Page 1

Marocko


Marocko

ALLMÄNT

Marocko är kanske det land i Afrika, som mest liknar västvärlden. Speciellt Agadir, som är en ung stad. Agadir totalförstördes 1960 av en fruktansvärd jordbävning, och av stadens 30.000 innevånare omkom hälften. Därför slussas man försiktigt in i den mystiska arabiska värden via Agadir. Man börjar längst nere vid havet och jobbar sig upp genom de olika stadsdelarna. Uppe i Talborjt är det bara arabiska kvarter och det liv som mest representerar landet. Tiggarna, de handikappade, de ensamma mödrarna med spädbarn på armen, alla försäljare mer eller mindre påträngande , alla åsnor som tjänstgör som dragdjur och transportmedel, är ju inte precis vår vardag och vad vi är vana vid. Det blir gärna en kulturkrock de första dagarna, men om man är lite påläst och tagit del av goda vänners råd och rön, så blir resan en mycket positiv upplevelse. .Här kommer lite tips och råd, varningar och lite prisriktmärken. Dofterna...ej att förglömma-vilka dofter, vart du än vänder dig. Köpte resan av Royal-Tours för 2595:- som med avbeställningsskydd och extra försäkring blev 5820 :för 2 personer i två veckor. Året var 1998 ! -:) Samma resa, samma hotell under jul och nyår kostade 7800:- per person. Royal Tours finns ej mer.


AGADIR

AGDIR Består av tre områden: 1. Strandområdet där lyxhotellen och lyxkrogarna ligger 2. Affärscentrat mellan huvud-gatorna Boulevard Mohammed och Boulevard Hassan II. 3. Arabkvarteren ovanför affärs-gatorna med Talborjttorget som nav. Här ligger också Hotel Sindibad.

STRANDEN

.....den fantastiska. C:a 10 km lång, med ett växelspel mellan ebb och flod, som fascinerade varje gång man kom ner till stranden. Vi promenerade på stranden varje dag, vilket gjorde en sträcka på c:a 2-mil...vilken arbetsam semester!.... men där hände a l l t. Det första man lägger märke till är alla fotbollsmatcher. Marockanerna måste (näst Brazil) vara världens mest fotbollstokiga nation. Det spelades fotboll överallt. Efter stranden kunde det pågå ett 10-tal matcher samtidigt, mestadels med fulla lag. Man spelade med läderboll och BARFOTA, och titt som tätt hamnade bollen i vågorna som pulserade in under matcherna. Otrolig teknik och snabbhet, men hur fan kan dom lira med tung läderboll och barfota.

Inch´Allah !


Nästa upplevelse är alla försäljare av mattor, silver, munkar, snäckor, mandariner, bananer, blusar, läsk, dromedar-ridning, ja även knark enl. hörsägen. Återkommer ang. priser under PRUTNING, senare. Längst i norr begränsas stranden av hamnen och i söder av floden Oued Lahouars mynning.I södra delen håller kamelryttarna till.(dromedarer är det) Efter mellersta delen av stranden ligger ett stort antal restauranger, bra restauranger dessutom, där man intar en bra lunch med öl och vatten och 1/1- flaska vitt, för c:a 120 dirham. .... en svensk hundring för två personer. Efter stranden finns också repinhägnade områden , där man inte blir direkt störd av försäljare. De får INTE gå in, men de står utanför repen och visar sina produkter, pekar och har sig. Där hyr man solstolar och vindskydd och kan pressa i lugn och ro. Vi gjorde det ett par timmar, men promenaderna längs stranden var mera givande och dessutom mera intressanta och mera fotobefrämjande. En solstol kostade 30 dirham, och en plastkärm till vindskydd 5 dirham. Vår oas efter stranden där vi pustade ut varje dag och tankade, låg en bit upp och med ett oanseligt grått stråtak. Baren var nedsänkt i sanddynerna och där drack jag myntate varje dag. En tekanna fylls med färska myntablad-socker och hett-hett vatten. Ju mer man drack ,desto godare blev det...å så vatten och Coca Cola förståssss. Bra lunchservering efter stranden: Back Street. Paraflygning förekom och uthyrning av vattenskoters. Vi bodde på Hotel Sud Bahia , kvarteret mellan huvudstråken. Fenomenala sandskulpturer på stranden...nya varje dag.

