__MAIN_TEXT__
feature-image

Page 1

Myllrande p a k s d n a l s stad


Myllrande p a k s d n a l s d sta


Myllrande stadslandskap Š 2015 URBIO AB www.urbio.se Text och illustration: URBIO AB Grafisk form: Johan Reimers ISBN: 978-91-637-8264-0


Innehåll förord: Vad vi pratar om när vi pratar om hållbarhet inledning: Röd-grön-blå stadsbyggnadskonst

9 11

biofil stadsutveckling Med rätt till himlavalvet Element lyfter fram den urbana nyttofaunan Närodlingsoptimerad stadsbyggnad

15 17 21 29

värdeskapande landskap Hypersensorisk landskapsarkitektur börjar med en vattenpuss Motionspendlarens dröm – stråkstaden Myllrande annuellängar berikar förorten

35 37 41 45

smarta mellanrum Röd-grön-blått aktivitetsstråk Inkluderande gaturum för rikare stadsliv Signaturparker vitaliserar hela stadsdelar

49 51 55 61

polymorfa rhizom Stadens luftrum bevingat När livet intar taklandskapet Urbana signalarter

67 69 73 79

platsskräll Stadens receptiva ytor Lekstråksstaden tar barns behov på allvar Platsskräll – urban akupunktur

83 85 89 95


stadsbyggnad med resiliens Öar som töar Nyttja dagvattnet! Återbruk loopar resurserna i urbana landskap

101 103 107 111

myllrande estetik Det myllrandes estetik Polykultur i stadsgrönskan Spännande naturlab – debritorium

119 121 129 135

epilog: Om att forma morgondagens stadslandskap register

141 143


8


förord

Vad vi pratar om när vi pratar om hållbarhet Begreppet hållbarhet används vitt och brett i stadsbyggnadssammanhang. För att ordet inte ska urvattnas måste det fyllas med innehåll. Eftersom varje plats är kontextuellt unik, varje projekt präglad av sitt sammanhang, behöver hållbarheten definieras. Med tiden kommer nya kravbilder att omdefiniera vad som gör staden hållbar. Den här boken du håller i din hand är en sammanfattning av landskapsarkitektkontoret URBIO’s fem första verksamhetsår. URBIO startade med en tydlig stadsbyggnadsidé; hur kan staden med hjälp av värdeskapande landskapsarkitektur utvecklas till ett bättre ställe? Den röda tråden i idéutvecklingen på kontoret har handlat om hur natur på nya sätt kan vävas in i de urbana strukturerna för att uppnå en mer robust och attraktiv stadsmiljö. De interna diskussionerna på kontoret har ofta tagit sin utgångspunkt i begreppet biofil stadsutveckling. Själva företagsnamnet URBIO är just en sammanslagning av latinet ’URBS’ och BIOS’ – stad och liv. Både i uppdragen och i egeninitierade idéprojekt har vi undersökt landskapsarkitekturens potential i att nå mer socialt och ekologiskt hållbara stadsstrukturer. Vi har försökt att definiera vad begreppet hållbarhet är - för oss på URBIO. Vår förhoppning är att denna bok ska inspirera andra till att fortsätta undersökningen om vad som skapar morgondagens hållbara städer!

Balanslekar i torrdammar Hur kan landskapet i staden utformas så att hållbarheten stärks? Varför inte kombinera ekologisk dagvattenhantering i temporära vattensamlingar i form av biodiken, regnträdgårdar och torrdammar med utmanande balansstockar? (Egeninitierat idéprojekt) 9


Differentierade naturtypologier Fler typer av natur behöver integreras i stadsväven, från den vilda och antropogena naturen till den totalt kontrollerade och tämjda naturen. Biotoptak, som visserligen är anlagda men har ett mycket litet skötselbehov, utgör en form av urban vildmark som gynnar den biologiska mångfalden i staden. Urbana fruktlundar och stadsodlingsplatser, som kräver en mer intensiv tillsyn, är exempel kultiverad natur som främst gagnar sociala aspekter, men även den utgör habitat för djur- och växtliv. 10


inledning

Röd-grön-blå stadsbyggnadskonst Inflyttningstrycket på de större städerna ökar i allt snabbare takt. 2030 tros mer än 60 % av världens befolkning bo i städer. Samtidigt växer problemet med klimatförändringarna. Med värmeöeffekter, stigande havsnivåer och häftiga regnoväder ställs helt nya programkrav på stadsutvecklingen. Vi lever i en tid då den antropocentriska världssynen dominerar. Konsumtion och umgänge i digitala världar präglar vardagen för den växande medelklassen i världens metropoler. Biofobin, det vill säga rädslan för naturen, griper tag, då allt fler människor lever fjärmat från naturen. Detta leder till att förståelsen för de naturliga systemen urholkas, vilket i sin tur leder till mindre ekologiskt ansvarstagande levnadsmönster. Människan har levt som jägare och samlare under merparten av artens existens. I den biocentriska eran var vår överlevnad helt beroende av vår förmåga att läsa av naturmiljön med dess växter och djur. Dessa egenskaper gjorde att vi senare kunde domesticera växter och djur och leva bofasta i organiserade samhällen. Enligt biofili-hypotesen har människans nedärvda band till de levande systemen i naturen varit en vinnande faktor genom evolutionen. Myllrande livfulla landskap har försörjt oss med mat och präglat oss så att vi instinktivt dras till sådana miljöer. Samma teori förklarar varför vi fortfarande omger oss med husdjur och krukväxter, varvar ned i svampskogen, varför vi dras till porlande vatten och sprakande eld. Genom att integrera den urbana grönskan med användarvänliga strukturer bjuds stadsborna in till utevistelse. En sådan människogynnande, biofil stadsutveckling, som knyter an till de naturliga systemen, har förutsättningar att skapa verkligt hållbara stadsstrukturer. Tanken på att naturen faktiskt klarar sig rätt bra utan oss människor är svindlande. ”Life finds a way”, för att citera filmen Jurassic Park. Däremot är det säkert så att vi människor inte skulle 11


!

! RA RE IN T

RA

IG NL

EG

UPPLEVA!

SY

FÖRKL

AV! KOPPLA

ARA!

!

