Issuu on Google+

Gör det själv! Demoteket var ett projekt som vi på Reaktor Sydost, ett resurscentrum för

film och ung kommunikation, drev under åren 2003 – 2008. Tanken bakom demoteket är att unga människor själva ska kunna nå ut med sin grej – musik, film, serier, böcker eller vad det nu kan vara. Biblioteken ska sedan kunna vara en distributionskanal mellan dem som skapar och deras publik, och en arena för att kunna mötas och testa nya former för deltagande. Och inte minst – att få synas och höras. Från demotekshyllorna (eller den digitala mediejukeboxen) kan de som besöker biblioteken låna hem skivor, böcker och filmer skapade av nya talanger som de kanske inte skulle hitta någon annanstans. Det finns många sätt att arbeta med demotek. Vi har själva ofta beskrivit projektet som en ”trojansk häst” för att smyga in nya tankesätt och idéer på biblioteken runt om i landet. I den här skriften har vi samlat några goda exempel på detta. Förhoppningen är att boken ska ge inspiration i hur man kan arbeta med unga, kultur och ungdomskulturer och hitta nya idéer till samarbeten kring detta. Förutom bibliotek har vi även träffat på många andra organisationer, skolor, fritidsgårdar och politiker i arbetet med demoteket, den här boken vänder sig naturligtvis även till alla er!

www.reaktorsydost.se

Demo

En skrift om idéer och inspiration

2009


Demo är utgiven av Reaktor Sydost med stöd av Astrid Lindgrens Hembygd och Länsbibliotek Sydost.

Text: Lars Edqvist & Jennie Rosander, Abeba kommuniaktion AB. Foto: Johan Nilsson (där inget annat anges) Grafisk form: RÖD, Ronny Östling Idé & Design Tryck: Davidsons tryckeri, 2009


#innehåll

12

Var är böckerna?

Händer det inte här händer det inte alls

26

”...your inspiration will stay for days”

18

Tystnad. Tagning.

Intro 4 Vad gör biblioteken i det nya kulturutbudet? 17 ”Bibliotekarier borde blogga om musik” 24

6

”Internet ger nya möjligheter att sprida konst” 25 Diagnos och botemedel mot tristess 35 Inspiratören/provokatören 41

Serier om vem man är

32

A cry of pain

36 3


#intro Vad är en eldsjäl egentligen? Någon som brinner för något speciellt och engagerar sig mycket i det, skulle vissa kanske säga. Som gör allt själv i en rasande fart. Förmodligen ideellt eller inom kultursektorn. Eller någon som liksom är som en tändsticka, som flammar upp och sedan är det bara en svartbränd bit kvar. Det kanske inte är så konstigt då, om man håller med om detta, att ordet ”eldsjäl” för många verkar vara negativt laddat. Man ska inte vara för engagerad, inte vilja för mycket, man blir bara utbränd. Och det ska man ju akta sig för! Men om det inte vore för alla fantastiska eldsjälar i vårt långa land skulle aldrig demoteket, projektet som denna bok handlar om, blivit verklighet. Jag råkade skriva fel nyss i mitt idoga knappande på tangentbordet och skrev ”eldsjälv” istället för ”eldsjäl”, och det fick mig att tänka på det viktiga i just att inte vara ”eldsjälv”. För mig är en eldsjäl någon som har en stark drivkraft, tror på sin idé och har roligt. Och det är sällan man har det helt själv, det är åtminstone min erfarenhet. Tillsammans med andra människor som också vill något, genom att driva en idé eller ett projekt tillsammans, kan man åstadkomma väldigt mycket mer än på egen hand. Man behöver inte vara expert själv, men man måste vilja göra det man gör. Och allt som oftast behöver man samarbeta för att nå dit. Vi har gjort den här boken för att vi vill dela med oss av våra erfarenheter av att jobba med projektet demoteket. För att inspirera fler till att våga mötas över gränser av olika slag och utveckla nya tankar, utmana sig själv och sin egen verksamhet. I detta projekt har utvecklingen handlat mycket om att tillsammans med ett antal bibliotek över hela Sverige hjälpas åt att hitta nya vägar att jobba med en ung målgrupp. Men man kan egentligen lika gärna tala om ett sätt att tänka

4

som inte alls bara handlar om unga och ungdomskulturer, utan snarare om deltagande och demokrati. Vem behöver inte känna sig sedd och hörd? För det är det som är hela poängen. Att använda sig av ny teknik eller nya synsätt gör man inte för teknikens egen skull. Utan för användarnas. Därmed inte sagt att det alltid är enkelt att orientera sig i ett föränderligt samhälle där nästan allt ställs på ända ibland, oavsett om man är lärare, bibliotekarie, politiker, fritidsledare, föreningsaktiv eller förälder. Vi tror att man då och då behöver fylla på med nya idéer, inspiration och kanske även hjälp att se möjligheter istället för hinder. Och det är det vi vill ge er med denna bok. Så varsågod, oavsett om du titulerar dig själv som eldsjäl eller ej; ta en stor tugga av egenkraft, mod, samarbete, klokskap, kunskapsdelning och inspiration! Ida Qvarnström, Reaktor Sydost


Demotekets manifest

Fakta om Reaktor Sydost

1. Det ska generellt vara tillåtet att prata och diskutera på biblioteket, utom i avskilda tysta områden.

Reaktor Sydost är ett resurscentrum film och ung kommunikation i Kronoberg, Kalmar och Blekinge län.   Vi gör allt från att stötta regionens unga filmare på gräsrotsnivå till att verka i större sammanhang kring kultur- och mediepedagogik och digitala utvecklingsfrågor på området.   I fokus är regional utveckling genom rörlig media och berättande, verktyget är ung kommunikation. Vi arbetar med detta därför att förmågan att tolka, reflektera och vara delaktig i medieinnehållet är en demokratifråga. Den möjliggör den grundläggande kommunikationen i dagens och morgondagens samhälle.

2. Det ska vara tillåtet att ha på mobiltelefonen och använda sig av den på biblioteket, om den är inställd på tyst läge. 3. Det ska finnas en vilja hos biblioteket att ta reda på vad unga människor efterfrågar, samt lyhördhet för dessa önskemål. 4. Biblioteket ska ha en hemsida där aktuell information om demoteket och övrig ungdomsverksamhet publiceras. 5. I den mån utrymme finns ska ungdomsgrupper tillfälligt få disponera delar av bibliotekets lokaler och information om detta ska ges till målgruppen. Exempelvis för föreningsträffar, LAN eller spelningar. 6. Bibliotekets personal ska ges tillfälle att fortbildas i ungdomskultur och ung kommunikation. 7. All personal på biblioteket ska ha god kännedom om demoteket innan verksamheten startas.

Fakta om demoteket Demoteket var ett projekt som drevs av Reaktor Sydost från 2003 till 2008. Samarbetspartner var Kulturrådet, Länsbibliotek Sydost, Regionbiblioteket i Kalmar, Regionförbundet i Kalmar, Regionförbundet Södra Småland och Region Blekinge. Grundtanken med projektet var att hitta nya sätt att arbeta med ungdomskultur på biblioteken. ”Början på stegen” var att låta ungdomar och unga vuxna lämna in egenproducerat material för utlåning på biblioteken. Sedan har detta byggts på med olika koncept, spelningar, workshops, inspirationsträffar, utbildningar i digitala medier för personalen och mycket annat.   De första demoteken startades i Blekinge 2003, och sedan gick utvecklingen som en löpeld över hela landet. Idag finns det 63 demotek i vårt nätverk, och många fler bibliotek har inspirerats av projektet och startat på egen hand.

5


”D em ok ti ra

be hö

6

ve r

int e

se u

tp ås am ma

ts u l s e sätt b överallt. Ett spontant

o

är d s tt m fö

d och

å,


re demokratisk d n i m t än a ra v en o e nt i mrö r e v ö stn beh ing

i et

tu

ngd om

sråd

.”

Är det viktigare att uträtta något än att följa förutbestämda rutiner för beslut? Maria Karlsson är föreståndare för Solhems fritidsgård i Mönsterås. Hon tycker inte att ungdomsdemokrati behöver se likadan ut överallt – men det gäller att vara lyhörd. Hösten 2006 var Solhem platsen för inspelningen av en dansfilm, som ett samarbete mellan fritidsgården och biblioteket.

