Page 1

26 -27/2016

TEMA FRI ATT FÖRÄNDRA Värde 75:-


TIDSKRIFTEN SPANING

Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Spaning vill vara till hjälp och inspiration för alla som på olika sätt arbetar med att göra kulturarvet tillgängligt, känt och levande i Västmanland, samtidigt som vi bjuder på kunskap, inspiration och tips till alla dom som intresserar sig för kulturarvet till vardags. Spaning ges ut av Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

3 > Det viktigaste just nu

Ledaren. Av Carl-Magnus Gagge

> Spegeln

4 En tid av förändring. Av Marit Norén och Pelle Söderbäck 6 Från upproriska bönder till välstädat stift. Av Pelle Söderbäck 10 I rättvisans tjänst – Johannes Rudbeckius. Av Mikael Mogren 14 Klok och modig – Nicolaus Rudbeckius. Av Elisabeth Westerdahl 16 Jordbrukets reformator – Carl Johan Cronstedt. Av Ingrid Eriksson 18 ”till avkomlingars undervisning”. Av Krister Ström 20 Uppfinnaren Jonas Wenström. Av Sture Eriksson 24 Från Västmanland till Salt Lake City. Av Bengt Wallén 29 Palm i Arbogaån. Av Hans Almgren 30 Arbetarnas kamp i Kolsva. Av Peter Kvist 34 Den Svenska Modellen. När direktörernas direktör ville förändra. Av Anders Lif 38 Trotsig och försagd. Av Lena Engström Englin 40 Hundraåringen som blivit allt piggare. Av Anders Johnson 4 4 Den man inte kan rycka ned. Av Lena Engström Englin 48 Svenska kyrkan och homosexualiteten. Av Peter Forsberg 50 För allas lika värde. Av Ann Lystedt 54 Omstart i Norberg. Av Jan Å Johansson 58 > Utflykten ”En kyrka åt dig och ditt folk” Av Ann Österberg 62 >  Ur litteraturen Ur en homosexuell arbetares memoarer.

Sammanställd av Fredrik Silverstolpe

64 > Ur samlingarna En högst ovanlig musiker. Av Ann Österberg 66 100 % kamp – Sveriges historia

Omslagsbilder Framsida: Cityfestivalen i Västerås 2016. Foto: Matilda Hildingsson. Baksida: Demonstration på Fiskartorget i Västerås 13 april 1917. Foto: Ragnar Andersson, ur Kajsa Wejryds samling.

TEMA FRI AT T FÖR ÄNDR A

D E T V I K T I G A S T E J US T N U

1 notiser 1 Aktuellt 2 Från maktens korridorer 2 Pris och beröm

4 Utställningar 4 Nya böcker 8 Redaktionsruta

Fri att förändra och kamp UNDER 2017 firas reformationsåret över hela världen och i Sverige är Västerås en av de centrala orterna för firandet. Tesernas uppspikande på slottsporten i Wittenberg blev starten för en ny tid, där Martin Luther stod mitt i samhället som en livsbejakande förkunnare av förändring och frihet. VÄSTERÅS STIFTS TEMA för reformationsåret är ”Fri att förändra”, en kyrka som utgår från samtiden och befinner sig i ständig förändring. ”Fri att förändra” med tillägget ”Kamp” är också tema för detta nummer av Spaning. Vi vill synliggöra berättelser om förändringsprocesser och kamp i Västmanland. Förändra handlar ju om att utveckla, omforma och låta visioner bli verklighet. Kamp är att hålla ut, ofta en nödvändighet för att nå resultat. VÄSTERÅS STIFT STOD I CENTRUM när Sverige under 1500-talet började omvandlas till ett protestantiskt land. Västmanland och Dalarna var präglat av stark katolicism, upproriska bönder och präster. Kungen tog över makten och Sverige fick en statskyrka. Det är en berättelse om maktspel, intriger, politik och ekonomi. 1600-TALSBISKOPEN Johannes Rudbeckius kan ses som den som började bygga den svenska välfärdsstaten. Han stod bakom folkbokföringen, kartlade den sociala situationen i stiftets socknar och han grundade skolor. Kyrkan var ända fram i modern tid en samhällsbyggare, vilket idag är synligt i många kyrkomiljöer där kyrkan, prästgården, begravningsplatsen, skolan och sockenstugan ännu är samlade i en helhet. I det moderna samhället har staten och kommunen tagit över ansvaret. Samtidigt har religionen blivit en alltmer privat fråga. UNDER 1700-TALET påbörjades den agrara revolutionen. Inno­vationer och rationaliseringar inom jordbruket gjorde att avkastningen ökade och jordbruket kunde föda fler män­ niskor. Detta gjorde också landet mottagligt för förändringar. Det fanns ett överskott av människor, en förutsättning för att en industriell sektor skulle kunna uppstå på 1800-talet. EN ANNAN FÖRUTSÄTTNING för utveckling var utbildning, som förbättrades genom att lagen om allmän folkskola infördes 1842. Banbrytande uppfinningar banade väg för nya

industrier som till exempel Jonas Wenströms trefassystem, som ledde fram till Asea och elektroindustrins etablering. Många drängar och pigor lämnade landsbygden i slutet av 1800-talet. Ett stort antal utvandrade till USA medan andra sökte sig till den inhemska industrin. SVERIGE HAR ALDRIG VARIT ett socialt eller kulturellt homogent land. Människor har olika erfarenheter och olika förutsättningar. Olikheter har under 1900-talet och i vår egen tid lett till en kamp för rättigheter. Rätten att få organisera sig fackligt, rätten att få rösta, rätten att få bo, leva, arbeta och älska på lika villkor oavsett funktionsförmåga, sexuell läggning, tro, kön eller ursprung. Nyanlända ska ha rätt att söka asyl. Allt detta är grundläggande för ett jämlikt och demokratiskt samhälle.

FOTO: LASSE FREDRIKSSON

Vi hjälper dig att spana

INNEHÅLL

Carl-Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef

3


SPEGELN

En tid av förändring Av Marit Norén och Pelle Söderbäck

År 2017 firas över hela världen 500 år av reformation. Martin Luthers spikande av teser på slottsporten i Wittenberg blev starten för en av idéhistoriens största revolutioner. I Sverige är Västerås en av centralorterna för firandet. Här samlade Gustav Vasa till riksmöte 1527, här fanns under 1600-talet en biskop om lade den första grunden till en modern välfärdsstat ÅR 1517 STARTADE DEN STORA historiska samhällsomvandling som kallas reformationen. Då offentliggjorde den tyske prästen, munken och teologen Martin Luther 95 teser, där han ville ifrågasätta och förändra kyrkan, samhället och den kristna tron. Samma år, 1517, står också Västerås domkyrka färdig i den form vi ser idag. Domkyrkan och dess inventarier speglar i sig själv den brytningstid som den färdigställdes i. REFORMATIONENS IDÉER SPREDS över Europa av politiska skäl, och som ofta sker när makt, politik, ekonomi och värderingar blandas samman, var det under hårda kon­ frontationer. Men de spreds också av religiösa skäl, av hängivna kvinnors och mäns övertygelse om att Gud gett dem frihet att förändra. Reformationen innebar ett startskott för den svenska välfärdsstaten. Översättningen av bibeln till folkspråk och fokuseringen på undervisning drev på läskunnigheten i landet. Den myndiggjorda människan klev fram under seklerna efter reformationen. Inom vård, skola och omsorg utgjorde kyrksocknen grunden för det lokala samhällsbygget. MITT I ALLT DETTA blev Västerås stad och stift en centralpunkt. I Västerås hölls den kända reformationsriksdagen år 1527. Landningsbanan för den europeiska reformationens idéer blir också Johannes Rudbeckius biskopstid i Västerås 1619–1646. Han startade Sveriges första skola för flickor i sitt eget hem och han grundade det första gymnasiet.

4

Ett djupt engagemang för fattiga och utsatta resulterade i organiseringen av fattigvården i Dalarna och Västmanland, liksom den kyrkobokföring som är en förutsättning för alla de välfärdssatsningar som skulle följa fram till våra dagar.

^ Västerås som det avbildades på 1600-talet av Erik Dahlberg (1625–1703). Gravyr av Johannes van den Aveleen. Suecia antigua et hodierna. Foto: Kungliga Biblioteket.

ATT RE-FORMERA handlar om att omforma och vidareutveckla, men också att återskapa det vi tror på, det vi vill, det vi längtar efter. Låta visioner bli verklighet. Det är människors berättelser om vad det är att leva i den egna samtiden – i respekt, relation, revolt och reformation gentemot dem som gått före och re-formerat sin egen samtid – som formar framtiden. Vi bygger vidare. Martin Luthers stora fråga, drivkraften till hans engagemang, var: ”Duger jag som människa?” (Även om han på sin 1500-talsdialekt uttalade den som ”Hur ska jag finna en nådig Gud”?) Det är en fråga som funnits i alla tider och som lever inte minst i 2000-talets Sverige. I en tid då så mycket av människovärde räknas i prestation, utseende eller lönsamhet. Det svar Luther hittade i sin kristna tro var: ”Ja visst duger du! Du är älskad och värdefull, inte beroende på vad du gör, utan beroende på att du finns!” Det svaret är riktat till oss. DU ÄR VÄRDEFULL och älskad bara för att du är. Det är den tryggheten som gör oss fria, fria att förändra. Att våga leva i ständig förändring, det är att vara människa.

< Martin Luther spikar upp de 95 teserna på kyrkdörren i Wittenberg. Målning från 1872 av Wilhelm Ferdinand Pauwels (1830-1904). Foto: Wikimedia commons.

DE T FINNS MER I Västerås finns tre tydliga nedslag för Reformationsåret: • The Reformation Roadmap den 10–12 mars. En rullande tysk utställning som stannar i 67 europeiska städer. Den enda svenska staden i turnéplanen är Västerås. • Reformation pågår, en utställning i Västerås domkyrka den 19 februari – 31 oktober. Utställningen lyfter reformationens frågor om konflikt, språk och samtal in i vår tid. • Världens fest, en internationell fest den 2– 4 juni. Under pingst­ helgen omvandlas Västerås till en internationell stadsfestival med Stora Torget och Domkyrkan som viktiga centralpunkter.

5


SPEGELN

Från upproriska bönder till välstädat stift

<

Gustav I mottager bibelöversättningen av bröderna Petri. Severin Nilsson (1846-1918) 1870. Foto: Bodil Karlsson, Nationalmuseum.

Av Pelle Söderbäck

Västerås stift stod i centrum när Sverige under 1500-talet omvandlades till ett protestantiskt land. Ett stift som präglats av stark katolicism, upproriska bönder och präster. Men som vid 1500-talets mitt var så städat från upprorsmän att det istället blev platsen för den förste aktive protestantiske biskopen i Sverige, Henrik Jönsson. HISTORIKERN DICK HARRISON har på uppdrag av Västerås stift skrivit en liten bok ”Spelet om makten – en bok om Västerås stift och reformationen” (Västerås stift 2016). Det är en berättelse om maktspel och intriger, om kuvade uppror, om av Gustav Vasa framtvingade biskopsvigningar och om politik och ekonomi. I centrum för processen står två stiftsbiskopar; Peder Månsson (biskop 1523–1534) och Henrik Jönsson (biskop 1534–1566).

ordenshus. Under åren i Rom, där han var Birgittahusets föreståndare, ägnade han även tid åt författarskap och forskning. ”Peder Månssons övergripande syfte med skribentverksamheten var folkbildande: han hoppades att all den lärdom han på detta sätt gjorde tillgänglig på svenska skulle komma fäderneslandet till gagn. På denna punkt hade han tyvärr föga framgång…de trycktes inte förrän hundratals år senare” skriver Harrison.

PEDER MÅNSSON, som efterträdde den av konungen dödsdömde och sedermera avrättade Peder Jakobsson, var en lärd och skolad biskop. Dick Harrison beskriver honom som reformkatolik. I början av 1500-talet sändes Månsson som birgittinmunk till Rom för att återställa birgittinernas

I SVERIGE MANÖVRERADE GUSTAV VASA sig fram mellan katolskt inflytande och växande reformatoriska idéer. Samtidigt som han lovade ärkebiskopen Johannes Magnus att bekämpa kättarna såg han i reformatorerna potentiellt allierade i sin strävan att stärka kontrollen över Sverige; ”Gustav

6

Vasa var framför allt intresserad av att få makt över kyrkan, till exempel för att kunna återkalla kronoförläningar och låna eller konfiskera kyrkliga ädelmetallföremål, vilka behövdes för att betala tillbaka kungens stora lån till Lübeck. Teologiska spörsmål kom i andra hand för monarken.” UNDER PEDER MÅNSSONS BISKOPSTID, en gediget katolsk tid, sammankallades riksmötet i Västerås 1527. Att platsen blev Västerås var ett politiskt val. En upprorsrörelse var på framväxt i det oroliga Dalarna och Gustav Vasa ville sända en tydlig signal till dalkarlarna. Mötet, som i efterhand kallats för Västerås riksdag, hölls på Västerås slott och i dominikanerkonventet. Här deltog riksrådet inklusive biskoparna, 129 frälsemän, mer är 30 borgare, 14 bergsmän och fler än hundra bönder. VÄSTERÅSMÖTET FATTADE BESLUT som innebar slutet för den svenska medeltidskyrkans maktställning. Kungen fick rätt att förfoga över kyrkans ”överflödiga” inkomster samt biskoparnas slott, adeln fick rätt att återkräva egendomar som sålts eller donerats till kyrkan och upprorsmännen skulle bestraffas. Dessutom beslöts visserligen att Guds ord måtte ”allestädes i riket renliga predikat varda”. Men det

var en formulering som tillät både påvetrogna och lutheraner att predika så länge de stödde sig på Guds ord, Bibeln. Västeråsmötet var alltså ingen övergång till luthersk lära. Dick Harrison summerar; ”det verkligt intressanta med besluten i Västerås – som något oegentligt brukar kallas ’reformationsriksdagen’– är att inga beslut av teologisk karaktär fattades… Vad som i praktiken skedde var att Sverige fick en statskyrka – men inte en luthersk dylik. OM MAN SKA UTGÅ FRÅN de dåvarande svenska biskoparnas teologiska övertygelse var den svenska kyrkan snarast reformkatolsk, med lutherdomen som en accepterad oppositionsrörelse inom organisationen. Det är alltså fel att göra gällande att besluten i Västerås resulterade i reformation. Västerås recess var först och främst en seger för kungamakten, inte för protestantismen”. BESLUTEN I VÄSTERÅS gav Gustav Vasa problem. Uppror i Dalarna bland präster och församlingar som pressades på kyrksilver, kyrkklockor och lokala resurser. Uppror som kuvades och upprorsmän som i vissa fall avrättades. Men också ett kanske mer oväntat problem; inför hans förestående kröning till kung saknades nu formellt ämbetsvigda biskopar.

7


SPEGELN

”Alltså ålades Peder Månsson i Västerås att förrätta biskopsvigningar av Magnus Haraldsson (till biskop i Skara) och Magnus Sommar (till biskop i Strängnäs). Båda var trogna katoliker och båda hade i åratal, förgäves, väntat på att få sina biskopsval bekräftade av påven. Efter riksmötet i Västerås var emellertid situationen radikalt förändrad. Gustav Vasa tvingade igenom en biskopsvigning som varken de valda eller vigningsförrättaren önskade. Vigningen skedde den 5 januari 1528 i Strängnäs, då även den nyvalde Martin Skytte vigdes till biskop i Åbo. Väl att märka var biskopsvigningen kanoniskt korrekt, eftersom Peder Månsson själv blivit vigd med påvligt godkännande i Rom. De nya biskoparna var medvetna om att påven inte hade bekräftat deras ämbeten, varför de i hemlighet skrev en protest och förklarade att de önskade söka påvens retroaktiva bekräftelse. Därefter, den 12 januari, kröntes Gustav Vasa i Uppsala domkyrka. I samråd med Laurentius Andreae hade kungen i förväg tagit bort löftet att beskydda kyrkan från kröningseden. Detta var en radikal avvikelse från det normala och en tydlig signal om att den svenska kyrkan nu var ett statligt ämbetsverk snarare än en del av en internationell organisation. Det faktum att Olaus Petri fick hålla kröningspredikan, i vilken kungens ansvar tolkades i reformatorisk anda, vittnade också om att de lutherska vindarna blåste allt starkare. För Peder Månsson upplevdes allt detta säkert som en bitter svit av förödmjukelser, och det blev allt värre i takt med att de kungliga pretentionerna och kraven gick ut över klostren. Medan nunnorna tills vidare kunde bli kvar i många konvent klämtade klockan för munkarna. Dominikankonventet i Västerås stängdes vid påsktiden 1528. De gamla klosterbyggnaderna revs och förvandlades till byggnadsmaterial inför om- och tillbyggnaden av stadens slott. Samma sak inträffade under de år som följde med flertalet gamla svenska kloster, hospital och helgeandshus. När institutionernas ekonomi undergrävdes raserades den gamla katolska lärdomstraditionen och en stor del av de sociala välfärdsinrättningarna. För såväl präster som vanligt folk – i synnerhet gamla, fattiga och sjuka – var detta en tragedi. Men det var inte detsamma som att katolicismen försvann. Inte än.”

^ Gustaf Vasa anklagar biskop Peder Sunnanväder inför domkapitlet i Västerås. Oljemålning av Ernst Josephson (1851–1906). Foto: Länsmuseet Gävleborg.

8

I MAJ ÅR 1534 AVLED PEDER MÅNSSON, ”den siste i Svenska kyrkan verksamme katolske biskopen som valts och invigts till ämbetet på kanoniskt vis, med påvens gillande.” Hans efterträdare hette Henrik Jönsson, kungatrogen och lutheran. Jönsson hade varit lektor och generalvikarie i Dominikaner­ orden men övertygats om den evangeliska lärans överlägsenhet och under några år tjänstgjort som kyrkoherde i Västerås. Han tillträdde som biskop i ett stift där upproren

kuvats och marken var beredd. Han fick också öppet stöd från konungen. När Jönsson påbjöd att mässan skulle förrättas på svenska mötte han öppet motstånd från menigheten i Rytterne som anklagade honom för kätteri. Biskopen sände ärendet direkt till Gustav Vasa som ställde sig på biskopens sida och ålade befallningsmannen i Västerås att bötfälla Rytternebönderna. En tydlig signal om att de svenska reformatorerna kunde arbeta vidare. GUSTAV VASAS ÖPPNA STÖD för reformatorerna var en utrikespolitisk bedömning. Protestantismen hade vuxit sig starkare på kontinenten och blev nu för den svenske konungen något mer än bara en väg att konfiskera kyrklig egendom. Här fanns en ny möjlighet till positionering och legitimitet i förhållande till omvärlden. VÄSTERÅSBISKOPEN HENRIK JÖNSSON, den förste verkligt aktive protestantiske biskopen i Sverige, hade Gustav Vasas fulla förtroende. Han ledde visitationer, inte bara i sitt eget stift, och han var den som höll den första mässan och predikan på svenska i Vadstena kloster. I ett stift, Västerås, som tidigare präglats av uppror och oro var det nu städat. Medan den lutherske ärkebiskopen i Uppsala, Laurentius Petri, blockerades av ett stabilt katolskt domkapitel kunde Västeråsbiskopen fortsätta arbetet på att omvandla Sverige till ett protestantiskt land. På övriga svenska biskopsstolar satt under 1530-talet fortfarande katoliker medan Henrik Jönsson med visitationer och reformer kunde gå i spetsen för en svensk luthersk kyrka. Det en gång upproriska och katolskt starkt färgade Västerås stift blev nu reformationens föregångare.

DE T FINNS MER Citaten i denna text är hämtade ur Dick Harrisons bok ”Spelet om makten – Västerås stift och reformationen”. Den är också källa för hela texten. Onsdagen den 22 februari kommer Dick Harrison till Västerås för att berätta mer om Västerås stift och reformationstiden. Ett lunchfördrag i stadsbiblioteket och en kvällsföreläsning i domkyrkan.