A! UT

NJ

A ÄR

L

Röd-grön-blå stadsbyggnadskonst Stadens blåa och gröna strukturer utgör grunden för de urbana ekosystemtjänsterna. Men för att de urbana ekosystemtjänsternas nyttoeffekter ska få full verkningsgrad måste ytterligare en färgstruktur till, nämligen den aktivitetsbaserade, röda. Det är i RGB-blandningen berikande interaktionszoner uppstår mellan människorna i staden och den urbana naturen. Genom röd-grön-blå stadsbyggnadskonst generaras resiliens (stresstålighet) och redundans (parallella system för fler möjliga utvägar). 12


klara oss speciellt länge utan den levande naturen. Ordet rekreation betyder att återfå liv. Utevistelse i kontakt med naturen har i den miljöpsykologiska forskningen bevisats ha en rad positiva effekter på hälsa och välbefinnande. Ekosystemtjänster är naturens ”gratistjänster”, som pollinering av grödor eller fotosyntesen som binder upp kol och frigör syre. Urbana ekosystemtjänster är de nyttor som naturen tillhandahåller på stadsnivå. Om vi vill få full verkningsgrad på ekosystemtjänsterna inne i våra städer måste grön- och blåstrukturerna i högre grad än idag väva igenom det urbana landskapet. Men för att de urbana ekosystemtjänsternas nyttoeffekter ska få full verkningsgrad måste ytterligare en färgstruktur till, nämligen den aktivitetsbaserade, röda. Det är i färgblandningen mellan det röda, gröna och blå som berikande interaktionszoner uppstår mellan människorna i staden och den urbana naturen. Vi kallar det för RGB – rödgrönblå stadsbyggnadskonst. RGB-agenter är sätt gestalta interaktionszonen mellan de röda, gröna och blå strukturerna. Ett exempel på RGB-agent är multifunktionell ytprogrammering. Genom multifunktionell ytprogrammering skapas smarta, värdetäta mellanrum där samma en plats löser fler uppgifter. En annan RGB-agent är performativa formelement. Med performativa formelement ges förutsättningar för stadsmiljöer som myllrar av olika slags liv. En tredje RGB-agent är smarta urbanbiotoper. Smarta urbanbiotoper skapar plats i staden åt de naturliga processerna genom att synliggöra väder, dygnsrytm, lokalklimat och årstidsväxlingar i stadsbilden. Målet för den rödgrönblå stadsbyggnadskonsten är att alstra urbana landskap som är både socialt robusta, ekologiskt intresseväckande, upplevelserika och sinnligt njutbara. Ett attraktivt, myllrande stadslandskap där människa lever i samklang med naturen.

13


14


Biofil stadsutveckling Naturen behöver inte oss, men vi människor är beroende av naturen – inte minst i staden. Biofil stadsutveckling handlar om att skapa attraktiv stadsmiljö genom att integrera natur.


16


Med rätt till himlavalvet Vi svenskar pratar gärna väder när isen oss emellan ska brytas. Väder är vår kulturellt kodade minsta-gemensamma-nämnare. Förmodligen för att vädret här uppe alltid varit ombytligt och avgörande för hur jordbruksarbetet kunde utföras och hur skördarna slog. Idag lever vi allt mer distanserat till naturen. Vad händer då med förståelsen för ekologiska samband när många stadsbor helt tappar kontakten med vädersystemen? Samtidigt håller något på att hända med vädret. Allt mer färggranna solnedgångar är betingat av ohälsosamma partikelhalter i luften. Större städer förorsakar sina egna vädersystem i så kallade urbana värmeöar. Den globala konsumtionscivilisationen har påverkat jordklotet i så hög grad att forskarna pratar om en ny geologisk tidsålder: Antropocen. Mänskligheten har blivit en naturkraft som ansamlar ämnena i de naturliga kretsloppen på nya sätt. Hela biosfären är påverkad – från jordskorpan och världshaven till högt upp i atmosfären. Belysningen i bebyggelse och infrastruktur genererar ljusslask som på städernas natthimlar i princip raderar ut förekomsten av synliga stjärnor. Borde det inte vara en rättighet att även som stadsbo ha möjlighet att få uppleva en stjärnhimmel? I södra Östeuropa, där amatör-astronomi är populärt, är också frågan om ”light pollution” följaktligen hett stoff. I många asiatiska

Sky-schäslonger Söders höjder förses med en serie platsbildningar som celebrerar kontakten med rymden ovanför. En handfull strategiskt belägna utsiktshyllor ovanför Norr Mälarstrand och Stadsgårdskajen möbleras med grupperingar av egenartade sky-schäslonger. På utkikshyllorna finns förstås också installationer som ger möjlighet att lära sig mer om väderfenomen, molnformationer och stjärnkonstellationer. (Egeninitierat idéprojekt) 17


storstäder börjar rätten till riktigt solljus och blå himmel bli en politisk fråga. Förutom den förödande hälsoaspekten förändrar smogens ”twilight”-himmel hela upplevelsen av stadslandskapet dagtid då både skuggor och längre siktlinjer försvinner. I boken ”Peking-syndromet (Ordfront 2014) beskriver författaren Ola Wong den klaustrofobiska känslan av den kolpartikelmättade stadsluften som i perioder är så illa att folk väljer bort att röra sig utomhus - alternativt bär andningsmask. Enligt beräkningar dör en kines i minuten på grund av den ohälsosamma luften. Inför ett toppmöte i Peking nu i mitten av november valde kommunistpartiet att stänga upp emot ett tusen fabriker sydväst om staden. Detta för att kunna hälsa potentaterna välkomna i en stadsluft som inte var giftig. Det är en högst temporär återgång till det naturliga tillståndet kan tyckas, men i alla fall bättre än andra vädermanipulerande metoder. Som när man för att rensa luften bombarderar atmosfären med kemikalier för att utlösa latenta regn.

18


Hur kan vi då återknyta till vädersystemen? Städer med stora vattenspeglar har potentiell tillgång till skyar och himlar, men det gäller att nyttja detta på rätt sätt. I New York City omvandlas nu i hög takt gammal industrimark längs vattenlinjerna till omfattande park- och husbyggnadsprojekt. I nya, publika strandparker som Hudson River Park, Brooklyn Bridge Park och Gantry State Plaza Park frigörs kraften i kontrasten mellan det täta byggda och det öppna vidsträckta. Stadshimlen lyfts föredömligt fram i gestaltningen av utomhusmiljöerna, exempelvis genom bakåtlutande solstolar och kikare. I våra svenska städer finns stora möjligheter att i parker och platser vid vatten och på höjder skapa fullkontakt med väder och vind, skyar och himlavalv. Luften må vara fri, men stadshimlarna är satta under press. Nog är det hög tid för den nutida landskapsarkitekturen i vårt land att bejaka vårt grundläggande förhållande till väderfenomenen. Sky-schäslonger kan vara ett sätt att börja värna rätten till himlavalvet!