7


Tystnad. Tagning.

– Vi har helt olika kulturer, biblioteket och fritidsgården. Här på Solhem förändras hela tiden verksamheten efter vilka ungdomar som kommer hit. Det är väldigt mycket en här-och-nu-kultur, där ungdomarna bara kan vara. Till biblioteket går man av en särskild anledning, för att man har ett specifikt intresse. När så olika kulturer samarbetar blir det bra, säger Maria. I höst ska Maria leda ett stort musi-

8

kalprojekt på fritidsgården. Det kommer att hålla många sysselsatta under lång tid. – Jag hoppas vi kan samarbeta med biblioteket även i det här projektet. Även om vi driver olika verksamheter, är vi lika på så sätt att vi arbetar främjande – främjande för kulturen och ungdomarna, säger Maria. På en liten kulle i centrala Mönsterås

ligger ett gammalt tingshus från

1700-talet. Det är en vacker, rödmålad byggnad omgiven av ett litet grönområde med kastanjer och syrénbuskar. I den anrika byggnaden finns Mönsterås bibliotek. Där arbetar Lil Eriksson. Hon arbetar både som bibliotekarie och som kulturassistent inom kommunen. – Vi är en liten kommun, så få personer får göra mycket. Det är stimulerande eftersom det ger bredd och variation i arbetet, men visst kan jag bli lite splitt-


rad ibland, säger Lil och stänger dörren till byggnaden efter sig. I solskenet utanför biblioteket väntar Tova och Ellinor. De har studiedag och ska följa med till fritidsgården Solhem. För ett par år sedan var de med och dansade i ett filmprojekt som Lil startat. Det hela började med att dansgruppen Freestyle Phanatix skulle uppträda i Folkets hus i Blomstermåla. Intresset var

enormt från ungdomar i hela Mönsterås kommun. – En sådan hiphop-show kommer vanligtvis inte hit, förklarar Lil. Lil läste att dansgruppen också erbjöd workshopar, i samband med showen. Men en workshop kostar pengar. – Jag ville verkligen ge ungdomarna den möjligheten. Hur ska jag lyckas med det, tänkte jag. Jo, vi kanske kan

få projektpengar till demoteket, kom jag på då. Jaha, och hur ska jag knyta en danskurs till demoteket, blev nästa tanke, berättar hon. Lösningen var att helt enkelt göra en egen produkt till demoteket. Tanken var född och så var det hela igång. Men vägen skulle visa sig bli lång och inte alltid helt rak. – Jag hade ju aldrig producerat någon film tidigare, säger Lil.

❯❯

9


” När det var dags för inspelning, blev det ett sprejande och tuperande av hår.   Alla var nervösa och spända för hur det skulle gå. Det var jättekul! ”

❯❯

Hon började med att ringa Maria på fritidsgården för att höra om de kunde hålla till där, och hur de kunde ordna med allting. Maria var genast med på noterna. De beslutade att workshopen skulle hållas ena dagen och att de skulle filma dagen efter. Därmed var de ett steg på vägen. Men vem skulle hålla i koreografin till inspelningen? – Som tur var, kände Maria till ett par tjejer som gick dansinriktning på gymnasiet. Hon kontaktade dem, och de ville gärna både göra en egen koreografi och lära ut den under inspelningsdagen. Det är mycket att tänka på inför en filminspelning. Musiken till exempel. Freestyle Phanatix föreslog att de skulle dansa till James Brown. Eftersom det är upphovsrättskyddad musik, kontaktade Lil STIM. – Det hade säkert gått bra, men bara ansökan kostade flera tusen kronor, berättar Lil. Istället fick de höra talas om en kille som producerade egen rapmusik i Mönsterås. Vilken lättnad. Men inte heller det skulle visa sig vara en lösning. I slutändan tyckte inte musikern att

10

låtarna passade att dansa till, så det var bara att fortsätta letandet. Lil skrev till kontaktlistan de hade fått genom demoteket. Några tips och kontakter senare hade de kommit överens med gruppen OkunskapR i Borås. – Till för- och eftertexterna använde vi musik av en kille från trakten, som heter Johan Sund. När musiken var avklarad, var det dags att hitta någon som kunde filma. Efter lite letande fick de tag på Fabian som läser mediainriktningen på gymnasiet. Nu var de flesta förberedelser färdiga. Kvar återstod dansarna. – Vi bjöd in ungdomar i årskurserna 6 – 9. Men vi fick inte in tillräckligt många anmälningar genom vanliga anslag, så vi fick gå ut och ”ragga” folk. Då gick det hur bra som helst. Information måste vara personlig för att någon ska lägga märke till den, säger Lil. Fredagen för workshopen kom och gick, och det var dags för den stora inspelningsdagen. Från morgonen och några timmar framåt, tränade alla hårt för att sätta koreografin.

– När det var dags för inspelning, blev det ett sprejande och tuperande av hår. Alla var nervösa och spända för hur det skulle gå. Det var jättekul! Efter två tagningar var allt hårt arbete och svettiga timmar komprimerade och dokumenterade på film. Nu återstod klippning och redigering. Och så premiärfesten förstås. Alla inblandade och deras familjer bjöds in till filmvisningen den 15 december. – Stoltheten syntes tydligt hos alla som varit med. Till och med Freestyle Phanatix tyckte att det vi gjort var så stort, att de åkte hit ända från sin show i Malmö. Det var en bekräftelse för alla ungdomar att dansarna ville komma, säger Lil och ler. Lil måste skynda vidare, så vi tackar och packar ihop. Tova och Ellinor, som följt med till fritidsgården för att visa lite av dansen, springer fnittrande förbi soffgruppen där vi suttit och pratat. När vi kommer ut till bilen, har de skrivit ”Hej då” med fingret i dammet på bakrutan. Glädjen över att vi uppmärksammat deras film är uppenbar. Det är en skön känsla – för oss också. w


11


H채nder det inte h채r 12


h채nder det inte alls 13


Det är onsdag förmiddag. Vädret är så grått och fuktigt att man kan tro att det regnar, fastän det inte gör det. Vi står utanför en medioker byggnad med form som en låda i tegel och fönsterglas. Ingenting skulle kunna stämma bättre överens med bilden av ett stadsbibliotek i en liten stad som Ronneby. Vid första anblicken verkar det ålderdomligt och ganska tråkigt. Därför kan man inte bli annat än nyfiken, när man får veta att stadsbiblioteket i Ronneby var först i landet med att ha ett demotek. – Händer det inte här så händer det inte alls, säger Carl-Gustaf Hansson, som är ungdomsbibliotekarie. Han syftar på den centrala plats som biblioteket har i staden. Därefter skrattar Carl-Gustaf hjärtligt, när han konstaterar att oftast händer det faktiskt inte. Ögonblicket senare slår han an en allvarligare ton, när han pratar om vad ett bibliotek faktiskt är. – Ett bibliotek är mer än fyra väggar och ett tak. Biblioteket är inte bara en byggnad. Det är ett forum där hela världen finns representerad. Vi försöker hela tiden att fånga verkligheten, och göra den tillgänglig för alla. Demoteket är ytterligare ett verktyg för att göra just detta. Carl-Gustaf berättar att han mycket väl kommer ihåg situationen då han först fick höra talas om demoteket. – Jag satt vid mitt skrivbord när den dåvarande chefen kom in och berättade att hon precis hade pratat med Reaktor Sydost. De tyckte att vi skulle ha ett demotek. Då sa jag att det tyckte jag också. Jag hade bara en fråga först, och det var vad sjutton ett demotek var för något. Mitten av 1990-talet var en tid som innebar många nedskärningar på biblioteket i Ronneby. De var tvungna att dra in på eller helt lägga ner mycket av verksamheten som de hade startat för barn och ungdomar. Resurscentrat för film och ung kommunikation, Reaktor Sydost, hade på den tiden en bas i Ronneby. Så när de utvecklat idén om

