Issuu on Google+


1.

2.

Innehållsförteckning / Table of contents Let your dreams come true...................................................... 2-3 Livet i en kåkstad i Sydafrika..................................................... 4-5 Townships, squatter camps, informal settlements................ 6-7 Life Zone....................................................................................... 8-9 Filmen/The Film........................................................................ 10-11 Workshopen/The Workshop................................................ 12-15 Bilder från workshopen/Photos from the workshop...... 16-27 Dvd-skivan/The Dvd-disc........................................................28-29

Foton från workshopen / Photos from the workshop

Foto/photography: Anna Larsson (förutom barnens bilder från workshopen / except the children’s pictures from the workshop) Texter/texts: Maria Bohlin Grafisk formgivning/Graphic design: Hanna Eliasson


3.

4.

LET YOUR DREAMS COME TRUE!

S

ivuyile “Reggie” Nontombana är 13 år och drömmer om att bli fotbollsproffs en dag. Han bor i en av kåkstäderna i Kapstaden i Sydafrika, och har växt upp omgiven av våld, alkoholism och droger. Hans förutsättningar att nå sin dröm är inte de bästa. Men när Reggie var sex år fick han kontakt med Life Zone, en organisation som använder fotboll som ett sätt att skapa gemenskap och hjälpa barn och ungdomar.

i dag, men att vi samtidigt väcker hopp för framtiden genom att skildra hur människors engagemang kan göra skillnad. Projektet har genomförts med stöd av Film i Dalarna, Kulturrådet, Filmpool Nord, Film i Värmland, Filmcentrum Syd och Peace & Love Foundation. Ett stort tack till dessa aktörer och ett stort tack till alla samarbetspartners och deltagare!   

Projektet “Let your dreams come true” startade 2012 och har resulterat i dokumentärfilmen “Reggie – pojken som bär en dröm på sina axlar”. Den skildrar Reggies liv och drömmar, Lifezones engagemang och förutsättningarna för svarta och färgade barn i Kapstadens kåkstäder i dag. Filmen är ett samarbete mellan svenska Råfilm i Malmö och sydafrikanska Snapshot Mobile Cinema i Kapstaden. Inspelningarna gjordes huvudsakligen i Sydafrika, men även under tre fotbollsturneringar i Sverige som Life Zone deltog i sommaren 2012. I början av 2013 genomfördes också en fotoworkshop med barn i Kapstaden under två veckor, med både svenska och sydafrikanska handledare.

S

Vi är tacksamma för att ha fått möjligheten att skapa ett så viktigt och spännande projekt. Förhoppningen är att det sprider lite mer kunskap om de hårda livsvillkoren för många barn och ungdomar i Sydafrika

Anna Larsson, Råfilm ivuyile “Reggie” Nontombana is 13 years old and dreams of becoming a professional soccer player one day. He lives in one of the townships of Cape Town in South Africa, and grew up surrounded by violence, alcoholism and drugs. The odds were not in Reggie’s favor. But when he was six years old, he got in touch with Life Zone, an organization that uses soccer as a way to create a sense of belonging and help children in the community. The project “Let your dreams come true” started in 2012 and resulted in the documentary “Reggie – the boy carrying a dream on his shoulders”. It portrays Reggie’s life and dreams, Life Zone’s dedication to help children, and the living conditions for black and coloured children in Cape Town’s townships today. The film is collaboration between Swedish Råfilm in Malmö and South African Snapshot Mobile Cinema in Cape Town. The recordings were made mainly in South Africa, but also at three soccer tournaments in Sweden that Life Zone participated in

during the summer of 2012. In early 2013 the second part of the project took place, a twoweek photo workshop with kids in Cape Town, with both Swedish and South African tutors. We are grateful to have had the opportunity to work with such an important and exciting project. Our hope is that it can contribute to a little more knowledge about the real harsh living conditions of many children and young people in South Africa today, but that it also gives hope for the future by depicting how people’s involvement can make a difference. The project was conducted with the support of Film i Dalarna, Arts Council, Filmpool Nord, Film i Värmland, Film Centre South and Peace & Love Foundation. Thank you! And also a big thanks to all partners and participants! Anna Larsson, Råfilm


5.

6.