Trädgårdsvilla Zhao, Shenyang ”Tillbaka till det enkla, det skandinaviskt naturliga”, var parollen för denna privata palatsträdgård utanför Shenyang, nordöstra Kina. Gestaltningen utgick från en ensemble grönskande trädgårdar som tillsammans skapar en spännande komposition. Med flera olika typer av liggmöbler kopplade trädgården an till himlavalvet ovanför. (Uppdragsgivare privatperson) 19


20


Element lyfter fram den urbana nyttofaunan Mycket av naturen i staden utför arbete till nytta för människan. Förekomsten av urban nyttofauna har inte bara ett starkt symbolvärde för den hållbara staden, det berikar även människornas vardag. Den biologiska mångfalden i staden ska vara på människans villkor. Alla djur är inte önskvärda i staden. Skadedjur som sprider sjukdomar eller som på andra sätt förstör för människan är vi helt enkelt inte intresserade av att ha i vår närhet. Det djurliv som berikar livet i staden ska däremot gynnas. Många djur pollinerar exempelvis fruktträd och bärbuskar i trädgårdar och parker, eller livnär sig på trädgårdens skadedjur. Andra arter blir viktiga symboldjur som bidrar till stadens varumärke. Ett viktigt argument för urban nyttofauna kan sammanfattas i begreppet edutainment, en ordlek med engelskans education, utbildning, och entertainment, nöje. Stadsbornas vilda grannar bidrar till vardagligt nöje, men samtidigt bidrar de till kunskap om naturen. Nyttofaunan i staden bidrar till att göra staden attraktiv, vilket främjar människors direkta välbefinnande och hälsa på lång sikt. Den urbana faunan bidrar på samma gång med insikter i naturens cykler.

Fladderbyar Kan städernas högbroar bli mer multifunktionella och också fungera som husrum för stadens djur, lite som ett fabliskt Ponte Vieccio? I idéprojektet ’Fladderbyar’ föreslås dagvisten och yngelbostäder åt fladdermöss. Fladdermöss är urbaniserade djur som dras till städer då det finns gott om både lättfångad föda och boplatser i håligheter i gamla i parkträd. En enda fladdermus kan på en kväll fånga tusentals insekter, något som har ett stort ekonomiskt värde för oss människor. Med ’Fladderbyar’ visualiseras närvaron och nyttan av denna flygande däggdjursgrupp i staden som annars för en anonym tillvaro tillsammans med oss. (Egeninitierat idéprojekt) 21


Zoo-Logi ’Zoo-Logi’ lyfter fram den biologiska mångfalden som stadens odlingsområden bidrar med. Genom att drapera odlingsområdenas funktionsbyggnader i hålrumsstrukturer skapas husrum åt nyttofauna. ’Zoo-Logi’ främjar förekomsten av pollinatörer och skadedjurspredatorer, vilket avspeglar sig i ökad blomning med rikligare frukt- och bärskördar i närområdet. I fasaderna på ’Zoo-Logi’ finns svalbrätten, tornseglarreden, fladdermusvisten, trast- och mesholkar, insektshotell, igelkotthålor och padd-kryp-in. Samtidigt får odlingsområdena ett karaktärsstarkt landmärke. (Egeninitierat idéprojekt) 22


Genom närvaron av djur i staden ökar vår medvetenhet kring dygnsrytmer, väder/klimat och årstidsväxlingar. När stadslandskapen breder ut sig i framtiden kan vi förvänta oss att ännu fler djurarter anpassar sig till livet i staden. För många organismer har urbana miljöer till och med blivit en viktig överlevnadsrefug när landsbygden allt mer förändras till monokulturella produktionslandskap. För att främja livsbetingelserna för urban nyttofauna kan typer av natur integreras i de urbana landskapen. Stadens outnyttjade ytor skulle kunna förvandlas till urbana vildmarker som förser djuren med skydd och försörjer dem med föda. Ett urbant landskap där råttor, som är perfekt anpassade till dagens städer, kan få konkurrens av mer önskvärda arter. På återvinningsstationen i Västberga anordnas regelbundet rovfågelsafari. Husrum för urban fauna, hålrum av olika slag, förmedlar en positiv bild av den hållbara, toleranta och tillåtande staden. Det är ett stadslandskap där djuren kan röra sig fritt, ett öppet zoo. Med klimatförändringarna har vi att vänta oss fler intensiva sommarregn kombinerat med värmeböljor, vilket i sin tur obönhörligt kommer att leda till översvämning – och mygg. Vissa delar av landet, bland annat områdena kring nedre Daläven, som har haft återkommande mygginvasioner är förmodligen en försmak av vad framtiden kommer att innebära på fler håll i landet. I de myggdrabbade trakterna upplever de boende en försämring av livskvaliteten under den varma perioden av året då stickmyggorna är som värst. Men att som nu helikopterbomba med det kemiska bekämpningsmedlet Bti är varken miljövänligt eller billigt. Kostnaden för den kemiska myggbekämpning 2010 var 16 MSEK enligt Naturvårdsverket. Här behövs nya idéer! Varför inte sätta in biologisk bekämpning av massförekomsten av stickmygga? Biologisk bekämpning av skadedjur är dock ingen nyhet: nyckelpigor har använts mot bladlöss, nematoder mot mördarsniglar. Men att använda fladdermöss mot myggplågan på ett systematiskt sätt skulle vara något nytt. Boplatser för många av våra fladdermusarter är en bristvara, då äldre hålträd tyvärr försvinner i odlings- och skogslandskapet. Artificiella hålträd skulle gynna förekomsten av många av våra svenska fladdermusarter i landskapet. I USA har forskare kommit fram till att det ekonomiska värdet 23


24


smarta mellanrum

25


26


av de ekosystemtjänster som fladdermöss tillhandahåller är i mångmiljardstorlek – räknat i dollar och per år. Resultatet är hissnande. Men tänker man efter är det inte särskilt konstigt - en fladdermus sätter i sig ett tusental insekter – på en kväll. Och många av dessa insekter är skadegörare som jord- och skogsbruket skulle ha använt kemiska bekämpningsmedel mot.