14

demoteket, introducerades det på stadsbiblioteket i december 2003. Mediavärlden gav introduktionen stor uppmärksamhet. På så sätt blev demoteket fort allmänt känt. – Vi fick in alster omedelbart. Marknadsföringen fick ett sådant genomslag, kanske just på grund av att Ronneby är en liten ort. I demotekets utbud finns nu både film, musik och tryckt material som böcker och serier. En intressant subkultur är alla fanzines som kommer in. Hela tiden dyker det upp nya förmågor, men det är också många som återkommer kontinuerligt, säger Carl-Gustaf. Stadsbiblioteket i Ronneby har ett tjugotal anställda. Medelåldern ligger mellan 45 och 50 år. – Demoteket är egentligen ett lömskt och egoistiskt sätt för mig att få prata om populärkultur med ungdomar. Den vanliga verksamheten på biblioteket gav inte utrymme till det. Så när chansen dök upp tog jag den, förklarar Carl-Gustaf leende. Många bibliotek har en avdelning för barn och ungdomar. Det kan diskuteras om det är rätt att slå ihop barn och ungdomar till en målgrupp. – Befinner man sig i tonåren, är det inte roligt att förknippas med att vara barn. Det kan vara riktigt känsligt. Vi har en avdelning som vi kallar Ung, som är till för dem i övre tonåren. Det har visat sig vara ett riktigt lyckokast. Sedan vi började med avdelningen har vi fått fler ungdomar till biblioteket. Det är också där som vi har placerat demotekshyllan, säger Carl-Gustaf.

❯❯


” Tillgängligheten till information, som den nya tekniken medför, sägs kunna vara   ett hot mot biblioteken. Men det stämmer helt enkelt inte. Vår uppgift är att serva allmänheten med kunskap. Bibliotekariens uppgift är inte minst att lotsa personer genom informationsflödet, fram till det de söker. Biblioteken kan oftast gå ett steg längre än en enskild individ som vill   veta mer om något specifikt. Men det kräver att vi fortsätter att utbilda oss  ” 15


besökare. Biblioteket har en viktig funktion som social mötesplats. Det finns inte så många fria mötesplatser kvar av den sort som biblioteket erbjuder, påpekar Carl-Gustaf. En bit in i lokalen sitter två pojkar vid varsin dator och tittar på klipp från MySpace. – Tillgängligheten till information som den nya tekniken medför, sägs kunna vara ett hot mot biblioteken. Men det stämmer helt enkelt inte. Vår uppgift är att serva allmänheten med kunskap. Bibliotekariens uppgift är inte minst att lotsa personer genom informationsflödet, fram till det de söker. Biblioteken kan oftast gå ett steg längre än en enskild individ som vill veta mer om något specifikt. Men det kräver att vi fortsätter att utbilda oss, säger Carl-Gustaf.

❯❯

Carl-Gustaf förklarar att han anser att arbetet med demoteket har en tydlig jämlikhetsaspekt. – Det har ett stort symboliskt värde att bli representerad i demoteket. Många ungdomar upplever att de inte blir tagna på allvar av oss vuxna. Genom demoteket får ungdomarna en chans att synas och höras. En chans att bli tagna på allvar, trots att de varken är vuxna eller publicerade tidigare, säger han. I Ronneby är de alster som lämnats in till demoteket införda i den ordinarie katalogen på biblioteket. Det genererar träffar på det lokalproducerade materialet, i de sökningar som görs i katalogen. – Det är inspirerande för vem som helst att se sitt namn stå prydligt uppställt bredvid framstående och erkända upphovsmän, konstaterar Carl-Gustaf. Innanför entrén till biblioteket står en enkel kaffemaskin. – En viss bekvämlighet är viktigt att erbjuda

16

Personalen på stadsbiblioteket i Ronneby har genomfört ett antal temalördagar de senaste åren. Ett återkommande tema har varit motorcyklar. Nyligen innebar det bland annat en utställning av veteranmopeder i biblioteket. – Vi måste hela tiden arbeta med att vidga kulturbegreppet. Jag tycker inte att man ska tänka i banor kring vad biblioteken ska eller inte ska göra. Det intressanta är hur vi når dem som inte redan är frälsta, konstaterar Carl-Gustaf. Den interna debatten om vad som är kultur pågår ständigt. Många upplever att mer och mer ska göras, för samma summa pengar, på lika samma tid. – Det ligger i samhällsandan, så alla verksamheter brottas med den problematiken. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till. Jag tror att bibliotekens framtid är ljus. En man är på väg ut genom dörrarna till biblioteket. Han kastar en blick mot himlen innan han tar upp sitt paraply. Visst regnar det. Men det gör ingenting, snarare tvärtom. Det är verklighet i den här delen av världen. w


Vad gör biblioteken i det nya kulturutbudet? Ny teknik har förändrat världen. Kultur har blivit tillgängligt för många fler genom internet, billiga datorer och nya

gratis eller i alla fall billigare än i de gamla kanalerna. Trots lågt pris kan fler leva på den långa svansen av smal musik och smal film. Vad betyder det för biblioteken när de får konkurrens i sin traditionella roll som spridare av gratis kultur? Hur finner biblioteken sin roll i relation till den långa svansen av smal kultur?

program. Ungdomar kan ladda ner musik och film och konkurrera med de stora och mäktiga medieföretagen. Den amerikanske författaren och journalisten Chris Anderson har i boken Long Tail beskrivit hur världen förändras med ett nästan oändligt kulturutbud på nätet. Smal kultur sprids till många, och kultur tenderar att vara

Hallå där Chris Anderson,

författare till boken ”Long Tail ”

Hur kan biblioteken överleva konkurrensen från det globala digitala kulturutbudet, den långa svansen? – En bra fråga. Det finns några fakfoto: wired

torer som talar för bibliotekens framtid. Ett exempel är fjärrlån som tillåter varje bibliotek att ha en större virtuell än fysisk samling. – Anknytningen till det lokala samhållet gör det möjligt att utvecklas i riktning mot en mötesplats i stället för en förvaringsplats. – God integration mellan webbkatalog och bokstatus gör det möjligt för biblioteken att erbjuda snabbare och billigare böcker till människor som kan hämta upp dem. För människor som inte har mycket pengar är det fortfarande viktigt. – Biblioteken kan vara en fantastisk plats för barn och ungdomar!

17


n o i t a r i p s ”...your in ”   s y a d r o will stay f

em see the th t Le . e k a sh u yo l e am. Let them fe re sc u yo l stay for il e w se rk m o e w th rd t a h ”Le f o ll e ce and the sm fa r u yo f o g in p Kokillgatan i Västerås p ri på d al t ok a pl re swe n si ll ti t a take Violet på det solvarm rd wa Ed r ge un sj , .” t gynnsamt. days kommit att bli mycke – en stad där klimatet

18

för unga musiker


19


20


Mr. Violet är en mystiker. En stabil ”rocker” som utstrålar glädje och ärlighet. En cool kille på det hela taget. Det är bara det att Edward Violet inte alls är någon kille. Hans personlighet består av fem tjejer i tjugoårsåldern. Madeleine Lundin, Sara Johansson, Susanna Ahnlund, Julia Ögren och Sara Öberg utgör de olika karaktärsdragen i bandets identitet. Niklas Edvall har som enda kille kvalificerat sig till en plats i bandet, för de tillfällen då en saxofonist behövs. – Vi kör andra versen också, säger Julia som är ledsångerska i låten Makeover, som handlar om att vissa saker är värda att bevara precis som de är. En stund senare tar vi plats i soffgruppen utanför replokalen. Madeleine berättar att bandet har spelat ihop i två år och att de fortfarande experimenterar med vilken musikgenre de tillhör. – Vi brukar säga att vi spelar pop – vispop eller brittpop. Egentligen säger vi nog pop mest för att det är en så bred genre. Vi influeras alla av olika stilar och vår musik utvecklas när vi själva avancerar med instrumenten, fyller Julia i. – Vi var verkligen nybörjare när vi startade. Det märktes ju i musiken men även när vi skulle framträda. Vi har mycket bättre självförtroende nu. Tror man att man är bra, så blir man bra, säger Susanna och fyller på vatten i kaffebryggaren. – Det ger en kick att höra någon säga ”åh, där är ju Edward Violet” på en festival,

berättar Sara Johansson, och de andra är snabba att haka på. – Det är verkligen roligt att få respons. Allra helst från personer vi inte känner – det kan jag leva på en hel dag, säger Julia. – Musiken och bandet är som mitt lilla barn, säger Madeleine och ler förnöjt. Edward Violet har än så länge spelat in en demoskiva med tre låtar, men de står också uppsatta på en studiotid för nya demoinspelningar. Bandet har bildat en studiecirkel på Studiefrämjandet och får därigenom ett visst antal studiotimmar till sitt förfogande. Den första demon är inlämnad till demoteket på Västerås stadsbibliotek. Dessutom spelade de live på biblioteket under förra kulturnatten. Sara Johansson berättar att de nyligen genomfört ytterligare tre spelningar. – Jag tror att vår musik kan tilltala olika åldrar. Nyligen spelade vi i Sala för ett gäng i åldern 60 plus, säger Susanna och dukar fram kaffe och bullar. Efter frågan hur rock’n’roll de egentligen ❯❯