9


I rättvisans tjänst – Johannes Rudbeckius Av Mikael Mogren

SPEGELN

”Författaren till 1617 års fredsdeklaration från Stolbova var en man som skulle få djupgående betydelse för hela Sverige” DET HAR GÅTT 400 ÅR sedan freden i Stolbova. Fredsdokumentet tillhör de riktigt tidiga ekumeniska deklarationerna i Västerlandet. Segrarmakten Sverige som just erövrat Ingermanland och Karelen garanterade religionsfrihet för områdenas ortodoxa befolkning. Enligt dokumentet skulle invånarna få behålla sina präster och fira sina mässor utan inskränkning. Till och med klostren fick finnas kvar. Författaren till 1617 års fredsdeklaration från Stolbova var en man som skulle få djupgående betydelse för hela Sverige. 1619, två år efter freden, vigdes han till biskop av Västerås. Hans namn var Johannes Rudbeckius. DET ÄR SOM VÄLFÄRDSSTATENS GRUNDARE Rudbeckius framför allt förtjänar en plats i historieskrivningen. När han som barnlös, 38-årig änkeman vigdes till biskop kom han till ett stift i svår misär. Befolkningen var präglad av krig och armod. Organisatoriskt låg det mesta för fäfot, till och med domkyrkan var rejält förfallen. Ur eländet organiserade Rudbeckius Sveriges första skola för flickor, Sveriges första gymnasium, fattigvård och fortbildningar, musik­ skolor och pensioner. Förutom alla insatser inom vård, skola och omsorg, lade han grunden till Sveriges folkbokföring. RUDBECKIUS FÖDDES 1581 i Ormesta by i Närke. Hans far var stadsskrivare i Örebro och samtidigt bonde. Familjen hade rötter på södra Jylland, i Rudebaek. Föräldrarna verkar ha insett betydelsen av en gedigen utbildning och den unge Johannes kom till universiteten i Uppsala och Wittenberg. Där marscherade han snabbt genom ämnena och han var 24 år när han utnämndes till professor i matematik i Uppsala. Nio år senare blev han hela universitetets rektor. Han var knappast konflikträdd, intensiva akademiska strider kantade hans väg. Striderna vid universitetet tycks ha varit en av anledningarna till att Gustav II Adolf lyfte Rudbeckius ur akademien. En annan orsak var att den unge kungen behövde Rudbeckius som rådgivare och själa­sörjare.

< Detalj av Carl Milles skulptur föreställande Johannes Rudbeckius. Den är placerad framför Västerås Domkyrka och invigdes 1923. Foto: Hasse Carlsson.

10

Under sju år reste Rudbeckius med Gustav Adolf i fält och upplevde kriget i närbild. Det var sannolikt därför som kungen anlitade honom att skriva fredsfördraget i Stolbova. Kungen visste vad hans själasörjare gick för och det visar även andra förtroenden som kungen gav honom: Det var Rudbeckius som ledde den språkliga revidering av Bibeln som pågick fram till 1618. Resultatet brukar kallas Gustav II Adolfs Bibel. DEN 28 JANUARI 1619 vigdes Rudbeckius till biskop, och den 5 september samma år tillträdde han sitt nya uppdrag i Västerås. Året efter gifte sig den barnlöse änkemannen för andra gången. Hustrun hette Magdalena Hising och hennes familj hade en stark ställning i stiftet eftersom både hennes far och senare hennes bror var prostar i Fellingsbro. Magdalena Hising och Johannes Rudbeckius blev föräldrar till elva barn under sina 27 år i biskopsgården. Det är svårt att beskriva Johannes Rudbeckius initiativ i stiftet eftersom det rör sig om så mycket och så olika verksamheter. En sak märks tydligt och det är att han satte fattiga och utsatta människor i centrum för sitt uppdrag. Om inte annat så framgår det av hans dagbok: Den består till stor del av listor där han skriver upp alla behov som måste åtgärdas. Det är medellösa änkor i Vika socken, föräldralösa barn i Leksand, pengar till lärare, tak till fattigstugor och så vidare. Mitt i flödet av sociala och pedagogiska insatser var han en mångsysslare med renässansgeniets vida utblickar. Det visar den världskarta han tecknat och som förvaras på Västerås stadsbibliotek. Redan år 1610 inrättade Rudbeckius, som med tiden blev biskop i Västerås, ett kollegium i Uppsala för privatundervisning av studenter. Till det behövde han en världskarta och han ritade den på egen hand. Som biskop i Västerås inrättade han ett tryckeri och där trycktes hans världskarta år 1626. EN SAK FÖRVIRRAR. Kartan är ritad med norr längst ner och söder uppåt. Sverige i nederkant och ett rejält Australien längst upp. Inte hjälper det att hålla bilden upp och ner. Då blir texten felvänd. Så den enda lösningen är att byta perspektiv, försöka att se från ett annat håll. Johannes Rudbeckius ger nya perspektiv på många sätt. BISKOP RUDBECKIUS drog sig heller inte för att säga emot rikets styresmän. Det gjorde att efter Gustav II Adolfs död i Lützen 1632 var biskopen så att säga lovligt byte, eftersom hans kunglige beskyddare inte längre kunde försvara honom. Då ökade spänningarna mellan biskopen och rikets kansler, Axel Oxenstierna på Tidö. Deras konflikt gällde i korthet att rikskanslern ville införa att landet och kyrkan skulle styras av olika råd där enbart adelsmän fick ingå. Rudbeckius sade skarpt emot och följden blev att biskopen

11


SPEGELN

^ Rudbeckius världskarta som han tecknade för att använda i sin undervisning. Kartan trycktes år 1626. Kartbilden motsvarar den tidens geografiska kunskaper. De olika världsdelarna är i stort sett korrekt avbildade. En skillnad jämfört med våra kartor är dock att väderstrecken är omflyttade: söder är uppåt och norr neråt.

> Magdalena Hisingh (1602–1649) Magdalena förestod den första flickskolan som inrättades i biskopsgården förutom att hon ansvarade för ett stort hushåll och födde och fostrade 11 barn. Foto: Lasse Fredriksson.

marginaliserades från förmyndarregeringens maktutövning. Även om drottning Kristina aldrig glömde vad Västeråsbiskopen betytt för hennes far, så var det Oxenstierna och hans krets som satt på den verkliga makten. Det var säkert bakgrunden till att Rudbeckius aldrig utnämndes till ärkebiskop, trots att han hade prästernas förtroende.

sin biskop. De sista två åren kommer Rudbeckius inte upp ur sängen så domkapitel och prästvigningar måste ske i hans sovkammare. Mellan hans hem och hans kyrka, biskopsgården och domkyrkan i Västerås, står han staty sedan 1923. Carl Milles har med hela sin konstnärliga förmåga skulpterat fram den energi biskopen måste ha utstrålat under sina aktiva år: Skarpögd och med kraft i orden ser Rudbeckius ut att vaka över alla fattiga och behövande i stiftet. Johannes Rudbeckius avled i Västerås biskopsgård den 8 augusti 1646 och begravdes i sin domkyrka. Drottning Kristina kom för att ta avsked på hans dödsbädd.

SINA SISTA ÅR I LIVET var han uttröttad av arbete och konflikter, idag skulle vi kanske säga utbränd, och han plågades av både njur- och gallsten. Därför begär han 1642 att få avgå, men stiftets präster protesterar och hävdar att de vill behålla

12

13


SPEGELN

Klok och modig – Nicolaus Rudbeckius Av Elisabeth Westerdahl NICOLAUS RUDBECKIUS (16221676), son till Johannes Rudbecius och Magdalena Hising föddes fyra år efter det att fadern vigts till biskop i Västerås. Han fostrades i faderns gymnasium och verkade som lektor där i 15 år, med Hubbo som prebende, innan han blev kyrkoherde i Hedemora och Tuna. Trots svag hälsa utsågs han 1670 till biskop i Västerås och flyttade in i barndomshemmet. REGERINGEN ÖNSKADE NYA MÄN i trolldomskommissionen – män som for försiktigare fram. Nicolaus ombads att utse andliga medlemmar till kommissionen samt placera om präster i Dalarna för att återfå lugnet. Rudbeckius kände stiftet väl och skillnaden märktes genast. Redan året därpå utgav Nicolaus en skrift där han skrev att trolldom ska bedömas med försiktighet och stor skepsis – det är illusioner och fantasifoster. Djävulen är den onda kraften bakom förtal och hämndlystnad. Ingen hade sagt detta förut, och flera

präster inspirerades till kamp mot vanföreställningarna, likaså läkaren Urban Hjärne. Denne skrev ett betänkande där han framhåller att handläggningen i Västerås var föredömlig. I Västmanland ”blev det förmenta trollväsendet förmedelst god rannsakning och skarp disciplin förkvavd i första begynnelsen”. Avrättningen av en oskyldig sjuttonårig piga från Kärrbo socken hann Rudbeckius dock inte stoppa. Hon är förmodligen den enda personen från Västmanland, som beskyllts för att vara häxa. Hon avrättades några månader innan Rudbeckius själv dog. HJÄRNES SKRIFT GJORDE HONOM BERÖMD och han fick äran av att ha gjort slut på narrspelet. Men det var Nicolaus Rudbeckius klokhet och mod som den 11 september 1676 satte stopp för häxprocesserna. Han var då redan död och begravd i det gravkor i Västerås domkyrka där hans föräldrar redan vilade.

DE T FINNS MER

< Nicolaus Rudbeckius (1622-1676). Biskop i Västerås stift år 1670. Foto: Lasse Fredriksson.

14

KÄLLA Trolldomsprocesser i Västmanland av Inger Ekblom, Västmanlands Fornminnesförening och Västmanlands läns museum, Årskrift 1996. Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne, VLT-press Västerås 1971.

15


SPEGELN

Jordbrukets reformator – Carl Johan Cronstedt Av Ingrid Eriksson ÅR 1775 HADE SVERIGE drygt två miljoner invånare. Nästan fyra femtedelar av dessa arbetade inom jordbruket och dess binäringar. De flesta jordbrukarna bodde i byar där jorden var skiftad i tegar och alla hade delar i byns såväl sämsta som bästa jordar. En gård kunde ha en mängd olika tegar, vilket gjorde jordbruket tungarbetat. Det förhindrade också utvecklingen av nya brukningsmetoder och effektiv dränering av marken genom dikning. Brukningsmetoderna med en-, två- eller tresäde innebar att stora delar av markerna låg i träda och var outnyttjade. Jordbruksredskapen såsom årder, träplog och träharv var outvecklade. Vid skörd användes skäror och liar, vid tröskning slagor. Gödslingen var ineffektiv med ett planlöst utnyttjande av naturlig gödsel. UNDER 1700-TALET PÅBÖRJADES en omvandling av jordbruket, den så kallade agrara revolutionen, som pågick långt in på 1800-talet. Den stora ägosplittringen ledde till flera olika skiftesförordningar, där storskifte med början 1757 var den första, följd av enskifte år 1807 och laga skifte år 1827. Avsikten med dessa förordningar var att lägga ihop bön­ dernas ägor till större enheter för att kunna bruka jorden mer rationellt. Sammanslagningen av ägorna genom skiftes­ reformerna möjliggjorde också en omfattande nyodling. NYA BRUKNINGSSÄTT INFÖRDES under 1700-talet genom impulser från bland annat England med växelbruk, odling av vallväxter och potatis. Bättre redskap infördes, till exempel plogar med vändskiva och såningsmaskiner. Användningen av tröskmaskin spreds främst i Norrland. Något verkligt genomslag av den nya jordbrukstekniken skedde först under 1800-talet.

16

EN AV 1700-TALETS STORA jordbruksreformatorer i vårt land var greve Carl Johan Cronstedt (1709–1777) på Fullerö utan­ för Västerås. Han var också tidigt verksam som arkitekt. Det är därför inte konstigt att han också ritade flera konstruktioner till jordbruksmaskiner, dessutom hade han gått i lära hos Kristoffer Polhem! Han konstruerade bland annat en sädesrensningsmaskin, en kastmaskin och en sånings­ maskin vilka rönte stort intresse. EN RESANDE, BARCHAEUS, fick vid ett besök på Fullerö ta del av Cronstedts innovationer och han skrev ”Machiner och konstiga inrättningar woro här ganska många”. Barchaeus såg även Cronstedts uppfinningar brukas ute på landsbygden, bland annat i Skultuna. Carl Johan Cronstedts namn är också känt genom den nya konstruktion av kakelugn som gjorde Sverige känt för sitt sköna inomhusklimat vintertid. Hans och Fabian Wredes system för ”Inrättning af Kakelugnar Til Weds besparing” lanserades 1767 som resultat av ett statligt utredningsuppdrag.

^ Fullerö, ett av Carl Johan Cronstedts fädernegods. Tittskåp tillverkat av Markus Racic för utställningen ”När då var nu” på Västmanlands läns museum. Motivet är en tolkning av den dag då greve Cronstedt visade upp de jordbruksmaskiner han uppfunnit för lantbruksreformatorn Anders Gustav Barchaeus. Foto: Lasse Fredriksson. > Modell av en radsåningsmaskin som Cronstedt konstruerade. Foto Mari Modig Nordiska Museet.

DE T FINNS MER Artikeln har tidigare varit publicerad i ”Tema 1700-talet” årsbok för Västmanlands Fornminnesförening och Västmanlands läns museum nr 74 1977.

17


SPEGELN

> Elever vid Norbergska skolan i Hubbo 1915-15. Foto: Okänd.

”till avkomlingars undervisning...” Av Krister Ström

År 1842 utfärdades Kungliga Majestäts ”Nådiga stadga om Folkundervisningen i Riket”, Folkskolestadgan. I den fastställdes både församlingarnas och barnens skyldigheter och statens åtaganden för lärarnas utbildning. I varje stadsförsamling och i varje socken på landet skulle det finnas minst en skola med en utbildad lärare. UNDERVISNINGSLOKALER FÖR BARN fanns tidigare, ofta tillkomna på privata initiativ och genom donationer. I Västmanland, länet där gruvor och metallbruk samlat arbetskraft och i och med detta barnfamiljer, blev ofta skolundervisningen en hjärtefråga. Det inrättades tidigt skolor för barn bland annat vid bruken i Ferna, Engelsberg och Svanå. Tidiga donationer till undervisning gjordes av ägare till storgårdar som Stäholm och Springsta. SAMUEL NORBERG VAR EN AV de personer som gjorde en donation till en skola i länet. År 1820 överlämnade han och hans hustru en betydande summa pengar för att möjliggöra en ordnad undervisning i Hubbo socken, Samuels gamla hembygd.

för växel­undervisningens befrämjande i Göteborgs stift. Intresset för skolor och undervisning visade han på flera sätt under sin levnad. Han instiftade till exempel ett stipendium vid Uppsala Universitet. DONATIONSBREVET SOM GÄLLER SKOLAN i Hubbo, som blev känd som Norbergska skolan, lyder: ”Vid hågkomsten av de glada barndomsdagar, vilka jag tillbringat uti min födelsebygd, Hubbo, samt de många vedermälen av godhet och välvilja, som mina Föräldrar av denne respective församlings då levande så ståndspersoner som allmoge, snart sagt dagligen åtnjöto, anser jag som en plikt och skyldighet, att i den ringa mån, jag åstadkomma kan, bidraga till deras avkomlingars undervisning och bildande, dymedelst att jag medels detta testamente giver en summa av femtusen (5000 R.r B.co) att användas till Skoleinrättning för Hubbo församlings hemmansbrukares och deras torpares barn efter den plan, som närlagda förslag utvisar…

SAMUEL NORBERG FÖDDES I HUBBO 1752. Hans föräldrar var Christina Petraea (med anor i rakt nedstigande led efter västeråsbiskoparna Nicolaus och Johannes Rudbeckius) och Olof Norberg, lektor vid Västerås läroverk och kyrkoherde i Hubbo. Vid 16 års ålder blev Samuel föräldralös och han kom som ung till Göteborg där han gick i Ostindiska kompaniets tjänst. Trettio år gammal gifte han sig med Maria Christina Smitt och blev därmed ägare av det Smittska tryckeriet och till en ganska betydande förmögenhet. Äktenskapet blev kort då hustrun dog tidigt och efter två år gifte han om sig med Fredrica Maria Nordblom.

ÅR 1825 INKÖPTES ¼ MANTAL i Jädra by som boställe åt lärare och för skola. Byggnaden uppfördes och inreddes efter ritningar och kostnadsförslag av läraren Anders Fredell vilken också blev skolans förste lärare. Överdirektör Samuel Norberg kallade honom själv till tjänsten 1826 och han stannade kvar till 1840 då han avled.

I GÖTEBORG OCH MÖLNDAL gjorde Samuel Norberg sig känd som boktryckare, förläggare och tidningsutgivare. Bland hans meriter kan nämnas att han var utgivare av Göteborgs Nyheter och Götheborgs Allehanda, ägare av Mölndals gamla pappersbruk, delägare i Korndals pappersbruk och ledamot av direktionen för Sällskapet

ETT KRAV I DONATIONSBREVET var att läraren skulle vara prästvigd. Det kom att bli allt svårare att upprätthålla i och med folkskolestadgans tillkomst. Till slut utannonserades lärartjänsten vid Norbergska skolan utan att man fick någon sökande. Förslaget till reglemente för ”Norbergska wexelundervisningens fattig-friskola i Hubbo (1833) blev

18

tvunget att revideras så att även icke prästvigda kunde anställas som lärare. Kantor Edvin Haagen blev Norbergska skolans siste ordinarie lärare. Han avgick med pension 1957 efter 37 tjänsteår. EFTER EN TID AV OVISSHET har den gamla byggnaden, som i mer än 90 år tjänade som skola, använts som klubblokal för motorcykelintresserade. I drygt 35 år har Tramps MC disponerat skolan i Jädra som invändigt förändrats men exteriört känns igen från gamla fotografier. Samuel Norbergs namn lever vidare i den Norbergska donationsfonden. Varje år kan, tack vare den, stipendium sökas av ”studiebegåvade och välartade elever från dåvarande Hubbo församling…” DE T FINNS MER ATT LÄSA: Folkskolans historia i Västmanlands län. Georg Eriksson. Västerås 1942.

^ Den Norbergska skolan står kvar men fyller ett annat syfte idag. Foto Lasse Fredriksson.

19


SPEGELN

SPEGELN

Uppfinnaren Jonas Wenström Av Sture Eriksson

I slutet av 1880-talet var Västerås en idyllisk småstad. Ett par decennier senare hade den vuxit till en expansiv industristad. Elektroindustrin hade gjort sitt intåg. Asea hade, efter nio år i Arboga, etablerats 1892 med 70 anställda. År 1900 var man 1150. Orsaken till Aseas utveckling var dels den snabba elektrifieringen och dels Jonas Wenströms banbrytande uppfinningar, dynamomaskinen och trefassystemet. VEM VAR HAN, den geniale uppfi nnaren Jonas Wenström? Numera är han ganska okänd. Han var västmanlänning född i Hällefors 1855 och död i Västerås 1893. Levde hela sitt liv som ungkarl. Hans far, Wilhelm Wenström hade rötterna i Skinnskatteberg. Farfar kom från Västerås och hans farmor och mormor var systrar från Ängelsberg. Modern, Maria von Zweigbergk, var västgötska. Jonas var näst äldst bland sju syskon i en borgerlig familj, inte förmögen men med stark sammanhållning. SOM BARN DRABBADES JONAS av engelska sjukan. Den ledde till en deformation av skelettet och Jonas var därför klen och puckelryggig. Men vad som fattades honom fysiskt hade han mer än väl igen intellektuellt. Familjen flyttade runt och Jonas påbörjade sin skolgång i Stockholm, men började vid 13-års ålder på Karolinska läroverket i Örebro. Tog studenten 1875. Långa perioder bodde han inackorderad och brevväxlade då med sin pappa. Återkommande

20

i dessa brev var behov av extra pengar. Det kunde gälla skolböcker, ny mössa eller tågbiljett hem nästa lov. Jonas var ingen plugghäst men läste gärna, till exempel tidskriften Scientific American. UNIVERSITETSÅREN BLEV VIKTIGA. Den tidigare villrådige gymnasisten kom efter hand till klarhet om vad han ville, även då omständigheter ibland var till hinder. Han började sina studier i Uppsala hösten 1875. Efter första läsåret skrev han till sin far ”När jag tänker efter så vore det bäst att jag slutade upp med latinläsningen, som är både tidsödande, dyrbar och trälig, nedslående och själsdödande.

> En av Jonas Wenströms beräkningsböcker med beräkningar på en elmotor. Foto: Sture Eriksson.

21


SPEGELN

”Först stannar jag i Uppsala och drar nytta av Thaléns undervisning, som ej finns maken till på långa vägar”

HISTORIEN OM JONAS WENSTRÖMS och Ludvig Fredholms möte vid Hindersmässan 1882, som resulterade i att Fredholm förvärvade Jonas patentsökta dynamo och bildade det bolag som senare blev Asea, är väl känd. Tillverkningen startade på en verkstadsvind i Arboga med brodern Göran Wenström som platschef. Efter några år hade man vuxit ur lokalerna och beslöt att flytta till Västerås. Hela denna tid bodde Jonas kvar i Örebro och arbetade som konsult åt bolaget. Han kom till Västerås först i början av 1892. Tidigare, i januari 1890 hade han sökt patent på sin viktigaste uppfinning, trefassystemet. Tyvärr var han inte först och besviken skrev han: ”Det var en sorglig besvikelse att höra om Dolivo-patentet - - - Om jag hade bott i USA med alla där tillgängliga resurser skulle detta olyckliga för sent inte ha inträffat.”

