Issuu on Google+

dynamo NORRKÖPINGS MAGASIN FÖR KREATIVITET OCH KULTUR

SKAPA NORRKÖPING /2013


MEDARBETARE

Formgivning Victoria Ovmark www.victoriaovmark.se Emma Uddenberg www.emmauddenberg.se

Redaktör & ansvarig utgivare Pelle Filipsson Tryck Mediakontoret www.mediakontoret.com Kontakt Dynamo magasin Tunnbindaregatan 37 602 21 Norrköping 011 ­ 10 26 94 Vi tar tacksamt emot tips, synpunkter och uppslag. Skapad med stöd av Norrköpings kommun.


SKAPA NORRKÖPING

N

inte skylla dumheterna på ”marknaden”. De kämpar med det de kan och försöker hålla sitt folk inom kollektivavtalen. Jag tror inte ”sam­ hället” eller ”normerna” måste avgöra hur allt går. Bara jag har fokus och kan uttrycka mig, så kan jag också bestämma mycket av min väg.

og är det förmätet att utbrista ”Skapa Norrköping” till en 628 år gammal stad. Rutnätet av gator är redan lagt, och strömmen flyter där i samma fåra sedan istiden. Men du kan inte två gånger stiga ned i Motala ström. Vattnet och människorna och attityderna förändras hela tiden. Våra original fungerar annorlunda än Saltängens gamla byfånar. Våra företags­ ledare har en annan värld att förhålla sig till än Louis De Geer. Kan man lära gamla hundstäder sitta? I city försöks det, med en ständig strävan att göra en upplevelsepark av innerstaden. Det ligger i tiden, och ska främja entreprenörskap och kreativitet. Vill man var kritisk, så är det också en ytlifiering, en gentrifiering och jip­ pomentalitet, som ska göra oss till än mer kommersmaskiner än vad vi redan är. Men det ligger också i tiden. Om två hundra år är det något annat i fokus för stadsutvecklingen. Och Motala ström lär flyta vidare.

Så om du har något att säga – säg det. Om du har något att skapa – skapa det. Nu blir jag slagordsfånig. Ändå vill jag trycka på just detta, att du har egen kraft. Det finns gott om välvilliga strukturer som vill att medborgarna ska växa till fria, starka och självständiga människor. Visst har många upplevt motsatsen. Men även då har vi faktiskt makt att göra något åt saken. Skapa ditt Norrköping själv förihelvete. Här i det lilla ark som är Dynamo magasin, försöker jag lyfta fram människor som gör just detta. I sina egna ord, med sina egna händer. Mitt hopp är att du kan få intryck, och hitta en egen väg. För visst behövs din kraft i vår vackra, mysko, våldsamma stad.

Hur det än flyter, så ligger förvånansvärt myc­ ket i våra egna händer. Jag hyser ingen tro att ”politikerna” ska lösa saker. De tar intryck och lyckas ibland peka ut vissa riktningar. Jag kan

/Pelle Filipsson

03


11

1.

DYNAMO

2.

TEATER BRÅDDGATAN 34

3.

KULTURHUSET

4.

GRAMMOFON

5.

BROADWAY KONDITORI

6.

ÖSTGÖTATEATERN

7.

HEMGÅRDEN

8.

KONSTFORUM

9.

HAMNKÄLLARENS GALLERI OCH VANDRARHEM

10.

NP33

11.

BRÅVALLAFESTIVALEN

12.

HÄLLRISTNINGSMUSEET

13.

ARBIS

14.

VISUALISERINGSCENTER

15.

CNEMA

16.

GALLERI SISTA SUPEN

17.

BERGSLAGSGÅRDEN

18.

NORRKÖPINGS STADSMUSEUM

19.

ARBETETS MUSEUM

12

3

2 1

5 4

20 STRYKBRÄDAN 21.

VERKSTAD

22. VÄRMEKYRKAN 23. FLYGELN 24. DE GEERHALLEN 25. CRESCENDO

16

13

18

26. MIMMIS VISTHUS 27.

GALLERI KRONAN

28. SVENSKA KYRKANS MUSEUM 29. GALLERI ART 21 30. VAXKUPAN 31.

ANTIKVARIATET

32. LINDA MOBERG/POPSI 33. ERIKA TUBBIN 34. BOKGALLERIET 35. HÖRSALEN 36. SKANDIATEATERN 37. LILLA TEATERN 38. BLÅ HUSET 39. NATURARIUM 40. NORRKÖPINGS SKOLMUSEUM 41.

NORRKÖPINGS STADSBIBLIOTEK

42. NORRKÖPINGS KONSTMUSEUM 43. GALLERI DAG ANDERSSON 44. SITT SOM HAFFA 45. SPÅRVAGNSMUSEUM

17

15 14

19 21

20 22

23


10

9 8 7 6

38 28

39

27

33 29 30

25

24

31

34

32

40 26

36

37

35

45

44

41

42

43

Illustration: Victoria Ovmark


INNEHÅLL 08 De hungriga skriker igen

12 Olav Lunde

19 Ordet

18 Plus & Minus

24 Hängd get söker kärlek

10 Bredden att famna

22 20 Norrköping underground

Kära Stensöta


32 Smörkniv & Krympburk

43

30

Den hetero­ sexuella lobbyn

Dödsstjärnan

40 Kultursidan bevakar Hallarna ­ ofta

34 NP 33

36 Alfahane

46 Staden är vacker

44 Norrköpings färger


DE HUNGRIGA SKRIKER IGEN

TEXT & BILD: MIKE LARSSON


J

ag är ingens, jag finns inte. Ett icke-­ existentiellt beteende jag ärvt från min nu döda släkt. Jag springer barfota genom skogar, dyker i sjöar och äter rå fisk. Slår knut på mina tarmar, byter utseende, dricker bensin, jobbar i ett köpcentra, förvränger er självbild, skaffar svans och målar väggarna vita.

Jag skriver ner det, med en gammal penna och lägger samtidigt ifrån mig hammaren. Det är naturligtvis blod på den, och hår. Kanske också några benbitar från ditt huvud jag vet inte. Blodet fastnar i mina deklarationspapper. Ja, de ska jag ändå inte lämna in; Sköntaxerad så ansiktet ramlar av. Min rygg vilar mot betongen, mörkret omfamnar mig och det levande i mina händer. Rycker i spasmer, drar i tyget. En hand, liten som en formfranskeskiva tittar upp bakom tyget, vit och genomskinlig. Som alla dina lögner och historier.

Du måste förstå utgångsläget, idiotin, för att lära känna mig. Du glömmer, fast jag är på dig och bankar in det i ditt sköra huvud med en Hultafors-hammare. Sen sitter jag där i en ärrad fotölj och beundrar ditt mörkröda skitblod. Det är så jävla motbjudande, och bara för att förhöja upplevelsen äter jag frukost sam-tidigt.

Genast börjar mina tankar kretsa kring hammaren, fast detta är före allt det där. Jag ser skeendet i huvudet, en klar bild av ditt ansikte i mikropartiklar. Sotbrända sinnesbilder om dig och ditt förbannade sår till kropp.

Det kanske var jag som var den skyldige du alltid pratade om, eller så var det du. Ett enkelt sammanträffande i en mörk gränd. Händer lämnar över något. Ett bylte, något som sprattlar och känns varmt mot huden.

