sköt han sju mål i en match i den hol­ ländska ligan. Tänk om Zlatan och Afonso hade bildat anfallspar i mff. Martin Dahlin och Marcus Rosenberg hade kanske inte fått plats i det bästa laget genom tiderna. Mats Magnusson sköt 33 mål under en säsong i Benfica och han var därmed ett mål ifrån att erövra Guldskon som den främste skyt­ ten i hela Europa. Hristo Stoichkov gjorde sex mål i den sista matchen i den bulgariska ligan och tog sig förbi Mats. Mats Magnusson gjorde trettio landskamper för Sverige och spe­ lade i Malmö ff och Helsingborgs if under flera år, men han hade likväl inte tagit en plats i alla tiders bästa mff-lag. Stefan Schwarz, Jonas Thern, Bo Larsson, Anders Ljungberg, Roy Anderson, Krister Kristensson, Staffan Tapper, Patrik Andersson, Daniel Andersson och Janne Möller bör vara med. Spelare från 1940- och 1950-talet överträffar inte någon av dessa herrar. Styrkan, snabbheten, tekniken och förmågan att agera över hela planen har utvecklats oerhört under de senaste fyrtio åren. Om man därtill jämför de allsvenska spelarna med de främsta i den engelska, tyska, spanska och italienska ligan, så torde endast ett fåtal av de nämnda i mff kunnat hävda sig i konkurrensen. Johan Cruyff, Pelé, Garrincha, Maradona, Beckenbauer, Paolo


Maldini, Romario, Ferenc Puskas, Di Stefano, Marco van Basten, Ge­ orge Best och kanske Lennart Skoglund skulle ha klarat sig genom alla tider i vilket lag som helst på högsta nivå. Det är en av fotbollsälskarnas käraste lekar att jämföra olika gene­ rationer av spelare. Vissa namn kan ingen undgå. Tre av dem är Pelé, Cruyff och Maradona.

83


86

B

arnen klättrar på stegar av skratt. Gamla människor bär en lekplats för barn i sina hjärtan. Det sista brevet som åldringarna får är skrivet av bar­ net inom dem. Varje morgon sätter små flickor och gossar i gång jordklotet. De är ständigt i rörelse. När jag var liten lekte jag i en lustgård med syrenbuskar, idegranar, kastanjeträd, gräsmattor och tre backar som barnen kunde springa utmed på sommaren och åka kana och kälke i på vintern. Sverige har förvandlats åtskilligt sedan jag växte upp i det långa, gula huset på Sallerupsvägen i Malmö. Alla barn rörde sig utomhus flera timmar om dagen. Familjerna låg på filtar i parken under hel­ gerna från maj till september när vädret var fint. Föräldrarna drack kaffe och barnen fick saft och bullar eller smörgås. Humlor och bin surrade kring syrenbuskarna och landade på klöverblommorna i gräsmattan. Jag och de andra pojkarna spelade fotboll åtminstone nio månader om året. Vi hade en boll med snör­ ning. Den var av femmans storlek. När den hade förlorat luft i gum­ miblåsan, var det dags att pumpa den hos cykelhandlare Bengtsson i närheten av brottarklubben Spartas lokaler. Flickor och pojkar lekte ibland tillsammans. Vi gömde lappar på olika ställen i parken och följde anvisningarna som någon skrivit på dem. En lek hette Bollen i burken. Vi var indianer och cowboys.

Det var lärorikt för pojkarna att hoppa hage med flickorna. Vi åkte rutschkana och gungade. En pojke var född med en neurologisk skada som förkortades till två bokstäver. Ett stort C och stort P skulle långt senare bli ett elakt skällsord till vem som helst, men på den tiden var den medicinska diagnosen befriad från ondska och fördomar. Pojken hette Leif. Hans armar och ben levde ett eget liv när han stod och gick och dessa lemmar var inte riktigt synkroniserade när han rörde sig på det sättet, men så fort han fick en boll vid fötterna och började jaga och springa med den så förvandlades hela hans kropp och de tunga bokstäverna C och P förminskades till ett nästan osynligt märke på tröjan. Egentligen var detta ett litet mirakel som ingen läkare eller neurolog hade kunnat förklara. Ingen av oss visste att CP betydde cerebral pares. Leif stöttes inte bort, utan han valdes alltid till ett av lagen som spelade mot varandra i den stora parken. Gräsmattorna motsvarade i yta åtminstone fyra stora planer. Inga skolsköterskor eller dietister behövde räkna kalorier och bestämma BMI. Leken och idrotten for­ made kropparna och höll dem slanka och smidiga. På Ellstorp bodde Krister Kristensson och en mörkhårig, spens­ lig yngling som skulle bli en flink och finurlig högerytter i Malmö ff. Hans namn är Bengt Fröjd. Han gjorde sammanlagt ett hundra


matcher och tio mål i a-laget och han efterträdde Charles Gustafsson på den platsen i laget. I dag existerar knappast detta liv hos barnen på gårdar och lek­ platser runtom i Sverige. Under tjugo år i Stockholm har jag nästan inte sett några pojkar eller flickor spela fotboll på gårdarna eller i par­ kerna under vår och sommar. De som är intresserade av den sporten åker till särskilda träningsanläggningar för lagen. När jag ser bilden på det första Fotbollsuniversitetet i mff tänker jag på tiden när jag var yngling. Det kunde ha varit så att sjutton poj­ kar stillnat på ett fotografi en kort stund och sedan började de spela igen på gräset. Här står de i två rader. Tränare och ledare är med. Roy ­Hodgson är sig lik längst till höger och han håller händerna i fickorna och ser lugnt på världen. Intill honom är målvakten Jonnie Fedel. Roger Ljung, Martin Dahlin, Stefan Schwarz, Nicklas Larsson och Jonas Thern finns också med och de skulle alla bli framgångsrika i klubben och det svenska landslaget. Teknikern Bosse Augustsson är en av tränarna. Ännu så länge har inte domen fallit över dem som skulle skilja löftena från stjärnorna. Caspar Paukstadt sitter på huk i mitten av den nedre raden. Andra lovande spelare i gruppen är Joakim Nilsson, Anders Jönsson och Anders Lewicki.

87


O

m Gud skapade människan, så måste han ha älskat fot­ boll. En välkänd sportjournalist i Expressen gav denne yngling ett namn som är sprunget ur evigheten bortom människans räckvidd. Stefan Schwarz är Gud, skrev Mats Olsson i Expressen. Därav följde inte att påven i Rom lyste bann över skribenten. Ita­ lienska fotbollsspelare kan inte finna och föräras en högre nåd än att få möta Guds ställföreträdare på Jorden i Vatikanstaten. Det har Maldini, Totti, Baresi och flera andra av de italienska ikonerna gjort. Stefan Schwarz håller handen på sin käraste leksak. Hans efter­ namn klingar germanskt. Pappan kom från Tyskland. Många spelare av klass bär ett eget signum. Stefan var hård i spelet och synnerligen energisk och enfotad. Han tog emot Guldbollen 1999 och blev bronsmedaljör i världs­ mästerskapet som hölls i Amerikas Förenta Stater fem år tidigare. Karriären blev brokig i en geografisk mening, ty han var professionell i Valencia, Fiorentina, Benfica, Sunderland och Bayern Leverkusen. Nu bor globetrottern Schwarz i Cascais utanför Lissabon. Han driver ett fotbollsprojekt i Ghana. Den hårde spelaren vet att själen och hjärtat överlever alla medaljer, mål och segrar på planen. Det vita kritstrecket på arenan är inte bredare än en barnahand. Avståndet mellan den största framgången i landslag och klubb och livet bredvid kan inte mätas i pengar.