Föregående uppslag: Bi-Bo ’BillBoard’ är reklamskyltar längs våra vägar som förses med bibatterier för solitärbin, det vill säga små bohåligheter, i upprepande miljonprogramstrukturer. Solitärbina är en insektsgrupp på tillbakagång - kanske kan väglandskapens vägrenar bidra till solitärbinas fortbestånd. ’Bi-Bo’ sätter fingret på potentialen i väglandskapens impediment. (Egeninitierat idéprojekt) Biologiska sköldar Genom att skapa husrum för fladdermuskolonier hålls myggplågan stången i deltaområden. Boplatserna för myggätarna placeras i långsträckta kluster mellan våtmarkerna och bebyggelsen och bildar på så sätt biologiska sköldar mot myggplågan. Bon utformas som visten, upphöjda på tripoder och kan placeras vid en strandkant, i marskland eller ute i vattnet. Vistena synliggörs med röd signalfärg som bryter av mot den omgivande naturen. Förslaget skulle inte bara sänka kostnaderna för kemisk bekämpning och stimulera den biologiska mångfalden. Faktum är att jakttornen för fladdermössen skulle kunna bli en turistindustri i sig. Lokal naturturism skulle kunna utvecklas med fladdermussafari på agendan. Då skulle läderlapparnas kamp mot myggen kunna följas ”live” med hjälp av pejlande ultraljudsdetektorer! (Egeninitierat idéprojekt) 27


28


Närodlingsoptimerad stadsbyggnad Allt fler människor lever sina liv i urbana landskap, allt mer fjärmat från naturen. Statistik från EU visar att Sverige är det land i Europa där urbaniseringsprocessen skett snabbast de senaste åren. En konsekvens av det är att matproduktion för allt fler människor kommit att bli någonting abstrakt. Samtidigt växer intresset för stadsodling snabbt – kanske som en motreaktion på det industriella matframställandet? Varför välja när man kan få både stadens puls OCH egenskördade sparris!? Att staden skulle bli självförsörjande är önsketänkande. Snarare handlar stadsodlandet om de många naturpedagogiska och sociala förtjänsterna, både på individnivå och i den större skalan. Odlande har, enligt en mängd forskningsresultat, en positiv påverkan på hälsa och välbefinnande. Man kan därför prata om att den odlade naturen förser oss med viktiga ekosystemtjänster. Med ökad kundskap om hur man kultiverar marken i urbana miljöer i syfte att producera mat skapas en mer stresstålig stadsstruktur. Stadens resiliens ökar. Att odla sin närmiljö stärker också de sociala banden på ett lokalt plan, vilket i förlängningen skapar en tryggare och mer integrerad stad. En intressant iakttagelse är att vad som är gynnsamma förhållanden för närodling är också attraktiv utemiljö för människor. Biofili handlar om människans fallenhet för livfullt, myllrande utemiljöer och odling skapar just dessa attraktiva och stimulerande platser. Urbana fruktlundar Urbana fruktlundar är produktiva stadsodlingsparker med fruktträd som bas. Vilken park som helst kan med små medel konverteras till en urban fruktlund. Här är ätbart växtmaterial med bärbuskar och spaljérade fruktträd. Huvuddelen av ytorna är öppna för alla att vara med och skörda, men här finns också privata odlingslotter. (Egeninitierat idéprojekt) 29


Ytterligare en aspekt är kulturväxthistoria kopplat till gastronomi. Livsmedelsbutikerna hanterar endast ett fåtal sorter frukter och grönsaker som är framtagna för att klara transporter utan att se oaptitliga ut. Dessvärre är dessa sorter ofta inte alls lika aromatiska som våra äldre kulturväxter. Med lokal matproduktion av gamla kultursorter inne i städerna skulle fler människor ha möjlighet att få tag på välsmakande, färskt frukt och grönt utifrån säsong. Var ska stadsodlingarna få plats? Stadsodingarna gör förstås mest nytta om de är belägna där människor faktiskt upphåller sig. Därför är varken högteknologiska vertikalodlartorn eller guerillaodlande på perifera skräpmarker svaret. Stadsodlandet måste istället integreras i stadsbyggnaden på ett småskaligt sätt. Men eftersom odling ställer höga krav på sol, näring, vatten och lokalklimat skulle stadens morfologi påverkas. Hur skulle då en stadsbyggnad optimerad för närodling egentligen te sig? För att nå en hållbar stadsbyggnad där stadsodlingen får en framträdande roll föreslår vi införandet av ”odling-1-på-5-principen”. Eftersom odlande är utrymmeskrävande måste ytor vigas tidigt i planeringsprocessen för att säkerställa framtida möjligheten till närodling. Principen bör införas i alla stadsutvecklingsprojekt med höga mål för social och ekologisk hållbarhet. Även om närodlingsoptimerad stadsbyggnad är mer kostsam att planera och anlägga, är den långsiktiga samhällsvinsten större. Odling-1-på-5-principen Bärsåer Att föra in och integrera det ätbara, men samtidigt robusta, växtmaterialet skulle betyda att fler dimensioner laddas in i utemiljön. Genom att arbeta med labyrintformade buskplanteringar, eller ’Bärsåer’, skapas barnvänliga platser som inbjuder till jaga- och gömma-lekar. Om buskagen dessutom får ätbara bär kan platsen användas som ett skafferi som kan bidra till den lokala matproduktionen och gynna grannsamverkan. (Egeninitierat idéprojekt) Äldreboende på Almvägen, Gävle Tävlingsförslag till äldreboende med fruktträdgårdar i blickfånget och en gemensam odlingstäppa som central mötesplats i området. En stig in i skogen leder till diskret placerade träningsredskap invid parksofforna för att uppmuntra till smyg-gymmande. I samarbete med Belatchew arkitekter. (Uppdragsgivare Gavlegårdarna) 30


