Page 1

e-tidning |december| 2012

- om barn till missbrukande föräldrar

Riskbruk, missbruk och beroende –vad är skillnaden?

Inom hälso- och sjukvården använder man sig av tre kategorier, missbruk, beroende och riskbruk.

Konferens om barn som anhöriga lockade många

I början av oktober var det dags för uppstartskonferens för det nationella utvecklingsarbetet Barn som Anhöriga där anhörigstödet till barn och unga stod i fokus.

Drömmen om den perfekta julen

”När jag var sju år drömde jag om att pappa skulle fira jul med mig, min syster och min mamma.”

Barns överlevnadsstrategier, syndabocken

Det blir ofta negativ uppmärksamhet kring syndabocken, som uppfattas som en fientlig och trotsig bråkmakare.

Vad menas med att barn och ungdomar far illa? - och hur ska du agera vid misstanke?


innehållsförteckning

1. Ledare 2. Riskbruk, missbruk och beroende - vad är skillnaden? 3. Konferens om barn som anhöriga lockade många 4. Drömmen om den perfekta julen 5. Barns rättigheter 6. Vad menas med att barn eller ungdomar far illa? 7. Barns överlevnadsstrategier. Del 2 Syndabocken 8. Ringar på vattnet utbildning 2013 9. Pixxi - barnens vän på nätet

Våga börja prata AB

Snart är 2012 över Ytterligare ett år har gått, mitt fyrtionde dessutom, och det är året då världen ska gå under den 21 december, åtminstone om man ska tro dem som tolkat den uråldriga Mayakalendern som en domedagsprofetia. Själv tillhör jag dem som hoppas och tror att det finns ett 2013 efter nyår, och jag ser fram mot ett nytt spännande år som verksamhetsansvarig för Våga Börja Prata. Vid den här tiden förra året var jag i full gång att, tillsammans med mina kollegor och elever i årskurs 3, öva till årets julspel som skulle hållas på terminens sista dag i skolans idrottshall för föräldrar och övriga elever och lärare. Det var bråda dagar, repliker skulle övas in, kulisser målas, scenkläder införskaffas eller sys. Barnen var spända och förväntansfulla, vi lärare var nog mest stressade av allt som skulle klaffa. Men det blev lyckat. Och som alltid när jag som lärare tillsammans med mina elever slitit hårt för att få något färdigt blev jag tårögd av att se hur bra det blev. Barnen var strålande duktiga, de sjöng och spelade och framförde sina repliker utan några som helst problem. Efteråt samlades vi i klassrummet och sa hej då, jag skulle ju sluta för att efter nyår börja jobba för Våga Börja Prata. Jag har alltid tyckt att avsked från klasser jag haft varit jobbig, det är ju inte ett kollektiv jag varit lärare för utan barn som jag träffat nästan dagligen i tre års tid. Och att säga farväl utan några känslor vore knappast normalt. Den här klassen var spretig och krävande och tog mycket tålamod och energi från mig. Men de var fantastiskt goa ungar, varenda en av dem, som nu var sprickfärdiga av glädje efter den lyckade föreställningen och som skulle få gå hem på ett välförtjänt jullov. Jag kan sakna de sista veckornas kaos i skolan. Då, när skolarbeten ska avslutas, luciatåg övas in, julpyssel planeras och genomföras, ljus tändas på bänkarna varje morgon och sedan, när eleverna väl gått på jullov, få sitta ner i lärarrummet och pusta ut över en kopp kaffe och pepparkakor och prata med kollegorna och veta att man har två veckors välbehövlig vila innan vårterminen drar igång. I skrivande stund är det dags att så smått avrunda mitt första år som verksamhetsansvarig för Våga Börja Prata. Det har varit ett spännande och lärorikt år. Jag har fått möjligheten att jobba med det jag brinner så starkt för - barn till missbrukare - och jag har inte tvekat en sekund på beslutet jag tog att lämna lärarjobbet för att arbeta med det jag gör nu. Nästa år är sprängfyllt med nytt och fräscht för Våga Börja Prata, men innan det är dags att ge sig i kast med det väntar en välbehövlig vila under jul och nyår. Jag vill härmed önska er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Redaktionen, Box 9015 700 09 Örebro Tfn: 0200-21 08 00 Fax: 0200-21 07 07 redaktionen@vagaborjaprata.se www.vagaborjaprata.se Ansvarig utgivare : Petra Staaff Annonsavdelning: Jan Hagström Layout: Helena Krona

Petra Staaff


Riskbruk, missbruk och beroende – vad är skillnaden? Inom hälso- och sjukvården använder man sig av tre kategorier, missbruk, beroende och riskbruk. Riskbruk är att man dricker ofta och mycket, eller intensivt. En tumregel är att man har riskabla alkoholvanor om man regelbundet dricker mer än 14 glas vin (eller motsvarande) per vecka som man och mer än 8 glas vin som kvinna, eller om man två gånger i månaden eller oftare dricker sig berusad. Uppskattningsvis femton till tjugo procent av svenskarna har riskabla alkoholvanor, främst i form av berusningsdrickande. Bland unga män och kvinnor är andelen riskbrukare högre, upp till trettio respektive tjugo procent. Att alkoholvanorna är riskabla är något som de flesta blir uppmärksam på först i samband med en hälsoundersökning eller ett rutinbesök inom hälso –och sjukvården, när frågor ställs av läkaren eller sjuksköterskan om alkoholvanorna, oftast tillsammans med andra frågor om faktorer i livsstilen som kan innebära hälsorisker. Riskbruk som begrepp ger oss en möjlighet att beskriva och samtala om alkoholvanor som på sikt kan innebära mer påtaglig ohälsa. Riskbrukare som ändrar sina alkoholvanor och börjar dricka mindre brukar efter ett par veckor märka av ganska rejäla hälsovinster som bättre sömn, minskad vikt och ökad stresstålighet. Missbruk av alkohol beskriver alkoholvanor som pågått