Är detta den yttersta domen? Är det här flyget till Köpenhamn? Du frågar så mycket, jag gillar det. Låter som musik i mina öron. Vita papper, svarta konsonanter. Som vind i seglen. Där någon tar av sig masken och tittar upp från sina dokument.

Jag tänker ofta i cykler, de är olika i diameter och omfång. Jag vet ibland inte om detta är tid eller konstgjort regn. Eller om du är mig eller sig själv, om det var en buss utanför eller om det var en bil, stor som en buss. Om huruvida det är mina slasktuttar eller din beniga Michael Jackson-röv.

Besök hemsidan: www.svartbok.se

09


BREDDEN ATT FAMNA

Hallarna ­ Norrköpings nya kreatörskvarter TEXT & BILD: PELLE FILIPSSON

N

för framtiden innefattar en skulpturpark på gården, där vi jobbar ihop med Norrköpings Konstmuseum. Ett omtalat möbelförråd försöker vi lägga vantarna på, för att skapa en företagsyta. Norrköping Science park och Näringslivskontoret vill bistå, och Åke Rolf, som är boss där uppe på Strykbrädan ser att Tunnbindaregatan blir en upptrampad stig av talangfulla kreatörer som rör sig mellan centrumen. När vi fått ihop pusselbitarna är detta ett av Sveriges häftigaste kulturområden. Då är planen att gå med i det paneuropeiska nätverket Trans Europe Halles, som binder samman fria kulturcentrum från Dublin till Moskva.

ovember 2012. Veckokalendern antydde redan i förväg att det skulle bli full rulle under helgen. Alla kvarterets ytor var uppbokade och vi planerade för serveringspersonal likaväl som städningen på måndagen. Fredagen bjöd på Fredagsmys i Barnkammaren och Linnea Henriksson i konsertsalen. Under lördagen nådde vi en sorts klimax. Visst blev det en överraskning när alla människorna fyllde skrymslen och vrår. Blå Häst firade 21­årsjubileum i ett hörn av kvarteret. Seriefestivalen höll utställningar och workshops i ett annat. På Kulturhuset var det hardcorefestival och Teater Impuls körde en improvisationsföreställning på BG34. Rullatorer och hårdrockyngel samsades på ett rätt fascinerande sätt. Mixen av allt detta är vår största tillgång.

I skrivande stund flyttar också kvarterets första butik in. The Cave etableras som stadens enda rockbutik. Cafét är igång med hembakade bullar och rocknrollkaffe. Du är förstås hjärt­ innerligen välkommen till Norrköpings nya kreatörskvarter.

Precis detta drömde vi om att kvarteret skulle bli. Bredden att famna. Djupet att nå. Och än har vi bara kommit halvvägs. Visionerna

Teater Bråddgatan 34 ­ www.bg34.se Norrköpings Kulturhus ­ www.norrkopingskulturhus.se Dynamo ­ www.dynamonkpg.se Grammofon ­ www.grammofon.com Östgötateatern ­ www.ostgotateatern.se | www.ungscen.se

10


1

3

4

2

6

5

1. Konsert på Kulturhuset 2. Graffitiprojektet Yallah vilar 3. Flaggor monteras utmed Kungsgatan

11

4. Blå Häst på Dynamo 5. Plantering av vårträden 6. Målning på fasadserie


OLAV LUNDE Svetsfogar mot rostiga verktyg växer ut till sköra liljor. Former som var för sig är något helt annat, bildar nytt, väcks till organiskt liv. Vasst mot mjukt samsas i Olav Lundes konst. TEXT: PELLE FILIPSSON BILD: OLAV LUNDE

12


13


J

ag träffar Olav Lunde på Dynamo, tillsammans med partner och en guldlockig liten figur, för att diskutera möjligheten att ställa upp en av hans skulpturer i kvarteret. Dessa skulp­ turer av skrot, verktyg, kugghjul och rostiga rör som alldeles nyligen börjat synas i Norrköping. Under sommaren och hösten har han ställt ut här i stan, men också på Liljevalchs och Visingsö. ­ Jag har målat och tecknat sedan jag var liten. Mitt första betalda jobb fick jag när jag var nio år. Min mamma jobbade för NT, så jag fick illustrera till en del av hennes artiklar. Jag har en kortare konstnärlig utbildning i Linköping, ett år bara. Men något formellt har jag inte, utan jag har lärt mig genom att göra.

Hur kom du in i konstvärlden då? ­ Man kan säga att jag kom in via reklambran­ schen. Kreativitet kan yttra sig på olika sätt och jag har alltid gjort konst på olika sätt. Jag var AD, med ansvar för film­ och videoavdelnin­ gen på Leon. Jaha, utan utbildning? Var det på det gamla heder­ liga webbsättet? Framför en dator i en massa år tills du blev bra på det? ­ Njae inte riktigt sant. Det var nog snarare så att jag tog på mig en roll som behövdes då företaget växte. Men för några år sedan slutade jag och började jobba med mitt eget skapande. Mycket av familjeskäl. Reklambranschen kan vara svår att kombinera med familjelivet. Och förstås för att jag ville uttrycka mina egna tankar.


16


Olavs familj är rätt stor, och de bor på under tin­ nar och torn vid en sjö utanför Finspång. Det finns ordent­ligt med plats för hans skrotsamling, och han tittar lite ursäktande på sin livspartner Linda medan han förklarar. De garvar. Basen finns vid hemmet, men de reser så mycket som möjligt.

- Det var egentligen nu i somras som jag började ställa ut metallskulpturerna, och det fick väldigt bra respons. En del människor är inte så intresserade av konst, eller lite osäkra, kanske står framför en tavla och säger ”Äh, jag begriper mig inte på konst”. De kan känna sig mer avslappande inför en skulptur som är gjord av saker som de känner igen. Kanske ser de detaljer de känner igen fast i ett nytt sammanhang. Det är ett sätt att upptäcka konsten som blir konkret för många.

- I glappen mellan barndom och arbetsliv blev det mycket resande. Nu försöker vi fortsätta med det, tillsammans med barnen på vint­ rarna. Vart åker ni då? - Australien och USA har det blivit de senaste åren. Så får vi leva på knäckebröd resten av året.

Vad får du inspirationen ifrån då? - Jag kan få syn på saker och upptäcker hur de kan passa in i ett verk. En sorts associativ inspiration då? - Jo, visst kan man kalla det så. Det låter tjusigt.

Haha. Ja, hur går det med lönsamheten då? - Jag säljer en del, men det är svårt att leva på. Så jag gör en del reklamuppdrag till företag bland annat.

I skrivande stund diskuterar Olav Lunde flera projekt för 2013. De inbegriper skulpturer för offentliga rum, integrationsprojekt och cykelstaden-kampanjen. I Hults Bruk diskuteras deltagande i en hel allé av skulpturer. Så håll ögonen öppna. Olav Lundes mask­ indelar, krattor och muttrar kan ta gestaltad form framför dig snart.

Såväl penna, pensel och kamera som vinkelslip, ham­ mare och svets är hans verktyg. Det är en mång­ sysslare av rang, med två romaner skrivna, ett samarbete med rockbandet Elmer och krönikör för tidskrifter. Olav Lunde har även något i konstnärs­ kretsar så ovanligt som en kustjägarutbildning. Bild­ konst har han hållit på med länge, men skulpturerna av metallskrot är ett nytt intresse.