UNIPRIX , Boulevard Hassan II , är ett ”varuhus” med fixed prices. Här kan man alltså få ett hum om vad en vara ska kosta. Här finns det mesta att köpa, kläder, läder, porslin, kannor, stenar, ja allt krimskrams man kan tänka sig. Vi handlade där nästan varje dag vatten, läsk, öl, vin, sprit, pålägg, godisdock ej bröd. Vi köpte bröd i en liten oansenlig diverseaffär två kvarter norr hotellet. Bröd subventioneras av staten,och kostar just ingenting. En rågkaka som man får ut 8 mackor av, kostade EN dirham = 80 öre. En penrich kostade 1,50-2 dir. och är dessutom mycket välsmakande. Bubbelvatten 5,50 för 1 liter. Det går åt vatten so själva den -kranvattnet ej drickbart. Åter till UNIPRIX...det är en upplevelse att handla där, och betalningen är mest intressant. En männska, förmodligen chefen, plockar upp varorna från en bastkorg, läser upp priset för en kassörska som slår in, och en tredje packar ner varorna i en svart plastpåse....


SALUHALLEN

MAT

En varmrätt på en bra rest. nere vid strandområdet, kostar 60-80 dirham. På vårt hotell kostade en varmrätt 30-35 dirham, och uppe i Talborjt kostade en trerätters 30 dirham. På krogen Coq D´Or bredvid Hotel Sindibad kunde man äta denna trerätters för detta facila pris...dessutom över-lastade de portionerna, så bara av den anledningen fick man nog.....det blev för mycket, så att säga. Men det är en otroligt härlig stämning där uppe, mycket trevlig per-sonal, glatt och otvunget. Finns det inget ledigt bord, tar man fram ett från garderoben och gör plats. Personalen har en härlig humor...ett finländskt sällskap var bordsgrannar och en beställde en ask Malboro. Yxi Malboro ? svarade kyparen, Yes svarade finnen, varpå kyparen kom med ett paket innehållande EN cigarett...å så garvade både han och finnarna...och vi. Där uppe får man inte dricka varken öl, vin eller sprit, så därför kallar man bubbelvatten för Marockochampage och Mynta-teet för Marocko-whisky. Krogen bredvid heter Tusen och en Natt, och kör på i samma stil. Rätt vad det är kommer några småkillar och kör ett saltomortalprogram av den svettiga typen, går runt med mössan, och försvinner till nästa ställe. En flöjtspelare som bara kan en melodi står vid bordet och tutar, och förväntar sig en slant, och två st lustigt klädda berber spelar något stränginstrument och sjunger, medan tofsen på mössan snurrar runt som en släng-gunga. Vid ett tillfälle kom polisen och tog den ena musikanten. TAGINE HETER BÅDE GRYTAN i STENGODS, OCH MATRÄTTEN. Kyckling och ris förekommer mest i grytan.

i Agadir ligger snett bakom Uniprix, och är i två plan. Bara att gå runt där och sniffa på alla kryddor , är värt besöket. Det var där jag hittade stenarna också. Saluhallen uppe i Talborjt än ännu häftigare. Ligger granne med krogarna Tusen-och-en Natt och Coq D´Or. Ville ta en bild....money, money sa slaktarn...never on my foot, sa jag och gick. Svenska hälsovårdsmyndigheterna skulle få spader om dom såg hur köttet behandlades.

KRYDDOR

KAKOR

Bakverk, som winer-bröd, bullar mm , mycket välsmakande, för att inte tala om kakorna...Det finns gott om kakbutiker, tillika kakbagerier. Rena rama kostverken och mycket stor sortering. De flesta sorterna kostar mellan 70 till 100 dirham per kilo. Ulla köpte med sig sin favoritkakor hem, 8,5 hektosom kostade 52,50 dirh, och när jag berättade förchefen att kakorna nästa dag skulle befinna sig i Sverige, skickade han med en extrapåse med ett antal smakprov. Brochettes- poulet-marinee blev vår favoriträtt, grillad marinerad kyckling.