” Vi var verklig

ktes ju i musiken är m t De . de ta ar st vi r nä re en nybörja

men även när vi  

troende nu. ör vf äl sj re tt bä t ke yc m r ha skulle framträda. Vi  ” man är bra, så blir man bra.

Tror man att

21


t få uttrycka känslor,

sätt at ” Vår musik och våra texter är ett

g annat ”

gontin tankar och åsikter, mer än nå ❯❯

är som spelar för pensionärer och äter bullar, skrattar de och Susanna svarar att klyschan med sprit, sex och droger känns rätt så gammaldags. – Vår musik och våra texter är ett sätt att få uttrycka känslor, tankar och åsikter, mer än någonting annat, fortsätter hon. – Ja, det här är nog mitt enda riktiga kommunikationsmedel. Jag ger inte uttryck för mina åsikter annars, berättar Madeleine. Efter att ha skickat in demoskivan till P4 Live, fick Edward Violet spela i direktsändning. Låtar från deras demoskiva har sedan spelats till och från i radio. Alla framgångar kan ge oanade möjligheter för framtiden.

22

– Vi vill verkligen undvika att bli nonchalanta. Vi är så tacksamma för det vi är med om just nu och det är nog viktigt att hålla kvar i, säger Susanna. Bandet har nyligen fått besked att ett litet skivbolag vill arbeta med dem. Den annalkande sommaren kommer därför att innebära mycket arbete med att producera nytt material. ”Cause when they see you scream. When they feel you shake. When they see the sweat dripping of your face then your inspiration will stay for days”. Så fortsätter refrängen i Makeover. Och det är onekligen svårt att inte bli inspirerad av Edward Violet. Av ett gäng ödmjuka och coola tjejer. w


ducerad kultur.”

ller lokalpro gä t de r nä t ik pl ns ra ve le ha lioteken borde

”Bib

Ingemar Johansson arbetar på Västerås stadsbibliotek. Som musikbibliotekarie fungerar han bland annat som rådgivare till kulturproducerande västeråsbor. Det innebär allt mellan att hitta noter i bibliotekets utbud, till att agera producent för musikinspelningar. Han har arbetat med att samla in och distribuera lokalt material sedan 1990-talet, och med demoteket specifikt sedan hösten 2006. Ingemar berättar att många kända svenska artister har sitt ursprung i Västerås: Marit Bergman, Robyn, Ceasar’s Palace, Pugh Rogefeldt. Han hävdar också att

biblioteken kan spela en viktig roll för kommande stora musiker. – Alla artister börjar ju lokalt. Precis som Kungliga biblioteket har leveransplikt på nationella dokument, borde alla stadsbibliotek ha en plikt att distribuera lokalproducerad kultur. Självklart finns det en gräns för hur mycket arbete man kan och bör ta på sig på biblioteket. Trots det så tycker jag att vi ska ta en aktiv del i att ta fram och ta tillvara på den kultur som produceras – det är en fråga om trovärdighet.

23


”Bibliotekarier borde blogga om musik ” Musiken i demotekshyllorna är fast på fysiska cdskivor. Samtidigt håller musikdistributionen på att flyttas till internet, mp3 och i-tunes, eller? – Huvudtendensen är att allt större delar av musiken vi lyssnar på distribueras via internet. Men det finns också en mottendens att vi köper allt mer vinylskivor, säger Johan Jacobsson, journalist på musiktidskriften Sonic. – Personligen tror jag att cd-skivan kommer att minska i betydelse, men aldrig försvinna helt. Det är något djupt mänskligt att ha musiken kopplad till en fysisk samling. Mp3-formatet har blivit mer accepterat på senare tid. Även etablerade grupper släpper sin musik bara i mp3, men det finns samtidigt en

tvekan. Radiohead släppte albumet In Rainbows först bara på internet, men gav sedan ut det även på cd. Nya distributionsformer har gjort det lättare för allt mer av allt smalare musik att nå ut till publiken. Hur kan musikjournalister och bibliotekarier hålla koll på det allt större utbudet? – Det har blivit svårare och kräver massor av tid att ha någorlunda överblick. Men jag tycker att det är ett kärt besvär. Det är väldigt roligt att stöta på ny musik och sedan följa en kedja av liknande musik genom musiker och skivbolag och att hitta mer och mer bra musik, berättar Johan Jacobsson. Bibliotekens demotekshyllor måste konkurrera med ett oändligt utbud av mer eller mindre lagligt nerladdningsbar musik på internet.

foto: johan jacobsson

24

Hur kan biblioteket konkurrera med internet? – De kan ju utnyttja internet för att skapa intresse. En musikintresserad bibliotekarie kan blogga om musik. I bloggen kan de tipsa om bra musik och berätta att den faktiskt finns att låna på biblioteket. De kan göra listor och tipsa initierat om ny musik. Som musikintresserad återvänder jag gärna till kompisar och skribenter som tipsar om musik som jag gillar.


” Internet ger ny möjlighet att sprida konst  ” Ett litet företag utanför Göteborg är spindeln i nätet för världens bästa filmmusik. Mikael Carlsson driver Movie Score Media med filmmusikintresserade i världen som kunder. Det började med ett brinnande intresse för filmmusik och en webbplats om filmmusik. Nu letar han upp den mest spännande och udda filmmusiken från spännande och annorlunda filmer, tecknar avtal med upphovsmännen eller filmbolagen och säljer musiken vidare till filmmusik-entusiaster i hela världen. – Från början sålde jag musiken via i-tunes. Men det visade sig vara begränsat. De verkliga entusiasterna vill ha hög teknisk kvalitet och gärna en cd-skiva att samla på, berättar Mikael Carlsson. Nu distribuerar han cd-skivor som han själv har producerat genom ett amerikanskt företag till världens entusiaster och har dessutom fått upp omsättningen betydligt jämfört med vad nätdistributionen gav. Nu har han också ett avtal med Amazon.com som distribuerar hans musik ”on demand” på cd och i mp3-format.

Upplagorna ligger mellan 500 och 1500 ex. Mikael ger ut ett stort antal titlar; det gör honom inte rik men är tillräckligt för att han ska kunna leva på musiken. – Möjligheten att sälja via internet har inneburit ett paradigmskifte inte bara när det gäller musik. Internet har inneburit nya möjligheter för världens filmintresserade att köpa smal film som visas på festivaler. Vi är i en brytningstid där internet ger en oss en möjlighet att sprida alla former av konst fritt i världen, säger Mikael Carlsson.

25


Var är böckerna?