Du kan ta del av Olav Lundes konst på www.olavlunde.com

17


plus KLOCKSPELET I RÅDHUSTORNET, som varje

vardag kl 12.55 och 16.55 spelar ett oväntat kreativt urval sånger. Harry­Potter­temat som klingar ut över centrum i dimmigt novembermörker är ett genialiskt val. Stämningshöjande och vackert. Ulf Tellin heter musikern.

minus AFFISCHERINGSSITUATIONEN ÄR USEL

I drömvärlden skulle Facebook lösa all evenemangsannonsering och nå alla målgrupper. Men så är det inte och arrangörer håller fast vid affischer. För dessa finns bara några överlastade rutor längs Västgötebacken att nita upp på. Resultatet blir naturligtvis en hel massa affischer där de inte ska vara, och sura fastighetsägare. Går det att förbättra tro?

18


ORDET TEXT & BILD: MARICA KÄLLNER

Jag ger ordet ett eget språk. Överlämnar. Förlorar. Vinner. Jag ger ordet en egen verklighet, en egen existens. Jag skriver ordet till mig själv. För andra att bedöma. Värdesätta. Övervinna. Överge. Älska, hata.

Jag bjuder ordet till min säng. Överlämnar min själ. Min existens. Jag håller ordet nära. Så länge jag behärskar. Så länge jag kan. Andas själen ordet.


NKPG UNDERGROUND D

Norrköping döljer mängder av under­ jordiska lokaler som du inte känner till. Det har hittats märkliga saker i källarna och valven under staden. En del är igenbyggt, annat bortglömt, en del lever. Och så finns en del vrår som besätts och transformeras till något nytt. Staden är strösslad med musikstudios, som ingen berättar om. Klubblokaler, hobbyverkstäder och indie­ bowling finns dolt under jorden i vår stad. Här kommer några exempel.

ynamo ligger mitt i ett gammalt in­ dustrikvarter. Brücks fabriker låg här, och naturligtvis behövdes kraft och uppvärmning till verksam­ heten. Tittar man riktigt noga hur väggarna är utformade, så anas flera småbyggnader, som idag utgör ett samlat kulturhus. Ett av dessa småhus var panncentral, med en rejäl maskin som sträckte sig tre våningar upp ur källaren. På gamla bilder syns och så en mäktig skorsten sticka upp ur huset. Den är försvunnen se­ dan länge. Men i källaren, två våningar under jorden, står fortfarande en maskin kvar. Orörd och unik i sitt slag. Det finns ett gammalt kommunfullmäktigebeslut på att ställa den i Strömsparken, som ett monument och min­ nesmärke över industriepoken. Men det går knappast att lyfta ut den ur huset, med mindre än att man river alltihop.

TEXT & BILD: PELLE FILIPSSON

Drömmar? Jo, visst vore det häftigt att skapa en utställningslokal här under jorden. Eller varför inte en distriktets dovaste dansklubb.

20


E

Hur funkar det med grannarna då? ­ Den här rädslan att det ska höras så mycket… Det finns tre musikstudios i området och vi har inga klagomål. Överallt får man höra att nejnejnej, musik ska inte blandas med boende. Men det kommer bara upp när problem upp­ står och någon klagar. Öppenhet och kontakt gör det lugnt. Och möjligheten att anpassa genom att leta efter styrkor.

n av Norrköpings dolda undergroundpärlor är Labbcentralen. En gammal värmepanne­ central i ett helt vanligt bostadshus. Här har Johan Melin byggt en flexibel experimentyta.

­ Jag vill använda Labcentralen för att utveckla projekt, fysik och själslig hälsa. Just nu har vi mycket DJ­träning. Men också yoga och boxmöjligheter. Så är det en sofficemiljö sam­ tidigt. Lite som coffice, fast i soffversion.

Vad har du för visioner då? Du pratar om andra ytor ibland. ­ Marviken är intressant. Men frågan är vad som ska göras. Det finns plats för mycket, och mycket att ta vara på. Den gamla lednings­ centralen i Oxelberget också. Ser ut att fungera fint för fler studios och lokala svampodlingar. Det finns häftiga platser över hela stan.

Labcentralen är ett scenrum med underjordisk känsla. Styrkan är en boxens takhöjd och en 100 Megabits lina, projektorer, ljud, ljus och scen. ­ Vi har lite mindre konserter ibland, ambience oftast.

Visualiseringsexperiment och DJ­kurser pågår ständigt. Kolla in på Labcentralens hemsida: www.labcentralen.se

21


KÄRA

STENSÖTA TEXT: DESIREÉ LJUNGCRANTZ BILD: FOTOAKUTEN.SE

K

ära polypodium vulgare, intet anade jag när jag vandrade runt i skogen, spejade efter din grönska, förde händerna under mossan, omfamnade dina rötter, knäckte en del av dig, att du saknade såväl könlighet som sexualitet då själva din art har könliga egenskaper, att du den könslösa ormbunksplantan förökar dig enbart genom dina sporer, som är mycket små, på dina blad uppkomna yngelknoppar. Du är inte kryptogam. Dina knoppar av yngel, dina sporer inneslutna i sporgömmen, små sporgömfläckar knappt synliga för mitt blotta öga. Jag brukade pilla bort dina sporer. Förlåt, jag tänker att jag inkräktade på din frihet. För din sporgömvägg skulle rämna när du efter en tid torkade, du skulle sträva efter att räta

ut dig, sprida dina sporer för vinden. Var jag i vägen eller är det dina släktingar jag möter i samma skog, vid samma sten och stubbe som jag först träffade dig? Fick dina små sporer mogna? Fick de lagom värme och fuktighet? Grodde den till en ny planta? Var det dina barn jag träffade året efter? Kan vi säga att det också var mina barn med våra celler? Delades sporens enda cell och blev flercellig, en planta med alla sina celler i samma plan som utgör en liten grön hinna? Vårt barn lik ett litet hjärtformat blad. Mina celler och bakterier på dina sporer, dina bakterier och sporer på mina fingrar, jag bar hem delar av dig. Var det därför jag inte tyckte om smaken om dig i min mun? Lakrits, mossa, beskhet, sötma. Jag spottade ut din rot ur min


mun, åter i mossan landade delar av dig. Förlåt, men jag insåg inte att det var vi. Jag försökte tugga din rot men det vände sig i magen. Om jag hade levat på 1800­talet hade jag kanske kokat dig i mjölk, kanske lagt dig i hett vatten, inmundigat dig framför eldens sken och värme mot tarmvred, hosta och ledvärk. Jag skulle kunna sylta dig, göra dig mjuk och saftig och sockrig, stoppa dig i en pralin, sälja dig dyrt med lovprisande ord om närproducerat, nyttigt, naturmedicinskt och ekologiskt. Men jag vägrar. Jag fantiserade om att du var levande, om att du var min vän. Föga visste jag att det delvis var så, du var levande men min vän, vad är det? Antropocentriskt såg jag hur dina rötter var långa, smala men stadiga ben, hur ett litet

huvud dolde sig i början av din granna klädsel, där dina örtblad tornade upp sig. Du viskade i mitt öra som jag lade i mossan, du hade ögon så milda och visa. Klok, tänkte jag att du var. Du bar på skogens visdom, jag önskade att du kunde berätta den för mig. Men jag förstod inte att vi redan var ett och att jag var mindre människa och du mindre växt. Vart sjunde år har jag besökt din sten och stubbe, din glänta och våra ättlingar, smekt dina blad, rört vid dina sporer, för att behålla en del av dig, oss, mig, min kära stensöta. Imorgon ska jag viska dessa ursäkternas och längtans ord i mossan runt dina, mina, våra fötter, rötter.


