Page 1

TE

N T H WO

R

LD

E • THE

D ’S C H I

IZ

RL

10 R E N ’S P

EL GLOBO • LE GLOBE • THE GLOBE • O GLOBO •

# 50 2008

•TOAN•CAU! •

VOTE! RÖSTA! T ! TA ¡VOTA!

HAY BAU ! JORDENS BARNS PRIS FÖR BARNETS RÄTTIGHETER

Omslag50_korrigerat.indd 1

PRIX DES ENFANTS DU MONDE POUR LES DROITS DE L’ENFANT

PREMIO DE LOS NIÑOS DEL MUNDO POR LOS DERECHOS DEL NIÑO

PRÊMIO DAS CRIANÇAS DO MUNDO PELOS DIREITOS DA CRIANÇA

THE WORLD’S CHILDREN’S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD

# 50 • 2009

09-03-04 14.21.53


Barnets rättigheter Vad är World’s Children’s Prize?. .......... 4 Fira barnets rättigheter! ........................... 8 Hur mår världens barn? .........................10 Prisceremonin 2008 .............................. 12 Hederspristagare .................................... 14 Kandidater DecennieBarnrättshjälte .........................................15

Vi

WCPRC och Global Vote

Se Röstningstidningen

SVE

KANADA STORBRITANNIEN

World’s Children’s Prize-juryn

USA

IS PA

Sid. 84 och Röstningstidningen sid. 36–41

MEXIKO

Gandhi röstar Röstningstidningen sid. 2

NIGERIA

COLOMBIA

I de här länderna och områdena bor personerna i den här Globen

PERU BOLIVIA

GUINEA-BISSAU GHANA SIERRA LEONE BENIN KAMERUN BRASILIEN

D.R. KONGO

ZIM

Thanks! Tack!

Merci ! ¡Gracias! Obrigado!

HM Drottning Silvia, Sida, Svenska PostkodLotteriet, Rädda Barnen, Surve Family Foundation, Radiohjälpen, Axel & Sofia Alms Minne, Altor, AstraZeneca, Banco Fonder, eWork, Interoute, Kronprinsessan Margaretas Minnesfond, Folke Bernadotteakademin, Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Svenska Naturskyddsföreningen, Dahlströmska Stiftelsen och PunaMusta Oy. King Baudouin Foundation US, The ForeSight Group, Boob Design, Communication Works (Sydafrika), GiverSign & Linus Bille, Cordial, Markus Reklambyrå, Twitch Health Capital, Grenna Polkagriskokeri, Ågerups, Floristen i Mariefred, ICA Torghallen Mariefred, Centas, Euronics Strängnäs, Petter Ljunggren, Lilla Akademien, Gripsholms Värdshus, Gripsholms Slottsförvaltning, Gripsholmsvikens Hotell & Konferens, Grafikens Hus, Maria Printz & Printzens Matverk, Broccoli samt Benninge Restaurangskola. Prisjuryn. Alla barn, ungdomar och lärare i Global Friend-skolor. Alla Honorary Adult Friends, Adult Friends och samarbetspartners. Styrelsen och advisory board för World’s Children’s Prize Foundation samt styrelsen för Barnens Värld. IFES (International Foundation for Electoral Systems).

2-3_sve,eng,fra_ny.indd 2

SU

I Bangladesh: Svalorna/The Swallows, SASUS Benin: Juriste Echos Consult Brasilien: Grupo Positivo (Portal Positivo, Portal Educacional, Portal Aprende Brasil), SEMED-Santarém (PA), 5a Unidade Regional de Educação/SEDUC-PA, SME-Monte Alegre (PA), SME-Juruti (PA), Projeto Rádio pela Educação/Rádio Rural de Santarém, SME-São José dos Campos (SP), SME-Balsa Nova (PR), SME-Rio Branco do Sul (PR) Comitê para a Democratização da Informática do Paraná, ONG Circo de Todo Mundo, Oficina de Imagens, Christiane Sampaio Burkina Faso: Art Consult et Developpment Burma: BMWEC, Community Schools Program Burundi: Maison Shalom Kamerun: SOS Villages d’Enfants Cameroun, Plan Cameroun Filippinerna: Lowel Bisenio Gambia: Child Protection Alliance (CPA) Ghana: Ministry of Education, ATWWAR – Ekua Ansah Eshon, Ghana NGO Coalition on the Rights of the Child (GNCRC), Unicef , VRA Schools Guinea Conakry: Ministère de l’Education, CAMUE Guinée, Parlement des Enfants de Guinée Guinea Bissau: Ministério da Educação Nacional, AMIC Indien: City Montessori School Lucknow – Shishir Srivastava, Times of India’s Newspaper in Education, Peace Trust – Paul Baskar, Barefoot College, Tibetan Children’s Villages, CREATE, Hand in Hand Kenya: Ministry of Education, Provincial Director of Education for Western and Nyanza Provinces, CSO Network for Western and Nyanza Province – Betty Okero Kongo Brazzaville: ASUDH/Gothia Cup Kongo Kinshasa: FORDESK, APEC, APROJEDE Mauretanien: Association des Enfants et Jeunes Travailleurs de la Mauritanie Mexico: Secretaría de Desarollo Humano Gobierno de Jalisco – Gloria Lazcano Moçambique: Ministério da Educação e Cultura, SANTAC (Southern African Network

09-03-05 11.51.52


Global Vote!

e Tack kon! Sid. 67

RÖSTA PÅ DIN DECENNIEHJÄLTE!

NA

IN UN

NGO

to

mitê

m

ef , e, ão

16–20 21–25

BO PHIEU TOAN CAU

26–30

Global Vot 2009: e 15 apr i 25 okt l – ober

SVERIGE

EN

ERIA

Sidorna

Världsomröstning Votación Mundial Vote Mondial Votação Mundial

PAKISTAN TIBET ISRAEL PALESTINA NEPAL INDIEN BURMA BANGLADESH THAILAND VIETNAM SUDAN KAMBODJA ETIOPIEN

31–35 36–40 41–45 46–50

KENYA RWANDA BURUNDI

51–55

ZIMBABWE MOÇAMBIQUE

56–63

Bananbladsboll

SYDAFRIKA

Sid. 72

Min garderob

Plastpåseboll

Röstningstidningen sid. 5

Sid. 25

Strumpboll Sid. 53 Against Trafficking and Abuse of Children), Graça Machel Nepal: Maiti Nepal Nigeria: Federal Ministry of Education, The Ministries of Education in Kogi State, Lagos State, Ogun State, and Oyo State, Unicef, Royaltimi Talents Network – Rotimi Samuel Aladetu, CHRINET, Children’s Rights Network – Moses Adedeji Pakistan: BLLFS, BRIC, PCDP Rwanda: AOCM Senegal: Ministère de l’Education, Ministère de la Femme, de la Famille et du Développement Social, EDEN – Lamine Gaye, Save the Children Sweden, Unicef Sydafrika: Ministry of Education, National Department of Education, Eastern, Western och Northern Cape Departments of Education, North West Department of Education and Department of Social Development, Bojanala Platinum District Municipality and Department of Education, Qumbu District of Education, Marlene Winberg Thailand: Ministry of Education, Duang Prateep Foundation Tjeckien: Vzajemne Souziti Uganda: Uganda Local Governments Association – Gertrude Rose Gamwera, Wakiso District, BODCO, GUSCO Storbritannien: The Children’s Rights Director for England – Roger Morgan, Oasis School of Human Relations Vietnam: Vietnam Committee for Population, Family and Children – CPFC, Voice of Vietnam – VOV Children’s Programme, Nguyen T.N. Ly, Save the Children Sweden Zimbabwe: Girl Child Network

es

www.worldschildrensprize.org

2-3_sve,eng,fra_ny.indd 3

64–68

Tidningsboll Sid. 78

69–73 74–78 79–83

… och en vanlig fotboll! DET HÄR ÄR THE WORLD’S CHILDREN’S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD

GLOBEN är medlemstidning för föreningen Barnens Värld och ges ut med stöd av Sida och Rädda Barnen Box 150, 647 24 Mariefred, Tel. 0159-12900 Fax 0159-10860 e-mail: prize@worldschildrensprize.org www.worldschildrensprize.org

Chefredaktör och ansvarig utgivare: Magnus Bergmar Medarbetare i nr 50–51: Andreas Lönn, Paul Blomgren, Johanna Hallin, Tora Mårtens, Ragna Jorming, Carmilla Floyd, Gunilla Hamne, Kim Naylor, Annika Forsberg Langa, Sofi a Klemming, Elin Berge, Mark Vuori, Louise Gubb, Bo Öhlén, Göte Winberg Illustr. & kartor: Jan-Åke Winqvist, Lotta Mellgren, Karin Södergren Form: Fidelity Översättning: Tamarind (engelska, spanska), Cinzia Gueniat (franska), Glenda Kölbrant (portugisiska), JaneVejjajiva (thai), Preeti Shankar (hindi), M.A Jeyaraju (tamil), Tran Thi Van Anh (viet). Tidningen fi nns även på svenska, arabiska och farsi (persiska) Omslagsfoto: Paul Blomgren Repro: Done Tryck: PunaMusta Oy ISSN 1102-8343

09-03-05 11.52.44


Global Vote i Nigeria.

Ditt pris för dina rättigheter Hej Global Friend! World’s Children’s Prize for the Rights of the Child (WCPRC) tillhör dig och alla andra barn och ungdomar under 18 år i världen! Din skola (eller grupp) är en av nära 50 000 Global Friend-skolor, med 22 miljoner elever i 94 länder. Och ni blir snabbt fler. Det är det tionde WCPRC i år. Det firar vi med att utse barnens Decennie-Barnrättshjälte i en Decennie Global Vote. WCPRC 2009 pågår 15 april – 25 oktober. 20 november, dagen då FN:s Barnkonvention fyller 20 år, kan du och barn jorden runt avslöja vem av de tretton kandidaterna som blivit er Decenniehjälte!

M

ontessori Droppen i den svenska staden Haparanda blev år 2000 den första Global Friend-skolan. Den är också den mest nordliga Global Friend-skolan i världen. Skolgården är täckt med ett tjock lager snö under halva året. På rasterna kramas

4

4-7_omwcprc_sve,eng,fra.indd 4

snöbollar, som barnen kastar på varandra. Om det är mycket snö hos den första Global Friendskolan är det mycket sand där den andra skolan som registrerades år 2000 ligger. Där är det inte snöbollskrig som hos barnen i Haparanda, utan det riktiga kriget med granater och landminor, som barnen Gacomo Dheerskolan i Somalia i Afrika upplevt. World’s Children’s Prize i alla ämnen De tretton kandidaterna till att bli barnen Decenniehjälte är de personer och organisationer som erhållit de röstande barnens Global Friends’ Award eller jurybarnens World’s Children’s

CHILDREN FOR CHANGE

Prize under WCPRC:s första nio år, 2000-2008. Det fi nns ännu mer information om kandidaterna och om barnen de kämpar för på www.worldschildrensprize.org. Det är en annorlunda och längre WCPRC-period i år. Den pågår 15 april – 25 oktober. Ni bestämmer själva när ni har er Global Vote Day, men några speciellt lämpliga datum är: • 15 september: FN:s Internationella Demokratidag • 21 september: FN:s Internationella Fredsdag • 5 oktober: FN:s Internationella Barndag • 24 oktober: Internationella FN-dagen

Barnen som är med i WCPRC vill ha en förändring, med ökad respekt för barnets rättigheter, och själva bidra till att det blir så. I Röstningstidningen berättar många barn hur de vill ha det.

09-03-03 11.55.12


I många skolor arbetar man med World’s Children’s Prize i veckor eller i månader, och i flera olika ämnen, till och med i matte. Ni arbetar bäst med barnets rättigheter och priset i den här ordningen: 1. Barnets rättigheter i ditt land Börja med att lära dig mer om barnets rättigheter med hjälp av pristidningen (sid. 8–11) och www.worldschildrensprize. org. I ett land där det finns många Global Friend-skolor följer det med ett faktablad om situationen för barnets rättigheter i just det landet i paketet med pristidningarna. – Tack vare tidningen Globen har jag lärt mig om mina rättigheter. Jag önskar att alla barn i världen deltog varje år i världsomröstningen. Jag vet att många vuxna i mitt land inte känner till att barnets rättigheter finns, säger Massala i Kongo Brazzaville. – Vi måste lära de vuxna vilka rättigheter vi har, säger Adou i Elfenbenskusten. Koffi i Elfenbenskusten litar inte på de vuxna: – Vi barn måste kämpa för våra rättigheter, det är inget

som vi får gratis. Jag förstår inte varför vuxna inte respekterar barnets rättigheter. – Jag skulle vilja att det fanns en minister för oss barn, en barnminister, som skulle se till att våra rättigheter respekteras, tycker Coumba i Senegal. – Många vuxna tror inte att vi barn kan ha åsikter om sånt som skolan och samhället, säger Carine i Brasilien. Hon får medhåll av Aishwarya i Indien: – De vuxna underskattar oss. Precis som i WCPRC borde vi få säga vår åsikt. Det är barnen som är den bästa möjligheten till utveckling för världen. Hur är det med barnets rättigheter i ditt liv? Hemma? I skolan? På platsen där du bor och i ditt land? Lyssnar politikerna på barnen, vad borde vara annorlunda? Behandlar de vuxna barnen väl eller vad borde vara annorlunda? Hur kan du och dina kompisar tala om för era föräldrar, lärarna, politikerna, journalisterna och andra vuxna att barnets rättigheter inte följs och hur det borde vara? Ayanda i Sydafrika vet vad han vill säga:

Montessori Droppen i Haparanda var den första Global Friend-skolan år 2000. Idag finns det nära 50 000 Global Friend-skolor.

På sidan 42 säger James i Ghana att ”spöet är kung i min skola”. Aga är förbjudet i 23 länder. Hur är det i ditt land? Skriv till WCPRC på prize@worldschildrensprize.org och berätta hur det är i ditt hem och i din skola, och vad du tycker om det. Vi lottar ut WCPRC T-tröjor och juryGabatshwanes CD bland dem som hör av sig.

4-7_omwcprc_sve,eng,fra.indd 5

Global Vote i D. R. Kongo.

– Ni vuxna måste behandla mig som ni själva ville bli behandlade när ni var barn! 2. Barnets rättigheter i världen I Röstningstidningen kan du läsa mer om vad barn och ungdomar i olika länder tycker om barnets rättig­ heter, och om World’s Children’s Prize och Global Vote. Med hjälp av jurybarnens livserfarenheter kan du också lära dig mycket om barnets rättigheter jorden runt (se Bwamis berättelse på sidorna 36–41 i Röst­ ningstidningen och berät­ telser om alla jurybarn på www.worldschildrens prize.org). 3. Kunskap om kandidaterna När ni jobbat med barnets rättigheter och diskuterat dem är det dags att möta årets priskandidater och barnen de kämpar för. På sidorna 16–83 här i pristid-

Gacomo Dheer-skolan i Somalia var den andra Global Friend-skolan.

ningen lär du känna alla kandidater och barn som de kämpar för att ge ett bättre liv. Som du säkert snart märker har alla kandidaterna gjort fantastiska saker för barnen. Och barnens och ungdomarnas känslor och tankar är precis som 5

09-03-03 12.03.10


Global Vote för barn i Indien som blev föräldralösa efter tsunamin.

VIKTIGT!

Ingen tävling!

 TEXT: MAGNUS BERGMAR FOTO: PAUL BLOMGREN, LOUISE GUBB, ELIN BERGE ILLUSTR ATION: LOT TA MELLGREN

WCPRC och Global Vote är ingen tävling. Alla priskandidater har gjort fantastiska insatser för barnets rättigheter och hedras för detta vid prisceremonin.

dina skulle vara om du upplevt samma saker som de har. De är som du. Kanske får ni i läxa att läsa i pristidningen. Kanske jobbar ni på en utställning eller en pjäs om priskandidaterna och om barnets rättigheter. Kanske gör ni en ”resa” till kandidaternas länder som reportrar. I handledningen och på lärardelen av priswebben får din lärare fler idéer om hur man kan jobba med WCPRC. För att du ska kunna göra ett rättvist val behöver du känna till alla kandidaternas arbete och barnen de kämpar för lika bra! Vanligtvis är det tre priser som ska fördelas: Global Friends’ Award (Jordens kompisars pris), som är ditt och alla andra röstande barns pris. I den första världsomröstningen,

Global Vote, 2001 röstade 19 000 barn. 2008 röstade 6,6 miljoner barn. World’s Children’s Prize (Jordens barns pris), är jurybarnens pris. World’s Children’s Honorary Award (Jordens barns hederspris) är barnens hederspris och tilldelas den eller de priskandidater som inte får något av de andra två priserna. 2009 utses istället barnens Decennie-Barnrättshjälte. 4. Förbered och genomför Global Vote Day När man lärt sig om alla kandidater gör man på en del skolor valaffischer och håller valtal. Eftersom det är er omröstning, är det viktigt att ni får vara med och arrangera världsomröstningen. I Röstningstidningen kan du läsa om

världsomröstningar jorden runt. För att genomföra en demokratisk Global Vote behöver ni: • Röstlängd. Här ska alla som har rösträtt i er Global Vote stå med. • Röstsedlar. Klipp till de röstsedlar som följer med i ert paket. Om de inte räcker kan ni kopiera upp dem som fi nns på sista sidan av Röstningsbilagan. Ni kan också tillverka egna röstsedlar. Har ni ont om papper kan varje röstande skriva en siffra mellan 1 och 13 för sin kandidat på en liten pappersbit. • Valbås. Så att ingen ser hur du röstar. • Valurna. Alla röstsedlar läggs i samma valurna. Ni får inte ha en valurna för varje kandidat, för då ser ju alla hur alla röstar. • Färg mot valfusk. Nöj er med avprickningen i röstlängden eller märk t ex ett fi nger med färg. • Valförättare. Prickar av de röstande i röstlängden och lämnar ut röstsedlarna. • Valkontrollanter. Kontrollerar valet, färgmärkningen och rösträkningen. • Rösträknare. Räknar rösterna och skickar in röstresultatet.

Meena röstar i Global Vote i Tharöknen i Pakistan.

Global Vote Day Bestäm i god tid datum för er världsomröstning. I bland annat Sydafrika, Mexiko och Brasilien har hela skoldistrikt bestämt om en gemensam Global Vote Day för alla skolor. I några länder funderar man på att inför en Global Vote Day i hela landet. Nu är ni experterna på barnets rättigheter, som vet hur ni ska kräva respekt för dem. Ni kan allt om priskandidaterna och barnen de kämpar för. Ni vet också allt om era priser och om hur en demokratisk världsomröstning genomförs. Lycka till med er Global Vote Day! Rapportera gärna till WCPRC hur det gått och vad du tycker om barnets rättigheter, WCPRC och Global Vote. Bjud in pressen Glöm inte att bjuda in press, radio och TV att vara med på er Global Vote Day! Berätta för journalisterna om barnets rättigheter och att ni vill att de ska respekteras bättre. Förklara WCPRC och kandidaternas insatser för dem. Berätta gärna hur ni gjort och skicka tidningsklipp till WCPRC. Det ska vi fira! Er Global Vote Day är en viktig dag. Glöm inte att fi ra den. I Tharöknen i Pakistan fi rar eleverna sin världsomröstning med dans, te och kex medan solen går ner. I Santarém i Brasilien har de dansuppvisning och serveras Amazonas frukter. I Sverige serveras ofta tårtor med WCPRC:s regnbågsbarn på. Rapportera röstresultatet för alla kandidater Glöm inte att rapportera in röstresultatet för alla tretton kandidater från din skola

6

4-7_omwcprc_sve,eng,fra.indd 6

09-03-03 12.07.03


Bjud in fler att bli Global Friends! Många skolor och elever i världen vet inte att de är välkomna att bli Global Friend-skolor. Du och din skola kan bjuda in skolor där du bor! Det är gratis att bli Global Friend-skola. För att registrera en skola behöver vi: Skolans namn och postadress, en kontaktperson på skolan (lärare eller rektor), samt skolans totala antal elever. Vi skickar Global Friend-certifikat till skolan. Det ger skolan rätt att arbeta med World’s Children’s Prize och alla elever får rösträtt i världsomröstningen Global Vote.

senast 25 oktober. Alla röster i hela världen läggs ihop. Ni kan skriva in röstresultaten i valurnan på www. worldschildrensprize. org, mejla det till prize@worldschildrensprize.org, faxa det till 0159-108 60 eller posta det till WCPRC, Box 150, 647 24 Mariefred. I vissa länder rapporterar skolan röstresultatet till en samordnare i landet. Prisceremonin 2010 20 november kommer barn jorden runt att avslöja vem som blivit barnens Decenniehjälte. Är du nyfi-

ken på hur det har gått kan du kolla på www. worldschildrensprize.org. Prisceremonin äger alltid rum i mitten av april, till minne av World’s Children’s Prize förste pristagare, Iqbal Masih från Pakistan, som mördades 16 april 1995. Decenniehjälten får sitt pris i april 2010. 5. Kräv respekt! När ditt land ratificerat FN:s Konvention om Barnets rättigheter, vilket alla länder förutom Somalia och USA gjort, har ditt land utfäst sig att göra allt det

kan för att barnets rättigheter ska respekteras. Ditt land måste också ständigt informera sin befolkning, barn och vuxna, om barnets rättigheter. WCPRC hjälper ditt land att göra det. Nu när ni är experter på barnets rättigheter kan ni hemma, i skolan, till journalister och politiker påminna och lära de vuxna om barnets rättigheter. Ni kan också formulera krav på att barnets rättigheter måste respekteras! Låt gärna dina föräldrar läsa den här tidningen.

HONORARY ADULT FRIENDS Det finns speciella vuxna som beskyddar barnens World’s Children’s Prize. De kallas för Honorary Adult Friends, Hedersvuxenvänner. En del är beskyddare i hela världen, andra i sitt land. Drottning Silvia var den första Hedersvuxenvännen. Andra är bland annat Nelson Mandela, Graça Machel, premiärminister Xanana Gusmão, Östtimor, president och Nobels Fredspristagare José Ramos Horta, Östtimor, Nobelpristagaren Joseph Stiglitz, förra Unicef-chefen Carol Bellamy, USA, FN:s tidigare ordförande i säkerhetsrådet och biträdande generalsekreterare med ansvar för barn i väpnad konflikt, Olara Otunnu, Uganda, hövding Oren Lyons, Onondaga Nation (USA), filosofen Ken Wilber, USA och toppmodellen och fd flyktingen Alek Wek, Sudan och Storbritannien. Föreslå gärna vem du skulle vilja se som Hedersvuxenvän och motivera varför!

Juryn väljer priskandidater Genom sina livserfarenheter är jurybarnen från 15-talet länder själva experter på barnets rättigheter. De har bland annat varit soldater, slavar, flyktingar eller levt på gatan. De kämpar för barnets rättigheter.

Den internationella barnjuryn 2008 tillsammans med drottning Silvia efter prisceremonin.

Varje jurybarn representerar alla barn i världen som upplevt liknande kränkningar av, eller som kämpar för, barnets rättigheter. Du kan lära dig om olika delar av barnets rättigheter genom att läsa om jurybarnen i Röstningstidningen och på www. worldschildrensprize.org. Det är svårt att bli jurymedlem. Miljoner barn jorden runt ska uppleva och lära sig av varje jurybarns liv. Därför är det de kränkningar av barnets rättigheter du upplevt, eller din kamp för respekten för barnets rättigheter och din berättelse om detta som avgör om du kan vara med i juryn. Jurybarnen ska också, om möjligt, komma från alla kontinenter och stora religioner.

Drottning Silvia.

Hedersvuxenvännen och WCPRC-pristagaren Nelson Mandela ler när han läser serien om sitt liv i Globen.

7

7_omwcprc_sve,eng,fra.indd 7

09-03-03 17.28.59


Fira barnets r  illustr ation : lot ta mellgren/ester

FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen) består av 54 artiklar. Här sammanfattas några av dem. Du hittar hela konventionstexten på www.worldschildrensprize.org Grundtankar i barnkonventionen är att: • Alla barn har samma rättigheter och lika värde. • Varje barn har rätt att få sina grundläggande behov uppfyllda. • Varje barn har rätt att få skydd mot övergrepp och utnyttjande. • Varje barn har rätt att få uttrycka sin mening och bli respekterat.

Artikel 1 Alla barn i hela världen under 18 år har dessa rättigheter. Artikel 2 Alla barn är lika mycket värda. Alla barn har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras. Du får inte behandlas annorlunda på grund av ditt utseende, din hudfärg, ditt kön, ditt språk, din religion och dina åsikter. Artikel 3 De som bestämmer om sådant som gäller barn ska först och främst tänka på vad som är bäst för barnet.

Artikel 6 Du har rätt att överleva och att utvecklas. Artikel 7 Du har rätt till ett namn och en nationalitet. Artikel 9 Du har rätt att vara med dina föräldrar, om det inte skulle vara dåligt för dig. Du har rätt att växa upp hos dina föräldrar. Om det är möjligt. Artikel 12–15 Alla barn har rätt att säga vad de tycker. Barn ska tillfrågas. Dina åsikter ska respekteras i alla beslut som rör dig; hemma, i skolan, hos myndigheter och domstolar.

Artikel 18 Båda dina föräldrar har gemensamt ansvaret för din uppfostran och utveckling. De ska alltid först tänka på ditt bästa. Artikel 19 Du har rätt att skyddas mot alla former av våld, mot vanvård, misshandel och övergrepp. Du ska inte bli utnyttjad av dina föräldrar eller andra vårdnadshavare. Artikel 20–21 Du som förlorat din familj, ska ha rätt att få omvårdnad. Artikel 22 Om du har tvingats fly från ditt hemland har du samma rättigheter som alla andra barn i det nya landet. Om du

8

8-9_barnensrattigheter_sve,eng,fra.indd 8

09-02-27 14.44.42


20 november är en dag att fira för världens barn. Den dagen 1989 beslutade FN om Konven­tionen om barnets rättigheter , som i år blir 20 år! Den gäller för dig och alla andra barn under 18 år och kallas för Barn­konven­tionen. Alla jordens länder, förutom Somalia och USA, har ratificerat (förbundit sig att följa) Barn­konven­ tionen. De ska alltid först tänka på vad som är bäst för barnen och lyssna på vad barnen har att säga.

Jag kräver respekt för barnets rättigheter!

s rättigheter har flytt ensam ska du få speci­ ellt stöd och hjälp. Om det är möjligt ska du återförenas med din familj. Artikel 23 Varje barn har rätt till ett bra liv. Om du har ett handikapp, har du rätt till extra stöd och hjälp. Artikel 24 Om du blir sjuk har du rätt att få all den hjälp och vård du behöver. Artikel 28–29 Du har rätt till att gå i skolan och lära dig sådant som är viktigt att kunna, t ex respekt för mänskliga rättigheter och respekt för andra kulturer. Artikel 30 Varje barns tankar och tro ska respekteras. Du som tillhör en minoritet har rätt till ditt eget språk, din egen kultur och din egen tro.

Artikel 31 Du har rätt till lek, vila och fri­ tid och att leva i en bra miljö. Artikel 32 Du får inte tvingas till skadligt arbete som hindrar din skol­ gång och skadar din hälsa. Artikel 34 Du får inte utsättas för över­ grepp eller tvingas till prosti­ tution. Om du behandlas illa ska du få skydd och hjälp.

BARNENS TRIBUN

Artikel 35 Ingen har rätt att kidnappa eller sälja dig. Artikel 37 Du får inte bli straffad på ett grymt och skadligt sätt. Artikel 38 Du får inte bli värvad som soldat och delta i väpnad konflikt. Artikel 42 Alla barn och vuxna ska känna till barnkonventionen. Du har rätt att få information och kunskap om dina rättig­ heter.

FÖR BARNETS RÄTTIGHETER

9

8-9_barnensrattigheter_sve,eng,fra.indd 9

09-02-27 14.46.38


Hur mår världe Överleva och utvecklas

2,2 MILJARDER BARN UNDER 18 ÅR I VÄLDEN 80 miljoner av de barnen lever i de två länder, Somalia och USA, som inte förbundit sig att uppfylla barnets rättigheter. Alla andra länder har lovat att följa barnets rättigheter.

Namn och nationalitet När du föds har du rätt att få ett namn och bli registrerad som medborgare i ditt hemland. Varje år föds 136 miljoner barn i världen. Av dem blir 48 miljoner barn aldrig registrerade. Det finns inget skriftligt bevis på att de finns!

Du har rätt att överleva. Varje land som skrivit under barnets rättigheter ska göra allt för att alla barn ska överleva och utvecklas. 1 av 14 barn i världen (1 av 7 i de fattigaste länderna) dör innan det fyllt fem år, de flesta av orsaker som går att förhindra.

Hälsa och sjukvård Du har rätt till mat, rent vatten samt läkarvård. 25 000 barn under fem år dör varje dag (9,2 miljoner per år) av sjukdomar som har att göra med brist på mat, rent vatten, hygien och hälsovård. Vaccineringen av barn mot de vanligaste barnsjukdomarna räddar 3 miljoner liv varje år. Vart femte barn vaccineras aldrig. 1,4 miljoner barn dör varje år i sjukdomar man kan vaccineras mot. 6 av 10 barn i de 50 fattigaste länderna har inte tillgång till rent vatten. Varje år dör 1 miljoner människor, de flesta barn, av malaria. Bara 1 av 3 sjuka barn behandlas mot malaria och bara 1 av 4 barn i malarialänder sover under myggnät.

Hem, kläder, mat och trygghet Du har rätt till ett hem, mat, kläder, utbildning, hälsovård och trygghet.

Barn med funktionshinder Du som har ett funktionshinder har samma rättigheter som alla andra. Du har rätt till stöd så att du kan delta aktivt i samhället. Funktionshindrade barn tillhör de mest utsatta barnen. I många länder får de inte gå i skolan. Många behandlas som mindre värda och blir undangömda. Det finns 110 miljoner barn med funktionshinder i världen.

Mer än hälften av alla barn i världen lever i fattigdom. Omkring 700 miljoner barn har mindre än 1,25 USD (10 kronor) att leva på per dag. Ytterligare 500 miljoner barn har mindre än 2 USD per dag. 10

10-11_jordensbarn_sve,eng,fra.indd 10

09-03-03 16.26.02


dens barn? Du har rätt att leva i en trygg miljö. Alla barn har rätt till utbildning, sjukvård och en dräglig levnadsstandard. 60 miljoner barn har gatan som sitt enda hem. Ytterligare 90 miljoner barn arbetar och tillbringar sina dagar på gatan, men har familjer att återvända till på nätterna.