Jag har nämligen gjort upp följande plan. Först stannar jag i Uppsala och drar nytta av Thaléns undervisning, som ej finns maken till på långa vägar. När jag då kan så mycket matematik, fysik och kemi att jag kan få ett vackert betyg - - - så reser jag till ett av grannuniversiteten: Helsingfors eller Kristiania, i vilka latin är valfritt ämne och tar fil. kand.examen.” Så blev det. Efter tre år i Uppsala avslutade han sina studier i Kristania (Oslo) med examen 1879.

TROTS SITT HANDIKAPP var Jonas ofta på resa. Hösten 1882 besökte han världens första elektrotekniska utställning i Paris. 1888 gjorde han en fem månader lång studieresa till USA. Jonas var Sveriges ledande elektrotekniker och hösten 1891 fick han uppdrag av Finansdepartementet att göra en lång resa till Schweiz och Tyskland. På en utställning i Frankfurt fick han se världens första försök med trefasig kraftöverföring.

JONAS VAR NYFIKEN och följde utvecklingen, inte minst inom elektrotekniken som då befann sig i sin linda. Han fick impulser till egna konstruktioner men de flesta stannade som idéer i hans skissbok. Att han börjat fundera på elektriska maskiner framgår av ett brev daterat 22 februari 1877. ”Sedan jag kom hit studerade jag igenom läran om elektriska strömmars inverkan på magneter och på varandra och omvänt. Därav även de magnetoelektriska maskiner som nu finns, av vilka Grammes är den bästa. - - Sedan har jag konstruerat en ny dynamoelektrisk maskin, vilken jag tror skall hava åtskilliga fördelar framför andra.” Inget fel på hans självförtroende.

HEMMA I VÄSTERÅS gick det trögt med trefasen. Bolaget hade fullt upp med leveranser av likströmssystem och Jonas hade externa uppdrag. 1892 återkom Ernst Danielson från USA. Han kom att bli Jonas arvtagare och tog sig an den trilskande trefasmotorn. Asea vågade satsa och byggde den världsunika trefasöverföringen från kraftverket i Hällsjön till gruvorna i Grängesberg. Invigningen ägde rum den 18 december 1893. Jonas Wenström hade planerat att vara med men insjuknade i hög feber och avled tre dagar senare i sitt hem i Västerås.

JONAS LEVDE I EN BRYTNINGSTID präglad av demokratisering, industrialisering och urbanisering. Han var inte politiskt aktiv men intresserad. Han var liberal och framförde ibland sina åsikter genom insändare i dagspressen signerade JW. Jonas var, livet igenom, en flitig konsert- och teaterbesökare och hans brev kunde innehålla målande recensioner. Efter studieåren återvände han hem till Örebro och en arbetsplats på faderns ingenjörsbyrå. Far och son stod varandra mycket nära också som kollegor. Inför återflytten skrev Jonas: ”Tänk huru roligt det skulle vara om Pappa och jag hade en liten uppfinnarverkstad - - - där Pappa väl huvudsakligen skulle leda den praktiska konstruktionssidan och jag den mera teoretiska delen. Det vore något det.”

22

I NEW YORK HADE JONAS KÖPT en koffert. Efter hans död fick den användning som familjearkiv. Där fanns 400 brev från Jonas till sin far, faderns dagböcker, diverse brev, gamla foton och annat. Allt detta hade kommit på villovägar men återfanns 2013. Numera finns Jonas amerikakoffert och alla dokument i tryggt förvar hos Västmanlands läns museum. ^ Jonas Wenström i sitt hem vid Fiskartorget någon gång 1892–93. Foto: Ernst Danielson. DE T FINNS MER LÄSTIPS Jonas Wenström – välkänt och okänt av Sture Eriksson. Industrihistoriska föreningen i Västerås 2013

23


SPEGELN

Från Västmanland till Salt Lake City Av Bengt Wallén

I romansviten ”Utvandrarna” skildrar Vilhelm Moberg några smålänningars utvandring till det stora landet Amerika. För mig och många andra svenskar har Karl-Oskar Nilsson och hans hustru Kristina från Duvemåla blivit symboler för de 1,2 miljoner svenskar, som från mitten av 1800-talet fram till 1920, utvandrade till Amerika. De lämnade Sverige för en oviss framtid i det stora landet på andra sidan Atlanten. OFTA NÄMNS EKONOMISKA och religiösa motiv som orsaker till utvandringen. De ekonomiska motiven är lätta att förstå, då 1800-talets Sverige för många medborgare kännetecknades av missväxt, svält och fattigdom. Men vilka var de religiösa motiven? ÅR 1726 INFÖRDES det förhatliga Konventikelplakatet i Sverige, som förbjöd alla religiösa sammankomster utanför kyrkans kontroll. Det var riktat mot den framväxande väckelserörelsen. Varje svensk påtvingades vid denna tid regelbunden kyrkogång, dop och nattvardsdeltagande – vid försummelse hotade straff. Under 1800-talet bröt en rad olika frikyrkorörelser fram både i Sverige och i andra länder. Den utvecklingen kunde inte stoppas av kyrkan och Konventikelplakatet avskaffades därför år 1858. Under 1860-talet kom en lag som gjorde det tillåtet att lämna statskyrkan, innan dess kunde man faktiskt dömas till landsförvisning vid utträde ur Svenska kyrkan.

> John Johnson från Markusbo i Karbenning och Edla Lundell från Närlunda i Badelunda träffades i Badelunda 1886 och gifte sig 1889 i Salt Lake City. De fick elva barn. Foto: Privat.

24

”Under åren 1886–1890 emigrerade cirka 30 nyblivna mormoner från Badelunda till Salt Lake City. En stor del av dessa emigranter var medlemmar av släkten Lundell.” ÅR 1872 KOM EN NY KOMMINISTER till Badelunda församling, den 34-årige Sven Thelin. Han var en företagsam och engagerad präst som genast tog tag i många åligganden som skjutits på framtiden. Han medverkade starkt till att det byggdes tre nya skolor i socknen, en pampig folkskola mitt emot kyrkan och två småskolor i vardera byarna Berga och Hamre. Dessutom verkade han för att den trånga kyrko­ gården utvidgades åt öster. Han kom med tiden att kallas ”de fattigas präst” för sina omsorger om socknens fattiga. UNDER DEN SENARE DELEN av sin tjänstgöring i församlingen fick han uppleva hur den framväxande väckelserörelsen även drog fram över Badelunda. Vid början av 1880-talet hade en missionsförsamling bildats i Vedby, en by på behörigt avstånd från kyrkan. Missionshuset stod färdigt 1883 och komminister Thelin kunde med sorg i hjärtat konstatera att Vedbybänken vid söndagens gudstjänst var i det närmaste tom. NÅGRA ÅR SENARE, närmare bestämt den 19 februari 1885, skrev komministern Sven Thelin i kyrkorådsprotokollet ”Af förekommen anledning ville Kyrkorådet allvarligt afråda alla husfäder och andra församlingsmedlemmar att upplåta rum eller plats för sammankomsters hållande af kringsmygande mormonpredikanter och skulle detta från predikstolen tillkännagifvas.”

VID DEN HÄR TIDEN hade nämligen mormonmissionärer börjat dyka upp i socken. Det var unga svenska män som hade döpts och emigrerat till mormonernas hemstad Salt Lake City i Utah, Amerika. Efter en kort tid där blev de tillbakaskickade till Sverige som missionärer. Här i Bade­ lunda blev de väl mottagna av bröderna Gottfrid och Carl Lundell, som brukade familjegården i Furby. Brödernas far, bonden och nämndemannen Anders Gustaf Lundell, ägde även en gård i byn Närlunda där den övriga familjen bodde. Det var förutom hustrun Gustafva Carolina ytterligare två söner och tre döttrar, alla barnen var i vuxen ålder. Efter viss tvekan hade fadern Anders Gustaf gått med på att upplåta rum åt missionärerna i mangårdsbyggnaden i Furby för andliga sammankomster, trots skarpa förma­ ningar från kyrkans män. En mormonväckelse hade startat i Badelunda! SNART HADE SAMTLIGA SYSKONEN Lundell blivit döpta och upptagna i mormonförsamlingen, som hade fått sitt säte på den Lundellska gården i Furby. De tre systrarna, tvillingarna Elin och Edla samt Frida, blev döpta av missionärerna i den närbelägna Närlundabäcken. Ett vattendrag som slingar sig förbi byarna Furby och Närlunda på sin väg söderut mot Mälaren. Under åren 1886 – 1890 emigrerade cirka 30 nyblivna mormoner från Badelunda till Salt Lake City. En stor del av dessa emigranter var medlemmar av släkten Lundell.

25


SPEGELN

^ På bilden från tidigt 1900-tal står en vallpojke vid Närlundabäcken i Badelunda med gården Långby i bakgrunden. Det var i den här bäcken som de tre systrarna Elin, Edla och Frida från Närlunda år 1885 blev döpta av mormonmissionärerna. Foto: Privat. > Mangårdsbyggnaden i Närlunda. Familjen Lundell ägde två gårdar i Badelunda under andra halvan av 1800-talet, nämligen Rusthållet N:1, Närlunda och Kronostället N:2, Furby. Foto: Privat. < På det gamla fotografiet från 1900-talets början sitter Ellen Lundell i hemsydd Rättviksdräkt. Hon var dotter till Per Lundell från Närlunda i Badelunda, som utvandrade till Salt Lake City 1886 och gifte sig 1888 med Augusta Högberg från Sverige. Ellen gifte sig med George Jefferson Butterfield och födde sju barn. Foto: Privat.

26

27


> Förstamajdemonstration i Arboga vid 1900-talets början. Foto: Arboga museums bildarkiv.

SPEGELN

SPEGELN

”De hade kommit till en natur bestående av vidsträckta slätter, snötäckta bergskedjor och storslagna dalgångar”

DET MÅSTE HA VARIT SMÄRTSAMT för komminister Sven Thelin att uppleva att väckelserörelsen i den lilla socknen hade resulterat i bildandet av en frikyrkoförsamling med eget bönehus. Dessutom kom cirka trettio unga, förföljda mormoner till komministern och begärde flyttningsbetyg för att utvandra till ”Nord Amerika” och ansluta sig till mormonkyrkan ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga” i Utah. EN MOTSVARADE MORMONVÄCKELSE drog också fram i Karbenning vid samma tid. Från slutet av 1870-talet fram till 1896 emigrerade cirka 70 personer från den östra delen av Karbenning. Av dem var större delen från byn Vallsjöbo, 35 personer, varav åtta hela familjer. Vid den tiden mot­ svarade det mer än hälften av byns invånare.

^ Scott Dorius och hans hustru Niwako vid Scotts mormor Ellen Lundells föräldrars gravsten på kyrkogården i Herriman. I bakgrunden kan se den för området typiska snöklädda bergskedjan. Foto: Bengt Wallén

VARFÖR MORMONISMEN SLOG AN JUST HÄR? Här var gårdarna i regel små och bärgningen knapp, arbetstillfällena i de hyttor som var kvar var få. För den egendomslösa delen, de så kallade backstugusittarna, måste nog Amerika ha varit det förlovade landet.

Edla och John gifte sig 20 november 1889 i Manti Temple i Salt Lake City. De fick tillsammans 11 barn. Både Edla och John var mycket aktiva i Mormonkyrkan. Edlas samtliga sex syskon hade utvandrat till Amerika och bodde vid den här tiden i Salt Lake City medan endast fyra av Johns syskon hade tagit steget att följa med och bodde nu i grannskapet. John Johnson återvände två gånger till Sverige som missionär och under en 20-årsperiod var han mormonbiskop.

UTVANDRARNA FRÅN BADELUNDA och Karbenning bosatte sig i Utah – mormonernas fäste i världen. De hade kommit till en natur bestående av vidsträckta slätter, snötäckta bergskedjor och storslagna dalgångar, en natur som väsentligt skilde sig från den de hade lämnat. MORMONKYRKAN BLEV det sammanhållande kittet för de utvandrande västmanlänningarna. Även om påfrestningarna var stora till en början i det nya landet så hade man starkt stöd av församlingsmedlemmarna i mormonkyrkan. Badelundaflickan Edla Lundell blev 1886 bekant med den unge pojken John Johnson från Markusbo i Karbenning när han som missionär var på besök i bönehuset i Furby.

28

FÖR NÅGRA ÅR SEDAN hade jag och min familj möjlighet att besöka de områden i Salt Lake City där den första generationen utvandrare från Badelunda bosatte sig. Det var intressant att gå runt och läsa namnen på gravstenarna och konstatera att många bar namnet Lundell. Vi kände historiens vingslag när våra ciceroner berättade om de första badelundabornas levnadsöden. De betraktas idag som pionjärer och har starkt bidragit till traktens utveckling. Både kvinnor och män fick ansvarsfyllda uppdrag inom såväl kyrka som kommun.

Palm i Arbogaån Av Hans Almgren

MÄSTER PALM BESÖKTE ARBOGA många gånger. Sommaren 1890 besökte han staden tre gånger och särskilt mötet lördagen den 22 juli skulle både sympatisörer och motståndare minnas länge och väl. Framemot åttatiden på kvällen strömmade hundratals personer ut till allmänna landsvägen vid Galghagen, där Palm skulle hålla sitt före­ drag om fackföreningsrörelsen. När Palm skulle börja, anlände kronofogde Selling, åtföljd av länsman Lindstedt med Svea rikes lag under armen. Kronofogden förbjöd nu föredraget ”å dragande kall och ämbetets vägnar”. Dels hade det inte blivit vederbörligen anmält, dels skulle det till på köpet hållas på allmänna landsvägen. Palm menade att tillstånd inte behövdes eftersom man var på landet, men det förnekades av kronans tjänstemän. Inte heller kunde de upplysa Palm om var staden slutade och landet började, så att han kunde hålla sitt tal där. Det såg dystert ut då någon finurlig åskådare kom på att Palm kunde låna en båt och

sjunga ut sitt hjärtas mening för folket på stranden. ”Vill kronofogden ta mig i ån, så får han leverera sjöslag” sade Palm illmarigt och började gå mot hamnen, åtföljd av en allt större folkmassa. VÄL NERE I HAMNEN satte Palm sig i en båt och roddes ut till en pråm, där han nu äntligen kunde börja sitt föredrag om fackföreningsrörelsen inför en stor mängd människor på stränderna. Men då anlände borgmästare Bosaeus och förbjöd föredraget. Palm ilsknade nu till och vägrade sluta tala. RESULTATET BLEV ATT PALM, ”skräckväldesaposteln” som han stundom kallades av sina motståndare, åtalades och fick betala 75 kr i böter för sitt tilltag. I början av augusti 1890 var Palm tillbaka i Arbogatrakten: Vid Liljeberget invid Hamrevägen talade han då inför 1000 personer om förenings- och församlingsfrihet och om allmän rösträtt.

29


SPEGELN

Arbetarnas kamp i Kolsva Av Peter Kvist

Halv nio på kvällen den 17 augusti 1896 samlades nitton järnbruksarbetare i en skogsbacke strax utanför Kolsva brukssamhälle. De nitton var samlade för att bilda fackförening och var noga utvalda bland de ”trogna och pålitliga” efter råd från Ernst Blomberg, förbundsordförande i Svenska Järn & Metallarbetareförbundet. DE FÖRSAMLADE VAR för säkerhets skull muntligt kallade. Bildandet av fackföreningen var enda punkten på dagordningen. Efter en livlig diskussion antog de nitton enhälligt att bilda Kohlsva afdelning af Svenska Jern och Metall­ arbetareförbundet. Drivande bakom mötets tillkomst var C J Björklund, vald till ordförande och C F Thelander, vald till kassör. Sekreterare blev Albert Zander. Vid inträdet i förbundet den första oktober fick man avdelningsnummer 42. De 41 tidigare avdelningarna var bildade i verkstadsindustrin. Kolsvaarbetarna blev de första i landet att bilda fackförening för järnbruksarbetare. I MAJ SAMMA ÅR hade gjutarna på Kohlswa Jernverk AB bildat en egen avdelning inom Svenska Gjutareförbundet. Pådrivande hade varit inflyttade gjutare från Köping som varit med och bildat en fackförening på Köpings Mekaniska verkstad. Gjutarna var en mindre, mer homogen och yrkesspecifik grupp jämfört med järnbruksarbetarna. Den före­ningen väckte inte heller samma misshag hos bruksledningen som avdelning 42 skulle komma att göra. KOHLSWA JERNVERKS aktiebolag bildades år 1893. Familjen Lindberg som ägt bruket sedan mitten på 1800-talet kom att bli majoritetsägare och därmed behålla kontrollen över

30

verksamheten. Som ordförande i styrelsen och disponent satt brukspatron Lars Uno Lindberg. Han hade styrt bruket sedan 1886 och var fostrad i den patriarkala andan. Han talade om de anställda som ”mina arbetare”. LARS UNO LINDBERG hade fortsatt sin fars arbete med att modernisera och utveckla det gamla bruket till en modern och konkurrenskraftig järn- och stålindustri. De hade varit bland de första att anlägga ett valsverk och sedan mitten av 1880-talet kom de att satsa på stålgjutgods och ståltillverkning. I och med den kraftiga expansionen kom antalet arbetare att öka. Trots ett omfattande nybyggnationsprogram 1890-91 med 60 nya bostäder, förslog det inte mycket mot det skriande behovet. Vid aktiebolagsbildandet 1893 fanns 93 arbe­ tarbostäder med 218 rum, antalet anställda närmade sig 400. ARBETSTIDEN VAR MINST TOLV TIMMAR per dag och det mesta arbetet var skiftarbete. Lönen för järnbruksarbetarna låg runt 20 öre i timmen. För nattarbete utgick 25 % påslag och för helgarbete (söndag) 100 %. Ingen semester förekom. År 1894 avskaffades den av så många arbetare avskydda motboken, en form av avräkningsbok, och kontant löneutbetalning infördes.

DET FANNS ETT GROENDE MISSNÖJE över situationen hos många. Inte minst bland de yngre och inflyttade arbetarna. Expansionen av arbetsstyrkan hade lett till att många arbetare kom utifrån. Dessa bar inte sällan på de nya och radikala idéer som växte fram inom arbetarklassen. De agi­terade för socialism, rösträtt, kortare arbetsdag och nykterhet. Både ordföranden Björklund och kassören Thelander i avdelning 42 var inflyttade. Björklund var född i Ramnäs men kom närmast från Stockholm och Thelander kom från Motala. Zander var Kolsvapojk. FÖRSTA ÅRET ägnades mycket tid till att bygga upp organisationen inom avdelningen. De presenterade även ett förslag på en obligatorisk olycksfallsförsäkring. Förslaget avvisades inte kategoriskt av brukspatron Lindberg. Det var nog också ett test för att se var de hade honom. I SEPTEMBER 1897 fick arbetarna besked om var de hade patron. Då avskedade han fackföreningens kassör, Thelander. Orsaken angavs vara den rådande bostadsbristen. Järn- och Metallarbetarförbundet var vid tiden indragen i en konflikt på Kockums i Malmö varför de inte hade råd att dra på sig en strejk till. Den unga fackföreningen stod maktlös inför fullbordat faktum. Men de lät sig inte knäckas.

^ Lokalfrågan för den nybildade fackföreningen Jern och metall avd. 42 var ett reellt problem. Att hålla möten utomhus lät sig av naturliga skäl inte göras ju längre hösten led. Bruksledningen förbjöd uttryckligen fackföreningen att hålla möten inom brukets lägenheter och område. I den situationen ställde skomakaren Johan Malmkvist upp och upplät ett rum för fackföreningen att ha sina möten i. Malmkvist bodde i Hagen, ett bostadsområde strax utanför bruket varför han inte behövde bry sig om bruksledningens förbud. På hösten 1899 stod Godtemplarlokalen färdig, byggd på privat bondmark vid Hagenområdet. Här kom nu arbetarrörelsen i Kolsva att få sin naturliga hemvist. På bilden ser vi den så kallade ”Malmkvist-stugan”, numera riven. Den lille pojken är skomakare Malmkvists son Karl Malmkvist. Fotograf: okänd. Bilden kommer från Kohlswa Jernverks arkiv, Arkiv Västmanland.