en tid och som lett till återkommande problem i relation till omgivningen. En annan benämning är skadligt bruk av alkohol. Missbruket kan uppkomma under någon fas i livet då man ”festar” eller i en viss situation, till exempel under en separation. Att missbruka alkohol innebär många nackdelar och risker, både socialt och hälsomässigt. Utöver att göra bort sig på arbetet eller hemma kan man råka ut för olyckor. Om missbruket fortsätter en längre tid kan det gå över i ett beroende. Missbruket skapar även nya problem, som bidrar till att vidmakthålla drickandet, det blir ett nytt sätt för flykt och tröst. Ändå är missbruk en mindre allvarlig diagnos än beroende. Den som missbrukar alkohol kan sluta dricka eller övergå till måttligt drickande. Det är inte ovanligt att man klarar av att få kontroll på situationen av sig själv. I några fall behövs hjälp, om inte annat för att inse att man dricker på ett skadligt sätt. Ibland behöver man hjälp med bakomliggande problem. Missbruk är oftast en episod i livet, som inte återkommer, och som man bryter på egen hand eller med hjälp av familjen eller vänner. Beroende är allvarligare. Det är ett kroniskt tillstånd, och inte som missbruket en kort och tillfällig episod. Den som blivit alkoholberoende har fått ett förändrat sätt att reagera på alkohol i hjärnans belöningssystem, och har ett lättväckt sug och en kontrollförlust vid försök att dricka. För att få kontroll över tillvaron igen vid ett alkoholberoende måste man helt avstå från alkohol och leva helnyktert under en lång tid, kanske för resten av livet, och inte bara det, också hitta ett sätt att trivas med en nykter livsstil. Det är ofta en stor livsomställning som kräver uthållighet och mycket stöd.


- Barn som är anhöriga ska uppmärksammas och enligt lag få det stöd de behöver.


Barn som anhöriga - en konferens som lockade många I början av oktober var det dags för uppstartskonferens för det nationella utvecklingsarbetet Barn som Anhöriga där anhörigstödet till barn och unga stod i fokus. Höstmörker och regn. Jag har suttit på tåget från Örebro och halvslumrat denna tidiga oktobermorgon innan jag stiger av på Stockholms centralstation och tar tunnelbanan mot Skanstull. Det är kanelbullens dag och det vattnas i munnen när jag känner den goda doften av nybakta bullar från ett fik men motstår frestelsen och skyndar vidare. Jag är på väg till Södermalmskyrkan på Götgatan för att delta i en konferens om barn som anhöriga. Det är fullt av folk när jag kliver in i den varma foajén. Drygt 200 personer har samlats för att ta del av intressanta seminarier och utbyta erfarenheter och kunskap med varandra. Alla är där av samma anledning, att få inspiration och hjälp med hur vi tillsammans kan göra det bättre för barn och unga som behöver stöd i en jobbig livssituation. När vi sedan har satt oss i den stora salen berättar Helene Klapp, projektledare vid Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (NkA), kort om det uppdrag Socialstyrelsen gett NkA tillsammans med Linnéuniversitetet att utveckla anhörigstödet till barn och unga i Sverige.
I konferensen deltar bland annat anhöriga, brukare och personal från landsting, kommuner och brukarorganisationer. På programmet finns seminarier kring barn som är anhöriga till föräldrar eller annan vuxen i barnens närhet som har ett missbruk, en allvarlig somatisk sjukdom, psykisk ohälsa eller som oväntat avlider. Rutiner inom beroendevården Därefter berättar Christina Scheffel Birath från Beroendecentrum Stockholm om deras överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting, SKL, gällande utveckling av deras rutiner för att beakta barns behov av information, råd och stöd samt föräldraperspektiv. Deras arbete ska sedan fungera som en modell för utveckling av rutiner på andra mottagningar runt om i landet. Idag finns ingen klar samsyn på hur man ska arbeta med barn till missbrukare.
Läs mer på Beroendecentrum Stockholms webbplats. Vad vill barn och unga ha? Vem förstår vad de behöver i mötet med vuxna?
Den frågan ställer Sandra Patel från Maskrosbarn när det gäller barn till föräldrar med psykisk sjukdom. Hon talar om organisationens arbete för att hjälpa barn som är anhöriga till föräldrar som missbrukar eller har psykiska svårigheter. Och hon berättar även om den undersökning som Maskrosbarn gjort för att se vad barn och unga vill ha i mötet med professionella. Det handlar till exempel om bemötande, information och miljö. Många barn och ungdomar till missbrukare beskriver att vuxna inte vågar se, höra eller fråga dem hur de mår. Flera säger att ”om läraren bara hade frågat fler gånger hade jag vågat berätta”. Vi möter också många lärare som säger att de har frågat några gånger – men inte fått ett ärligt svar.

Fortsättning nästa sida


Fortsättning

Flera aktörer förbättrar tillsammans

I pausen fylls foajén av ett högt sorl av röster. Folk pratar engagerat med varandra, byter visitkort och broschyrer frå runt en stund. Sedan blir jag ståendes, trött av ljudnivån. Jag blåser på kaffet och biter i den efterlängtade kanelbulle blir glad när jag tänker på att det finns så många engagerade personer som vill arbeta för att barn i utsatta situatione

Efter pausen får vi möjlighet att gå till olika seminarier. Jag lyssnar till Helena Asklund från Sveriges kommuner och barn- och föräldraperspektivet i missbruks- och beroendevården. Hon berättar om det utvecklingsarbete hon leder in Målet är att brukare ska få bästa möjliga vård och stöd när motivationen finns. Genom att stärka föräldrarna i deras f barnen får bättre stöttning. Hon konstaterar att det finns stödgrupper för barn med föräldrar med missbruk/beroend muner men att det når ut till för få barn. Hon menar att gruppverksamhet inte fungerar för alla barn, den borde bli m