26


Det är en vanlig, ovanlig dag i Garaget i Malmö. På det stora golvet inreder ett gäng studenter från Malmö högskola en gammal skrotbil av märket Triumph. De går en utbildning i utställningsproduktion och gör nu en utställning om sagoberättande. I den gamla bilen håller de på att montera en blank, lite sagobetonad dosa i handsfacket. Ur den ska det komma berättelser, liksom ur bagageutrymmet.

vecka ska bilderna visas för barnen och andra intresserade. I den här delen av Garaget har ett parkettgolv lagts ut för akustikens skull. Det har en tangoförening upptäckt och tycker att det golvet är utmärkt att dansa på, så nu planeras tangokvällar i Garaget. Ut ur köket kommer ett gäng äldre damer. Några går med rullator. De har varit i köket och spelat bingo i en seniorförenings regi. Bakom en enkel skärmvägg i en annan del av Garaget sitter några människor och väntar på att Amal ska ha tid med dem. Hon samtalar tyst med en besökare. Det här är en del av stadsde-

❯❯

Detta är bara början på arbetet med utställningen. Över alltihop spelar en högtalare the Beatles White Album på ganska hög ljudnivå. Och över alltihop löper en travers uppe under taket. Den fungerar, men används inte just nu. Traverserna är ännu så länge en av de outnyttjade möjligheterna i Garaget. I samma lokal, men bakom en nyuppförd vägg, håller en bibliotekarie på att rolla vit färg på väggen. Intill ligger det en hög rullar med stora målningar gjorda av skolbarn. Det är en del av ett stort läsprojekt i Malmö stad. Barnen har fått höra ”Tigerprinsen” berättas, och sedan har de fått måla sina egna bilder av sagan. Bilderna hänger i den ordning som sagan utspelar sig. Nästa

27


28


”  Jag tyckte från början att demotekstanken var större än hyllan. I en tid   när den traditionella utlåningen av böcker går ner i hela landet och bokdistributionen tar  sig nya vägar måste som arbetar på bibliotek tänka i nya banor och finna nya

sätt att komma i kontakt med de människor som inte längre kommer till oss för att låna böcker. ”

29


” Garaget ska vara en kreativ mötesplats, där människor själv skapar kultur. Men det ska också finnas möjlighet att konsumera kultur. Det ska   vara en miljö där människor, som inte riktigt finner sig tillrätta i Malmös stora fina   stadsbibliotek, kan känna sig hemma.”

❯❯

lens samhällsservice. Här finns också några runda bord, och vi får låna ett av dem för att äta medhavd kebab och falafel från Kitchen Kings i närbelägna Rosengård. Köket är ju upptaget av bingospel. Lite senare lånar Amal Garagets kontor för att kunna stänga om sig när hon ska ha ett känsligt samtal med en besökare. Här i Garaget samsas aktiviteterna och problem löses snabbt och enkelt utan långa och onödiga diskussioner. ”While my guitar gently weeps”, sjunger the Beatles i högtalarna. På en vagn står en pumptermos och några koppar. Besökarna bjuds ännu så länge på kaffe i det som är ett embryo till ett café i Garaget. Men detta är väl ett bibliotek – var är böckerna? Nja, Garaget är bland annat ett bibliotek, men inte bara ett bibliotek. – Just nu har vi så många aktiviteter samtidigt här, att vi har varit tvungna att bära ut böckerna i containrar på gården, berättar Mia Dimblad, bibliotekarie och en i arbetsgruppen bakom Garaget. Många är inblandade i Garaget – flera stadsdelar, kulturförvaltningen och

30

serviceförvaltningen i Malmö stad. Och inte minst medborgarna. Alla vill att det ska hända mycket samtidigt, att det ska sjuda av aktivitet, ungefär som i dag. Resultatet blir en och annan krock, både avsiktliga och oavsiktliga. – Men också ur krockarna kan något gott födas. Här har de som gör en utställning om läsprojektet lärt känna studenterna som kan mycket om utställningsbyggande och fått hjälp med iscensättningen. K3 och LÄS! kommer att ha en gemensam vernissage, säger Mia. Förutsättningen när Garaget öppnade i vintras var att här skulle vara en stor yta som skulle vara en stor möjlighet för medborgarna. Besökarna skulle själva kunna påverka innehållet i huset, men det var bestämt på förhand att det skulle innehålla ett bibliotek och ett urbant centrum. Garaget skulle vara en möjlighetsplats som började med ett stort tomt golv. Garaget ska vara en kreativ mötesplats, där människor själva skapar kultur. Men det ska också finnas möjlighet att konsumera kultur. Det ska vara en miljö där människor, som inte riktigt finner sig tillrätta i Malmös stora fina stadsbibliotek, kan känna sig hemma. – Det visade sig snabbt att många

förväntar sig och vill ha böcker och tidningar, som de kan sitta och läsa här eller låna hem. Och det har vi nu, även om formerna för biblioteket kommer att bli fastare, säger Mia. Det kan tyckas att ett bibliotek som har böckerna i containrar på gården sviker folkbildningsidealet. Men böcker och tidningar kommer att få en fast plats i Garaget. Att locka hit människor som inte besöker andra bibliotek är definitivt en folkbildande gärning. Malmö stadsbibliotek fick sitt första demotek redan någon gång kring år 2000. – Malmö hade utsetts till popstad och det var naturligt att skapa en möjlighet för Malmöborna att få lyssna på alla demoer som gjordes i Malmös musikliv. Demoteket skapade en ny arena för banden, berättar Mia Dimblad. Garaget kan ses som ännu ett steg i utvecklingen av demotekstanken, en stor mötesplats för alla som vill skapa


kultur och dem som vill konsumera kulturupplevelser. – Jag tyckte från början att demotekstanken var större än hyllan. I en tid när den traditionella utlåningen av böcker går ner i hela landet och bokdistributionen tar sig nya vägar måste vi som arbetar på bibliotek tänka i nya banor och finna nya sätt att komma i kontakt med de människor som inte längre kommer till oss för att låna böcker, säger Mia Dimblad. Att skapa en levande verksamhet av många och för många är inte enkelt. Det finns inga självklara svar på alla frågor som dyker upp. Och det finns många frågor, där svaret är en svår balansgång. Finns det inte en risk att ett projekt som Garaget blir en produkt av välvilliga tjänstemän och entusiastiska studenter snarare än av människorna som bor i området? – Jo, det är en svår balansgång att veta hur mycket tjänstemännen ska styra verksamheten. Finns det inte en risk att projektet rinner ut i sanden efter några år när projektpengarna är slut? – Jo, det är en balansgång att använda projektpengarna för att komma igång nu och samtidigt arbeta långsiktigt. Och det är balansgång att hantera det ideella

arbetet. Var går gränsen mellan ideellt arbete och att utnyttja människor utan ersättning för att skapa en bra kommunal verksamhet? Det finns inget facit, ingen glasklar gräns mellan idealitet och utnyttjande. Finns det inte en risk att Garaget tas över av särintressen, små grupper som driver sina egna intressen, när det ska vara brukarstyrt? – Jo, det är klart. Ambitionen med Garaget är att det ska vara helt brukarstyrt om några år. Kommer det att vara så? – Ärligt talat så vet jag inte. Garaget ska arbeta för att det ska bli så, men jag har svårt att tänka mig att det ska gälla all verksamhet i Garaget, säger Mia Dimblad. Trots att alla frågor ännu inte har något svar är det omöjligt att inte ryckas med när man kommer till Garaget och ser allt som händer. Att några månader efter starten med ett stort tomt golv ha en verksamhet med stora utställningar, bingotanter, tangodansare och till och med ett bibliotek, hur är det möjligt? Svaret är i hög grad samverkan. Att hitta rätt samarbete i rätt nätverk kan vara den bästa marknadsföringen. Jättedemoteket Garaget har inte marknadsförts med tv-reklam eller genom annonskampanjer i Sydsvenskan. Den som läser i den lilla broschyren om Garaget hittar många fina ord. Här talas om en möjlighetsplats, en praktisk kreativ verkstad, ett ekocentrum och ett dialoglabb. Vi läser att här ska forskning och praktik mötas. Och det skrivs om

bibliotekets roll som katalysator för förändring i lokalsamhället. Allt är inte lätt att förstå – men även för oss som är lite allergiska mot fina ord är det lätt att tro på Garaget. Här möter biblioteket människorna på ett nytt sätt – mer på människornas villkor, mer öppet och mindre förutsägbart. – Det behövs nya mötesplatser som inte är kommersiella. Här ska alla kunna mötas och känna sig hemma. Vi som arbetar på biblioteken behöver bemöta folk annorlunda för att få dem att känna sig hemma. Familjer är en viktig målgrupp i en verksamhet som Garaget, säger Mia Dimblad. På Garagets blogg finns rubriken ”Framtidens bibliotek”. Här går att läsa att den första bok som önskades till Garagets bibliotek var ”Mörkets hjärta” av Joseph Conrad. Folkbildningstanken lever i Garaget – i samverkan mellan personal och människorna i samhället utanför. Läs mer på www.malmo.se/garaget och på www.garagetbloggen.se w