LIVET I EN KåKSTAD I SYDAFRIKA

K

åkstäderna i Sydafrika började först växa fram som ett resultat av apartheid. Regimen bestämde att vita, svarta, färgade och asiater skulle leva åtskilda. Det började med rasåtskillnad på t ex postkontor och tåg, men 1966 genomförde det regerande Nationalistpartiet tvångsförflyttningar för att skapa ett exklusivt vitt hemland i Kapstaden. Tvångsförflyttningarna fortsatte sedan i hela landet. Men de vita behövde fortfarande den svarta arbetskraften i städerna och resorna till arbetet blev orimligt långa. För att slippa resa långt började många svarta bygga enkla skjul att bo i utanför städerna, och så började kåkstäderna växa fram. I dag är många kåkstäder en blandning av enkla skjul, utan vatten, elektricitet eller

avlopp, och små hus som många gånger kan vara trevliga och välskötta. Men gemensamt för alla som bor i kåkstäderna är segregationen och våldet som alltid lurar runt hörnet. Men trots att apartheid har bytts ut mot demokrati i Sydafrika växer det fortfarande fram bosättningar som består av enkla skjul. Bostadsbristen tvingar många fattiga sydafrikaner att bygga sina egna hem, utan tillstånd och med det material de kan få tag på. Även tvångsförflyttningar pågår ännu i dag, när bosättare tvingas bort från dessa ”informal settlements”. Eftersom de inte erbjuds andra bostäder blir de tvungna att bygga ett nytt skjul någon annan stans, och ofta förlorar de sina ägodelar under tvångsförflyttningen.

The Kensington Informal Settlement , där dokumentärfilmens Reggie bor, växte fram för ca 18 år sedan och där bor nu runt 100 personer. Reggies mamma dog när han var sex år. Då var hans pappa sedan länge borta ur bilden, och ingen av hans släktingar kunde ge honom ett hem. Då tog hans fostermamma Rebecca Naidoo hand om Reggie, trots att hon redan hade både barn och barnbarn att ta hand om. I hemmet bor 8-12 personer, det varierar lite. De har bara tre sängar, så de sover bredvid varandra och på golvet. Under de regniga sydafrikanska vintrarna blir det ordentligt kallt och fukten lägger sig över allting. Då sover de med ytterkläderna på.

Reggies fosterpappa Steven har till slut lyckats få tag på rör som han monterat som vattenledningar in i hemmet, men något avlopp har de inte. Smutsvattnet får bäras ut med hinkar. Deras toalett består av en hink och en toalettsits som står i ett av de små rummen. Antingen får man gå på toaletten utan avskildhet eller får man gå till de smutsiga offentliga toaletterna utanför, som sällan fungerar som de ska. Det finns de som tar hand om varandra i bosättningen, som Reggies fostermamma, men det finns också gott om alkoholister, missbrukare och gangsters. Reggie var tidigare ganska aggressiv och hade problem med skolan, och utan Life Zone och fotbollen hade han lätt kunnat lockas in i en destruktiv livsstil.


7.

8.

Townships, squatter camps, informal settlements

T

ownships of South Africa first began to emerge as a result of apartheid. The regime decided that white, black, coloured and Asians should live apart. It started with the racial segregation on e.g. places of employment such as post offices and on trains, but in 1966 the ruling Nationalist Party implemented forced removals in order to create an exclusive white homeland in Cape Town. Forced removals continued throughout the country. But the white people still needed the black labor force in the cities, and to commute to work from the “homelands” could take many hours. To avoid having to travel far, many black people built shacks to live in, just outside the cities, and the townships began to emerge.Today many townships are a mixture of shacks, without water, electricity or sanitation, and small houses that can be pleasant and well-kept. But common to all who live in the townships is segregation and the violence, always lurking around the corner. Despite the fact that apartheid has been replaced by democracy in South Africa, new settlements with simple shacks are still emerging. The housing shortage is forcing many poor South Africans to build their own homes, without permission and with the materials they can find. Forced removals are also still in progress today, when settlers are forced away from the “informal settlements”. Since they are not offered somewhere else to live, they will have to build a new shack somewhere else, and often they lose their possessions during the forced removal.