31


”Arbetarna fick också rätt att sprida och läsa vilka tidningar de ville utanför arbetsplatsen.” arbetarnas rätt att fritt organisera sig i egna föreningar och lovade att inte avskeda arbetare utan föregående varning. Arbetarna fick också rätt att sprida och läsa vilka tidningar de ville utanför arbetsplatsen. Tisdagen den 17 januari återgick arbetarna till sitt arbete. Kolsvas första strejk var därmed över. Visserligen fick de inte igenom sitt huvudkrav om Björklunds återanställande, men de vann rätten att fritt organisera sig. En i historiens ljus principiellt viktigare fråga. LARS UNO LINDBERG tog utifrån sina erfarenheter initia­tivet till bildandet av Järnbruksförbundet 1906, arbetsgivar­ sidans motsvarighet, vars förste ordförande han blev. Men det är en annan historia.

PÅ VÅREN 1898 gjorde avdelning 42 en framstöt i löneförhandlingarna där de krävde högre timlöner, ett hyresbidrag för arbetare som inte bodde i Brukets bostäder och tio timmars arbetsdag. Lars Uno Lindberg gick med på hyresbidraget och sänkte arbetstiden till tio och en halv timme. I NOVEMBER SAMMA ÅR kom nästa framstöt från bruksledningen mot avdelning 42 då de avskedade ordförande Kalle Björklund. Orsaken angavs även denna gång vara bristen på rum. Det hade inget med vårens löneförhandlingar att göra, sade man. För brukspatron Lindberg var frågan principiell, ”huruvida en arbetsgifvare egde rätt att afskeda en arbetare utan fackföreningens medgifvande”. ALBERT ZANDER BLEV NU den som fick hålla ihop föreningen och föra fackets talan mot bruksledningen. Ingen av de 39 medlemmarna trodde på bruksledningens förklaring och nu var konflikten på Kockums bilagd varför förbundet

32

SPEGELN

I samband med att avd 42 firade 50-årsjubileum 1946 bjöd bruksdisponent Gunnar Nordström på en jubileumsmiddag på Brukshotellet. Inbjudna var avdelningens styrelse och gamla fackföreningsveteraner med respektive. Vissa av veteranerna var med redan vid bildandet. Man kan bara tänka sig deras känsla vid tillfället. Bjudna på middag av bruks­disponenten, dessutom i brukspatron Lindbergs gamla skrivrum. Mitt under 50-skylten sitter disponent Nordström. Mitt emot honom sitter dåvarande ordförande i avd 42, Georg H. Svensson, vänd mot fotografen. Övriga ”gubbar” runt bordet är gamla fackföreningsveteraner. Fotograf: okänd. Bilden kommer från Kohlswa Jernverks arkiv, Arkiv Västmanland.

genom Ernst Blomberg kunde gå in med råd, stöd och hjälp om hur man skulle gå tillväga. De förberedde noga olika scenarier. Den stora frågan var hur solidariska de oorganiserade arbetarna var. EFTER ETT SISTA MISSLYCKAT FÖRSÖK att få bruksledningen att återanställa Björklund valde 77 arbetare att den 3 januari 1899 lägga ner sitt arbete på Jernverket. Deras krav var att Kalle Björklund skulle återfå sitt jobb. Brukspatron hotade med uppsägning och de arbetare som bodde i brukets lägen­heter skulle vräkas om de inte återgick till arbetet. De strej­­kande böjde sig dock inte. Då insattes en tjänsteman på bruks­ kontoret som mellanhand och ett avtal förhandlades fram där båda parter tvingades till för dem säkert svidande eftergifter. KOMPROMISSEN BLEV ETT AVTAL med nio paragrafer där arbe­ tarna avstod från kravet att Björklund skulle återanställas. I gengäld accepterade brukspatron och bruksledningen

33


SPEGELN

Den Svenska Modellen

När direktörernas direktör ville förändra Av Anders Lif VAD DRIVER fram förändringar, reformer? Vilken roll spelar den enskilda människan? SIGFRID EDSTRÖM var en av de mest inflytelserika i Västerås historia. Jämförbar med Johannes Rudbeckius. Båda står också staty i staden. SOM CHEF och senare styrelseordförande i Asea förändrade och utvecklade Sigfrid Edström bolaget under nästan ett halvt sekel. Hans beslut påverkade inte bara Västerås, utan hela det svenska samhället. TITTA PÅ BILDEN HÄRINTILL där elva kostymklädda herrar poserar för fotograferna, tyngda av stundens allvar, den 20 december 1938 i Stockholm. Ingen av dem, allra minst Sigfrid Edström, sittande näst längst till höger, fattade vidden av vad de hade åstadkommit. TVÅ OCH ETT HALVT ÅRS förhandlingar mellan Landsorganisationen, LO, och Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, hade avslutats. Huvudavtalet skrivits under. Saltsjöbadsavtalet. Det som spelade så stor roll för det svenska samhällsbyggandet. Förhandlingarna hade förts på Grand Hôtel i Saltsjöbaden, men avtalet undertecknandes i SAF:s

34

högkvarter på Blasieholmen. I mitten längst fram sitter SAF-ordföranden Sigfrid Edström med LO-ordföranden August Lindberg vid sin sida. SIGFRID EDSTRÖM hade lett förhandlingarna. Han var sextioåtta år, direktörernas direktör och ledande inom svenskt näringsliv. Han hade rekryterats 1903, av Wallenbergarna, för att rycka upp Asea i Västerås som hotades av konkurs. Vad var det som drev fram Saltsjöbadsavtalet? SVERIGE VAR 1936 ett land där det strejkades och lockoutades med en frenesi som placerade landet i konflikternas världstopp. Kollektivavtalen träffades förbundsvis och det var alltid några förhandlingar som strandade någonstans. Mest av allt strejkade byggnadsarbetarna. Deras höga löneläge irriterade både LO och SAF. Det var efter en lång byggstrejk som de två centrala organisationerna blev på det klara med att en annan tingens ordning behövdes och att det krävdes centrala avtal dem emellan. BYGGSTREJKEN VAR OCKSÅ PROBLEM för den socialdemokratiska regeringen som inte kunde få igång de beredskapsjobb som skulle ge fart på konjunkturen. En statlig tvångslag låg snubblande nära. Det ville varken LO eller SAF.

Vägen mot en arbetsmarknad utan statlig tvångströja gick via förhandlingarna i Saltsjöbaden. Per Albin Hansson gav organisationerna en chans och stoppade lagen i byrålådan tills vidare. DET FINNS DE som hävdar att Sigfrid Edströms roll över­ drivits, desto fler menar att hans närvaro, pondus och sammanträdesvana betydde mycket. Edström skrev efteråt att han sällan grep in i de direkta förhandlingarna. Han litade på sina medarbetare och ägnade sig mer åt att få mötena att flyta på under trevliga former. EDSTRÖM ANVÄNDE SIG AV sin förmåga att vid strategiskt rätt tillfälle bryta av krångliga diskussioner med mat och umgänge. Goda måltider befrämjade samhörigheten. Företrädare för arbete och kapital kom varandra närmare än kanske någonsin tidigare. LO-sidans sekreterare Arnold Sölvén berättar i sin dagbok att arbetet begränsades till fem eller sex timmar, på kvällarna spelade man kort och drack grogg. Däremellan tog man långa promenader eller seglade med någon av direktörernas privata båtar. I SALTSJÖBADSAVTALET enades arbetsgivare och arbetstagare om formerna för hur de skulle förhandla. Arbetsgivarna

^ LO:s ordförande August Lindberg och SAF:s ordförande Sigfrid Edström skriver under Saltsjöbadsavtalet 1938. De två övriga sittande är Gunnar Andersson, LO, till vänster, och Gustaf Söderlund, SAF, till höger. Stående från vänster: Oscar Karlén, LO, Arnold Sölvén, LO, Hilding Molander, LO, Wiking Johansson, SAF, Carl Johan Malmros, SAF, Nils Holmström, SAF, och Ivar O. Larsson, SAF.

behöll rätten att leda och fördela arbetet, arbetstagarna accepterades som jämbördiga motparter. Staten hölls utanför. Onödiga konflikter undveks på lägre nivåer. DEN SVENSKA MODELLEN med centrala löneavtal kopplades till en solidarisk lönepolitik. Olönsamma företag, som inte klarade avtalsvillkoren, slogs ut. Detta accepterades både av arbetsgivare och av arbetstagare, i förvissning om att staten gick in med stöd till dem som blev arbetslösa. DENNA BILD AV SALTSJÖBADSAVTALET speglar ett idealiserat samhälle där de stora organisationerna gör upp med hederliga handslag och där staten nöjer sig med att hjälpa till där det går snett, ett samhälle som leder fram till

35


Fredagen den 13 april 1917 demonstrerade arbetare från Asea och Metall­ verken för mera mat och mera bröd framför Rådhuset på Fiskartorget i Västerås. Det var revolutionsoro i luften men Aseachefen Sigfrid Edström lyckades dämpa revolutionsoron tillsammans med s-riksdagsmannen Viktor Larsson. Foto: Ragnar Andersson, Kajsa Wejryds samling.

SPEGELN

Metall­verken skulle demonstrera för mera mat och mera bröd, mitt på blanka arbetsdagen. De skulle tåga med en kravlista till Rådhuset på Fiskartorget där stadens ledning satt. I bakgrunden fanns hot om strejk och om fortsatta uppror bland militären. Regementschefen Otto von Knorring placerade ut beväpnade vakter vid vapenförråden. SIGFRID EDSTRÖM INSÅG att det behövdes en förändrad strategi för bolagets sida. Hans misstro mot socialdemokratiska politiker fick inte hindra honom från att ta kontakt med de mest inflytelserika av dem. Han hade gjort något liknande i början av sin karriär på Asea när han ville ha en stark och enad motpart. Han ville diskutera med en enad fackföreningsrörelse, inte med ”borgerliga” fackföreningar eller med ”gula” oorganiserade arbetare. DENNA OROLIGA APRILVECKA 1917 tog Edström diskreta kontakter med starka socialdemokrater och fackförenings­ ledare. Han lovade ge arbetarna ledigt för den stora demonstrationen om de kom tillbaka till verkstäderna i laga ordning. Han gav polisen order, via borgmästaren John Karlsson som satt i Aseas styrelse, att inte ingripa. Och han kom överens med s-riksdagsmannen Viktor Larsson, att de tillsammans skulle förmå stadsfullmäktige att öppna matförråden och dela ut fler matkuponger till arbetarna. Asea och Metallverken bidrog med pengar. folkhemmet på 1960-talet där sysselsättningen når rekordhöjder, där lönerna alltid stiger och där alla medborgare som sköter sig kan räkna med bil, tv, lägenhet i miljonprogrammets förorter och till och med en liten sommarstuga, eller åtminstone en kolonistuga, där man dansar på midsommarafton och äter kräftor i augusti, som inledning och avslutning på den frikostiga industrisemestern. I SINA MINNEN skriver Sigfrid Edström att ”de ledande arbetsgivarrepresentanterna och arbetarorganisationerna ej var motståndare utan kamrater” och att ”starka orga­ nisationer kan vara instrument för social fred.” Hans pragmatiska vilja till förändring av ett system med eviga konflikter som hämmade Asea och verkstadsindustrin ledde till en ny svensk samhällsmodell. Det var ju inte så pjåkigt.

splittrades det socialdemokratiska partiet i en revolutionär och en reformistisk gren. UNDER VÅREN DEMONSTRERADE arbetare runt om i landet för mera mat och mera bröd. Inkallade soldater marscherade till deras stöd. Det bildades revolutionära råd med arbetare och soldater, efter sovjetisk modell. Så även i Västerås, där soldaterna på Viksängsregementet olovandes tågade ner på stan för att solidarisera sig med arbetarna.

SIGFRID EDSTRÖMS VILJA TILL FÖRÄNDRING ledde även till andra oförutsedda resultat. Så var det våren 1917, under första världskriget, när gulaschbaroner skodde sig på varu­ bristen och när de revolutionära rörelserna var starka.

SIGFRID EDSTRÖM BESÖKTE ASEAS dotterbolag i den ryska huvudstaden Petrograd både under februarirevolutionen och under den bolsjevikiska statskuppen på hösten 1917. Han såg vad som hände och var rädd för att de röda protesterna skulle sprida sig till Asea i Västerås, där verkstäderna gick för fullt tack vare stora beställningar till kraftverk i Ryssland och till det ryska storfurstendömet Finland. Eftersom ryssar och tyskar låg i krig med varandra var det fritt fram för Asea att göra affärer österut utan konkurrens av de stora tyska firmorna.

I RYSSLAND hade den första revolutionen brutit ut i februari, rysk tideräkning, och kastat tsardömet i gruset. I Sverige

FREDAGEN DEN 13 APRIL blev avgörandets stund. Sigfrid Edström hade fått veta att alla arbetare på Asea och

36

RESULTATET BLEV att den stora demonstrationen på Fiskartorget, kanske den relativt sett största i Västerås historia, blev en lugn och städad historia, trots överraskande inhopp av ungsocialister med revolutionära upprop på Rådhusets trappa. Ordningsmakten höll sig i bakgrunden, arbetet i verkstäderna återupptogs, och när sommaren kom grönskade potatislanden med den sättpotatis som Asea hade delat ut gratis. DET BLEV INGEN revolution, vare sig i Västerås eller i Sverige. Asea växte till ett världsföretag. Sigfrid Edström blev ordförande i SAF och såg till att samarbetet mellan arbete och kapital fick sin fortsättning i Saltsjöbadsavtalet. Om någon hade påpekat för honom att han skrivit svensk historia hade han nog sett förvånad ut. Han hade sett till att en avgörande samhällsförändring hade genomförts. Men det hade knappast varit hans avsikt. Hans vilja till förändring gällde i första hand Asea. VARE SIG HAN VILLE DET ELLER INTE blev Sigfrid Edström en del av det som Per Albin Hansson kallade det svenska folkhemmet.

^ Sigfrid Edström var vd på Asea 1903–1933, sedan styrelseordförande till 1949. Hans förmåga att fatta beslut var omvittnad. Han beskrev sig själv som en man som inte teoretiserade utan handlade.

DE T FINNS MER Saltsjöbadsavtalet och hungerdemonstrationerna skildras i biografin ”Direktörernas direktör” samt i boken ”1917”, en berättelse om Sigfrid Edström, Asea, Västerås och revolutionen, båda författade av Anders Lif. Böckerna är slutsålda på förlaget men finns att köpa via författarens hemsida www.anderslif.se eller i Västmanlands läns museums butik.

37


SPEGELN

Trotsig och försagd Av Lena Engström Englin

Många unga flickor beundrade och inspirerades av Lydia Wahlström – författare, pedagog, föreläsare, inspiratör och en av förgrundsgestalterna inom kvinno- och rösträttsrörelsen i Sverige. Nanna Svartz, Sveriges första kvinnliga professor i statlig tjänst skriver så här i sin självbiografi ”Steg för Steg”; ”Lydia Wahlström var kristallklar i sitt resonemang, medryckande men inte sällan aggressiv. Alla slöfockar fick sig en ordentlig läxa.” LYDIA WAHLSTRÖM FÖDDES i Västerås Barkarö prästgård 1869. Hon växte upp tillsammans med mamma, pappa och tre äldre systrar, Ida, Edit och Clara. Mellan Clara, som var yngst, och Lydia skiljde det 11 år. Lydia ville gärna bli präst. Hon skrev predikningar och stiftade egna munk­ ordnar hemma i prästgården. Hennes pappa var präst och det hände att hon skrev hans predikningar, eftersom hon själv drömde om att bli prästvigd. Lydia blev mycket besviken när hon förstod att hon inte kunde bli präst på grund av sitt kön. REDAN UNDER TIDIGA TONÅR insåg Lydia att hon ville studera. För att få den vita mössan gjorde hon sitt bästa för att lägga bort alla flickaktiga beteenden. Hon klädde sig i byxor och klippte håret kort för att omgivningen skulle betrakta henne som pojke. EFTER STUDENTEXAMEN i Stockholm flyttade Lydia till Uppsala. Där blev hon en av grundarna till Uppsala kvinnliga studentförening och även föreningens första ord­ förande. Efter åren i Uppsala tillbringade Lydia några år i England där hon drev en skola. Hon återvände till Sverige år 1900. I Stockholm fick hon tjänst som rektor vid Åhlinska skolan där hon stannade i över 30 år. Under den tiden arbetade hon aldrig heltid eftersom hon ville ha möjlighet

38

att ägna sig åt sitt författarskap och att föreläsa. Förutom historiska verk, hon skrev bland annat om den svenska kvinnorörelsen, skrev Lydia också om religion. Hon skrev skönlitteratur och skrifter där hon tog ställning i samhällsfrågor, bland annat mot nazismen. 1939 utnämndes hon till professor. I boken om sitt liv ”Trotsig och försagd” berättar hon bland mycket annat om uppväxten i präst­ gården i Barkarö. UNDER SINA ÅR I ENGLAND kom Lydia i kontakt med den engelska kvinnorörelsen och förutom sin lärargärning och sitt gedigna författarskap blev Lydia en av fyra grundare till LKPR, Landsföreningen för Kvinnors Politiska Rösträtt. Lydia var politiskt organiserad fram till 1911 och fortsatte därefter att ge föreläsningar och delta i diskussioner. HON ARGUMENTERADE bland annat för kvinnliga präster. Generationer studenter påverkades av Lydia Wahlström, till exempel Karin Boye. Lydia Wahlström kämpade även för rösträtt för kvinnor och kvinnors prästvigning. 1922 fick hon uppleva rösträtt i Sverige oavsett kön. Beslutet om prästvigning av kvinnor dröjde till kyrkomötet 1958. Då var Lydia Wahlström död sedan fyra år tillbaka och ligger begravd på Rogslösa gamla kyrkogård i Östergötland.

^ ”Uppsala studentskeförenings jubileum festligt firat” – föreningens ordförande studerande Vera Lindberg och dess grundare professor Lydia Wahlström sannolikt på högtidsmiddagen på Östgöta nation, Uppsala november 1942. Foto: Paul Sandberg Upplandsmuseet.

LYDIAPRISET År 2012 instiftades Lydiapriset i Västerås stift. Det är uppkallat efter Lydia Wahlström och Lydia från Thyatira och delas ut varje år till en prästvigd kvinna som gjort skillnad i ungdomsarbetet i stiftet. Pristagaren ska verka bland ungdomar och vara en förebild, gudstjänstinspiratör och predikant. I Apostlagärningarnas sextonde kapitel berättas om Lydia från Thyatira. Paulus hade i en dröm hört att han skulle bege sig till Europa och sprida evangeliet. Den första han träffade när han kom över gränsen var en kvinna. Hon hette Lydia och var storföretagare. Hon handlade med purpurtyger och det var

bara kejsaren i Rom som fick bära hennes tyger. Lydia samlade en grupp kvinnor omkring sig som hon bad tillsammans med. När hon träffade Paulus blev hon den första döpta europén. Med sina kontakter och alla sina resurser var hon en viktig person i den unga kyrkan. En tidig kvinnlig ledare. Lydiapriset har hittills delats ut till: • Maria Agstam Häggkvist, Västerås, 2012. • Joan Donkin, Västerås, 2013. • Anna-Karin Pettersson, Ludvika, 2014. • Cecilia Redner, Västerås, 2015. • Gunilla Skottsborg, Lindesberg, 2016.

39


SPEGELN

Hundraåringen som blivit allt piggare Av Anders Johnson

ICA:S FÖREGÅNGARE, Hakonbolaget i Västerås, grundades av Hakon Swenson 1917, alltså för exakt hundra år sedan. Så här beskrev han motivet 25 år senare: ”Den detaljhandel, som drevs i små enheter och anspråkslösa former kände sig utdömd, och köpmännen voro ofta rådvilla och modlösa. Många sågo med oro konsumentkooperationens terrängvinster och fruktade, att dess organisationsförmåga och målmedvetna propaganda skulle helt kväva den enskilda handeln. Boten måste naturligtvis sökas i samarbete mellan de inbördes splittrade köpmännen.” SWENSON VILLE GÖRA DET MÖJLIGT för handlarna att göra gemensamma inköp och därigenom få samma rabatter som Konsum. Han var delägare i grossistfirman Manne Tössberg i Västerås och föreslog sin meddelägare, Erik Andersson, att detaljhandlarna skulle inbjudas som delägare i Tössbergs men Andersson visade inget intresse för detta. Därför grundade Swenson Hakonbolaget och erbjöd detaljhandlare att bli delägare där.

självständiga handlarna om nödvändigheten av samarbete. Han var en mycket skicklig folktalare, säkert inspirerad av fadern som var kyrkoherde i Irsta öster om centrala Västerås, och samlade gärna handlarna till stora ”väckelsemöten”. I APRIL 1938 bjöd Hakon Swenson hem representanter för tre företag med liknande ambitioner som Hakonbolaget: Eol i Göteborg, Speceristernas Varuinköp (”Essve”) i Stockholm och Nordsvenska Köpmannaaktiebolaget i Östersund. De beslutade att bilda Inköpscentralernas AB, ICA, där de fyra bolagen tecknade en fjärdedel var. UNDER EFTERKRIGSTINGEN skördade konsumentkooperationen stora framgångar, tack vare sin kraftfulla centralstyrning. Den fick snabbt genomslag för nyheter som rationell lagerhantering och självbetjäningsbutiker. ICA-rörelsen hämmades av splittringen mellan de fyra inköpscentralerna.