Vid lunchen pratar jag med Tina Svanbring, som arbetar som kurator inom vuxenpsykiatrin i Kronobergs län. Hon ha som heter ”Vem tar ansvar för barnen” där hon kartlagt hur Vuxenpsykiatriska kliniken arbetar med att uppmärksam barn. Vi pratar om behovet av att barn måste få klart för sig om sin förälders sjukdom, oavsett om det är en psykisk holism. Hennes erfarenhet är att fokus lätt hamnar hos den som är sjuk och att anhöriga –och då främst barnen- ham Nu har hon fått i uppdrag av Landstinget i Kronoberg att utbilda personer som arbetar inom vuxenpsykiatrin om vikt en handlingsplan för hur man ska uppmärksamma och stötta barn till psykiskt sjuka. När vi samtalar slår det mig hur att få bli delaktiga när det förekommer missbruk, psykisk sjukdom, allvarlig somatisk sjukdom eller om en förälder h så oerhört lätt att vi vuxna tänker att barn inte förstår, att vi skyddar barnen genom att inte berätta eller förskönar sa större osäkerhet än innan.

Det nationella utvecklingsarbetet
Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut och Sveriges kommuner och landsting, S uppdrag de fått av regeringen. Tillsammans leder de ett nationellt utvecklingsarbete med målet att få ett ”…ändåmålsenligt stöd till barn och unga i familjer där föräldrar eller andra vuxna i barnets direkta närhet har missb psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, använder våld.” För Socialstyrelsen gäller uppdraget även föräldrar som skada och som oväntat avlider. 
Socialstyrelsen har bland annat gett NkA flera deluppdrag, där ett handlar om att sam utvalda län som ska arbeta med att utveckla anhörigstödet till barn och unga. Det handlar exempelvis om att kartläg journalsystemet och ta fram informationsmaterial. Statens folkhälsoinstitut satsar på kunskaps- och kvalitetsutveckling av metoder på området, där kommuner, landsting och regioner har kunnat söka m metoder som är av nationellt intresse. När det gäller SKL så satsar de på ett utvecklingsarbete inom deras befintliga Kunskap till praktik, genom att utveckla stödet i föräldraskapet inom missbruks-och beroendevården.



När dagen når sitt slut och jag sjunker ner i stolen på tåget tillbaka hem till Örebro är jag trött men nöjd. Det har varit en intressant och lärorik dag, jag har mött flera personer som jag hoppas kunna höra av mig till och prata mer med framöver. Jag tänker också, att det är viktigt att det som nu diskuterats idag, om barn som anhöriga, inte bara stannar inom beroendevården, psykiatrin, socialtjänsten och stödgrupper, utan också når ut till dem som arbetar med barnen i vardagen – förskollärare, lärare och fritidspersonal. Här har jag en viktig uppgift framöver, att förmedla om hur arbetet kring barn som anhöriga fortskrider, om utvecklingen av metoder och stödgruppsverksamhet går. Petra Staaff

Läs mer på Socialstyrelsens webbplats
 Läs mer på SKL:s webbplats Läs mer på Statens folkhälsoinstituts webbplats


ån sina verksamheter. Även jag minglar en. Kikar ut över samlingen folk och er ska få en tryggare tillvaro.

landsting (SKL) som talar om nom Kunskap till praktik. föräldraskap leder till att de finns i de flesta kommer individuell.

ar skrivit en rapport mma patienternas sjukdom eller alkomnar i skymundan. ten av att det finns r viktigt det är för barn hastigt avlider. Det är anningen så att de känner

SKL, presenterar sedan det

bruksproblem, m har allvarlig fysisk sjukdom eller mordna ett pilotprojekt med fyra gga, ta fram rutiner eller utveckla

medel för att utveckla


Junibackens jul Madicken tar fram paketet, som hon hållit bakom ryggen. ”Jag skulle bara ge dig en julklapp, Abbe.” ”Mej” säger Abbe. ”En julklapp? Varför det nu då?” Men tant Nilsson slår bestört ihop händerna. ”Julklapp till Abbe! Det har vi ju glömt.” Hon vänder sig förebrående till farbror Nilsson på soffan. ”Du, Nilsson, julklapp till Abbe, har du kommit ihåg det till exempel?” Farbror Nilsson tiger, han tittar bara surt på tant Nilsson. Men tillslut säger han förtretad: ”Väl är jag husägare och gårdsägare tillika, dock har jag för tillfället lite ont om kontanter. Alltnog, det blev ingen julklapp till Abbe. Är du lessen för det Abbe?” Abbe ser inte alls ledsen ut. ”Sss, vi har ju lampan!” ”Och Madickens julklapp också”, påminner Lisabet honom. ”Ja, kors i alla mina dar, jag har ju fått julklapp av Madicken”, säger Abbe. Han öppnar paketet och får fram munspelet, då jublar farbror Nilsson. ”Ett munspel, jo, jag tackar jag. Nu, Abbe, kan du väl spela något vackert för din gamle far.” Det är inte något dyrt och fint munspel, men Abbe kan plocka fram melodier ur det ändå. Han sitter vid sin lampa och spelar ’Nu är det jul igen’ med nästan bara rätta toner och är så glad åt munspelet. ’Hem, ljuva hem* spelar han också, men då gråter farbror Nilsson, den sången är det vackraste han vet. Och Madicken och Lisabet går nöjda tillbaka till Junibacken. Utdrag ur Julberättelser av Astrid Lindgren