KÄRL

HÄNGD GET SÖKER

TEXT: EVA MOBERG BILD: SAMI

K

enta släppte sig med en hård, torr smäll utan blöta kanter eller följdljud. Med vänsterhanden och en del av den tjusigt seniga underarmen föste han sedan undan diverse papper på köksbordets perstorpsskiva. Lördagsbilagan lutade sig snett mot röran, vilken mestadels bestod av räkningar, mer eller mindre öppnade, tidningar och diverse förpackningar. Vissa vrår var emellertid outforskade. Kenta ställde ner kaffekoppen på ett reklamblad och mådde nu sämre än någonsin av oredan. Men det var för stort för honom. Var skulle han börja?

HAN SURADE ÖVER att han återigen vaknat

för tidigt och tittade på sin kaffekopp där svart text förkunnade: ”Förste älskare, när alla andra är på landet”. Jobbarkompisarna hade med presenten försökt trösta honom på ett plumpt med hjärtligt vis efter att tjejen dragit för ett halvår sedan.

- JAG ORKAR INTE se skräpet! hade hon skrikit en dag med stark betoning på varje ord. Efteråt tappade hon nästan luften, men klapprade vingligt ut i trapphuset, lutade sig mot väggen av sinnesrörelse och hamrade med knogarna på hissdörren tills den öppnade sig och hon kunde åka ner mot ett annat, mer välstädat liv. Just den dagen hade Kenta med möda burit in en defekt moped som han tänkt laga någon gång, i alla fall detta år. Han hade fått den i princip gratis av en kompis och tänkt rusta upp den och sälja med förtjänst. Men den rostiga mopeden mötte alltså Sofia i hallen och tycke hade, så att säga, inte alls uppstått. Fordonet blev den så kallade droppen. Det rågade måttet. Tuvan som stjälpte lasset. Vattnet över huvudet. Handlingskraftiga Sofia hade hämtat sina kläder och toalettartiklar dagen därpå när Kenta var på jobbet. Nu vägrade hon prata om saken och hade även tagit bort honom som facebookvän.

UNDER SOMMARHALVÅRET KUNDE han rädda sig ut på balkongen, men nu, dagarna före lucia, var det knappast görligt. Kenta var inte onormalt frusen av sig, men att dricka kaffe på en snötäckt stol var väl ändå att ta i. Hans blick landade på fönsterblecket. Dyra små lampor i den röda adventsljusstaken var som hoppfulla insektsögon mot det kompakt svarta. Kenta var tacksam att han överhuvudtaget hittat julprydnaden längst in i ett skåp. Han hade fått köpa och byta glödlampor på måfå innan den började lysa. Då, i det milda skenet, hade han blivit larvigt nöjd och mindes hur mamman kämpat med detta varje år i hans barndom.

24


LEK SÅ SÖT HON var när de träffades; Sofia med

DET RINGDE PÅ dörren. I morgonfriden lät signalen som en skottsalva. Någon insatsstormade in. ­Ho, ho i stugan! Kenta backade stolen ett steg mot väggen. Han visste inte vad annat han skulle göra. Trängd. Kraftfulla steg kom emot honom. Kenta knep ihop ögonen.

de sneda ögonen, den korta vaxade frisyren och de långa falska naglarna som hade killat honom i håret framför TV:n. Hon hade ett sätt att dra naglarna från första ryggkotan upp i håret som var fullständigt oemotståndligt. Han saknade henne, även om hon, vid närmare reflektion, också påverkats av hans oordning. Faktiskt var hon inte fullt lika snygg när det tog slut. Hon hade blivit rufsig i konturerna av att leva med honom. Nu ville hon väl ha skarpa, ifyllda linjer igen. I ensamheten hade Kenta låtit lägenheten förfalla ännu mer. Ingen som helst kraft fanns till uppröjning. Det var för stort. Nu hade det blivit så att han aldrig bjöd hem någon. De sågs på jobbet eller nere på den lokala restaurangen. Det var nog faktiskt så att han var mer på kvarterskrogen, hos ägaren Mick, än hemma. Lite drog han sig också för att äta med vänner där. Tänk, om de fick för sig att besöka hans lägenhet före eller efter maten.

EN KROPPSHYDDA FLÖT ut som en enorm

barbapapa i dörröppningen. ­Men, för fan! Kenta. Hur ser det ut här inne? Det var en av Kentas närmsta och äldsta vänner, kallad Sparven, som stod där. Det tog förmodligen en hel förmiddag att raka hans breda haka. ­Mediterar du, Kenta? frågade Sparven. Kenta kom på att han fortfarande blundade. ­Tjena mannen, sa Kenta, mycket mer lamt än orden krävde. Han skämdes och skulle ha rodnat om han hade haft den förmågan. ­Jag fick ett satans motorstopp här utanför. På väg hem från fredagsdamen. Lånar toan bara. Måste ha käkat något olämpligt igår, förklarade Sparven, kastade av sig den svarta dunjackan, som om den varit en mantel, och tog snabba kliv mot klosetten.

KENTAS UTSEENDE KORRESPONDERADE

inte alls med röran. Han hade mörk, len hud, ovanligt bra grundförutsättningar och gick dessutom på gym. Utstrålning och därtill en icke oäven bakdel, sa många. Nu såg han emellertid inte själv dessa företräden. Stöket höll honom mentalt nere.

25


KENTA TOG EN klunk kaffe fast han anade

DE HADE BARA haft knäckebrödslunch, så framåt kvällen började magarna prata högre och högre, nästan med varandra. Mat hade inte inköpts, och förresten var de hungriga just precis nu. Jackor och plånböcker fram och tjugo steg till kvartersrestaurangen.

att det hunnit svalna till en temperatur som låg långt under den han ville ha. Frukoststunden var förstörd. Han skyndade sig istället och gjorde någon sorts panikstädning av köket. Staplade disk i hon, grävde fram en plastpåse som han la tidningar i, slängde den döda krukväxten med keramikkruka och allt samt började sopa golvet hjälpligt.

ETT VACKERT FÖNSTER med ljusslin­ gor och granris mötte dem, men inga tomtar. Ägaren Mick hatade tomtar. Även en svart ljuslykta i smide var tänd och den fick Kenta att känna någon sorts frid. Hans liv skulle nog, trots allt, ordna sig. När de öppnade dörren till restaurangen doftade det ljuvligt av allehanda kryddor.

- DU HAR 20 tomma flaskor med duschkräm

och shampo i badrummet, tidningar och tvätt över hela lägenheten plus en lång kaktus som efter långvarig vätskebrist avlidit i fåtöljen. Hur i helvete ska du locka en ny donna hit? undrade Sparven på sitt raka, men hjälpsamma vis. -Eh. Jag trivs ganska bra ensam, invände Kenta, fastän han hatade singellivet. Han undrade samtidigt hur Sparven hade kunnat vandra runt överallt utan att han hade märkt något. -Sätt på hurran igen, så röjer vi upp skiten. Du är snygg som en jävla artist, men lever lodarliv, påpekade Sparven utan omsvep. Trots den omilda behandlingen av språket hade Sparven alltid varit en pålitlig kompis med ett varmt hjärta som rörde sig någonstans inne i den väldiga bröstkorgen.