smarta mellanrum

31


kräver av byggherren att 20% av kvarterets fria yta ska planeras för odling. Detta skulle även gälla för parker och allmän platsmark där kommunen är huvudman. För att få räknas ska odlingsytorna inte vara underbyggda med garage. De måste också vara belägna på platser med god solinstrålning, vilket för med sig att kvarteren öppnas upp mot syd-sydväst. Bebyggelsen måste skapa goda lokalklimatförhållanden, medan gatan förläggs på skuggsidan. Närodlingsplatserna ska bestå av väldränerade, näringsrika jordar och gärna ligga svagt sluttande mot syd. De ska också ha tillgång till rinnande vatten sommartid, en kompostplats och ett gemensamt redskapsförråd. Växthus kan vara ett fint tematiskt inslag som förlänger växtsäsongen. Men även tak och balkonger skulle få räknas in i odling-1-på-5-principen. Taken bör då göras svagt sluttande, tillgängliga via hiss och bestå av robusta konstruktioner för att klara vikten av den vattenmättade jordvolymen. Taklandskapen har också torra förhållanden med mer sol och vind ju högre upp taket är. Odlingsytorna bör ha ett tätskikt skilt från takets tätskikt. Odlingsytorna kan med fördel utformas som större sammanhållna kärl. Takträdgårdarna kan gärna bestå av torktåliga köksväxter. Det bör också ges plats för fribärande odlingsbalkonger åt syd-sydväst, balkonger som utformas som breda kar fyllda med jord. Odlingsbalkonger kräver automatbevattning eftersom de oftast ligger i regnskugga. Fler måste få chans att odla nära där man bor och verkar! Urbana fruktlundar kan planteras på underutnyttjade ytor i staden. Även stadens finparker bör göras mer produktiva med ätbart växtmaterial och urbana täppor. För att stadsodlandet ska komma barn och gamla till del ska det integreras på förskolor och skolor; vid äldreboende och vårdhem. Det som bör beaktas är avståndet till större vägar, samt att marken inte är förorenad. Andelen ettåriga växter bör reduceras de mer publika stadsrummen. Perenner, buskar och träd med ätbara nötter, bär och frukt bör bilda en större del av parkernas stomme. Parkerna kan förses med lekvänliga labyrinter av bärbuskar och platsbildande ”bärsåer”. Grillplatser kan med fördel förses med integrerade kryddträdgårdar. Eftersom närodling tar stor plats i anspråk är det viktigt att aktivera odlings32


ytorna och göra dem mer socialt multifunktionella. Vinteraspekt en är också viktig att beakta eftersom många tycker att odlingsplatser ofta ser skräpiga ut. Närodlingsplatsernas inramning och sociala ”plug-ins” blir en viktig gestaltningsuppgift för landskapsarkitekten att lösa när den närodlingsoptimerade staden tar form.

33


34


Värdeskapande landskap All stadsutveckling måste utgå från människans behov. Landskapsarkitekturen har unika möjligheter att skapa mervärden i urbana kontexter till gagn för livet i staden.


36


Hypersensorisk landskapsarkitektur börjar med en vattenpuss ”Skolbarnen snubblar på utflykten”. Rubriken är saxad ur en större svensk dagstidning. Barn är så präglade på gummidraperade lekplatser att de obekanta rötterna på skogsstigen blir svårforcerade för dem. Detta, att barn lär sig grundläggande motorik och rörelse på lekplatser anlagda enligt säkerhets- och tillgänglighetskonstens alla regler, istället för i naturliga miljöer, är en oroande utveckling. En naturlig miljö inspirerar till interaktion. Man vill känna på, klättra över, kasta, springa mellan, smaka på, lyssna till, titta på, spana efter. Många av våra tillverkade utemiljöer är gestaltade med synsinnet som måttstock. I trädgårdar och parker är dofter och ibland smakintryck viktiga parametrar, rinnande vatten stimulerar hörseln. Men hur ofta gestaltar vi miljöer där den fysiska interaktionen mellan människan och den byggda miljön är det avgörande? I kinesiska parker, dit många äldre söker sig för att hålla kroppen i trim, är kroppens samspel med omgivningen viktig. Här anläggs parkvägar med grovhuggen natursten i överytan. Gångvägarna är därför inte alls släta och jämna enligt gängse tillgänglighetstänkande – tvärtom. Detta för att balanssinnet och muskulaturen i fötter och ben ska få uppbyggande träning under promenaden i parken. Genialt!

Isis förskola, Igelboda Förskolegården till den Reggio Emilia-inspirerade förskolan Isis med fem avdelningar är uppdelad i tre zoner som tar tillvara på stimulansbehoven hos barnen i olika åldrar. Närmast huset är småbarnslek som övergår i en redskapszon som följs av en rörselsezon i vildare naturmiljö. Förskolegården kompletteras med växtlighet som ger lövskugga och lekvärden. Fem olika samlingsplatser är spridda över gården med de fem elementen som tema; jord, luft, vatten eld och rymd. (Uppdragsgivare: Nacka kommun) 37


38


I Tyskland byggs det numera spännande vattenlekplatser i parker där barn och ungdomar tillåts utforska sina förmågor under rätt vilda förhållanden. Här interagerar besökaren med vattenelementet via exempelvis balansredskap, med ens torra kläder som insats. Behöver det tilläggas att dessa parker är omåttligt populära? I samma land har också fenomenet Barfotaparker uppstått. Här handlar det om urbana barns möjligheter att faktiskt få uppleva med fotsulorna. I parkslingans entré finns sko- och strumpförvaring (tillika fotbad innan hemgång). Sedan följer en slinga genom naturmiljö med olika markmaterial som gräsmatta, barr, bark, grus, och geggamoja. För annars fotbeklädda småttingar betyder den här upplevelsen nya upplevelser och stimuli. Idag kretsar gestaltningen av stadsrum mycket kring tillgänglighets- och trygghetsfrågor. Vilket allt för ofta leder till trista och föga utmanande utomhusmiljöer. Vi måste vända på frågeställningarna så att det istället handlar om människors rätt till uppbyggande och sinnesstimulerande stadslandskap. Utomhusmiljöer som kan erbjuda så överraskande, spännande och fantasieggande sinnesintryck att de kan konkurrera med smarta skärmar och tillrättalagda lekplatser utan verkliga utmaningar. Hur når vi då fram till denna hypersensoriska landskapsarkitektur som mer handlar om människans interaktion med miljön än om hur den ser ut? Jag vet hur vi enkelt börjar detta arbete. Anlägg urbana vattenpölar! Lite här och där. På vägen från skolan. Vid busshållplatsen. Utanför mataffären. Skålad mark som efter ett regn bildar en plaskvänlig vattenpuss. Som blir en kraschande och krasande isskorpa efter en frostnatt. Eller slajdarvänlig mini-is. Visst låter det enkelt? Det svåra ligger i att vi behöver tänka om.