Skadligt barnarbete Du har rätt att skyddas mot att utnyttjas ekonomiskt, och mot arbete som skadar din hälsa eller hindrar dig att gå i skolan. Barn under 12 år får inte arbeta alls. Omkring 240 miljoner barn mellan 5 och 14 år arbetar, och för tre av fyra av dem är arbetet skadligt för deras säkerhet eller hälsa. 8 miljoner barn tvingas till den allra värsta formen av barnarbete som att vara skuldslavar, barnsoldater eller prostituerade. Årligen utsätts minst 1,2 miljoner barn för ”trafficking”, som är dagens slavhandel.

Skydd mot våld Du har rätt att skyddas mot alla former av våld, vanvård, misshandel och övergrepp. Varje år utsätts 40 miljoner barn för så svår misshandel att de behöver läkarvård. 23 länder i världen har förbjudit alla former av fysisk bestraffning mot barn och bara 3 av 100 barn i världen är därmed helt skyddade mot våld enligt lagen. Många länder tillåter aga i skolan.

Brott och straff Barn får bara fängslas som sista utväg och för kortast möjliga tid. Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym behandling. Barn som begår brott ska få vård och hjälp. Barn får inte straffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Minst 1 miljon barn hålls fängslade. Fängslade barn behandlas ofta illa.

Du har rätt till skydd och vård i krig eller om du flyr. Barn i krig och på flykt har samma rättigheter som andra barn. Under de senaste 15 åren har minst 2 miljoner barn dött i krig. 6 miljoner har fått allvarliga fysiska skador. 10 miljoner barn har fått allvarliga psykiska skador. 1 miljon har förlorat eller skilts från sina föräldrar. 300 000 barn utnyttjas som soldater, bärare eller minröjare (2 500 barn dödas eller skadas varje år av minor). Minst 25 miljoner barn är på flykt.

Minoritetsbarn Barn som tillhör minoritetsgrupper eller urbefolkningar har rätt till sitt språk, sin kultur och religion. Urbefolkningar är t ex Amerikas indianer, aboriginerna i Australien och Nordeuropas samer.

Skola och utbildning

Urbefolknings- och minoritetsbarn får ofta sina rättigheter kränkta. Deras språk respekteras inte, de mobbas eller diskrimineras. Många barn har inte tillgång till sjukvård.

Över 8 av 10 barn i världen går i skolan, men fortfarande får 101 miljoner barn ingen utbildning alls. 150 miljoner barn slutar skolan innan årskurs fem.

Du har rätt att gå i skolan. Grundskolan ska vara gratis för alla.

DIN RÖST SKA HÖRAS! Du har rätt att säga vad du tycker i alla frågor som berör dig. Vuxna ska lyssna på barnets åsikt innan de fattar beslut, som alltid ska vara till barnets bästa.

Är det så i ditt land och i världen idag? Det vet du och resten av världens barn bäst!

 TEXT: SOFIA KLEMMING ILLUSTR ATION : LOT TA MELLGREN /ESTER

Barn som lever på gatan

Skydd i krig och på flykt

11

10-11_jordensbarn_sve,eng,fra.indd 11

09-02-27 14.34.10


THE WCPRC AWARD CER WELCOME! VÄLKOMMEN! ¡BIENVENIDOS! BEM VINDOS! BIENVENUE!

CHAO A MUNG ! AO

Drottning Silvia och medlemmar av barnjuryn tittar på när Hanoi College of Art, Vietnam, dansar lejondansen, vid prisceremonin på Gripsholms slott i Mariefred.

6,6 miljoner röstande barns pris

THE GLOBAL FRIENDS’ AWARD och jurybarnens pris

THE WORLD’S CHILDREN’S PRIZE

SOMALY MAM 6 593 335 unga under 18 år deltog i världsomröstningen Global Vote 2008 och utsåg Somaly Mam, Kambodja till sin pristagare. Efter att själv som barn ha varit sexslav har Somaly ägnat de senaste 13 åren åt att befria flickor ur sexslaveri och åt att ge dem möjlighet till rehabilitering och utbildning. Även den internationella barnjuryn utsåg Somaly till mottagare av sitt pris. Drottning Silvia överlämnade Global Friends’ Award och World’s Children’s Prize till Somaly Mam, som åtföljdes på scenen av Sina Van och Sry Pov Chan.

THE WORLD’S CHILDREN’S HONORARY AWARD

JOSEFINA CONDORI Drottning Silvia applåderar Josefina Condori som mottog barnens hederspris tillsammans med Luz Garda och Sayda Teran. Josefina prisas för sin 15-åriga kamp för flickor i Peru, som ofta under slavlika förhållanden, arbetar som pigor.

12

12-13_priscermonin_sve,eng,fra.indd 12

09-03-02 15.29.54


EREMONY 2008

Prisceremonin  FOTO: ELIN BERGE

Sedan jurybarnen under cere­ monin krävt respekt för barnets rättigheter sa drottning Silvia: – Jag kräver också att barnets rättigheter respekteras! – Det här är en väldigt viktig ceremoni, nästan en barnens Nobelpris-ceremoni, fortsatte drottningen.

Umbono från Sydafrika uppträdde under prisceremonin. Jurymedlemmarna Nga Thai Thi, Vietnam, Laury Petano, Colombia, Maïmouna Diouf, Senegal, Rebeka Aktar, Bangladesh och representanten för de 6,6 miljoner röstande barnen, Tommy Rutten, USA, under ceremonin.

Hanoi College of Art uppträdde.

Omar Bandak, Palestina och Ofek Rafeli, Israel är medlemmar av den inter­ nationella barnjuryn.

The World’s Children’s Honorary Award

Agnes Stevens Agnes Stevens åtföljdes på scenen av Ed Korpie och Brianna Audinett när hon mottog barnens hederspris från drottning Silvia. Agnes prisades för att hon, genom ”sin” organisation School on Wheels, sedan 20 år kämpar för de över en miljon hemlösa barnens rättigheter i USA.

13

12-13_priscermonin_sve,eng,fra.indd 13

09-03-03 16.30.32


8 0 0 2 – 0 200

World’s Children’s Honorary Award Sedan starten för World’s Children’s Prize for the Rights of the Child år 2000 har fjorton pristagare erhållit World’s Children’s Honorary Award för sina fantastiska insatser för barnets rättigheter. De är inte med i omröstningen om barnens Decennie-Barnrättshjälte. Du kan läsa mer om hederspristagarnas insatser för barnen på www.worldschildrensprize.org.

Anne Frank

Hector Pieterson

Barefoot College

Barnens Fredsrörelse

2000

2005

Det första året hedrades postumt (efter sin död) tre av de miljarder barn som utsattes för kränkningar av sina rättigheter under 1900-talet. De två hederspristagarna var Anne Frank, Holland och Hector Pieterson, Sydafrika. Anne Frank dog i tyskt koncentrationsläger i mars 1945. Hector Pieterson sköts till döds, 12 år gammal i Soweto i Sydafrika 16 juni 1976.

Ana María Marañon de Bohorquez, Bolivia, som i snart 25 år kämpat för barn som lever på gatan i Cochabamba.

2001

Casa Allianza

Pastoral da Criança

Paul och Mercy Baskar

Liz Gaynes, Emani Davis

Barefoot College, Indien, för dess 35-åriga banbrytande insatser med bl a Children’s Parliament och kvällsskolor i Rajasthan.

Jetsun Pema

Jetsun Pema, Tibet. Dalai Lamas syster har i nära 45 år arbetat för de tibetanska flyktingbarnens rättigheter.

2007 Cynthia Maung, Burma, som under 20 år har kämpat för hundratusentals flyktingbarns hälsa och utbildning, såväl i militärdiktaturens Burma som i flyktingläger i Thailand.

Barnens Fredsrörelse, Colombia, som organiserar barn mot kriget och bedriver verksamheter som ger barnen glädje.

Inderjit Khurana, Indien, som sedan 23 år driver över hundra skolor och två hjälptelefoner för några av Indiens fattigaste barn, som lever och arbetar på tågplattformarna.

2002

2008

Casa Allianza, Centralamerika, som arbetar för barnen som lever på gatan.

Josefina Condori, Peru, som sedan 15 år kämpar för flickor som arbetar som pigor, ofta under slavlika för­ hållanden.

2003 Ana María Marañon de Bohorquez

2006

Pastoral da Crianças 155 000 volontärer, Brasilien, som arbetar för att minska barnadödligheten och undernäringen bland fattiga barn.

Agnes Stevens, USA, som tillsammans med ”sin” organisation School on Wheels, sedan 20 år kämpar för hemlösa barn i USA.

2004 Cynthia Maung

Inderjit Khurana

Paul och Mercy Baskar, Indien, som i 25 år kämpat mot skadligt barnarbete. Liz Gaynes och Emani Davis, USA, som i 25 år arbetat för fångarnas barns rättigheter.

Josefina Condori

Agnes Stevens

14

14-15_pristagarna_sve,eng,fra.indd 14

09-03-02 16.19.29


Det är tretton kandidater till att bli barnens Decennie-Barnrättshjälte, som utses i Decade Global Vote, som pågår 15 april – 25 oktober 2009. 20 november, på 20-årsdagen av FN:s Barnkonvention, kommer barn jorden runt att avslöja vem som blivit deras Decenniehjälte. Berättelserna om kandidaterna och om barnen de kämpar för är hämtade från det år då kandidaten erhöll de röstande barnens Global Friends’ Award eller jurybarnens World’s Children’s Prize. Barnen är alltså äldre idag än i berättelserna. Du kan läsa mer om priskandidaterna och om barnen de kämpar för på www.worldschildrensprize.org.

Kandidater till barnens Decennie-Barnrättshjälte 2000 Iqbal Masih, Pakistan (postumt). Iqbal var skuldslavbarn i mattfabrik. Han hedrades för sin kamp för skuldslavbarnens rättigheter. Mördades 16 april 1995. Sidorna 16–20

2001 Asfaw Yemiru, Etiopien. Asfaw var som 9-åring gatubarn. 14 år gammal öppnade han sin första skola för gatubarn under en stor ek. Sedan dess har han i mer än 50 år ägnat all sin tid åt att ge utsatta barn skolgång. Sidorna 21–25

2002 Nkosi Johnson, Sydafrika (postumt). Nkosi kämpade för de hiv-smittade och aidsdrabbade barnens rättig­ heter fram till sin död 12 år gammal. Sidorna 26–30 Maiti Nepal. Maiti kämpar mot bortförandet av fattiga flickor från Nepal till Indien, trafficking, där de blir slavar på bordeller och hjälper flickor som drabbats. Sidorna 31–35

2003 Maggy Barankitse, Burundi, som under 15 år räddat tiotusentals föräldralösa barn i krigets Burundi och givit

dem ett hem, kärlek, skola och sjukhus. Sidorna 36–40

rättigheter i Moçambique, speciellt flickors rättigheter. Sidorna 56–63

James Aguer, Sudan. James har under 20 år be­friat tusentals bortrövade barn ur tvångsarbete i Sudan. James har fängslats 33 gånger och fyra av hans medarbetare har dödats. Sidorna 41–45

2006

2004 Prateep Ungsongtham Hata, Thailand. Prateep var barnarbetare när hon var tio år. Sedan hon startade sin första skola när hon var 16 år, har hon i 40 år kämpat för att ge de mest utsatta barnen möjlighet till skolgång. Sidorna 46–50

Craig Kielburger, Kanada. Craig grundade 12 år gammal Free The Children. Han kämpar för ungas rätt att göra sin röst hörd och för att befria barn ur fattigdom och från kränkningar av barnets rättigheter. Sidorna 64–68 AOCM, Rwanda. AOCM består av 6 000 föräldralösa från folkmordet i Rwanda, som hjälper varandra att överleva, med mat, kläder, skola, hem, hälsovård och kärlek. Sidorna 69–73

2005

2007

Dunga Mothers, Kenya. Tjugo mammor i Kenya, som under de senaste tolv åren kämpat för att de barn som blivit föräldralösa till följd av aids ska få gå i skolan, ett hem, mat, kärlek och sina rättigheter respekterade. Sidorna 51–55

Betty Makoni, Zimbabwe. Betty stärker genom Girl Child Network flickor så att de kan kräva respekt för sina rättigheter. Hon stöder flickor som utsatts för övergrepp och skyddar dem som riskerar att utsättas för övergrepp, tvångs­äktenskap och trafficking. Sidorna 74–78

Nelson Mandela, Sydafrika. Graça Machel, Moçambique. Mandela för hans långa kamp för lika rättigheter för Sydafrikas barn och hans försvar av de rättigheterna. Machel för hennes 25 år långa kamp för utsatta barns

Iqbal Masih

Asfaw Yemiru

Nkosi Johnson

Maiti Nepal

Maggy Barankitse

James Aguer

Prateep Ungsongtham Hata

Dunga Mothers

Nelson Mandela/ Graça Machel

Craig Kielburger

AOCM

Betty Makoni

Somaly Mam

2008 Somaly Mam, Kambodja. Efter att själv som barn varit sexslav har Somaly ägnat de senaste 13 åren åt att befria flickor ur sexslaveri och åt att ge dem möjlighet till rehabilitering och utbildning. Hon bestraffades för det när hennes 14-åriga dotter kidnappades, drogades, våldtogs och såldes till en bordell. Sidorna 79–83

15

14-15_pristagarna_sve,eng,fra.indd 15

09-03-03 16.57.35


NOMINERAD • Sidorna 16 – 20

Iqbal Masih VARFÖR NOMINERAS IQBAL? Iqbal Masih, Pakistan, nomineras postumt (efter sin död) till WCPRC Decennie-Barnrättshjälte 2009 för sin kamp för skuldslavbarnens rättigheter. Iqbal blev tidigt skuldslav hos en mattfabriksägare, som sålde honom vidare. Iqbal var troligen 5–6 år när han började arbeta i mattfabriken. Han arbetade från tidig morgon till kväll och behandlades ofta illa. Fem år senare befriades han ur skuldslaveriet. Han började i Bonded Labour Liberation Fronts (BLLF, Skuldslavarnas befrielseorganisation) skola. Iqbal talade till sina vänner bland mattarbetarbarnen och på möten, och han gav många matt arbetarbarn mod att lämna sina ägare. Ägarna hotade Iqbal, som efter att ha fått ett pris i USA, mördades 16 april 1995. Han är världen över symbol för kampen mot skadligt barnarbete.

Iqbal Masih blev som barn skuldslav i en mattfabrik i Pakistan. Efter fem år blev han fri. Han gav andra barn mod att också lämna sina ägare. Iqbal hotades av mattfabrikanterna och mördades 16 april 1995. Han är en symbol för kampen mot barnarbete och fick år 2000 postumt (efter sin död) det första World’s Children’s Prize, som även har ett andra namn till Iqbals minne: Iqbal Masih Award.

I

qbal är omkring fem år när han gör sin första arbetsdag i mattfabriken. När hans mamma Anayat senare behöver pengar till en operation tar hon ut ett förskott från mattfabrikanten Ghullah. Förskottet, som kallas ”peshgi”, skrivs i Iqbals namn. Det innebär att Iqbal blir skyldig Ghullah de 5 000 rupier som mammans operation kostar. Nu är

Iqbal skuldslav och Ghullah bestämmer över hans liv. När Iqbal kommer hem från mattfabriken på kvällen faller han ihop på sängen och somnar. Ibland väcks han av att Ghullah kommer vid midnatt. – Vi har en mattleverans som måste bli klar. Skynda dig upp. Peshgi-skulden gör att Iqbal måste följa med och Ghullah släpar den halv-

sovande Iqbal genom gränderna till mattfabriken. Om Iqbal somnar under arbetet väcks han med slag av mattgaffeln. Iqbal rymmer En dag har en liten pojke i mattfabriken hög feber. Ägaren Ghullah binder ihop pojkens fötter och hänger honom upp och ned i takfläkten. – Här är det jag som bestämmer när ni arbetar, ryter Ghullah. I den stunden bestämmer Iqbal sig för att han fått nog. Han rymmer så ofta han kan från arbetet. Iqbal och

– Barn skall ha pennor i handen, inte verktyg, brukade Iqbal säga.

Iqbal talade ofta på möten inför både barn och vuxna.

År 2000 fick Iqbal det första World’s Children’s Prize, som för alltid även har ett andra namn till hans minne: Iqbal Masih Award.

16

16-20_Iqbal_pakistan_sve,eng,fra.indd 16

09-03-03 16.47.18


Iqbal ville bli advokat och befria barnen i mattfabrikerna.

hans kompisar brukar passar på att rymma när Ghullah inte är där. De leker hela dagen utan att tänka på vad som väntar dem. Morgonen därpå kommer Ghullah till deras hem och hämtar dem. Han är mycket arg och slår pojkarna med mattgaffeln eller med vad han kommer åt. Sedan ked-

jar han dem. Det kan dröja det ett par dagar innan han släpper dem. Äntligen fri! Tidigt en morgon i oktober 1992 rymmer Iqbal från arbetet. Han hoppar upp på ett traktorflak där det redan sitter många barn och vuxna. En timme senare är de fram-

Iqbal med en av sina många vänner i Sverige.

me vid BLLF:s (Skuldslavarnas befrielseorganisation) möte. Det är första gången Iqbal ser BLLF:s ledare Ehsan Ullah Khan. Han lyssnar nyfi ket när Ehsan berättar om lagen mot skuldslaveri. Ehsan ber Iqbal att berätta för de andra barnen om sina erfarenheter. Först vågar inte Iqbal, men så går fram till mikrofonen. Iqbal får ett ”Frihetsbrev” av Ehsan. Där står lagen som förbjuder skuldslaveri och vilka straff som den som utnyttjar skuldslavar ska dömas till. Problemet i Pakistan är att lagen inte följs, och att polisen och domstolen ofta inte hjälper den fattige utan ägaren. Ghullah vägrar att låta Iqbal lämna mattfabriken. Men Ehsan glömmer inte den lille pojken och ber några av sina medarbetare att ta reda på mer och hjälpa Iqbal att bli fri.

Iqbal hotas Iqbal bor nu hos BLLF i Lahore. Första gången han kommer hem på besök säger mattfabrikens ägare Ghullah: – Du måste komma tillbaka och arbeta. Då kommer de andra barnen också tillbaka. Men Iqbal vägrar. En annan mattfabrikant hotar Iqbals mamma med att kidnappa henne och Iqbal om Iqbal inte börjar arbeta igen, eller betalar den skuld som gjorde honom till skuldslav. En tredje mattfabrikant säger till Iqbals lillasyster Sobia: – Din bror går som en domare i gränderna när han kommer hem. Men en dag tar vi honom. – Håll tyst farbror, säger Sobia, som aldrig tidigare vågat säga så till en vuxen. – Akta dig så att vi inte dödar dig också, svarar mattfabrikanten.

 TEXT: MAGNUS BERGMAR FOTO: ANDERS KRISTENSSON & MATS ÖHMAN

Iqbal jublar över att få börja i ”Vår egen skola”, som BLLF:s skolor för barn som varit skuldslavar kallas. Han berättar för sina kompisar och för barn i andra mattfabriker att de inte behöver stanna hos sina ägare. I Muridke-området lämnar först hundratals, sedan tusentals barn mattfabrikerna. Iqbal talar på möten. Han avslutar sina tal med: – Vi är ... Och alla barnen fyller i: – FRIA!

Iqbal mördas I oktober 1994 besöker Iqbal Sverige. Han berättar för skolbarn om hur skuldslavIqbal fick stryk med mattgaffeln och kedjades när han rymde men han fortsatte ändå att rymma.

17

16-20_Iqbal_pakistan_sve,eng,fra.indd 17

09-03-03 16.21.40


Det här är ett utdrag ur serien ”Iqbal, den lille mattpojken” av Magnus Bergmar och Jan-Åke Winqvist. Du kan läsa hela serien på www.worldschildrensprize.org.

Låt det här bli en läxa för er andra också!

Doktorn har sagt att jag måste operera mig, men jag har inga pengar.

Iqbal värmer sig med en sjal i skolan på vintern.

barnen i Pakistan har det. Många tidningar skriver om honom och han är med i olika TV-program. I december 1994 flyger Iqbal vidare till USA, där han får ett pris av Reebok för att han kämpar så väl för skuldslavbarnens rättigheter. Iqbal är också ”Person of the week” (Veckans person) hos ett av USA:s största TV-bolag. Iqbal återvänder till Pakistan. På påskdagens morgon, 16 april 1995, tar han bussen hem till Muridke. På kvällen följer han med sina släktingar Lyaqat och Faryad Masih, som ska ta ut mat till Lyaqats pappa, som vattnar fälten. De sitter alla tre på samma cykel. Klockan är åtta och det är mörkt. När pojkarna är halvvägs hörs två skott, som dödar Iqbal. Faryad kan inte skriva och får därför på mordnatten sätta sitt tumavtryck längst ner på ett tomt vitt papper. Sen skriver polisen dit vad

Skynda dig Shafiq, snart börjar matchen!

Här gör ni som jag bestämmer!

Men jag arbetar ju mamma. Räcker inte mina pengar?

Kvällen kommer...Första arbetsdagen är slut....

Nej, jag måste fråga Ghullah om peshgi!

Ghullah, jag måste operera mig och köpa medicin. Kan jag få peshgi för Iqbal?

De kommande åren skall Iqbal komma att arbeta minst 12 timmar om dagen, 6 dagar i veckan...

Peshgi kallas den skuld som gör att Iqbal nu är skuldslav hos Ghullah... Här har du 6 000 rupier!

Det är fredag, pojkarnas enda lediga dag. Två pojkgäng har samlats på den öppna platsen mellan kanalen och husen. Iqbal har längtat en hel vecka efter den här matchen...

Varje gäng samlar ihop pengar...

Vinnarna får allt!

Iqbal, Shafiq och Rafiq, kom och arbeta! Vi har en matta som måste bli klar!

Mitt i natten kommer Ghullah hem till Iqbal och drar upp honom ur sängen...

Trots att det är ledig dag kan pojkarna inte vägra. De är ju skuldslavar och Ghullah bestämmer...

Han behöver sova!

Det får vänta! Vi måste jobba klart!

Bror, ska vi leka?

...men idag ska det inte bli någon match...

Nej Sobia, jag orkar inte...

Iqbal, peshgin gör att jag måste låta honom ta dig!

18

16-20_Iqbal_pakistan_sve,eng,fra.indd 18

09-03-03 14.45.05


Iqbal är så trött att han somnar medan han arbetar...

den vill och påstår att Faryad undertecknat att det är sant. Den fattige drängen Ashraf Hero grips morgonen efter för mordet på Iqbal. Polisen torterar honom. De hänger honom upp och ned i taket och slår honom med käppar och läderbälten. – Du skall säga att du mör­ dat pojken Iqbal och berätta det vi lär dig. Annars dödar vi dig och hela din släkt. Du är fattig och ingenting värd. Ingen bryr sig om vad vi gör med dig, hotar polisen.

i

n

Som straff för rymningen kedjas barnen fast vid vävstolen...

Nästa morgon hämtar Ghullah Iqbal i hans hem...

Iqbal tänker ständigt på hur svårt hans liv är, men kommer inte på något sätt att slippa arbeta...

Alla pojkarna i fabriken är skuldslavar. Ingen har en peshgi, som skulden kallas, som är mindre än när han började arbeta hos Ghullah. Efter fem år i mattfabriken ska det bli än värre för Iqbal... En dag kommer en man förbi och pratar med mattslavarna... Jag heter Yousuf! Peshgi, skulden som gör er till slavar, är olaglig. Kom med till ett möte med skuldslavarnas befrielsefront, BLLF imorgon så får ni veta mer!

Akta! Ägaren kommer!

Ni vet vad som händer om ni lämnar arbetet!

Iqbal trotsar ägarens förbud och deltar i mötet... Hej, såg jag inte dig igår?

Jo...

När Iqbal besöker hembyn, talar han med barnen i andra mattfabriker. Många vågar nu lämna sina ägare...

Arshad Ghullah kommer hem till Iqbal... Du måste börja arbeta igen, annars arbetar inte dom andra heller!

Jag har inte tid med dig!

Var försiktig! Nu har du Arshad som fiende! Jag är inte rädd för honom längre. Han borde vara rädd för mig!

Lögnen sprids Pakistans Människorätt­ kommission intygar att polisrapporten är riktig och att den oskyldige Hero är mördaren. Det gör att lög­ nen sprids världen över av ambassadörer och journalis­ ter, utan att ifrågasättas av dem. Människorättskommissionen påstår även, utan att ha något bevis för det, att mordet inte har något att göra med att Iqbal utmanat mattfabrikanterna. Hero göms undan. Ingen får träffa honom. Ändå fri­ känns han i rättegången. Polisen skriver bland annat att Hero, som aldrig tidigare hållit i ett gevär, råkat träffa just Iqbal när han slängde iväg ett skott mot pojkarna. I själva verket träffades Iqbal med 120 hagel i ryggen, medan de två andra pojkar­ na bara träffades av sam­ manlagt två hagel. Det var Iqbal som var mördarens mål och han sköts i ryggen när han försökte fly. – Iqbal sa till mig att han ville bli en stor advokat, minns Sobia, som var tio år när hennes storebror mörda­ des. Han ville befria barnen i mattfabrikerna och ge dem utbildning så att de fattigas barn kan få en bättre fram­ tid.” 

19

16-20_Iqbal_pakistan_sve,eng,fra.indd 19

09-03-03 14.47.08


Iqbal talar nu på BLLF:s möten där fria skuldslavar samlas...

Vi är ...

Nutida slav Det finns omkring 240 miljoner arbetande barn i åldern 5–14 år i världen. Tre av fyra av dem utför skadligt barnarbete, sådant arbete som hindrar barnets skolgång och förstör barnets hälsa och utveckling. Mer än 8 miljoner barn tvingas till den allra värsta formen av barnarbete, som att vara skuldslavar, soldater eller prostituerade. Årligen utsätts minst 1,2 miljoner barn för « trafficking », som är dagens slavhandel. Iqbal var en ”nutida barnslav”. Det finns nutida barnslavar ibland annat i Pakistan, Indien, Nepal, Kambodja och Sudan, men även i Europa. Hit räknas främst skuldslavarna, men även till exempel de flickor i Västafrika som är ”hushållsslavar”. En nutida slav är man om arbetsgivaren har sådan makt över en att man måste arbeta åt honom eller henne. Pakistan har, liksom de flesta andra länder, lagar som förbjuder både skuldslaveri och barnarbete. Men ofta följs de inte. Länderna med barnslavar har alla ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och ska skydda sitt lands barns mot att behöva utföra arbete som är skadligt för dem. 

Senare samma dag. Iqbal träffar sina släktingar Faryad och Lyaqat.

... FRIA!!!

Vi ska cykla ut med mat till Amnat på fältet!

IQBAL!

Plötsligt...

Så dog Iqbal Masih, pojken som jorden runt är symbol för kampen mot det skadliga barnarbetet ...

”Den förre mattslavpojken Iqbal Masih, som kämpade för barnens rättigheter i Pakistan är död!”

På polisstationen samma natt som mordet begicks...

Faryad får sätta sitt fingeravtryck på ett blankt papper. Sen skriver polisen dit det han påstår har hänt...

Över hela världen sprids budskapet...

20

16-20_Iqbal_pakistan_sve,eng,fra.indd 20

09-03-03 14.49.27


NOMINERAD • Sidorna 21– 25

Asfaw Yemiru När Asfaw Yemiru var nio år levde han ensam på gatorna i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. När han var 14 år startade han sin första skola. Nu är han 66 år och har hjälpt tiotusentals fattiga barn att få gå i skolan och till ett bättre liv. – Asfaws enda rikedom är alla hans elever, säger Behailu Eshete som gick i Asfaws första klass för 52 år sedan.

B

erättelsen börjar när Asfaw är nio år och vaktar sin pappas getter. Hans pappa har bestämt att Asfaw ska börja i byns prästskola. Men Asfaw har ingen lust till det. Han hade varit i huvudstaden Addis Abeba med sin pappa och hade velat åka tillbaka dit ända sedan dess. Han tror att han kan få ett mycket bättre liv i Addis Abeba än om han stannar kvar i byn med sina elva syskon och vaktar getter. Men det är långt till Addis Abeba och Asfaw vet att mamma och pappa aldrig skulle tillåta att han flyttade.

– Det brukar ta mer än två dagar att rida på åsna till staden, så det tar nog lång tid att gå, tänker han. Tidigt nästa morgon ger han sig av till Addis Abeba. Arbete och skola När han går förbi St. George kyrkan i Addis Abeba ser

Asfaw många ensamma fattiga barn där. Eftersom han inte har några pengar går han in i kyrkan han också. Asfaw blir kvar över natten. Han stannar nästa natt också. Asfaw tar jobb som bärare. Ibland går det flera dagar utan att han får något att äta. Liksom många av de andra barnen börjar Asfaw gå i kyrkans prästskola när han inte arbetar. Han lär sig snabbt och prästerna hjälper honom att få börja i en katolsk skola. En dag går en rik kvinna förbi kyrkan med en stor korg full med ost. En av ostarna faller ur korgen.

Barnen får även lära sig jordbruk och andra praktiska saker som de behöver för att alltid kunna försörja sig.

Bra betyg i Asfaws skolor Etiopien är ett av världens fattigaste länder. Landets invånare har drabbats av återkommande krig och torka, där miljoner människor dött av svält. Mer än hälften av landets invånare är barn under 15 år. Nästan två av tre vuxna etiopier kan inte läsa och skriva. Skolan är gratis och obligatorisk de första sex åren, men mindre än hälften av alla barn börjar i skolan. Endast vart tionde barn fortsätter till klass 6. Det är vanligt med mycket stora klasser. I många år har Asfaws Moya-skolan haft det bästa resultatet på slutprovet i klass 8 för hela Etiopien. Flera saker bidrar till det. Det går bara 30 barn i Asfaws klasser, de fattiga barnen är mycket motiverade att få lära sig, aga är förbjuden och stämningen god

VARFÖR NOMINERAS ASFAW? Asfaw Yemiru nomineras till WCPRC DecennieBarnrättshjälte för att han i över 50 år har ägnat all sin tid och kraft åt att kämpa för de mest utsatta barnens rättigheter. Han anser att utbildning är den enda vägen för de fattiga barnen till ett bättre liv. Efter att själv som 9-åring ha varit gatubarn och barnarbetare startade han 1957, 14 år gammal, sin första skola för barn som levde på gatan. Tiotusentals fattiga barn har fått sin utbildning i Asfaws skolor och han har även givit familjerna stöd med pengar och mjölk, mm. Det är gratis att gå i Asfaws skolor och ingen behöver betala för skolböcker eller köpa skoluniform. De flesta eleverna är flickor, som har det svårast att få gå i skolan. Aga har alltid varit förbjuden i Asfaws skolor, där barnen även får lära sig jordbruk och andra praktiska arbeten. Asfaws kamp för de fattiga barnen har varit lång och ofta svår. Han har även fängslats flera gånger.