FOTBOLL

STADS-RUND-TUREN

Redan dagen efter ankomsten ordnades Stadsrundturen. Rek. varmt att ta den. Turen tar tre timmar, och kostar 85 pengar per person= 68:-SEK.Värd vartenda öre. Nationalsporten nummer 1. Varje kväll var hotellets Turen tar oss runt på en stads-orientering i Agadir. lobby fylld av fotbollsfans som följde någon match i TV. Vi börjar med en tur längs strandhotellen och första stopI varje stadsdel fanns TV i någon bar där det var stor trängsel..obs endast män....och varje söndag vid c:a 1500 pet blir hamnen. En värld för sig. (ta med pass) Här får vi se hur en fiskauktion går till från en utsiktsär det match på STADE AL INBIAAT efter Boulevard hylla, där man blickar ner på hela härligheten och det Hassan II. kaos som råder. Går utmärk att fotografera. Vi kollade en match. Entrèn löstes i ett litet, litet hål, i en (utan att betala) Man får se det urgamla sättet att bygga mur. Två poliser på var sida, ett hundratal ungar utanför. båtar. En båt tar ett år att färdigställa och kostar c:a 1 milDet kostade 20 dirham för ståplats-det tog vi. När spelet jon dirham. Mahognystockarna ligger bredvid båt-skalen, var igång, släpptes alla in gratis.. och man täljer till ett stycke och applicerar, och efter ett De som betalade 50 dirham hamnade på sittplats , där det år så är det en båt.... Man får 30 minuter på sig att kolla fiskeförsäljarna i hamingick en flaska vatten och buga och bocka. nen, alla rostig fiskefartyg och allsköns kommers. Det Några danskar berättade det för oss...och så ”korvkihär är första dusten med allt detta förbannade prutande osken” ...bara den var värd entrén. Det bolmade och rök som fan från en liten kur, som var som förekommer överallt i landet. å värre skulle det bli...

omringad av ett 20-tal personer. Där grillades på öppen eld något korvliknande under rökutveckling som hade fått brandkåren att rycka ut här hemma... Otroligt snabb och teknisk fotboll, och när hemmalaget gjorde 1-0 visste jublet inga gränser-vilket liv-huva. Vi gick efter första halvlek, vi hade ju upplevt det hele, och Ulla var nog enda kvinnan i den c:a 2000-hövdade publiken. Matcherna på stranden har jag redan berättat om, och i Marrakech lirade ett gäng småpojkar fotboll med en boll gjord av papper omlindad med snören.


Nästa stopp är Kasbahn, gamla Agadirs centrapunkt, nu endast en förfallen borg med en fantastisk utsikt. Man ser ner över f.d.Agadir, där en del rester från katastrofen skymtar . Man tog dock ett beslut tre dagar efter jordbävningen att täcka över hela staden för att undvika epedemier i den just då rådande värmeböljan. Man använde bulldoozers och begravde allt som fanns kvar eller stack upp. Nåja, här uppe på Kashban kommer nästa attack...en gammal arab med en liten killing i famnen vill låta fotografera dig med killingen. En gammal tandlös krake med en trött orm vill också att du ska plåta honom när han pussar ormen, och en silversmyckenasare börjar med att vilja byta min Expressen-penna mot ett silver (hm) armband. Javisst sa jag, när han väser 200 dirham...Never on my foot,vi hade ju bytt... lämnar tillbaka armbandet och drar mot bussen. Under dessa 25 meter rasar priset från 200 dirh. till 20 dirham, och när jag fortfarande nobbar blir han förtvivlad och undrar hur det blir med pennan- keep it, säger jag, och han ser ännu mer förvånad ut. Vi passerar den enda rest som finns bevarad sedan jordbävningen, trappan till det kungliga palatset. Den är i förvånansvärt bra skick. Sen en tur förbi en jättestor campingplats, nu fullbelagd med husbilar, en övningsbana för körkortsaspiranter och sedan en tur genom de fina kvarteren. Att notera: Det finns TVÅ rattar i alla övningsbilar i Marocko.... Vi åker också förbi den stora souken Souk Al Had Souk Alsabt , på Rue Chair el Hamra. Vi sveper runt affärsdistriktet och åker upp mot Talborjt-området och Hantverkscentrum, Ensemble Artisanal.

FÅNGA DAGEN-CARPE DIEM

Här dyker nästa ”fenomen” upp... Vattenbäraren...en gube utklädd i röd fransig lullig clowndräkt behängd med allehanda dryckesmått och så en pingla, som han ständigt vill göra sig uppmärksam med.+ sin vattensäck. Långt tillbaka i tiden var detta en accepterad befattning, nu är det bara en turistattraktion. De vill bli fotograferade för en slant, och när jag plåtade vattennasaren och Ulla tillsammans gav jag Ulla slanten... då trodde jag han skulle svimma. Hantverkcentrum både tillverkar och säljer. Man kan måttbeställa skinn, läder, nappa -kläder, och få dem på några dagar, men framför allt, man får ett riktmärke på vad saker och ting SKA kosta. Vi överlevde första närkontakten med Marocko, utan större adrenalinanfall, mycket tack vare en god vän, som tipsat och berättat om livet där nere. (Doktor Urban Alm)