Drömmen om den perfekta julen ”När jag var sju år drömde jag om att pappa skulle fira jul med mig, min syster och min mamma.” Pappa och mamma hade varit skilda i ett år och jag och min syster träffade inte honom så ofta. Dels bodde pappa i Stockholm och vi i Hjo så det var många mil mellan oss, dels sjönk han allt längre ner i träsket av alkohol och narkotika och hade allt svårare att fungera normalt. Men jag såg mig själv som pappas flicka och jag ville så gärna att vi skulle fira julen tillsammans. Jag tjatade, bönade och bad, önskade och tjatade lite till och tillslut gav mamma med sig, pappa skulle få komma. Min lycka var total, vi skulle få fira jul som en familj igen. Jag minns att jag stod precis bakom mamma i hallen och lyssnade när hon ringde pappa för att berätta att han skulle

få komma till oss och fira jul. Mammas röst var hård, hon förmanade honom att han under inga omständigheter fick komma och vara onykter eller påverkad. Jag tyckte att hon var elak som lät så arg, hon borde ju vara glad att han ville komma till oss. Veckorna släpade sig fram till jul, åh vad jag längtade! Jag ritade teckningar, klippte ut snöflingor i papper, pysslade tomtar av toarullar och bomull och slog omsorgsfullt in i paket. Allt till pappa. Min äldre syster var mer skeptisk, hon brukade även vara reserverad att träffa pappa och tyckte inte om att prata med honom i telefonen. Hon hade tydligare minnen från åren då vi bodde ihop som familj och det var bråk och ibland tumult när pappa var full eller påverkad. Jag var spänd av förväntan när vi åkte bilen in till Skövde Centralstation för att hämta pappa vid tåget. När vi stod på perrongen och väntade hade jag svårt att stå still, jag hoppade jämfota av pirrande lycka. Min syster däremot tryckte tätt bredvid mamma. Tillslut rullade tåget in och stannade och folk strömmade ut på perrongen. Vi tittade efter pappa men kunde inte se honom.


Länge stod vi och försökte se om vi missat honom bland alla människor som hoppade av eller på tåget. Det var kallt, flera minusgrader och jag hade önskat mig en snowracer i julklapp. Just som vi trodde att dörrarna skulle slå igen och tåget skulle fortsätta såg vi honom. Han hoppade ner på perrongen och började gå mot oss. Både mamma, jag och min syster såg direkt att han var full. Han gick inte mot oss, han raglade. Jag tryckte undan min totala besvikelse och sprang fram och kramade om honom. Han luktade sprit, en välbekant lukt som gjorde mig orolig och rädd. Ändå var jag så glad att se honom. Mammas ansiktsuttryck var sammanbitet och kallt och min syster gömde sig bakom mamma. Jag tog pappas hand. Och mammas. Försökte medla och få mamma åtminstone lite glad. Den julen blev en katastrof. Pappa var konstant full och låg mest i gästsängen och sov. På nätterna hörde jag honom ramla runt på nedervåningen och mamma som grälade på honom. Mormor, som också kommit till oss för att fira jul, försökte tillsammans med mamma att få julen att bli något sånär julig. Jag grät inte, jag var inte arg, var inte glad. Jag kände ingenting. När julen var över stängde jag av, valde att glömma och inte känna och minnet bleknade snabbt. Jag förstod aldrig att jag inte var ensam om att ha en full förälder på julen. Jag trodde att jag var själv om den skam och besvikelse jag kände. Jag berättade aldrig för någon om hur min jul varit och ljög och sa att allt varit toppen om någon frågade. Men jag undrar om fröken i skolan funderade när jag vägrade rita en teckning om något jullovsminne. Jag ritade till hennes förtret en orange katt, inget mer. För jag ville inte minnas, jag ville inte avslöja min sorg. Och fröken frågade aldrig utan lät det passera. Vart fjärde barn känner obehag För många barn innebär julen oro för att mamma eller pappa ska dricka för mycket. Barn har mycket bättre koll än vi tror. De ser direkt när mamma eller pappa blir annorlunda. Omkring vart fjärde barn har upplevt obehag under julen av att de vuxna druckit alkohol och vart tionde barn känner obehag av samma anledning varje jul. Vart femte barn lever i familjer med riskfylld alkoholkonsumtion, enligt statistik från Folkhälsoinsitutet. Av 600 tillfrågade mel-

lanstadiebarn uppgav 21 procent att de tycker att föräldrarna dricker för mycket alkohol, enligt SVT:s Lilla Aktuellt (2011). Förväntningar och kraven på det perfekta julfirandet är stora. På själva julafton ska stressen och alla måsten som genom ett trollslag förbytas mot kärlek, närvaro och magi. Släktingar som kanske inte till vardags går så bra ihop ska gnuggas mot varandra och fridens skimrande stjärna ska lysa upp samvaron. Det är då snapsen kan bli en snuttefilt för en del vuxna att ta till. Andra har traditionen i ryggen och vill inte neka sig nubben på jul. Men att föräldrarna förändras kan ge barnen rädsla och oro. I synnerhet små barn har svårt att förstå vad som händer. Fler chattar på Pixxi.se i jultider På Våga Börja Prata’s hemsida för barn, Pixxi. se, märker vi av att fler barn har behovet att prata i december. Många av de barn som chattar är oroliga över att det inte ska bli bra på julen. Paketen är inte det viktiga utan just att familjen ska ha det mysigt tillsammans. Under julhelgen är samhället stängt och barnen är ofta hänvisade till sin hemmiljö, där varken du eller jag har insyn. Där bakom stängda dörrar kan de vara utsatta för en eller båda föräldrarnas alkoholbruk. För de barn som har en förälder som är beroende av alkohol kan julen sluta i katastrof. Föräldern kanske lovar dyrt och heligt att både vara nykter och att det ska bli en jul med mat, julklappar och tid för varandra, men när julledigheten väl kommer finns inte motståndskraften kvar att så emot suget till alkoholen och löftena bryts. Och för barnen är sveket ett faktum. Då jullovet är över och vardagen drar igång igen håller de tyst om hur julen verkligen varit, eller ljuger och säger att det varit toppen och att de fått både det ena och det andra i julklapp. Allt för att skydda sin förälder, sig själv och familjens heder. På Pixxi.se finns möjligheten att ösa ur sig sin rädsla och ilska till någon vuxen som lyssnar och förstår. Här finns utrymmet att få dra undan ridån och verkligen visa sitt inre. Därför satsar vi på Pixxi.se att ha öppet som vanligt alla dagar under hela jullovet, i hopp om att finnas till hands till de barn som behöver någon vuxen i stunden. Petra Staaff