MICK, IKLÄDD VITT förkläde, pondus och

salig min, tog välvilligt och brett leende emot Kenta och Sparven med olika förrätter av ge­ tost, rostade grönsaker och pesto. Han pekade snart med ett njutningslystet finger mot kock­ en. -Laga ihop något gott, Helen, sa Mick utan när­ mare förklaring. Helen verkade emellertid van och nickade ini­ från köket med en svart mössa på sned. Hennes smala fingrar börjde genast arbeta snabbare bland bunkarna.

FÖRUTOM DE FLOTTARE rätterna fanns kebabkött som hängde från taket. Mick, som tyckte sig ha lite finare smak, ville egentligen sluta med kebaberna, men de drog in bra med pengar. Kenta tittade mot köttet och tänkte på hängda getter. Sedan Sofia lämnat honom kände han sig precis så. Som en hängd getab­ ock. Han tappade både fotfästet och luften.

KENTA HITTADE TIO svarta sopsäckar som

var till god hjälp. Sparven knäppte upp skjortan och Kenta kavlade upp ärmarna. Sedan städade de hela lördagen och förberedde dessutom för tvätten. Sparven gick med Kenta ner i källaren och bokade dubbel tid med hjälp av en granne. De avrundade med att slänga skräp, panta burkar och köpa en ny lång kaktus. Kenta vred på en hyacint också, men vågade inte ta steget fullt ut.

26


SNART KOM MICK tillbaka med en bärbar dator samt sonen som satt ihop med maskin­ en. Innan Kenta hann säga fetaost hade de båda kamraterna med sonens administratörshjälp fått Kenta att gå med i Instagram. -Jag kan ju inte fota, invände Kenta. -Det är inte meningen heller. Vi ordnar några bilder till dig och du ska dessutom gilla tjejers foton för att komma i kontakt med dem, sa Sparven med hungerirritation i rösten. Kenta insåg att det var bäst att bara flyta med i det här projektet. Klick, klick på några knappar och så var Kenta med i Instagram.

MED HJÄLP AV Micks son lyckades Kenta få

kontakt med tre fotointresserade tjejer som dessutom lagt upp snygga bilder på sig själva. En av dem tog bara kort på hundar och en an­ nan föredrog blommor. Den tredje hade inrik­ tat sig på det som var sött, oavsett motiv. På fredag kväll skulle han träffa dem, på lagom långa tider efter varandra. Torsdagen tillbringades emellertid på toal­ etten. Typiskt. Bara det inte var magsjuka. Allt papper gick åt. Till slut var även servetterna slut.

PÅ FREDAGEN KÄNDE sig Kenta bättre och

arbetade som vanligt. Han mörkade hela hel­ gen genom att slänga in en nödlögn om att han skulle hälsa på morsan i Valdemarsvik. Hon befann sig ensam på berget ovanför viken med katt, tavlor och mängder av keramik. Och äl­ skade det. Besök i hemmet var inget för henne. -Det är bara jag som kan ta mig fram här, sa hon tvärt och slog med käppen i trägolvet. Kenta och hon sågs istället på ett fik inne i Val­ demarsvik, vid mycket oregelbundna tillfällen. Mamman skulle alltså inte sörja om han inte kom till helgen.

MICK OCH KENTA gick ut och hittade en

snyggt snötäckt yta av restaurangen. Kenta tog med några kvistar som de arrangerade konst­ närligt i förgrunden. Mick stod frustande på en stol för att få till det och hans fingrar var stela av köld innan de fick till den exakt rätta vinklingen. -Med den här fina bilden kommer du att få många gillningar, sa Mick muntert. Kenta muttrade först att det kändes oärligt, men snart sneglade han nöjt mot skärmen och såg att den gröna kvisten ihop med snö och rappad fasad redan väckt intresse. Var det så lätt att få kontakt? -Du kan ha dina träffar här, på löpande band. Sådan där speeddating. En in, en ut. Blir aldrig långt och pinsamt, sa Mick. -Mja, svarade Kenta. -Jag gör i ordning ett fint bord med blommor, manglad linneduk och serverar små förrätter som damerna gillar, fortsatte Mick överta­ lande. -Jag sponsrar Mick med en femhundring, sa Sparven och tog fram plånboken med en yvig gest. Så fick det bli.

TA UPP POST från hallgolvet, plocka lite och påbörja projektet Göra Sig Extra Tjusig. Ken­ ta krämade in hår och kropp, kontrollerade naglarna och tog på deodorant. Rakningen hade han tagit på morgonen, så det behövdes inte. Han strök en röd skjorta som han fått komplimanger för tidigare och hoppades att hans utseende skulle förlåta att han aldrig någonsin hållit i en kamera. Än mindre ar­ rangerat kvistar i förgrunden. BORDET INNE PÅ krogen var minutiöst för­

berett av Mike. Vit duk, en röd, låg ros och tyg­ servetter. Kenta kände sig inte nervös. Mera

28


lömsk och dålig. Mike svepte elegant in och hälsade välkommen. Hans intelligenta ögon lyste av välvilja och intresse. Kenta såg inte att Mike satt vax i det hår han hade kvar runt öronen, men Mike visste och kände sig extra fin. Det räckte.

visitkort hade han fått, men han visste redan att han aldrig skulle knappa in telefonnumret på det. MIKE HADE GÅTT hem till hunden och Ken­

ta var nästan ensam kvar. Kocken kom ut från köket och satte sig vid bordet. ­Uff. Första gången jag sitter ned på hela kväl­ len, sa hon, som ju hette Helen. Hon var lång och vältränad med riktigt hög­ klackade skor. Under kockmössan dolde sig en kort, spikig frisyr. Ögonen var vackra som på ett rådjur. ­Förlåt. Allt var jättegott. Tur, eftersom jag åt tre middagar, sa Kenta, som kände hur blodet samlades på mitten. Hade hon verkligen jobbat hela kvällen på de där klackarna? ­Bra, sa Helen och rörde sakta vid sina ögon­ lock med bägge händerna. ­Jag hämtar te åt dig, sa Kenta och tänkte att hon var så mycket mer än bra. ­Hur visste du att jag bara dricker te? frågade Helen och la upp benen på en stol. ­Nej, jag bara trodde att det var för sent för kaffe, svarade Kenta. Snygga lår, verkar snäll, lagar god mat och har sjukt fina ögon, tänkte han, ungefär i den ordningen.

EN TJEJ KLEV in. Liten med timotejrakt hår

och en mager kropp som bara var. Hon hade förmodligen aldrig behövt bry sig om den eft­ ersom det inte putade ut åt något håll. De åt. Tjejen tog sallad. Kenta pratade forcerat om olika ämnen. Hon svarade kort, men ägnade sig mest åt att flytta gurkbitar. När hon fick ett meddelande på smarttelefonen sa hon hej då och gick ut. Inget tal om att betala. Mike kom och klappade om Kenta. ­Inget för dig. För ung, sa Mike.

NÄSTFÖLJANDE TVÅ KVINNOR var välvår­

dade och trevliga, men de kändes mera som kollegor. Båda pratade otvunget, för otvunget om foto, mat och all träning de utförde. Att Kenta inte kunde fotografera kom överhuvud­ taget inte upp. Han lyssnade på dem och de verkade mycket glada för det. När den andra kvinnan tog sin fina handväska och gick ut re­ flekterade Kenta över att hans två senaste mid­ dagsträffar hade varit så lika att de borde bli ihop med varandra.