31


Serier om vem man är En tänkande och kännande individ har alltid ett behov av att kommunicera med andra – ett behov av att uttrycka sig. Detta behov kan få utlopp på många olika sätt. Ett sätt är att teckna. Det har Lina Fagerström upptäckt. Lina är 18 år och bor i Kalmar. Hon går sista året på estetiska programmet med inriktning mot bild och form. – Mina tecknade serier handlar om att hitta och förstå vem man är – att komma fram till någonting inom sig själv, berättar Lina. För ett par år sedan blev Lina tillfrågad om hon ville hjälpa till att hålla kurser i manga-teckning på biblioteket. – Sedan dess har jag hållit kurser

regelbundet. Jag har rest runt till olika bibliotek i länet. Det är väldigt olika hur många som kommer, men jag har haft så många som ett tjugotal personer på en kurs. Jag har till och med några stammisar nu, säger hon. Kurstillfällena brukar vara tre timmar. Deltagarna lär sig grunderna i manga genom att Lina visar hur figurerna skapas och vilka som är de typiska kroppshållningarna. Hon berättar också

Lina Fagetström har tecknat den här serien speciellt för Demo. Foton av Johan Nilsson används som bakgrund.

32

om användbara ansiktsuttryck, och ger tips om hur olika känslor kan förmedlas i teckningen. Till en början brukar Lina rita en bild och låta de andra rita samma sak, utifrån hennes teckning. Framför allt är det barn och ungdomar som kommer på kurserna. – En och annan förälder har blivit nyfiken och tittat in en stund. Men ingen har vågat sätta sig ner och prova själv, skrattar Lina.


Flera av Linas serier finns i demoteket i Kalmar och på närliggande orter. Hon har till och med blivit ombedd att skicka en serie till Ryssland. – I början tyckte jag att det var jätteläskigt när andra skulle läsa mina serier. Sedan började jag lämna in det jag gjort till demoteket, och nu är det bara spännande. Jag är inne på mitt fjärde magasin nu. Varje magasin innehåller olika serier som kretsar kring samma tema, säger Lina. Inom manga finns det många olika teman. Det finns särskilda pojk- och flickserier, serier om kärlek och sex, om spänning och så vidare. I Linas serier ställs huvudpersonen inför frågor som

berör sexualitet, familj och vänner. Det finns alltid utrymme att ta ut svängarna. – Allting är överdrivet och uppförstorat i manga. Även när det är minimalistiskt tecknat är handlingen dramatisk, konstaterar hon. Lina hämtar inspiration till serierna ur sitt eget liv. Händelser och vänner i hennes egen närhet omvandlas till scener och karaktärer i teckningarna. – Mina kompisar tycker oftast att det är roligt när de känner igen sig själva. ”Det där är ju jag”, brukar de säga och skratta, berättar Lina. Lina tecknar inte bara manga. Hon har tecknat ända sedan hon var liten och har alltid ett ritblock i närheten.

– Jag blandar olika stilar och inspireras av olika genrer. På så sätt har jag en egen stil när jag tecknar. Det är också det som jag tycker så mycket om med manga – man gör lite som man vill. Men oavsett vad jag tecknar vill jag att den som tittar och läser det jag gjort ska ryckas med i en känsla, säger hon. Lina har flera nya alster på gång. Serien DeamonHeart med fyra kapitel, är ett av dem. I serien Place soulmate tar Lina med läsaren in i en berättelse om obesvarad kärlek där en tjej blir olyckligt förälskad i en tjejkompis. Serien är inte utgiven ännu, men det är ändå den serie som Lina är mest stolt över.

❯❯

33


Manga är ett samlingsnamn för

❯❯

34

Sedan Lina började skapa för demoteket, har hennes bild av biblioteksväsendet förändrats. – Jag trodde att det bara var gamla tanter som kunde gå till biblioteket. Det tror jag inte längre, men många tänker nog fortfarande att det är gammalmodigt och tråkigt. Att ge kurser är nog ett bra sätt att sprida en annan bild av biblioteket. Det ger en annan sorts uppmärksamhet, säger hon. De som har lämnat in någonting till demoteket i Kalmar träffas ibland och framför sina alster inför publik. Lina berättar att det förmodligen var många som var förvånade första gången de hade en rockkonsert i biblioteket. – Det är inte alltid så många som

kommer och lyssnar, men det gör ingenting. Förutom att få visa upp mina verk, har jag fått träffa så mycket folk genom demoteket. På demoteksmötena utbyter vi nya idéer och personalen ger oss så mycket stöd. Det är bra att de finns, säger Lina. För tillfället upptar skolan det mesta av Linas tid. Hon tar snart studenten. Direkt efter gymnasiet vill hon ta ett sabbatsår, innan hon söker till en tecknarutbildning. – Att teckna är bara så kul. Det börjar ofta på ett sätt och slutar på ett helt annat, säger Lina. Lite som livet kanske. w

tecknade serier i Japan och serier i japansk stil. Katsushika Hokusai var en bildkonstnär som 1814 började ge ut sin bildserie Hokusai Manga. Han myntade därmed begreppet manga. Det som många idag förknippar med manga utformades på 1950-talet. Animatören Osamu Tezuka skapade då sina karakteristiska figurer med stora ögon, liten mun och näsa och oproportionerliga kroppar. Manga är både influerat av och influerar västerländska animationer. Även utanför Japan har manga många hängivna läsare och tecknare. ”Om himlen givit mig blott fem år till skulle jag blivit en stor konstnär.” (Katsushika Hokusai på sin dödsbädd.)


Diagnos och botemedel mot tristess? Några mil utanför Borås ligger ett litet samhälle som heter Dalsjöfors, och det var där som mina föräldrar valde att bosätta sig, vilket automatiskt innebar att det även var där som jag växte upp. Jag minns att jag tidigt började längta bort. Visserligen är längtan någon annanstans nyttigt och helt naturligt men att jag samtidigt kände så mycket förakt mot min hemort tycker jag idag var helt onödigt. Tänk om jag hade gillat samhället och trivts den tiden jag bodde där istället för att lägga tid på att öva bort dialekten hemma framför spegeln. Men vad hade kunnat få mig att trivas i denna lilla håla på Västgötaslätten? Kanske om samhället genomsyrats av ett självförtroende och en mentalitet som sa ”vad bra vi har det!” Kanske om jag hade fått möjlighet att förverkliga mina drömmar på hemmaplan, fått utveckla min vilja att göra, mitt entreprenörskap. Mitt namn är Jonna och jag arbetar idag med att stötta unga idéer och därmed arbetar jag också med det tjusiga begreppet regional utveckling. Vad är utveckling undrar jag i mitt stilla sinne? För ett tag sedan träffade jag några 17-åringar som ville starta en poesitävling i en by långt ut på vischan. De ville läsa sina texter på en estrad, de ville lyssna på varandras texter och de ville fika. Frågan var bara – vart tar vi vägen? Vilken lokal? Det var för långt, för omständligt och för dyrt att ta bussen till närmaste stad. ”Vi vill ju göra något hemma! Men var ska vi vara…” Jag nämnde bygdegården och byalaget – de unga suckade.