Barns rättigheter I FN:s barnkonvention anges barns rättigheter. I konventionen sägs det att barnets bästa ska komma i första hand vid åtgärder som rör barn. Med barn avser konventionen alla människor under 18 år. Konventionen gäller inte som lag i Sverige men vi har förbundit oss att följa de rekommendationer som den ger. I Föräldrabalken (FB) finns bestämmelser om vilka skyldigheter föräldrar har mot sina barn och vilken omsorg barnen har rätt till. Det är dessa bestämmelser och framförallt Socialtjänstlagen (SoL) som utgör grunden för socialtjänstens arbete med barnfamiljer. Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) reglerar socialtjänstens åtgärder när samtycke till vård inte kan nås. Trygg uppväxt I socialtjänstlagen står till exempel att socialtjänsten ska verka för att barn, som bor i kommunen, ska få växa upp under trygga förhållanden. Särskild uppmärksamhet ska socialtjänsten ägna de barn som riskerar att utvecklas på ett sätt som kan vara till skada för dem. Nära samarbete Socialtjänsten ska också, i nära samarbete med familjen, se till att barn som inte har det bra, får det stöd och det skydd de kan behöva. Om ett barn riskerar att fara illa på något sätt, är det socialtjänstens uppgift att bistå barn och föräldrar med råd, stöd, behandling och vård. Barnets bästa alltid i centrum Barnets bästa skall alltid stå i centrum när man bedömer om, och i så fall, vilka stödinsatser som behövs. Om det är bäst för barnet att få bo och vårdas utanför det egna hemmet, måste socialtjänsten se till att barnet får sådan vård. Om man inte kan komma överens om vad som är bäst för barnet, har socialtjänsten skyldighet att utreda barnets behov av hjälp och skydd och att ge barnet stöd och skydd även om föräldrar/vårdnadshavaren inte vill det. Frivillighet eller tvång Familjen och socialtjänsten är som regel överens om vilken hjälp barnet och familjen kan behöva. Det kan vara fråga om stödsamtal, kontaktperson-/familj, öppenvårdsbehandling, avlastning i hemmet eller vård och behandling i familjehem eller på institution. Det kan bli så att socialtjänsten kommer fram till att ett barn måste ha vård utanför det egna hemmet. Om vårdnadshavaren eller barnet självt, om det fyllt 15 år, inte vill detta, kan länsrätten besluta om sådan vård efter ansökan från socialnämnden.

Vård utan vårdnadshavarens samtycke beslutas av domstol med stöd av lagen om vård av unga (LVU 1990:Ö52). Vid en sådan domstolsprocess får både barnet och vårdnadshavaren ett offentligt biträde, som oftast är advokat.

Så här kan en utredning gå till

Socialtjänsten är skyldig att utreda När socialtjänsten får reda på att ett barn kan behöva stöd eller skydd, är socialtjänsten skyldig att se till att barnet får hjälp. Behovet kan redan i en första kontakt vara uppenbart. Ibland kan behovet vara svårare att bedöma och socialtjänsten måste då göra en mer omfattande utredning. Så här går en utredning till Två socialsekreterare är anvariga för utredningen. Socialsekreterarna och familjen går tillsammans igenom vad som lett fram till utredningen och vilka frågor som är viktiga att få svar på. En utredningsplan upprättas som beskriver på vilket sätt utredningen ska genomföras, vilka frågor som ska besvaras, vilka personer som ska kontaktas samt inom vilken tidsram detta ska ske. Socialsekreterarna har rätt att ta de kontakter som behövs för att bilda sig en uppfattning om hur barnet har det. Familjen informeras alltid om vilka som kontaktas och familjen erbjuds att närvara vid dessa samtal. Det som kommer fram under utredningen dokumenteras. Utredningen avslutas med ett beslut Utredningen avslutas med att socialsekreterarna gör en bedömning och beslutar om eventuell hjälp. Familjen och socialtjänsten brukar som regel vara överens om vilken hjälp barnet och familjen kan behöva. Ibland händer det att socialtjänsten ser behov av insatser för barnet men att föräldrarna inte är av samma åsikt. Då kan socialtjänsten endast ingripa om situationen är så allvarlig att det finns underlag för tvångsåtgärder enligt LVU (Lagen om vård av unga), annars avslutas ärendet utan åtgärd. När utredningen är färdig har socialtjänsten skyldighet att låta vårdnadshavaren och barnet, om det fyllt 15 år ta del av utredningen. De har då möjlighet att lämna sina synpunkter och att få dessa antecknade. Den person som berörs av beslutet (barnets vårdnadshavare och barnet, om det fyllt 15 år) ska få ett skriftligt beslut där också socialtjänstens motivering av beslutet framgår. En utredning ska vara slutförd inom fyra månader om det inte finns speciella skäl till förlängd utredningstid. Uppläggningen av en utredning diskuteras med familjen, som också kan ge förslag på personer som kan tillföra utredningen viktiga uppgifter. Källa:socialstyrelsen


Vad menas med att barn eller ungdomar far illa? Barn far illa när de utsätts för en psykisk eller fysisk kränkning, eller när brister i deras omgivning gör att de riskerar att inte få växa och utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Vanligtvis tänker man på hemmamiljön, men när barn utsätts för kränkningar eller försummelse till exempel i skolan, i samband med fritidsaktiviteter, tillsammans med vänner och bekanta eller i kontakt med främmande kan det leda till att de tar skada. Följande är exempel på sätt som barn kan fara illa: Fysisk misshandel Sexuella övergrepp Psykisk misshandel Försummelse/omsorgssvikt När barn upplever/bevittnar våld i hemmet Eget missbruk eller annat destruktivt beteende