89


D

e italienska poliserna är inte nådiga mot åskådarna som bråkar före, under eller efter en match. Lidelse och ­passion slår lätt över i ilska och våld hos särskilt unga män som fanatiskt följer sitt lag i med- och motgång. Många åskådare dog eller skadades allvarligt på läktarna innan fi­ nalen i Europacupen mellan Liverpool och Juventus skulle spelas den 29 maj 1985 på Heyselstadion i Bryssel. Anhängarna till de två lagen var skilda åt i olika sektioner på läktarna, men ett stort antal britter lyckades forcera hindren mellan dem. En mur brast och flera personer klämdes till döds inför miljoner människor som såg matchen i televisionen. Trettiotre italienare, fyra belgare och en man från Nordirland avled, men ingen från England. Fyra hundra åskådare skadades mer eller mindre allvarligt. Trots denna tragedi och skam för fotbollen spelades matchen två timmar senare. Arne Hegerfors kommenterade finalen. Han käm­ pade med gråten och det gjorde även jag som satt inför televisions­ apparaten. Människor som uppträder så när de besöker en arena älskar inte fotboll. Det är alltid män och inte kvinnor som utför dessa dåd och de har aldrig spelat och varit aktiva på hög nivå. Ligister och vålds­ dyrkare skall stängas ute från alla matcher överallt i världen och på livstid.

Här går Martin Dahlin inför det italienska polisgardet efter ­ almös match mot Inter. Han tycktes ha nickat in ett mål för sitt lag. M Martin tog nämligen hjälp av handen, men domaren upptäckte inte hans tilltag. Matchen slöt oavgjord. Martin skadades under matchen. Han vänder bandaget på sin högra kind mot konstaplarna. De är sam­ manbitna och tysta. Martin är propert klädd med slips till vit skjorta och kostym. Han tycks nästan vara nonchalant när han passerar uniformerna.

91


O

m jag vore tränare i fotboll, så skulle jag ha sett till så att Stefan Schwarz och Jonas Thern tränat löpning på korta sträckor mellan en och trettio meter varje dag från det att de spelade i pojklaget. Just det att de var relativt sett långsamma och inte förmådde rycka förbi en motståndare, var det lilla som saknades hos dem och hindrade dem från att nå den yppersta världsklassen. Roland Nilsson insåg tidigt vikten och betydelsen av att sköta fy­ siken. Han spelade 116 landskamper och gjorde allsvenska matcher för gais när han var över fyrtio år. Det är endast Gunnar Gren i Sverige som klarat av att spela på så hög nivå under längre tid än tjugo år. Gunnar Gren representerade fyra allsvenska lag i Göteborg: ifk, Örgryte, gais och Gårda bk. Han var född den 31 oktober 1920 och gjorde sin sista match den 1 oktober 1964. Då försökte han rädda kvar gais i Allsvenskan. Det saknades således trettio dagar för Gren att ha levt i fyrtiofyra år vid det tillfället. Han är därmed den äldsta spe­ laren i Allsvenskan genom tiderna. Paolo Maldini i Milan gjorde sin sista match när han var nästan fyrtioett år. Han spelade i en och samma klubb under tjugofyra år och gjorde över 1000 tävlingsmatcher för Milan. Även hans pappa var en duktig fotbollsspelare och blev sedermera förbundskapten för det italienska landslaget.

Ryan Giggs i Manchester United skall snart påbörja sin nittonde säsong. Han har spelat fler än 800 matcher i föreningen. Därmed har han passerat legendaren Bobby Charlton i rekordtabellen. Gemensamt för dessa tre spelare, Gren, Maldini och Giggs är att de har spensliga kroppar och att de varit osedvanligt ambitiösa och målmedvetna och dessutom förskonade från allvarliga skador i ­karriärerna.

93


96

O

rdet är mäktigare än allting annat i världen, men det vä­ ger ingenting. Det ligger till synes dött på ett vitt papper och uppstår från döden när du läser det. Det finns så många begrepp inom fotbollen. Hat trick betyder att en spelare gör tre mål i en match och helst bör det ske i följd och i en halvlek för att det skall betraktas som ett äkta hat trick. Lars Larsson vann skytteligan i Allsvenskan 1987. Året efteråt var det tid för Martin Dahlin. Lars blev landslagsspelare för Sverige och professionell i Italien. Numera är han sportchef i Trelleborgs ff där han spelat i två perioder. Många av de notoriska målskyttarna i de största klubbarna runt­ om i världen var tämligen begränsade i avseendena teknik och kva­ liteter i passningsspel. Gerd Müller i Bayern München, Gabriel Bati­ stuta i Fiorentina, Paolo Rossi i Italien, Gary Lineker i Tottenham och Liverpools Ian Rush är exempel på denna kategori. Gerd Müller gjorde 68 mål på 62 landskamper. Endast Ferenc Puskas av alla spelare i ett landslag har ett bättre facit än nämnde Gerd. Puskas stod för 83 mål på 84 landskamper. Vissa källor anger att han gjorde lika många mål som landskamper. Det bör också näm­ nas att Gary Lineker är alla tiders hedersman på en fotbollsplan med tanke på att han aldrig blev varnad eller utvisad under en karriär som sträckte sig över femton år på högsta nivå.

Tore Cervin fick smeknamnet Jokern och det passade synnerligen väl in på honom. När som helst under en match kunde han nämligen överraska både motståndare och medspelare på planen. Han gjorde många mål och han var fräck och listig. Det sades att han började spela i klubb först när han var tjugo år. Då hade han sin tröja i bk Lydia. Ingen som såg den matchen kan glömma när Tore jublar och slår en skånsk kullerbytta i snödrivorna i Europacupens kvartsfinalmatch mot Wisla Krakow på Malmö sta­ dion. Jag stod i publiken och såg målet med egna ögon. Dag Szepanski värvades från Bromölla till Malmö. Han blev skyttekung redan sin första säsong i Allsvenskan 1967. Vänsteryt­ tern Ingvar Svahn passade till flera av dem. Sedan spelade han i aik och gjorde då sin enda landskamp. Han var teknisk och kvick i föt­ terna och byggde inga muskler i ben och armar. Efter den aktiva kar­ riären arbetade han med framgång inom språklig kommunikation och reklam. Curt Olsberg kom från Växjö till mff. Han gjorde sju mål i sin sista match för smålänningarna. När han hade gått över till Djurgår­ den spelade han sin enda landskamp. Curt var formidabel med bollen vid fötterna och han sprang alltid i det första ledet under vinterträ­ ningen i Pildammsparken. Jag hörde och såg vad som hände där under några säsonger. Rolf »Tejpen« Björklund och Krister Kristensson var inte så glada över att


trotsa kylan och vinden i januari och februari, men tränaren Anto­ nio Duran var inte nådig i de stunderna och förstod betydelsen av att spelarna hade god fysik och kondition när Allsvenskan började i april. Ett faktum kvarstår som ingen kan rubba eller förneka. Det är inte möjligt för ett lag att vinna en match utan att någon gör mål.

97


U

nder säsongerna 1949-1951 spelade mff fyrtionio match­ er i rad utan förlust. Den 3 juni 1951 förlorade dock laget mot aik. I den 74:e minuten sköt Erik Grübb det enda målet under matchen. Trots vinsten föll aik ur Allsvenskan och degraderades till den an­ dra divisionen. mff blev svenska mästare liksom året dessförinnan. Vem minns att Örgryte is blev svenska mästare fyra år i rad från och med 1896 till och med 1899?