The Kensington Informal Settlement, where Reggie, the key subject in the documentary film, lives, started to emerge about 18 years ago, and is home to around 100 people. Reggie’s mother died when he was six years old. His father was out of the picture and none of his relatives could give him a home. But his foster mother Rebecca Naidoo took care of Reggie, even though she already had children and grandchildren to take care of. Now 8-12 people live together in her shack, it varies a bit. They only have three beds, so they sleep next to each other and on the floor. During the rainy South African winters it gets really cold when moisture settles over everything. Then they sleep with their clothing on. Reggie’s foster father Steven finally managed to get hold of some piping, and has installed water lines into the home. But they have no sewer. The used water must be carried out with buckets. Their toilet consists of a bucket with a toilet seat on top, which is placed in one of the small rooms. Either you go to the toilet without privacy or you have to go to the very dirty, often malfunctioning, public toilets outside. There are those who take care of each other in the settlement, like Reggie’s foster mom, but there are also plenty of substance abusers, alcoholics and gangsters. Reggie was previously quite aggressive and had problems in school, and without Life Zone and soccer, he could easily have been drawn into a destructive lifestyle.


9.

10.

Life zone och turneringarna i Sverige and the tournaments in sweden

O

rganisationen Life Zone har funnits sedan 1997, och har använt fotboll som ett verktyg för personlig och social omvandling sedan 2006. Life Zone grundades av Jeremy Wyngaard, en före detta professionell fotbollsspelare och numera fil dr i praktisk teologi vid Stellenbosch University, och han är huvudansvarig för organisationen. Organisationen har genom åren knutit till sig många volontärer och samarbetspartners, och har i flera år deltagit i fotbollsturneringar i Sverige under somrarna. Under 2012 deltog Life Zone-lag i olika åldrar - både flickor och pojkar - i Storsjöcupen i Östersund, Piteå Summergames och Dalecarlia Cup i Borlänge. De fick med sig två segrar hem, och ett tredje lag, flickor -12, var bara ett mål från att gå vidare till finalen i Dalecarlia Cup. Turneringarna i Sverige var också en chans att komma bort från den egna tuffa vardagen och bara få vara barn, skratta och ha roligt. De bodde hos svenska familjer och fick möta svensk kultur, men också andra kulturer eftersom lag från olika delar av världen deltog i fotbollsturneringarna.

T

he organization Life Zone was founded in 1997, and has been using soccer as a tool for personal and social transformation since 2006. The organization was founded by Jeremy Wyngaard, a former professional soccer player who has now obtained his PhD in Practical Theology at Stellenbosch University, and he is the Chief Operating Officer of the organization. Life Zone has over the years established links with many volunteers and partners, and has for several years participated in soccer tournaments in Sweden in the summer. In 2012 Life Zone teams from different age groups - boys and girls - participated in Storsjöcupen in Östersund, Piteå Summer Games and Dalecarlia Cup in Borlänge. In two cases Life Zone teams won their age group, and a third team, girls -12, was just one goal away from advancing to the final of the Dalecarlia Cup. The soccer tournaments in Sweden are also a chance for the children to get away from their harsh everyday life – just to be children, laugh and have fun. During the tournaments they also lived with Swedish families. They were introduced to Swedish culture, but also other cultures, as teams from different parts of the world participated in the soccer tournaments.


12.

11.

Filmen

the Film

”Fattigdomen och alla sjukdomar kändes tungt att ta in, men att samtidigt mötas av så mycket glädje, värme och “ubuntu”, att man bryr sig om varandra, har varit väldigt fint. Detta kommer alltid att finnas med i hjärtat.”  Anna Larsson, Råfilm

D

okumentärfilmen “Reggie – pojken som bär en dröm på sin axlar” är ett samarbete mellan Råfilm i Sverige och Snapshot Mobile Cinema i Kapstaden, Sydafrika. Utan detta samarbete hade det varit mycket svårare att komma nära personerna i filmen, och det hade också varit mycket mer riskabelt att filma i Sydafrika. För en vit filmare i en kåkstad är det omöjligt att smälta in, så det var nödvändigt att få råd och hjälp av de sydafrikanska kollegorna. Man kan inte plocka fram kameran och filma när som helst och var som helst, då kan man snabbt bli av med utrustningen och i värsta fall bli utsatt för våld.

Att vi som gjorde filmen kommer från olika kulturella och ekonomiska bakgrunder gav projektet oerhört mycket. Filmarna Anna Larsson från Sverige och Bulelani Mvoto från Sydafrika åkte till varandras länder för att filma, och såg med ”nya” ögon på omgivningarna och livet där.