PRISER OCH PRUTNING

Här uppstår kultur-både krockar-och chockar... Det är i princip ingen djävla ordning på någonting, och man har inga ramar, inga riktmärken att gå efter. Det är endast det pris man själv sätter upp som själigt, som gäller. OM man bestämmer sig för att den där mattan får kosta mig 100 SEK, så prutar men ner den till 120 dirham, även om priset börjar runt 2000. Ja så satans ruttet är det-reseföretagens sköna omskriv- ning att det är en gammal sed och form av socialt um-gänge köper jag inte en bit av. De gör allt för att skörta upp och lura turisterna på så mycket pengar som möjligt...det skiter totalt i En av våra fantastiska reseledare Jasine Assmann gav oss det sociala umgänget. följande råd vad beträffar tiggare: Gamla och handikappa- Här några exempel: 1. Det första med penn-bytet vid Kashban berätde är OK, för övrigt Njet. På en av utflykterna stannade vi och fotograferade getter tade jag om under Stadsrundturen. 2. Ormtjusaren vid Kashban, Gratis, Gratis, sa i träden...när get/fåraherden förde ett ovårdat språk, det tandlösingen och höll upp ormen...pang, pang, rasbåde hördes och syntes. Vi trodde han var förbannad för sel, rassel..... 20 dirham ! att vi fotograferade...nähä, han var förbannad för att vi gav tiggarungarna pengar...”det är Ni som gjort barnen till Fan du sa ju att det var gratis.....Han inte förstå... Du får tio....20, sa han, å så tjabb-lade vi på. Han tiggare”... å det ska man veta...så fort bilen, eller bussen fick 10 men jag muttrade om att det var gratis från stannar med turister, så omringas man av tiggare, tuggbörjan...då fick jag köra ett gratisknäpp....skitgube ! gummi-försäljare, och vad-fan-som helst-för-säljare. 3. Vattenclownen som fick dåndimpen när Ulla fick Lyfter Du kameran kostar det dirham..... 2 dirham (Stadsrundturen) Det kan ju också vara så att man tycker det är värt två dirham att få en kanonbild på en tandlös berber eller en gullig unge-då pröjsar man.... En man med förvridet ben stapplade fram på gatan-han fick 2 dirham. Vi gick och handlade-återvände och han dök på oss igen...så kände han igen oss och bad om ursäkt Enl. koranen kommer du närmare himlen när du ger-därför är det du som ska vara tacksam-inte den som får !

TIGGARE


*I ett skyltfönster hittade Ulla en necessär i ”guld” som hon hemskt gärna ville ha-det här blev första riktiga prutdusten... Utgångsbudet var 160 dirham (128:-) 100 dirham var mitt bud....priset sjönk 140, 130 men jag stod på mig, 100 och så gick vi. Hallå, skriv ner ditt sista bud...å då gjorde jag det. 100 no...å så gick vi igen....Då OK för 100.....satans rufflare. *Mattnasarna på stranden.Det trampar nog runt ett 10-15-tal samtidigt varje dag. Faktiskt skitsnygga mattor 200x140 (fanns en mindre version också), läckra mönster, läckra färger. Utgångsbudet 200 dirham...men nere i 100 efter visat ointresse. Vi köpte i början av vistelsen, så vi betalade 120, trots pris på 100...orutinerat. Men vi är nöjda med priset ändå , 96:*En dag när vi sitter vid vår oas och utjämnar vätskeförlusten, får vi kontakt med ett Irländskt par. Frun hämtar pengar hos mannen som liksom vi sitter i baren. När hon återvänder med mattan frågar jag vad hon betalt...70 dirham !!! Duktigt, säger jag....jo när dom hoppade på mig och ville ha 200, sa jag att jag betalt 70 dagen innan......å så fick jag den för 70 ,berättar damen från Irland. 6. Munkförsäljarna..finns också på stranden. Skitgoda munkar och de börjar med 5 Dirham per munk..... men det ska man få TVÅ munkar för.