99


E

ndast Malmö Fotbollförening har vunnit Allsvenskan fem år i rad genom tiderna. Det skedde när engelsmannen Roy Hodgson tränade laget. Han har dessutom varit med om att bli mästare två gånger när han hade hand om Halmstad Bollklubb. Den föreningen hade aldrig tidigare vunnit Allsvenskan. Två av spelarna var med om samtliga triumfer under de åren. Det var trotjänaren Torbjörn Persson, som kom att göra 574 matcher, och Leif Engqvist. Ingen annan tränare från utlandet har vunnit Allsvenskan för två klubbar. Förmodligen såg försynen eller nåden till att Roy Hodgson råkade komma till klubben i en period när flera av de främsta spe­ larna i klubbens historia var aktiva samtidigt. Alla kännare av fotboll torde vara överens om att han var och är en sällsynt skicklig tränare. Det har han visat under sin tid som förbundskapten i Schweiz, Förenade Arabemiraten och Finland och som klubbtränare i det engelska laget Fulham. Många människor i Malmö och Halmstad är stolta och ler förnöj­ samt när de hör Roy tala sin särpräglade svenska i intervjuer. Fotbollen har en egen esperanto.

101


F

em synliga spelare jublar efter finalen i Svenska Cupen på Råsunda 1986. Anders Palmér, Ingemar Erlandsson, Mag­ nus Andersson, Håkan Lindman och Hasse Borg bildar rad. Den sistnämnde är förmodligen den främste förhandla­ ren i ett svenskt lag genom tiderna. Han genomförde försäljningen av Zlatan Ibrahimovic, Afonso Alves, Marcus Rosenberg och Ola Toivo­ nen på ett sätt som gav mff stora summor pengar. Han spelade 54 landskamper för Sverige och blev svensk mästare för mff 1986 och 1988. Dessutom var han professionell i Tyskland och deltog i ett världsmästerskap. Som Sport- och marknadschef för klubben har han gjort utomordentliga insatser, men en del av inkö­ pen har inte varit lika lyckade. Ingen kan dock betvivla att han arbetar hårt och målmedvetet för klubben.

103


F

lera tränare har kommit från Storbritannien. Bert Turner, Roy Hodgson och Bob Houghton hade stora framgångar i klubben. Pepi Stroh var österrikare; Kalman Konrad kom från Ungern; Frans Thijssen var holländare och Viggo Jen­ sen dansk. Kalman Konrad spelade center och inner i mtk Budapest och kom till Örebro innan han flyttade till Malmö. Hans fru var av judisk härkomst. Inga judar i Ungern gick säkra när nazisterna tog makten i större delen av södra Europa. Fotbollen är i sanning internationell. Inga furstar och envålds­ härskare kan förbjuda denna allvarsamma lek som utövas i hela världen. Hösten 2009 spelar tre brasilianare i Malmö. De är Gabriel, Ricardinho och Wilton Figueiredo. Tidigare fanns Afonso Alves och Junior i laget. Yksel Osmanovskis familj har sina rötter utan­ för Sverige, men han växte upp på Rosengård. Ulrich Vincents är dansk, men efternamnet bör ha franskt uttal, och Guillermo Mo­ lins har sina rötter i Sydamerika. Sverige vann en landskamp mot Norge den 21 oktober 1945 på Råsunda med tio mål mot noll. Gunnar Nordahl gjorde fyra av de svenska målen. Putte Kock var lagledare för Sverige, men mest intres­ sant var kanske att tränaren hette Istvan Wampetits. Hur många i dag vet att vårt landslag haft en tränare med namnet? Istvan var född i den söndervittrade dubbelmonarkin ÖsterrikeUngern. Hans mamma hade velat att pojken skulle spela piano och

göra karriär inom musiken, men så blev det inte. Flera år senare skul­ le han komma till Sverige och bli tränare i brukslaget Degerfors. Rudolf »Putte« Kock hade tagit studenten i Stockholm. Han hade spelat för aik och blivit landslagsman i fotboll. Senare blev han legen­darisk kommentator i den svenska televisionen på den tiden när det fanns endast en kanal. Han läste tipset i rutan och hade svårt med uttalet av det engelska laget Ipswich. Det sades att han av den anledningen undvek att halv- eller helgardera det lagets matcher, ty då slapp han säga namnet flera gånger under sändningen. Rudolf Kock spelade 37 landskamper för Sverige i fotboll. Han blev bronsmedaljör i de olympiska spelen 1924 och valdes till den bäste vänsteryttern under turneringen. Han var också landslagsman i ishockey och europamästare i bridge. Vem är den överlägset mest framgångsrike tränaren för ett svenskt landslag i fotboll genom tiderna? Ingen annan är i närheten av ho­ nom. Ledtråden är att han föddes i Yorkshire 1905 och dog 1985. Han hette George Raynor och ledde Sverige till guld i de olym­ piska spelen 1948 och brons fyra år senare. Dessutom var han tränare när Sverige erövrade brons i världsmästerskapet 1950 i Brasilien och silver 1958 i Sverige. Det är anmärkningsvärt att Sven Nilsson var den ende svensk­ födde tränaren i Malmö ff som erövrat en guldmedalj fram till Tom Prahl år 2004.

105


Fotbollen talar alla språk och den är statslös utan gränser. När världens rikaste människa sätter foten mot bollen är den inte mera värd än den lille tiggarpojkens på jordens baksida.


E

n del spelare blir särskilt älskade av publiken. I Malmö är Hans Mattisson ett aktat namn. Han kom från Husie if och blev lagkapten och gjorde nästan fyra hundra matcher i föreningen. Alla som kände honom kunde intyga att han var ett föredöme på och utanför fotbollsplanen. Nu är Hans Mattisson anställd hos mff och hans klokhet och kunskaper inom fotbollen gagnar föreningen. I en rolig film håller Hans Mattisson språklektioner med Afonso Alves i det skånska språket. Det är obetalbar humor att höra brasilia­ naren öva på specifikt malmöitiska uttryck och glosor. I Malmö gäller det att hitta lika säkert till Triangelen som till navelen och man kan alltid ta cykelen dit och sätta sig på sadelen i ­mittelen på tampetyget. Två trotjänare i klubben som Jörgen Ohlsson och Olof Persson talar ren skånska med accent och prosodi från Malmö. De spelade lika mycket med sina hjärtan som med ben och fötter när de stred och kämpade i den ljusblå tröjan. Herrarna Jens Fjellström och Andreas Yngvesson har sina rötter från de norra delarna av Sverige. Deras tungomål måste ha framstått som närmast exotiskt i omklädnadsrummet och möjligen behövde de hjälp av tolk i begynnelsen för att förstå de mest utpräglade uttrycken på skånska.

Jens Fjellström började spela fotboll i Gimonäs och representerade Djurgården innan han kom till Malmö. Jörgen Pettersson kom från Dösjebro till Malmö. Han hade långt till rikssvenskan när han öppnade munnen och började tala. Han är ett utmärkt exempel på en spelare som är bördig från en liten ort i Skåne. Jörgen blev landslagsman och professionell i Tyskland. Han avslu­ tade sin fotbollskarriär i Landskrona efter att ha blivit skadad. Jag blir rent svitt bara av att tänka po det. Hur gick matchen i dag? Gick och gick det ble it itt. Var har du läret? I baglomman. Ta fram kulorna. Jag vann vadet. Fråga maj, sa Todde. Var finns Maj? Jag trodde hon hitte Lisa. Den skånska flaggan är inte endast gjord av tyg i rött och gult. Den har ränder och fält av ett eget språk.