”Jonna, har du kollat in de blommiga gardinerna, hur schyst kan du göra en så trist lokal? ” ”Men ta ner de blommiga gardinerna då” svarade jag. ”Men Kerstin (ordförande i byalaget) lär bli as-sur…” ”Men prata med Kerstin om det då och hitta en lösning”, svarade jag. ”Kan inte du vara med, hon kommer inte fatta vad vi menar…” Jag har funderat på det här samtalet, hur jag och övriga samhället kan ge unga i vår region stöd oavsett var de bor eller vad de vill ha hjälp med. För mig bygger det på tre saker: Ungdomscoacher är viktiga! En ungdomscoach kan inte bara fungera som ett bollplank utan också som en tolk. Ibland uppstår ett glapp mellan unga och vuxna, och där kan ungdomscoachen agera bro. Att coacha innebär att lyssna, visa respekt, göra på riktigt, låta det ta tid och visa på möjligheter. Sluta snacka, börja göra! Att göra ger dig en skön självkänsla, skapar cred, magkänsla, kontakter och massa saker! Att hela tiden ha görandet i sikte bidrar till förändring. Minst en coach i varje håla! Det funkar inte att tro att en regional coach ska hinna hjälpa alla, det måste finnas bollplank och hjälp på nära håll. Jag tror att utveckling är att skapa arenor där unga människor oavsett var de bor ges möjligheten att förverkliga sina drömmar! Kärlek och respekt från Jonna

” Jonna, har du kollat in de blommiga gardinerna, hur schyst kan du göra en så trist lokal. ”

Jonna Wehlin brinner för doit-yourself på landsbygden. Hon jobbar på Coompanion Kronoberg och är även aktiv i den fantastiska föreningen U LAND (Ung på landsbygden).

35


A cry of pain Följ med in i RumEtt på Dunkers kulturhus. Det är ett aningen mörkt rum som är en samlingsplats för unga i Helsingborg. Här finns massor av möjligheter. Slå dig ner i en mjuk fåtölj bredvid en scen och en hylla som innehåller böcker, cd-skivor och dvd-filmer. Sätt dig tillrätta och välj en film. En av filmerna som verkar spännande heter A cry of pain – 15 minuter om självmord. Läs baksidestexten så upptäcker du att det är en film om självmord som har gjorts av Caroline Troedsson, en ung filmare från Helsingborg. Och just i dag är hon i Dunkers kulturhus, så du kan träffa henne personligen. Caroline Troedssons intresse för film började redan tidigt. När hon var på fest eller på resor med sin familj var det hon som filmade. Och inte bara det – det var hon som redigerade filmerna efteråt. Snabbt insåg hon filmens möjligheter. – För mig blev filmandet både ett sätt att lära mig mer och ett sätt att förverkliga mig själv, berättar hon. En dag för några år sedan läste hon i Helsingborgs Dagblad om självmord. Hon blev berörd av ämnet och ville förstå mer om varför unga människor inte orkar leva längre. – Jag upplevde det som att självmord var ett problem som var nedtystat. Det är en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga svenskar, men ändå är det ingen som talar om det. Hon bestämde sig för att göra en film för att få svar på sina frågor. Det första hon gjorde var att skaffa en bättre kamera för att kunna göra en seriös dokumentärfilm. Då visste hon inte att det går att låna utrustning på Film Helsingborg. Ett stort arbete inför filmen om självmord var att lära sig så mycket som möjligt om ämnet.

36

Caroline läste allt hon kunde hitta i böcker och på internet och hon nöjde sig inte med det. – Jag åkte upp till Stockholm och träffade människor som kunde mycket om självmord. I Stockholm träffade jag forskare som hade specialiserat sig på självmord. Jag fick chansen till ett möte med en riksdagsledamot som hade engagerat sig i frågan, och jag besökte en anhörigorganisation, berättar hon. Att som ung okänd filmare ta mod till sig att ringa upp riksdagsledamöter och professorer var en tröskel, men när hade kommit över den blev hon väl mottagen. Det var svårare att få kontakt med ungdomar som har tänkt begå självmord eller rent av försökt. Men så småningom lyckades hon hitta en ung kvinna som hade överlevt ett självmordsförsök och som berättar om det i filmen. Carolines kompis rapparen David Johnn skrev låten A Suicide Reflection för filmen och det bidrog till att göra filmen mer lättillgänglig. I dag är hon nöjd med att filmen har fått en publik. Den har varit med i kortfilmfestivalen Pixel och den används i undervisningssyfte av både forskare och präster. På Carolines webb-


plats, www.c-production.se, kan du se den dygnet runt. Och den kan ses på RumEtt, där vi började eller lånas hem från demotekshyllan på Helsingborg stadsbibliotek. I dag arbetar Caroline som ekonom på ett möbelföretag. Hon drömmer inte på något sätt om att arbeta med spelfilm. Hon vill fortsätta att forska om samtiden och omgivningen, att lära sig mer genom sitt filmande. Dokumentärfilm är det hon vill arbeta med. Nu håller Caroline på att göra sin andra dokumentärfilm, om det dagliga livet i en verksamhet för funktionshindrade. Hon gör den tillsammans med Emely Halma, en kompis. – Redan från början fick jag jättemycket hjälp och goda råd från Louise Leghammar på Film

Helsingborg. Det är imponerande att det satsas så mycket på film här i Helsingborg, tycker Caroline. Följ med och hälsa på Louise Leghammar på Film Helsingborg. Hon har sin arbetsplats i Dunkers kulturhus, och hon är en viktig länk i Helsingborgs satsning på film. Hennes arbete består i att med en stor del kreativitet och en minst lika stor del envishet intressera unga för film, och Film Helsingborg är en bra plattform för det. Idén är att inspirera till skapande verksamhet, som att skriva eller göra musik och film, och att sedan skapa

❯❯

37


❯❯

38

arenor för att nå ut med det som skapas till en publik. Film är ett medium som lockar ungdomar att skapa själva. – Film innehåller så många aspekter av berättandet. Rörliga bilder är lockande för många. Ny teknik gör det också lättare, säger Louise. Under Film Helsingborgs första år har hon varit ensam anställd. För att ändå nå ut brett hittar hon samarbetspartner. Det är inte i första hand resurserna som avgör hur man lyckas, utan fantasin och uthålligheten. Louise lägger ner ett stort arbete för att knyta kontakter åt olika håll för på det sättet finna samarbetspartners. Genom samarbete blir de gemensamma resurserna större.

Ett av dessa samarbeten är Demoteket som drivs i samarbete med RumEtt och Helsingborgs stadsbibliotek. Att marknadsföra verksamheten genom att annonsera i lokaltidningen fungerar möjligen genom att annonsen kan upptäckas av föräldrar eller lärare som i sin tur påverkar ungdomar. För att nå ungdomarna direkt och intressera dem för film jobbar Louise med helt andra verktyg. – Jag är mycket ute i skolorna och träffar elever och studenter. Sedan håller jag personlig kontakt med dem med hjälp av sms och i någon mån e-post. Ibland kommer många till arrangemangen, ibland få. Det gäller att inte ge upp för att få kommer. Det här är en långsiktig verksamhet som kräver uthållighet och tålamod. Ibland är det svårt att förstå var intresset är stort eller litet, berättar Louise. Hon betonar också att framgång inte behöver


” Här på biblioteket ordnar vi en rad aktiviteter för att ungdomar ska känna sig hemma här. Och vi strävar efter att de inte bara ska konsumera   kultur utan också själva vara med och skapa ” Anneli Malmgren

ligga i att det kommer väldigt många ungdomar. Det här är ingen kommersiell verksamhet. Filmskapandet kan ha stor betydelse för de ungdomar som kommer, även om de inte kommer i stora skaror. Vad är det då Louise Leghammar försöker locka ungdomarna till? Ja, det är en hel del. Hon ordnar regelbundet Filmfika, en mötesplats för filmskapare och filmintresserade. Här berättar inbjudna gäster från branschen om sitt filmskapande. Här minglar man, ser på film och fikar. Film Helsingborg och Louise arrangerar också Pixel – Skånes kortfilmfestival. Och Filmrallyt är ett populärt sätt att vara kreativ i rallyfart. – Vi har också en tv-grupp som arbetar med korta reportage, ett bra sätt att komma igång med filmberättelser i det lilla formatet, berättar Louise. Filmskapande har av tradition varit en manlig verksamhet. Män har filmat och regisserat. Kvinnor har möjligen agerat framför kameran. Så är det inte på Film Helsingborg. Här lockas fler tjejer än killar att bli filmskapare. Följ med från Dunkers kulturhus till Helsingborgs stadsbibliotek. Det är bara några kvarter bort och utsikten över Öresund mot Danmark är ungefär densamma. Vi tar trappan till vänster om receptionen upp till ett speciellt rum för unga vuxna. Här finns en bekväm soffa där vi kan slå oss ner och läsa en diktsamling av en lokal författare. Här träffar vi Anneli Malmgren, som är ungdomsbibliotekarie sedan drygt tre år. – Mitt jobb är inriktat på ungdomar mellan 16 och 25 år, unga vuxna. Här på biblioteket ord-

nar vi en rad aktiviteter för att de ska känna sig hemma här. Och vi strävar efter att de inte bara ska konsumera kultur utan också själva vara med och skapa, berättar hon. Biblioteket tar hit författare och andra föreläsare som lockar unga vuxna. Och de ordnar poetry slam, tävlingar i poesi, som har blivit väldigt populära. Skrivarkurserna på biblioteket har varit så eftertraktade att bara hälften av alla som har velat vara med har fått plats. Unga uppmuntras också att vara med och

❯❯

Dunkers kulturhus Dunkers kulturhus ligger centralt i Helsingborg och innehåller konsthall, utställningar, möjligheter för musik, teater och ungdomsverksamhet. Här finns också en restaurang.