OCH PÅ DEN vägen är det. De flyttade ut på landet och köpte getter som höll efter gräset åt dem.

KROGEN I ÖVRIGT var alldeles lagom fylld. Människor glammade, kom och gick utan att se åt Kentas hörn. Mike hade placerat honom väl, så att damernas ansikten var riktade inåt väggen. Då syntes det inte lika väl att de byttes ut. NÄR ALLT SLUTLIGEN var över kände sig Kenta lättad. Inte besviken, utan bara som om en krävande anställningsintervju var över. Ett

Du hittar mer av Eva Moberg på www.mobergsord.se, och mer av Sami på www.mohammedsami.com

29


spelar wordfeud avskyr wordfeud, vitsar och konversationer (den här dikten är ganska lång och trälig)

det är ingen mening att göra sig till det gör ont när saker brister ingenting är festligare än andras krämpor

jag har drömt så hemskt feberdrömmar är inte på riktigt på sista tiden flykt det finns inget otäckare brand än clowner ormar ochfärger ståuppkomik Röda säger: Varning! hundar Gift ig! Ät mig inte. mord på vänner Tänk på det nästa gång du ser ett klarrött läppstift. övergrepp rymdvarelser det är något som droppar eller en klocka som tickar eller en fågel som hackar på rutan eller någon som klappar händer Det rinner tårar himlen och ellerfrånslår någon regnar längs med kinderna ner i med öppen hand långt borta hjärtat

nu börjar dikten:

på lampan som lyser om allting är föreberett, på polisen som mitt i gatan står och visar hur man kör och visar hur man går

har du sett pÅ fan

gern

på regnet på teve på löven som faller på bipacksedeln på kvittot på vargen och ti-

på stranden och på gräset på håret på gränsen till nervsammanbrott

det finns inga regler ingenting är tillåtet det finns ingen rättvisa allt är på allvar för norrköping liknar ju över allt annat paris, grått och överskattat

historien om alla hittilLsvarande historier dina ögon är som är historien om historia är en ganska bristfällig

knivar

liknelse för dem vars erfarenhet av knivar är att hacka grönsaker och täljt till någon pinne när de var små

kärleken är fri

människan är fången solidaritet kan flytta berg

men inte ens en bomb kan rubba solnedgången

det är vackert när saker brinner all världens möjligheter ligger öppna

vuxna människor är bara barn med skattekonton


att längta är stärkande för karaktären hat är inte bara en känsla det finns vissa regler alla blir glada om de får göra som de vill kejsaren är alltid naken det är alltid  det fi nns aldrig någon anledning till patomt i fönstret på slottet det är aldrig  nik nån som svarar på huvudkontoret det är alltid lögn att han vet vad han gör du vinner om du tar på dig tajts det är inte sant att vår beredskap är god du vinner om duhar flest prylar i ditt källarförråd när du dör du vinner om du blir fotograferad naken med kungen

norrköping jag har gett dig dig nujag är inget jag inget allt allt och och nu är alla är på allvar utom jag min skalle snurrar det kommer att bli bråk Vilken underbart vacker dag att tänka på sin egen obduktion.

jag är den fjärde storstadsregionen

jag är en googlesökning som önskar att den varit en dikt av kristina lugn eller i alla fall lars gustafsson jag flyr. skratta inte, det är inte roligt

har du sett PÅ maken

på årtalet på myntet på klockslaget på kontoutdraget på rodnaden på mina kinder på smutsen i mina porer på allt detta utan att bli besvärad,

hela jag är en enda stor upprepning du har i din dikt jagdikt du har duupprepningar har upprepningar i din jag upprepningar i din dikt jag du har uppkan höra dem ända hit repningar din dikt jag du har upprepdet som iverkar självklart är allra svårast att bevisa ningar i din dikt jag du har upprepningar i din dikt jag kan se dem.

bekymrad betryckt bestört

har du sett PÅ fan jag tror dikten är slut nu den här dikten slutar nu och det enda som blir kvar

en pinsam tystnad

Skrapelidapeldikt av Dödsstjärnan; Martin Johnsson, Matilda Olofsson och Jonas Edström, som bygger och uppträder med dikter om våld, politik och gulliga små djur. Hälsa på på www.dodsstjarnan.com


&

SMÖRKNIV KRYMPBURK TEXT & BILD: INGRID ESBJÖRNSSON


Du behöver: gott om ca 20x4 cm, 1 cm tjockt 3-8 nyanser ca 10 droppar

tid trä, gärna något fruktträd, färskt pigment linolja, gärna kokt kallpressad TÄLJ TILL EN grovform av den smörkniv du

behöver, tänk på att det ska finnas material kvar att ta bort efter torkningen. Låt torka försiktigt några dagar och tälj sedan rent ytan. Gör karvsnitt, olja hela smörkniven och avvakta ett par dagar. Blanda till färg av linolja och pigment och måla med pensel, ljusa färger först. Låt färgen härda och måla sedan eventuellt ett lager till vid behov, låt härda helt.

Du behöver: gott om 10 cm, ca 5 cm i diam 2 st 4x4 cm 3-8 nyanser ca 20 droppar

tid björkstam, färsk tunna träbitar, gärna björk, torra pigment linolja, gärna kokt kallpressad TÄLJ UR TRÄBITEN med en täljkniv så den blir till ett rör (förborra eventuellt), skär en skåra för botten och passa in en av de tunna bitarna. Låt torka försiktigt en vecka eller två och tälj sedan rent ytan, gör en skåra för lock och forma till den andra tunna biten till ett smidigt glidande lock. Gör karvsnitt, blanda till färg av linolja och pigment och måla med pensel, ljusa färger först. Låt färgen härda och måla sedan eventuellt ett lager till vid behov, låt härda helt.

33


np33 Galleri Sanders nya lokal på Saltängen

Förra våren öppnades en gammal sliten byggnad i hamnen upp för allmänheten. Den hade renoverats och begåvats med tjusiga panoramafönster mot Norra Promenaden. Placeringen överraskade. Där borta på Saltängen, långt från heder och ära, i ett gammalt ghetto med ruckel och skrotfirmor, dit inga publikströmmar kunde hitta. Trodde jag. TEXT & BILD: PELLE FILIPSSON

U

tifrån är byggnaden rent pampig. Svart som en obelisk från ett Led Zeppelinomslag, slår det mig. Joakim Sander tar emot, medan hans syster jobbar vidare inne i ramverkstaden. Konstbutiken på bottenvåningen är upptänd. På planet ovanför, den stora öppna ytan, är det punktvis mjukt ljus på de konstverk som pryder väggarna. Träet i pelare, golv och tak myser ihop atmosfären, trots storleken. Det är långt ifrån en sterilvit museiyta. Man vill stå och dricka vin här uppe. ­ Pappa var konstintresserad och drev konst­ handel. I mitten av nittiotalet när jag kom in, blev det renodlat galleri. Och några år senare flyttade vi från Åby in till stan. Runt Nya torget, på några olika adresser bodde galleriet och blev etablerat som en av Norrköpings kvalitetsgallerier. För några år sedan behövdes mer utrymme. ­ Vi flyttade ramverkstaden hit ned, till en lokal bredvid. Så såg vi den här stora ytan och tanken växte fram att kunna använda den också. Jag är förstås tvungen att fråga om placeringens inverkan på publikströmmarna. Att flytta från Nya torget, mitt inne i smeten, till utkanterna av stan borde rimligtvis innebära något. ­ Vi hade tvååetthalvt tusen besökare på Kulturnatten. Sådana mängder hade vi aldrig uppe i stan. Jag tror lokalen drar folk av sig självt. Inte bara utställningarna. Det är som om folk tycker det är roligt att komma hit.