109


A

tt leva är att ta mått på ett under. Människan går långt för att upptäcka ett mirakel och glömmer bort att det lever inom henne. Zlatan behöver inte säga eller skriva sitt efter­ namn. Han sträcker bara ut armarna och formar munnen efter ett långt men tyst O. Det är en särskild bokstav i det grekiska alfa­betet och den femtonde i det svenska. Så förenas antiken med ti­ den som är nu. Fotbollens alfabet ringlar sig kring hela jordklotet. Zlatan har just skjutit ett mål mot aik. Hans ansikte har fötts och danats bland invandrarbarnen på Rosengård i Malmö. Det tycks vara som om han är sig själv nog i målgesten, men det handlar förmodli­ gen mer om stolthet och revansch. I varje fall kan ingen mästra vad Zlatan bör eller inte bör göra. Han är ett levande bevis på möjligheternas ljusbågar som sträcker sig högt över avunden och rädslan. När han dribblar och fintar skriver han metaforer med fötterna.

111


D

e nyfödda barnens födelsedag skrivs i journalerna på sjukhuset. Föräldrarna lägger datumet på minnet. Enligt Bibeln var Adam den första människan på Jor­ den och sedan kom Eva. Har någon ateist och darwinist besvarat frågan vem som var den allra första människan, om det inte var den nämnde mannen? Neil Armstrong blev den första människan som satte sina fötter på månen. Ingen löpare hade sprungit en engelsk mil på en tid under fyra minuter innan Roger Bannister gjorde det. Han var läkare. Människan tycks älska att hålla ordning på statistik och rekord av olika slag, men mycket av det som är väsentligare än allt annat hos henne kan inte mätas i tid, längd och omfång. Kärleken väger ingenting och den klarar sig utan alla klockor. Detsamma gäller för glädjen och lusten. Tänk att få göra det första målet på en fotbollsarena som invigs samma dag. Den lyckan och äran fick Labinot uppleva den 13 april 2009. Han sträckte ut armarna som en frälsare och jublade. Örgryte stod för motståndet. Malmö segrade med siffrorna 3 mot 0. Det första och sista målet som görs på en fotbollsplan blir ­k lassiska. Målskyttarnas namn cirkulerar i frågesporter och minnesprogram. Vem sköt det första målet i den första officiella landskampen i världen och vem gjorde det första målet i det första världsmästerska­ pet i fotboll?

113


A

lla mirakler börjar i kvinnans sköte. En cirkel kan inte fin­ nas utan sin radie, omkrets och mittpunkt. Så är det också med mänskligheten. Den kan inte fortleva utan kvinnan, mannen och barnet. När ett barn föds upphävs tyngdlagen och modern faller uppåt som om någon osynlig makt lyfter henne i en sugklocka. Kvinnan är det första könet, ty hon bär mänsklighetens framtid inom sig. Kvinnorna hissar mannen. De bär honom på sina armar och ax­ lar, ty hon är i många avseenden starkare än han. Ett av de mest enfaldiga ordstäven lyder som så att mannen är det starka könet och kvinnan det svaga. Alla berömda män är födda av en kvinna. Det gäller utan undan­tag i hela världen. Italienska och sydamerikanska fotbolls­ spelare hyllar ofta sina mödrar. Det gör de rätt i, ty kvinnorna har burit, ammat och klätt sina små gossar innan dessa kunde stå, gå och springa. Här lyfter fyra starka kvinnor en hövding. Han heter Eric Pers­ son och han ler av glädje efter ännu en serieseger för Malmö. ­Erics hustru Lotten sträcker upp sin högra arm. Hon är klädd i svart denna afton. Eric ordnade resor för spelarnas kvinnor. De åkte till Florida, Mexico och Kanarieöarna för klubbens räkning. Ordföran­ den förstod betydelsen och vikten av att inte endast männen erbjöds

långväga resor som uppmuntran och belöning efter en krävande sä­ song. Mamma i familjen tog hand om hem och barn när maken åkte till match och träning. Egon Jönssons maka heter Ethel. Karin Tapper är gift med Staffan. Solbritt Andersson har följt Roy och sedan sönerna Patrik och Daniel i seger och förlust och sett dem spela i flera länder. Krister Kristensson träffade Lilian när han var ung och de är fortfarande man och hustru. Roland och Birgitta Andersson är ett par efter alla dessa år. Det svenska damlandslaget i fotboll har varit framgångsrikt i många turneringar. I dag har klubbarna många spelare av hög klass. Malmö ff bör erbjuda damerna ett eget lag i en särskild sektion inom föreningen. En fotbollspublik utan kvinnor är stympad. Våldet före och efter match och på läktarna skapas alltid av enfaldiga män. I dessa stunder tillhör de det svaga könet.

115


E

n människa som reser långt bort kommer aldrig längre än till sitt eget hjärta. Hon söker ett mirakel, men glömmer bort att det finns i hennes egen själ. Människan simmar från stranden jag till stranden du i havet vi. England var den största kolonialmakten i världen under flera år­ hundraden. Solen gick aldrig ner över Storbritannien. Väldet sträckte sig över Kanada, Malaysia, Singapore, Afghanistan, Indien, Pakistan och på den afrikanska kontinenten från Egypten i norr till Sydafrika i söder. Det engelska språket talas nästan överallt på Jorden i dag. Genom film, television och den elektroniska cyberrymden flyttar sig ordet med ljusets hastighet trettio tusen mil i sekunden. I Indien, Syd­afrika, Kina och Japan är affärsspråket engelska, men framför allt råder det­ ta tungomål inom världens största folkrörelse, nämligen fotbollen. Bob Houghton är en man från England som arbetat i Sverige, Grekland, Kina, Uzbekistan, Saudiarabien, England, Sydafrika och Indien. Han har hittills tränat fotbollslag i åtta olika länder. När han var blott tjugosex år anställdes han i Malmö Fotbollförening. Bobs ålder för uppdraget var en sensation i sig, men hövdingen Eric Persson bejakade valet av den unge tränaren. Det skulle visa sig vara början till en framgångsperiod för klubben som nästan saknar motstycke i dess historia.

1979 fick Bob Houghton mottaga en miniatyr av Svenska Dag­ bladets bragdmedalj efter det att mff nått finalen i Europacupen för mästarlag. Året efter lämnade han föreningen och flyttade till ­Ethnikos i Grekland för ett nytt uppdrag som tränare. 1990 återkom han till Malmö och stannade i två säsonger. Bobs hustru Nerise kom från Sydafrika. Så knöt de två åter sam­ man England och den forna kolonialtiden. Hon var vacker och tyck­ tes ha en inre lampa som belyste hennes ansikte när hon log. Lagkaptenen Krister Kristensson och Nerise hjälps åt att hålla i von Rosens pokal efter seriesegern i allsvenskan 1974 medan de dan­ sar. Kristers hustru Lilian och Bob är lyckliga och skrattar. De är klädda till fest. Nerise släcker konstlade och plastikopererade filmstjärnor på fem sekunder och tänder lampan inom sig. England och Afrika är två kin­ der i ett och samma ansikte i den internationella porträttsamlingen. Nelson Mandela trotsade alla sannolikhetskalkyler och blev den förste svarte presidenten i Sydafrika efter att han suttit fängslad i tju­ gosju år. Fotboll och kärlek är ofta av större betydelse för människan än vad politik är, men det skadar ingen om de kan dansa tillsammans på den stora scenen utan gränser. Tre länder ryms ledigt och lätt på ett litet fotografi eller ett fri­ märke av en tummes storlek.