T

other’s countries to make the film, and saw with “fresh” eyes on the surroundings and everyday life.

he documentary film Reggie – the boy carrying a dream on his shoulders is a result of collaboration between Råfilm in Sweden and Snapshot Mobile Cinema in Cape Town, South Africa. The collaboration gave Anna Larsson from Sweden better opportunities to gain the trust of the people whom she was filming, and it also contributed to keeping her safe. For a white filmmaker in a township, it is impossible to blend in, so it was necessary to get the advice and assistance of the South African colleagues. It’s not possible to pick up the camera and shoot whenever or wherever you want.Your equipment could easily be stolen and you could be exposed to violence. The fact that the filmmakers come from different cultural and economic backgrounds was very beneficial to the project. Filmmakers Anna Larsson from Sweden and Bulelani Mvoto from South Africa visited each

Efter att ha filmat i Sydafrika bär Anna Larsson med sig så många otroliga erfarenheter men också en stor respekt och beundran för den kärlek Lifezone sprider till sina medmänniskor- det är så mycket mera än en fotbollsorganisation!

Filming in South Africa gave Anna Larsson many incredible experiences, but also a great deal of respect and admiration for the love that Life Zone is spreading to people in the community – they are much more than a soccer organization!


13.

14.

workshopen U

nder två veckor i februari 2013 deltog tio barn från Life Zone i en fotoworkshop med Anna Larsson och Alex Veitch från Råfilm i Sverige. Det viktiga med workshopen var att barnen skulle få upp ögonen för vad bilder kan berätta och hur man med hjälp av lite kunskap om t ex utsnitt och perspektiv kan göra bilden mycket mer intressant och talande. De fick fotografera sin egen vardag och hemmiljö, men de fick även diskutera kring bilder från dagstidningar och reklam. Frilansfotografen Lindeka Qampi deltog

också workshopen. Som svart sydafrikan och kvinna fungerade hon som en förebild för barnen. Hon kunde också berätta om hur det är att jobba som fotograf just i Sydafrika, vilka speciella utmaningar det innebär. Några av barnen hade aldrig tidigare ägt en bild av sig själva, än mindre haft tillgång till en kamera. Andra barn hade egna kameror hemma och hade fotat lite tidigare. Barnen kom från fem olika skolor och från väldigt olika bakgrunder, och deras

möten i workshopen gav dem insyn i andra barns livsvillkor. De kameror som användes under workshopen skänktes till Life Zone för att organisationen ska kunna fortsätta med fotoworkshops. Tanken är att de barn som deltog i workshopen ska bli mentorer och föra sina kunskaper vidare till andra barn.

Medverkande på workshoparna i Kapstaden: Participants on the workshops in cape Town:

Jamy-Lee Plaatje Thakira de Vries Ganeefah Lee Michael Smith Wayde Klaasen Sivuyile Nontombana Jaqueel de Jager Jared Wyngaard


15.

16.

the workshop F

or two weeks in February 2013, ten children from Life Zone attended a photo workshop with Anna Larsson and Alex Veitch from RĂĽfilm in Sweden. The important thing about the workshop was to discuss what images can communicate. The tutors made the children aware of some tricks to maneuver or even manipulate this communication tool, but also ways to make a photo more interesting. The children where then provided with cameras and encouraged to take photos of their own family and home environment. Freelance photographer Lindeka Qampi also attended the workshop. As a black South African female she served as a role model for the children. She could also tell the children about the special challenges it entails to work as a female photographer in South Africa.

Some of the children had never owned a photo picturing themselves, let alone had access to a camera. Other children had cameras at home and had some experience of taking photos. The children came from five different schools and from very different backgrounds, and their meetings in the workshop gave them insight into other children’s living conditions. The cameras that were used during the workshop were donated to Life Zone, for them to be able to continue with photography workshops. The children who participated in the workshop in February 2013 are to become mentors for other children, and pass on their new knowledge.

Lindeka Qampi


17.

18.

Barnens bilder frün workshopen: The Childrens’ pictures from The workshop:


19.

20.


21.

22.


23.

24.


25.

26.


27.

28.

“Everyone can rise above their circumstances and achieve success if they are dedicated to and passionate about what they do.� Nelson Mandela


30.

29.

Tack till alla som medverkat och gjort projektet mรถjligt! thanks to everyone who participated and made the project possible!



Let your dreams come true folder lågupplöst 1