21

21-25_Asfaw_Etiopien_sve,eng,fra,.indd 21

09-03-03 12.45.18


 Text: ANDRE AS LÖNN FOTo: PAUL BLOMGREN ILLUSTR ATION: K ARIN SÖDERGREN

Asfaw gör hembesök hos några av sina elever.

– Hallå där! Du tappade en ost, ropar Asfaw och springer fram. Kvinnan erbjuder honom att få arbeta och bo hemma hos henne. Asfaw tackar ja och under tre år arbetar han hemma hos kvinnan och hennes två söner. Varje dag går han upp före soluppgången och hugger ved och hämtar vatten innan han rusar iväg till skolan. Trots att han skyndar sig kommer han ofta för sent och får stryk av lärarna. När Asfaw kommer hem från skolan är han trött, men han har fortfarande arbete kvar att utföra. Han går aldrig och lägger sig förrän sent på kvällen. Ät mindre! Asfaw läser på bara några år in åtta skolår. När han gör det stora slutprovet i åttonde klass blir resultatet så bra att han får ett stipendium till den fina internatskolan Wingate.

När Asfaw är 14 år börjar han på Wingate. Han trivs jättebra. Men en sak oroar honom. Skolan ligger granne med Paulos Petros kyrkan där många fattiga ensamma barn lever. En dag när han sitter i matsalen och äter får Asfaw en idé. – Tänk om vi skulle ge den mat som blir över till de fattiga barnen! Asfaw går till rektorn, som tycker att Asfaw har helt rätt. Varje dag efter lunch står Asfaw och hans kompisar och delar ut mat till de hungriga barnen.

Asfaw ber sina klasskamrater att de ska äta mindre så att det blir mer mat över till de fattiga. Många tycker att det är bra, men de retas ändå lite med honom. – Titta där kommer han som vill att vi ska vara hungriga! ropar de och skrattar. Asfaw samlar även in kläder bland sina skolkamrater och ger till barnen. Några av de fattiga barnen frågar Asfaw om de inte kan få gå i skolan, precis som han. Asfaw pratar med några klasskamrater och de

bestämmer sig för att själva undervisa barnen. Klockan halv fem nästa dag håller Asfaw sin första lektion under en stor ek ute på gården. Ryktet om Asfaws skola under trädet sprider sig snabbt bland de fattiga barnen och för varje eftermiddag kommer det bara fler och fler. Stopp kejsaren! När Asfaw är 17 år, och går sista året på Wingate, kommer det ett par hundra barn till hans skola under eken varje eftermiddag. Asfaw

STOPP KEJSAREN! Ge mig mark till en skola!

En barfota Asfaw (till vänster) visar kejsaren sin nya skola.

22

21-25_Asfaw_Etiopien_sve,eng,fra,.indd 22

09-03-02 17.16.20


Den långa marschen Asfaw går längst fram under 100-milamarschen för att få fram pengar till sina skolor.

hade tänkt läsa vidare på universitetet, men känner han att han inte kan överge alla de föräldralösa barnen under trädet. Han bestämmer sig för att försöka bygga en skola där barnen både kan få bo och fortsätta sin utbildning. Men han har varken pengar eller någon mark. En dag får Wingate besök av Etiopiens kejsare Haile Selassie. Han är där för att se hur det går för eleverna på landets finaste skola. När kejsaren ska åka ser Asfaw sin chans. Han kastar sig på marken framför kejsarens bil och ropar: – Ge oss mark! Alla undrar förskräckta vad som ska hända. Kejsaren kliver ur sin bil och går fram till Asfaw. – Varför behöver du mark? frågar han. – Jag vill bygga en skola för fattiga barn, svarar Asfaw. En tid senare får Asfaw en stor bit mark bakom Wingate-skolan av kejsaren. Han får låna pengar av

Många av eleverna i Asfaws skolor bor i enkla plåtskjul.

rektorn på Wingate och tillsammans med barnen börjar han bygga sin skola och flyttar in på den tillsammans med 280 föräldralösa barn. Lång marsch Tio år efter starten har Asfaw 2 500 elever och han är ”pappa” till 380 föräldralösa barn. Men Asfaw har två bekymmer. Hans skola har blivit för liten och många av barnen får inte arbete när de slutar. Då bestämmer sig Asfaw för att bygga en skola till. På den ska barnen förutom att lära sig matte, engelska och andra ämnen även få lära sig hur man sköter ett jordbruk. Om barnen lär sig hur man odlar grönsaker och föder upp kycklingar hoppas Asfaw att de ska kunna klara sig själva, även om de inte får ett arbete. Som vanligt saknar Asfaw pengar, men han har en idé... – Vi ska vandra till Harar och tillbaka! säger han till sina äldsta elever.

Asfaw på hembesök När det finns pengar får de fattigaste familjerna stöd från Asfaw, så att de kan låta sina barn gå i skolan istället för att arbeta.

De tror att han skojar eftersom alla vet att Harar ligger 50 mil bort i öknen halvvägs till Somalia. Men Asfaw förklarar att de ska skicka ut information om vandringen till organisa­ tioner, företag och rika personer för att få dem att sponsra vandringen. De vandrar genom bergsområden och stekande varma stäpper. De sover under bar himmel. Varje dag ger några av eleverna upp och till slut är det bara Asfaw kvar. Han är den ende som vandrar hela sträckan på 100 mil. Asfaw använder också telefonkatalogen för att skriva till de 5 000 rikaste personerna och företagen i Etiopien. Han får bara ett svar! Men pengar blir det till slut, mest från vänner i utlandet. Asfaw köper en bit mark där han tillsammans med sina elever bygger ytterligare en skola. Asfaws liv har varit en lång och ofta slitsam vandring för att hjälpa fattiga

barn. Under tidigare rege­ ringar har han till och med fängslats för sitt arbete. Sedan han började undervisa de föräldralösa barnen under trädet för 52 år sedan har tiotusentals barn fått sin utbildning på Asfaws skolor. Men ofta har Asfaw varit sorgsen för att han inte kunnat hjälpa fler barn. 

Asfaws skola Asere Hawariat för de fem första klasserna.

23

21-25_Asfaw_Etiopien_sve,eng,fra,.indd 23

09-03-02 17.19.48


Yewbneh

putsar skor och går i de fattigas skola Yewbneh, 12 år, har en timmes promenad under torrperioden till Asfaws skola Asere Hawariat. Han älskar att få gå i skolan och hans dröm är att en dag bli läkare.

Y

ewbneh har putsat skor i tre timmar och innan dess har han gått i skolan hela dagen. Det värker i ryggen när han reser sig upp och räknar pengarna. Det kommer att räcka till lite bröd och kanske något mer. Yewbnehs bästa kompis Wondimageni är också klar så de börjar vandra hemåt. När han kommer hem hänger Yewbneh av sig den slitna arbetsrocken. Röken från matlagningseldarna ligger tät, men hemma hos Yewbneh blir det ingen varm middag ikväll heller. Det blir bröd. – Vi är fattiga. Livet är hårt och det är därför som jag tillåter dig att arbeta varje kväll. Jag gillar det inte

men vad ska jag göra? suckar mormor Fikirte. Yewbneh har alltid bott hos mormor och hennes barn eftersom hans egna föräldrar är döda. – Det är bra att bo hos mormor, men jag blir alltid ledsen när jag tänke på mina föräldrar. Jag minns inte hur de såg ut. Ingen uniform Efter kvällsmaten går Yewbneh in i det lilla bruna lerhuset. Yewub, som är hans moster, väntar redan på honom. De gör läxorna ihop varje kväll under husets enda glödlampa. Yewbneh ser Yewub som sin syster. Alla mormors barn – och de är många –

Tio vuxna och sju barn delar på två små rum hemma hos Yewbneh.

Yewbneh gör läxorna i skenet av den enda glödlampan familjen har.

har blivit hans ”syskon”. I två små rum bor tio vuxna och sju barn. – Om jag inte pluggar kan jag aldrig få ett jobb. Då kommer jag att vara fattig hela livet, säger han. Mormor håller med. – Utbildning är jätteviktigt och vi har haft tur. Nästan alla mina barn har fått gå i Asfaws skolor gratis och jag har dessutom fått pengar från skolan varje månad för att betala vår el och kunna köpa mat och andra saker till barnen. Jag hade aldrig haft råd att skicka barnen till någon annan skola. Yewbneh vet att det stämmer. – Under mina första år betalade skolan mig 20 birr varje månad för att jag skulle kunna gå kvar. Nu får jag inte pengar lika ofta eftersom skolan inte har råd längre. Men jag behöver fortfarande inte betala för

att gå där och vi behöver inte ha uniformer. Ingen skulle ha råd att köpa uniform, säger Yewbneh.

Yewbneh kallar sin moster Kebebush för syster. Här stöter hon vete.

24

21-25_Asfaw_Etiopien_sve,eng,fra,.indd 24

09-03-02 17.23.15


! k c a Sm Just när Yewbneh går förbi med sin skoputsar-utrustning får en av killarna in en fullträff på bollen som bundits fast med ett rep vid pålen. Bollen har pojkarna själva tillverkat av plastpåsar.. Pojkarna spelar tezerboll, och när en av dem missar är det dags för en ny spelare. Det rycker i Yewbneh att få var med, men han hinner aldrig. – Jag tycker att alla barn borde få leka efter skolan istället för att behöva arbeta, säger han.

Yewbneh fick ihop till bröd på dagens skoputsning.

Gillar engelska – Jag är inte säker på om jag vill gifta mig och ha barn. Först måste jag ha ett arbete så att jag kan försörja dom. Kan jag inte det vill jag inte ha barn. Jag vill inte att mina barn ska behöva ha det som jag, att både gå i skolan och att arbeta. Barn borde bara få gå i skolan, säger Yewbneh. – Jag skulle vilja bli läkare. I Etiopien fi nns det väldigt många fattiga människor som inte har tillgång till

läkare. Jag skulle vilja hjälpa dom, säger han. Någon ringer i klockan som hänger i trädet utanför klassrummet och rasten är slut. Magistern skriver något på svarta tavlan. Det står ”Han putsar skor på eftermiddagen” på engelska. – Har jag stavat rätt? frågar han. – Ja, det är rätt! svarar hela klassen i kör. Det är sista lektionen för dagen och Yewbneh, som går i femman, har engelska.

Han tittar en stund på svarta tavlan och sedan skriver han meningen i skrivboken. "He cleans shoes in the afternoon". Lång skolväg När skoldagen är slut står Yewbneh och pratar en stund med sina kompisar, men han kan inte stanna kvar så länge. Han har lång väg hem. När det är torrperiod tar det ungefär en timme. När regnen kommer måste han vada i leran och då tar det nästan dubbelt så lång tid att komma hem.

– Hallå Yewbneh! ropar hans ”syster” Kebebush som håller på att stöta vete på gården när han kommer hem. Han hejar, lägger ifrån sig den bruna skolväskan och äter en bit bröd innan han tar på sig sin blåa arbetsrock. Han går till vattenkranen och fyller skoputsarburken. Just då kommer hans kompis Wondimageni och tillsammans ger de sig av upp mot vägen. 

25

21-25_Asfaw_Etiopien_sve,eng,fra,.indd 25

09-03-02 17.24.36


NOMINERAD • Sidorna 26 –30

Nkosi Johnson VARFÖR NOMINERAS NKOSI? Nkosi Johnson nomineras postumt (efter sin död) till WCPRC DecennieBarnrättshjälte 2009 för sin kamp för de hivsmittade och aidssjuka barnens rättigheter. Han kämpade för deras rätt att gå i skolan och att behandlas som andra barn. Han öppnade ett hem för fattiga mammor och barn med aids. Han uppmanade den sydafrikanska regeringen att ge mammor med hiv/aids så kallad bromsmedicin, vilket skulle rädda livet på tiotusentals barn i Sydafrika varje år. Nkosi är även efter sin död en förebild för de aidssjuka barnen, men också för friska barn, som han lärt att respektera och inte vara rädda för aidssjuka barn.

Nkosi och Mimi.

Den lille pojken med de stora ögonen, Nkosi Johnson, gav de aidssjuka barnen i Sydafrika en röst som hördes långt ut över världen.

N

kosi var själv sjuk i aids och dog 12 år gammal den dag, 1 juni 2001, då Sydafrika fi rade Barndagen. Det är en dag för barnens bästa. Men Nkosi hann under sitt korta liv grubbla mycket över varför Sydafrikas regering och världens vuxna inte gjorde allt vad de kunde för att skydda barn från att födas hiv-smittade. Och varför de inte bryr sig om att ta väl hand om alla de barn som föds hiv-smittade. De barnen blir så småningom aidssjuka och dör mycket unga. Nkosi såg också hur barn som blivit föräldralösa därför att deras mamma och pappa dött i aids, hamnade på gatan utan att någon tog hand om dem. Hemska siffror 2,1 miljoner barn i världen lever hiv-smittade eller är aidssjuka. 280 000 av de barnen fi nns i Sydafrika. 15 miljoner barn i världen är föräldralösa därför att deras föräldrar dött i aids. 1,4 miljoner av dem lever i Sydafrika. Nkosis kamp När Nkosi inte fick börja skolan gav han mängder av intervjuer och påpekade att

han inte var farlig för att andra barn. Diskussionen om Nkosis skolgång ledde till beslutet att alla aidssjuka barn i Sydafrika har rätt att få gå i skolan. Tillsammans med sin fostermamma Gail kämpade Nkosi i två år för att kunna öppna ett hem – Nkosi’s Haven – där fattiga aidssjuka mammor får bo gratis tillsammans med sina barn. Nkosi visste att han troligen hade fötts frisk om hans aidssjuka mamma Daphne fått så kallad bromsmedicin medan hon väntade honom. Han funderade mycket över varför man låter så många barn bli sjuka i och dö i aids helt i onödan. Och i ett tal som spreds över hela världen, och som du kan läsa delar av på nästa sida, utmanade Nkosi den förre syda-

frikanska presidenten Thabo Mbeki. Regeringen ville inte 14 december 2001 beslutade en domstol i Sydafrika att den sydafrikanska regeringen måste ge bromsmedicin till mammor som väntar barn och är hiv-smittade. Men bara några dagar efter domstolens beslut meddelade regeringen att den skulle överklaga beslutet. Sydafrikas barn, och många vuxna, minns vad Nkosi sa: – Jag tycker verkligen att regeringen ska börja ge mammorna medicin, för jag vill inte att fler barn ska dö! 

26

26-30_Nkosi_sydafrika_sve,eng,fra.indd 26

09-03-02 10.23.08


Ur Nkosis tal i juli 2000 inför 10 000 personer i publiken och TV-kameror:

”Hej, jag heter Nkosi … … och har aids”

H

ej, jag heter Nkosi Johnson. Jag är elva år och har aids. Jag hade sjukdomen redan när jag föddes. När jag var två år bodde jag på ett hem för aidssjuka människor. Min mamma vågade inte behålla mig eftersom hon var rädd att vi skulle bli bortkörda av de andra i området där vi bodde, om dom fick reda på att vi var smittade båda två. Jag vet att hon älskade mig väldigt mycket och hon hälsade på mig så ofta hon kunde. Men dom var tvungna att stänga hemmet där jag bodde för pengarna var slut. Så min fostermamma Gail Johnson, som arbetade på hemmet, berättade för dom andra att hon kunde ta hand om mig. Jag har bott hos henne i åtta år nu. Hon har förklarat allt om min sjukdom för mig och att jag måste vara försiktig om jag ramlar och slår mig så det blöder. Jag vet att mitt blod bara kan vara farligt för andra om dom också har ett öppet sår och mitt blod råkar komma in där. Det är enda gången andra människor behöver vara försiktiga när dom rör vid mig. 1997 gick mamma Gail till Melpark-skolan för att fylla i mina ansökningsblanketter. Dom frågade om jag hade några sjukdomar och då svarade hon att jag hade aids. Efter ett tag ringde hon till skolan och då sa dom att

dom skulle ha ett möte där dom skulle prata om mig. Hälften av föräldrarna och lärarna som var på mötet ville inte att jag skulle börja där. Då hade man lektioner om aids för lärarna och föräldrarna på skolan, för att förklara att man inte behöver vara rädd för barn som har aids. Idag är jag jättestolt att kunna säga att det nu finns en lag som säger att det är förbjudet att diskriminera barn med aids, och att alla smit­ tade barn har rätt att få gå i skolan. Jag hatar att ha aids för jag blir så sjuk, och jag blir jätteledsen när jag tänker på alla andra barn som också har aids. Jag önskar verkligen att regeringen kunde börja ge AZT-medicin till hiv-smittade gravida kvinnor, så att deras barn inte blir smittade vid födseln. Jag minns en liten övergiven pojke som hette Micky som bodde hos oss ett tag. Han kunde varken äta eller andas för han var så sjuk. Micky var ett så fint litet barn och jag tycker verkligen att regeringen ska börja ge mammorna medicin, för jag vill inte att fler barn ska dö. Mamma Gail och jag alltid velat öppna ett hem för aidssjuka mammor och deras barn. Och jag är stolt över att kunna berätta att det första Nkosi’s Haven öppnade förra året. Jag vill att människor ska känna till aids och vara för-

siktiga, men man kan inte få aids av att röra vid någon som är smittad. Ta hand om oss och acceptera oss. Vi är som alla andra människor med händer och fötter och vi kan både gå och prata! Vi har samma behov som alla andra. Var inte rädda för oss för vi är precis som ni!”

27

26-30_Nkosi_sydafrika_sve,eng,fra.indd 27

09-03-02 10.24.49


Nkosi betyder kung, hövding, ledare på zulu­ språket. Och nog blev den lille Nkosi Johnson en ledare för de aidssjuka barnen. När Nkosi talade för barnens rättig­ heter så lyssnade världen, trots att han bara var 11 år.

Vår hjälte Nkosi U

nder sitt korta liv lyckades Nkosi nå flera viktiga resultat i sin kamp för de aidssjuka barnens rättigheter: Rätt till skola När hälften av lärarna och föräldrarna inte ville låta

honom börja i Melparkskolan intervjuades Nkosi 35 gånger på fem dagar. Han blev känd över hela Sydafrika. Även regeringen kom att diskutera om ett barn som har aids får gå i skolan med andra barn eller inte. Tre månader senare bestämdes det att Nkosi skulle få börja på Melparkskolan, och tack vare honom bestämde man också att alla barn med aids i Sydafrika skulle få gå i skolan. En tidig morgon 1997 gick en blyg,

men lycklig, 7-årig Nkosi för första gången in i ett klassrum. Hem för fattiga Nkosi ville starta ett hem där aidssjuka mammor och deras barn kunde få bo tillsammans. Eftersom många av dem var lika fattiga som hans mamma hade varit, ville han att de skulle få bo på hemmet helt gratis. Han ville också att barnen skulle få bo kvar när deras mammor dog, så att de inte hamnade på gatan, utan kunde fortsätta gå i skolan. För att få ihop pengar höll Nkosi föredrag om aids och Gail försökte få företag att sponsra ett sådant hem. Två år senare, 1999, kunde Nkosi inviga hemmet. Dess namn blev Nkosi’s Haven.

Nkosi blev superhjälte i en serietidning. Superhjälten Nkosi flyger.

Mandela ringde Samma eftermiddag ringde Sydafrikas förre president, Nelson Mandela. Han undrade om inte Nkosi ville komma och hälsa på. Nkosi hade alltid beundrat Mandela så det var klart att han ville! Mandela frågade om Nkosi kunde tänka sig att bli president när han blev större. – Nej, jag tror inte det. Det verkar vara alldeles för mycket arbete!, svarade Nkosi. Mandela skrattade. Han tyckte att Nkosi redan arbetade med väldigt viktiga saker. Talet i Durban Nkosi blev sjukare och grubblade mycket över sin sjukdom. I juli år 2000 skulle det bli en stor konferens om aids i staden Durban. Nkosi inbjöds att hålla ett tal vid invigningen. Han tackade ja direkt. Nu skulle han få sin chans att säga till presidenten vad han tyckte att regeringen borde göra för alla barn med aids! När Nkosi fick höra att det skulle vara över 10 000 människor i publiken och att talet skulle sändas i TV över hela värl-

28

26-30_Nkosi_sydafrika_sve,eng,fra.indd 28

09-03-02 10.26.37


Hej kompis! på Sydafrikas 11 språk: Många barn i Sydafrika kan flera språk. Lär dig säga ”Hej kompis!” på Sydafrikas 11 officiella språk: Zulu: Sawubona mngani wami! Xhosa: Molo mhlobo wami! Pedi: Dumela mogwera! Sotho: Dumela motswale wa ka! Swazi: Sawubona mngani wami! Tswana: Agge tsale ya mi! Venda: Hu ita hani khonani yanga!

den blev han jättenervös! Men han klev ut på scenen och sa: – Jag önskar verkligen att regeringen kunde börja ge medicin till hiv-smittade gravida kvinnor så att deras barn inte blir smittade vid födseln. Jag vill inte att fler barn ska dö! Nkosi fick stora applåder efteråt. Tidningar över hela världen skrev att Nkosi hade fört över en miljon aidssjuka barns talan på konferensen, och att ingen hade betytt så mycket i kampen mot aids som han.

Tsonga/ Shangaan: Avhushani mgana wamena! Ndebele: Sawubona mngani wami! Afrikaans: Goeie dag my vriend! Engelska: Hello my friend!

En tidig morgon 1 juni 2001 – dagen då Barndagen firas i Sydafrika – dog Nkosi lugnt och stilla medan han låg och sov, bara 12 år gammal. Det strömmade in brev och mjukisdjur till Nkosi från barn över hela Syd­afrika. En liten flicka, Leepile Manyaise, skrev: ”Nkosi jag älskar dig och du är min hjälte. Du kämpade ända fram till slutet men nu hoppas jag att du äntligen ska få vila. Jag kommer att sakna dig.” 

Saknar dig... Ett halvår senare blev Nkosi allvarligt sjuk. Många, både barn och vuxna, kom och besökte honom. De ville att han skulle bli som vanligt igen. Men det blev inte så.

Nkosi lärde rektorn att inte vara rädd ”Jag och Nkosi stod varandra väldig nära. På slutet var vi som bröder. Men i början var jag och många lärare rädda för honom, och jag ville inte ta i honom. Men Nkosi lärde mig att aids inte kan smitta genom ömhet och vanlig kroppskontakt. Trots att jag var vuxen var det han som lärde mig saker! Varje morgon kom han in till mig och så drack vi varm choklad tillsammans och pratade. Till lunchrasten hade han med sig mat hemifrån precis som alla de andra barnen, men den brukade han gömma och sedan komma in till mig och säga att han var hungrig! Jag kunde aldrig motstå det där, så jag gick och köpte pizza och så åt vi det tillsammans här på kontoret! Pizza var hans favoriträtt. Fram till tredje klass var han rätt okej, men sedan blev han allt svagare. Trots att han var väldigt sjuk kom han hellre till skolan och sov här på min soffa än stannade hemma. Vissa tyckte nog att jag skämde bort honom, men jag ville bara att hans sista tid i livet skulle bli så bra som möjlig. Jag saknar honom jättemycket, särskilt nu på vintern. Han brukade sitta i solen utanför lärarrummet och vänta på mig. Vissa morgnar undrar jag fortfarande när han ska komma. Nkosi förändrade hela det sydafrikanska skolsystemet och han gjorde den här skolan väldigt speciell. Långt tid efter det att alla har glömt vem jag är, kommer alla säga att Melpark-skolan var Nkosis skola.” Badie Badenhorst

Mandela och Nkosi Nelson Mandela ringde och ville träffa Nkosi. Nkosi och Badie.

29

26-30_Nkosi_sydafrika_sve,eng,fra.indd 29

09-03-02 10.27.58


Nkosi & Hector kämpade för barnets rättigheter ”Nkosi var jättemodig innan han dog för han berättade om sin sjukdom. När Nkosi pratade förstod folk hur farligt aids är. Han sa att barn med aids måste bli älskade som andra barn och det tycker jag är jätteviktigt. Nkosi kämpade också för att barn med aids skulle få gå i skolan. Min skola är uppkallad efter en pojke som hette Hector Pieterson*. När Sydafrika fortfarande var rasistiskt kämpade han för att svarta barn skulle få en bra utbildning och därför blev han skjuten. Han var också bara 12 år när han dog, och jag tycker att Nkosi och Hector är lika. Båda kämpade för barns rättigheter.” Octavia Lebohang Gumede Hector Pieterson Primary School, Soweto

Nkosi lärde mig att vi måste bry oss

* Hector tilldelades postumt (efter sin död) World’s Children’s Honorary Award år 2000.

”Innan jag hörde talas om Nkosi var jag rädd för människor med aids, men han gjorde så att jag förstod och nu bryr jag mig verkligen. Jag åker runt och talar om aids i skolor precis som vi gör här idag. Vi gör festdagar på skolorna med musik och dans och samtidigt berättar vi om aids. Jag försöker få unga att förstå att en vän med aids fortfarande är en vän. Vem som helst kan drabbas av aids, min syster, min bror eller mina vänner, så det är viktigt att bry sig. Nkosi fick mig att inse det.” Nonhlanhla Ngcobo Soweto

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO: AP/REUTERS/BEELD/PAUL BLOMGREN

Radion berättade om Nkosi ”Jag brukar lyssna på radion varje kväll innan jag somnar. Eftersom vi inte har någon el går radion på batterier. En kväll låg jag och mina storasystrar på vår madrass och lyssnade när dom berättade om Nkosi Johnson som bodde långt borta i Johannesburg. Dom sa att han led av aids och att han mådde väldigt dåligt. Vi tyckte det var fruktansvärt att ett så litet barn kunde ha den hemska sjukdomen. Det var så orättvist! Samtidigt var han väldigt modig som vågade berätta om sin sjukdom och hjälpa andra. Här ute i byarna vågar vi inte ens prata om det. Nkosi sa att barn med aids ska behandlas lika bra som andra barn, och det tycker jag också. Det är fel att behandla sjuka barn illa, för om man skrattar åt dom blir dom ännu mer ledsna. Jag är rädd för aids eftersom det inte finns något botemedel.” Kgop0tso Ntsane byn Kotsoana, Transkei 30

26-30_Nkosi_sydafrika_sve,eng,fra.indd 30

09-03-02 10.29.39


NOMINERAD • Sidorna 31–35

MAITI – Mitt mål är att göra Nepal helt fritt från slavhandeln med flickor, säger Anuradha Koirala, grundare av organisa­tionen Maiti Nepal. Nepal är ett av världens fattigaste länder. Många barn tvingas arbeta i mattfabriker, inom jordbruket och som hemhjälp. För flickorna finns ytterligare ett hot, att bli lurad och såld som slav till bordeller i Indien.

V

arje år säljs flera tusen flickor, de yngsta är bara åtta år. Flickorna hålls inlåsta i flera år på bordellerna. Ofta släpps de inte förrän de är så sjuka att de inte kan ta emot kunder längre. Många flickor är då hiv-smittade. Sämre för flickor – Många skyller på fattigdomen, men den största orsaken till att flickor säljs är att flickor behandlas sämre än pojkar i Nepal, säger Anuradha Koirala. Hon startade Maiti 1993, som sedan dess har lyckats rädda tusentals flickor från att få sina liv förstörda på bordellerna.

Döttrarna ska giftas bort och flytta till sina mäns hem, så varför ska vi utbilda dem, resonerar många föräldrar. Pojkarna ska ta hand om sina föräldrar och anses därför 'mer värda'. Och när en dotter gifter sig, måste familjen betala. Flicksmugglarna utnyttjar de fattiga bybornas situation. De säger att de har ett bra jobb i stan till dottern. Ibland frågar mannen om han får gifta sig med dottern. Förebygger och räddar På Maitis olika center på landsbygden har tusentals flickor fått lära sig allt om handeln med flickor. De får också lära sig läsa och skriva, sy kläder och göra smycken. Om de kan för­ sörja sig själva, är risken mindre att deras föräldrar skickar iväg dem att arbeta någon annanstans. Flickorna på centren åker ut i byar och sjunger och spelar teater om handeln med flickor. Och när de kommer hem till sina

byar sprider de kunskapen vidare till sina tjejkompisar. Maiti ger skydd och vård på sitt center i huvudstaden Katmandu. Där finns också ett barnhem och en skola, Teresa Academy. Maiti räddar varje år tusentalet flickor redan vid gränsen. Man samarbetar med polisen vid gränsposter till Indien. Maiti utbildar flickor, som tidigare blivit sålda, till gränsvakter. De vet hur smugglingen går till och vad de ska leta efter. Vid en av gränsposterna har Maiti öppnat ett sjukhem för kvinnor och barn med hiv och aids. – Min dröm är att bygga en by för aidssjuka, säger Anuradha Koirala. Och jag vill se flickorna som sålts skratta och bli barn igen! 

Varför nomineras MAITI? Maiti Nepal nomineras till WCPRC DecennieBarn­rättshjälte 2009 för sin kamp mot handeln med flickor från Nepal, som säljs till bordeller i Indien, så kallad trafficking. Maiti förebygger att fattiga flickor blir lurade till bordellerna genom att undervisa och informera dem. Maiti vårdar och stöder flickor som varit slavar på bordeller i Indien, och har ett speciellt sjukhem för flickor som blivit hiv-smittade. En del av de flickorna blir Maiti-gräns­ vakter, som hindrar flicksmugglarna när de försöker föra lurade flickor till Indien. Maiti samarbetar med Rescue Center i Mumbai i Indien, som med risk för personalens liv befriar flickor inlåsta på bordeller.

Maitis grundare Anuradha Koirala.

31

31-35_Maiti_Nepal_sve,eng,fra.indd 31

09-03-02 09.45.18


Poonam

vaktar gränsen Poonam spanar vid gränsen mellan Nepal och Indien. Hon synar varje fordon som passerar gränsen. Poonam blev själv såld till en bordell i Indien när hon var 14 år, så hon vet exakt vad hon ska leta efter. Plötsligt får gränsvakten Poonam syn på något som fångar hennes intresse. Är flickan hon får syn på en av de tusentals fattiga nepalesiska flickor som varje år luras till Indien för att säljas till bordeller?