DETTA KAN JU LÅTA ENKELT. Men den typiske handelsmannen är ofta en individualist som sätter stort värde på sin självständighet. Hur ska man få handlarna att samarbeta i ett gemensamt företag? Chefredaktören på Vestmanlands Läns Tidning, Anders Yngve Pers, myntade 1960 uttrycket ”den omöjliga idén” om tanken bakom ICA.

DEN SOM LYCKADES finna en långsiktigt hållbar avvägning mellan handlarnas självstyre och effektiv samordning var Nils-Erik Wirsäll. Han var verksam inom ICA-rörelsen från 1937 till 1984 och har kallats ICA-rörelsens chefsideolog. När jag intervjuade Wirsäll 2002 sa han: ”Jag är själv uppvuxen i ett köpmannahem och det har nog påverkat min syn på handeln. Tidigt lärde jag känna det frihetsälskande släkte som handlarna utgör.”

EFTERSOM HAKONBOLAGET byggde på frivillighet måste Swenson – precis som en folkrörelseledare – övertyga de

WIRSÄLL VAR VD I ICA 1972–1978. År 1970 hade han fått i uppdrag att leda en utredning om ICA:s framtida organi-

40

^ Hakonhuset vid Hamngatan (nu Wasaparken). Byggnaden uppfördes 1916 efter ritningar av Erik Hahr för Manne Tössbergs Eftr. Hakonbolaget blev ny ägare 1922. Foto: Ernst Blom.

sation och finansiella konstruktion. Som ICA-chef fick han 1972 ansvaret för att genomföra den omorganisation som utredningen hade föreslagit. ICA blev nu en sammanhållen koncern. Samtidigt fattades beslut om ICA-avtalet som sedan dess utgör grundbulten i ICA-modellen. ICA-avtalet innebär att ICA-koncernen äger butiksläget men ger ICA-­ handlarna en mycket stor frihet vad gäller butiksdriften. GENOM ICA-AVTALET kan duktiga butiksmedarbetare ges möjligheten att med liten ekonomisk insats och risk etablera sig som egna företagare. Successivt kan en driftig person sedan gå vidare och bli handlare i större butiker eller ta över flera ICA-butiker. Ur ICA:s perspektiv innebär modellen att koncernen behåller inflytandet över butiksstrukturen och att ICA får den mest lämpade handlaren till varje butik, inte den som har mest pengar.

NILS-ERIK WIRSÄLLS SYN på den självständiga handlarens betydelse inom den stora ICA-koncernen var förankrad i hans människosyn. Så här sa han i intervjun 2002: ”Alla stora organisationer brottas med två problem – det gäller både i näringslivet, i politiken och i andra delar av samhället. Det första problemet är risken för att de som sitter på centrala befattningar tror att de har lösningarna på alla problem och att det mest effektiva är att de ger order till dem som arbetar på fältet. Det andra problemet är att det finns många som är rädda för förändringar och som därför försöker bromsa en nödvändig förnyelse. MEN ALL AFFÄRSVERKSAMHET bygger på kundrelationer. Det är handlaren som utför själva jobbet. Det är han eller hon som ska skapa förtroendet hos sina kunder. Då måste också handlaren ha frihet att själv finna de vägar som

41


> ICA Kometen i Hallstahammar under första halvan av 1980-talet. Foto: Staffan Ehde. Ur ICA AB:s arkiv, Centrum för Näringslivshistoria. < Hakonbolagets vd. Hakon Swenson på sitt kontor 1923. Foto: Ernst Blom. Ur ICA AB:s arkiv, Centrum för Näringslivshistoria.

leder fram till målet. Några ’vildhjärnor’ måste det finnas i varje organisation. Ibland gör de tokiga saker, men de går att rätta till. Ofta ger de inspiration och erfarenhet som även andra kan ha glädje av. DET FINNS OCKSÅ EN ANNAN SAK som gör att decentralisering och förändringsvilja är nödvändig. All framgångsrik verksamhet måste bygga på att människor har roligt, att de känner entusiasm och inspiration. Centralstyrning skapar vantrivsel och spänningar. Förändringsmotstånd är också farligt. Det är ju möjligheten att förändra och utveckla som gör det spännande att gå till jobbet.” DE T FINNS MER MYCKET HAR HÄNT inom ICA-koncernen de senaste decennierna. Under en period var holländska Ahold huvudägare i ICA. Därefter gick Industrivärden in som stor ägare. ICA har köpt och sålt butikskedjor i Sverige och utlandet. Men den grundbult som tryggar ”den omöjliga idén”, ICA-avtalet, har nu existerat i över 40 år.

42

LÄSTIPS Anders Johnson, ICA-handlaren – stöttepelare, idébärare och entreprenör. Centrum för Näringslivshistoria 2012. Björn Edsta, Hakon Swenson mannen bakom ICA. Atlantis förlag 2012.

43


SPEGELN

Den man inte kan rycka ned Av Lena Engström Englin

ERIC THORSELL FÖDDES 1898 i Munktorp som oäkta son till 46-åriga Lovisa. Hon hade varit änka i 15 år och hade tre äldre barn. Under graviditeten blev Lovisa lämnad och när hon ville döpa Eric fick hon en utskällning av prosten för att ha syndat mot Guds bud. LOVISA ARBETADE SOM PIGA hos en ensam bonde och hans gamla mamma. Här tog hon hand om djur och hushåll utan ersättning i pengar. När kroppen tog slut och hon inte längre kunde arbeta blev hon fattighjon och den lilla familjen blev backstugusittare och fick leva på fem kronor i månaden som de fick från kommunen. Ved fick de hämta gratis i skogen. Trots knappa förhållanden behövde de aldrig svälta. Eric tyckte mycket om att läsa och studerade flitigt i de tre böcker som fanns i hemmet, bibeln, nya testa­ mentet och psalmboken. När han var 14 år slutade han skolan och började arbeta som dräng men hans stora dröm var att arbeta inom järnindustrin. Första arbetet var på Kolsva järnverk. Som 19-åring flyttade Eric till Surahammar där han blev anställd på Surahammars bruk.

44

^ En kaffepaus vid Godtemplarlokalen i Surahammar vid slutet av 1920-talet. Eric Thorsell står trea från vänster med korslagda armar. Foto från Eric Thorsells arkiv i Riksarkivet. < På kyrkogården i Surahammar finns sedan 2014 en ravsten med orden ”Det var inte så mycket en fråga om mod. Jag var mest förbannad över allt hyckleri, det var hela saken. Dessutom, den som står nederst på samhälls­stegen ger de sig inte på, den kan man inte rycka ned.” Texten finns på Eric Thorsells grav. Eric var anställd på Bruket i Surahammar och hade ett stort engagemang för homosexuellas rättigheter. Foto: Pelle Söderbäck.

45


SPEGELN

”Under vistelsen i Berlin kom han också i kontakt med den rörelse som kämpade för homosexuellas rättigheter och som utvecklats i Tyskland sedan slutet av 1800-talet.” REDAN I KONFIRMATIONSÅLDERN visste Eric att han var homosexuell. Det var inget man talade om under den här tiden, homosexualitet var olagligt. Litteraturen kom därför att få stor betydelse för Eric. Eftersom han inte kände till några andra homosexuella i sin omgivning var det till böckerna han vände sig för att förstå och få förklaringar. Bildningstörsten var stor och efter att ha läst det mesta som fanns att tillgå i Surahammar tog Thorsell ledigt från Bruket för att studera på Brunnsviks folkhögskola. 1922 gick han den sex månader långa vinterkursen där han läste allmänbildande ämnen. Studiekamraterna var arbetarungdomar som ville förbättra sina otillräckliga kunskaper från folkskolan. THORSELL VAR ENGAGERAD i nykterhetsrörelsen och i Surahammar gick han med i godtemplarrörelsen. Han var mycket aktiv i föreningen, bland annat i gruppen som uppförde föreningens nya lokal. Den hyrdes även ut till föreningar och sammankomster. Det var så Thorsell lärde känna Elise Ottesen-Jensen och Hinke Bergegren. Efter att Ottar hållit ett fördrag om homosexualitet stannade Thorsell kvar för att få prata. De kom så småningom att lära känna varandra närmre. OTTESEN-JENSEN FÖRESLOG att Eric skulle resa till dr Magnus Hirschfeldts sexualvetenskapliga institut i Berlin för att studera. Förutom forskning inom sexologi hade institutet familjerådgivning, könspoliklinik och ett offentligt bibliotek med böcker inom ämnena sexualitet och kön. Under ett halvår 1931-32 vistades Thorsell vid institutet. Under vistelsen i Berlin kom han också i kontakt med den rörelse som kämpade för homosexuellas rättigheter och som utvecklats i Tyskland sedan slutet av 1800-talet. DET VAR HÅRDA TIDER för de homosexuella. Några månader efter nazisternas maktövertagande vandaliserades institutet och i bokbålet i Berlin 1933 brändes hela institutets arkiv och bibliotek. I Sverige utsattes de homosexuella ofta för utpressning och hot och många blev deprimerade eller begick självmord. Det var strängare straff för att ha en homosexuell förbindelse än för att idka utpressning.

46

I KLARA FOLKETS HUS i Stockholm höll Eric Thorsell 1933 ett tal, som troligen var ett av de första offentliga föredragen om homosexualitet; Är de homosexuella rättslösa eller förbrytare? Några veckor senare bildades RFSU. ERIC THORSELL kom att bli en mycket flitig föreläsare. Han reste runt och talade om sexualfrågor, mestadels på ungdomsklubbar och nystartade RFSU-avdelningar. Hemma i Surahammar valde han att inte gå ut med sin homosexualitet offentligt eftersom han inte ville att människor skulle tro att han bara talade av eget intresse. Under 1950-talet, spreds en våg av fientlighet mot homosexuella. I spåren av Kejne- och Haijbyaffären var det många röster som tystnade i debatten kring homosexuellas rättigheter. En av de få som hade modet att fortsätta kämpa var Eric Thorsell. Ett av föredragen; ”Från den heliga Birgitta till pastor Kejne” handlade om hur ryktesspridning kring homosexuella använts i politiska syften. ERIC THORSELL FORTSATTE ARBETA på bruket i Surahammar under hela sitt liv. Eftersom han talade tyska reste han många gånger till Europa för att värva arbetare till bruket och många av dessa kom att bli mycket goda vänner till Eric. Thorsell var en aktad man i Surahammar. Förutom sin kamp för homosexuellas rättigheter och sitt engagemang i nykterhetsrörelsen var han en välkänd föreläsare och en god talare. Han förläste om vitt skilda ämnen och höll tal vid många högtider. Han hade stor kunskap om Surahammars historia och på äldre dagar guidade han både på bruket och bruksmuseet. Eric Thorsell avled 1980 vid 82-års ålder.

DE T FINNS MER Boken om Eric Thorsells liv, ”En homosexuell arbetares memoarer: järnbruksarbetaren Eric Thorsell berättar” (sammanställt av) Fredrik Silverstolpe. Utgivare: Barrikaden, 1981

47


SPEGELN

SPEGELN

Svenska kyrkan och homosexualiteten Av Peter Forsberg

Från att 1951 ha slagit fast att ”(d)en som utövar homosexuella handlingar bryter mot Guds bud” är det för Svenska kyrkan idag självklart att medverka i Pridefestivaler och att viga alla par oavsett kön. Hur är denna förvandling möjlig och hur gick den till? ÅR 1944 HADE LAGEN som gjorde homosexualitet straffbart tagits bort. Att Svenska kyrkan vid samma tidsperiod ansåg att ”homosexuella handlingar” trots detta inte var etiskt försvarliga, är alltså knappast särskilt förvånande. Tvärtom var det helt i linje med övriga samhället, som nu visserligen ansåg att homosexuella inte skulle straffas, men att homosexualiteten som sådan var omoralisk, farlig och sjuklig. Det skulle dröja ända tills 1979 innan Socialstyrelsen tog bort sjukdomsstämpeln.

NÅGRA VIKTIGA ÅRTAL: 1944 Homosexualitet blir lagligt i Sverige men det ses som en sjukdom. 1950 RFSL bildas, då med homosexuella som målgrupp. 1979 Homosexualitet tas bort från registret över sjukdoms­diagnoser. 1999 Förbud införs mot att diskriminera människor på grund av religion eller annan trosuppfattning, funktions­ nedsättning och på grund av sexuell läggning. 2003 Lag om adoption för par i partnerskap träder i kraft. 2005 Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning blir skäl för att kunna söka asyl i Sverige. 2006 Diskriminering på grund av sexuell läggning och kön blir förbjudet i skolan 2009 Transvestism upphör att vara ett sjukdomsbegrepp och könsneutralt äktenskap införs i Sverige 2013 Då avskaffades den lag som sa att personer som ville ändra kön var tvungna att vara eller bli sterila.

48

FÖR SVENSKA KYRKANS DEL var det inte förrän vid 1970talets början som synen på homosexualitet skulle komma att förändras. Kyrkans biskopsmöte tillsatte då en utredning ledd av Holsten Fagerberg, som 1974 presentade den banbrytande boken ”De homosexuella och kyrkan” där det fastslogs att homosexuell kärlek är likvärdig med heterosexuell och att därför även homosexuellas relationer skulle vara möjliga för kyrkan att välsigna. UTREDNINGEN RÖNTE stort intresse – till en början kanske främst utanför kyrkans murar. Den innebar det första

< ^ Cityfestivalen i Västerås 2016. Foto: Matilda Hildingsson. < Boken kom att bli ban­brytande då den utkom 1974 och fastslog att homosexuell kärlek är likvärdig med heterosexuell.

steget på vägen, som skulle leda till att riksdagen 2009 beslutade att öppna äktenskapsbegreppet till att omfatta alla par oavsett kön. Så var kyrkan redo att bejaka riks­ dagens beslut och den kyrkliga vigseln justerades i överensstämmelse med den nya äktenskapslagstiftningen. VÄGEN DIT gick dock via ytterligare ett antal utredningar, hearings och principbeslut. 2005 infördes välsignelse av registrerat partnerskap och samma år beslutade också kyrko­mötet att sexuell läggning inte fick utgöra ett hinder för att få vigas till präst eller diakon, för att ta några exempel. När vigselbeslutet till slut fattades 2009 ansåg vissa kritiker att det var förhastat, men processen som lett fram till det hade då alltså pågått i nästan 40 år. IDAG ÄR DET PÅ MÅNGA håll en självklarhet för Svenska kyrkans församlingar att medverka vid Pridefestivaler eller att regelbundet fira så kallade regnbågsmässor. Många av kyrkans företrädare både bland anställda, förtroendevalda och ideella ser det också som relativt oproblematiskt att vara öppna med att de inte är heterosexuella. VAD GÄLLER HBTQ-BEGREPPETS övriga grupper, det vill säga. transpersoner och queera, har Svenska kyrkan, precis som resten av samhället, däremot inte kommit riktigt lika långt. En hel del arbete pågår för att höja kunskapsnivån i kyrkan kring frågor som berör könsidentitet och könsuttryck, och mycket god vilja finns. Förhoppningsvis kan Svenska kyrkan i en nära framtid därför vara ett föredöme även vad gäller detta.

49


SPEGELN

För allas lika värde Text och bild: Ann Lystedt

Att kämpa för allas lika värde är knappast en rent kvinnlig fråga, snarare mänsklig. Men historien har bjudit på en hel del orättvisor som kvinnor reagerat emot och försökt rätta till. Vi har mött tre kvinnor som genom olika slags engagemang inom Svenska kyrkan tagit strid för rättvisa – och mot fördomar BARNEN. KVINNORNA. Kulturen och andligheten. Freden. Anita Helgesdotter sprider envist ljus och värme, eller snarare sprakande gnistor, över människors rätt till ett full­värdigt liv. MED HEMMABAS I LILLA NORBERG, där en globalt sett liten kamp gällt återuppbyggnaden av Elsas konditori, har hon under sin långa gärning i kyrkans tjänst definierat obalanser: – Jag har nog inte i första hand arbetat för till exempel kvinnans rättigheter, utan kampen har gällt – och gäller än i dag! – alla människors lika värde, berättar hon. – När man ser kvinnor som ställs åt sidan, utan att de ges samma värde… ja, då väcks kamplusten. HON HAR UPPTÄCKT begåvade konstnärer som hamnat i skuggan, sexuellt utnyttjade barn, flickor utan rättigheter, kvinnor som ställts utanför fredssamtalen i konfliktländer –

50

^

Anita Helgesdotter

och kulturevenemang med uteslutande män på talarlistan. Låter det som förr i tiden? Ja, mycket har förstås hänt under de senaste decennierna. Idag är fler kvinnor än män präster inom Svenska kyrkan och viss praxis tillämpas nu vad gäller kvinnors deltagande i fredsförhandlingar. Till exempel.

DET VAR EN STOR DAG när Nobels fredspris 2011 gick till tre kvinnliga fredsmäklare och aktivister i Liberia och Yemen, och även när pakistanska Malala prisades 2014: – Kvinnorna tar det största lidandet, som döttrar, mödrar och systrar, men kommer ofta på undantag i fredsprocesser.

FÖR 15 ÅR SEDAN drog Anita Helgesdotter, som stifts­ konsulent, igång ”Fruntimmersdagar” i Norberg, med kvinnliga kulturprofiler och program inom och utom kyrkan. Tidigare var hon med när ”Gör-dig-synlig”konferenser, kring kultur och andlighet, arrangerades vid Stiftsgården i Rättvik.

SOM ORDFÖRANDE i Emilia Fogelklou-sällskapet finner Anita inspiration för sig själv och andra när det rör kvinnors intellektuella resurser. – När det gäller mänskliga rättigheter greps jag redan som tonåring.

ANITA HAR ARBETAT som ungdomssekreterare, församlingsassistent, konsulent på stifts- och riksnivå och som timlärare. Engagemanget i både lokala och globala samhällsfrågor bär hon vidare som pensionär.

LÅNGT SENARE DELTOG HON när kyrkan drog igång öppna förskolor, i värnandet om barnen och familjen. Men vid det här laget: Kan hon börja luta sig tillbaka? – Nej nej, det är inte färdigt än! Kvinnor har lägre lön för samma jobb och har fortfarande svårt att komma någon

^

Birgitta Larsson

vart utan att verka på männens villkor. – Risken är att kvinnor blir alltför pragmatiska. Jag vill inte göra avkall på det jag ärligen tror är rätt. KAMP ÄR MÖJLIGEN ett väl militant ord för den eftertänksamt lågmälda Birgitta Larsson. Men glöden för kvinno­saken har brunnit i många år, med erfarenheter från Afrika som tändande faktor. BIRGITTA HAR EN BAKGRUND både som gymnasielärare, prästfru, missionär och direktor. Hon har representerat Sverige och Svenska kyrkan i ett flertal kommittéer och råd på internationell toppnivå och haft många förtroendeuppdrag, oftast med kvinnor i fokus. Hon har arbetat i Tanzania, Västerås, Uppsala och Hongkong.

51


SPEGELN

”Längs med det andliga ledarskapet löper ett starkt politiskt engagemang, med fokus på jämställdhet.” DET VAR UNDER Birgitta och Per Larssons första uppdrag i Tanzania, i början av 70-talet, som hennes syn på kvinnors liv och kamp fördjupades: – Själv växte jag upp i en relativt jämställd miljö och hade inte känt av någon särbehandling. Men när vi kom till Tanzania, där jag skulle jobba som lärare i afrikansk historia, märkte jag att man ofta endast pratade med min man, jag var bara prästens fru. – Särbehandlingen av kvinnorna blev en påtaglig upplevelse, en viktig milstolpe som påverkat mig mycket i kampen och engagemanget för kvinnors sak.

SARA SECUND FICK INTE med sig tro och kyrkligt engage­mang hemifrån, men hamnade tidigt i kretsen av Tomas­kyrkans ungdomsarbete. Hon konfirmerades där, blev senare konfirmandassistent och deltog i körsång och vid en ungdomsresa till Västerås vänstift i Moçambique.