117


M

artin Dahlins mamma ville att jag skulle vara hem­ lig gäst i ett program i televisionen. Hennes son var huvudpersonen. Jag stod bakom ett skynke medan programledaren presenterade mig utan att nämna mitt namn. Martin identifierade mig efter en kort betänketid. Mycket i människans tillvaro är fullkomligt oförutsägbart. ­Världen är öppen. Lilian Andersson hade varit dagmamma åt lille Martin i Lund. Hon var vår granne när vi hade sommarhus i Toarp utanför Tomelilla. Familjen bodde i Uddevalla när Martin var barn och senare hade han sin ungdom i Lund innan han började spela för Malmö. Denna brokiga bakgrund är en del av den svenska fotbollen i dag. Hudfärg och etniskt ursprung existerar numera i alla möjliga varianter. Martin vann skytteligan i Allsvenskan 1988 och tilldelades Guld­ bollen 1993. Han gjorde 29 mål på 69 landskamper och var synnerli­ gen framgångsrik som professionell spelare i Borussia Mönchenglad­ bach i flera säsonger, men det blev korta besök i Blackburn, Roma och Hamburg. Numera är han agent för olika fotbollsspelare. Han är bosatt i Monaco. Martin Dahlin speglar och belyser skillnaden mellan forna tiders stjärnor i mff och det begynnande 2000-talets entreprenörer. Rasisternas mardröm lever i lag som Arsenal, Milan, Barcelona och

Chelsea. Där återfinns nämligen många svarta och färgade spelare från åtskilliga nationer. Egentligen är fotbollen det vackraste och bästa exemplet på människans lika värde.

119


O

m människan hade vetat hur fri hon är, så skulle hon ha darrat som en hund inför en jordbävning. Den mest spridda sjukdomen i den rika världen är ensamheten. Vi har mat för dagen och spolar rent vatten i klosettskålen, medan nästan hälften av alla världens barn lever i närheten av svält­ gränsen och törstar varje dag. Vissa yrken borde aldrig byta namn. Provinsialläkaren blev inte endast berövad den vita rocken mot distriktsläkarens gångkläder utan också klangen i munnen på patienterna i bygden. Städerskan blev plötsligt lokalvårdare i hela Sverige. Soptömmaren förvandlades till renhållningsarbetare. Pappan var provinsialläkare i Jönköping. Där föddes Hans Gustav Conrad 1928. Pojken skulle senare tälja en pil och spänna bågen så hårt att den var nära att brista. Han samlade dessutom alla mynten på frihetens konto och siktade mot tian i den innersta cirkeln på tavlan. Hans utbildade sig till jurist och blev koncernchef i Skandinaviska Enskilda Banken. Familjen Wallenberg var en dynasti i Sverige och hade stor makt över kapital och näringsliv i en expansiv period efter det andra världskriget. Hans Cavalli-Björkman var respekterad av Marcus Wallenberg. Han hade varit med om fusionen mellan Enskilda Banken och Skan­ dinaviska Banken 1971. I några år var han koncernchef och det var

knappast möjligt att nå högre för en person som inte bar namnet Wallenberg på den tiden. När socialdemokraten och arbetarklassens vän Eric Persson stod i begrepp att avgå som ordförande i Malmö Fotbollförening efter näs­ tan fyra decennier ville han ha Hans som sin efterträdare. Många i föreningen och staden häpnade, ty det var ännu så länge år 0 i storfö­ retagens och kapitalets betydelse inom fotbollen i Sverige. Han siktade fortfarande högt och långt. Ingen som var initierad kunde betvivla hans betydelse för Sydsvenska Handelskammaren och bankens framgångar i regionen. Han hade några hundra meter att gå från banken på Bruksgatan till stambordet på Savoy eller Börs­ huset på Skeppsbron. Han blickade över Öresund och hade redan lagt ut en bro i sin själ innan den blev en fysisk verklighet. Tidigt bejakade han den euro­ peiska unionen. Han instiftade Fotbollsuniversitetet i mff och såg till att föreningen delade ut ett kulturpris. Det har jag fått. Länge var den tredje största staden i Sverige tämligen efterbliven i många avseenden och den stod och föll med Kockums Mekaniska verkstad, varvsindustrin och Kommunen. Det var nämligen namnen på de största arbetsgivarna. Nu är Malmö Allmänna Sjukhus i klass med Lunds lasarett och de bästa sjukhusen i Stockholm och Göteborg. Högskolan har ­intagit

121


122

en stor del av marken där varvsnäringen tidigare var ensam om platsen. Öresundsbron är en lång tunga som två länder samsas om. Det danska språket är nästan lika vanligt på gatorna i Malmö som i Köpen­hamn. Hans Cavalli-Björkman var klärvoyant när han såg mot horison­ ten. Han hade siktat och träffat rätt. Det är inte överdrift och smick­ er att hålla hans insatser i mff som ordförande lika högt som Eric Perssons, om man är noggrann och inte nostalgisk, ty han uträttade mycket av stort värde i föreningen och han satt många år på posten. Hans Cavalli-Björkman var orädd och inte sällan tuff när han age­ rade inom banken och klubben. Det gav honom en del ovänner och kanske till och med fiender. Många gånger prydde hans namn och ansikte Kvälls-Postens löpsedel efter ett av hans utspel eller en strid. Han råkade emellanåt i onåd hos sportchefen Åke Stolt på Sydsven­ ska Dagbladet, men han tilldelades Europapriset av den ­tidningen. Jag blev ombedd att hålla tal när han firade sin åttioårsdag på Sa­ voy. Det hade sagts mig att Hans inte tycker om när någon lovprisar honom vid högtidliga tillfällen. Därför avstod jag ifrån varje ansats till överord. Vid det tillfället svalde Åke sin stolthet och kom för att gratulera födelsedagsbarnet. Det var en vacker gest som visade att respekten och aktningen gentemot Hans var större än de gamla bråken genom åren.

Hans och hustrun Gunnel bor på Skeppsbron och från den stora al­ tanen ser de Öresund, Börshuset, Savoy och Högskolan som växer på det gamla varvsområdet. Ingen bostad i Malmö kan vara mer pas­ sande för det rara paret. Hans Cavalli-Björkman efterträddes av Bengt Madsen som ord­ förande i klubben. Posten som ordförande i en fotbollsförening är ytterst viktig, ty han eller hon skall vara ett ansikte utåt samhället. I dag försöker olika me­ dia bevaka allt som sker inom idrottsrörelsen. Journalister älskar sen­ sationer och var och en av dem vill vara först och ensam om nyheten. Idrotten är alltid en del av samhället. Den är således beroende av politiska beslut på nationell och kommunal nivå. Arenor byggs och renoveras. Klubbarna betalar planhyra till staden eller kommunen. Föreningar och spelare är inte undantagna skatter för inkomster och intäkter. Poliser och ordningsvakter bevakar publiken under matcherna. När ifk Göteborg och ett av stockholmslagen spelar i huvudstaden är numera polisstyrkan lika stor som den är inför ett statsbesök från Amerikas Förenta Stater eller ett möte inom den europeiska unionen. En framgångsrik fotbollsförening i Sverige, Spanien, Italien, Eng­ land eller Tyskland förknippas i många avseenden med olika städer. ­Liverpool, Real Madrid, Barcelona, Bayern München, Milan och