K

lockan är tio en lördag förmiddag vid gränsstationen mellan Nepal och Indien. Poonam täcker näsan och munnen med sin vita sjal. Det är dammigt och fullt med avgaser. – Stopp! Stanna! Vart är ni på väg? Poonam hejdar en cykeltaxi som kommer åkande. I passagerarsätet sitter en äldre man med ung flicka bredvid sig. Mannen blir irriterad. – Vem är du? Vad har du för rätt att stoppa mig? frågar han. Poonam har ingen uniform och ser ut som vilken

tjej som helst, klädd i vitmönstrad sari och sandaler. Och det är det som är me­ningen, ingen ska kunna se att hon är gränsvakt. Poonam tar fram sitt id-kort där det står att hon arbetar för Maiti Nepal och för­ klarar: – Vi arbetar för att hindra flickor från att bli smugglade till Indien, så jag skulle vilja ställa några frågor till er. Det visar sig att flickan är mannens brorsdotter och de ska hälsa på släktingar som bor i Indien. Mannen tar fram papperen som visar vilka de är och Poonam låter dem åka.

Maitis gränsvakter har ingen uniform. Ingen ska kunna upptäcka att de är vakter.

Räddar många – Vi kollar alla flickor som passerar gränsen. Även om de reser tillsammans med kvinnor. Man känner lätt igen flickor som kommer från byarna, på deras kläder och sättet att prata. Vi frågar efter deras id-handlingar och vart de är på väg. De unga gränsvakterna jobbar alltid i par. Maiti har ett litet hus dit de tar folk som ska förhöras: – Om vi känner oss osäkra på något fall försöker vi ringa deras släktingar. Vi förhör mannen och flickan var för sig. Bara om deras svar stämmer överens låter vi dem passera. Poonam har räddat flera flickor som varit på väg att bli smugglade:

Stopp där! Poonam frågar vad mannen och flickan ska göra i Indien.

32

31-35_Maiti_Nepal_sve,eng,fra.indd 32

09-03-02 08.51.48


Poonam har tvättat sina kläder. Hon vill inte visa ansiktet så att folk i Nepal får veta vad hon varit med om.

– Vi tar med männen till polisen och flickan får följa med oss till Maitis center. Sen letar vi reda på hennes familj och skickar hem henne. Lurad till Indien Poonam blev själv såld till en bordell i Indien när hon var 14 år. – Min pappa dog när jag var fem år. Jag var tvungen att sluta skolan i nian, vår familj är fattig. Jag och min bästis började jobba som servitriser på en restaurang i huvudstaden Katmandu. Det brukade komma en kille till restaurangen varje dag, och efter ett tag blev han och Poonam goda vänner. – Det kändes som om Rudra var min bror. Jag litade verkligen på honom. En dag frågade han mig och min kompis om vi ville åka med till ett tempel nästa dag. Det låg uppe på ett berg, långt från Katmandu, och man kunde önska sig saker däruppe. Jag sa nej, men min kompis övertalade mig. Vi var tvungna att övernatta på ett värdshus. – Det var tre killar med oss: Rudra, Fistey och Bikash. Nästa dag sa Bikash att han hade en affär som han behövde köpa saker till i Indien. Vi vägrade, men de tvingade oss och vi åkte till en stad i Indien. Flickorna fördes vidare

med tåg och taxi. Rudra sa att de skulle hälsa på hans syster. Nu började Poonam bli orolig. Hon ville hem, folk måste undra var hon var någonstans! Men Rudra, som hade varit så snäll mot henne i Nepal, visade upp en helt annan sida i Indien. Såld som slav – De tog oss med till ett hus och Rudra drog in oss i ett trångt rum. Det blev otroligt varmt där inne och jag frågade om vi kunde få gå ut, men han sa nej. Vi bad dem att de skulle ta oss tillbaka till Katmandu, och de lovade att vi snart skulle få komma hem. Men när vi försökte ta oss ut ur rummet stoppade de oss. När Poonam försökte öppna fönstret för att få lite luft, fick hon syn på några flickor med läppstift som stod nedanför på gatan. – Jag försökte ta mig ut, men då slog Rudra mig med ett bälte i huvudet så det blev ett jack. Mina kläder blev helt blodiga och genom en dimma såg jag hur killarna tog fram pengar ur en plånbok och sa att de hade sålt oss. Vi sa att om de hade frågat oss hade vi kunnat ge dem pengar. Vi bad dem ta med oss tillbaka, men de bara hånade oss och sa att vi aldrig skulle kunna få ihop så mycket pengar.

När Poonam vaknade upp kom kvinnan som ägde bordellen in och sa att de måste börja arbeta genast. Sedan skilde hon Poonam och hennes kompis från varandra. – Jag fördes till ett annat hus. När jag vägrade att arbeta slog bordellägarinnan mig. – Till den första kunden sa jag att jag aldrig hade gjort det här innan. Jag bad honom att hjälpa mig att ta mig härifrån. Han sa att på lördagar var det väldigt mycket folk på bordellen och att han skulle hjälpa mig då. Han rörde mig inte. Men bordellägarinnan hörde när de pratade, så hon flyttade Poonam till en annan bordell. Och hon blev slagen igen. Hotad och räddad Livet på bordellen var som ett fängelse. Flickorna bodde i trånga små rum och fick aldrig gå ut. – Vi var 30 flickor på bordellen, de flesta från Nepal, men de tillät oss inte att bli kompisar med varandra. En del tjejer pratade om att de ville rymma och gjorde upp planer, men alltid var det någon som skvallrade och så blev alla slagna. Bordellägarinnan hotade oss och sa att hon skulle begrava oss under huset om vi gjorde något dumt. Jag var rädd, 33

31-35_Maiti_Nepal_sve,eng,fra.indd 33

09-03-02 08.53.18


 TEXT: SOFIA KLEMMING foto: TOR A MÅRTENS

Flickorna på Maitis gränscenter tittar på TV.

men det som höll mig uppe var att jag hela tiden planerade att fly. Jag gjorde avtryck av portnyckeln i en tvål som jag gav till kunderna och bad dem göra kopior. Till slut, efter fem månader, räddades Poonam. Det var Rescue Foundation i Mumbai (Bombay) som hade fått ett tips om att det fanns barn på bordellen och kontaktade polisen. 21 flickor räddades den gången. Poonam kom hem till Nepal igen och fick bo på Maitis center i Katmandu. – Jag var så lycklig! Poonams hämnd

Poonam fick sin hämnd när hon lyckades få Rudra i fängelse. De andra flickorna som blivit räddade samtidigt hade också blivit sålda av

honom. Tillsammans kunde de ge polisen information så att Rudra kunde gripas. – När jag tänker på tiden i bordellen vill jag bara gråta. Det är som en mardröm. Hade jag vetat mer om handeln med flickor hade jag inte varit så lättlurad.

Därför vill jag stanna på Maiti och försöka förhindra att andra tjejer råkar lika illa ut som jag, att de kan skratta och bli barn igen! 

Lär dig nepalesiska Ke gare ko? – Hej, hur är läget? Khelney ho? – Vill du leka? Timro naam ke ho? – Vad heter du? Mero naam – Jag heter Timi kasto chao? – Hur mår du? Ma sanchai chu – Jag mår bra Malai timi maan parcha – Jag tycker om dig Saathi – Kompis

34

31-35_Maiti_Nepal_sve,eng,fra.indd 34

09-03-02 08.55.26


Räddad vid gränsen Anjali, 12 år, är yngst på Maitis center. Hon räddades vid gränsen när hon var på väg till en cirkus i Indien: – Det kom en man och frågade mamma om hon ville sälja mig till en cirkus i Indien. Mamma sa nej, men jag tjatade för vi var flera kompisar som ville åka tillsammans. Mannen sa att det inte var något hårt arbete, jag skulle bara behöva lära mig att gå på lina. Vi skulle ha mycket tid att titta på tv. – När vi gick över gränsen så kom en av flickorna från Maiti fram och frågade mannen vart vi var på väg. Han sa att han skulle ge oss mat i Indien. Men så frågade flickan mig och då svarade jag att vi skulle arbeta på en cirkus.

Då förstod hon att mannen ljög och så fick vi följa med henne. Efteråt kände jag mig rädd för att jag hade blivit så lurad. Barn från fattiga familjer i Nepal blir ofta lurade att de ska tjäna massor av pengar, att jobbet är enkelt och att de ska få gå i skolan. I verkligheten får de ingen lön alls och tvingas arbeta varje dag hela året. Nu bor Anjali på Maitis center för att lära sig allt om handeln med unga flickor, så att hon kan sprida det till sina kompisar hemma i byn.

Störst risk för fattig flicka Dilmaya får lära sig om handeln med flickor på Maitis center. Sen åker hon och de andra flickorna ut till byarna för att med sång och teater varna andra flickor. Plastblommorna har Dilmaya gjort för att sälja under Dashai, den stora hinduiska festivalen för Durga, som är gud över havet och representerar den kvinnliga urkraften. Festivalen firas, för att det goda vann över det onda, när regnperioden är över och skörden är bärgad.

Durga

35

31-35_Maiti_Nepal_sve,eng,fra.indd 35

09-03-02 08.58.42


NOMINERAD • Sidorna 36–40

Maggy Barankitse Varför nomineras Maggy ? Maggy Barankitse nomineras till WCPRC DecennieBarnrättshjälte 2009 för sin mer än 15 år långa kamp för barnen i Burundi, där det fortfarande förekommer väpnade konflikter. Maggy har direkt räddat livet på 25 barn och hjälpt över 10 000 barn till ett bättre liv. Hon bygger byar med 500 hus där föräldralösa barn kan växa upp i ”familjer”. De får mat, kläder, sjukvård, gå i skolan, ett hem och kärlek! Maggy hjälper barn från alla landets folk grupper och religioner och lär dem att alla är lika mycket värda. Hon hjälper även fattiga barn i grannbyarna och visar att människor i Burundi kan hjälpas åt. Alla 30 000 personer som bor där Maggys byar ligger erbjuds vård på det sjukhus hon låtit bygga. Maggy tar risker när hon talar om hur Burundis politiker, armé och rebeller kränker barns rättigheter.

Maggy Barankitse och 7-årige Dieudonné kramar varandra. Dieudonné är ett av de många barn i Burundi som Maggy hjälpt till ett bättre liv. Det började med att hon räddade livet på 25 barn under inbördeskriget 1993. Sedan dess har hon hjälpt mer än 10 000 barn. De har fått mat, kläder, sjukvård, ett hem, möjlighet att gå i skolan och… kärlek!

D

ieudonné är en pigg kille, men han bär spår av kriget i sitt ansikte. När Maggy fann honom, fyra månader gammal, var hans ansikte svårt skadat av den gra­ nat som dödade hans mamma. Maggy arbetade på biskopsgården i Ruyigi när inbördeskriget mellan folkgrupperna hutu och tutsi bröt ut. – Jag hjälpte människor från båda folkgrupperna att ta skydd på biskops­ gården. Men den anfölls av hundratals tutsier. De sparkade och slog mig, men eftersom jag är tutsi lät de mig leva. – Jag lyckades gömma 25 barn, men när attack­ en var över hade alla bar­ nen förlorat sina föräld­ rar. Eftersom jag själv blev föräldralös när jag var liten, vet jag hur vik­ tigt det är för ett barn att få känna sig trygg och älskad. Jag bestämde mig för att själv ta hand om barnen, berättar Maggy. Kriget i Burundi döda­ de omkring 300 000 människor, många av dem barn. Det finns

620 000 föräldralösa barn till följd av kriget och aids. – Barn har kidnappats och tvingats att bli barnsoldater, andra har tvingats sluta sko­ lan eftersom ingen längre betalar deras avgifter. Över hälften av barnen i Burundi går inte i skolan. Många hamnar på gatan, måste tig­ ga för att överleva och riske­ rar att bli utnyttjade. Men politikerna fortsätter att lägga pengarna på vapen istället för på barnen, säger Maggy. Fredshuset Maggy och barnen flyttade in i en gammal skola som de döpte till Maison Shalom, ”Fredshuset”. Barnen tillhör alla Burundis folkgrupper och religioner. Maggy lär dem att alla har samma värde. – Jag vill visa människor­ na i Burundi att det går att leva tillsammans i fred. I början fanns bara barn­ hemmet på Maison Shalom, men Maggy tycker inte att barn ska växa upp på barn­ hem. – Därför har jag byggt byar med 500 små hus där barnen kan bo tillsammans i

små familjer. I varje by bor även ett par ’bymammor’. Barnen lär sig att ta hand om ett hushåll, odla grön­ saker och sköta boskap, men framför allt får de känna att de tillhör en familj där de är älskade. Det barnen lär sig i byarna gör att de kommer att klara sig den dag de flyt­ tar därifrån. Maggy har startat ett bageri, en syateljé, ett litet pensionat och en bondgård. Där kan de barn som slutat skolan arbeta och försörja sig och sina ”familjer”. Maggys kamp för barnen i Burundi är ofta farlig. Hon har letat efter övergivna och skadade barn i krigsområde­ na. Hon har ställts inför rät­ ta flera gånger, och många har velat döda henne efter­ som hon berättar sanningen om hur politiker, armén och rebellerna bryter mot bar­ nets rättigheter. – Det kommer nya barn till oss varje dag, och vi kommer att finnas så länge det finns barn som behöver vår hjälp och kärlek. 

36

36-40_Maggi_Burundi_sve,eng,fra.indd 36

09-02-26 09.13.18


”Maggy är min mamma och mormor”

e

Det var 1993 och Justines familj sökte skydd hos Maggy. Men en morgon attackerades biskopsgården av hundratals beväpnade män.

S

kynda er! Här kan ni gömma er, ropade Maggy. Hon öppnade det lediga skåpet och Justine och hennes tre yngre systrar trängde ihop sig så fort de kunde. När Maggy stängde dörren var Justine livrädd. Hon hörde gevärsskott och människor skrika. Hon tänkte på resten av familjen. Vart hade mamma och pappa tagit vägen? Och lillebror? Efter flera timmar öppnade Maggy skåpdörren. Justine såg att hon grät. – Det är över…, men era föräldrar klarade sig inte. Er lillasyster är också död. Jag är så ledsen för allt som har hänt, men jag lovar att ta hand om er nu, viskade hon.

– Maggy tog hand om mig och mina syskon. Hon såg till att vi kunde fortsätta skolan, men framförallt gav hon oss kärlek. Jag tror att det är tack vare hennes kärlek som vi tog oss igenom alla hemska upplevelser. Jag ser Maggy som min mamma, min pappa, min mormor…, hon är allt för mig!, säger Justine. – Jag vill bli som Maggy och hjälpa andra barn som har det svårt. Det viktigaste som Maggy har lärt mig är att förlåta. Några hus härifrån bor männen som mördade mina föräldrar och min lillasyster. I början tänkte jag alltid på att hämnas. Men en dag kom dom och bad mig om förlåtelse. Dom

Justine och lillebror Claude, som också överlevde attacken på biskopsgården.

grät och sa att dom ångrade sig. Det var svårt, men jag gav faktiskt männen min fö­låtelse. Efter den dagen kunde jag äntligen gå vidare i livet. 

Maison Shalom började med Lysette och Lydia – Innan Lysettes mamma dog bad hon mig att älska Lydia och Lysette som om dom vore mina egna döttrar, och jag lovade att göra mitt bästa för att flickorna skulle få ett bra liv. Då bestämde jag mig också för att ta hand om alla dom andra barnen som överlevde massakern vid biskopsgården. Den natten blev jag både mam­ ma och pappa till 25 barn som hade lämnats totalt ensam­ma mitt i ett blodigt krig, säger Maggy. Hon reste en gravsten för att hedra Lysettes föräldrar och alla de andra som dog i massakern.

Men Maggy reste även grav­ stenen för att alla de barn som överlevde skulle få en plats att gå till för att minnas sina döda föräldrar och syskon. – Jag går ofta dit tillsammans med Lysette och Lydia. Vi brukar be för deras mamma och pappa och ibland lägger flickorna vackra blommor på graven. Lysettes föräldrar betyder mycket för mig. Hennes mamma och jag var bästa vänner och det känns som om dom fort­ farande hjälper mig att orka kämpa vidare.

Justine och alla syskon året efter attacken.

Maggy och systrarna vid gravstenen som restes för att hedra alla som dog i massakern.

– Jag fick en ny chans i livet tack vare , säger Lysette Irakoze. Här tillsammans med sin syster Lydia som små flickor och som ungdomar.

37

36-40_Maggi_Burundi_sve,eng,fra.indd 37

09-02-26 09.18.27


Aline bor i Maggys b L

andry, det är dags att bada!, ropar hon och börjar hälla upp vatten i en plastbalja. Aline brukar bada honom varje dag när hon kommer hem från skolan. Landry gillar det inte och skriker. Men efteråt när han sitter i Alines knä insvept i en torr handduk är han nöjd.

Aline Nimbesha bor i Maggys by och vill hjälpa föräldralösa barn – Om inte Maggy hjälpt mig hade jag dött. Jag vill bli som hon och ta hand om för­äldralösa barn, säger Aline, 14 år. När Aline var fem år förlorade hon båda sina för­ äldrar. Idag bor hon i en av de byar som Maggy byggt upp för föräldralösa barn. Aline bor tillsammans med sex andra barn och nu är det hennes familj. – Jag älskar barn och jag brukar ta hand om barnen i byn när jag är färdig med läxorna. Dom sitter på min rygg och så brukar jag sjunga för dom så att dom

blir lugna och glada. Man måste vara rädd om barn och försöka få dom att känna sig trygga, säger Aline. Aline har själv upplevt hemska saker. 1993 blev

hennes by överfallen och hela hennes familj dödades. Aline är tutsi och de som dödade hennes familj var hutuer.

Slag i huvudet – Dom satte eld på vår by och jagade ut oss i skogen. Jag var bara fem år, men en man högg mig i halsen med machete och sedan slog han mig i huvudet med en sten. När mannen trodde att jag hade dött gick han därifrån. Men jag hade tur för en kvinna tog hand om mig och bar mig hela vägen till

Både kristna och muslimer välkomna De flesta i Burundi är katoliker. Maggy är också katolik, men på Maison Shalom är alla barn välkomna oavsett vilken religion de har. Det spelar ingen roll om de tillhör traditionella afrikanska religioner, är muslimer, protestanter, katoliker eller helt saknar religion. Alla har samma värde för Maggy. – Om jag vet att ett barns föräldrar var muslimer uppfostrar jag barnet muslimskt, eftersom jag vet att det är vad föräldrarna hade velat, säger Maggy.

38

36-40_Maggi_Burundi_sve,eng,fra.indd 38

09-02-26 09.20.40


Maggy. Jag var medvetslös när jag kom fram till Ruyigi, och ena sidan av huvudet var svårt skadat. Om Maggy inte hade tagit emot mig och hjälpt mig till ett sjukhus hade jag dött. Aline rör försiktigt vid ärret på halsen. Det påminner henne ständigt om det hemska som hände. Men trots att det var hutuer som dödade hennes familj har hon aldrig hatat dem som folkgrupp. – Det beror nog på att jag alltid har haft kompisar som är hutuer. På Maison Shalom och i Maggys byar

bor både hutuer och tutsier, och det har aldrig varit några problem. Vi är vänner och det är ingen skillnad på oss, för här har vi samma värde. Det berättar jag alltid för andra tutsier som inte kan förstå hur jag kan leva tillsammans med hutuer. Vill bli som Maggy – Hej, hur är det? Det är Gloriosa som har kommit hem. Hon är lite som de andra barnens mamma. Hon arbetar på bageriet i Ruyigi som Maggy startade för att de flickor som är klara med skolan ska kunna

tjäna pengar och försörja sig. Maggy betalar barnens skolavgifter och ger dem majs, ris, bönor, olja, kött och annat de behöver en gång i månaden. Vill de ha andra saker använder de Gloriosas pengar. När de går till marknaden och köper färsk frukt till exempel, är det hon som betalar. Precis som vilken mamma som helst. Förutom Gloriosa finns det också vuxna kvinnor i Maggys by som är

som mammor till alla barnen byn. Om det är några problem kan barnen prata med dem. Bymammorna ser också till att alla kommer iväg till skolan och hjälper till om någon är sjuk. När alla flickorna kommit hem börjar de förbereda kvällen. Någon städar, en annan läser läxorna och Aline sitter på en pall utanför huset och

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO: PAUL BLOMGREN

s by för föräldralösa

Landry har somnat på Alines rygg.

Pengarna G loriosa tj äna r på bagerie t används till hela ”familjen” i byn.

n o m dag e å g ån g e r tv n e tt a v tar g. Aline häm lv timma varje gån ha n e r ta t De

.

39

36-40_Maggi_Burundi_sve,eng,fra.indd 39

09-02-26 09.22.06


rensar ris. En bit bort sitter Jacqueline och sköljer mat­ bananer. – Det är bättre att bo så här än på ett barnhem, för här blir vi en egen liten familj som tar hand om var­ andra och vi lär oss en mas­ sa saker. Vi lär oss laga mat, sköta ett hem och till och med odla grönsaker. För det måste vi också göra själva! Den dag vi flyttar härifrån kommer vi att klara oss bra, säger Aline. Fast hon vill egentligen inte flytta från Maggys by och skaffa en egen familj. Hon vill bli som Maggy. – Jag vill gå färdigt skolan och sedan ska jag satsa allt på att hjälpa föräldralösa barn. För jag tror tyvärr att det kommer att bli fler för­ äldralösa barn i Burundi.

Barnen framtiden Flickorna lagar maten över öppen eld ute på gården, precis som alla andra i byar­ na runt omkring. De äter och småpratar om allt som har hänt under dagen. Det mörknar snabbt och snart är eldarna framför de små husen där andra barn sitter och äter och pratar, det enda Aline och de andra flickorna kan se. – Eftersom vi har så myck­ et problem i Burundi blir det ännu viktigare att vi tar hand om barnen som växer upp nu. Barnen är ju fram­ tiden, så om dom får en bra start i livet kanske dom blir annorlunda än dagens vuxna. 

Även grannbarnen får hjälp – I Maison Shaloms byar bor barn som tillhör alla Burundis religioner och folkgrupper, och dom är kompisar med varandra. Det är precis så det måste se ut i hela landet om vi någon gång vill ha fred i Burundi, säger Maggy. Hon hoppas att grannarna till barnen i Maison Shaloms byar ska se detta och förstå att det faktiskt går att leva ihop i fred. – Jag vill att alla här runt omkring ska ha nytta av Maison Shalom. Reparerar vi husen i våra byar hjälper vi även grannarna att få nya tak. Sjukhuset vi byggt är till för alla 30 000 personer som bor i det här området. Vi hjälper också dom fattiga grannarnas barn att kunna börja skolan och betalar deras avgifter och skoluniformer. Varför ska bara barnen i Maison Shaloms byar kunna gå i skolan? Det är ju orättvist! Genom att tänka så här blir vårt arbete bra för hela Burundi, säger Maggy.

Fleurys slangbella Fleury är sju år och har just kommit hem från skolan. Han bor i en av Maggys byar tillsammans med sina storasyskon. Han har skyndat sig hem för att hinna gå ut och jaga lite innan läxorna. – Jag gör slangbellor tillsammans med min storebror. Först brukar vi gå och leta efter bra pinnar i skogen, och sen går vi till marknaden och tittar efter breda band av gummi. Band skurna ur gamla däck brukar vara bra.

40

36-40_Maggi_Burundi_sve,eng,fra.indd 40

09-02-26 09.49.24


(

NOMINERAD • Sidorna 41–45

(

James Aguer (

När James Aguer Alic var 20 år fördes barn i hans hemby i södra Sudan bort för att bli slavar. Hans mamma dödades när hon vägrade att lämna ifrån sig sin lilla dotter. James flydde tillsammans med sina syskon, för att en dag börja rädda slavbarn!

E

fter milisens anfall flydde James och hans syskon till Sudans huvudstad Khartoum. De fick bo hos släktingar i ett flyktingläger. Många där berättade om hur barn tagits till fånga och förts iväg för att bli slavar i norra Sudan. – Vi måste göra något, sa James. Vi måste befria barnen! En kväll träffades James och åtta andra i hemlighet. Om säkerhetspolisen vetat att de hade ett möte om att befria slavar hade de hamnat i fängelse allihop. – Jag vet vart dom har fört barnen, sa James. Till arabfolken i Darfur och Kordofan. Jag tänker ta mig dit. Är det någon som följer med? Flera av dom andra dinka­ männen svarade genast: ’Ja, det är självklart. Vi föl­ jer med’, men två var tvek­ samma.

– Om dom förstår att vi tänker befria barnen dödar dom oss, sa de. – Men vem ska göra det om inte vi gör något? fråga­ de James. Om jag så ska dö ska jag åka dit. James och de andra började planera hur de skulle göra. – Vi måste klä ut oss till araber, så att ingen förstår varför vi är där. Vem köper jallabiyor och kalotter (vita långa skjortor och vita mössor som arabfolken använder)? Några dagar senare tog de tåget, klädda i sina arabiska

dräkter. De satte sig i varsin vagn för att ingen skulle misstänka att de hörde ihop. När de kom fram vandrade de åt varsitt håll, till byar där de visste att dinkabarn hölls som slavar. James kände sig lite märk­ lig i sina arabiska kläder, men märkte snart att för­ klädnaden fungerade. Ingen brydde sig om att han vand­ rade omkring mellan byarna och tältlägren. När någon frågade vad han gjorde där svarade han: ’Jag letar efter mina kor’. Men istället leta­ de James och hans vänner

Varför nomineras James? James Aguer Alic nomineras till WCPRC DecennieBarnrättshjälte 2009 för sin envisa kamp mot barnslaveriet i Sudan. Barnen, som rövades bort av milismän, tvingas arbeta från sol­ uppgång till solnedgång. De tvingas sova utomhus med djuren, äta rester och blir slagna och piskade. Efter 20 års kamp har James och hans medhjälpare befriat omkring 3 000 barn. Och deras kamp går vidare för att befria även resten av barnen. James har fängslats 33 gånger och fyra av hans medhjälpare dödades då de skulle frita slavbarn. Numer har James och hans medhjälpare stöd av Sudans regering när det gäller slavbarnens frihet.

James tillsammans med några av sina arabiska medhjälpare.  Serie av Magnus Bergmar (manus) och K arin Södergren (bild)

STANNA! Annars skjuter jag!

MAMMA!

Läs hela serien om hur James räddar slavbarnen på www.worldschildrensprize.org

41

41-45_Auer_Sudan_sv,eng,fra.indd 41

09-02-26 10.08.45


efter slavbarn. När de såg ett barn med mörk hud, som vallade getter eller kor eller bar vatten i närheten av de arabiska byarna, frågade de barnet var det kom ifrån, vad det hette och vad det gjorde där. De frågade också om barnet kände till andra dinkabarn i området. De skaffade sig även vänner bland araberna, som hjälpte till att samla in namn. James vandrade alltid olika vägar för att ingen skulle känna igen honom och börja undra. På kvällen träffades James och hans vänner för att berätta vilka uppgifter de fått fram under dagen. De upptäckte att slavbarnen var många fler än de först trodde och skrev ner alla namnen. När de fått ihop många namn i ett område begav sig James till sultanen, araber­ nas ledare, där. – Dyre sultan, jag förstår att du inte tycker att slaveri är något bra, men ditt folk har tagit slavar från vårt folk, dinkas. Jag vet att flera av barnen finns i familjer runtomkring här, sa James hövligt. Det visade sig att många sultaner tyckte att slaveri är fel och de hjälpte James att befria barnen. Andra hotade James och bad honom att aldrig mer visa sig i trakten. 

James

fängslad 33 gånger Moses och Elisabeth på bilden rövades bort för att bli slavar, men James Aguer Alic kom till deras räddning. I 20 år har James kämpat för att befria tusentals slavbarn. Ofta har det varit ett farligt uppdrag.

S

udan, som betyder ’De svartas land’ på arabiska, är Afrikas största land. Skillnaderna är stora mellan norra och södra Sudan. Det är nästan som två olika länder. I norr finns stora sand­ öknar, betesmarker och huvudstaden Khartoum. Människorna där, minst hälften av landets 30 miljo­ ner invånare, tillhör olika arabiska folkgrupper och talar arabiska. De flesta är muslimer. I söder finns savanner, träskområden och gröna betesmarker. Där är dinka, som talar dinka, den största folkgruppen (ca tre miljoner). De flesta är kristna eller har sina tradi­ tionella religioner. Dinka­ folket har drabbats värst av slaveriet.

 TEXT: GUNILL A HAMNE FOTO : KIM NAYLOR

Jag tar kvinnan, pojken och….

Människor är fattigare i söder trots att där finns värdefulla naturtillgångar som olja, guld, uran och vattenkällor. Inbördeskriget handlade bland annat om dessa rikedomar och om religionen. Byar bombades i södra Sudan, där regerings­ soldaterna samarbetade med ridande milismän. Det var milisen som kidnappade omkring 40 000 barn och kvinnor och gjorde dem till sina slavar. Barnen har tvingats arbeta hos någon arabfamilj i norr, sova utomhus med djuren och blivit piskade. Slavbefriarna James har nu räddat barn­ slavar i 20 år. Hittills har han varit med och befriat 5 000 slavar, 3 000 av dem barn.

Då tar jag dom andra pojkarna!

– Det är våra, mitt folks, barn de rövat bort, säger James. Inget kan stoppa mig från att fortsätta att leta efter fler barn. Om inte vi gör det blir de kvar i fången­ skap. James har fängslats 33 gånger för sin kamp för slavbarnen och fyra av hans medarbetare dödades när de skulle befria barn som var slavar. Först förnekade Sudans regering att det fanns slaveri i landet. Men den har ändrat inställning och startat en organisation, CEAWC, för att göra slut på slaveriet. James och hans medhjälpare ingår i CEAWC. 

Jag är glad att mamma är med.