ÖKENROSEN

En stenart som finns i Sahara, men som lär vara på upphällningen. Har t o m hört att brytningen har stoppats. Nåja, min dotter Anette, ville ha en ökenros, och jag be-gav mig in i souken bakom UNIPRIX. Frågade en kille om det fanns stenar någostans, och han visade mig till sin ”bror”, som genaste satte igång att plocka fram sten medan han berättade om alla svårigheter. Han åkte själv till Sahara och plockade ?? OK det var en trevlig rackare, stor, yvig, Tore Skogman-glugg och oj vilka strapatser att hämta sten, och oj vilken fin människa jag helt plötsligt var. Från utgångsbudet 400 dirham, inköpte jag ökenrosen för 100 dirham (80:-SEK) och det tyckte jag var skäligt....men sen började karusellen. Under några tidningar plockade han fram en kartong med fossiler från Sahara, och visade en nästan porträttliknande bild på en av fossilerna i en tysk faktabok. Vad vill du ge för den här, frågade han ? Nä, jag ska inte ha nån mer sten, det är min dotter som ska ha ökenrosen....Vad vill du ge ? Djävla tjatgubbe... jag kan tänka mig en sten till för 100 dirham, inte mer..... not interested, men stenfan var fin....och han såg att jag var sugen. Till slut frågade jag vad den kostade ....1500 dirham. Aldrig i livet, jag är så nöjd med ökenrosen, tack snälla, ajö, ajö.....men hallå, 1400, 1300, 1200, bara för att du är en sån fin människa 800.....nej tack...å han fortsatt. Vad vill du ge ? 100 dirham upprepar jag . Skriv ner ditt sista bud...Jag skrev 100 Dirham. 150 Dirham-säger han plötsligt-snacka om prisras. Då slog jag till, jag ville inte plåga varken honom eller mig själv längre. När han slår in den , säger han...det är vad jag gett, kan jag inte få 20 till mig själv ? Trots att jag kan ta gift på att han ljög, så fick han 20 dir-ham till, och jag gick därifrån. Ska låta värdera fossilen här hemma.


*Fräckast av alla var den som träffade på min vän där nere, som var på väg till sin affär för att handla. Ska du till butiken ? Javisst, sa Bernt, och gick vidare... Stopp, stopp, dom har stängt, kom här, kom här.... Han tjatade lite för intensivt, så till sist bad Bernt honom fara åt h-vite, och fortsatte mot affären... In`t fan hade dom stängt !!

UTFLYKTER

Normalt brukar vi ”upptäcka” länderna på egen hand, men här avstod vi efter motsägande informationer. Lätt som en plätt, sa en del, passa er sa andra. Språksvårigheter framför allt, mutglada poliser var ett annat ”mot”-argument. Stannar du i en by på ett torg har du 20 ungar runt bilen...vad fan gör du då ? Snackar arabiska, franska ? Vi åkte med Fritidsresor på två *Ulla ville ha en kaftan, en hellång klänning som handsydd med broderier runt halsen och framsidan ko- turer, som blev helt fantastiska upplevelser, beroende star 2-3000 dhs. Den maskinsydda varianten, en enkel på de otroligt kunniga och trevliga tjejerna som ledde resorna. sak i bomull kostar 100-150 dhs. Utgångsbudet var 350 dhs för en, men efter sedvanlig prisförhandling blev priset 300 dhs för två stycken. Vi var dagens första kund, och det betyder lycka, och därmed ”prissänkning”...

Det här storkparet häckade down town Essauira.

MATTOR, MATTOR, MATTOR........

HUNDRALAPP

Carpe Diem


FOTOSAFARI i ATLASBERGEN

Den lilla bergsbyn Tafraout var vårt huvudmål. Vi får en speciellt upptryckt karta över dagens äventyr med personlig ”Go tur-hälsning” av vår tour-guide Maria Larsson från Gotland. Första stoppet blev när vi fick se getter i träden (se eget kapitel) och sedan flera stopp vid speciellt fina passager. Vad som inte stod i utflykts-programmet, blev en av Marocko-resans höjdpunkter. Ett besök i en bergsby där det bor 16 personer. ”Hövding” , överhuvud, eller helt enkelt ansvarig för dessa människor är Jamal,( 29 år ) Han har studerat i Casablanca, jobbat på restau-rang, men återvänt som byansvarig till denna lilla by, som från vägen sett, såg obebodd ut. Byn låg på en bergs-knalle c:a 100 meter upp i luften. Äldsten är mellan 98 och 108 år, och han satt där och nickade förnumstigt åt oss storögda turister. En annan släkting med stora gula tänder, kanske bara 92,5 ?, nickade OK när jag med kameran frågade om jag fick ta en bild....Ett mångårigt uppbyggt förtroende mellan Jamal och Fritidsresors personal, har gjort detta besök möjligt. Vi tas emot i deras hem. Jamal demonstrerar hur man lagar till mynta-te, häller och blandar, häller tillbaka och sockrar, och serverare med så hög stråle som möjligt från två tekannor, ner i en ganska liten glaskopp. Resebyråtjejerna säger, att ju mer du dricker detta mynta-te, ju mer tycker du om det....å fan jag håller med. Ulla höll på att få spader över mitt tedrickande ...å jag som aldrig druckit te tidigare. Så kom det in nygräddat bröd, tillsammans med två olika dip. Ett honungsdip och ett nötdip. Underbart gott, och så fick vi gå in i deras vardagsum och se hur de framlevde sina dagar. En otrolig upplevelse. Denna by har ingen egentlig adress, men byn ligger i Ougnidiff-området, och chefen heter alltså Jamal.