Manchester United har blivit kända runtom i världen genom match­ erna i televisionen och stora mästerskap. Malmö Fotbollförening är anrik, men inte alls lika känd som ovan nämnda klubbar. Dock är det så att miljontals människor ut­ anför Sveriges gränser har läst och hört just det namnet. Byggnaden Turning Torso och Öresundsbron når långt utanför stadens gränser. Turister från när och fjärran besöker Malmö och tar med sig intryck och upplevelser till hemlandet. Det vet Bengt Madsen. Han har varit med om att låta bygga Sveri­ ges dyraste fotbollsarena. Han är ordförande i den rikaste föreningen och han lever med krav inom och utom laget. När han var verkstäl­ lande direktör i peab och satt i en rad styrelser lärde han sig vad det personliga priset är för den utsatta positionen. Madsen har varit överledare för det svenska landslaget i fotboll och vice ordförande i förbundet. Det är höga befattningar som förplikti­ gar. Han är frispråkig och ibland slinter han i språk och handling. Under de senaste åren har Malmös stolthet inom fotbollen synats hårdare av journalister och anhängare än någonsin tidigare i fören­ ingens historia. Där står nu Bengt Madsen och han vet att inga göm­ ställen återstår.

123


126

N

är jag var liten gick jag i söndagsskolan och följde min mamma och pappa till Elimförsamlingen på Kalende­ gatan i Malmö. Vi promenerade från Stortorget och ge­ nom Lejonetpassagen till templet där pingstkyrkan höll

gudstjänst. I den långa, vackra passagen hade fotografer ur familjen Rosen­ gren haft ateljé alltsedan början av 1900-talet. I glasmontrarna längs väggarna kunde flanörer och kunder se bröllopspar, konfirmander och små högtidsklädda barn. En gång i tiden hade Guds tempel tjänat som cirkusvelodrom. Där framträdde trapetskonstnärer, jonglörer och hästryttare. Sedan tog pingstförsamlingen över. Pastorn vek vitklädda män och kvinnor i den lilla bassängen och vigde dem till tron i Faderns, Sonens och Den heliga andens namn. Så har Felixpalatset på Adolf Fredriks Kyrkogata och National­ palatset på Regeringsgatan 74 i Stockholm växlat mellan den sakrala och profana världen. Citykyrkan och Lewi Pethrus-stiftelsen påmin­ de i detta avseende om Elimförsamlingen i Malmö. Målvakten Jonnie Fedel var med om att hyra och driva restau­ rangen och palatset Hippodromen efter sin aktiva karriär i mff. Där hade Elimförsamlingen verkat i många år dessförinnan. Han gjorde 588 matcher för klubben.

Av hävd och tradition har det varit så att just målvakter, men även försvarsspelare gjort åtskilliga matcher för sina lag. Så var det även med Jan Möller som överträffade Fedel och representerade mff i 591 matcher. Målvakter måste inte springa snabbt eller vara särskilt tekniska med bollen. Dock måste de reagera i sekunden på skott, inlägg och nickar mot mål. Ryssen Lev Jasjin, Dino Zoff i Italien, Peter Shilton i England och dansken Peter Schmeichel hade långa karriärer. Edwin van der Sar från Holland och Gianluigi Buffon i Juven­ tus är fortfarande aktiva och står i landslaget. Målvakterna kan inte gömma sig bakom andra spelare. De skall freda sina revir och rädda frisparkar och straffar. Den polske målvakten Jan Tomaszewski räddade Staffan Tap­ pers straff i världsmästerskapet 1974. Okunniga och elaka bedömare har i årtionden klandrat och försökt ringakta Tapper för denna straff. Faktum är att Staffan skjuter straffen med höger fots insida i mål­ vaktens högra hörn. Tomaszewski kastar sig innan domaren blåst i pipan och begår därmed ett regelbrott. Skottet är välplacerat cirka femtio centimeter ifrån målvaktens högra stolpe. Det är därmed så att dels begår Tomaszewski ett fel när han inte inväntar domarens signal och dels är straffen slagen med precision


på det svåraste sättet för en högerfotad spelare, nämligen med fotens insida i målvaktens högra hörn. Åtskilliga straffar är skjutna med kraft nästan mitt i målet. Då är det inte skyttens skicklighet som avgör att skottet blir till ett mål, utan försynen eller målvaktens misstag. Om jag vore tränare och be­ stämde vem i laget som skulle få skjuta straffar, så skulle jag avråda eller rentav förbjuda exekutorn att slå straffen med kraft mitt i målet. Staffan Tapper gjorde dessutom en strong insats i matchen mot Po­ len och var kanske rentav den bäste svenske spelaren i laget. Nu tar jag bort den dumma och okunniga bedömningen och skriver att hans straff var slagen med precision och kvalitet. Målvakten fuskade, men gjorde en fin räddning utanför lagbo­ ken.

127


D

et händer att en spelare från Brasilien vaggar ett nyfött barn i famnen medan några av lagkamraterna väntar på sin tur att få ta över det lilla barnet. De står på planen och jublar och skrattar. Målskytten Bebeto råkar vara stolt pappa till det lilla barnet. Fotbollens stjärnor har utvecklat en konst i olika gester efter det att de skjutit ett mål. Roger Milla från Kamerun trådde en dans med hörnflaggan. Han höll ena handen på höften och hittade ryt­ men efter musiken i sitt inre. Svenska spelare på 1950-talet uppträdde mera försiktigt och åter­ hållsamt. Här lägger Nils-Åke Sandell handen om målskytten Bertil Nilsson medan Bengt Lindskog skyndar till med öppna armar. Nils-Åke fick smeknamnet Kajan. Det är en fullkomligt unik fågel i Malmös historia, ty han är den ende spelaren i föreningen genom tiderna som gjort fler mål än antalet matcher i a-laget. Han stod för 189 mål på 162 matcher. Närmast den bedriften är Hans Håkansson som gjorde 341 mål på 350 matcher. Med åren har även svenska spelare övat in koreografin som de tar till i händelse av att de gör mål i en match. Kenneth Andersson drog en osynlig revolver från höften. Tomas Brolin tog sats och snurrade ett helt varv i luften. Henrik Larsson sticker ut tungan och leker tafatt med lagkamraterna sekunderna efter målet.

Det gäller att vara ensam om målgesterna. Den internationella publiken ser allt i televiserade matcher och otaliga repriser. Opera­ sångaren Luciano Pavarotti höll alltid en stor vit näsduk i handen un­ der sina konserter. Detsamma gjorde jazzmusikern och trumpetaren Louis Armstrong. Båda torkade svett från pannan. Artister som sjunger eller spelar fotboll har många likheter.