RumEtt Webbplatsen säger: Har du en idé? Behöver du en scen, en verkstad eller ett bollplank? Vill du hålla i ett eget arrangemang eller en utställning? Vi guidar och stöttar dig på vägen! Hos oss finns tekniken, materialet och kaffet som håller dig vaken. Ledordet är enkelt: G-D-S (Gör Det Själv)!

Film Helsingborg Webbplatsen säger: Filmen är ett sätt att berätta en historia, förmedla ett budskap, skapa debatt, och detta behöver inte vara så komplicerat som man kan tro. Allting börjar med en idé, att bestämma sig för vad det är man vill berätta, därefter kan allt hända. Film Helsingborg hjälper dig med verktygen för att omsätta din idé till verklighet!

Läs mer: www.helsingborg.se/filmhelsingborg www.c-production.se www.dunkerskulturhus.se

39


❯❯

göra bibliotekets webbplats för unga. En bibliotekarie och trumslagare bloggar, och vi får tips om vilka spel som vi kan låna på biblioteket, oavsett om vi är gamla eller unga. Ta chansen du också att besöka virtuella konstutställningar, personliga tidningar och mycket annat på bibliotekets hemsida. – Demoteket är en naturlig del i satsningen på att intressera unga vuxna för att skapa sin egen kultur. Det var självklart att göra det till ett samarbetsprojekt med RumEtt och Film Helsingborg, berättar Anneli Malmgren, och fortsätter: – Vi hade samarbetat tidigare och var nöjda med resultatet. Inriktningen på film har också varit naturlig eftersom så många ungdomar i Helsingborg arbetar med film.

40

Vad har varit det bästa i satsningen? – Det har varit att vi med demoteket har signalerat att ungdomar får ta plats på biblioteket. Och att vi visat på möjligheterna att själva skapa kultur. Vilket har varit det största problemet? – Att vi inte har fått in så mycket till hyllan. Många unga sprider sina verk på andra sätt. Hur ser demoteket ut om fem år? – Det är svårt att svara på. Vi måste vara flexibla och lyssna på vilken typ av verksamhet ungdomarna vill ha. Jag är inte säker på att vi har demotekshylla som i dag om fem år, men jag är övertygad om att demotekets grundprinciper lever kvar och att vi fortsätter att samarbeta med RumEtt och Film Helsingborg. w


Inspiratören/provokatören

” Ibland måste vi lämna våra bibliotek och ge oss ut ” Hanna Sjöberg står och målar en vägg vit i Garaget i Malmö inför utställningen Tigerprinsen, finalen på en sagosatsning där närmare 500 andraklassare medverkat och skapat bilder. Hon är bibliotekarie och projektledare för LÄS!, ett treårigt projekt för årskurs två och fem som ska locka barn att läsa. Projektet är ett samarbete mellan Malmö stadsbibliotek, stadsdelsbiblioteken och Pedagogiska centralen. Inom LÄS! har även ett flertal delprojekt genomförts, som har blivit möjliga genom en rad samarbeten och ett omfattande ekonomiskt stöd från Sparbanksstiftelsen Skåne. Hanna är en ivrig förespråkare för att bibliotekarier ska söka sig utanför biblioteksbyggnaden. – För att biblioteken ska ha publik i framtiden måste vi bibliotekarier ibland lämna våra bibliotek och ge oss ut i samhället och skapa nya nätverk. Vi kan inte sitta och vänta på att vår publik ska komma till oss, säger hon. – Bland bibliotekarier är det en vanlig uppfattning att det är svårt att intressera folk och få med dem på samarbeten. Min uppfattning är det finns ett stort intresse för att samarbeta med biblioteken. – En annan vanlig uppfattning är att det inte finns pengar för nya idéer och nya satsningar. Det är klart att det är lätt att säga för oss som har fått mycket pengar från Sparbanksstiftelsen, men nya idéer behöver inte vara jättedyra. Och det är ju faktiskt möjligt att söka externa pengar för att kunna förverkliga projekt. – Att arbeta i projekt utanför biblioteks-

byggnaden skapar inte bara spännande möten med nya människor. Det breddar dessutom min kompetens som bibliotekarie. Jag har till exempel lärt mig att hantera en spikpistol under tiden med LÄS!-projektet, bara en sådan sak!

41


Tack! Projektet demoteket har fått stöd av: Kulturrådet Region Blekinge Regionförbundet i Kalmar län Regionförbundet Södra Småland Länsbibliotek Sydost Regionbiblioteket Kalmar län

Denna publikation har kunnat genomföras med stöd av: Länsbibliotek Sydost Astrid Lindgrens Hembygd (Tack även för samarbetet kring texten ”Diagnos och botemedel mot tristess?”)

Tack även till: Alla fantastiska bibliotekarier vi har samarbetat med! Prophet/Hanna Pettersson – vår bästa mangaprofet Mats Nilsson, ovärderlig projektledare för demoteket Micke Gunnarsson, demotekets gudfader Danne Carlsson, lika ovärderlig som Mats och Micke! Solveig Einarsdottir, för att du alltid stöttat oss Per Örtman, vår käre snickare i Kalmar som gjort alla hyllor Björn Löhbern, demotekets första projektledare ... och alla andra goa inspirerande människor vi stött på under arbetet med demoteket!

Reaktor Sydost genom Ida Qvarnström, demotekets sista projektledare

42


Demo är utgiven av Reaktor Sydost med stöd av Astrid Lindgrens Hembygd och Länsbibliotek Sydost.

Text: Lars Edqvist & Jennie Rosander, Abeba kommuniaktion AB. Foto: Johan Nilsson (där inget annat anges) Grafisk form: RÖD, Ronny Östling Idé & Design Tryck: Davidsons tryckeri, 2009


Gör det själv! Demoteket var ett projekt som vi på Reaktor Sydost, ett resurscentrum för

film och ung kommunikation, drev under åren 2003 – 2008. Tanken bakom demoteket är att unga människor själva ska kunna nå ut med sin grej – musik, film, serier, böcker eller vad det nu kan vara. Biblioteken ska sedan kunna vara en distributionskanal mellan dem som skapar och deras publik, och en arena för att kunna mötas och testa nya former för deltagande. Och inte minst – att få synas och höras. Från demotekshyllorna (eller den digitala mediejukeboxen) kan de som besöker biblioteken låna hem skivor, böcker och filmer skapade av nya talanger som de kanske inte skulle hitta någon annanstans. Det finns många sätt att arbeta med demotek. Vi har själva ofta beskrivit projektet som en ”trojansk häst” för att smyga in nya tankesätt och idéer på biblioteken runt om i landet. I den här skriften har vi samlat några goda exempel på detta. Förhoppningen är att boken ska ge inspiration i hur man kan arbeta med unga, kultur och ungdomskulturer och hitta nya idéer till samarbeten kring detta. Förutom bibliotek har vi även träffat på många andra organisationer, skolor, fritidsgårdar och politiker i arbetet med demoteket, den här boken vänder sig naturligtvis även till alla er!

www.reaktorsydost.se

Demo

En skrift om idéer och inspiration

2009


Demo