Myllrande skolgårdsmiljöer På vilka sätt kan dagens asfaltsöknar vid våra skolor byggda på 70-talet utvecklas till natur-pedagogiska miljöer som bjuder in till mer rörelse? Varför inte skapa mer interaktiv grönska och fler platsbildningar för utomhuslektioner, möten och häng? (Egetinitierat idéprojekt) 39


40


Motionspendlarens dröm – stråkstaden Ska du satsa på ett långlopp i år? Du är inte ensam! Cykelloppen och löpartävlingarna växer för varje år och blir allt snabbare fullbokade. Men många storstadsbor hoppar också av – de har helt enkelt inte fått tid över för att hinna träna tillräckligt. Men tänk om motionen kunde inlemmas i vardagslivet, i den tid det tar för den urbana pendlaren att ta sig till och från jobbet? Obehagliga och bullriga vägmiljöer i betong, oro för trafikolyckor och bekvämlighet inför väder och vind är nog de ursäktsfaktorer som gör att många väljer bort motionspendling idag. Men om stadsbyggnadskontorens mobilitetsstrategier verkligen ska slå igenom behöver gång- och cykeltrafikanterna inte bara få ta mer plats, det behövs dessutom läggas till strukturer som hjälper flertalet stadsbor över rädslo- och bekvämlighetspuckeln till ett vardagligt motionspendlande. Vi behöver definiera den attraktiva Stråkstaden! Om Promenadstaden är ett rosigt söndagslandskap för flanerande stenstadsbor så är Stråkstaden en mer allomfattande och sammankopplande inner- och ytterstadsmiljö för det stora flertalet som väljer icke-motoriserat Stråkstaden Att motionspendla ska vara en behaglig upplevelse! Därför integreras landskapsarkitektur och stadsgrönska i stråkfunktionen. Strukturerande växtlighet hjälper till att ta ned vindhastigheter, skydda från regn och skapa svalka under heta sommardagar. Dessutom fungerar grönskan som ett biologiskt filter genom att rena den marknära stadsluften från skadliga partiklar. Kombinationer av träd, buskar, perennväxter och spaljérade klätterväxter skapar estetiska upplevelser som varierar med årstiderna. Bullerutsatta och vindpinade partier kan med fördel förses med halvöppna pergolatunnlar som skapar långsträckta rumsligheter som filtrerar omgivningen i sidled. Belysningen integreras i konstruktionerna, så också solcellspanelerna som driver ljuskällorna. Olika typer av påkopplade faunadepåer skulle befästa pendlarstråken som ekologiska korridorer och ge kroppspendlaren naturupplevelser som bonus. (Egeninitierat idéprojekt) 41


Blå Band ’Blå Band’ är regnträdgårdar utmed Sveavägen i Stockholm. Regnträdgårdarna är ett sätt att göra den kraftigt trafikerade vägmiljön längs Sveavägen mer attraktiv för gående och cyklister och samtidigt föra in ekologisk dagvattenhantering mitt i City. Genom att luta Sveavägens hårdgjorda körbanor mot vegetationsytorna nyttjas nederbörden för bevattning av regnträdgårdarnas vegetation och de befintliga träd som är planterade längs gatan. Regnträdgårdarna skulle hjälpa till att rena trafikvatten och luftföroreningar och samtidigt skapa ett mer attraktivt gaturum med plats för människor. Idéprojektet har även ett symboliskt innehåll, då regnträdgårdarna, likt ett blått pärlband, markerar den viktiga stadsbyggnadsaxeln i Lindhagenplanen från 1866 mellan Slottet i Gamla Stan och Haga Slott. (Egeninitierat idéprojekt) 42


vardagsförflyttande. Stråkstaden har endorfinalstrande egenskaper med hög hälsoutväxling och miljöfördelar som bonus. Men hur skulle Stråkstadens pulsådror kunna struktureras och utformas för att locka fler stadsbor till motionspendling? Det ska vara praktiskt att motionspendla! För att bli väl använda tar pendlarstråken förstås den kortaste vägen mellan stadens olika tyngdpunkter. Kopplingarna ska kännas självklara och praktiska att använda. En viktig princip blir då förmodligen att motortrafiken underordnas stråken för motionspendling. Detta vänder ut- och in på dagens stadsplanering. Här behövs en god portion politiskt mod! På samma sätt kan olika typer av serviceinrättningar kopplas till dessa linjära parkrum. Ambulerande cykelreparatörer med kaféverksamhet skulle på kort varsel kunna möta upp för att fixa en punktering. Bara vetskapen om att denna servicefunktion finns där ute skulle kunna få många att vilja ta till vardagligt cykelpendlande. Stråken behöver också få ta den plats som krävs för att skapa trygga rörelsemiljöer – för olika typer av motionspendlare. Tanken är att det inte ska spela någon roll om du är cyklist med korg eller för den delen dator på styret – alla hastigheter får utrymme nog. Är du kanske kickbike-åkare, rullskide-pendlare eller rullskridskomotionär ska det fortfarande finnas plats, och det utan att irritationen sprider sig bland fotgängare och cyklister. Tänk om Stråkstaden även kunde omfamna typiska vintersporter som skidåkning, långfärdsskridsko och sparkåkande! Då skulle även Vikingarännen och Vasalopp kunna förberedas till och från jobbet. Det skulle förstås krävas en rad åtgärder som planskilda korsningar och anslutande ombytes- och förvaringsmöjligheter vid strategiskt placerade platser. Men förmodligen skulle det vara värt investeringarna – många gånger om. En Stråkstad med vinteraspekt skulle uppfylla var motionspendlares dröm och med all säkerhet innebära ett ovärdeligt varumärkesbyggande för staden. Så nästa gång du låter ta dig till arbetet, fundera på hur du egentligen skulle vilja ha din färd utformad. Konkretiserandet av Stråkstaden börjar i efterfrågan av sköna förflyttningsmöjligheter genom stadslandskapet. 43