42

41-45_Auer_Sudan_sv,eng,fra.indd 42

09-03-02 19.37.40


Manol

mobbades som slav När Manol var tio år blev han slav. Slavägarens söner och andra pojkar mobbade Manol varje dag. Men så en dag…

M

anols slavhistoria börjar en tidig morgon. när milissoldaterna rider in i hans by. Manol, hans mamma, pappa och syster flyr över den torrlagda flodbädden. Men på andra sidan står fullt av milismän till häst och snart är familjen omringad. Byns invånare radas upp på led och alla kor och getter samlas ihop. Sen börjar den långa marschen. De går och går. De får inget att äta och inget att dricka. – Jag måste orka gå, tänker Manol. Han tittar efter sin mamma, som bär hans lillasyster. Hon ser så trött ut. ’Snälla mamma du måste orka, snälla...’ Farlig rymning På kvällen slår de läger. Plötsligt rider tre milismän iväg i full galopp över savan-

nen. En stund senare kommer de tillbaka. Efter hästarna släpar de två män. – Så här går det för dom som försöker fly! skriker en av ryttarna och dödar männen. Nästa morgon viskar Manols mamma att hans pappa flytt under natten. ’Nej! tänker Manol, dom kommer att döda honom!’ När soldaterna upp­täcker att Manols pappa rymt rider de iväg. Efter någon timme kommer de tillbaka utan hans pappa. Han har klarat sig! Efter sex dagars vandring kommer de fram till slavmarknaden. En arabisk man tar med sig Manol som sin slav, medan hans mamma och lillasyster tvingas iväg med en annan man. Efter tre dagar kommer mannen och Manol till ett stort tältläger. Där är den arabiske mannens, Masters, fru och fem

Manol gungas under mangoträdet av sin kompis Valentino, som också varit slav.

barn. En av Masters söner säger: – Det är du som är vår slav, eller hur? och spottar på marken framför Manol. Frun visar honom en plats bakom tältet där getterna trängs innanför ett stängsel. – Här ska du sova, säger hon och pekar på marken. Han får ingen madrass eller filt. Nätterna är värst. Då kommer bilderna av mamma och pappa. ’Var är ni nu? Lever ni?’, undrar Manol mot stjärnorna. Han drömmer om huset hemma och om det stora mangoträdet. Yxa i foten Manol stiger upp tidigt på morgonen, kall och frusen

efter natten i gethagen. Han får ingen frukost utan måste börja jobba på en gång. Först diska och städa och hämta vatten. Sedan iväg med korna. Det är långt att gå till betesmarkerna och pojkarna från tältlägren runtomkring gör vad de kan för att förstöra för Manol. – Kolla där är slaven. Ser ni vad skitig han är? Inte så konstigt att han får sova ute. Luktar illa gör han också, hånar pojkarna och driver sina kor rakt in i Manols flock. Ett par av pojkarna går hotfullt fram mot Manol. De knuffar honom och sparkar efter honom så att han inte kan hålla ordning på

Din mamma är död. Passa dig för att rymma!

Varje natt tänker jag på mamma och pappa och gråter.

Natt efter natt skakar min kropp.

43

41-45_Auer_Sudan_sv,eng,fra.indd 43

09-02-26 10.25.58


Manol gör upp eld på familjens gård.

sina kor. De andra smackar på korna så att de springer iväg åt fel håll in i de andra flockarna. – Nej, nej låt bli, ropar Manol. Manol lyckas få tag på alla kor utom en. Vad ska han säga till Master när han kom­ mer tillbaka till tältlägret. – Din skitunge, skriker Master och sätter en yxa rakt i Manols fot när han ser att en ko fattas. Det blir ett decimeterlångt jack. – Händer det en gång till,

då du.... Stäng in getterna, sen kan du hämta vatten. Manol är så hungrig att han knappt orkar gå. Hela dagarna dricker han bara vatten och till kvällen får han bara lite rester att äta, ensam utanför tältet. Han är alltid hungrig. Räddad av James Familjens barn kan göra vad de vill med Manol utan att Master eller hans fru säger någonting. De slår honom, säger elaka saker och retar

honom för att han inte har några föräldrar. En av poj­ karna sätter ett spjut i knät på Manol, så att han sen får ett ärr. Manol tror inte att han någonsin mer ska få träffa sina föräldrar eller sin sys­ ter. Han kommer för evigt att bli kallad slav och slagen som en hund. Men så en dag, efter mer än två år, dyker det upp en man som pratar med ägaren och tar med sig Manol. – Ska jag bli slav åt nästa

man nu? tänker Manol där han går bredvid en stor man i vit lång jallabiyaskjorta och vit turban. Vid varje tältläger hämtar de fler barn som varit slavar. Några känner Manol igen hemi­ från. Äntligen får han prata dinkaspråket igen. På kvällen när de slår läger skaffar mannen en nyslak­ tad get, som de grillar över elden. Den kvällen somnar barnen mätta för första gången på flera år, tätt intill varandra. Efter sex dagars vandring kommer de fram till en stor marknad där dinkas och araber köper och säljer kor, socker, tyger, te och medi­ ciner. Det är också en Fredsmarknad dit fritagna slavar förs och dit föräldrar kommer för att leta efter sina barn. Manol och de andra barnen får sätta sig under ett träd och vänta. När det blivit känt att de kommit dyker det upp allt fler vuxna. De går runt trä­ det för att se om deras barn finns med i gruppen. Manol tittar tillbaka och söker efter sin mammas och pappas ansikte. Det går fler timmar. Men så på efter­mid­ dagen hör han en bekant röst: – Manol! Manol! Min son där är du ju!

Då kan vi vandra omkring utan att väcka misstankar.

Barnen är fångar hos arabfolk. Själv är jag dinka, som de flesta bortförda barnen är. Men också araber hjälper oss.

Vi klär oss som dom som fört bort barnen.

44

41-45_Auer_Sudan_sv,eng,fra.indd 44

09-02-26 10.19.07


Supermodellen

ALEK och slavflickan

Mangoträdet skänker skugga när Manol spelar mot sin syster.

Manols pappa kommer springande och lyfter upp honom i luften. De kramar om varandra hårt och länge. James räddar syrran – Var är din mamma och syster? frågar pappan och ser sig omkring. – Jag vet inte, svarar Manol och blir dyster igen, vi blev skilda åt sedan du försvann den där natten. Tre månader senare blir Manols mamma och syster fritagna av James Aguer.

Äntligen är familjen tillsammans igen. – Tänk vad härligt det är att vara hemma vid sitt mangoträd igen, säger Manol. Hade jag bara lite pengar så skulle jag köpa en ko, en get och lite kläder. Araberna stal alla våra 25 kor och alla getterna. Och så skulle jag vilja gå i skolan, förstås. – Jag vill lära mig allt om träd och jordbruk så att jag kan plantera träd och durra. Jag vill ha massor av träd

när jag blir stor. Utan träd är livet bra trist, eller hur? säger han till sin kompis Valentino, som också varit slav. Manol tänker hellre på framtiden än på det som varit. Han vill så mycket nu när han är fri och inte längre är slav. 

Var kommer du ifrån och vad heter du?

Alek Wek är en av världens mest kända fotomodeller. Hon är också flykting från södra Sudan. Och det glömmer hon aldrig. Alek är beskyddare och Honorary Adult Friend till WCPRC. Här är hon tillsammans med Abouk som befriats ur slaveriet av James Aguer.

Fastän Alek nu är en supermodell glömmer hon inte sina vänner, släktingar och alla andra i Sudan som tvingats leva genom inbördeskrig och svält. Hon talar ofta om situationen i Sudan och hjälper till att samla in pengar.

Jag har träffat fem bortförda barn.

Jag heter Adut och rövades hit. Vad ville han? Och han pratade dinka…

Och jag tre! Då besöker vi sultanen i morgon.

45

41-45_Auer_Sudan_sv,eng,fra.indd 45

09-02-26 10.55.14


NOMINERAD • Sidorna 46–50

Prateep Ungsongtham Hata

Varför nomineras Prateep? Prateep Ungsongtham Hata nomineras till WCPRC Decennie-Barnrättshjälte 2009 för sin 40 år långa kamp för de mest utsatta barnens rättigheter i Thailand. Sedan hon var 16 år har Prateep ägnat all sin tid åt kampen för att kunna ge tiotusentals fattiga barn i slumområden och på landsbygden ett bättre liv och möjlighet att gå i skolan. Prateeps organisation ger barnen ekonomiskt stöd, driver femton förskolor, skola för hörselskadade barn, hem för utsatta barn, bygger skolbibliotek, lånar ut pengar i ”De fattigas bank” och driver ”De fattigas radiostation” där barnen kan göra sin röst hörd. Prateep kräver att fattiga barn ska ha samma rättigheter som andra barn. Prateep mordhotas av kriminella gäng i Bangkoks slum. De gillar inte att hon ger fattiga barn utbildning och en chans att säga nej till skadligt arbete, droger, prostitution och kriminalitet.

Prateep Ungsongtham Hata föddes i Klong Toey, som är Bangkoks största slumområde. När hon var tio år skrapade hon rost på lastbåtarna i hamnen för att överleva. Men i drömmen gick hon i skolan… Idag är Prateep 56 år och har i 40 år hjälpt tiotusentals fattiga barn i Thailand till ett bättre liv och att få gå i skolan.

B

erättelsen om Prateep börjar innan hon föddes, i en liten by vid havet söder om Bangkok. Hennes pappa, fiskaren Thong You, hade hört rykten om att hamnen i Bangkok behövde folk. Han bestämde sig för att flytta dit med familjen. Överallt trängdes fattiga människor från landsbygden, som hoppades få ett bättre liv i staden. De byggde små skjul av plåt, pappkartonger och gamla brädor. Det var så slum-

området Klong Toey växte fram. Sålde godis och ägg När Prateep föddes arbetade hennes pappa som bärare i hamnen, men alla i familjen måste hjälpa till att tjäna pengar. – När jag var fyra år gick jag runt och sålde godis som mamma hade gjort, minns Prateep. Varje morgon gav hon familjens ankor vatten och letade efter äggen de lagt. De ägg som familjen inte behövde sålde Prateep på markna-

den. Varje dag hjälpte hon också sin mamma att hämta vatten två kilometer bort. Mamma Suk ville att Prateep skulle få börja skolan. Men det fanns ingen skola i Klong Toey. Och eftersom Prateep, precis som alla andra fattiga barn där, saknade födelsebevis fick hon inte börja i en vanlig statlig skola i stan. Utan födelsebevis räknades barnen inte som thailändska medborgare, och saknade då rätten att få gå i skolan. Till slut, när Prateep var sju år, lyckades mamma Suk hitta en billig privatskola som ville ta emot henne. – Jag var överlycklig! Första skoldagen var den bästa dagen i mitt liv, säger Prateep. Det gick bra för Prateep. Hon brydde sig inte om att de andra barnen hade finare kläder. Hon var glad över att få gå i skolan överhuvudtaget. På eftermiddagarna

Prateep tyckte att det var orättvist att de fattiga barnen inte fick gå i skolan

Prateep startade en skola i sitt hem.

46

46-50_Prateeb_Thailand_sv,eng,fra.indd 46

09-03-02 11.21.47


fortsatte Prateep att sälja godis. Hon hade mycket att göra, men hon var lycklig.

Första skolan! Under åren i hamnen hade Prateep mött många andra barn som arbetade. De hade heller inga födelsebevis. Prateep tyckte det var orättvist. 16 år gammal bestämde hon sig för att starta en egen skola. – Jag och min syster Prakong ordnade ett klassrum i det enda rummet på nedervåningen i familjens

Var sjätte människa på jorden råden. Ått le a miljone r av dem b ver i slumom­ miljoner th or i Thaila ailändska nd. Tre barn har in gå i skola n . M ång a te möjligh av dem tv et att och mins ingas arb t 30 000 b eta iställe arn är fas För att hjä t t i prostitu lpa de fatt tion. iga barne organisati n gör Prate on ep o c h bland ann en Duang Prateep at följand Foundatio e: n, DPF, • 2 500 fa ttiga kan gå i sk barn får ekonomisk t olan. stöd, så att • I Pratee de ps 15 förs kolor får b näringsrik arnen mjö mat, samt lk och gratis tand • En skola - och sjuk v för hörsels ård. k ad ad inte råd att skicka barn e barn. Familjerna har en till de d finns för d öva och hö yra skolor som rselskada • I två hem de. får de mes t utsatta b handlats, arnen, som utny ttjats misseller har d chans . rogproble m en ny • Bygger skolbibliote k i byarna barnen dä och ger stö r så att de d åt k an gå i sk flickor mö olan. Ger jlighet att s pe försörja sig i by n . O m så att de k ciellt flickorna lä an stanna m n a r by n ha mnar i p är risken s rostitution tor att de . • ”De fatt igas bank ” lånar ut pe inte får lån ngar till fa a av vanlig ttiga , som a banker. • ”De fatt igas radio s ta tion” låter hörd. barnen gö ra sin röst

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO: PAUL BLOMGREN

Värsta dagen Men en dag, när Prateep var tio år och precis hade slutat fjärde klass, sa mamma att de inte hade råd att låta henne gå kvar i skolan. – Det var en av de sorgligaste dagarna i mitt liv. Jag kunde inte sluta gråta. Först fick Prateep arbete på en fyrverkerifabrik, sedan på en fabrik som tillverkade kastruller. De dagar fabrikerna inte behövde henne, arbetade Prateep i hamnen. – Jag skrapade rost på lastfartygen. Eftersom jag var så liten fick jag även krypa ner under däck och rengöra trånga utrymmen som de vuxna inte kom åt. Det var otäckt och farligt eftersom vi inte hade någon säkerhetsutrustning. Ibland, när vi hade arbetat hela dagen, sa förmannen att vi var tvungna att stanna kvar och arbeta på natten också. Många av barnen tog droger för att orka arbeta. Det gjorde jag också en del nätter för att hålla mig vaken. En morgon, på väg ner till hamnen, hände något som förändrade Prateeps liv. – Jag mötte mina gamla

klasskamrater. De var på väg till skolan i sina fina uniformer. Själv hade jag trasiga och smutsiga kläder. När de frågade varför jag hade slutat skolan kände jag mig dum och började gråta. Allt kändes så orättvist. I den stunden bestämde jag mig. På något sätt skulle jag tillbaka till skolan igen! Prateep gav det mesta av pengarna hon tjänade till sin mamma, men sparade alltid lite också. När hon hade arbetat i hamnen i fyra år hade hon lyckats spara ihop så mycket pengar att hon kunde börja i en billig kvällsskola i stan. – Min dröm hade gått i uppfyllelse! Jag gick i skolan på kvällarna och arbetade i hamnen på dagarna. Ofta var jag så trött att jag somnade på bussen både på väg till och från skolan.

Första dagen kom 29 barn till Prateeps skola, snart var de över hundra.

47

46-50_Prateeb_Thailand_sv,eng,fra.indd 47

09-03-02 11.23.34


lilla stylthus. Sen gick vi runt till grannarna och sa att de kunde skicka sina barn till vår skola för en baht (idag 25 öre) om dagen. Redan första morgonen dök det upp barn som inte kunde betala, men de fick vara med ändå. Första veckan undervisa­ de Prateep 29 barn. De satt på tidningspapper som hon hade lagt ut på golvet. Ryktet om skolan spred sig snabbt. Efter en månad kom det 60 barn, och snart var det över hundra barn som stod utanför Prateeps hus varje morgon. – Jag läste sagor för bar­ nen och försökte lära dom att läsa, skriva och räkna. Många barn hade inte ätit någon frukost innan de kom. Så ofta jag kunde laga­ de jag ris som jag gav till barnen innan vi började. – Jag försökte hela tiden få myndigheterna att godkän­ na skolan. Jag var rädd för att de annars skulle tvinga mig att stänga den. Jag vet inte hur många tjänstemän jag besökte bara för att säga: ’Snälla ni, de fattiga barnen i Klong Toey behö­ ver också utbildning. Vi är lika mycket värda som alla andra barn. Eftersom vi inte får börja i vanliga skolor vill vi att ni godkänner vår egen skola!’. Jag sa att de skulle hjälpa oss fattiga barn att få födelsebevis. – Ofta skrattade de åt mig och sa att vi fattiga inte var

riktiga människor. De hota­ de att arrestera mig om jag inte slutade undervisa. Till slut vann ändå Prateep, och hennes skola blev godkänd av myndighe­ terna. Men det tog åtta år! Äntligen fick barnen fler lärare, mer material och en helt ny skolbyggnad. Hjälpt tiotusentals barn När Prateep var 26 år fick hon ett pris på 20 000 dol­ lar. Hon behöll ingenting själv utan startade organisa­ tionen Duang Prateep Foundation för pengarna, för att kunna hjälpa ännu fler barn. Nu har Prateep kämpat för de fattiga barnens rättig­ heter i Thailand i 40 år. Tiotusentals barn har fått ett bättre liv och en möjlig­ het till utbildning. Idag arbetar omkring 100 perso­ ner på Duang Prateep Foundation och de flesta av dem kommer från Klong Toey. – Min dröm är att alla barn i Thailand har det bra och att Duang Prateep Foundation inte ska behövas längre. Men fortfarande måste flera miljoner barn arbeta istället för att gå i skolan. Andra tvingas in i barnprostitution och många hamnar i drogmissbruk och kriminalitet. Så länge jag lever kommer jag att kämpa för de här barnens rättig­ heter! 

Deuan går i Prateebs skola för hörselskadade barn och får ekonomisk stöd för att kunna gå där.

48

46-50_Prateeb_Thailand_sv,eng,fra.indd 48

09-03-02 11.24.42


” Kea ”finns intevis . Där för har jag

KEA

delsebe – Jag har inget fö r Kea. vanlig skola, säge aldrig fått gå i en vis och be rn saknar födelse Många fattiga ba edborm a som thailändsk räknas därför inte och na er te” för myndighet gare. De ”finns in rn har. ba a gheter som andr saknar alla de rätti

flydde från den elake mannen När Kea blev föräldralös behandlades hon illa i byn där hon bodde. Hon rymde till stan, gick med i ett gäng och dömdes åtta år gammal till tre års ungdomsfängelse. När Kea var elva år sålde hennes « styvmor » henne till en man för 500 kronor. En hemsk tid väntade. Men idag har Prateep hjälpt Kea till ett nytt liv.

I

staden närmast vår by träffade jag andra övergivna barn, som blev mina kompisar. Vi bodde i slumområdet. Vi tog hand om varandra och kompisarna blev min nya familj. Vi kom ofta i slagsmål med andra gäng i området. Min bästa kompis knivhögg en tjej som blev allvarligt skadad. När polisen frågade vem som hade skadat fl ickan, sa jag att det var jag. Jag älskade min kompis och jag hade ju ingen familj, så ing-

en skulle sakna mig om jag blev straffad. Polisen trodde på mig, och jag blev dömd till tre år på Ungdomsvårdsskola. Jag hade aldrig trott att straffet skulle bli så långt! Eftersom jag bara var åtta år var jag yngst av alla. Någon skola var det inte, det var mer som ett fängelse, för vi hade inte en enda lektion på tre år. Såld för 500 kronor När jag kom ut från Ungdomsvårdsskolan åkte

jag tillbaka till mina kompisar. Vissa dagar när jag kände mig ensam och ledsen sniffade jag lim för att försöka glömma. En dag började en kvinna och hennes dotter att prata med mig. Kvinnan sa att hon var min pappas andra fru och att hon hade letat efter mig sedan pappa dött. Äntligen kanske mitt liv skulle bli bra! En dag kom det en man på besök som kände min nya ”mamma”. Han bodde nära Bangkok, och han berättade att han behövde en hemhjälp. ”Mamma” föreslog att jag skulle åka med mannen och arbeta där i ett par månader och tjäna ihop lite pengar till familjen. Jag tyckte det lät okej eftersom jag visste att jag skulle komma hem snart igen. Innan vi

åkte gav mannen min ’mamma’ 2 000 baht (500 kronor) i förskott. Jag tänkte inte så mycket på det då, men det dröjde inte länge förrän jag förstod att jag hade blivit lurad. När vi kom fram till mannens hus var han inte snäll längre. Runt huset fanns det en jättehög mur, och det såg otäckt ut. Det såg nästan ut som ett fängelse och jag blev rädd. Det fanns andra flickor i min ålder där. Men mannen sa till mig att vi inte fick prata med varandra. Först fattade jag inte vad det var för en plats, men efter ett tag upptäckte jag att det kom män till huset varje kväll och besökte de andra flickorna. De gick till olika rum och där tvingade männen flickorna att göra snuskiga saker. Jag behövde bara städa och så i början, men jag var hela tiden livrädd och kunde inte sova. 49

46-50_Prateeb_Thailand_sv,eng,fra.indd 49

09-03-02 11.25.51


– Här lär vi oss inte bara läsa och skriva. Vi lär oss också hur man odlar grönsaker och lagar mat, säger Kea.

Vuxna borde lära sig Barnets rättigheter! – Här hos Prateep lär vi oss mycket om barnets rättigheter. Det är jättebra tycker jag, men egentligen är det ju de vuxna som borde lära sig om barnets rättigheter. Det är de vuxna som måste få veta vad som är rätt och fel eftersom det är de som gör oss illa, säger Kea.

Sprang för livet! En kväll kom mannen som hade köpt mig och sa att ’nu var det dags’. Han försökte göra fula saker med mig, men jag vägrade. Då började han slå mig med en elkabel över hela kroppen. Efter det hände det ofta att han eller andra män kom in till mig. Jag försökte försvara mig så gott jag kunde, men det var inte så lätt. Jag var ju bara elva år. En kväll när jag hade varit i huset i tre månader stod jag inte ut längre. Jag pratade med Pun som hade blivit min kompis. Vi bestämde att vi skulle försöka rymma nästa morgon när alla låg och sov. Vi smög försiktigt fram till muren. Jag ställde mig på Puns axlar eftersom jag vägde minst, och sen lyckades jag klättra över. När jag

hade öppnat grinden utifrån sprang vi därifrån. Vi hade tillräckligt med pengar för att ta bussen till Bangkok. Vi gick till en marknad. När vi stod där kom det fram några poliser. De blev misstänksamma för både jag och Pun hade blåmärken och sår i ansiktet efter all misshandel. När de frågade vad som hade hänt började jag gråta, och sedan berättade vi allt. Vi hade tur för poliserna var snälla och de tog hand om oss. Eftersom jag inte hade någon familj fick jag stanna hos polisen i några dagar. Sen fick jag träffa Prateep som lovade att ta hand om mig. Hon har gett mig en ny chans i livet. Jag har fått ett hem och jag får till och med gå i skolan!” 

Barnets rättigheter på Barnens radio! – Vuxna brukar inte lyssna på barn i Thailand. De ger bara befallningar utan att ta reda på vad vi egentligen tycker, säger Duang, 14 år. Men i Klong Toey lyssnar många vuxna på barnens närradiostation, som talar om för dem vad barnets rättigheter är. – Tydligen tar de vuxna oss mer på allvar när vi pratar i radion, säger Duang och skrattar. Fel att slå barn! Det bor 130 000 människor i Klong Toey så Jib, Som och Duang har en stor publik när de pratar i radion! – Radio är bra för man når så många människor på samma gång. Jag visste att många barn i mitt område blev slagna hemma, och genom våra radioprogram kunde vi på ett enkelt sätt berätta för alla i Klong Toey att det är fel att slå barn, säger Som, 13 år.

50

46-50_Prateeb_Thailand_sv,eng,fra.indd 50

09-03-02 11.31.44


%

NOMINERAD • Sidorna 51–55

%

Dunga-mammorna Det började med pojken Ferdinand och hans mamma Rita i byn Dunga vid Victoriasjön i Kenya. Båda dog i aids, men innan Ferdinand dog hade han föreslagit att man skulle gå samman och hjälpa barn som blivit föräldralösa på grund av aids. Först kallade sig gruppen S:t Rita efter Ferdinands mamma. Nu har de flesta av mammorna bildat Dunga Mothers, Dunga-mammorna. De är själva fattiga, men har kämpat i mer än tio år för att hjälpa föräldralösa barn.

N

är Ferdinand föddes var han redan hivsmittad. Både hans mamma och pappa var sjuka i hiv/aids och när de dog tog hans moster hand om honom. Med åren blev Ferdinand allt sjukare. Allt oftare började han prata om att de kanske skulle försöka hjälpa andra barn som också hade förlorat sina föräldrar i hiv/aids, så att de skulle få samma chans som han hade fått. Allt fler barn i byn blev lämnade ensamma eftersom deras föräldrar dog i aids, och många av barnen tvingades sluta skolan för att de inte hade råd att gå kvar. Många hamnade på

gatan inne i staden Kisumu eftersom de inte kunde överleva på något annat sätt än att tigga. Till slut var det tjugo mammor som beslutade sig för att tillsammans försöka ta hand om så många föräldralösa barn de kunde. De hade inga pengar, men satte igång ändå. Ferdinand blev jätteglad. Han ville så gärna vara med och hjälpa till, men det blev aldrig så. Han dog när han gick i sjätte klass. Alla hjälper till Redan första dagen kom många föräldralösa barn. De behövde mat, kläder,

Ferdinand

Rita

skoluniformer och någonstans att bo. Först visste mammorna inte riktigt hur de skulle göra eftersom de inte hade några pengar. Några började baka bröd och kakor som såldes i stan. Andra odlade grönsaker för försäljning. Efter ett tag hade de tjänat så pass mycket pengar att de kunde köpa en ko, och så började de sälja mjölk.Sedan bestämde de att första lör­ dagen i varje månad, skulle alla mammor försöka ge minst 200 shilling (20 kronor) för att hjälpa barnen. Många av mammorna är änkor, saknar arbeten och måste ta hand om sina egna

Varför nomineras Dungamammorna? Dunga Mothers (tidigare S:t Ritas mammor) nomineras till WCPRC Decennie-Barnrättshjälte 2009 för sin obetalda och hårda kamp att hjälpa barn som har förlorat sina föräldrar i hiv/aids i byarna runt staden Kisumu, i Kenya. Barn som utan hjälp annars lätt hamnar i ett liv på gatan med droger, våld, kriminalitet och prostitution. Mammorna kämpar för de föräldralösa barnens rättigheter och för att de ska få samma möjligheter i livet som andra barn. Trots att de flesta av mammorna själva lever i stor fattigdom, ger de 70 föräldralösa barn mat, kläder, sjukvård, skolgång, ett hem, nya familjer och kärlek.

Barn ska ha familjer Dunga-mammorna tycker att barn ska bo i familjer och inte på barnhem. De vill att barnen ska ha ett så vanligt liv som möjligt, och vara en del av gemenskapen i byn. Mammorna klarar inte att ta hand om alla föräldra­lösa barn själva, och försöker alltid hitta nya familjer till barnen. Men de flesta i byarna är väldigt fattiga och klarar inte att ta hand om fler barn. 51

51-55_Dungamammorna_Kenya_sve,eng,fra.indd 51

09-02-27 12.10.31


Besöker barnen ”Jag går runt i byarna och besöker barnen som vi tar hand om. Jag sitter och pratar med dom och försöker se till så att dom mår bra. Om barnen behöver något tar vi mammor upp det när vi träffas och så försöker vi hjälpa till så gott vi kan. Jag mår dåligt när jag ser att barnen lider. Eftersom många av barnen har hemska upplevelser tror jag att det viktigaste jag kan göra är att ge dom kärlek och hopp.” Judith Kondiek

Hjälper tre pojkar Lucia Auma Okore

Tar hand om tre bröder Mary Awino

Leker och pratar med barnen Rose Adhiambo

Säljer fisk Mary Okinda

Tar hand om fem barn Jerusa Ade Yogo

Samlar papyrus och säljer

Bakar bröd och pratar med barnen

Birgita Were Mbola

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

Martha Adhiambo

barn. För dem är 200 shil­ ling mycket pengar. Men alla gav så mycket de kunde, och de som inte hade råd att ge någonting alls hjälpte till på andra sätt. En del tvätta­ de barnens kläder och laga­ de deras mat. Andra blev extramammor och lät de föräldralösa barnen flytta in hos sig. Alla barns rätt Dunga Mothers har nu slitit i mer än tio år för att försöka

ge de föräldralösa barnen ett bra liv. Just nu får 70 för­ äldra­lösa barn mat, kläder, sjukvård, skolgång, ett hem, nya familjer och kärlek av mammorna. – Alla barn har rätt att bli älskade. Om vi inte hjälper barnen hamnar dom på gatorna inne i stan bland droger, kriminalitet och pro­ stitution. Dom kan inte gå i skolan och får ingen fram­ tid. Barnen kommer från vår by, så det är vi som måste se

till så att dom har det bra. Vi skulle vilja ge alla barnen riktig lunch varje dag, så att dom åtminstone fick äta ett ordentligt mål mat om dagen. Över 1 500 barn är föräldralösa här. – Vår dröm är att det kom­ mer ett botemedel mot aids, så att många fler barn kan leva tillsammans med sina föräldrar. Den dagen skulle vi inte behövas längre. Men det går inte en vecka utan att nya barn som behöver hjälp

knackar på. Vi försöker alltid hjälpa till, även om vi bara har lite. Vi skickar aldrig iväg ett barn. Kenya är ett av de hårdast drabbade länderna av hiv/ aids. Man tror att 1,1 miljo­ ner barn där är föräldralösa på grund av hiv/aids. Områ­ det runt den stora Victoria­ sjön i västra Kenya, där byn Dunga ligger, är värst drabbat. 

52

51-55_Dungamammorna_Kenya_sve,eng,fra.indd 52

09-02-20 09.15.50


Penina

vill bli som mammorna

Penina saknar sin mamma mycket och tänker på henne varje dag. Men hon är glad över att hjälpen från mammorna gör att hon och hennes syskon kan fortsätta att bo tillsammans och gå i skolan.

P

enina sitter ofta för sig själv och tänker på sin mamma. – På kvällarna brukade hon sjunga sånger och berätta historier för mig och mina bröder. Vi hade inte så mycket pengar, men vi hade varandra. – När jag gick i andra klass förändrades allt. Mamma blev sjuk. Ibland blev jag tvungen att vara borta från skolan i flera veckor. Jag fick ta hand om henne istället för tvärtom. Jag lagade mat, tvättade kläder och städade. Jag tvättade mamma och hjälpte henne på toaletten flera gånger om dagen. Och jag kammade hennes hår. – Vi sov i samma säng och jag vaknade ofta mitt i natten av att mamma viskade att hon behövde dricka vatten. Ofta fick jag trösta henne. Jag var själv jätteledsen, men ville inte göra henne orolig. Fast jag grät mycket när hon inte såg det. Penina glömmer aldrig när hennes mamma dog. – Den natten satt jag och mina bröder utanför huset och grät. Min storebror Eric försökte trösta oss, men det gick inte.

Penina saknade sin mamma mycket. Ofta satt hon uppe mitt i natten utanför huset och bara stirrade rakt framför sig istället för att sova. Efter några månader började Penina gå till skolan igen. Hon hade svårt att koncentrera sig, men efter ett tag blev det lite bättre. Hennes storebror Eric fiskade och tog alla småjobb han kunde få för att kunna försörja sig och sina syskon, men han visste att det var omöjligt för honom att ta hand om sina fem syskon alldeles ensam. Räddningen Några av de andra barnen i byn berättade för Penina att de fick hjälp av mammorna. Penina tog mod till sig och bad om hjälp. Sedan den dagen har Penina och hennes syskon fått hjälp med mycket. – Vi går i skolan allihop och när vi saknar mat får vi hjälp med det också. Om vi behöver medicin mot malaria eller något

annat, kan vi gå till apoteket och så betalar mammorna. Men det bästa är att mammornas hjälp gör att Penina och hennes syskon kan bo kvar tillsammans i byn. – Det är viktigt att vi får hålla ihop nu när vi har förlorat mamma och pappa. Det hade inte alls känts lika bra om vi hade hamnat på barnhem. Nu är vi ju fortfarande en familj. – Jag älskar mammorna och jag kallar allihop för ”mamma” nu. När jag blir äldre skulle jag vilja bli som mammorna och hjälpa andra föräldralösa barn. 