34


Övervåningen är på tusen kvadrat, gigantiskt i jämförelse med tidigare ytor. Joakim Sander skulle gärna hitta samarbeten med Konstmuseet och vi enas om värdet av att institutioner får samarbeta med privata aktörer. ­ Men det är mycket mycket mer jobb nu. På ett vanligt galleri kan man hänga en utställning på en eftermiddag. Här är det så mycket större. Och konstnärerna måste ta med större verk, så hela transportapparaten blir en affär också. Därför får utställningarna hänga längre hos oss. En månad, en och en halv kanske.

­ Nä, vi byggde hejvilt kan man säga. Det var först i efterhand som vi upptäckte att det låg bra till. Så förstod vi att lokalen funkade bra för fester och konserter också. Vi kan nog ha små mässor framöver också. Hur ser du på framtiden? Står det kvar om tio år? ­ Det är ekonomin som avgör. Visst är det ett högriskprojekt detta. Men jag finns gärna kvar i det här huset om tio år. Jag tycker ni har hittat en karaktär redan. Det har en inbodd och varm känsla. ­ Jo. Det är en succé kan man säga. Så här mycket besökare kunde jag inte drömma om att vi skulle få.

Vi pratar lite om närheten till järnväg och busstation. Stadens geografi är ju inte linjär. Drottninggatan blir inte längre världens centrum. Här nere är det nära till naven. Bilparkeringar – gratis – är också en parameter som hjälpt NP33 att locka folk. Däremot hade Joakim Sander ingen tanke på områdets framtida utveckling när han satsade på flytten. I kommunens drömmar finns läckra bostadskvarter, en marina och pittoreska kanaler.

Uppenbarligen hade jag fel. Man kan skapa världens häftigaste verksamhet även på platser som inte har förutsättningarna från början. Fasen, det är ett epitet som kan gälla för hela Norrköping. Jag tar Joakim Sanders arbete som inspirationskälla.

Besök också www.np33.se

35


ALFAHANE

En utställning om kvinnomisshandel TEXT: PELLE FILIPSSON BILD: MARIA JACOBSON

T

Maria Jacobson är en gladlynt kvinna jag träffade för några månader sedan. Ett stort leende finns alltid nära till hands. Hon arbetar i resebranchen och älskar att resa i Mexico, för människornas och sandsträndernas skull. Det finns också en annan sida av Maria Jacobsons liv. Hon brinner för utsatta kvinnor. Efter att ha läst boken Alfahannen av Katarina Wennstam, bestämde hon sig för att göra en fotoutställning på temat. Många år av uppbyggd frustration är instoppad i gestaltningen.

idigare jobbade jag inom sjukvården, mestadels med akutsjukvård. I början bodde jag i Linköping, och där, på åttio­talet, kan jag inte erinra mig att vi fick in misshandlade kvinnor och våldtäkts­ offer. Inte på den tiden. Men så flyttade jag till Stockholm och Södersjukhuset. Där kom sådana fall in dagligen. Det var förstås en pärs. Jag fick sådan enorm empati för offren. Men då fick jag höra av den andra sjukvårdspersonalen att det var kvinnornas eget fel. ”De är veka”. ”Du ser väl hur hon klär sig”. Så gick snacket.

37


Hur tar dina manliga kompisar temat på den här ut­ ställningen då? ­ Ja, de verkar ta det ganska lätt. Det kan skäm­ tas bort lite bara.

Var det även den kvinnliga sjukvårdspersonalen som uttryckte sig så? ­ Ja, det var kvinnorna. Inte alls männen som pratade så. Och det här var människor som jobbat inom vården i 30 år.

Känner du dig ensam i dina försök att nå ut? ­ Jaa, absolut. Jag önskar att fler kämpade för kvinnans rätt. Om bara en kvinna stärks av detta, om hon kan inse att hon lever i en sådan här relation, så är det värt slitet.

Vad tror du den här attityden beror på då? ­ Jag tror det är för att jobbet är så stenhårt. De har sådan enorm press hela tiden. Det har bli­ vit ännu svårare också, med mordhot och till och med beskjutningar inne på akuten. Man kanske blir avtrubbad. Men jag vill inte tro att det ska vara så.

Det är starka bilder. Hur tänkte du med den gestalt­ ningen? ­ När jag läste Alfahannen så var den så rätt­ fram, som en motorväg. Jag fick alla de här bilderna i huvudet och bestämde mig för att göra mina bilder lika rättframt. Så här jobbar krigsfotografer också: Det är så här det ser ut.

Maria Jacobson har tidigare visat upp utställningen Alfahane på Skarpnäcks kulturhus, och under hösten på Dynamo i Norrköping. Det är inte lätt att nå ut med budskapet genom bruset, hur angeläget temat än är, och hur grova bilderna än är. För detta är en hård utställning. ­ Jag vill att folk ska få en tankeställare. Besök­ are kan uttrycka ”Är detta verkligen sant, kan det verkligen vara så här?”. Och det är ju så här varje dag. Men är man i ett förhållande så vill man ofta visa upp en fasad av hur bra det är. ”Han är ju så gullig när han är gullig”.

Kolla upp Maria Jacobson på www.absolutfotografering.se

38


39


KULTURSIDAN BEVAKAR KVARTERET HALLARNA – OFTA Alla människor har kreativa sidor, inte bara superstjärnorna. Kultursidan.nu bevakar den lokala kulturen i Norrköping med omnejd. Bland annat i Kvarteret Hallarna. TEXT: ANN-CHARLOTTE SANDELIN BILD: VICTORIA OVMARK

40


D

en västerländska kulturens vagga sägs ha stått i Grekland. Det är förstås bara trams. De hämtade det mesta från Indien, som i sin tur… JANUARI. Dynamo ville starta Tedans i samarbete med PRO. Ytterligare 35 artiklar om kulturhändelser i januari, varav 3 om Kvarteret Hallarna.

Kan man se festivalens fysiska närvaro som en motkultur mot distansköpets? Eller som ett smart affärstrick? Eller. . . APRIL. Festivaltryck i hela Kulturkammaren: både Kvartersteatern och Finfestivalens folkmusik. Ytterligare 44 artiklar i april, varav 7 om Kvarteret Hallarna. Människans avtryck på världen, kultur sett som all mänsklig verksamhet. Det vidaste kulturbegreppet? Lever vi då i en ekonomisk kultur? Eller i en hjärtats? MAJ. Grodhopp, tango och upptempo på Dansens dag som avslutar Dansens vecka. Ytterligare 42 artiklar i maj, varav 4 om Kvarteret Hallarna.