TAFRAOUT, var en liten intensiv by med livlig

soukhandel...argan-olja, mattor, baboucher med gummisula, (den mest populära souveniren) Ulla investerade i ett par naturfärgade saker i kamelskinn för 100 dirham...ett gott köp. Efter en härlig lunch med HARIRI-soppa (kyckling) som förrätt och TAGINE, Rindfleisch mit Mandeln och apelsin till dessert för 60 dirh/pers. for vi vidare mot TIZNIT. Tagine är namnet på ett lergodsfat med konformat lock. Det kallas även maträtten som tillagas i denna gryta. Uppe i bergen, c:a 50 km före Tiznit på högsta nivån låg lyxhotellet KERDOUS **** A, byggt spec. för USA- turister. En svindlande utsikt. I Tiznit besökte vi en silversmedja och dito affär och fick se lite hur de arbetade...jodå, där satt två små pojkar bredvid sin pappa och jobbade. Barnarbete, javisst, men bättre det än att ungarna springer ute och tigger. Här lär dom sig dessutom ett yrke. Åter Adadir vid 1930-tiden


TRÄDKLÄTTRANDE GETTER.

Ja det är faktiskt sant fast först tog jag det som en skröna... Ett träd, arganträdet, hotas av utrotning enl. experterna, har en synnerligen taggig kostym. Träden bär dock en frukt, som är mycket åtråvärd. Därför är det ju förbannat praktiskt att getterna hoppar upp i träden , äter upp frukterna, och sedan skiter ut kärnorna. Det är nämligen kärnorna som är mycket eftertraktade. Kvinnorna plockar upp kärnorna i getskiten och pressar ut denna fantastiska olja som heter argan-olja. Bra för huden, mot exem, reumatism, psoriasis, och bra att steka mat i , ja helt enkelt en universalolja.... Nu vet vi vad getter ska användas till.....


Tizniz


ESSAOUIRA

Det här var en två-dagarsresa, 1000 dir per person. I resan ingick förutom resa och förnämlig guidning, middag, dubbelrum på Hotel Toubkal (mkt bra) frukost och lunch i Marrakech. Vi åkte efter Altantkusten norrut och passerade små fiskebyar och enorma husbils-campingplatser. En jätteflock dromedarer betade på sluttningen mot den blåa Atlanten, och efter c:a 170 km anlände vi den lilla pittoreska fiskestaden Essaouira. Lugnt och fint tempo, ingen stress, inga försäljare som ryker på oss, en idyll helt enkelt. Staden blev känd i slutet av 60-talet som en tummelplats för hippies, efter det Jimi Hendrix besökte staden. Numer är Essaouire ett tillhåll för windsurfare,konstnärer och livsnjutare.Hantverkskvarter och souk, medina, dock i mindre omfattning än i Agadir. Här jobbar man mycket med thuja-trädets rot och stam, och vi besökte en stor butik med tuhjaprodukter. Intressant och mycket billigt..... Ute på hamnpiren ligger en av de bästa restaurangerna, och du går själv och väljer ut den hummer, eller den fisk du vill ha tillagad....å så iväg in i landet mot Marrakech.


Thujatr채


H채r spelades den svanska filmen JERUSALEM in !