Räkna till tio på luo och swahili! Det finns över 40 folkgrupper i Kenya, och lika många språk. Nationellt språk är swahili, men barnen som du läser om här tillhör folkgruppen luo och talar språket luo. Lär dig att räkna till tio på luo och swahili:

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

LUO

SWAHILI

Achiel Ariyo Adek Ang’wen Abich Auchiel Abiryo Aboro Ochiko Apar

Moja Mbili Tatu Nne Tano Sita Saba Nane Tisa Kumi

Hör barn räkna på luo och swahili på www.worlds childrensprize.org

Strumpa blir boll Stoppa strumpan full med plastpåsar. Sen kan du spela både Miss och fotboll med den.

Träffa i Miss! På eftermiddagarna leker Penina ofta Miss tillsammans med sina syskon och kompisar. Bollen gör de själva av plastpåsar som de lägger i en strumpa. För dem i mitten gäller det att inte bli träffade, när de två kastarna plötsligt slänger bollen mot dem istället för till varandra. Den som blir träffad åker ut.

53

51-55_Dungamammorna_Kenya_sve,eng,fra.indd 53

09-02-20 09.17.22


Vi får hjälp av mammorna Hur är det i himlen mamma? ”Pappa dog redan innan jag föddes och mamma dog när jag var fyra år. Det är länge sen och hade jag inte haft ett foto hade jag nog inte kommit ihåg hur hon såg ut. Det är min moster som har fotot, men jag får titta på det ibland. Vi är väldigt lika mamma och jag. Det känns bra. Hon är jättevacker tycker jag. Mamma lämnade kvar några klänningar som hon ville att jag skulle ha. Jag längtar tills jag kan ha dom på mig. Det är roligt att jag har något som tillhörde mamma, men sorgligt också. Jag tror att mamma är i himlen nu och att hon har det bra där.

Jag försöker prata med henne ibland när jag ber, men jag skulle hellre vilja vara där med henne. Jag längtar till den dan vi får träffas igen. När jag träffar mamma ska jag först säga ’Jambo!’(hej) och sen ska jag fråga henne hur hon har det. Sen ska jag säga att jag saknar henne jättemycket, men att jag har det ganska bra ändå. Jag ska berätta att mammorna hjälper mig att köpa skoluniform och böcker så att jag kan gå i skolan, och att jag får mat om jag behöver det.” Winnie Awino, 9

Pappa var min bästa vän

Ingen hjälp med läxorna

”Min pappa dog när jag var nio år, men ibland gråter jag fortfarande när jag tittar på hans fotografi. Jag saknar honom jättemycket. Vi hjälptes ofta åt att plantera majs, sockerrör och andra grönsaker. Vi brukade prata mycket med varandra när vi arbetade. Om jag hade problem i skolan kunde jag berätta det för honom och då kändes det bättre. När vi hade planterat färdigt brukade vi gå ner till sjön och bada. Det var jättekul! Jag saknar det. Vi var som bästa vänner pappa och jag. Min mamma lever fortfarande men hon är ofta sjuk. Nu är jag rädd att hon också ska dö så att jag och mina syskon blir helt ensamma.” Victor Otieno, 14

”Mamma dog när jag var liten så jag minns inte henne så väl. Men pappa dog förra året och jag saknar honom jättemycket. Jag gillade att plugga tillsammans med pappa. Han hjälpte mig alltid med läxorna, särskilt med matte. Pappa var väldigt bra på att förklara svåra saker så att jag förstod. Nu hjälper ingen mig med läxorna längre. Jag har svårt att hänga med i skolan och jag kommer efter mina klasskamrater. Jag har ingen minnessak från mina föräldrar och det är jättetråkigt. Jag skulle gärna ha haft det, men min pappas andra fru tog alla hans saker. Bordet, stolarna, pappas verktyg, allting...” Maritha Awuor, 13

54

51-55_Dungamammorna_Kenya_sve,eng,fra.indd 54

09-02-20 09.18.47


Mamma berättade sagor ”Jag var så liten när pappa dog så jag minns inte så mycket av honom. Men mamma minns jag tydligt för hon dog när jag var tio år. När hon levde vävde hon papyrusmattor som hon sålde. När hon satt och vävde brukade hon berätta sagor för mig och mina syskon. Vi skrattade mycket ihop och jag saknar verkligen dom stunderna. Jag tänker ofta på allt jobbigt som hänt och ibland blir jag sjuk av all oro och allt grubblande. Värst är det när jag är ensam. Då kommer alla tankarna och jag blir ledsen. Om jag kunde säga något till min mamma skulle jag säga att jag önskade att hon var här så att vi kunde prata en stund. Då skulle jag säga att jag älskar henne och att jag saknar henne.” Erick Odhiambo, 14

På fotboll med pappa ”Mamma dog när jag var 11 år, och pappa när jag var 12. När mamma levde gick hon och jag ofta till marknaden tillsammans. Jag ville hjälpa henne och brukade bära korgen med tomater, lök och andra grönsaker som hon köpte. Pappa brukade ta med mig på fotbollsmatcher i stan nästan varje lördag. Det var dom bästa stunderna i mitt liv. Den dag jag minns allra mest var när mitt favoritlag Gor Mayia slog Telecom med 2–1. Pappa hade en cykel och han skjutsade mig till stan varje gång det var match. Jag har inte tittat på fotboll sen pappa dog eftersom jag varken har någon egen cykel eller har råd att ta bussen eller cykeltaxin till stadion. Det kostar 25 kenyanska shilling (2,50 kronor) att ta cykeltaxin till stan. Det är alldeles för dyrt för mig. När pappa levde fick jag den här tröjan av honom. Tröjan är den enda minnessak jag har från honom. När jag har den på mig tänker jag på pappa.” Dennis Otieno, 14

Aids drabbar många Har dött i aids: Vuxna: 25 miljoner Barn: 4 miljoner Har hiv/aids: Världen: 33,2 miljoner Afrika söder om Sahara: 22 miljoner Asien: 5 miljoner Latinamerika: 1,7 miljoner Östeuropa & Centralasien: 1,5 miljoner Nordamerika: 1,2 miljoner Västeuropa & Centraleuropa: 730 000 Mellanöstern & Nordafrika: 380 000 Övriga länder: 690 000 Hur många smittas? Världen: 7 400 personer per dag (2,7 miljoner per år). Av dem är 1 013 barn under 15 år (370 000 per år)

Pappa köpte choklad ”Min pappa dog när jag gick i fyran. Jag var tio år då. Mamma dog när jag skulle börja i femte klass. När mamma och pappa levde åkte vi ibland in till stan på helgerna. Då köpte pappa ofta choklad. Jag älskade det! Det hände att han till och med köpte en klänning eller jeans till mig. Vi gick på restaurang och drack läsk och åt kött. Jag var jättelycklig. Vi tog cykeltaxi eller buss från byn till stan. Om jag ska till stan nu för tiden måste jag gå eftersom bussen är alldeles för dyr för mig. Att gå tar över fyra timmar fram och tillbaka. Jag har kvar några av min mammas kläder som minnen. Jag tittar ofta på kläderna och då minns jag henne. Jag saknar mamma och pappa allra mest när någon är dum mot mig. Om jag kunde säga något till mamma skulle det vara att hon skulle komma tillbaka och ta hand om mig. Då skulle mitt liv bli mycket lättare och roligare än vad det är just nu.” Winnie Anyango, 13

Barn med hiv/aids: Världen: 2,1 miljoner Afrika söder om Sahara: 1,8 miljoner Föräldralösa på grund av aids: Världen: 15 miljoner barn Afrika söder om Sahara: 11,6 miljoner barn Övriga länder: 3,4 miljoner Kenya hårt drabbat: Antal smittade totalt: 1,7 miljoner Antal smittade barn: 160 000 Dör i aids: 110 000 personer om året Föräldralösa barn på grund av aids: 1,1 miljoner barn Hur många dör av aids? 5 500 personer dör varje dag av aids (2 miljoner per år). Varannan minut dör ett barn av aids (290 000 per år)

55

51-55_Dungamammorna_Kenya_sve,eng,fra.indd 55

09-02-20 09.20.46


NOMINERADE • Sidorna 56–63

Nelson Mandela &

 Text: ANNIK A FORSBERG L ANGA FOTO : LOUISE GUBB

Varför nomineras Mandela? Nelson Mandela nomineras till WCPRC DecennieBarnrättshjälte 2009 för sin livslånga kamp för att befria barnen i Sydafrika från apartheid och för sitt starka stöd för deras rättigheter. Efter 27 år i fängelse blev han Sydafrikas förste demokratiskt valde president, i ett land där barn av alla hudfärger för första gången hade samma rättigheter. Nelson fortsätter att hjälpa Sydafrikas barn och kräva att deras rättigheter respekteras. Han driver sin egen barnfond, Nelson Mandela Children’s Fund, NMCF, som hjälper barn vars föräldrar dött i aids, gatubarn, funktionshind­ rade och fattiga barn. Som president skänkte han halva sin lön till fat­tiga barn och när han fick Nobels fredspris gav han bort en del av prispengarna till gatubarn. Nelson vill inte bara att alla barn ska känna sig älskade, han vill också ge dem en bättre framtid. Därför ger han också stöd till barn så att de får en chans att utveckla sina talanger.

Graça Machel och Nelson Mandela är gifta. De är barnens bästa vänner i Moçambique och Sydafrika. De höjer rösten mot kränkningar av barnets rättigheter när det behövs och har båda organisationer som arbetar för barnets rättigheter och hjälper barn som har det svårt.

G

raça Machels pap­ pa dog innan hon föddes och hennes mamma skulle ensam försörja sju barn: Graça och hennes sex brö­ der. Innan han dog hade hennes pappa sagt att det ofödda barnet måste få gå i skolan och när Graça var sju år började hon första klass. Hennes fröken hette Ruth och var missionär från Amerika. Alla barn var rädda för henne. Men lilla Graça skrev ett brev till fröken och tackade för allt hon hade fått lära sig. Graça fick stipendium för att studera i huvudsta­ den Maputo. På söndagar­ na gick hon i kyrkan och Graça tyckte att det var orättvist att bara pojkar fick bli ordförande i kyr­ kans ungdomsgrupp. Hon ställde sig upp mitt i kyr­ kan och krävde flickors rättigheter.

Moçambique träffade hon Samora Machel, som var befrielseledare och de gifte sig 1975, samma år som Moçambique blev fritt. Samora blev Moçam­ biques president och Graça blev utbildningsminister. Många barn fick börja skolan, men snart blossade ett nytt krig upp. Samora dog i en mystisk flygplans­ olycka 1986. Ett par år senare tog Graça ett jobb i FN för att kunna berätta för världen om krigets barn. Särskilt ville hon hjälpa barnsolda­ terna och barn som blivit skadade av personminor. När det gällde barnets rät­ tigheter kunde Graça ta strid med vem som helst och så fort freden slutits i Moçambique började FN att röja minor. Graça startade organisa­ tionen FDC i Moçam­ bique, som bland annat vill

skydda barn mot livshotan­ de sjukdomar. – Vi köper vaccin och ser till att barnen inte dör i sjuk­ domar som går att undvika, berättar hon. Graça hjälper också barn som inte har råd att gå i skolan. – Jag förstår hur de har

På barnens sida När Graça växte upp var Moçambique en portugi­ sisk koloni och nästan alla afrikaner var fattiga. Graça började kämpa för landets frihet. Portu­gi­ serna ville kasta Graça i fängelse och hon tvingades fly till Tanzania. På ett hemligt uppdrag i norra

56

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 56

09-02-27 12.32.47


a & Graça Machel

det. När jag var liten var jag ju lika fattig, säger Graça. Tack vare hennes insatser är snart hälften av eleverna i Moçambiques skolor fl ickor. Förut hade många familjer bara råd att skicka sina pojkar till skolan. Flickorna fick stanna hemma och arbeta.

Lönen till barnen Graça Machel gifte sig med Nelson Mandela när han fyllde 80 år. Båda älskar barn och har kämpat för deras rättigheter i större delen av sina liv. Nelson växte också upp i fattigdom. När han kom till storstaden Johannesburg upplevde han apartheid, som betyder åtskillnad. Man skilde på svarta och vita, och de svarta behandlades illa. Nelson kunde inte acceptera att människor behandlades olika på grund av sin hudfärg. Han ville inte att hans barn – och alla andra barn i Sydafrika – skulle behöva växa upp med apartheid. Han sa att han var beredd att dö för att barnen skulle få en bättre framtid. Hans kamp mot apartheid och för ett liv i frihet för Sydafrikas barn kostade honom 27 år i fängelse! Nelson var 72 år då han frigavs. Trots att han behandlats så illa ville han inte hämnas dem som var ansvariga för apartheid. Han ville att svarta och vita skulle leva i fred och bygga en bättre framtid

tillsammans. När han 1993 tog emot Nobels fredspris sa Nelson: – Sydafrikas barn ska leka på öppna fält, utan att längre torteras av hungersmärtor eller sjukdom eller hotas av övergrepp… Barnen är våra största skatter. År 1994 blev Nelson Mandela president i Sydafrika och han såg till att alla orättvisa lagar avskaffades. Nu för tiden får svarta och vita barn vara kompisar och gå i samma skola. Alla barn har samma rättigheter. Men Nelson Mandela ville göra ännu mer för barnen. Som president skänkte han halva sin lön till fattiga barn och när han fick Nobels fredspris gav han bort en del av prispengarna till gatubarn. Idag är Nelson pensionerad och driver sin egen barnfond, Nelson Mandela Children’s Fund, NMCF, som hjälper barn vars föräldrar dött i aids, gatubarn, funktionshindrade och fattiga barn. 

VARFÖR NOMINERAS GRAÇA? Graça Machel nomineras till WCPRC DecennieBarnrättshjälte 2009 för sin långa och orädda kamp för barnets rättigheter i främst Moçambique. Hon kämpar för flickors rätt att gå i skolan. Under hennes tid som utbildningsminister ökade antalet skolelever i Moçambique med 80 procent. Graças mål är att lika många flickor som pojkar ska få gå i skolan. På landsbygden måste flickor arbeta och blir tidigt bortgifta. En teatergrupp som Graça startat lär föräldrarna hur viktigt det är att flickorna får gå i skolan. Hon låter bygga skolor där de saknas eller är för få. Efter den stora översvämningen år 2000 gav Graça och hennes organisation FDC eleverna nya skolböcker och många av dem fi ck även nya hus. Graça kämpar också mot allt våld och övergrepp mot barn. Internationellt har Graça arbetat för barn i krig och för att stoppa handeln med barn.

På www.worldschildrens prize.org kan du läsa hela serien ”Svarta Nejlikan” om Nelson Mandelas liv.

57

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 57

09-02-27 12.33.25


Vi

Graça och Mandela ”Jag älskar Mandela. Han och jag har födelsedag på samma dag. En gång skickade jag ett födelsedagskort till honom och frågade om han hade lust att vara min extrapappa.” Kefiloe, 10, Soweto

”Graça Machel är världens modigaste kvinna. Hon är inte rädd för någon och hjälper alltid barn. Speciellt de som har det svårt, som gatubarn. Jag har läst i tidningen att Mandela är lika duktig. Han har hjälpt Sydafrika jättemycket” Faustino, 10, Maputo

”Graça Machel älskar verkligen barn. Hon bygger skolor och skyddar dem från aids. Hon klär sig jättesnyggt också. En gång kom hon till vår skola. Då var hon så glad och dansade när vi sjöng.” Lina, 13, Changalane

”Mama Graça har visat oss vägen till framtiden. Hon är ett bevis på att flickor kan göra allt som pojkar kan. Jag är allt det jag är idag tack vare henne.” Anabela, 14, Chaukwe

”Nelson Mandela har ett gott hjärta. Han hjälper funktionshindrade barn och har visat att folk kan förändras till det bättre. Han satt i fängelse i 27 år, men ville inte hämnas. Han ville ha fred och visa att svarta och vita kan leva tillsammans. Det är fantastiskt!” Phumeza, 14, funktionshindrad, Alexandra

”För mig är Nelson Mandela en hjälte. Han tror alltid det bästa om folk och han litar på barn. Han vet att barn har talang och att de kan lyckas om de bara får en chans. Det är tur att vi har honom.” Abae, 12, Sebokeng

”Mandela kämpade för våra rättigheter och räddade vårt land. Det skulle ha varit hemskt svårt för oss idag om han inte hade gjort det. Om jag mötte honom skulle jag säga: Trevligt att träffas – och tack för vår frihet!” Zanele, 12, Soweto

58

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 58

09-02-20 09.50.32


Mandelas största gåva till barnen:

Frihet och lika rättigheter

J

ag bor i Khayelitsha, utanför Kapstaden i Sydafrika. Jag bad min mamma och min Gogo (mormor) att förklara för mig vad apartheid var. Ni förstår, det fi nns ingen apartheid i mitt liv och det fi nns inget som jag inte får göra bara för att jag är svart. ”

Mormors historia Min Gogo säger att hon kom till Kapstaden från Transkei, ett fattigt ’hemland’, som apartheid-regeringen kallade de områden där de tvingade de svarta att bo. På den tiden måste alla

APARTHEIDS barn Laglig rasism Över hela världen har det funnits och finns rasism. Men under 1900-talet var det mer rasism än så i Sydafrika. Rasismen började tidigt i Sydafrika, men 1948 blev den laglig och kallades apartheid. Apartheid Apartheid betyder ’åtskillnad’ på afrikaans. Svarta och vita skulle hållas åtskilda från varandra. Apartheid var lag-

lig rasism och regeringen, lagarna och domstolarna stödde rasismen. Förbjudna familjer Det var olagligt för svarta och vita att gifta sig med varandra. Om en svart och en vit fick barn tillsammans kallades barnet ’färgat’ och måste bo med sin svarta förälder. Om polisen upptäckte att föräldrarna levde tillsammans blev de åtalade och ibland fängslade.

Som en hund – En dag såg jag passinspektören genom fönstret. Han gick från hus till hus och kontrollerade hembiträdenas pass. Jag ringde Madam, frun jag jobbade åt. Hon sa att jag skulle gömma mig i ett skåp tills hon kom hem. När hon var hemma hörde jag henne säga till inspektören att det bara var en hund hemma. – Så var det på den tiden.

Olagliga hem Sydafrika delades in i svarta och vita områden. Miljoner barn tvingades lämna sina hem tillsammans med sina familjer för att de låg i ’vita’ områden och bosätta sig i de ’svarta’ områdena. Barnens föräldrar måste lämna dem hos släktingar och skaffa jobb långt borta, i de vitas hem, jordbruk och fabriker. Många svarta barn träffade bara sina föräldrar vid jul. Dåliga skolor för svarta Skolorna i de ’svarta’ områdena var mycket fattiga.

Gogo Somlayi, kusin Babalwa, mamma Nomonde och Pelizwa.

Vi bar de vitas barn på våra ryggar och uppfostrade dom, medan våra egna barn måste stanna kvar i ’hemlandet’. Mammas historia Min mamma växte upp i Transkei hos Gogos mamma, min gammelmormor, som dog medan Gogo arbetade för de vita. Då fick min mamma bo hos grannarna i Transkei. Hon fick bara träffa sin mamma vid jul. Då hade Gogo med sig de vita barnens gamla kläder till henne. Min mammas berättar om när hon var en liten fl icka i Transkei: – Jag var aldrig nära min mamma på så vis som du

 TEXT: MARLENE WINBERG FOTO : GÖTE WINBERG ; LOUISE GUBB & UWC-RIM MAYIBUYE ARCHIVES

Nelson Mandelas största gåva till Sydafrikas barn är hans långa kamp för deras frihet och lika rättigheter. Den kampen kostade honom 27 år i fängelse. Pelizwas historia berättar om hur det var förr, när det rådde apartheid i Sydafrika och svarta barn behandlades illa, fick gå i sämre skolor och leva åtskilda från sina föräldrar.

svarta ha ett pass med sig om de lämnade ’hemlandet’. Passet tillät dem att vistas i områden för vita. Min Gogo hade inget pass, men tog ändå bussen till Kapstaden och fick arbete hos en vit fru. – Varje morgon gav jag mig iväg från kåkstaden där jag bodde redan klockan sex på morgonen, för efter klockan åtta kollade dom allas pass på bussarna. Om du inte hade ett pass slog dom dig och satte dig i fängelse. Och sen förde dom dig tillbaka till Transkei för att svälta, berättar Gogo.

Barnen måste dela bänkar och ofta var det över 60 barn i klassrummet eller ute under ett träd. Svarta barn fick inte gå i skolor för vita och de svarta skolorna hade dålig utrustning och en egen undervisning som förberedda barnen för att bli arbetare åt de vita. 1975 satsade 59

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 59

09-02-20 09.55.05


Det var ofta 60 barn i klassrummet i de dåliga skolorna för svarta barn.

och jag är nära varandra. När min egen Gogo dog blev jag som föräldralös. Jag visste att min mamma såg efter vita barn långt borta. När jag var elva år, hämtade hon mig och sen dess bodde jag hos henne i kåkstaden. – En dag följde jag med mamma till jobbet för att hjälpa henne att putsa Madams silversaker. När vi kom till tågstationen hos dom vita, såg jag skyltar överallt som sa: ’Bara för vita’. Dom fanns på bussar, dörrar, affärer, bänkar och på alla möjliga platser. Jag tyckte det var så konstigt att vita människor inte ville låta oss svarta sitta på sina bänkar. Mamma sa att vi

aldrig fick vägra att rätta oss efter skyltarna, för då skulle polisen eller vanliga vita slå oss. – Mamma förbjöd mig också att dricka ur någon kopp i Madams kök. Hon sa att hon skulle få sparken om jag gjorde det. Istället drack jag vatten ur en syltburk som mamma diskat åt mig. Arg tonåring Det var vid den här tiden som min mamma hörde talas om Nelson Mandela för första gången. Hon såg ett foto som visade hur svarta män flydde från en barack för de som arbetade i guldgruvorna. Gogo förklarade att det berodde på att polisen kommit dit och

regeringen 42 rand på varje svart barns utbildning, men 15 gånger så mycket, 644 rand, på varje vitt barns utbildning. Barnarbete Tiotusentals barn arbetade på de vitas farmer och i fabriker. De fick lite mat, betalades dåligt och gick aldrig i skolan. I fängelse utan pass När barnens föräldrar arbetade i vita områden var de tvungna att bära pass i sitt

Barnarbetarna sprayar fältet utan att ha något skydd mot växtgiftet.

slagit männen för att de protesterat mot apartheid-passlagarna. Gogo sa att min morfar arbetade i gruvorna och att det var därför som vi aldrig såg honom. De här gruvbarackerna var som fängelser för slavar. Gogo sa att Mandela var ordförande för ANC, African National Congress, som ledde protesterna. Min mamma förklarade för mig att medan hon växte upp upplevde hon alla de hemska saker som apartheid gjorde mot barnen. När hon blev tonåring var hon mycket arg. 1976 protesterade hon och tusentals andra barn mot den dåliga undervisningen för svarta barn. Deras skolor var mycket fat-

tiga och överfulla med barn. – Vi var så arga att vi bestämde oss för att kämpa med allt vi hade för att få ett slut på apartheid. Tidigt på morgonen 16 juni 1976 gjorde jag och mina vänner bomber bakom vårat skjul. Vi använde sand, bensin, tändstickor och en bit tyg, som vi stoppade i en stor coca cola-flaska.

eget land. De kallade dem dompas, ’dum-pass’. Blev de tagna utan pass hamnade de i fängelse eller skickades tillbaka till sina ’svarta’ områden och blev utan arbete.

Apartheid överallt En lag från 1953 gjorde det olagligt för svarta barn och deras föräldrar att använda bussar, parker, bänkar, toa-

Min kusins historia Min kusin Babalwa är mycket äldre än jag. Hennes mamma var medlem i ANC och lämnade ofta Babalwa och hennes syskon ensamma hemma när hon åkte till hemliga möten, eftersom ANC var förbjudet. Babalwa berättar:

Barn i fängelse Tusentals barn hamnade på gatan eftersom de inte hade något hem. I gatugängen skapade barnen egna ’familjer’ utan vuxna. De måste stjäla för att få mat och många fängslades då för stöld.

60

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 60

09-02-20 09.57.05


Jag såg livet svår t hur ap ha rthe id ha de fö st ar tade N r så m ånga ba rn oc gjor t elson M an h de la s ba rn fond

– När mamma reste till ett möte sa hon att vi inte fick öppna dörren för någon. Vi var rädda, eftersom vi visste att många människor bara försvann när polisen gripit dom. Vad skulle hända om dom kom och frågade oss var mamma var? Och om vi inte berättade det för dom, skulle dom sätta oss i fängelse då? Vi kände många barn som hade blivit slagna och kastats i fängelse när dom inte gjorde som polisen ville. Min historia Jag har inte gjort uppror eller gömt mig eller förlorat

min mamma under apartheid. När jag föddes var Mandela frigiven och ANC inte längre förbjudet. Jag kan växa upp och njuta av den frihet som mina föräldrar och Mandela kämpade för. Nelson Mandela är också min hjälte på grund av att han bryr sig om dom som har hiv/aids. Han talar till stöd för barn och familjer som drabbats av viruset. Eftersom han är så känd lyssnar alla när han talar.” 

Nelson Mandela tillsammans med barn, som idag har lika rättigheter. Här invigs Nelson Mandela Children’s Fund, NMCF.

Vi ska in te feta katt leva som er barn går medan hungriga . E n tredje de presiden l av min tl till Barnf ön går onden .

Mabida, du barn utan tänker på alla barnfond hem . Mandelas idé någo är den bäs ta n fått .

* Många i Sydafrika kallar Mandela för Madiba.

D u gav 27 liv Madib år av ditt a* jag kan ha så at t mit t liv.

Madiba, id jag gå i vi ag kan lk som hels en skola t.

Läs hela serien om Mandela på www.worldschildrensprize.org

Våld mot barn Skolbarnens protester fortsatte i 15 år tills apartheid äntligen upphörde. Polis och soldater använde våld mot barnen. Många barn fängslades, torterades och dödades.

Barn som gripits för sina protester mot apartheid.

Föräldrarna fängslades De svarta föräldrarna i Sydafrika var mycket arga över orättvisorna. Det var omöjligt för dem att ta hand om sina barn på ett bra sätt. Det fanns bara några få sjukhus i svarta områden för barn som blev sjuka, dåliga bostäder, dåliga skolor och inga lekplatser. Föräldrarna samlades och protesterade mot apartheid-lagarna. Tusentals barn förlorade sina föräldrar när de dödades eller fängslade i kampen mot apartheid. letter, ingångar till affärer, hotell och restauranger och annat som var avsett för de vita. Det stod skrivet ’Endast för vita’. Föräldrar i exil De svartas politiska organisationer förbjöds, bland dem Mandelas organisation ANC. Hundratals svarta föräldrar lämnade landet och tusentals fängslades. Många vuxna flyttade från plats till plats för att undkomma polisen. Följden blev att många barn

togs om hand av sin mormor eller farmor, medan föräldrarna kämpade mot apartheid. Skolprotester 16 juni 1976 protesterade svarta elever mot den dåliga apartheid-undervisning. Polisen svarade med tårgas och gevärskulor. 13-årige Hector Pieterson dödades. Idag är 16 juni en ledig dag i Sydafrika, till minne av alla de unga människor som förlorade sina liv i kampen mot apartheid.

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 61

09-02-20 10.00.29


Leoa i skolan

Leoa och hennes bästa kompis Juliana på väg till skolan

Leoa går i G

En kväll kom det en man till Leoas hus. Hon hade aldrig sett honom förut, men hon visste ändå precis vad han ville. Två år tidigare hade en främmande man kommit till hennes kompis hus och frågat om han fick gifta sig med henne. Kompisens föräldrar svarade ja och hon blev bortgift mot sin vilja. – Det var hemskt. Hon var bara tolv år. Nu har hon en bebis och hon får inte gå i skolan för sin man, berättar Leoa.

L  Text: ANNIK A FORSBERG LANGA FOTO : BO ÖHLÉN

eoas mardröm är att bli bortgift. Hon vill inget hellre än att gå färdigt skolan så att hon kan skaffa sig ett jobb. Men Leoas föräldrar är fattiga och hon var rädd för att de därför skulle gå med på mannens förslag.

Leoa bönade och bad. Hon berättade för sina föräldrar om sin dröm att få gå i högstadiet och om att kunna skaffa sig ett jobb. Leoas mamma har aldrig gått i skolan och kan varken läsa eller skriva. Hennes pappa har bara gått i skola i

några år, men de förstod ändå. De förklarade för mannen att Leoa var alldeles för ung för att gifta sig. Går till Graça Machel Leoa bor i byn Metuge som ligger i norra Moçambique. Eftersom så många föräld-

rar är fattiga där fick nästan inga flickor över 12 år förut gå i skolan. När Graça Machel fick höra talas om det bestämde hon sig för att bygga fyra nya skolor. Då skulle i alla fall ingen kunna säga att lokalerna var för trånga och att bara pojkar fick plats. Men det räckte inte med nya skolor. En del föräldrar var inte övertygade om att flickor verkligen måste gå i skolan. Då startade Graça en teatergrupp som spelade pjäser om hur viktigt det

Läraren slog av Fernandos arm Graça Machel och hennes organisation FDC arbetar för att få ett stopp på våld och övergrepp mot barn. Fernando är en av dem som drabbats av våld från en vuxen: ”En gång blev min lärare så arg att han tog fram en käpp och började slå mig på händerna. Jag hade pratat med en bänkkompis och läraren var rasande. Han slog och slog. Till slut missade han och träffade underarmen. En läkare undersökte armen och såg att den var bruten. ” 62

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 62

09-02-27 11.56.06


Leoa har alltid mycket att göra hemma.

i Graças skola är att just flickor får utbilda sig. För Leoas bästa kompis Juliana Adolfo gjorde det all skillnad i världen. Hon hade tjatat på sina föräldrar att få börja skolan, men de sa bara att de inte hade råd. Efter att de hade sett pjäsen ändrade de sig, och Julianas dröm gick i uppfyllelse. Nu går Juliana och Leoa tillsammans till skolan varje dag. Men de säger inte att de går till skolan. De säger att de går till Graça Machel. Det är nämligen så skolorna

i Metuge kallas, fast de egentligen har andra namn. – Graça Machel är min hjältinna. Hon bryr sig om oss flickor och det bästa är att hon lyckats förklara för folk varför det är så viktigt att flickor får gå i skolan, säger Leoa. 