44


Myllrande annuellängar berikar förorten Miljonprogrammets hög- och lamellhusområden är i stort renoveringsbehov och står inför en omfattande uppgradering. Bostadsmiljöerna tillkom i en tid där den rådande estetiken var monolistiska bostadsmaskiner placerade i arkaiska landskap. Som ett resultat av det upplevs förorternas utomhusmiljöer av många som torftiga. Växtmaterialet som använts är ofta ensartat och planteringarna storskaliga. Det gäller också det öppna ytorna som av slentrian oftast består av klippt gräsmatta. Detta ”åkgräsklipparlandskap” är både resurskrävande och miljö- påverkande. Trots det är gräsytorna i våra miljonprogramsområden inte speciellt upplevelsevärda och påminner många gånger om ingemansland. Tiden är mogen att, i samband med upprustningen av bostadshusen, kraftsamla och ge även utomhusmiljöerna nytt innehåll och identitet. Det är dags att bryta grässvålens hegemoni! Allt pekar på att vårt välbefinnande påverkas positivt av artrika landskap fyllda av liv. Attraktiva närmiljöer förser oss med positiva stimuli som lockar till mer utomhusvistelse, ökar den fysiska aktiviteten och bidrar till fler sociala möten. En konsekvens blir att tryggheten i området ökar. Ett effektivt sätt att utveckla miljonprogramsområden är att omvandla de anonyma gräshaven till sprakande annuellängar! Annuellängarna skulle förse invånarna med upplevelser och bidra till en mer artrik närmiljö.

Annuellängar Det fina med annuellängar är inte bara att de varierar över säsongen och speglar årstiderna, utan också själva föränderligheten över åren. Det ena året är grödorna till för upplevelsen av blomningen, ett annat för främja fröätande höstfåglar. Växelbruket leder till att annuellängarna uppfattas som en lokal ”happening”. (Egeninitierat idéprojekt) 45


Impedimenten plöjs helt enkelt upp och besås med ettåriga växter. Grödorna syftar till att ge estetiska och sinnliga värden, med färg, form, doft och till och med smak. Växterna kan förse invånarna med blomster och ätbart för självplock. Den tillfälliga grönskan kan också syfta till att ge barn och ungdomar spännande lekdjungler och kojbyggarmöjligheter. Den biologiska mångfalden stärks då förortsgrönskan exempelvis förser insekter med nektar och flyttfåglar med fröfoder – något som har ett naturpedagogiskt värde för barn och ungdomar i bostadsområdet. Annuellängarna kan även verka som refug för det gamla odlingslandskapets utrotningshotade ogräs. Vad krävs då för att lyckas med annuellängarna? Skötseln av odlingarna bör ligga i kommunens eller det allmännyttiga bostadsbolagets regi. Istället för att klippa gräset kanske tjugo gånger på en säsong kräver annuellängen en årlig markberedning kombinerat med sådd, därefter sedvanlig tillsyn. Det är mindre resurskrävande men ställer nya krav på kunskapsläget, engagemanget, administrationen och maskinparken. Den ekonomiska vinningen med annuellängar i miljonbyar är uppenbar. Men den riktigt stora fördelen är ändå annuellängarnas förmåga att göra ”betongen” till ett mer livfullt och trivsamt ställe!

Annuellängar Annuellängens temporära karaktär för det goda med sig att eventuell skadegörelse inte gör någon större skada eftersom växtligheten ändå ska återuppstå igen. Annuellängarna kan med fördel kopplas till lokalsamhället, där föreningsliv och skola är med och påverkar årets växtval och utformning av de föränderliga ängarna. (Egeninitierat idéprojekt) 46


smarta mellanrum

47


48


Smarta mellanrum Den täta stadens mellanrum kräver multifunktionell programmering. Mellanrummen i framtidens smarta städer ska främja hälsa och välbefinnande, skapa klimatpositiva effekter och ge naturpedagogiska insikter.


50

myllrande stadslandskap


Röd-grön-blått aktivitetsstråk För många av Stockholms besökare är Vasagatan det första intrycket av staden. Dessvärre är Vasagatan en stökig biltrafikgata, som trots sina många hotell och restauranger inte är någon vidare attraktiv miljö för fotgängaren. Detta turiststråk, som var den första gatan i Sverige att få trafiksignal 1925, har en enorm potential att bli stadens nya, innovativa entrérum. Med fokus på att alstra folkliv kan en ny bild av värdighet åt huvudstaden skapas. Hur kan Vasagatan omgestaltas till en modern och innovativ stadsgata med rekreativa värden och mötesplatser? Med idéförslaget ’Vasagatan RGB’ förvandlas trafikleden till en färgsprakande och multifunktionell gestaltad stadsgata. Genom att minska ytan för biltrafik till förmån för aktivitetsprogrammerade vistelseytor kan Vasagatan transformeras till ett attraktivt rörelsestråk med ett myller av folk och med platsbildningar som får att människor stannar upp. Här kan man se och synas – utan krav på konsumerande. Genom att kombinera folkliv och aktivitet (rött) med urban grönska (grönt) och dagvattenhantering (blått) kan Vasagatan förvandlas till en viktig länk mellan parklivet på Norra Bantorget och flanörsstråket vid Tegelbacken. Helt vitalt är att både Norra Bantorget och Tegelbacken omdanas till nya offentliga noder. Norra Bantorget återskapas till den odlingsplats den en gång var

Aktivitetsstråk i RGB Genom att kombinera folkliv och aktivitet (rött) med urban grönska (grönt) och dagvattenhantering (blått) kan trafikleder i staden omvandlas till attraktiva stadsrum. En femtedel av gaturummets hårdgjorda trafikytor konverteras till vistelseytor med möjlig infiltration av dagvatten. Nya kluster av olikartade träd planteras längs med gatan och gör aktivitetsstråket mer än tre gånger så grönt. (Egeninitierat idéprojekt) 51


(här låg en gång Svenska Trädgårdsföreningen), medan Tegelbacken, i mötet med Riddarfjärden, blir en härlig matmarknad och en dragare för folk som promenerar mellan Gamla Stan, Riksdagen och Stadshuset. De ytor som frigörs skulle även kunna hjälpa till att mildra de negativa effekterna av framtida extremväder genom att bygga in urbana ekosystemtjänster. För att klara av ett allt mer lynnigt klimat med fler kraftiga skyfall och stekheta värmeböljor behöver stadsgator som Vasagatan bli mer robusta med hjälp av fler trädplanteringar och svämbara ytor. Med ’Vasagatan RGB’ omvandlas en femtedel av gaturummets hårdgjorda trafikytor till vistelseytor med möjlig infiltration av dagvatten. Nya kluster av olikartade träd planteras längs med stråket och gör Vasagatan mer än tre gånger så grön som idag. Likt ’sunken gardens’ lockar långsträckta, nedsänkta aktivitetszoner med olika typer av lekfulla redskap folk att utmana varandra i rörelsespel och balanslekar. Exempel på funktioner är studsmattor, slacklines och fussball-spel. Sittvänliga trappsteg och murelement bjuder in förbipasserande att stanna upp och ta del av det publika livet. Gatumarkens trafik- och trottoarytor lutar mot de nedsänkta aktivitetszonerna och volymen dagvatten som kan fördröjas här motsvarar ett hundraårsregn med tio minuters varaktighet. Under korta perioder efter ihållande regn kommer de nedsänkta ytorna att stå fulla med dagvatten, vilket inte kommer hindra alla från att delta i lekutmaningarna i spelzonen. Det multifunktionella ”röd- grön-blå”-konceptet är ett exempel på hur integrerande av natur i gaturummen kan generera ett mer myllrande stadslandskap!