MARRAKECH

Vi började med en smygstart och kollade området där Marrakech-borna tillbringar sin söndag. La Menara, en vattenreservoar i utkanten av Marrakech. Familjevis sitter man under olivträden och har pickn ick, långt från kaoset och infernot på Gycklarnas Torg mitt i Marrakech. Dit körde bussen sedan-rakt in i gettot, som naturligtvis blev en smärre bild-ljud och trängselchock. För att hämta andan gick vi upp på taket till CAFE GLACIER och hade ett behagligt ”avstånd” till Djemaa el Fna (Gycklarnas Torg). Det kostade en Coca-Cola att komma upp där, och det var det sannerligen värt (6dhs). Här fanns musiker, dansare akrobater, ormtjusare (slange-temjer på norsk) sagoberättare, skrivare, tandutdragare, spågubbar och försäljare av alla de slag. Kl l800 drar man fram matvagnar och halva torget förvandlas till en jätte-utomhus-restaurang. Vi strövade fritt någon timma, och sedan kom bussen och trp oss till det lugna fina hotellområdet, där bl.a. Hotel Mamonia ligger, ett av världens 10 största hotell. Vårt hotell Hot TOUBKAL, låg granne med Mamonia. Snyggt rent stort dubbelrum, balkong mot stor trädgård, ren och fin toalett. Gemensam middag på hotellet, en god trerätters plus en flaska rött, Cabarnet President (85 dirh) Tidig väckning, frukostbuffe, å så iväg på nya äventyr. FAKTA:Stad i centrala Marocko. C:a 602.000 innevånare. Marrakech grundades 1062. Moské och stadsmur från 1000-talet. Centrum i ett konstbevattnar jordbrukscentrum. Islamiskt universitet, konstmuseum. Marockos konimi grundar sig på utvinning av fosfat.

Gycklarnas Torg.

DJEMAA EL FNA,

KONTRASTER

MATTAFFÄR !!


Gycklarnas Torg. DJEMAA el FNA


MAJORELLES TRÄDGÅRD

skapad avYves Saint Laurent. Stilrent, skarpa färger och imponerande växter. Huset i trädgården, är det enda i Marrakech som inte är rosa...det här är koboltblått. Högsta minareten heter Koutoubia, och är 70 meter hög. Den kyliga och stillsamma gravplatsen vid Saadigravarna från 1500-talet, som byggdes av Ahmed el Mansour och dekorerades med guld, onyx och ital iensk marmor, som han bytte till sig mot dess vikt i socker, plus en kort visit i Bahia-palatset, som byggdes i Andalusisk stil i slutet av 1600-talet, är vad vi hinner före lunchen. Här ”dödades” också myten om harem! Lunchen intar vi i en palatsliknande restaurang. Soppa och Tagine-kyckling med saffransris, plus frukt=kanongott.

FAKTA:

On 1st August 1936, Yves Mathieu Saint Laurent was born in Oran, Algeria, where his father worked in insurance. When he was a child, they moved to France. Majorelle Garden and Museum of Islamic Art in Marrakesh In the 1920s the French artist Jacques Majorelle had it made, complete with pools, banana trees, coconut palms, and houses in a fantastic dark blue colour. The wonderful garden is alive with the sound of birds, its incredible cacti standing out in sharp contrast against the blue facade of the villa.  The gardens have later been taken well care of the French couturier Yves Saint-Luarent, who have added a private museum of North African artefacts and a collection of Islamic art. The gardens serve as a museum, and is open to Yves M Saint Laurent är en av världens förnämsta modeskapar.


Sen blir det ”medinan”i Marrakech´s äldsta stadsdel. Vi kryssar genom hantverksdelarna och labyrinterna tillsammans med en lokal guide, som man måste ha med sig. Besöker en kryddbod, där det sniffas och luktas och är allmännt trevligt.Kryddor inköpes och ägaren pratar en skandinavisk , fullt godkänd blandning...å rolig som fan var han också. Sen några timmar på fri hand, på och runt omkring Gycklarnas Torg och en Cola och munk på Cafe Glacier tills det är dax att dra sig mot bussen, fvb Agadir. Oj vilka dagar, vilka platser !