Beteendemässiga varningssignaler Avvikande beteende kan bero på många olika faktorer i barnets liv eller vara ett tecken på en psykisk störning, och är inte specifikt för utsatthet. Ett barns beteende kan ändå vara det enda tecknet vi ser på att hon eller han utsätts för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp eller omsorgssvikt. Genom att du reagerar och rådgör med erfarna kollegor och socialtjänsten kan ett barns utsatthet upptäckas tidigare. Håglöshet, ängslan, oro, nedstämdhet, aggression eller plötsligt ändrat beteende eller känslomässig instabilitet När barn visar långvariga symtom på att må dåligt psykiskt, plötsligt ändrar sitt beteende markant eller är påtagligt instabil känslomässigt är det viktigt att agera. Ofta finns det naturliga förklaringar i barnets omgivning, till exempel ett nytt syskon ett dödsfall i familjen, en kommande flytt, eller situationer i skolan eller på fritiden. Ibland är beteendet kopplat till andra oroväckande faktorer som du ser hos barnet eller föräldrarna som stärker din misstanke att barnet far illa. Men även som enskild faktor kan dessa symtom vara ett tecken på missförhållanden och föranleda kontakt med socialtjänsten för att diskutera om en anmälan ska göras. Sexualiserat beteende (avancerat för åldern) Våld eller övergrepp mot andra barn eller ungdomar När ett barn utsätter andra barn för våld eller oönskade sexuella handlingar kan det finnas många bakomliggande orsaker. Ett sådant beteende kräver alltid att vuxna agerar för att stoppa det som sker och se till att omständigheterna kring barnet utreds. Självskadande beteende (skärande, rispande, självmordstankar eller -försök) Alla former av självskada är allvarliga tecken på att ett barn mår dåligt, och är i sig en anledning till kontakt med socialtjänsten. Självskada och självmordsförsök är också mycket vanligare hos barn som har varit utsatta för fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp. Det är viktigt att poängtera att självskada och självmordsbeteende också kan vara ett tecken på en allvarlig psykisk störning, till exempel depression, som kräver en akut bedömning hos barnpsykiater. Missbruk av alkohol eller droger Missbruk av alkohol och droger är vanligare hos barn (framförallt tonåringar) som lever under missförhållanden. Ett missbruk kan i sin tur leda till ytterligare utsatthet för våld och övergrepp.


Fysiska symtom och tecken på att ett barn mår dåligt När barn mår dåligt psykiskt tar det sig ofta uttryck i fysiska symtom. De är inte specifika, men tillsammans med beteendeavvikelser har dessa och andra ”psykosomatiska” symtom ibland sin grund i att barnet far illa. Huvudvärk, buksmärtor eller andra symtom som är återkommande Långvarig stress hos barn i skolålder är ofta kopplad till upplevelser av smärta någonstans i kroppen. Magont och huvudvärk är de vanligaste symtomen, men även värk i rygg, leder, muskler, ögon och hals kan vara tecken på missförhållanden. Det är förstås viktigt att barn med sådana symtom får bli undersökt av en läkare. Tillsammans med andra tecken kan smärtsymtom bidra till att misstanke väcks om att barnet far illa. Dålig viktökning eller viktnedgång Barnets ätande kan vara en känslig indikator på att barnet mår dåligt. Dålig aptit kan ses hos barn som upplever stress. Viktnedgång utan tydlig anledning (nyligen genomgången magsjuka eller annan infektion, glutenintolerans som är under utredning), särskilt hos förskolebarn, är därför ett alarmerande tecken. När ett barn inte ökar i vikt som förväntat, särskilt om barnet dessutom visar andra tecken på missförhållanden, är det viktigt att vara lyhörd och agera. Kraftig viktökning Även omåttligt ätande kan vara ett tecken på att ett barn lever under stress. Tecken på självskada Alla former av självskada är allvarliga tecken på att ett barn mår dåligt, och är i sig en anledning till kontakt med socialtjänsten. Självskada och självmordsförsök är också mycket vanligare hos barn som har varit utsatta för fysisk och psykisk misshandel och sexuella övergrepp. Det är viktigt att poängtera att självskada och självmordsbeteende också kan vara ett tecken på en allvarlig psykisk störning, till exempel depression, som kräver en akut bedömning hos barnpsykiater. Fysiska tecken på försummelse/omsorgssvikt När föräldrar inte har förmåga att ta hand om sitt barn kan det ta olika uttryck. Barn som lever i omsorgssvikt har ofta ett avvikande beteende, men kan även visa kroppsliga tecken på försummelse. Alla tecken på att ett barn försummas är allvarliga, en anmälan till socialtjänsten ska alltid övervägas. Bristande hygien Barnet är smutsigt, luktar illa, har ofta smutsiga kläder. Spädbarn och småbarn i blöjor som inte byts tillräckligt ofta. Opassande klädsel för årstiden För tunna kläder under kalla årstider, inga regnkläder när det regnar, vinterstövlar på sommaren, barnet kommer barfota. Om klädseln gör att barnet är obekvämt, skäms, riskerar att få skador eller hindras från att delta i sina normala aktiviteter är det anmärkningsvärt. Kommer hungriga till förskola/skola Om barn upprepade gånger visar att de är hungriga när de kommer hemifrån eller säger att de inte har fått något att äta är det alarmerande, särskilt om andra tecken på finns på omsorgssvikt. Växer inte som förväntat eller viktnedgång Dålig tillväxt eller viktnedgång kan bero på för lite näringsintag eller på sjukdom. Om barnet får i sig för lite näring kan det bero på att barnet matas fel, inte får tillräckligt med mat hemma, eller äter för lite av andra anledningar. Dålig tandstatus Utbredd karies (hål i tänderna) är ovanligt hos barn med normal munhygien, och kan vara ett känsligt tecken på omsorgssvikt. Om du ser att ett barn har problem med tänderna eller tandköttet som -


föräldrarna trots påpekande inte har åtgärdat är det viktigt att överväga kontakt med socialtjänsten. Medicinska behov som inte blivit tillgodosedda Barn har rätt till en god hälsa. Om barn inte får vård eller behandling när de är sjuka, har kroniska besvär eller blivit skadade är det alarmerande. De vanligaste tecken som ses vid omsorgssvikt är dåligt behandlad astma eller eksem, hudinfektioner som svinkoppor som inte behandlas, eller att barn kommer till skola eller förskola trots feber eller andra tydliga sjukdomssymtom.