Arvet från fröknarna Mobergs Fröbelinstitut i Norrköping slog igenom starkt när lagen om förskola för alla barn trädde i kraft år 1975. Förskolorna är därför de mest kulturintensiva platser vi har, något vi ska vara rädda om. FEBRUARI. Intensiv barnteatermånad med två premiärer – Papagenas En annan Askunge och Teater Pelikanens Jakten på de osynliga – och en veckas barnteaterlov. Ytterligare 44 ar­ tiklar i februari, varav 3 om Kvarteret Hallarna.

“När jag hör ordet kultur,
 osäkrar jag min revolver” är ett klassiskt citat – inte av Göring eller Goebbels utan hämtat ur en teaterpjäs av nazisten Hanns Johst, uruppförd april 1933. JUNI. Kvartersteaterns sista uppsätt­ ning för säsongen var Att äta banan – en pjäs mot främlingsfientlighet – signerad radarparet Anna Nygren och Frida Nyström. Ytterligare 35 artiklar i juni.

Kultur förändras när den undersöker nya om­ råden, testar gränser. MARS. Angelworks Att stjäla en cykel – märkte aldrig någon stöld, däremot svart humor med vita streck – och musik. Ytterligare 52 artiklar i mars, varav 3 om Kvarteret Hallarna.

41


Det klassiska kulturbegreppet ”de sköna konsterna” kan tyckas lite väl snävt. Om man inte tänker sig de yngre konsterna som vidareutveckling av: arkitekturen, måleriet, skulpturen, poesin och musiken. JULI. Tog ni semester eller??? 26 artiklar om kulturevenemang på andra platser i Norrköping och Östergötland fram till mitten av juli, inget om Kvarteret Hallarna.

De bästa målande konstnärerna jag träffat hämtar sin inspiration från musik eller poesi. Eller tillståndet i världen. Några skapar egna världar. NOVEMBER. Festivaldags igen – Ruta till ruta – med serietecknarutställning och dito verkstad. Ytterligare 39 artiklar i november varav 4 om Kvarteret Hallarna. Kulturen genomsyrar människans tillvaro, ger den mening och lyser upp. Just det vi behöver i vintermörkret. DECEMBER. Kulturkammaren har varit en plats för kreativa människor i alla åldrar i 20 år. Det ska vi fira! Ytterligare en rad kulturhändelser i andra delar av Norrköping med omnejd kommer att uppmärksammas, varav några i Kvarteret Hallarna.

Kultur kan ge gemenskap och skapa traditioner. Uttrycket tradera innebär att överföra. I överföring ligger förändring. AUGUSTI. Så småningom drog i alla fall kurs­ verksamheterna igång i stan, Kvartersteaterns också. Endast ytterligare 13 artiklar i augusti; semester var faktiskt ingen dum idé. Det sköna med Kulturnatten är spridningen av publik över hela stan. Det ligger en mycket tilltalande öppenhet i detta. SEPTEMBER. Kulturnatten med barnteater på dagen. Ytterligare 40 artiklar i september.

Kultursidan.nu är en tidning (officiellt: registrerad databas) som i text, foton och ibland även film(!) bevakar den lokala kulturen i Norrköping med omnejd sedan starten i april 2010. Sedan dess har www.kultursidan.nu besökts cirka 120.000 gånger. Kultursidan.nu finns även på Facebook. Kultursidan.nu skriver om både toppar och bredd, amatörkultur och professionell kultur, Kvarteret Hallarna är ett Norrköpings kulturliv i miniatyr, därför är det viktig att bevaka. Om någon undrar vart alla konserter på Dynamo tog vägen så har de varken tystnat eller tystats, goda musikskribenter som jobbar ideellt är det ont om, eller så har vi bara inte hittat varandra ännu. Från och med 2013 kan man annonsera på Kultur­ sidan.nu. Då förvandlas tidningens alla medarbetare från ideella till underbetalda.

Fantasin är en huvudingrediens i kulturen. Där sås fröet till ett annat tänkande, till andra möjligheter. OKTOBER. Extrem teatermånad toppas av Angelworks angelägna Utanför mitt fönster. Ytterligare 59 artiklar, varav 5 om Kvarteret Hallarna.

Ann­Charlotte Sandelin Redaktör & ansvarig utgivare för www.kultursidan.nu

42


DEN D HETERO SEXUELLA LOBBYN

e är överallt. Vi förstår det nu. Först nu. Hur skulle vi ha vetat innan? Två på Netto. En på en gräsmatta. En heterosexuell med harläpp mitt i spårvägens cirkulationsplats strax utanför staden. Eller inom staden om vi räknar teglade 50­talshus som stadsbebyggelse. Men det gör vi inte. Det är omöjligt. En omöjlig uppgift. För oss. Vi har en sådan klenhet. De heterosexuellas nattsvarta uppenbarelser. Deras kolsvarta gestalter. Deras korpsvarta uppsyner. Deras annorlunda innanmäten. Annorlunda än våra. Inkråm. Det har gjorts viss forskning i ämnet. I fredags siktades två heterosexuella i vår stads rådhus. Plötsligt var dom fyra. Som ur tomma intet. De började samtala i en tisslande småländska. Som om de var där ifrån. Men det är de aldrig. De är alltid från vår egen stad. En stad som har som tradition att aldrig vilja skada levande väsen. Varken fjäderfä eller per­ soner. De fyra tasslade om vår stads regelverk och barnomsorg och kommunikationer med mera. Strax anslöt sig två herrar. Nej en dam och en herre till de fyra hetero­ sexuella. Dessa båda kommunalråd saknade heterosexualitet. I detta ögonblick började ränkerna smidas. Den påföljdsfria kriminaliteten. Korridorerna blev kalla och obehagliga. Och nu cirkulerar uppgifter om att helt personlig heterosexuell ska ha visats sig i Py Bäckmans tvättstuga. Stadens kvinna från Tellus. Vi står i princip maktlösa. Nej i verkligheten. Vi står i verkligheten maktlösa.

TEXT & BILD: ULF OLSSON

43


norrköpings

färger TEXT & BILD: PELLE FILIPSSON

STADENS FÄRGER ÄR spårvagnar och reklamaffischer. I någon mån kan mer eller mindre lyckad arkitektur bidra. Och enstaka dagar, en människa som lyser. I Norrköping bor också mängder med begåvade utövare av gatukonst. De kompletterar våra grå bostadsområden och ödsliga torg med sin egen skönhet. Olaglig ibland, jo. Vackra i färg, absolut. Humor och psykedelia finns inbakat, och i hamnen har du ett vidsträckt konstgalleri, som bara väntar på ditt besök. Så sträck blicken, medborgare.

44


1

3

4

5

2

1. Galgberget 2. Tunnbindaregatan 3. K채llvindsgatan

6

4. Gamla Lasarettsparken 5. Norra kyrkog책rden 6. Hallarna

45


Fredrik Karlsson / Skanky Fred Norrkรถpings blueshopp

46


DYNAMOS OLIKA

ANSIKTEN TEXT & BILD: PELLE FILIPSSON

För att återspegla den unika myllan av originalitet som finns i vår stad, görs Dynamo magasin i år med åtta olika omslag. Dessutom blandas olika papper in för att ge ännu fler varianter. Kanske har du hittat de lila eller pärlemorglänsande versionerna? Julia och Eva heter modellerna.


Norrkรถpings Festival

2013

Norrkรถpings fria teat er

26 april - 19 maj

Kvartersteatern Marieborgs Folkhรถgskola Teater Impuls Angelworks ung scen/รถst Teater Alter Ego Revolverteatern Kulturskolan


Dynamo -2013