Carpe Diem


VÄXLING/SAFE

Det här gjorde vi av med: SEK 4500 100 Safe-aktiverare köper Du i receptionen. Det kostade 280 US Dollar 5000 Dirh för två veckor. Ett ganska stort kassaskåp i rummet, Pesetas FIM 100 där jag fick in två kamerautrustningar, film, 2 st whiskyflaskor, 1 literMartini, plånböcker glasögon mm.mm. Eftersom hotellet inte gillade att man handlade mat och Vi skickade 39 vykort. Korten kostade 1-2 Dirham /st äter på rummet, låste vi även in ”förbjudet” handlande i och portot var 6 Dirham = 288 Dirh. = Sek 230:kassa-skåpet...Sardiner, Parma-skinka, ost och bröd.. Vi handlade på Arn och ombord på Blue Scandinavia: Undrar vad de sagt om de vetat ?? 2 literBallantine 178:Pengar växlar man på hotellet. Det är fast kurs, var du 1 liter Martini Bianci 59:än växlar-ett mycket bra system. 179:Växla mindre summor ju närmare hemresedan Du kom- 1 limpa Malboro Light l liter Koskinkorva 60% 89:mer. Man får inte ta med sig Dirham ut ur Marocko. Farenheit, deo + After Sh 366:Man kan växla tillbaka Dirham på flygpl. till dollar eller 1 1/1 Contreau 135:mark. ...Systembolaget-släng dig i väggen ! En stor glaskula finns på flygplatsen där man kan lägga alla mynt. De pengarna går till ensamma mödrar med barn, som är HELT utstötta av såväl egna föräldrar som Marokanska samhället. Ett särskilt OBS till Fritidsresors Maria Larsson och Jasine Assmann som på ett utomförträffligt, trevligt, roligt och inte minst kunnigt sätt hade hand om resorna till Atlasbergen och Marrakech.

Vi handlade film och saker för 1782 Dirham = Sek 1425:- bl.a 6 Kodak Elit II Kamelbabusher, matta (2x140m), 2 äggkoppar-2 mässings-dromedarer,3 st alabasterägg. 6 st tuhjatärningar, tuhjaskål, kryddor, necessär, paraply, Lokala ölet heter FLAG. 17-20 Dirh. på uteservering. 2 st kaftaner,(hellång klänning) Finns i ett otal färger, mönster och kvaliteter, 300 dhs. Bananlikör Cazanove kostar 150 Dirham för 70 cl, me- En ökenros, en fossil och ett fång rosor. OBS Ta med kulspetspennor-stor bristvara i Madan Cointreau kostar 175 Dirh. för 35 cl. KSAR heter ett Marokanskt rödvin och kostar 32 Dirh. rocko. =SEK 25:60.Bra ! Diafilm, Kodak Elite II , 36 bilders kostar 65 Dirham. De börjar på 70 men kryper ner till 65. Även här ska det prutas.... 1998 hette Kungen HASSAN II. En ask Marlboro Light kostade Dirh 26:50 = SEK 21:20.

INCH´ALLAH är ett uttryck man använ-

der ofta och gärna. Det betyder...om Gud vill, alt om Allah vill. Jag har dock modifierat det lite och säger

INCH´ULLA´ !! ha, ha......


Löksoppa, Gulaschsoppa plus en pilsner = bra och lätt lunch. Finns på de flesta restauranger. Billigt dessutom ! En trevlig öppen plaza är Centre D´Accveil med härliga uteserveringar och bra koll-på-folk-plats. Ta av från Hassan II. Där ligger också Musee Municipal. Nötter på dragkärra. Fråga INTE vad det kostar...dom bara öser på tills påsen spricker..och lyssnar INTE på vad du säger. 40 Dirham var lärpengar för mig. Nästa gång fick han 10 Dirham. och jag fick en ganska stor påse.... Fågelparken i centrala Agadir kostade 5 Dirham i entre. Det roligaste var en katt som irrat sig in bland alla fåglarna och fick mer eller mindre spader över alla pippisar. De satt dock oåtkomliga i burar med finmaskigt nät. Tji fick katten... Det blev till slut 25 diarullar x 36 rutor....= 900 knäpp.....de flesta helt godkända !! Exempel på vykorten vi skickade till våra vänner i FREDHÄLL 980230 Sverige ! Tog en snabbkurs i de arabiska skrivtecknen.......ha, ha, ha !

Bengt Jansson

Bon voyage and Haaaapy landing !

FAKTA: Folkmängd 30,6 milj. inkl Västra Sahara Huvudstad: Rabat-Salé 1,4 milj. Språk: Arabiska, franska Religion: Islam, Medellivslängd: 69 Analfabetism: 56 %. Statsskick: Monarki Regeringschef: Abderrahmane El Youssoufi Valuta: Dirham Nationalitetsbeteckning: MA Källa: Faktakalendern 2003


MAROCKO 1998  

Märkligt, mystiskt spännande

Advertisement
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you