129


132

P

å baksidan av alla världens mynt hittar vi barnet. Skuggan lever av solen och dagen av natten. Framgång och mänsklig lycka kan inte tänkas utan sorg och nederlag. När solen blekte Lennart Skoglunds hår den vackraste sommaren i Milano trängde barndomen fram i hans ögon. Han hade lekt och spelat fotboll på Katarina Bangata. Den ligger på Södermalm i Stockholm. Han föddes på julafton 1929 och dog 1975. Alla svenskar som är äldre än femtio år och som aldrig sett en levande fotbollsmatch har någon gång hört eller läst namnet Lennart »Nacka« Skoglund. Nu har han stillnat i ett monument på Katarina Bangata ett in­ kast ifrån huset där han bodde som barn. Stunden är fångad just när han sätter sin vänstra fots utsida mot bollen och avser att skruva en hörnspark från vänster på ett sätt som egentligen strider mot fysikens lagar. Det inträffar i hans första match efter återkomsten från den långa vistelsen i Italien där han var professionell spelare i fyra klubbar. Hammarby möter Karlstad på Johanneshovs idrottsplats i en match i division två. Bollen skruvar sig direkt i mål. Året är 1964. Det är omtvistat hur och varför han fick smeknamnet Nacka. Där­emot började hans bana mot stjärnorna när han blev uttagen i det så kallade Presslaget 1950 som mötte landslaget. Världsmästerskapet

skulle hållas i Brasilien det året. Han kom med i Presslaget sedan en annan spelare lämnat återbud. Nacka gjorde succé och togs ut till det riktiga landslaget som åkte till mästerskapet. Han spelade vänsterinner. Malmö ff bidrog med flera spelare: Carl Palmér, Egon Jönsson, Ingvar Rydell, Stellan Nils­ son och Erik Nilsson. Nacka blev professionell. Det mesta av den tiden tillhörde han In­ ternazionale i Milano. I den första matchen sköt han två mål i derbyt mot ärkerivalen Milan och ett av dem var direkt avgörande, ty Inter segrade. Han stannade åtta år i klubben, innan han kom till Sampdoria. Slutligen deporterades han till Sicilien och Palermo. Där bodde han i en skrubb under betongläktaren. Tränare och ledning litade inte på att han skötte sig utanför planen. Det var en förnedrande tid för honom. Lennart gjorde elva landskamper och ett enda mål. Han sköt det första målet i Sveriges match mot Väst-Tyskland i världsmästerskapet 1958. Då spelade han vänsterytter och blev uttagen i världslaget. Nackas liv efter tiden som fotbollsspelare har vissa likheter med Gunnar »Säffle« Andersson som spelade åtta säsonger i Olympique Marseille i Frankrike. Gunnar föddes den 14 augusti 1928 i Arvika och dog nästan bokstavligen i rännstenen i Marseille 1969. Båda blev alkoholister.


Säffle och Nacka är namnen på två orter och platser i Sverige, men för kännare av fotboll är de också signaler till minnet av två trage­ dier. Den förstnämnde var praktiskt taget okänd när han flyttade till Frankrike, medan den andre redan gjort sig ett namn i klubblag och landslag innan han kom till Italien. Säffle gjorde många mål i Marseille och han var älskad av publi­ ken. Han blev skyttekung flera säsonger, men spelade aldrig någon landskamp för Sverige. Däremot blev han fransk medborgare och gjorde en b-landskamp för sitt nya land. Jag har suttit på ett torg i Kristianstad och lyssnat medan en annan legendarisk spelare i Marseille talade varmt om Gunnar Anders­son. Den mannen kom från Blomstermåla till Åtvidaberg och lyftes fram av Rudolf »Putte« Kock till landslaget. Han heter Roger Magnusson. Även brodern Benno hade en lyckosam karriär som fotbollsspelare. Högeryttern Roger Magnusson är i sällskap med Kurt Hamrin de två bästa spelarna på den kanten i Sverige genom tiderna. Hur många vet att Hamrin blev landslagsman även i ishockey? Gamängen och söderkisen Mikael Rönnbergs liv och spel i mff har nästan inga likheter alls med Nackas och Säffles. Han kom dock från Hammarby till Malmö och han tyckte om att spela fotboll med lättsinne och humor. Det syntes tydligt i hans beteende på planen.

Efter tiden som fotbollsspelare har han bott många år på Skopelos i den grekiska övärlden. Han var professionell i utlandet en tid och lade undan litet pengar. Mikael valde det enkla livet i solen. Det är en svår konst för en framgångsrik fotbollsspelare att han­ tera livet efter karriären på planen. Lennart Skoglund och Gunnar Andersson behärskade inte den konsten.

133


I

ngen människa bestämmer var och när hon skall födas och vem som skall vara hennes fader och moder. Det är tre hu­ manistiska axiom som ingen kan sudda bort. I en statistisk mening är en av tre individer i världen antingen kines, in­ dier eller afrikan. Det existerar inga vita människor på Jorden, endast färgade och svarta. Malmö har fått en rosengård i present. Rara plantor och exotiska frön från Uruguay, Iran, Turkiet och Syrien har vuxit sig stora och starka i det skånska klimatet. Brasiliansk regnskog och cypress från Liberia gror bredvid svensk gran, tall och björk. Agon Mehmetis familj flydde från Kosovo när han var två år. Kriget har även denna verkan på människan. Nu står han med en fot på pla­ nen och den andra invid reservbänken när domaren blåser till match. Han är älskad av publiken i Malmö. Därför har han förärats en egen ramsa och sång. Melodin till den italienske tenorens bravur­ nummer La donna è mobile från Guiseppe Verdis Rigoletto tonar nu från läktarna: Tunn som en rögad ål, ändå så gör han mål, Agon Mehmeti, Agon Mehmeti! Det är en gest av kärlek och värme från åskådarna. I en sådan stund segrar den kosmopolitiska fotbollen över den inskränkta na­ tionalismen.

135


E

mellanåt förvandlas fotbollen till en komet eller satellit och blir statslös utan gränser. Rasisterna äga inte tillträde på Mal­ mös nya fotbollsarena. De kan, däremot, på avstånd lyssna till när publiken ju­ blar medan Edward Ofere rundar Elfsborgs målvakt och rullar bollen i mål. Lintotten Daniel Larsson och nigerianen Edward Ofere är olik­ hetens radarpar i Malmös anfall. Wilton Figueiredo från Brasilien fullbordar tre världsdelar i laget.

137


BILDINDEX s. 7

s. 20

s. 34

s. 48

s. 62

Stellan Nilsson / Malmö FF – Degerfors IF, Malmö Idrotts­plats 1947 / Fotograf: Bertil Rubin

Bertil Nilsson / Malmö BI – Malmö FF, Heleneholms Idrottsplats 1954 / Fotograf: Pierre Mens

Patrik Andersson / Malmö FF – GAIS, Malmö Stadion 1990 / Fotograf: Pierre Mens

Tifosi / Malmö FF – Helsingborg IF, Malmö Stadion 2005 / Fotograf: Pierre Mens

Kent Jönsson och Krister Kristensson / Omklädningsrummet, Malmö Stadion 1975 / Fotograf: Pierre Mens

s. 10

s. 22

s. 36

s. 52

s. 64–65

Kjell Rosén, Sture Mårtensson, Stellan Nilsson, Hans Malmström, Börje Tapper, Kjell Hjertsson / Stadsteatern, Malmö 1944 / Arkivbild

Moln / Malmö 2009 / Fotograf: Pierre Mens

Niklas Skoog / Malmö FF – Halmstad BK, Malmö Stadion 2004 / Fotograf: Pierre Mens

Gösta Nilsson, Otto Nyberg, Nils Ohlsson, Åke Andersson och Göte Lilja / Malmö Idrottsplats 1920-tal / Arkivbild

Staffan Tapper, Bosse Larsson, Krister Kristensson och Georg Eriksson / IFK Norr­köping – Malmö FF, Idrottsparken 1975 / Fotograf: Pierre Mens

s. 12

s. 25

s. 38

s. 54

s. 68

Kjell Rosén och Börje Tapper (Malmö FF), Henry Andersson (IFK Göteborg) / Malmö FF – IFK Göteborg, Malmö Idrotts­plats 1944 / Fotograf: Henning Stenberg

Leif, Karl-Erik och Nils Hult / Lomma Idrottsplats 1969 / Fotograf: Pierre Mens

Tifosi / Malmö FF – Elfsborg IF, Malmö Stadion 2007 / Fotograf: Pierre Mens

Lagbild / AIK – Malmö FF, Stockholm Stadion 1932 / Arkivbild

Tomas Sjöberg / Malmö Stadion 1981 / Fotograf: Pierre Mens

s. 14

s. 28

s. 40–41

s. 56

s. 70

Nils Gren / Malmö Idrottsplats 1950-tal / Fotograf: Ernst Henriksson.