EFTER NÅGRA ÅR i Sverige återvände paret till Tanzania, där Per hade fått ett uppdrag som biskopens närmaste man. Birgitta började samla material till sin avhandling ”Conversion to Greater Freedom”, där hon fördjupade sig i både kvinnornas livssituation och deras relation till kyrkan. Hon fann både tvångsgifte och prostitution. – Det hände att unga flickor flydde hemifrån innan de skulle giftas bort, och sökte skydd hos de katolska nunnorna. Birgitta undersökte skolans och kyrkans betydelse för kvinnorna, vad den kristna tron innebar för dem. Avhandlingen har översatts till swahili och användes i prästutbildningen i Tanzania under 90-talet. – Där, som här, har ju kyrkohistorien mest handlat om män.

MEN HON GICK VIDARE in i teologiska studier och för fem år sedan prästvigdes Sara. Efter tjänster i några andra församlingar är hon sedan sommaren 2016 åter en del av Tomas­kyrkans arbete. Längs med det andliga ledarskapet löper ett starkt politiskt engagemang, med fokus på jämställdhet. – Att alla är lika mycket värda går ihop med min kristna tro. Vad gjorde Jesus? Han lyfte upp kvinnor och andra som ingen lyssnat på.

BIRGIT TA LARSSON BLEV en aktiv kraft i nationella och internationella sammanhang och arbetade i sex år som direktor för Svenska kyrkans Mission, där hon raskt anställde flera ”duktiga tjejer”. – Men för mig har det mer handlat om att medvetandegöra kvinnor, än att ingå i en kamporganisation… – Ett synliggörande, en utveckling i ledarskap, en fördjupning av kvinnors bidrag i Svenska kyrkan. En uppmuntran av kvinnlig teologi – och rätten att själv tolka Bibeln. SOM EXEMPEL PÅ ”trögrörligt jämställdhetsarbete” nämner Birgitta Tanzanias första kvinnliga teolog, Alice Kabugumila, som prästvigdes först 2006 efter 34 års motstånd. Birgitta

52

HON FUNDERADE PÅ att läsa till församlingspedagog och gick kyrkans grundkurs. Men präst? – Nej, den bilden var långt ifrån mig. Jag var tvungen att få ner den till mig, fick aldrig den där tydliga uppen­ barelsen. Det blev en lång process.

^

Sara Secund

fick vara med när Alice 2015 hyllades vid sin pensionering. Då hade hon fått vara präst i nio år. HON SYNS INTE SÄLLAN I FRONTEN vid demonstrationståg för rättigheter av olika slag. Med en påtaglig iver och nerv. Tomaskyrkans präst Sara Secund vill mycket, hon tänker och talar kvickt och skulle helst slippa ta omvägar för att behöva försvara kyrkans image, gång på gång. – Jag får ofta jobba mot stereotypa föreställningar om hur man är som kristen! Om kyrkan genom tiderna, som en statsapparat och som förtrycker kvinnor. Om abort­ motstånd, om att kvinnan ska underordna sig mannen, skapelseberättelsen…fördomar, helt enkelt. OCH INTE VIGER VÄL kyrkan homosexuella? Sara suckar. – Såklart har inte alla den uppfattningen! Men jag får hela tiden förklara att kristen tro står över normalitetens skala av kön, kultur, utbildning, klass och religion.

SARA SECUND TYCKER ATT jämställdhetsfrågorna glömts bort i svensk politik och har engagerat sig i Feministiskt initiativ. Även där får hon tålmodigt förklara kyrkans nutida ideologi. – Som feminist och präst i Svenska kyrkan uppfattas jag fortfarande ofta som långt ifrån normen i samhället. ÄVEN HBTQ-FRÅGOR finns i Saras eldsjälsvärme och att kyrkan tidigt satsade på Prideparaden i Västerås var mycket hennes förtjänst. – Allt går ihop! Vad skulle Jesus ha gjort? I församlingsarbetet vill hon lyfta fram kvinnans perspektiv i bibelberättelserna, uppmuntra till samtal om mansrollen och i prinsess- och riddarskolor för barn vidga tanken kring de stereotypa könsrollerna. – Gudsbegreppet får inte förminskas, genom att vi enbart gör Gud till en fader, till exempel. Bibeln har så många gudsbilder som är både kvinna och man.

NÅGRA VIKTIGA ÅRTAL: 1909 Emilia Fogelklou avlägger som första kvinna i Sverige en teologie kandidatexamen 1919 Frågan om kvinnors möjlighet att bli präst väcks 1921 Kvinnor får rösträtt 1923 Kvinnor får rätt till statliga tjänster och allmänna uppdrag 1958 Kyrkomötet röstar med stor majoritet för förslaget om kvinnans ”behörighet till prästerlig tjänst”. Riksdagen antar lagen som träder i kraft den 1 januari 1959 1960 Palmsöndagen (den 10 april) detta år vigs de tre första kvinnorna till präster: Elisabeth Djurle, Ingrid Persson och Margit Sahlin 1970 Margit Sahlin blir Sveriges första kvinnliga kyrkoherde (i Engelbrekts församling i Stockholm) 1975 Den första kvinnan vigs till präst för Västerås stift: Elisabet Lindow 1990 Caroline Krook väljs till domprost i Stockholm. Hon blir Svenska kyrkans första kvinnliga domprost. Detta år var 20 % av prästerna kvinnor 1997 Christina Odenberg väljs till biskop i Lunds stift och blir Sveriges första kvinnliga biskop 2000 I kyrkoordningen slås det fast att endast den som förklarar sig villig att tjänstgöra med andra vigda i kyrkan, oavsett deras kön, är behörig att tjänstgöra som präst i Svenska kyrkan. Detta år var 31 % av prästerna kvinnor 2015 Detta år var något mer än hälften av landets präster kvinnor 2016 44 % av stiftets kyrkoherdar är kvinnor (Källa: Västerås stift)

53


SPEGELN

Omstart i Norberg Text och foto: Jan Å Johansson

Staden Aleppo är Syriens största stad och var landets ekonomiska centrum. Men nu, efter fyra års krig, är stora delar av staden i ruiner. Regeringsstyrkor och rebeller gör allt de kan för att terrorisera civilbefolkningen. I Norberg finns Ziad Kaadan, 33, som inte såg någon annan utväg än att fly därifrån – han lämnade fru och två barn, sina föräldrar och en lillebror kvar i staden. ALLA HAR VI SETT BILDERNA FRÅN ALEPPO på döda och lemlästade människor. Hus i ruiner och en befolkning i ständig rädsla för nya granater. Ziad Kaadan höll ut i det längsta och trodde som många andra att kriget skulle vara övergående. Och som vanligt i krig är det civilbefolkningen som får betala det högsta priset. Ziad ritar en karta på hur han bodde i Aleppo. – Jag bodde här, där de fria styrkorna hade kontrollen. (De fria styrkorna är de vi kallar rebeller i svenska nyhetssändningar). – Men jag flyttade till centrum av staden då de och Assads styrkor bombade civilbefolkningen, berättar Ziad. Inbördeskriget i Syrien började år 2011 och nådde Aleppo året efter. – 2011 var det lugnt i Aleppo. Först handlade kriget om strider mellan de fria styrkorna och Assads armé. Men det hela har utökats med olika grupper och mellan åren 2012 och 2014 var jag med om kriget på allvar. FÖRE KRIGET JOBBADE ZIAD på ett stort medicinföretag, Alfa, där han arbetade med marknad och försäljning. – Att jag var kvar så länge beror på att jag då, likt många andra, trodde att kriget skulle sluta. Men år 2014 hade alla vapen och man visste inte vem man kunde säga vad till. Det gick inte att prata. Jag bestämde mig för att lämna Aleppo och Syrien.

FÖR DYRA PENGAR åkte han och tre personer med taxi i 20 timmar mot turkiska gränsen. Resan var kantad av ständiga stopp vid olika rebellgruppers checkpoints. Vid ett tillfälle såg de också IS-trupper. – Jag var jätterädd hela tiden. De kontrollerade vid varje checkpoint om vi var regeringssoldater eller om vi varit det. I SYRIEN ÄR DET OCKSÅ SÅ att man via efternamnet kan se varifrån man är – Kaadan är ett sådant. – Ibland var det bra, ibland var det dåligt, säger Ziad. Men att ta sig in i Turkiet vållade inga problem. Ziad ritar igen på papperet. – Vad kallas området mellan två länder? Gränsen, just det. Vid gränsen pratade vi med en person som ville hjälpa oss, mot betalning. Han bokade flygbiljett till Bodrum i Turkiet åt oss. Jag lämnade mina pengar i en bank som kan liknas vid Forex här i Sverige. I BODRUM BETALADE Ziad ännu mer – denna gång för en båtresa som skulle ta honom till Grekland. Nu berättar han något som var en nyhet för mig. Bilderna vi sett visar hur en del flyktingar kommer över havet i små gummibåtar medan andra kommer i större båtar som ser säkrare ut. – Det är så att kan du betala mer får du resa säkrare i en större båt – har du mindre pengar blir det gummibåt. År 2013 var det dyrt att betala smugglarna, 2014 var det ^ Ziad kom till Norberg i juni 2014 och efter ett år anslöt hans fru och två barn. Nu är han biblioteksassistent på Norbergs bibliotek.

54

55


SPEGELN

dyrare men år 2015 blev det billigare då flyktingströmmen var som störst. De kunde klämma in fler personer på båtarna. I BODRUM SKULLE ALLTSÅ ZIAD och cirka ytterligare 25 personer åka med båt över till Grekland. Han hade råd med en större båt. – Vi sov i skogen, väntade och väntade men ingen kom. Jag vet inte om vi blev lurade eller om något hänt. Men polisen upptäckte oss och tog våra pass. De sade att nästa gång åker vi i fängelse. DE FICK I ALLA FALL TILLBAKA sina papper och efter tio dagar fick de sin resa över till Grekland från Izmir. – Vi var 22 personer på båten och resan tog 30 minuter. De släppte av oss på en ö där det inte fanns någonting. Vi gick omkring på ön i flera timmar innan vi ringde polisen. EFTER ETT PAR TIMMAR blev de upplockade av en större båt och placerades på en förläggning där alla fick samsas i ett väldigt litet rum, som Ziad minns det. Vad han däremot minns mycket starkt är att det kryllade av insekter som bet honom blodig – och att det var kallt. EFTER TIO DAGAR blev de förflyttade till en ny ö och ett annat boende. Vad öarna hette minns han inte. Så småningom fick de komma till Aten med en större färja. – I Aten träffade jag en person som hjälper flyktingar och för 5 500 dollar fick jag ett förfalskat id-kort. För att ta sig ifrån Grekland kan man inte ha ett syriskt pass. Så jag fick ett pass från en fransk person för att ta mig till Italien. Här blev jag italienare, ler Ziad. Sista etappen blev en flygresa till Danmark. – I Danmark bokade jag tåg till Göteborg, jag hade fått höra att det var dit man skulle. Jag tog en taxi till ett asylboende. DET VAR EN KORT RESA vilket gjorde att Ziad förstod att här vet man också hur man tar betalt av flyktingar – han fick betala 400 kronor. – Femte april var min sista dag i Aleppo. Den 9 maj anlände Ziad till Sverige. Dagen efter stegade han in hos Migrationsverket och presenterade sig. – De tog mitt originalpass, mitt id-kort och mitt syriska körkort. Men det fanns ingen plats i Göteborg så jag blev

skickad till Stockholm och Telefonplan. Jag tog mig till Migrationsverket i Solna och lämnade återigen över alla mina papper. EFTER TRE DAGAR kom han så till flyktingförläggningen i Klackberg utanför Norberg och han kallades till intervju med en handläggare. – Hon var jättesnäll och trevlig. Jag var jätteledsen och det var hon också, säger Ziad och blir märkbart rörd. HEMMA I ALEPPO fanns fortfarande hustrun och barnen kvar. Likaså föräldrarna och lillebror. Yngsta sonen föddes i Aleppo utan att Ziad var närvarande – sonen är nu två år gammal. Efter en vecka i Norberg fick han uppehållstillstånd och han registrerade sig hos Arbetsförmedlingen och hos Skatteverket. – En svensk kvinna hjälpte mig att få lägenhet och jag började studera Svenska för invandrare i Fagersta. Jag visste att jag måste utveckla språket så jag kontaktade biblioteket i Fagersta där jag fick praktik i sex månader. Sedan såg jag att de sökte en biblioteksassistent i Norberg och sökte jobbet. HAN BLEV INTERVJUAD och fick praktisera i två månader. – I augusti fick jag veta att jag får vara här året ut. Jag arbetar här på 50 procent och studerar svenska resterande tid. Och nu har de bestämt att jag får ytterligare förlängt, säger Ziad och ser märkbart glad ut. I MAJ ÅR 2015 kom också hustrun och barnen som anhöriga till Sverige. Och mycket vore frid och fröjd om det inte vore för kriget i Syrien som det inte verkar vara någon ände på. Ziad blir tårögd. – Jag tittar på nyheterna och blir jätteledsen. Varför gör inte världen något för att stoppa kriget? Jag har sett bilder på vår villa som är skadad och möblerna är stulna. HAN PRATAR MED FÖRÄLDRARNA och lillebror var tredje dag – och på helgerna. På frågan om han vill tillbaka till Syrien säger han att han inte vet. – Vi har startat ett nytt liv i Sverige. Och att flytta till en större stad är inte heller aktuellt. – Nej, vi trivs jättebra här och norbergarna är så snälla.

^ En av Ziads arbetskamrater på biblioteket är bibliotekspedagog Pia Carlsson.

56

57


UTFLYKTEN

”en kyrka åt dig och ditt folk.” Text: Ann Österberg. Foto: Anders Frid, Västmanlands läns museum.

På åsen som löper längs med Virsbo samhälle ligger Virsbo kyrka, placerad i ena änden av en allé som en gång sträckte sig i en rak linje fram till Virsbo herrgård. Det var Virsbo bruk som bekostade kyrkbygget och kyrkan uppfördes till stor del av brukets egen personal. Wirsbo bruk, som grundades på 1500-talet, ligger i Ramnäs socken och bruksfolket fick ta sig till Ramnäs kyrka för högmässa, dop, bröllop och begravning. Det var en lång väg och önskemål fanns länge om att få en kyrka på orten. Brukets disponent sedan 1897, Herman Lagercrantz hade ett förflutet som frälsningssoldat. Han hjälpte missionsförsamlingen i Virsbo att bygga ett missionshus 1904 och Fribaptisterna att bygga ett kapell 1922. På 1920-talet lät han anlägga en begravningsplats för sin familj på åsen i Virsbo. Begravningarna skedde då ute i det fria. På platsen uppfördes en klockstapel 1924. Sedan kyrkogården invigts planerade Herman Lagercrantz att låta bygga ett gravkor åt sig och sin familj på platsen. Dåvarande ärkebiskop Nathan Söderblom sa: ”Du ska bygga en kyrka för Ditt folk, det har Du råd med, och bygg den ekumeniskt!” Och så blev det. Inne i kyrkan uppfördes ett gravkor för familjen Lagercrantz. Virsbo kyrka invigdes den 8 augusti 1937. Kyrkan fungerade som brukskyrka fram till 1976, då den överlämnades till Ramnäs församling.

58

< Kyrkans exteriör ritades av Erik Hahr, stads­arkitekt i Västerås 1909-1935 och bland annat känd för de byggnader han gjorde för Asea.

Kyrkans interiör ritades av Lars Johan Lehming, (1871–1940) och målningarna utfördes av Axel Hörlin. (1871–1958). Inventarierna i kyrkan skänktes främst av personer i den Lagercrantzska bekantskapskretsen.

59


UTFLYKTEN

A  ltaruppsatsen är från mitten av 1700-talet och har suttit i ett slott i Österrike. Det har många symboler: det allseende ögat, änglar som Guds budbärare, snäckor som Johannes Döparen använde vid Jesu dop och som visar på födelse, lycka och återuppståndelse, spiraler som visar tidens gång, blomsterslingor som ger hopp om uppståndelse och symbolerna för tro, hopp och kärlek. Altartavlan visar Johannes Nepomuk, ett tjeckiskt nationalhelgon från 1300-talet.

60

> Klockan i klockstapeln ritades av Prins Eugen och är gjuten vid det påvliga klockgjuteriet i Rom. I samband med gjutningen blev klockan även välsignad av påven Pius XI. > > Ambo (talarstol) tillverkad i snickeriet på Virsbo bruk efter ritningar av Lars Johan Lehming. > Familjen Lagercrantz gravkor.

MODERNA KYRKOR Västmanlands läns museum driver projektet Moderna kyrkor tillsammans med Svenska kyrkan i Västerås stift. Syftet med projektet är att samla kunskap om och uppmärk­samma strömningarna i samhället, kyrkan och arkitekturen under åren 1930 till och med 1980. Inledningsvis har museet genomfört en inventering och kultur­historisk värdering av sju kyrkor i länet som uppfördes under den tiden, varav Virsbo kyrka är en.

61


UR LITTERATUREN

UR LITTERATUREN

Ur ”En homosexuell arbetares memoarer. Järnbruksarbetaren Eric Thorsell berättar.” Sammanställd av Fredrik Silverstolpe. Förlaget Barrikaden. Stockholm 1980. ”... Homosexuella på den här tiden var i stort sett rättslösa och tillåtet villebråd för alla slags mörkermän och sedlighetshycklare. Ofta utsattes de för utpressning. Människor drevs till förtvivlan och självmord, och då och då inträffade rånmord, då utpressaren slagit till för hårt.

Själv upplevde jag de här historierna kring homosexualiteten mest på avstånd. Från min lite isolerade situation i brukssamhället Surahammar kunde jag uppröras över hur homosexuella behandlades i samhället, men jag var aldrig själv indragen i några svåra situationer.

Strafflagen på den här tiden gynnade utpressaren. Utpressning var nämligen inte förbjuden i lag. Däremot stadgades det höga straff för vanliga homosexuella förbindelser. Bland annat dömdes en arbetare i Västeråstrakten till två års fängelse för homosexuellt umgänge.

De som stod i intimt förhållande till mig på något sätt var ju väldigt diskreta av sig, inte minst för egen del. Jag tror inga andra kände till att jag var homosexuell. Själv visste jag om en del homosexuella på bruket, men vi pratade aldrig inbördes om detta.

Att söka skydd hos polisen undan utpressarna var inte att tänka på. Då spelade deras plågoandar den förförda oskuldens roll, och den homosexuelle straffades för ”otukt mot naturen”. Sedlighetshycklarna hade ofta underliga bundsförvanter...

Järnbruksarbetarna är ju ett ganska kärvt släkte – det finns ju inte mycket utrymme för känslosamhet eller tal om sådant. Man visar inte känslor mot sina hustrur heller faktiskt. Brukslivet är ganska lugnt och inrutat, arbetet är rätt så tungt, och man har inte så mycket ork att intressera sig för sina medmänniskor.

< Ur baksidestexten till boken: ”Eric Thorsell – järnbruks­arbetare folkrörelsepionjär och förkämpe för de homo­sexuellas rättig­heter. Berättelsen om hans liv formar sig till en unik och personlig skildring av arbetarrörelsens och den homosexuella kampens historia. Eric Thorsell var med och byggde upp ABF och nykter hets­rörelsen i Surahammar och var aktiv sexualupplysare. Hans bildningstörst förde honom såväl till Brunnsvik som Hirschfeldinstitutet i Berlin. Hans iver att föra sina kunskaper vidare drev honom att på trettio- och fyrtiotalen föra en ’enmansstrid’ för de homosexuellas rättigheter.”