Det stora baobab-trädet i Leoas by kan leva i tusen år och anses magiskt.

Mandela och gatubarnen En morgon innan Nelson hade blivit president var han ute och gick i Kapstaden. Plötsligt fick han syn på några gatubarn som höll på att vakna på trottoaren. Nelson gick fram och pratade med dem. Han hade precis fått Nobels fredspris och skänkt en stor del av prissumman till Sydafrikas gatubarn. Pojkarna frågade honom varför han älskade dem så mycket. Nelson tyckte att det var en konstig fråga. Han svarade att alla älskar barn. Men pojkarna höll inte med. De hade ju hamnat på gatan just därför att ingen älskade dem. Nelson tyckte att det var väldigt sorgligt och kunde inte sluta tänka på pojkarna. Han ville göra mer för att hjälpa dem. När han blev president 1994 startade han en egen barnfond som hjälper övergivna och ensamma barn.

Tack för huset och skolorna! När den stora översvämningen nådde Chaukwe var Carlitos, 13 år, ensam hemma. – Jag var så orolig för mina bröder och min mamma. Carlitos familj klarade sig men deras hus togs av strömmen. De hade inte råd att bygga ett nytt hus och Carlitos fick bo i ett litet tält som var gjort av pinnar och plastpåsar. Där bodde han tills Graça Machel lät bygga 206 hus till de fattigaste familjerna. Hus som Graca lät bygga för dem som fått sina hus förstörda av vattenmassorna.

56-63_Nelson-Graca_Sydafrika-Mosambique_sve,eng,fre.indd 63

Vattenmassorna hade förstört allt. Skolan, som var gammal och sliten, hade rasat samman och rektorn sa att barnen skulle bli tvungna att stanna hemma. Men Graça Machels organisation byggde fyra nya skolor i Chaukwe, gav alla barn nya skolböcker och ett eget bibliotek.

63

09-02-20 10.05.52


NOMINERAD • Sidorna 64 – 68

Craig Kielburger På kvällen 16 april 1995 mördas Iqbal Masih (sid. 16). Budet om den lille före detta skuldslavens död sprids över världen … … I Toronto i Kanada sträcker sig 12-årige Craig Kielburger efter tidningen vid frukostbordet. Han anar inte att dagens tidning innehåller något som för alltid ska förändra hans liv …

 TEXT: MAGNUS BERGMAR

VARFÖR NOMINERAS CRAIG? Craig Kielburger nomineras till WCPRC Decennie-Barnrättshjälte 2009 för sin kamp för att barn ska befrias från fattigdom, övergrepp och andra kränkningar av barnets rättigheter. Men han vill även få barn att känna att de har makt att påverka, och att de kan bidra till en bättre värld för barnen. 1995, när han var 12 år, startade Craig Free The Children (FTC). FTC har sedan dess byggt mer än 500 skolor för 50 000 elever i 21 länder, skickat 200 000 paket med hälso- och skolmaterial samt medicinsk utrustning för 70 miljoner kronor. FTC har givit 20 000 kvinnor kor, getter, symaskiner eller mark, så att de kan tjäna pengar och deras barn slipper arbeta. FTC har även försett 123 000 personer med rent vatten. Barnen har själva betalat för det mesta av detta. Över 1 miljon barn och ungdomar i 45 länder har genom FTC lärt sig att hjälpa andra barn, och att de har rätt och makt att kräva respekt för barnets rättigheter.

F

örst tänkte jag som vanligt bläddra till den tecknade serien, men så råkade jag få syn på rubriken på framsidan om en 12-årig barnarbetare som mördats, berättar Craig. Skeden blev kvar orörd i mjölken och fl ingorna medan Craig läste hela artikeln. – Först verkade allt som hänt Iqbal overkligt för mig. Jag hade aldrig hört talas om barnarbete eller

skuldslaveri och blev verkligen upprörd. – Jag frågade mina föräldrar om det var så här. ’Leta i böckerna’, svarade dom. Jag gick på biblioteket och kontaktade olika organisationer och snart visste jag mer. Free The Children – Efter en vecka frågade jag min lärare om jag kunde få berätta något för klassen. ’Kör igång’, svarade han.

Då berättade jag om barnarbete och om Iqbal. – Efter skolan ringde jag mina klasskompisar. Tjugo av oss samlades hemma hos mig. Vi gjorde en utställning och bestämde oss för att starta Free The Children. Vi sålde saft och annat i ett garage för att samla in pengar mot barnarbete. – En av dom som jag tagit kontakt med, sa att om jag ville veta mer om dom här barnens liv måste jag besöka dom. Tanken på en resa lämnade inte Craig. Men hans mamma sa: – Nej, det kommer aldrig på fråga. Men när en 25-åring lovde att ta hand om Craig under en sju veckors resa till Indien, Pakistan, Nepal och Thailand, och Craigs föräldrarna såg att resplanen var väl förberedd, gav de till slut med sig. – Sedan dess delar jag in mitt liv i ’före Asien’ och ’efter Asien’, säger Craig.

Demonstration i Indien Craig med indiska barnarbetare i demonstration mot skadligt barnarbete.

64

64-68_Craig_Kanada_sve,eng,fra.indd 64

09-02-20 10.37.17


Befriade mattbarn Under sin resa träffade Craig en pojke som skadats svårt vid en explosion i fyrverkerifabriken, där han utförde farligt arbete utan skydd. Han träffade också en liten fl icka som utan skydd arbetade med att bryta sönder gamla sprutor. Hon klev barfota över dem. – Hon hade ingen aningom aids eller att sprutorna kunde sprida smittor. I Indien fick Craig också följa med och befria barn som var skuldslavar hos en mycket grym ägare. – Jag glömmer dom aldrig. 12-åriga Nageshwer berättade för mig att brännsåren på hans ben var straffet för att han försökt hjälpa sin bror att rymma. Och Mohan, 9, berättade att han och de 20 andra barnen i mattfabriken såg på när två barn mördades med bambukäppar och knivar efter att ha gripits när de försökte fly från fabriken. Minister på knä! Samtidigt som Craig gav sig iväg på sin resa, reste Kanadas dåvarande premiärminister tillsammans med kanadensiska företagsledare

Craig och premiärministern När tidningarna i Kanada skrev om Craigs kamp mot barnarbete gick dåvarande kanadensiske premiärministern Jean Chretien med på att träffa honom.

I Brasilien träffade Craig bland annat barn som levde på gatan och arbetade på sisalplantager.

till Asien. Målet var att göra goda affärer. – Jag fick ett fax i Indien om att premiärministern var på väg dit. Jag undrade om han tänkte ta upp frågan om barnarbete och skickade ett fax och frågade om han ville träffa mig. Svaret var ’Nej!’ Något barnarbete hade premiärministern inte tänkt tala om i de länder han besökte, trots att de hör till de länder där det fi nns flest barnarbetare. Och någon tid för en pojke hade han inte. Premiärministern kom att ångra sig. Craig kallade till en presskonferens. Vid sin

sida hade han de befriade Nageshwer och Mohan. De bådas berättelser och Craig själv blev stora nyheter hemma i Kanada. – Det är premiärministerns moraliska ansvar att ta upp frågan om barnarbete när han träffar Indiens premiärminister, sa Craig. Premiärministerns medarbetare insåg nu att de inte kunde fortsätta att strunta i den här pojken och plötsligt hade premiärministern fått tid för Craig. Det hela slutade med att han tog upp frågan om barnarbete med alla premiärministrar som han träffade under sin resa. När så beslutet kom om att Kanada ska ta större hänsyn till barns rättigheter i sina affärer med andra länder, var det en seger för Craig och Free The Children. Vuxna förstår inte Många vuxna trodde inte att det var Craigs egen vilja som fick honom att kämpa för barnets rättigheter. – Vuxna frågade mig ofta: Vem står bakom dig? Vem driver på dig? Men varför är

vuxna så förvånade när barn bryr sig om sånt som händer i samhället? Dom underskattar barns förmåga, säger Craig. – Barn kan bara inte fatta att världens vuxna klarar att sända en människa till månen och att skapa kärnvapen, men inte klarar att ge alla världens barn tillräckligt att äta. Det fanns vuxna som ville försöka komma åt Craig. En dag kom ett telefonsamtal från en tidning i Tyskland och hans mamma svarade: Stämmer det att han egentligen är 19 år, och inte 12, var frågan. – Självklart är han 12. Det borde väl jag veta, som är hans mamma! En kanadensisk tidning påstod att Craig och hans familj lagt beslag på en stor summa pengar, trots att Craig överlämnade dem till en indisk organisation som kämpar för barnarbetare medan 2000 personer såg på! Barn har makt! Craig och Free The Children vill att barn ska inse att de kan göra sin röst hörd och att vuxna måste lyssna. 65

64-68_Craig_Kanada_sve,eng,fra.indd 65

09-02-20 10.39.39


– Barn har makt, bara dom inser det, och kan verkligen få saker att förändras, säger Craig övertygat. Och dom är mycket starkare tillsammans än ensamma. – Det viktigaste när du hittat något som du bryr dig om är att först skaffa mycket kunskap om det. Då kan du berätta för fler om det och dom vuxna kan inte bara vifta bort dig. – Att hjälpa andra stärker barn oerhört. Jag och min storebror Marc har skrivit boken Me to We (Mig blir Vi). Bli glad genom att hjälpa andra. Det är inte en fråga om välgörenhet där vi bara

skänker pengar, såna är inte vi. Vi vill ändra på hur människor tänker och att dom tar ansvar för hur dom lever sina liv. Och att dom istället för att tänka på Mig tänker på Vi, förklarar Craig. Om Free The Children från början mer betydde att befria barn från barnarbete och fattigdom betyder det för Craig idag också att befria barn i Kanada och andra rika länder från att alltid behöva tänka på sig själv. – Det gör vi genom att ge dom chansen att hjälpa till att göra skillnad. Vi hjälper dom att inse hur dom kan tänka på andra i sitt dagliga liv, att välja varor som tillverkats rättvist och hur dom när de får rösta kan bidra till att öka Kanadas bistånd. FTC i världen Målet med FTC är givetvis också att hjälpa till och förändra livet för utsatta barn i världen. – Att förebygga är nyckeln till förändring, säger Craig. Vi har valt att satsa på skolor och hälsokliniker.

Fri ur slaveri Craig tillsammans med ett mattarbetarbarn i Indien, som han var med och befriade ur slaveri.

Det är barn som samlar in pengarna, men FTC har också bl a fått hjälp av Oprah Winfreys Angel Network, som betalar 50 FTC-skolor på olika håll i världen. Man samlar in pengar på alla möjliga sätt, som med ’fulaste slipsentävling’ och ’gissa åldern på din lärare-tävling’. Man har ’tegel för tegel-kampanjer’ för att samla in 6 000 dollar

och kunna bygga en skola i något av 21 länder i Asien, Afrika och Sydamerika. För varje 100 dollar som en skola samlar in sätter de upp en målad tegelsten i en ’murad’ vägg tills väggen är klar. Ofta kan de utmana företag och andra att betala lika mycket som de själva samlar in. 

Lerkrig för skola Craig och andra kanadensiska ungdomar var i Nicaragua för att bygga en skola tillsammans med byborna. Det var ett lerigt arbete även utan lerkrig…

CRAIGS RÅD: – Free The Children vill få barn jorden runt att inse att: • De har rätt att göra sin röst hörd! • De har rättigheter! • De kan åstadkomma förändringar! • De kan påverka andra barns liv! • Deras åsikter har betydelse!

66

64-68_Craig_Kanada_sve,eng,fra.indd 66

09-02-20 10.42.44


Tak och väggar TACK KON!

Förr regnade det in under regnperioden, men nu har familjen lagt nytt tak, tätat sprickor i väggarna och målat om.

Jasmin i håret I södra Indien har flickorna nästan alltid blommor i håret och Nandinis by är särskilt berömd för sina vackra jasminblommor.  TEXT: CARMILL A FLOYD FOTO : KIM NAYLOR

Nandini blev skuldslav Tolvåriga Nandini bor i Thiruvanrangapatty i Indien. När hennes mamma och farmor blev sjuka lånade pappan pengar för att köpa medicin. Nandini är orolig för vad som ska hända om familjen inte kan betala tillbaka lånet.

N

andinis pappa, som är lantarbetare, tjänar bara 250 rupier (40 kronor) i månaden. Nu har han lånat 5 300 rupier av en rik man i byn. Hur ska de någonsin kunna betala tillbaka? En dag kommer den rike mannen hem till familjen. Han är mycket arg och skriker att han vill ha sina pengar. – Annars får ni skicka er dotter för att arbeta av skulden i min verkstad.

TACK KON!

På kvällen förklarar föräldrarna att Nandini måste sluta skolan och börja jobba redan nästa dag. Först blir hon arg, sedan börjar hon gråta. Mamma och pappa gråter också och ber om förlåtelse. Stryk med käppen I ett litet mörkt rum sitter 20 arbetare böjda över sina slipmaskiner. Nandini polerar pytte-små stenar. Ibland

gör hon fel, slinter och gör illa handen. Förstörda stenar måste kastas och det gör ägaren arg. Han slår Nandini varje dag, med knytnävarna eller en träkäpp. Nandini slipar 50 stenar om dagen, sju dagar i veckan, från åtta på morgonen till åtta på kvällen. Ibland drömmer Nandini om att rymma, men vad skulle då hända hennes familj?

Kossan förändrade livet!

På ett år har en ko från Free The Children förändrat Nandinis liv. Idag kan familjen tacka sin snälla kossa bland annat för allt det här:

Getter Med pengar från mjölkoch kalvförsäljning har familjen köpt getter som ger mjölk och getbajs till bränsle och gödsel.

Slavslipade stenar Tiotusentals barn arbetar, som Nandini gjorde, med stenslipning i Indien. Av dem är flera tusen skuldslavar. De slipar syntetiska ädelstenar, imitationer av till exempel diamanter och rubiner. Stenarna används till smycken som säljs i Indien, USA och Europa.

Kläder – Förut hade jag bara slitna och trasiga kläder, säger Nandini. Nu har jag mer att välja på, och finkläder för högtidliga tillfällen.

67

64-68_Craig_Kanada_sve,eng,fra.indd 67

09-02-27 12.06.57


Nandini tjänar 25 rupier om dagen. Ägaren tar dem som avbetalning på lånet. Men efter ett år har skulden inte minskat, tvärtom. Skulden växer eftersom räntan är så hög. Nandini inser att hon kommer att vara skuldslav under resten av sitt liv. Räddas av ko En dag kommer Free The Children på besök och får höra talas om familjens problem. De frågar Nandinis mamma vilken hjälp hon behöver. – Jag vill gärna ha en ko, svarar hon. På bara två månader lyckas Nandinis mamma sälja så mycket mjölk från sin nya ko att hon kan betala familjens skuld till verkstads-

ägaren. Nandini blir fri och kan börja skolan igen. – Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, säger Nandini. Hennes ögon gör fortfarande ont i starkt solljus. De kanske aldrig kommer att bli riktigt bra igen. Med hjälp av Free The Children har hon och barn i byn bildat en klubb som kämpar mot barnarbete. – Vi barn får ingen hjälp. Därför måste vi hjälpa varandra, säger Nandini, som själv tänker bli en rättvis och bra polis när hon blir stor. – Jag ska se till att alla följer lagen och att det inte fi nns några barnslavar eller barnarbetare. Alla barn ska få en utbildning. 

Kunskap är makt! Free The Children anser att utbildning är det bästa sättet att bekämpa fattigdom och barnarbete. I Nandinis by har man öppnat en skola för de yngre barnen. De äldre barnen åker buss till en statlig skola i närmaste stad, men på kvällarna får de extraundervisning och läxhjälp i byskolan.

Stenslipmaskin

TACK KON!

Köptes för pengar från kalv försäljningen. Nu kan Nandinis mamma som egen företagare arbeta hemma, slipa stenar och sälja dem. Hon tjänar pengar direkt istället för att arbeta för låg lön i en verkstad.

Kalvar Hittills har kon fått två kalvar, som båda sålts.

Utbildning

Bättre mat

– Nu kan jag koncentrera mig på skolan och får bra betyg, säger Nandini. Jag har också två skoluniformer så att jag slipper tvätta jämt.

Nu äter familjen god och hälsosam mat med mycket grönsaker, tre gånger om dagen!

Mjölk Elektricitet Något av det första familjen gjorde med ko-pengarna var att dra in elektricitet. Det kan bli över 50 grader varmt i södra Indien, så en takfläkt är bra att ha! Dessutom drivs både TV:n och stenslipmaskin av el.

Kon ger sju liter mjölk om dagen. Hälften säljs till en man som köper upp mjölk, resten används av familjen.

68

64-68_Craig_Kanada_sve,eng,fra.indd 68

09-02-20 10.51.43


NOMINERAD • Sidorna 69–73

n AOCM n – Är det någon som ser honom? Det är bara Naphtal kvar nu, alla andra i familjen är dödade. Hittar ni honom så döda honom också! Naphtal håller andan. Han ligger i floden bara några meter från männen … Det här hände i Rwanda 1994, då minst 800 000 människor mördades på 100 dagar. 300 000 av dem var barn, och 100 000 barn blev föräldralösa efter folkmordet. Naphtal Ahishakiye förlorade hela sin familj: mamma, pappa och fyra bröder. När Naphtal låg där i floden, kunde han inte ana att han en dag skulle starta AOCM, L’Association des Orphelins Chefs de Ménages (Organisationen för föräldralösa familjer).

N

att alla som tillhörde tutsifolket var Rwandas fiender. Den sa också att tutsierna var smutsiga som kackerlackor och att hutuerna måste göra sig av med skadedjuren. Naphtals pappa sa att regeringen stödde radiostationen. Eftersom Naphtals familj var tutsier blev de oroade. Den här morgonen berättades att presidenten hade dött i en flygplansolycka. Planet hade störtat när han var på väg hem från

ett möte i Tanzania med RPF (Rwandiska Patriotiska Fronten), som legat i krig med Rwandas regering sedan 1990. RPF ville få bort regeringen och sa att de ville skapa ett land för både hutuer och tutsier. Nu när presidenten var död, kunde

AOCM nomineras till WCPRC Decennie-Barn­ rättshjälte 2009 för att man kämpar för de barn och ungdomar vars föräldrar dödades i folkmordet i Rwanda 1994. AOCM består av unga som förlorade sina föräldrar i folkmordet, och tillsammans försöker de nu hjälpa sig själva till ett bättre liv. De är som en familj där man bryr sig om varandra. Trots att de flesta i AOCM lever i stor fattigdom hjälper man varandra med mat, kläder, tak över huvudet, nya familjer, tillgång till sjukvård och skolgång. Och viktigast av allt: man ger varandra vänskap och kärlek. Över 6 000 föräldralösa barn och ungdomar får en chans till ett bättre liv genom AOCM. Unga som annars skulle kunna hamna i ett liv på gatan med droger, våld, kriminalitet och prostitution. AOCM för de föräldralösas talan i Rwanda, genom att ständigt påminna regeringen och organisationer om att de föräldralösa finns.

69

69-73_AOCM_Rwanda_sve,eng,fra.indd 69

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : mark vuori

aphtal har bara näsan ovanför vattenytan. Han klamrar sig fast i rötterna som växer på botten. Först flera timmar senare, när det är mörkt, vågar han sig upp ur vattnet. Han vet att männen kommer att komma tillbaka och leta efter honom så fort det blir ljusare. Några dagar tidigare hade hela Naphtals familj suttit och lyssnat på radio. Precis som så många gånger den senaste tiden, sa radiorösten

Varför nomineras AOCM?

09-02-20 11.28.03


AOCM stöder föräldralösa barn så att de kan gå i skolan. De äldre hjälper de yngre med läxorna.

de hutuer som inte ville ha fred med RPF eller dela makten med tutsierna i Rwanda, göra som de ville. – Hutuerna kommer att börja döda oss. Vi måste gömma oss ute i skogen, och alla måste hitta ett eget gömställe, sa Naphtals pappa. Dödade familjen Några dagar efter att familjen gömt sig, kom en grupp beväpnade män till deras hem. De slog sönder huset, högg ner bananträden, slet upp manioken och potatisen ur jorden, och förstörde åkrarna. De stal familjens getter och kor. Naphtal såg allt från sitt gömställe, och han såg att många av dem som förstörde hans hem var

deras grannar. Dagen efter hittade de Naphtals pappa och dödade honom. Två dagar senare hittade de Naphtals storebror och dödade honom också. Sedan tog de Naphtals tre andra bröder och sist hans mamma… När Naphtal låg i floden var han ensam kvar. Han vågade inte lämna floden på tre dagar och tre nätter. – Jag lyckades överleva i skogen i flera månader. Jag drack regnvatten och när det blev mörkt smög jag in i folks trädgårdar och åt bananer. På nätterna sov jag på marken. Jag var oerhört ledsen och förvirrad, säger Naphtal. När Naphtal hade gömt sig i skogen i tre månader, lyckades RPF besegra Rwandas armé och driva regeringen på flykt. Folkmordet var äntligen över. Naphtal och tiotusentals andra som överlevt kunde försöka börja ett nytt liv.

Ensam och rädd – När jag gömde mig i skogen var jag hela tiden rädd. Så fort det knakade i träden, eller löven rasslade i vinden trodde jag att det var mördarna som hade kommit för att ta mig. Det var fruktansvärt att sova där ute i mörkret alldeles ensam, minns Naphtal.

Kärlek viktigast – Det allra viktigaste har varit att skapa kärlek mellan oss som förlorat våra föräldrar i folkmordet, säger Naphtal.

70

69-73_AOCM_Rwanda_sve,eng,fra.indd 70

09-02-20 11.31.33


– Det var inte enkelt. Men när skolorna öppnade beslutade jag mig ändå för att försöka plugga igen. Jag ville hedra min mamma och pappa, och jag visste att dom hade velat att jag skulle försöka göra något bra av mitt liv, säger Naphtal. Kärlek viktigast I skolan träffade Naphtal många andra barn och ungdomar som hade förlorat sina föräldrar i folkmordet. – När vi började prata med varandra, förstod vi att ingen av oss skulle klara sig ensam. Vi som hade lite pengar hjälpte dom som inte hade någonting alls. På kvällarna pluggade vi tillsammans. Vi blev som en familj, och det kändes underbart att inte vara ensam längre. Några år senare bestämde Naphtal och ett par av de andra som gått i skolan tillsammans, att försöka hjälpa föräldralösa i hela Rwanda på samma sätt som man hade hjälpt varandra under skoltiden. – År 2000 startade vi organisationen AOCM för att vi som är föräldralösa skulle hjälpa varandra att få ett bättre liv. AOCM riktade in sig på: • Att alla skulle få någonstans att bo, de flesta hade fått sina hem förstörda. • Att alla skulle få gå i skolan och får den sjukvård de behövde. • Att alla skulle ha mat och kläder. – Men vi kände att det allra viktigaste var att skapa kärlek mellan oss som hade förlorat våra föräldrar. För om vi kände kärlek, skulle vi bry oss om varandra och ta hand om varandra, säger Naphtal. Nu har AOCM 1 800 familjer som medlemmar och tillsammans är man 6 100 föräldralösa barn och ungdomar. AOCM har byggt omkring 150 hus.

Man stöder hundratals föräldralösa ekonomiskt så att de kan gå i skolan och hjälper dem att starta upp grisuppfödning, frisörsalonger, caféer och annat för att medlemmarna ska kunna försörja sig när de slutar skolan. Alla hjälper till när dom kan. Har man mat delar man med sig till den som inte har. Den som har pengar köper pennor och skrivböcker till dom som saknar. Blir någon sjuk hjälper vi den personen till sjukhuset. Vi vill vara som vilken familj som helst, förklarar Naphtal. Fler föräldralösa – Jag springer på möten hos regeringen, myndigheter, organisationer och rika personer och försöker tigga pengar till de föräldralösa barnen och ungdomarna i Rwanda. Men det finns aldrig tillräckligt. Nu har vi förutom folkmordet också fått ett annat stort problem, och det är sjukdomen aids. Det dör människor i aids varje dag, och deras barn blir ensamma kvar. Vi gör så

Vad är ett folkmord? Med folkmord menar man försök att utplåna en speciell grupp människor i ett land eller ett område. Nazisternas utrotning av judar under andra världskriget (1939–1945) och utrotningen av tutsier i Rwanda 1994, var båda folkmord. Ordet ’folkmord’ skapades för att beskriva Förintelsen – nazisternas utrotning av 6 miljoner judar och mellan 200 000 och 600 000 romer under andra världskriget. Även homosexuella och andra som ansågs mindre värda mördades. I Kambodja, där två miljoner människor dödades 1975–1979, och i det forna Jugoslavien, där över 250 000 människor dödades 1992–1995, har också folkmord ägt rum.

mycket vi kan för att hjälpa till, men behoven är enorma. Det finns hundratusentals föräldralösa barn i Rwanda. Om dom inte får någon hjälp, kommer dom att hamna på gatan och aldrig få chansen att gå i skolan.

Vi kommer att fortsätta kämpa för dom föräldralösa barnens rättigheter så länge det behövs, säger Naphtal. 

– Alla behöver någon. Det var därför vi startade AOCM och vi fortsätter att kämpa för dom föräldra­ lösa, säger Naphtal.

Barn får vara barn AOCM vill att de yngre barnen i organisationen ska få komma iväg på utflykter. På utflykterna får de äta god mat, dricka läsk, spela fotboll, leka och bara ha det kul. – Vi försöker åka på utflykt så ofta som möjligt, även om vi egentligen inte har råd. Barnen fick bli vuxna alldeles för tidigt eftersom deras föräldrar mördades. På utflykterna får dom lov att bara vara barn, säger Naphtal.

71

69-73_AOCM_Rwanda_sve,eng,fra.indd 71

09-02-20 11.34.27


Marie Grâce älskar sitt AOCM-hus

En morgon i april 1994 attackerades alla tutsi-familjer i byn där Marie Grâce bodde. Hennes mamma och pappa mördades, och deras hem totalförstördes. – Om vi inte hade fått ett nytt hus av AOCM, hade det blivit jättesvårt för mig och mina syskon, säger Marie Grâce.

M

arie Grâce var bara ett år när byn attackerades, så hon minns ingenting från den tiden. – Det är sorgligt. Dom förstörde våra hem för att visa att dom inte ville bo tillsammans med oss. Tusentals människor blev hemlösa. Jag fattar inte hur man kan göra så. Jag tycker att hutuer och tutsier ska leva som grannar och vänner. Det är ingen skillnad på oss, och vi måste sluta hata varandra säger Marie Grâce. Orolig storebror Det var Marie Grâce storebror Diogène som räddade henne den där morgonen när de tvingades fly. – Han bar mig och sprang allt vad han orkade. Mina andra syskon var också med. Eftersom mamma och pappa var mördade och vårt hus var förstört, visste vi inte vart vi skulle ta vägen. Till

slut hamnade vi i ett flyktingläger för barn som hade överlevt. Efter ett tag var det många av mördarna, och även andra hutuer, som flydde till grannlandet Kongo eftersom de var rädda för hämndattacker. Då flyttade barn som hade överlevt folkmordet in i de övergivna husen. Det gjorde Marie Grâce och hennes syskon också. Där kunde

barnen bo gratis, och de kunde äta bananer och grönsaker från de övergivna odlingarna. – Men när flyktingarna kom tillbaka blev vi tvungna att flytta. Vi fick hyra ett hus inne i stan istället, och min storebror gjorde allt för att vi skulle överleva. Men vi var ofta hungriga och Diogène var orolig för hur vi skulle klara oss.

Spela bananboll! Marie Grâce tillverkar en boll av bananskal för att kasta den på mostståndarna i tayari, bananboll.

Välkommen till mitt nya hus!

72

69-73_AOCM_Rwanda_sve,eng,fra.indd 72

09-02-20 11.37.26


– Jag går upp klockan sex varje morgon och städar, både inne i huset och ute på gården.

Räddade av AOCM Marie Grâces storebror Diogène, och många andra som hade förlorat sina föräldrar i folkmordet, förstod att de måste börja hjälpa varandra om de skulle överleva. De började samarbeta med AOCM och i juni 2003 hände något som totalt förändrade Marie Grâces och hennes syskons liv. – Det var då vi flyttade in i vårt nya hus i AOCM-byn. Vi fick huset helt gratis och vi behövde inte betala någon hyra! Förut gick nästan alla våra pengar till hyra, men nu kan vi handla mat, kläder och annat vi behöver istället. Vi hade aldrig haft råd att köpa ett hus själva. Livet är fortfarande inte enkelt för oss, men det har i alla fall blivit mycket battre, säger Marie Grâce.

– Vi som bor här i AOCM-byn är tutsier eftersom det var vi som fick våra hus förstörda 1994. Men barnen som bor i byarna runt omkring är oftast hutuer. Vi leker ihop och det är inga problem. Det är samma sak i skolan. Jag har både hutuer och tutsier som kompisar. Och när jag tänker efter har jag faktiskt ingen aning om vem som är vad. Jag ser ingen skillnad och jag bryr mig inte heller! Jag tycker alla är lika mycket värda. Många vuxna tänker inte så, men dom borde göra det. Om dom vuxna inte tänker som oss barn, är jag rädd för att det blir krig i Rwanda igen, säger Marie Grâce. 

Flickorna först … I

byn där Marie Grâce bor har AOCM byggt 34 hus till 130 barn och unga som förlorade sina föräldrar i folkmordet.

– Vi försöker hela tiden få ihop mer pengar så att vi kan bygga fler hus. Vi tänker alltid först och främst på att flickorna behöver husen, eftersom dom är allra mest utsatta.

– Ute på gården tvättar vi kläder, förbereder maten och umgås.

– I kalebassen som hänger på väggen gör vi smör. – När jag kommer hem från skolan lagar jag mat. Oftast blir det bönor och matbananer, men min favoriträtt är ris. Jag lagar mat över öppen eld. Vi äter middag i vardagsrummet.

– Buketten med sidenblommor är det finaste vi har i huset tycker jag.

När vi delar ut mat och kläder är det också alltid flickorna som får först, berättar Naphtal, ledare för AOCM.