Thomas Nordahl och Bosse Larsson / Malmö FF – Örebro SK, Malmö Stadion 1975 / Fotograf: Pierre Mens

Eric Persson, Egon Jönsson, Antonio Duran / Malmö FF – Djurgårdens IF, Malmö Stadion 1971 / Fotograf: Pierre Mens

Nils Ohlsson och Eric Persson / Bulltofta Flygplats, Malmö 1939 / Arkivbild

Nerise och Bob Houghton / Höllviken 1975 / Fotograf: Pierre Mens

s. 16

s. 30

s. 44

s. 58

s. 72

Antonio Duran / Malmö Stadion 1975 / Fotograf: Pierre Mens

Torsten Lindberg och Helge Bengtsson / Malmö Idrottsplats 1988 / Fotograf: Pierre Mens

Tommy Hansson / Malmö FF – Austria Wien, Malmö Stadion 1979 / Fotograf: Pierre Mens

s. 74

Erik Nilsson / Brasilien 1949 / Arkivbild

Carl Palmér och Anders Palmér / Malmö Stadion 1981 / Fotograf: Pierre Mens

s. 18

s. 32

s. 46

s. 60

Patrik, Roy och Daniel Andersson 1995 / Fotograf: Pierre Mens

Eric Persson / Marbella, Spanien 1978 / Fotograf: Pierre Mens

Ingvar Svahn / Sverige – Danmark, Malmö Stadion 1964 / Fotograf: Pierre Mens

Jan Ekström, Kjell Hjertsson, Arne Hjertsson och Egon Jönsson / Bakom södra läktaren, Malmö Idrottsplats 1950-talet / Arkivbild

Malmö FF – Nottingham Forest, Europacupfinal / Olympiastadion München 1979 / Fotograf: Pierre Mens


s. 76

s. 93

s. 108

s. 122–123

Robert Prytz / Olympiastadion München 1979 / Fotograf: Pierre Mens

Lasse Larsson 1987 / Fotograf: Pierre Mens

Zlatan Ibrahimovic / Malmö FF – AIK, Malmö Stadion 2001 / Fotograf: Pierre Mens

Jonnie Fedel och Jan Möller / Omklädningsrummet, Malmö Stadion 1988 / Fotograf: Pierre Mens

s. 78–79

s. 96

s. 110

s. 126

Uttåg ur Allsvenskan / AIK – Malmö FF, Råsunda 1999 / Fotograf: Pierre Mens

Svenska Mästare / Malmö Idrottsplats 1950 / Fotograf: Gösta Carnsten

Labinot Harbuzi / Malmö FF – Örgryte IS, Swedbank Stadion 2009 / Fotograf: Pierre Mens

Nils-Åke Sandell, Bertil Nilsson och Bengt Lindskog / Djurgården IF – Malmö FF, Råsunda, 1950-tal / Fotograf: Per Meyershöffer

s. 82–83

s. 98

s. 112

s. 128–129

Stefan Schwarz, Joakim Nilsson, Jonas Thern, Niklas Nylén, Roger Ljung, Martin Dahlin med flera / Fotbollsuniversitetet, Malmö Stadion 1987 / Fotograf: Pierre Mens

Leif Engqvist, Roy Hodgson och Torbjörn Persson 1989 / Fotograf: Pierre Mens

Lotten och Eric Persson med flera / Odd Fellow-palatset 1964 / Arkivbild

Mikael Rönnberg / Malmö FF – IKF Göteborg, Malmö Stadion 1983 / Fotograf: Pierre Mens

s. 86

s. 100

s. 114

s. 132

Stefan Schwarz / Malmö Stadion 1988 / Fotograf: Pierre Mens

Magnus Andersson, Håkan Lindman, Anders Palmér, Ingemar Erlandsson och Hans Borg / IFK Göteborg – Malmö FF, Råsunda 1986 / Fotograf: Pierre Mens

Lillian Kristensson, Bob Houghton, Nerise Houghton och Krister Kristensson / Hotel Kung Karl, Malmö 1974 / Arkivbild

Agon Mehmeti, Guillermo Molins och Rick Kruys / Swedbank Stadion, Malmö FF – Örgryte IS 2009 / Fotograf: Pierre Mens

s. 88

s. 102

s. 116

s. 134

Martin Dahlin / FC Internazionale – Malmö FF, Stadio Guiseppe Meazza Milano 1988 / Fotograf: Pierre Mens

Rickard Dahan, Tom Prahl, Anders Lindberg, Hans Borg och Anders Palmér / Malmö FF–Landskrona BOIS, Malmö Stadion 2002 / Fotograf: Pierre Mens

Martin Dahlin och Roy Hodgson 1988 / Fotograf: Pierre Mens

Edward Ofere / Malmö FF – IF Elfsborg, Swedbank Stadion 2009 / Fotograf: Pierre Mens

s. 90

s. 106

s. 118

Roland Nilsson, Jonas Thern och Roger Ljung / Sverige – Frankrike, Malmö Stadion 1989 / Fotograf: Pierre Mens

Skånska flaggan / Malmö FF – Örgryte IS, Swedbank Stadion 2009 / Fotograf: Pierre Mens

Bengt Madsen och Hans CavalliBjörkman / Omklädningsrummet, Malmö Stadion 1988 / Fotograf: Pierre Mens


S

varta, bruna och bleka människor är jämlika inför en fotboll. De stora lagen i världen ser inte till

hudfärg och religion hos spelarna. Barcelona, Arsenal, Internazionale, Liverpool och Manchester Unit­

ed måste vara rasisternas mardröm, ty där finns nationaliteter från alla världsdelar. Fotbollen talar alla språk och den är kanske det främsta beviset på demokrati och frihet. Jag var fem år när jag första gången såg en match på Malmö Idrottsplats. Stadens främsta lag spelade. Mer än ett halvt sekel senare ligger jag kvar på gräsmattan bakom Tore Svenssons mål. Jag har spelat i Malmö FF, Helsingborgs IF och Trelleborgs FF, men jag började i Håkanstorp BK när jag var tretton år. Min kärlek till idrotten är inte mindre än den som jag hyser för litteratur. Jag har följt Malmö FF under föreningens olika storhetstider, men också i sorg och motgång. En sådan kärlek kan inte förklaras med förnuftet, ty den lever utan syre och föda. Den kan ibland liknas vid dårskap. Fotografen Pierre Mens har i femtiosex år skapat ett fullkomligt unikt album i kvalitet och omfång med olika ögonblick från fotbollens värld. Det torde vara ett svenskt rekord i hans yrke. Jag är stolt över att få skriva ord till hans mästerverk.


FOTBOLLENS HÖGA VISA