62

Men det gick ju inte att undvika att man kände sig betryckt av alla dessa tragedier kring homosexualiteten. Jag kunde inte stillatigande åse alla dess övergrepp mot mina homosexuella medmänniskor. Jag hade samlat en hel del kunskap om homosexualitet under tiden i Tyskland, och beslöt att hålla ett föredrag om saken. Detta var 1933. Ture Blom som nyss flyttat till Stockholm hjälpte mig att annonsera föredraget i Stockholmspressen. Själv tryckte jag upp en affisch med rubriken ”Äro de homosexuella rätts­ lösa eller förbrytare?”. Förmodligen ett av de första offentliga föredragen någonsin i ämnet i Sverige. Jag höll det på Klara Folkets Hus i Stockholm…”

63


UR SAMLINGARNA

En högst ovanlig musiker Av Ann Österberg

Den 28 augusti 1868 inträffade en olyckshändelse vid Surahammars bruk. Snickaren Ramströms 13-årige son halkade och föll så illa att han fick in armen i en del av valsverket. Den vänstra armen slets av och den högra handen krossades. GOSSEN, AUGUST RAMSTRÖM ÖVERLEVDE. Han sändes till Västerås lasarett och kunde skrivas ut därifrån efter tre månader. I journalen står det ”God läkning. Utskriven nästan fullkomligt läkt.” Där kunde sagan vara slut och den stackars pojken bli dömd till ett liv totalt beroende av andra. Augusts far, Fridolf Ramström kunde inte acceptera detta. Som den snickare han var så satte han igång att konstruera proteser till sin son. Han lyckades över förväntan. IDAG INGÅR NÅGRA AV PROTESERNA i Surahammars Hem­bygdsförening samlingar. De finns utställda på hembygdsgården tillsammans med hela berättelsen. Det är två vänster­armar och en högerhand, fadern fick göra nya varefter sonen växte. De är sinnrikt konstruerade. Den bevarade protesen för den högra handen är en enklare konstruktion i vilken en penna lätt kunde fästas. Med den lärde han sig

64

att skriva med en vacker handstil. Vänsterarmsproteserna sitter fast i en läder ”hylsa” som fästes vid överkroppen med remmar. Armen är ledad i armbågsleden och vid handleden med kulleder. Med hjälp av fjädrar kunde lederna låsas i olika lägen och handen greppa om föremål. Fingrarna var stela men tummen ledad. SAMTIDEN VAR FULL AV BEUNDRAN för proteserna vars utseende och funktioner fadern utvecklade genom åren. I en tidningsartikel som publicerades i flera svenska dagstidningar i september 1869 skrevs: ”Med nu nämnda konstgjorda händer och arm är han i stånd att uträtta åtskilliga saker, varav vi såsom mest anmärkningsvärda, må nämna, att han skriver en ganska redig och läslig stil samt spelar åtskilliga mindre stycken på mässings­ instrumentet B-kornett...”

^ Musikkåren i Surahammar 1891. Längst ner till vänster sitter August Ramström och till höger hans far Fridolf, som konstruerade proteserna. > ^ Armbågsleden. Foto: Lars-Erik Lundberg > Vänster hand. Foto: Lars-Erik Lundberg

DE T FINNS MER Hela historien om August Ramström är publicerad i en skrift utgiven av Surahammars Hembygdsförening. ”En olycka på Surahammars Bruk 1868”. 15 sidor, ill. Skriften finns till salu på Surahammars bibliotek och hos hembygdsföreningen. Kontaktuppgifter finns på hemsidan www.hembygd.se/ surahammar

65


100 % kamp – Sveriges historia

notiser – Hembygdsföreningarna samlar vår gemensamma historia. Och de gör det ideellt, helt utan vinstsyfte. Genom att bli Hembygdsvän kan man bidra till hela Sveriges Hembygdsförbund lanserar rörelsens arbete så att pengarna hamnar en ny stödform, Hembygdsvän där de gör mest nytta, säger Jan Nordwall. Genom att bli Hembygdsvän kan både Lanseringen av Hembygdsvän är privatpersoner och företag bidra till en del av Sveriges Hembygdsförbunds att kulturarvet bevaras, används och 100-årsjubileum. utvecklas. I hela landet finns 2 050 – Hembygdsrörelsen har tagit ansvar hembygdsföreningar som kommer att för att bevara kulturarvet i 100 år. Vi gör kunna söka pengar ur fonden. – Vi vill ge privatpersoner och företag det gärna i 100 år till, säger Jan Nordwall. För mer information, kontakta: som värdesätter Sveriges kulturarv möjlighet att bidra till att kulturarvet bevaras Jan Nordwall, generalsekreterare, 070-794 91 24, för dagens och morgondagens genera­ tioner, säger Jan Nordwall, generalsekre- jan.nordwall@hembygdsforbundet.se terare för Sveriges Hembygdsförbund. Årets Hembygdsförening Pengarna går till en särskild fond, Sveriges Hembygdsfond, som ska för­dela Lördagen 27 augusti 2016 fick Snöstorps bidrag till hembygdsföreningarnas arbete Hembygdsförening, Bureå hembygdsförening och Fagersta-Västanfors Hembygds med… … kulturhistoriskt värdefulla bygg­nader och Fornminnesförening, motta priset för Årets Hembygdsförening. Prisceremonin och gårdsmiljöer, hölls vid hembygdsrörelsens fest på Galejan … samlingar och arkiv, och … tillgängligheten till kulturarvet för alla under Hembygdens helg på Skansen. Priset delas ut av prinsessan Sofia som grupper i samhället. var hedersgäst tillsammans med prins Bakgrunden är att många av landets Carl Philip. Förutom äran och den posi2 050 föreningar saknar medel för att ta tiva uppmärksamheten fick föreningarna hand om hembygdsgårdar och deras diplom och 10 000 kr vardera. samlingar och arkiv. Sveriges hembygdsföreningar tar hand om 10 000 byggnader, Fagersta Västanfors Hembygds­ 5 miljoner föremål, 2 500 hyllmeter arkiv förening fick motta utmärkelsen med och 8 miljoner fotografier. Medlemmarna följande motivering. ”Fagersta-Västanfors bidrar årligen med över 4 miljoner arbets- Hembygds- och Fornminnesförening har timmar men behöver också pengar för att genom ett konstruktivt samarbete med kommunen och andra aktörer lyckats lägga om tak, brandsäkra arkiv och att lyfta fram sin hembygdsgård till norra göra gamla kulturmiljöer tillgängliga för Västmanlands största turistmål. alla människor.

AKTUELLT

< Utställningen ”100 % kamp – Sveriges historia” berättar om de många rättighetskampernas Sverige. Den berättar om att rättigheter inte kan tas för givna. De kommer inte av sig själva, utan är resultatet av många människors kamp. Det är människor som har tagit strid för sina och andras villkor. För rätten att leva, bo och älska på lika villkor oavsett funktionsförmågor, sexuell läggning, tro, kön, klass och ursprung. Utställningen visas på Västmanlands läns museum 25 mars – 13 augusti 2017.

Utställningen ”100 % kamp – Sveriges historia” har kommit till genom att en rad organisationer och personer bidragit med tid, kunskap och engagemang. 100 % kamp – Sveriges historia är ett samarbete mellan Regionmuseet Kristianstad, Västmanlands läns museum, Statens Historiska museum, Sundsvalls museum och Forum för levande historia. Projektet stöds och finansieras av Statens kulturråd, Postkodlotteriets Kulturstiftelse, Riksantikvarieämbetet och Region Skåne.

66

Tack vare omfattande ideella insatser, kunnig personal och många goda idéer och projekt har hembygdsgården utvecklats till en mötesplats för alla människor. Här får 150 000 personer varje år en viktig direktkontakt, för många den första, med hembygdsrörelsen. Föreningen är dessutom mycket aktiv i sociala medier.” Webbportalen Kulturarv Västmanland Vill Du veta mer om vårt västmanländska kulturarv? Nu finns en ny webbportal www.kulturarvvastmanland.se tillgänglig dygnet runt. Här kan du bland annat: • hitta länksamlingar till vårt kulturarv • läsa spännande artiklar om vårt kulturarv • dela med dig av ditt kulturarvsmaterial • söka, dela och kommentera kulturarvsmaterial • tipsa om aktuella evenemang som du arrangerar • tipsa om kultur- och kulturarvsprojekt du driver eller samordnar • få råd om hur du digitaliserar dina samlingar • diskutera kulturarvsfrågor På portalen kan du utforska ämnen som arkiv, dans, film, folkminnen och traditioner, fotografi, hemslöjd, historia, idrott, konst, kulturmiljö, litteratur, musik, nationella minoriteter, natur, teater och transport. På ämnessidorna kan du läsa dokument, klicka på länkar till andra webbplatser och söka i databaser. Du hittar också kulturarvsmaterial och

NOTISER 1


NOTISER

projektinformation som andra användare har delat med sig av. Kulturarv Västmanland är ett samarbete mellan Landstinget Västmanland, Länsstyrelsen i Västmanlands län och länets alla kommuner. Webbportalen förvaltas av Västmanlands läns museum. Arkivcentrum Arboga I slutet av september 2016 invigdes Arkivcentrum Arboga, resultat av ett samarbetsprojekt över länsgränsen mellan Västmanlands och Örebro län. Det gamla textilförrådet i Arboga har byggts om till bra lokaler med stora arkivutrymmen. Tillsammans med hyresvärden Sturestaden har Arkiv Västmanland och Arkivcentrum Örebro län skapat nya arkivdepåer anpassade helt efter Riksarkivets stränga krav på klimat och säkerhet. För närvarande är lagrings­kapaciteten mer än sju hyllkilometer med möjlighet att växa ytterligare. De båda arkivens befintliga huvudkontor och arkivdepåer kommer att vara kvar i Västerås och Örebro. Vårdmuseum i Gamla lasarettet Medicinhistoriska sällskapet Westmannia har öppnat ett vårdmuseum i Gamla lasarettets västra flygel i Västerås. På museet kan besökarna förutom allt som berör sjukvård även ta del av uppbyggda miljöer som en sjuksal, ett apotek, en tandläkarmottagning, en operationssal och en psykavdelning. Delar av samlingarna har tidigare varit utställda i doktor Åke Bomans utställning ”Sot och Bot” i tidigare landstingshuset i Stall­ hagen och vårdläraren Maj-Britt Johanssons utställning i gamla vård­ gymnasiets källare.

2 NOTISER

NOTISER

Ny vd på Sala silvergruva Styrelsen i Sala silvergruva AB har vid styrelsemöte i oktober utsett Jennie Hesslöw till bolagets nya vd. Hon har under drygt fem år varit anställd som ekonomichef i bolaget. – Genom denna befattning har hon deltagit som föredragande i styrelsen. Hon har en gedigen erfarenhet inom ekonomi och personalfrågor och hon har visat upp starka sidor som ledare under sin tid på gruvan. Vi är glada att hon nu tillträder sin befattning som vd och ser fram emot ett fortsatt gott samarbete, säger Håkan Matz, ordförande Sala silvergruva AB, i ett pressmeddelande.

FRÅN MAKTENS KORRIDORER Regeringen vill se en ny museilag Regeringen vill införa en ny museilag som ska träda i kraft den 1 juli 2017. Dessutom föreslår man ändringar i kulturmiljölagen. Museilagen ska utgå från att museernas uppgift i samhället är att främja ”kunskap, kulturupplevelser och fri åsiktsbildning”. Den ska också innehålla en särskild bestämmelse om museernas självständighet gentemot den politiska beslutsnivån. Kulturarvsarbetet ska utvecklas så att det gemensamma kulturarbetet blir ”en angelägenhet för alla” och att det offentliga samtalet ”vidgas och fördjupas”. Kulturmiljölagen ska dessutom moderniseras och förenklas, bland annat genom att reglerna för utförsel av kulturföremål blir enklare. Det ska också bli möjligt för statliga museer att donera föremål till andra museer, för att göra kulturarvet relevant i hela landet. Riksantikvarieämbetet föreslås också få en starkare roll som samlande kulturarvsmyndighet.

PRIS OCH BERÖM Hedersdiplom Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförenings hedersdiplom utdelas till person som inom någon av hembygdsföreningarna gjort sig förtjänt eller som med annan lokal anknytning inom länet utfört en kulturgärning utöver det vanliga. Hedersdiplom 2016 har tilldelats Wivi Blomqvist, Hembygdsföreningen Arboga Minne med följande motivering: Wivi Blomqvist är sedan åtta år ordförande i Hembygdsföreningen Arboga Minne där hon leder styrelsearbetet med fast och varm hand. Hon deltar även i Arboga Museums tisdagsgrupp, som arbetar ideellt med bland annat foto- och föremålssamlingar. Hon bemannar museet vid behov och håller även i många visningar. Under Arboga Medeltidsdagar är Wivi aktiv i hembygdsföreningens arrangemang. Hon sitter även med i föreningens föreläsningskommitté. Wivi har också lagt mycket kraft på arbetet med att tillgänglighetsanpassa Gamla Museet. Med stort engagemang i Arboga Minnes verksamhet tar hon tag i allt, från stora och svåra frågor till att visa omsorg om både medlemmar och personal. Hedersdiplom 2016 har tilldelats Sture Eriksson, Industrihistoriska föreningen i Västerås med följande motivering: Under sitt arbete med boken ”Jonas Wenström – Välkänt och okänt” inledde Sture Eriksson ett sökande efter en koffert som skulle innehålla 400 brev från Jonas Wenström till hans far. Först när boken var färdig fick Sture upp ett spår efter den saknade kofferten som köpts in av en privatperson i Skåne. Ägaren kontaktades och under flera resor under­ söktes kofferten med innehåll. Efter mycket arbete med flera möten och olika kontakter kunde kofferten övertas av Industrihistoriska föreningen i Västerås,

som i sin tur överlämnade den som gåva till Västmanlands läns museum. I kofferten finns ett stort material från familjen Wenström. Förutom Jonas 400 brev finns där brev och reseberättelser av Jonas pappa som var verksam i industrin och också hade rest i Amerika. Där finns även fotografier, handskrivna dagböcker och teckningar. Ett material som sammantaget berättar om den tidiga industrialiseringen av Bergslagen. Utan Sture Erikssons idoga sökande efter den saknade kofferten hade den aldrig kommit till rätta. Att sedan lyckas köpa in den och, med hjälp av Industrihistoriska föreningen i Västerås, skänka den till Länsmuseet är en kulturgärning utöver det vanliga. Hedersdiplom 2016 har tilldelats Ulla-­ Britt Holmér, Sala Hembygds- och Fornminnesförening med följande motivering: Ulla-Britt Holmér har varit ordförande för Sala Hembygds- och Fornminnesförening i drygt tio år. Innan dess var hon mångårig kommunrepresentant i styrelsen. Ulla-Britt har, med sitt genuina intresse för hembygdsrörelsen i stort, bidragit med ett otroligt engagemang och oändligt många ideella timmars arbete. Hennes breda kontaktnät och känsla för detaljer är oerhört värdefulla. Under hennes tid som ordförande i Sala, har föreningen utvecklat sitt utåtriktade arbete för att stärka intresset för historia och kulturarv i Sala. En särskild händelse, som vi vet att Ulla-Britt är extra stolt över, är när kung Carl XIV Gustaf och drottning Silvia besökte länet och Ulla-­ Britt fick agera värd för Sala vid Väsby kungsgård. Ulla-Britt har varit styrelseledamot och ordförande i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening mellan 2006 och 2015. Under åren som ordförande arbetade Ulla-Britt för att få en engagerad och arbetande styrelse med goda kontakter hos föreningarna i länet. Hon visade dessutom ett stort intresse för, och engagemang i, frågor som rör verksamheten i riksförbundet.

Av den anledningen vill styrelsen för Västmanlands Hembygdsförbund även dela ut sitt förtjänsttecken, Stockkumla­ nålen till Ulla-Britt. Verksamhetspris Verksamhetspriset utgörs av ett diplom och en penningsumma om 5 000 kronor som tilldelas en hembygdsförening som har gjort en insats som bidrar till att stärka och bevara intresset för kulturmiljöer i länet. Verksamhetspriset 2016 har tilldelats samarbetsgruppen bakom tidningen Bygd och Bruk med motiveringen: Sedan 2012 har Bygd och Bruk utkommit med ett nummer per år. Tidningen görs som ett samarbete mellan åtta olika föreningar i Skinnskattebergs Bergslag. Det är byalagen i Baggbrobygden och Stjärnvik, Uttersbergs idrottsklubb, hembygdsföreningarna i Bysala, Färna, Skinnskatteberg, Riddarhyttan och Hembygdsföreningen Karmansbo smedja. Redaktörer är Barbro och Johnny Strömberg, Bengt Södersten och KarlÅke Nordebring. Tidningen innehåller bilder och berättelser om allehanda ting och företeelser i Skinnskattebergs bergslag. Texterna handlar om byggnader, personer, företag, föreningar och om personliga öden och hemskheter. Utgivandet av tidningen Bygd och Bruk är ett omfattande arbete och är i allra högsta grad en insats som bidrar till att stärka och bevara intresset för kulturmiljöer i länet. Verksamhetsbidrag Vid årsmötet 2015 togs beslut, efter förslag från styrelsen i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening att dela ut ett verksamhetsbidrag om cirka 40 000 kr till anslutna hembygdsföreningar i länet. Summan som fördelas varierar och beror på utdelningen från ett antal aktier. Föreningarna får söka bidrag till projekt och aktiviteter som stärker dem och som kan komma att ge

dem flera medlemmar. Minsta belopp att söka var 5 000 kr. Ansökningen annonserades i början av 2016 och det kom in sammanlagt 12 ansökningar. Samman­ taget söktes det 136 000 kronor. Det blev inte mindre än 56 000 kronor att fördela och styrelsen beslutade att bidrag skulle fördelas till följande sju föreningar: Hembygdsföreningen Arboga Minne tilldelas 8 000 kronor för att skapa en enkel broschyr med information om hembygdsföreningens verksamhet och dessutom bjuda in medlemmar och allmänhet till en föreningsdag på museet. Fagersta Västanfors Hembygdsförening tilldelas 15 000 kr för att med ord och bild dokumentera föreningens 90-åriga utveckling från starten 1927 fram till 2017. Målet är att visa hur en liten förening kan utvecklas till en viktig angelägenhet för hela kommunen. Kumla Hembygdsförening tilldelas 7 000 för att sätta upp en vägskylt från Trafikverket för att synliggöra hembygdsgården. Lundby Hembygdsförening tilldelas 5 000 kronor för att ta fram trycksaker som informerar om föreningen och dess verksamhet. Skultuna Hembygdsförening tilldelas 8 000 kronor som stöd till bygget av en miniatyrmodell över hur Skultuna Bruks bostadsområde såg ut på 1680-talet. Totalt cirka 50 bostadshus samt uthus. Säby Hembygdsförening tilldelas 5 000 kronor för att ta fram en informationsfolder om Säby och om hembygdsföreningen. Västerfärnebo Hembygdsförening tilldelas 8 000 kronor för att göra en omfattande verksamhetsberättelse från föreningens 100-årsjubileumsår som distribueras till samtliga hushåll i socknen.

NOTISER 3


NOTISER

UTSTÄLLNINGAR PÅ VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM Västmanlands läns museum visar bas­utställningar och tillfälliga utställningar i museets utställningshallar på Karls­gatan 2. Ett omfattande arbete har pågått sedan 2014 att successivt producera och öppna nya basutställningar om Västmanlands historia. Arbetet har genomförts i fyra etapper fram till december 2016. Den första delen om forntiden invigdes 24 maj 2014. Nästa del om medeltiden öppnade den 28 mars 2015. Den tredje utställningen om 1500–1700-tal öppnades den 20 februari 2016. Slutligen invigdes utställningen om 1800- och 1900-talen den 10 december 2016. När då var nu – forntidens folk och fä När kom de första människorna till Västmanland? Hur fick de tag på mat under stenåldern och hur gick det egentligen till när vikingarna spelade hnefatafl? Se järnåldersbåten från Tunagrav­ fältet och en ansiktsrekonstruktion av ett skelett. Kom och upplev Västmanlands forntid i en interaktiv och lekfull utställning. När då var nu – medeltidens makt och människor Nu förändrades tiderna, järnålder övergick till medeltid. Folk i Västmanlands blev kristna och det byggdes kyrkor överallt. Ny teknik för att göra järn utvecklades i Norberg och järnet skeppades ut i världen från tre nya städer, Västerås, Köping och Arboga. Följ med in i den myllrande medeltiden!

4 NOTISER

NOTISER

När då var nu – nya tidens ordning och reda 1500–1700-tal Under den här tiden gjordes många resor där européerna upptäckte världen. Kunskapen om världen blev större och kartorna mer detaljerade. Vetenskapsmän blickade in i kroppen och ut i rymden. Kyrkan reformerades – vi blev protestanter i Sverige. Den nya tiden var här! 1500–1700-talen var en orolig tid med många krig, som drabbade många människor hårt. Men det var även en tid där kungar försökte skapa ordning och reda. I städer som Västerås och Arboga drogs gator om och blev rakare. Genom skattelängder och jordeböcker fick kungen kontroll på mark, människor och rikets finanser. I Västmanland anlades många järnbruk och människor med ny kunskap lockades till länet. Välkommen att uppleva den nya tidens ordning och reda! När då var nu – modärna tider 1800-2000-tal Under den här perioden skedde stora förändringar i Sverige och Västmanland. Vi fick demokrati, jämställdhet och nya rättigheter. Bra bostäder, skolor och sjukhus för alla blev ett motto. I Västmanland blomstrade industrierna. Järnet blev till stål och moderna produkter. Elektriciteten förändrade människors liv. Tåg, cyklar, bilar och flygplan, telefoner, radio, TV och datorer var nya uppfinningar som gjorde att världen krympte. Folk gick på bio, till Folkets park och åkte på semester. Möt upp i det nya och moderna Västmanland!