Hur ska du agera vid misstanke? Skyldigheten att anmäla Alla som i sin verksamhet arbetar med barn under 18 år är enligt Socialtjänstlagen 14 kap 1§ skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om de i sitt arbete får vetskap om att ett barn misstänks fara illa. Skyldigheten att anmäla är personlig och kan inte överlåtas. Tröskeln ska vara låg, du behöver inte ha bevis eller själv utreda hur det står till kring barnet. Att göra en anmälan enligt SoL 14:1 När du skriver en anmälan, beskriver du omständigheterna som gör att du är orolig för barnet: vad som har hänt och när, hur det har kommit till din kännedom, och barnets nuvarande situation. Om situationen är akut ska du kontakta socialtjänsten per telefon, och samtidigt göra en skriftlig anmälan. Rutiner för anmälan Att göra en anmälan till socialtjänsten är enklare om det finns rutiner på arbetsplatsen och en vana att hantera anmälningar. Eftersom de flesta som arbetar med barn inte har stor erfarenhet av att göra en anmälan kan det vara bra att träna i grupp med realistiska övningsfall. Varje verksamhet ska ha en skriftlig rutin för anmälan. Ska man informera föräldrarna? I de flesta fall bör du informera föräldrarna när en anmälan ska göras till socialtjänsten. Om du misstänker brott ska du först diskutera med socialtjänsten och eventuellt med polisen innan du informerar föräldrarna. Du behöver inte agera ensam! Om du är osäker, rådgör med erfarna kollegor och med socialtjänsten. Du kan diskutera ett barn utan att uppge dess namn. Som professionell kan du dock inte vara anonym när du gör en anmälan. Kom ihåg att det är din oro för barnet du anmäler, inte föräldrarna. Utredning vid misstanke om att barn far illa När socialtjänsten tar emot en anmälan gör de bedömningen om en utredning ska öppnas eller inte. Om de inleder en utredning tar socialtjänsten oftast kontakt med vårdnadshavarna och kallar till ett samtal. I fall då brott misstänks kan socialtjänsten vänta med att informera vårdnadshavare tills eventuell polisutredning har inletts. Källa: Stiftelsen Allmänna Barnhuset


INBJUDAN till den kostnadsfria utbildningen 2013

”Ringar på vattnet” FÖRELÄSARE: PETRA STAAFF

Familjer med missbruksproblematik

Barn som anhöriga

Barns sätt att överleva när familjen inte fungerar

• Att upptäcka barn till missbrukare •

Skyldighet och civilkurage

Petras egen berättelse

Diskussioner och uppgifter

Föreläsningen pågår mellan kl 13.00-16.00. I utbildningen ingår lärarhandledning/ manual med konkreta anvisningar till diskussionsfrågor, grupparbeten och fördjupningsuppgifter som kan användas i skolarbetet under en hel termin. Utbildningsorter 2013

Kort om mig, Petra Staaff • Barn till missbrukande pappa • Utbildad grundskollärare och • förskollärare • Ensamstående tvåbarnsmamma • Tidigare gift med en missbrukare

ANMÄL DIG HÄR! www.vagaborjaprata.se


Barns överlevnadsstrategier Del 2. Syndabocken

Det blir ofta negativ uppmärksamhet kring syndabocken, som uppfattas som en fientlig och trotsig bråkmakare.

De fyra överlevnadsstrategierna brukar ofta lyftas fram av Anonyma Alkoholister, och det är från deras tankar de fyra rollerna fått sina namn: Hjälten, Clownen, Syndabocken och Tapetblomman. Barnet i missbrukarfamiljen kan växla mellan de olika rollerna för att kunna hantera, förstå och kontrollera sin tillvaro. Olika roller passar i olika situationer. I det här numret är det syndabocken som står i fokus.

Barn som lever med missbrukande föräldrar berättar vanligen inte spontant om de känslor, upplevelser och händelser som föräldrarnas missbruk ger upphov till. Många barn i denna situation känner skuld och skam för sina föräldrars beteende under ruset och ansvar för att hjälpa dem att må bättre. Barnen kan ha ångest och oro när de går hemifrån av rädsla för vad föräldrarna ställer till med när de är borta. Ännu större kan rädslan vara över att behöva ställa allt tillrätta när de kommer hem igen. Orsaken till sådana känslor hos barnen är vanligen de personlighetsförändringar som den alkoholiserade föräldern uppvisar med humörssvängningar, minnesluckor, bristande omdöme och beteendeförändring som skrämmer barnen och gör dem osäkra på hur föräldern kommer att vara från en stund till en annan. Barn har inte samma förutsättningar att i ord berätta om sina svårigheter som vuxna kan göra. Till detta kommer också att de inte vill avslöja hur de har det hemma därför att de är lojala mot sina föräldrar eller för att dessa förbjudit dem att ”prata”.

Syndabocken Syndabocken är ofta det yngsta syskonet i missbrukarfamiljen. Hon försöker att dra uppmärksamheten till sig för att inte den missbrukande förälderns problem ska märkas. För sin omgivning är syndabocken krävande genom sitt rebelliska beteende, och uppfattas ofta som ett problembarn. Det blir ofta negativ uppmärksamhet kring syndabocken, som uppfattas som en fientlig och trotsig bråkmakare.