73

69-73_AOCM_Rwanda_sve,eng,fra.indd 73

09-02-20 11.39.48


NOMINERAD • Sidorna 74–79

Betty Makoni

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

VARFÖR NOMINERAS BETTY? Betty Makoni nomineras till WCPRC DecennieBarnrättshälte 2009 för sin långa kamp för att flickor i Zimbabwe ska befrias från övergrepp, och ges samma möjligheter i livet som pojkar. Genom organisationen Girl Child Network (GCN) har Betty byggt tre säkra byar för speciellt utsatta flickor, och startat 500 tjejklubbar med 30 000 medlemmar, främst på landsbygden och i fattiga kåkstäder. Betty räddar flickor undan barnarbete, tvångsäktenskap, misshandel, trafficking och övergrepp. Hon ger flickorna mat, kläder, sjukvård, ett hem, möjlighet att gå i skolan och trygghet. Framför-allt ger hon flickorna mod att kräva sina rättigheter. Tiotusentals flickor har fått ett bättre liv genom Bettys arbete. Hon och GCN för tjejernas talan i Zimbabwe, genom att ständigt uppmana regeringen att ta väl hand om flickorna i landet. Men alla gillar inte Bettys kamp. Hon lever farligt och blir ständigt hotad för sitt arbete.

Bang! Betty Makoni vaknade med ett ryck. Det var mitt i natten i det fattiga området Chitungwiza utanför Zimbabwes huvudstad Harare. Så hördes det igen: Bang! Och igen: Bang! Barnen började gråta. Bara några meter från Bettys säng höll maskerade män på att hugga sig in genom ytterdörren med en yxa. Att kämpa för flickors rättigheter kan vara farligt!

E

n av männen pekade på Betty och skrek: – Vi ska döda dig! Du är kvinnan som bara ger oss en massa problem! Betty och hennes barn var helt skräckslagna. När en av männen sträckte sig efter Bettys ettårige son fick hon panik. – Jag trodde att dom skulle döda eller kidnappa honom. Men vi hade tur. När dom såg att min man var hemma stack dom iväg. Det är bara en av alla gånger som Betty har blivit hotad till livet för sin kamp för fl ickors rättigheter. Men hon ger inte upp. – Jag vet själv hur det är att få sina rättigheter

kränkta. Därför fortsätter jag! Hemsk man Bettys egen berättelse börjar i den fattiga förstaden Chitungwiza. – Min barndom var hemsk. Pappa slog mamma nästan varje kväll. Mamma mådde dåligt, så jag fick tidigt börja hjälpa till hemma. När jag var fem år städade jag och lagade mat, samtidigt som jag bar mina småsyskon på ryggen. Vi fick stryk av både mamma och pappa. Jag kände mig aldrig trygg. Precis som många andra fl ickor i området, måste Betty börja arbeta. Varje

kväll gick hon som femåring runt och sålde grönsaker och stearinljus. – Samtidigt som vi tjejer arbetade kunde vi se hur dom jämnåriga pojkarna lekte. När Betty var sex år hände något fruktansvärt. Efter flera timmars försäljning, hade hon och några kompisar kommit fram till sin sista kund, som hade en liten affär. – När alla hade kommit in affären låste mannen plötsligt dörren. Han tog fram en kniv och sa att han skulle döda den som skrek eller försökte göra motstånd. Sen släckte han ljuset. Det blev kolsvart. Vi

74

74-78_Betty_Zimbabwe_sve,eng,fra.indd 74

09-02-20 12.48.32


var livrädda, men vågade inte ropa på hjälp. Han våldtog oss en efter en. Till slut lyckades vi ta oss ut. Alla sprang hem till sig, och vi pratade aldrig med varandra om det som hade hänt. – När jag kom hem var pappa inte hemma och mamma låg och sov. Jag kunde se att dom hade slagits igen. Jag grät tyst för att ingen skulle vakna. Jag kände mig smutsig och totalt övergiven. Trots det som hänt fortsatte Betty att arbeta varje kväll. När hon började skolan använde hon en del av pengarna för att betala sina skolavgifter. Det var inte alltid det räckte och Betty blev ofta hemskickad när hon inte kunde betala. Hon tänkte ofta på hur fel det var att en vuxen man hade skadat henne så mycket. Hon tänkte också mycket på hur fel det var att hennes mamma alltid blev slagen. Tjejklubben När Betty var 24 år började hon arbeta som lärare. Hon såg hur tufft fl ickorna hade det. Så fort en familj fick svårt att betala barnens skolavgifter, var det alltid flickorna som fick sluta. Deras bröder fick däremot

fortsätta. Snart började fl ickorna i Bettys klass att prata med henne om sina problem. De berättade om manliga lärare, som utnyttjade dem, och om hur svårt det var för dem att våga göra sin röst hörd när killar var med. – Då föreslog jag att vi tjejer skulle börja träffas och prata om sånt som var viktigt för oss. Jag föreslog att vi kunde ha en klubb, där fl ickorna skulle ta hand om varandra, och hjälpas åt om det var någon som råkade illa ut. En klubb där dom skulle bli starka och våga kräva samma rättigheter i livet som pojkar. Dom tyckte det var en jättebra idé. Vi var tio tjejer som började träffas ett par gånger i veckan. – Så småningom började fl ickor, som blivit utsatta för våldtäkt och misshandel, att komma och berätta det för oss. Vi stöttade tjejerna och hjälpte dom att våga anmäla brotten till polisen. Det dröjde inte länge förrän tjejklubbar startades på andra skolor, först i Chitungwiza och sedan i hela Zimbabwe. – 1999 bestämde jag mig för att starta organisationen Girl Child Network (GCN),

Girl Child Network sviker ingen! – I början skulle alla medlemmar i tjejklubbarna betala en krona varje år. Men det var för mycket för många av dom fattiga tjejerna på landsbygden som behöver tjejklubbarna mer än någon annan. För att inte svika dom bestämde vi oss för att sluta med avgiften. Varje tjejklubb försöker tjäna lite pengar för att kunna hjälpa dom som behöver. Vissa odlar och säljer grönsaker, andra tillverkar korgar som dom säljer, förklarar Betty.

där alla tjejklubbar kunde vara med och stötta varandra. – Samma år genomförde jag och 500 tjejer en 20 mil lång vandring ute på landsbygden. Vi vandrade från by till by och berättade om fl ickors rättigheter och om vad vi gjorde i våra tjejklubbar. På nätterna sov vi på golvet i byarnas skolor. Vi höll på i sjutton dagar och efter den vandringen var det mängder av fl ickor som ville starta egna klubbar. Idag har vi 500 tjejklubbar med

Betty (till vänster) samma år som hon började arbeta.

Sedan Betty och 500 tjejer vandrat 20 mil, från by till by, startades många nya tjejklubbar.

75

74-78_Betty_Zimbabwe_sve,eng,fra.indd 75

09-02-20 12.52.08


Säkra byns getter I de säkra byarna lär sig tjejerna att odla grönsaker och att ta hand om getter och kycklingar.

30 000 fl ickor som medlemmar över hela Zimbabwe! Klubbarna rapporterar till Girl Child Network om någon har råkat ut för en våldtäkt, eller behövt sluta skolan och tvingats att gifta sig eller börja arbeta. Om någon behöver hjälp med skolavgiften, kläder, skor eller mat försöker alla andra tjejer i klubben att hjälpa till. Om de inte klarar det själva, kontaktar de Betty. Säkra byar Betty märkte fort att många tjejer som räddades undan misshandel, barnarbete, tvångsäktenskap och våldtäkter behövde en säker plats att bo på. Flickorna

kunde ofta inte återvända till sina familjer. Eftersom Betty såg till att många av dem som begått brotten hamnade i fängelse, var hon rädd för att de senare skulle hämnas på fl ickorna. 2001 var den första ’säkra byn’ färdig. Sedan dess har två byar till byggts i andra delar av Zimbabwe. Sedan Betty startade den första tjejklubben 1998, har tiotusentals fl ickor fått chansen till ett bättre liv. Betty tvekar aldrig att peka ut personer som behandlar fl ickor illa, inte ens om det är mäktiga politiker. Hon har fått många fiender och telefonhot mitt i natten. Bilar skuggar henne och

Betty har hotats många gånger, även till livet, för att hon kämpar för flickornas rättigheter.

polisen gör razzior på hennes kontor. Betty måste alltid ha folk omkring sig som skyddar henne. Hennes barn får aldrig gå ensamma till skolan eftersom hon är rädd att något ska hända dem. – Min dröm är att Zimbabwe ska bli ett land där pojkar och fl ickor har samma chans i livet. Jag får dagligen telefonsamtal från

tiotalet fl ickor som har blivit våldtagna. Flickor har fortfarande svårare att få gå i skolan. Dom gifts bort och tvingas arbeta istället. Så länge fl ickor råkar ut för samma saker som hände med mig när jag var liten, tänker jag kämpa för deras skull! 

Betty och flickorna i tjejklubbarna demonstrerar för flickors rättigheter.

76

74-78_Betty_Zimbabwe_sve,eng,fra.indd 76

09-02-20 12.56.33


Betty

räddade mitt liv!”

– Jag glömmer aldrig när jag såg Tsitsi första gången. Hon var så liten och rädd när hon låg här på min soffa. Hon var åtta år och hade fått så mycket stryk att hon hade djupa sår på ryggen. Jag trodde att hon skulle dö, säger Betty.

Tsitsi

hade bott med sin mamma i ett litet hus i Chitungwiza, men hon kände sin pappa som ibland hade hjälpt till med pengar. Hon gillade sin pappa, men hon älskade sin mamma. När Tsitsi gick i första klass blev hennes mamma sjuk. – Jag lagade mat och hjälpte mamma så mycket jag kunde, men en dag så dog hon bara. Samma kväll kom pappa och hämtade hem mig till sig. Den första tiden var Tsitsis pappa snäll. – Det var inte så att han tröstade mig och så där, men han gav mig mat och hjälpte mig så att jag kunde fortsätta gå i skolan. Efter ett par månader, när Tsitsis pappa blev sjuk, förändrades allt. Han fick problem att betala hyran för

huset. Det blev även svårt att köpa mat och han gav Tsitsi skulden för allt det jobbiga. Min egen pappa – Pappa blev arg för ingenting. Som straff slog han mig. Han använde sitt bälte eller en käpp och slog mig på ryggen, bröstet… överallt. Pappa slog mig nästan varje kväll. En kväll blev det ännu värre än vanligt. – Jag hade precis gått och lagt mig när han sa att jag skulle komma och lägga mig hos honom. Först fattade jag inte vad han menade. Sen förstod jag att han ville göra dåliga saker med mig. När

jag vägrade slog han mig med en elkabel. Samtidigt höll han i en kniv och sa att han skulle döda mig om jag skrek. Jag kunde inte försvara mig och till slut gjorde han det. Min egen pappa. Nästa kväll gjorde han det igen. Och nästa kväll, och nästa… Till slut berättade Tsitsi för sin lärare, som direkt ringde till Betty Makoni. Samma

eftermiddag kom Girl Child Network och hämtade Tsitsi i skolan. Äntligen räddad – Betty räddade mitt liv och jag älskar henne! Hon tog mig till sjukhuset och skötte om mig. Men den första tiden var jag ofta ledsen och hade mardrömmar. Först bodde jag i ett ’säkert hus’ i Chitungwiza, men sedan

Minns mamma – Mamma, som var sömmerska, lärde mig att sy. Varje gång jag syr tänker jag på mamma. Jag saknar henne jättemycket.

77

74-78_Betty_Zimbabwe_sve,eng,fra.indd 77

09-02-20 12.59.02


Tillsammans …

– Varje eftermiddag efter skolan sätter vi oss runt elden och berättar historier och sjunger. Jag älskar att sitta här tillsammans med dom andra tjejerna, säger Tsitsi.

... sopar tjejerna i den säkra byn gården…

flyttade jag hit till en av Bettys säkra byar. Vi som bor i byn gör allt tillsammans. Vi leker, städar, diskar, sover, går till skolan… allt! Alla har varit med om svåra saker och vi förstår varandra. – Jag älskar att leka med dom andra. Då glömmer jag allt det som hände med pappa. Det är samma sak i sko-

… och diskar

lan. Där koncentrerar jag mig på att lära mig nya saker istället för att tänka på det gamla. När jag saknar min mamma och känner mig nere, går jag och pratar med någon av våra tre bymammor som tar hand om oss. Framför allt ger dom oss kärlek. Jag känner mig lycklig och trygg här. 

Tidning blir boll – Det tog bara några minuter att göra den här bollen. Jag tryckte ner tidningspapper i en påse. Vi använder bollen när vi spelar flaskboll, säger Tsitsi.

1 2

Följ med och sitt runt elden i Tsitsis by på www.worldschildrensprize.org

Spela flaskboll! Flaskboll spelas på en sandplan. Mitt på planen ställs en tom plastflaska. Två lag, med valfritt antal, tävlar mot varandra. Det ena laget delas upp i två grupper, som ställer sig femton meter ifrån varandra, med flaskan mitt emellan sig. Det är ’utelaget’, som kastar bollen till varandra, fram och tillbaka. Mellan dem står ’innelaget’. Den som träffas när någon i utelaget plötsligt kastar bollen åker ut. När alla i innelaget åkt ut har utelaget vunnit och lagen byter plats. Innelaget kan rädda dem som åkt ut. När utelaget kastar bollen ska någon i innelaget fånga den, utan att bli träffad någon annanstans. Den som lyckas fånga bollen kastar iväg den så långt som möjligt. Medan utelaget hämtar bollen fyller innelaget plastflaskan med sand, och häller snabbt ut den igen. Hinner innelaget göra det innan utelaget hämtat tillbaka bollen, räddas alla som åkt ut och kan börja spela igen!

3

4

Gillar höghusen – Vår huvudstad Harare är min favoritplats. Jag gillar höghusen och att det finns elektricitet där. Det finns gatubelysning och dom som bor där kan titta på TV. I byn har vi ingen el än.

78

74-78_Betty_Zimbabwe_sve,eng,fra.indd 78

09-02-27 12.20.03


NOMINERAD • Sidorna 79–83

¢

Somaly Mam

– Din dotter är försvunnen Somaly. Hon var inte i skolan när jag skulle hämta henne. Jag vet inte var hon är! Det är hennes livvakt som ringer och Somaly är rädd för att det värsta har hänt. Familjen lever under ständiga dödshot. Somalys kamp för de tusentals flickor som säljs som slavar i Kambodja, har givit henne många fiender.

P

olisen börjar genast leta efter Somalis dotter Champa, 14 år, bland de kriminella gängen på huvudstaden Phnom Penhs bordeller. Det är där många av Somalys fiender finns. När Champa har varit försvunnen i fyra dygn, ringer polisen och säger att man har spårat henne till den norra delen av landet, på gränsen till Thailand. Ett område som är känt för slavhandel med unga flickor. När Somaly kommer fram har polisen hittat Champa

på en bordell. Kidnapparna har först våldtagit henne och sedan sålt henne till bordellen. – Jag kunde inte sluta gråta när jag kramade henne. Hon var drogad och kände inte alls igen mig. Jag tog hennes vackra ansikte mellan mina händer och bad henne om förlåtelse, om och om igen. Mina fiender hade hämnats på mig genom att göra min älskade dotter illa. Hon hade tvingats uppleva samma övergrepp som jag själv utsatts för i så många år.

¢

Inga föräldrar Somalys egen berättelse börjar i en liten by där hon växte upp. Ingen visste vart hennes mamma och pappa hade tagit vägen. Folket i byn tog hand om Somaly. Det fanns alltid mat och en plats för henne att sova i någon familjs hem. En dag när Somaly var nio år kom en man till byn för att köpa trä som han skulle sälja nere på låglandet. – Han sa att han kände mina släktingar och jag blev glad när han frågade om jag ville följa med honom. Jag hoppades att jag skulle hitta min pappa där nere i staden. Någon pappa kunde hon inte hitta, och mannen som Somaly börjat kalla för morfar var inte snäll längre. – Han var inte gift och hade inga barn, så jag blev hans slav. Varje morgon klockan tre måste jag gå upp för att hämta vatten nere i floden. Vattnet sålde jag till olika restauranger. Somaly gick med de tunga vattenhinkarna i flera timmar. När hon var klar diskade hon på en av restaurangerna. Resten av dagen arbetade hon för grannar som behövde hjälp i risfälten. – Efter det gick jag varje kväll till ett ställe i stan som gjorde nudlar. Där malde jag riskorn till mjöl med en tung stenkvarn. Jag var aldrig hemma före klockan tolv på natten. Om Somaly inte kom hem med pengar så att det räckte till sprit, blev han tokig. – Han band mig, piskade mig och sparkade mig som en galning.

VARFÖR NOMINERAS SOMALY? Somaly Mam nomineras till WCPRC Decennie-Barn­ rätts­hjälte 2009 för sin långa och farliga kamp för att rädda flickor, som säljs som slavar till bordellerna i Kambodja. Somaly, själv såld till en bordell som barn, vill att flickorna som varit slavar ska få samma möjligheter i livet som andra. Genom organisationen AFESIP har hon byggt tre säkra hem för flickorna som de räddar ur slaveri. Där får de mat, sjukvård, ett hem, chans att gå i skolan och senare även yrkesutbildning. Somaly ger flickorna trygghet, värme och kärlek. 3 000 tjejer, som tidigare var slavar, har fått ett bättre liv tack vare Somaly. Hon och AFESIP för flickornas talan i Kambodja genom att ständigt uppmana regeringen och olika organisationer att ta hand om landets flickor. Somaly får ständigt nya dödshot. 2006 blev hennes 14-åriga dotter kidnappad, våldtagen och såld till en bordell. Somaly skulle straffas för sin kamp för flickors rättigheter.

79

79-83_Somaly_Kambodja;sve,eng,fra.indd 79

09-02-24 07.35.35


Såld första gången En dag när Somaly var tolv år sa morfar till henne att gå och hämta fotogen till lampan hos kvarterets handelsman. – Jag kände handelsmannen väl. Han brukade vara snäll och ge mig godis. Men den här gången slet av mig kläderna och våldtog mig. Efteråt sa han att han skulle döda mig om jag berättade för någon. Han sa också att morfar var skyldig honom en massa pengar. Nu förstår jag att morfar lät mannen

våldta mig. Det var första gången jag blev såld. – På kvällen hade jag ont överallt och jag kände mig förvirrad och smutsig. När Somaly var femton år sa morfar en dag att de skulle resa till huvudstaden Phnom Penh för att hälsa på hans släkting. Men hon blev lurad. Huset som morfar tog henne till var en bordell. Han hade sålt henne. Igen. – När jag fattade vad det var för plats försökte jag göra så mycket motstånd jag bara kunde. Jag vägrade ta emot några ’kunder’. Som straff blev jag slagen och

våldtagen av bordellens ägare. Sedan låste han in mig i ett litet rum. Somaly drömde hela tiden om att rymma och vid ett tillfälle lyckades hon. Men de hittade henne och som straff blev hon fastbunden, slagen och utnyttjad av olika män i över en vecka. – Dom lyckades knäcka mig. Jag hade förlorat, säger Somaly. Befriar första flickan Somaly försökte bara överleva. Men så hände något som skulle förändra hennes liv. – En dag kom en ny flicka. Hon var bara tio år. Hon var mörk i hyn och väldigt smal. Det var precis som om det var jag själv som hade klivit in genom dörren. Jag kände att den här lilla flickan inte skulle få bli förstörd som jag hade blivit. Hon kunde fortfa-

rande få ett bra liv. Jag gav snabbt pengarna jag hade till flickan. Ägarna och vakterna var inte där och jag lyckades släppa ut henne. Hon var fri. – Dom blev vansinniga och slog mig i flera timmar. Sedan låste dom in mig i en liten trång bur för att visa dom andra hur det går för någon som är olydig. Åren gick. Somaly hade inte längre självförtroendet eller modet att fly. Till slut litade ägarna så mycket på henne att hon fick lämna bordellen med sina kunder. Hon kom alltid tillbaka med pengarna. En rik amerikansk kund ville att de skulle gifta sig, men hon ville inte. Hon var rädd för att han skulle sälja henne i USA. Innan mannen reste hem gav han Somaly 3 000 dollar så att hon skulle kunna börja ett nytt liv. Somaly hade haft råd att både köpa ett hus och starta en liten affär.

80

79-83_Somaly_Kambodja;sve,eng,fra.indd 80

09-02-20 13.54.45


– Men jag visste att dom andra tjejerna på bordellen led precis lika mycket som jag. Ända sedan jag hjälpte den första lilla fl ickan att fly, hade jag drömt om att befria dom andra också. Så jag gav ägaren pengarna och han gick med på att frige alla tio fl ickorna! Det kändes fantastiskt att se tjejerna som fria människor!

Värt att dö för Nu har det gått elva år sedan starten och över 3 000 fl ickor som tidigare var slavar har fått ett bättre liv tack vare Somalys och AFESIP:s hårda arbete. Idag har man tre säkra hem där det bor 150 räddade tjejer. Men Somaly har många fiender och lever under ständigt dödshot. Hon får hot-

Så här arbetar Somalys organisation: • De besöker bordellerna för att hjälpa flickorna och för att upptäcka flickor under 18 år som sålts som slavar. • De genomför räder mot bordellerna tillsammans med polisen för att befria flickorna. • De hjälper flickorna att polisanmäla dem som har sålt, ägt och utnyttjat dem, samt med att få advokat vid rättegångar. • De ger de räddade flickorna ett hem, mat, sjukvård, psykologisk hjälp, chans att gå i grundskolan och att få en yrkesutbildning till sömmerska eller frisör. • De hjälper flickorna att flytta tillbaka till sina familjer om det är möjligt. • De hjälper flickorna att starta ett nytt liv med hjälp av den yrkesutbildning de får. De ger flickorna den utrustning de behöver. AFESIP besöker varje tjej i minst tre år för att se till att allt går bra. • De har en hjälptelefon dit tjejerna kan kan ringa dygnet runt

 TEXT: ANDRE AS LÖNN FOTO : PAUL BLOMGREN

Första räden En fransk biståndsarbetare som hette Pierre uppmuntrade henne att börja ett nytt liv. Han sa att hon skulle klara det. De gifte sig och efter åtta år var Somaly äntligen fri. Men varje natt såg hon framför sig hur små flickor utsattes för fruktansvärda övergrepp. Somalys dröm var att rädda alla tjejerna ur slaveriet. – Jag pratade med Pierre om mina drömmar och vi bestämde oss för att starta organisationen AFESIP (Aktion för kvinnor i en svår situation) för att hjälpa tjejerna i Kambodja. Somaly började besöka bordellerna i Phnom Penh. Hon undervisade tjejerna i hälsovård och hur man skyddar sig mot aids. De flickor som var sjuka tog

hon till sjukhuset. Ägarna ville ha friska tjejer och lät Somaly komma på besök ofta. Vad de inte visste var att hon också alltid höll utkik efter fl ickor som var under arton år och som hade blivit sålda som slavar. Snart gjorde AFESIP sin första räd tillsammans med polisen för att rädda en av tjejerna som Somaly hade upptäckt. Det var en nerdrogad liten fl icka på fjorton år som hette Srey. Somaly och Pierre tog hand om Srey hemma hos sig. Med tiden blev det fler och fler tjejer som bodde i deras hus. De fick använda alla sina privata pengar. Efter ett år, 1997, fick Somaly äntligen hjälp och kunde öppna ett litet center där hon kunde ta hand om tjejerna som blev räddade.

Somalys hemliga låda – Om någon av oss behöver hjälp eller till exempel har lust att åka på en picknick, kan vi skriva ett brev och lägga det i den hemliga lådan. Bara Somaly har nyckeln till den och hon läser alla breven. Eftersom Somaly varit med om samma saker som vi förstår hon hur vi känner och vad vi behöver. Jag har skrivit ett brev och bett att min lillasyster ska få bo här. Jag är rädd att mamma ska sälja henne. Somaly har lovat att hon ska få komma hit och jag är otroligt glad för det, berättar Sry Pov. Nyckeln till tjejernas drömmar…

81

79-83_Somaly_Kambodja;sve,eng,fra.indd 81

09-02-20 13.55.26


Tillsammans Tjejerna går aldrig ut ensamma, utan tar hand om varandra så att ingenting ska hända.

Tjejerna går för att samla krabbor.

fulla telefonsamtal mitt i nätterna, bilar förföljer henne och AFESIP:s hem för de räddade tjejerna bombhotas. Någon brände ner hennes hus och Somaly tvingas alltid ha livvakter. – Det sägs att slavhandeln med flickor ger mer pengar än droghandel. Bordellägare, maffian, vissa poliser, domare och högt uppsatta politiker tjänar mycket pengar på handeln med flickor. Därför är det svårt

och farligt att stoppa den. Vissa tror att minst 20 000 flickor under arton år är fast som slavar i Kambodja. – Jag höll på att ge upp när min dotter Champa blev kidnappad och såld till en bordell. Men då sa hon helt lugnt att jag måste fortsätta. Champa sa att hon hade mig och skulle klara sig trots allt. Men hon undrade hur det skulle gå för alla dom andra tjejerna om jag slutade. Flickorna kallar

mig för mamma och jag känner verkligen att dom är mina döttrar. Flickorna och jag har likadana upplevelser så jag vet vad det är dom behöver. Trygghet, närhet och kärlek. Hur skulle jag någonsin kunna svika eller överge dom? Att kämpa för att tjejerna ska få en bra framtid är något som jag är beredd att dö för. 

Mörkrädd – Jag hatar att vara ensam i mörkret. Då kommer alla hemska minnen tillbaka. Jag älskar att vara ute och leka med tjejerna på risfälten. När vi spelat fotboll, fiskar och fångar krabbor tillsammans känner jag mig levande igen, säger Somaly. Det enda som egentligen gör mig riktigt glad är att se flickorna leka och skratta igen. Då blir jag också lycklig, säger Somaly.

82

79-83_Somaly_Kambodja;sve,eng,fra.indd 82

09-02-20 13.56.38


Srey Pov

de vad hänt. Jag fick snabbt hoppa upp på deras motor­ cykel. Jag var rädd för att jag skulle bli såld igen. Men paret arbetade på AFESIP och dom hade varit ute på sin vanliga nattvandring i parken. – När vi kom fram till AFESIP var alla jättesnälla. Somaly kramade mig och sa att allting skulle ordna sig. Det kändes som om hon för­ stod precis vad jag hade varit med om. En läkare under­ sökte mig och sedan fick jag träffa en psykolog. Det kän­ des så skönt att få berätta om allt hemskt som hade hänt. Somaly undrade om inte Srey Pov hade lust att flytta till hennes hem ute på lands­ bygden och börja i skolan. – Jag blev överlycklig. Dagen då jag klev in i klass­ rummet var den lyckligaste i mitt liv. Vi tjejer är som en familj och vi tar hand om varandra. Sreypao vill kämpa för tjejers rättigheter i fram­ tiden. – Om allt det här ska få ett slut måste killar ändra sig och börja se på tjejer på ett annat sätt. Dom måste förstå att vi är lika mycket värda och ska behandlas med respekt! 

såldes som slav

När Srey Pov var sju år, blev hon såld som slav till en bordell av sin egen mamma. Det var början till en lång mardröm. – Jag tror jag hade dött om Somaly inte hade hjälpt mig. Hon räddade mitt liv och jag älskar henne för det. Somaly är min nya mamma, säger Srey Pov.

M

amma försökte ta hand om mig och mina fem syskon. Jag fick hjälpa till mycket. Laga mat, diska, ta hand om småsyskon och sånt där. Jag arbetade i grannarnas risfält. Ibland åt vi en gång om dagen, ibland åt vi ing­ enting alls, minns Srey Pov. En dag när hon var sju år kom en kvinna och en man och hälsade på. Paret sa att de kunde hjälpa familjen genom att ge Srey Pov arbe­ te som hembiträde hos deras släkting i huvudstaden Phnom Penh. Så fort de hade stigit innanför dörren till ett hus i

stan förändrades mannen och kvinnan. – Dom slängde in mig i ett litet rum och låste dörren. Jag blev rädd och började gråta och ropade: ’Varför låser ni in mig? Då sa dom: ’Sluta ropa! Annars dödar vi dig!’ Dagarna gick utan att Sreypao blev utsläppt. Hon fick vatten, men ingen mat. Efter en vecka kom mannen och sa: ”Ta hand om en kund”. – Jag sa att jag inte visste vad det betydde. Mannen blev rasande och skickade in fyra män i rummet. Dom slet av mig kläderna och

slog mig med bälten och elkablar över hela kroppen. Sedan gjorde dom mig fruk­ tansvärt illa. Då visste jag inte vad det var. Nu vet jag att dom våldtog mig. Ganska snart kändes det som om mina känslor för­ stördes på något sätt. Som om jag var död. En kväll när hon var elva år, och hade varit slav på olika bordeller i över fyra år, fattade Srey Pov ett beslut. – Jag skulle fly, till vilket pris som helst. Även om det innebar att dom skulle döda mig. Jag sprang rakt in i ett par som var ute, som fråga­

– Första dagen i skolan var den bästa dagen i mitt liv, säger Srey Pov.

83

79-83_Somaly_Kambodja;sve,eng,fra.indd 83

09-02-20 14.01.01


L E J U RY P O U R L E P R I X D E S E N FA N T S D U M O N D E 2 0 0 9 E L J U R A D O D E L P R E M I O D E L O S N I Ñ O S D E L M U N D O 2 0 0 9 O J Ú R I D O P R Ê M I O C R I A N Ç A S D O M U N D O 2 0 0 9

the jury for the world’s children’s prize 2009

09 baksida.indd 1

t h e j u ry for t h e wor l d’s ch i l dr e n’s pr i z e 2 0 0 9 AL Bwami OB N D L G IE Ngandu R F D. R . KON G O

AL OB N D Thai Thi L G IE Nga FR VIETNAM

AL Rebeka OB N D L G IE Aktar R F BANGLADESH

AL L is a OB N D L G IE Bonongwe R F ZIMBABWE

AL OB N D Gabatshwane L G IE Gumede FR SYDAFRIKA

AL OB N D L G IE FR

AL OB N D L G IE FR

AL OB N D L G IE FR

AL SKALL OB N D L G IE UTSES! R F PALESTINA

AL OB N D L G IE FR S I E R R A

AL Amy OB N D L E G I Lloyd R F STORBRITANNIEN

AL OB N D L G IE FR

Hannah Taylor KANADA

Mary Smart LEONE

SKALL UTSES!

Ofek Rafaeli ISRAEL

Sukumaya Magar NEPAL

AL Isabel OB N D L G IE Mathe FR MOÇAMBIQUE

AL OB N D Laury Cristina L G IE Hernandez Petano FR COLOMBIA

AL OB N D L G IE FR

AL OB N D L G IE FR

Rakesh Kumar INDIEN

SKA L L UT SE S!

the world’s children’s prize for the rights of the child

09-03-02 13.47.32

Globen no 50 svenska  

WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you