NYA BÖCKER Glimtar från gångna tider Redaktörer: Kristina Jonsson, Britta Kihlstedt. Anna Arnberg 132 sidor, illustrerad Utgiven 2015 av Stiftelsen Kulturmiljövård ISBN 978-91-7453-464-1 Denna bok är utgiven i samband med att Stiftelsen Kulturmiljövård (KM) firade sitt 10-årsjubileum 2015. KM arbetar brett inom fältet kulturmiljövård, med tyngdpunkt på arkeologiska och byggnadsantikvariska undersökningar. I boken presenteras glimtar från ett urval av de projekt som KM:s personal har arbetat med under de senaste tio åren. De har en stor spännvidd både vad gäller tid, rum och innehåll – från 800 år gamla ritualer vid Motala ström till salarna på Centrallasarettet i Västerås, via järnåldersgårdar i Mälardalen och medeltida kyrkor i Dalarna. Boken innehåller också tematiska artiklar, som beskriver olika aspekter av hur arkeologer arbetar. Eldsjälar Hundra år med hembygdsrörelsen Jubileumsbok till Sveriges hembygds­ förbund Hembygdens år 2016 Redigering: Kjell Nilsson 452 sidor, illustrerad Utgiven av Sveriges hembygdsförbund 2016 ISBN 978-91-639-1020-3 Eldsjälar är personer som uträttar mer än de måste och får betalt för. De kan vara anställda eller ideellt arbetande. Inom hembygdsvård och kulturmiljöarbete är ideellt engagemang mer regel än undantag. När nu riksorganisationen för Sveriges hembygdsrörelse firar 100 år är tillfället väl valt att i bokform presentera ett antal eldsjälar. De utgör exempel på den verksamhet som bedrivs både inom hembygdsrörelsen och inom den professionella kulturmiljövården. I mer är 150 artiklar får vi möta personer som på olika sätt arbetar med våra kulturmiljöer.

Sörmlandsbygden 2017 Redaktör: Linda Eklund 224 sidor, illustrerad Utgiven av Sörmlands hembygdsförbund och Sörmlands museum 2016 ISSN 0349-0297

ABB Corporate Research 100 år som forskningscenter 1916-2016 Författare: Anders Johnson 108 sidor, illustrerad Utgiven 2016 av ABB ISBN 978-91-639-1306-8

Den försvunna skogssamekulturen i Värmland, Mälardalen och Bergslagen Författare: Jouni Tervalampi 226 sidor, illustrerad Utgiven 2016 ISBN 978-91-977351-8-6

Årsboken Sörmlandsbygden började ges ut 1932. Efter 85 år är Sörmlandsbygden 2017 den sista. Sörmlands hembygdsförbund meddelar att de tyvärr inte längre har möjlighet att publicera årsboken, men att det nu avslutar med en riktigt spännande bok. Boken handlar om människor och deras berättelser, som t.ex. en notbok från 1806, landskapets förändring vid Barksätters säteri i början av 1600-talet, ett levnadsöde på Sundby sjukhus, reflektioner kring ett Eskilstuna i förändring och den svenska organiserade rasismens historia.

1916 grundades Centrallaboratoriet på Asea i Västerås, föregångaren till dagens ABB Corporate Research. Under hundra år har detta forskningscenter medverkat till utvecklingen av en rad innovationer, exempelvis världens första syntetiska diamanter, den första elektriska industriroboten samt en rad innovationer inom högspänd likström. Corporate Research arbetar idag med flera viktiga projekt inom kraft- och automations­ teknik som kan bidra till en mer hållbar värld.

Genom att studera kyrkoböcker och andra skrivna källor, leta efter platsnamn med ordet lapp och bearbeta materialet på kartor har Jouni Tervalampi gjort spåren efter samisk kultur i Mellansverige mer synliga. Boken är en angelägen exempelsamling i arbetet att få mer kunskap om den för de flesta okända samekulturen i Bergslagen och Mälardalen.

Korpen Kulturhuset som aldrig blir färdigt Redaktion: Ann Lystedt, Staffan Bergman, Hans Jonsson, Mats Dahlgren 118 sidor, illustrerad Utgiven 2016 av Skinnskattebergs kommun ISBN 978-91-639-2204-6 Boken om kulturhuset Korpen i Skinnskatteberg har kommit till i samband med husets tioårsjubileum. En bok om ett vackert hus och dess levande kultur. Den berättar om den vision som efter flera års drömmar, förhandlande, uppfinningsrikedom och politiska beslut blev verklighet. Läs om den fortsatta visionen – om människorna, processerna och eldsjälarna. Boken rymmer texter av bland andra journalisten Ann Lystedt och kulturchefen Staffan Bergman. Många bilder av Mats Källstig, som fint fångat arkitekten Mats Dahlgrens intentioner och smarta konstruktioner. Hans Jonsson har layoutat.

Det märkvärdiga mellantinget Jordbrukares sociala status i omvandling 1780–1900 Författare: Carl Mikael Carlsson 330 sidor, enstaka illustrationer Utgiven av Stockholms universitet 2016, Stockholm Studies in History 105 ISBN 978-91-7649-383-0 ISSN 0491-0842 Under 1700- och 1800-talen avvecklades det svenska ståndssamhället. Den skarpa skillnaden mellan bönder och ståndspersoner som präglat landsbygden suddades ut och ersattes av nya sätt att kategori­sera människor. Avhandlingen handlar om människor som stod på gränsen mellan att vara bönder och att vara ståndspersoner, hur de betraktades i ståndssamhället och vilken roll de hade i dess upplösning. I fokus står en grupp välbärgade jordbrukare, verksamma på landsbygden utanför Västerås 17801900. Genom att analysera dessa jordbrukares utbildning, namnskick, politiska liv och mycket annat visar författaren vad de betydde för samhällsutvecklingen och vad samhällsutvecklingen betydde för dem.

Tärnsjö garveri Författare: Kersti Kollberg Fotografi: Björn Ullhagen 168 sidor, rikt illustrerad Utgiven av Balkong förlag 2016 ISBN 978-91-85581-98-6 I mer än 140 år har Tärnsjö garveri hävdat sin ställning på såväl den nationella som den internationella garverimarknaden. Sedan 1873 har garveriet tillverkat läder till de främsta aktörerna inom designområdet. Företag som Källemo möbler, Fredericia, House of Dagmar, Louis Vuitton, H&M och IKEA är eller har varit kunder till garveriet. I Tärnsjö tillverkas allt från seldon till hästar, ishockeyattiraljer, handskar, stövlar till exklusiva väskor och laptopfodral. Garveriet banar sig hela tiden fram på nya vägar. Idag är Tärnsjö garveri ett av tre lädergarverier i Sverige och ett av få i världen som fortsätter att garva med vegetabiliska garvämnen. Miljömed­vetenheten är hög och garv­ eriet använder sig av läder som kommer från närbelägna slakterier.

NOTISER 5


NOTISER

Slaggsten och slagghus – unika kulturskatter Författare: Annmarie Gunnarsson Foto: Peter Nyblom 216 sidor, mycket rikt illustrerad Utgiven av Balkong förlag 2016 ISBN 978-91-85581-90-0 Hus av slagg – många har aldrig sett dem, andra står förundrade inför slaggstenarna som skimrar i blått, grönt, grått och dessutom skiftar färg med ljuset. Spännande strukturer, små järnklumpar, randmönster från träkol – vad kan man inte hitta vid närmare skärskådande av byggnadsmaterialet. Vad är det för något, frågar många idag. När byggdes husen? Varför gjorde man slaggsten? Slaggstenen är vår första artificiella byggnadssten, använd i malmtrakter som alternativ till byggnadstimmer. Skogen behövdes för produktion av träkol, bränslet vid smältning av malm och utvinning av koppar och järn. Metallerna exporterades och gav Sverige inkomster samt människorna en höjd levnadsstandard. Slagg var en biprodukt vid metallframställningen. Metallerna har sålts ut i världen, arbetsplatserna är nedlagda och borta – men slaggen fi nns kvar och berättar – om malmer och teknikutveckling, om tungt kroppsarbete och skickligt hantverk. Ingen slaggsten är den andra lik. Aldrig mer kan någon göras. De äldsta byggnaderna är från 1700-talet, de yngsta från tidigt 1900tal. De är kyrkor eller jordkällare och allt däremellan.

6 NOTISER

NOTISER

Flygvapnet 1926-2016 – an Introduction to The Swedish Air Force Författare: Anders Annerfalk 168 sidor, illustrerad Utgiven 2016 av Aviatic förlag ISBN 978-91-86642-07-5 Flygvapnet 1926–2016 Den 1 juli 2016 fyllde det svenska flygvapnet 90 år som självständig försvarsgren. En inte anmärkningsvärd lång tid om man jämför med Armén och Marinen, men med en utveckling som över tid väcker lika mycket förundran som beundran. Det svenska flygvapnet har under årens lopp av alldeles egen kraft nått en position där dess verksamhet och förmåga, dess kvinnor och män tillsammans, visat sig kapabla att inte bara skapa respekt utan även besitta en vilja och förmåga att stå upp för andra i det globala fredsarbetet. Den här boken, som är en redigerad och kraftigt uppdaterad version av boken ”Flygvapnet – en historisk översikt” vill, genom en beskrivning av historien, ge en introduktion till dagens flygvapen. Bokens text fi nns på både svenska och engelska. Utaf Adelig Öfning... Åke Rålambs handbok i silversmide Tolkad av Staffan Nilsson 256 sidor Utgiven 2015 av Kulturpoolen i Falun Staffan B. J. Nilsson AB ISBN 978-91-978715-3 Endast sex kända exemplar fi nns av Åke Rålambs bok Utaf adelig öfning. En liten handbok, som visar fullkomligen alt hwad en gullsmed och gull arbetare och des werk angår, en handbok i silversmide utgiven 1696. Boken var också bortglömd i närmare 300 år. Nu är dock skriften utgiven igen, dels i faksimil, dels tolkad till modern svenska och kommenterad av en nutida silversmed. Skillnader i arbetsprocessen fi nns, men består mest i att i vår tid fi nns bättre ljus, renare kemikalier och gaslågor. I övrigt är det mesta fortfarande sig märkvärdigt likt.

Krasch! Bom! Bang! En bok om berg och stenar Ekomuseum Bergslagens Geologibok. Text: Bisse Falk Bild & form: Jenny Findahl 48 sidor, rikt illustrerad. Utgiven 2016 av Ekomuseum Bergslagen ISBN: 978-91-639-2074-5

Årsbok 2016 Hembygdsföreningen Arboga Minne Redaktör: Annette Johansson. 100 sidor, illustrerad. Utgiven 2016 av Hembygdsföreningen Arboga minne ISBN 0440-680X

I den här boken kan man läsa om berg, stenar och mineral från jordens inre, om sådant som brutits ur marken och bergen sedan långt tillbaka i tiden och som vi människor fortfarande är beroende av i vårt moderna liv. Boken vänder sig framför allt till barn med ett lättläst språk och pedagogiska illustrationer men den kan läsas med behållning även av vuxna.

Arboga Minnes årsbok har kommit ut varje år sedan 1955. I årets bok berättas bland annat om musikskolan, om fisket i Arbogaån och om EPAvaruhuset. Där fi nns också flera berättelser från arkivets gömmor.

Tid och rum – Öbergs 120 år. Text: Dan Linder 190 sidor, rikt illustrerad. Utgiven 2016 av Tapetlagret Öbergs Färghus i Västerås AB ISBN: 978-91-639-2085-1

För 120 år sedan startade Johan Öberg den färghandel som ännu bär hans namn. Företaget har överlevt fackliga uppror, två världskrig, stadsbränder, dödsfall och fi nanskriser. Genom Öbergs historia går en röd tråd, stoltheten i ett gott, tidlöst hantverk med öga för färg och form. Elden är lös Köpings stadsbrand 4 juli 1889. Av Sten Lindqvist. 95 sidor, illustrerad. Utgiven 2016 av Köpingsboken. ISBN: 978-91-982894-1-1

Boken tar ett helhetsgrepp på den stora Köpingsbranden. Nyfunna dokument och fotografier har tillfört nya kunskaper om den ödesdigra torsdagen i juli 1889. Med många fotografier, ögonvittnesskildringar från branden och genomarbetade bildtexter är boken ett värdefullt bidrag till historieskrivningen om Köping.

Bygd och bruk Nr 5 2016 Berättelser från Skinnskattebergs bergslag. Redaktion: Barbro och Johnny Strömberg, Bengt Södersten, Karl-Åke Nordebring 40 sidor, illustrerad. Utgiven av hembygdsföreningarna inom Skinnskattebergs kommun. ISSN 2001-1449

Det nya numret av Bygd och bruk inleds med en kort hälsning skriven av Sven-Erik Österberg, numera landshövding i Norrbotten. De flesta

artiklarna i numret är berättelser om personer och händelser som fortfarande fi nns kvar i några personers minnen. Det är värdefullt att dessa berättelser skrivs ner, så att de bevaras till eftervärlden. Här samsas minnen bland annat från rysslägret i Baggå som upprättades 1942 med en karta över Romboleden genom Baggbrobygden och berättelsen om fisketävlingen som slutade i katastrof år 1961.

ERIK HAHR – Arkitekten som formade Västerås Av Jan-Åke Alkeblad, Anders Lif och Ylva Öhlander

Erik Hahr formade det nya Västerås under de dynamiska årtiondena i början av 1900-talet. Industrin expanderade och ett nytt samhälle växte fram. Han ritade det mesta både före, under och efter tiden som stadsarkitekt 1909-1935: enfamiljsvillor för borgerskap och industriledare, flerfamiljshus för arbetarna, stadshotell, skolor och industribyggnader. Hans hus var alltid i takt med tiden. Från det sena 1800-talets nationalromantik, via jugend och 1920-talsklassicism till 1930- och 1940-talens funktionalism. I en avslutande katalogdel redovisas alla Erik Hahrs byggnader i Västerås. Bokens rika innehåll med många illustrationer ger också utblickar över vad Erik Hahr skapade på andra platser i Västmanland och Sverige. Boken fi nns att köpa i museets butik på Karlsgatan 2. Den kan också beställas på telefon 021-39 32 22 eller 021-39 32 77 samt via e-post: lansmuseet@ltv.se Pris 289 kronor inkl. moms, vid beställning tillkommer fraktkostnad. ISBN 978-91-87828-18-8

NOTISER 7


POSTADRESS: Tidskriften Spaning, Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås.

VÄSTMANLANDS HEMBYGDSFÖRBUND OCH FORNMINNESFÖRENING www.hembygd.se/vastmanland

Berätta för oss

BESÖKSADRESS: Karlsgatan 2, Västerås. REDAKTÖRER: Ann Österberg, konsulent för Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening. Telefon 021-39 32 88. E -post ann.osterberg@ltv.se Carl-Magnus Gagge, landsantikvarie/länsmuseichef, Västmanlands läns museum. E-post carl-magnus.gagge@ltv.se

Hembygdsförbundets uppgift är att främja hembygdskunskap, kulturminnesvård och hembygdsvård. Förbundet är samarbetsorgan för hembygdsföreningarna i regionen och skall stödja föreningarna i sin verksamhet. Förbundet skall tillvarata rörelsens intressen på regional nivå och samarbeta med museer, kulturminnesvårdande organ och andra organisationer.

ÖVRIG REDAKTION: Krister Ström; F.d. länsmuseichef vid Västmanlands läns museum. Pelle Söderbäck; Pressekreterare, Svenska kyrkan. Elisabeth Westerdahl; Lantmätare och antikskribent.

Genom att gå med som enskild medlem i Västmanlands Hembygdsförbund får du Årsboken som Länsmuseet och Hembygdsförbundet ger ut. Spaning Länsmuseets och Hembygdsförbundets tidskrift som utkommer med ett till två nummer per år. Erbjudande om att deltaga i temadagar, kurser i olika ämnen och medlemsresor inom och utom länet.

HUVUDMÄN FÖR TIDSKRIFTEN: Västmanlands läns museum och Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening.

Ordförande i föreningen är Bengt Wallén och vice ordförande är Anders Fläcke. Föreningen har kansli på Länsmuseet. Adress: Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås. Telefon 021-39 32 88. Kontaktperson: Konsulent Ann Österberg, ann.osterberg@ltv.se

ANSVARIG UTGIVARE: Carl-Magnus Gagge, telefon 021-39 32 71. E -post carl-magnus.gagge@ltv.se. MEDVERKANDE SKRIBENTER Utöver redaktionen medverkar: Hans Almgren; Fil. lic. Lena Engström Englin; Museipedagog, Västmanlands läns museum. Ingrid Eriksson; 1:e antikvarie, Västmanlands läns museum. Sture Eriksson; Professor, Senior adviser R&D. Peter Forsberg; Tidigare präst i Mikaelikyrkan, Västerås. Jan Å Johansson; Journalist. Anders Johnson; Författare, talare, debattör, egenföretagare. Peter Kvist; Lärare och biträdande rektor på Nordiska Musikgymnasiet. Anders Lif; Journalist, författare. Ann Lystedt; Journalist. Mikael Mogren; Biskop i Västerås stift. Marit Norén; Biskopsadjunkt. Bengt Wallén; Ordförande i Västmanlands Hembygdsförbund. FOTO: Där inget annat nämns, Västmanlands läns museum. LAYOUT OCH REDIGERING: Narva Heart Communications AB. KORREKTUR: Ann Österberg och Carl-Magnus Gagge. ANNONSFAKTA OCH BOKNING: Kontakta redaktionen. DISTRIBUTION: Tidningen ingår i medlemskapet i Västmanlands Hembygdsförbund och Fornminnesförening men sprids gratis på skolor, studieförbund, bibliotek, kommunala kulturkanslier, museer och vårdinrättningar i länet. Om du saknar Spaning på din arbetsplats, kontakta redaktörerna. PRENUMERATIONER: Privatpersoner kan prenumerera på Spaning, och får då tidskriften sänd direkt hem. Ring, skriv eller e-posta din adress till spaning@ltv.se. TRYCK: Joma Grafisk Produktion AB UPPLAGA: 6 000 exemplar UTGIVNING: 12 ggr per år ISSN: 1651-2774 MATERIAL OCH BIDRAG: Tidskriften Spaning, Karlsgatan 2, 722 14, Västerås. Eller: spaning@ltv.se. För ej beställt material ansvaras ej. För signerade artiklar ansvarar författarna.

8 REDAKTIONSRUTA

Hör gärna av dig till redaktionen med insändare och åsikter om tidningen. Skicka gärna in material eller uppslag som du tycker vi borde ta upp. Vi läser allt med stort intresse. Skriv till Tidskriften Spaning, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås eller e-posta till spaning@ltv.se

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM www.vastmanlandslansmuseum.se Västmanlands läns museum har kontor, utställningar, arkiv och bibliotek på Karlsgatan 2 i Västerås. På WestmannaArvet i Hallstahammar finns museets föremålsarkiv, vård- och registreringslokaler. I länets 10 kommuner bedriver länsmuseet en bred verksamhet med särskild inriktning på pedagogik och kulturmiljövård. Vi satsar på förnyelse och utveckling av verksamheten. I december 2016 invigdes den avslutande delen av museets nya basutställningar om Västmanlands historia och en nyutvecklad kulturarvsportal på Internet. Vår uppgift är att fördjupa kunskapen om det västmanländska kulturarvet, förmedla och väcka opinion, öka insikten om det förflutna och berika perspektiven på samtiden och framtiden. Museet skall vara en plats där man kan ta del av vad som sker i samhället. Arbetet i hela länet innebär samarbete och samverkan med kommuner, hembygds­ föreningar, lokala entreprenörer och aktörer. Länsmuseets roll är att vara en resurs, knyta samman idéer och initiativ samt göra historien synlig i sin rätta miljö. Västmanlands läns museum Karlsgatan 2, 722 14 Västerås. Telefon 02139 32 22. Epost: lansmuseetltv.se Utställningarna på Karlsgatan 2 är öppna tisdag, torsdag och fredag kl 10–17, onsdag kl 10–20, lördag–söndag kl 12–16. Samma tider på entrétorget och museibutiken med viss begränsning av öppettider i kaféet. Faktarum och arkiv helgfri tisdag–fredag kl 10–16. WestmannaArvet Besöksadress: Industrigatan 35, Hallstahammar. Visningar och besök efter överenskommelse. Telefon 021-39 32 22. Fax 0220-247 51.

TEMA FRI ATT FÖRÄNDRA


Avsändare: Västmanlands läns museum, Karlsgatan 2, 722 14 Västerås

Spaning 26-27 Tema Fri att förändra  

Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Tema: Fri att förändra.

Spaning 26-27 Tema Fri att förändra  

Spaning är en tidskrift om kulturarvet i Västmanland, som det såg ut igår och som det ser ut idag. Tema: Fri att förändra.

Advertisement