Barn tar ofta på sig skulden för missbruket. De tror att om de vore lite snällare, om de hjälpte sina föräldrar mer, så skulle mamma och pappa må bättre. Kärleken till föräldrarna gör att de stänger av sina egna känslor och behov, och istället försöker anpassa sig till missbrukaren så mycket det går. Nästan alla barn i missbrukarfamiljer reagerar på ungefär samma sätt. Man brukar prata om att de använder sig av olika överlevnadsstrategier. Genom att vuxna i barnens omgivning känner till dessa mönster kan det vara lättare att upptäcka missbrukarnas barn.

På förskolan och i skolan är det ofta konflikter kring syndabocken. Familjens trasiga inre speglas i den frustration och ilska hon känner och inte kan hantera på annat sätt än utåtagerande. Det är bråk kring maten, om leksaker, med kompisar och personal… Det är heller inte ovanligt att syndabocken lever på gränsen till det farliga –hoppar från förrådstaket på skolgården, dyker djupast i bassängen, håller handen längst över ljuset på bänken vid advent… Syndabocken känner sig inte sällan utstött och otillräcklig, hon söker egentligen bekräftelse och att få bli omtyckt men misslyckas allt som oftast med det. Detta gör att självkänslan är så gott som obefintlig. Ilskan kommer från känslan av att ha blivit sårad och övergiven. Hon behöver få känna sig sedd och behövd för den hon är och söker vuxna som erbjuder en ärlig relation. I familjen drar syndabocken uppmärksamheten till sig. Ofta enas föräldrarna mot det bråkiga barnet. Syndabocken tar över problem och skuld från andra.


PIXXI - en resurs för

PIXXI på webben • www.pixxi.se - är en webbplats för barn som behöver någon att prata med, men speciellt riktad till barn till missbrukande föräldrar. • Barnet kan välja att vara anonymt. • Barnet kan chatta eller mejla till Pixxi. • På webbplatsen finns direktlänkar till hjälp på orten där barnet bor. • Bakom Pixxi finns ett nätverk av kompetens på området.

PIXXI Verktygslåda

Våga Börja Prata har sammanställt en unik ”verktygslåda” som ska underlätta för skolpersonal i låg- och mellanstadiet i det viktiga arbetet att hitta, förstå och hjälpa utsatta barn. En uppdatering av verktygslådan distribueras till samtliga F-6 skolor en gång per år. Den finns även att ladda ner kostnadsfritt på vår hemsida www.vagaborjaprata.se I verktygslådan hittar man handfasta konkreta redskap som går att använda direkt i undervisningen. Verktygslådan innehåller ett genomarbetat material som kan användas till exempelvis enstaka lektioner, en lektionsserie över längre tid eller en temadag. Med varje övning följer en lättförståelig handledningstext så att lektionen kan ledas av en lärare men även av personal från skolhälsan. Genom Pixxi verktygslåda vill vi bidra till att öka kunskapen och ge personer som arbetar med barn möjlighet att arbeta ännu mer för att utsatta barn ska bli sedda - och samtidigt ge alla barn en ökad lyhördhet och medvetenhet om sina egna och andras känslor. I det här viktiga arbetet hoppas vi att verktygslådan blir en stor tillgång!


r barn till missbrukare

Ett stort tack till våra företagsmedlemmar som gör vårt arbete möjligt!

S L A IED

MAR BYGGTJÄNST AB

Betald annonsplats


I mejlboxen ” Hej älskade Petra Stort TACK för senast (föreläsning i S-holm 29/11). Jag har tänkt mycket på dig och jag vill tala om att jag beundrar ditt mod och styrka! Tack för att du finns och tack för det du gör!!! Jag skall träffa kommunens specialpedagoger nästa vecka, då kommer jag förmedla ditt budskap” våga börja prata!”. Förhoppningsvis kan vi se till att våra rektorer och vår skolchef bjuder in dig till att hålla en föreläsning för oss alla som arbetar som pedagoger, från förskola till högstadiet i vår kommun.”

”Hej Petra! Jag var på din föreläsning igår i Borås. Jag var en av dem som hastigt fick rusa iväg när föreläsningen var slut. Kände att jag inte hann tacka dig som jag ville, samt ge dig lite feedback! Jag tycker att du var otroligt duktig på att berätta och jag imponerades av hur du klarade av att göra det så sakligt när man förstår att det måste ligga otroligt mycket mer känslor med i bilden. Jag tycker också att det är starka av dig att berätta om något som inte ligger så jätte långt bak i tiden utan är något som du faktiskt lever med just idag, fast på lite annat sätt....”

Om oss Tidningen Våga Börja Prata Våga börja prata AB - Org.nr: 556868-6991 Ansvarig utgivare- Petra Staaff petra.staaff@vagaborjaprata.se

Tack för alla fina och värmande ord. Det gör

Redaktion - Petra Staaff, Börje Dahl, Karl Dahl, Helena Krona Hemsidor: www.vagaborjaprata.se

www.pixxi.se


Stiftelsen Allmänna Barnhuset arbetar för att stödja socialt utsatta barn Barnhuset grundades 1633 och var då ett hem för föräldralösa barn. Under 1800-talet och 1900-talets första hälft tog Barnhuset emot barn och placerade dem i fosterhem. Barnhuset var också engagerat i att utveckla fosterbarnsverksamheten genom att bland annat uppmärksamma barnens behov. Fosterbarnsverksamheten avslutades under 1960-talet. I dag arbetar Allmänna Barnhuset för att stärka barn i utsatta livssituationer. Deras verksamhet vänder sig till praktiker, forskare och beslutsfattare och utgår från Barnkonventionen. Allmänna Barnhuset har -Att utveckla och sprida kunskap från forskning och praktik. -Att öka kompetensen hos de professionella som möter barn. -Att påverka beslutsfattare och politiker. Detta görs genom att stödja forskning, driva metodutvecklingsprojekt, ordna konferenser och publicera böcker och rapporter.

Vi önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Visionen är att
Barnhusets vision barn som lever i utsatta livssituationer ges samma möjligheter som andra barn till goda uppväxtvillkor. www.allmannabarnhuset.se

Våga Börja Prata E-tidning dec 2012  

E-tidning om barn till missbrukare