52


smarta mellanrum

Aktivitetsstråk i RGB Likt ’sunken gardens’ lockar långsträckta, nedsänkta aktivitetszoner med olika typer av lekfulla redskap folk att utmana varandra i rörelsespel och balanslekar. Sittvänliga trappsteg och murelement bjuder in förbipasserande att stanna upp och ta del av det publika livet. (Egeninitierat idéprojekt) 53


54


Inkluderande gaturum för rikare stadsliv När Barack Obama besökte Stockholm i början av september 2013 hände något märkligt. När bullret från bilarna på gatorna i innerstan försvann hördes plötsligt människors tal och fåglars sång. Gaturummet blev för ett par soliga sensommardagar en plats för människor. På bara en generation ska Stockholm växa med ett Uppsala, och det är den tätt sammanvävda kortdistansstaden – promenadstaden – politiker och planerare har på näthinnan. Med en ökande befolkning i en tätare stad ökar också efterfrågan på brukarvänliga gaturum. Idag är de flesta gatorna visserligen funktionella men identitetslösa. Morgondagens stadsgator måste därför bli platser för alla typer av människor, inte bara vara en farled och uppställningsplats för bilar. Vi behöver helt enkelt uppgradera mellanrummen mellan kvarteren till att mer avspegla människorna i staden och understödja det lokala kulturlivet! Hur ska då morgondagens inkluderande stadsgator gestaltas så att medborgarna lockas att bli mer deltagande? Vi måste gestalta och programmera staden för variation och flexibilitet. Det publika gaturummets golv, väggar och dess element måste utformas så att det bjuder in brukarna, invånarna, att använda och ta sin stad i besittning. Ett första steg är att stänga av utvalda stadsgator för biltrafik med jämna tidsintervall för att uppnå tillfälliga Obama-effekter. För att ge plats för ett Shared space-loop, Shen Ding International Garden, Shenyang Landskapskoncept för ny stadsdel där urbana fruktlundar och odlingslotter är tänkt att ge både socialt aktiverad grönska och ett produktivt landskap. Ett inre gångstråk kopplar samman rofyllda platsbildningar och som leder vidare till positiva naturupplevelser. (Uppdragsgivare Shen Yang Gang Lian Estate Development Co Ltd) 55


rikare stadsliv måste trottoarer och cykelfält breddas på bekostnad av parkeringsplatser och körytor för bilar. Attraktiv stadsgrönska i olika former som skapar platser med sol- och regnskugga och bidrar till sinnliga naturupplevelser. På samma sätt behöver gatans golv få mer torgaktiga beläggningar som lyfter fram och signalerar gångtrafikanternas självklara plats. Det temporära måste ges utrymme genom att exempelvis underlätta för tillfälliga loppmarknader och food trucks-uppställningar. Kanske kan gatans golv också användas som canvas där boende, institutioner och affärsidkare själva vara delaktiga i transformationen av gaturummet. Det inkluderande gaturummet måste tillåta ung gatukultur att ta plats. Med multifunktionella möblemang, trappor och murar för exempelvis skejt, inlines och parkour bjuder man in liv i stadsrummet istället för att hålla det borta. För att berika stadslivet ytterligare bör gatorna möbleras med lekfulla sittelement som lockar till både klätterlekar och sittpauser. Det måste finnas lagliga väggar integrerat i gaturummen som möjliggör kulturaffischering, gatukonst och graffiti. Varför inte lyfta fram lokala bildkonstnärer genom att göra varje byggplank i staden till en temporära gatu-utställning där alla förbipasserande är gäst? När människorna i staden får möjlighet att påverka sina gemensamma närmiljöer kommer lokalt ansvarstagande och upplevd trygghet som ett brev på posten. Det är därför hög tid att berika stadslivet genom inkluderande gaturum!

Shared space-loop, Shen Ding International Garden, Shenyang Den inre ’shared space’-loopen kombinerar torglika aktivitetsytor med sittytor och utrymme för lek. (Uppdragsgivare Shen Yang Gang Lian Estate Development Co Ltd) Nösta uppslag Allemansgatan På Allemansgatan finns yta både för rörelse och platsbildningar. Här ska många av den framtida hållbara stadens olika tänkbara behov lösas. Multimöbler ger strukturer som är till både för att sitta och ligga på, men fungerar lika bra för balans- och klätterlekar. Bollekar ges plats i minirinkar och nätburar med basketkorgträd och uppmålade spellekgolv. (Egeninitierat idéprojekt) 56


smarta mellanrum

57


58


smarta mellanrum

59


60


Signaturparker vitaliserar hela stadsdelar Varje stad med självaktning rustar med nya arenor och kulturhus; helst med märkesarkitektur av något välrenommerat arkitektnamn. Men när objekten fyller staden är det som om man inte ser staden för alla hus. Det är dags att på allvar fokusera på sammanhangen och lyfta fram det som binder ihop urbana landskap: stråken, stadsrummen och de urbana parkerna. Tyvärr är städernas parkutbud idag på många håll både anonymt och en smula identitetslöst. Ofta utgör det gröna mest någon sorts passiv kuliss åt husen. Här finns en stor potential till aktivering och värdeförtätning. Det behövs nya visioner för hur stadsväven genom platsunika signaturparker kan möta upp stadsbornas framtida behov av mötesplatser, rekreation och naturupplevelser. Allt måste börja i ett nytänkande kring parkernas funktion i den tätnande staden med påfrestningar i och med labila väderhändelser. Signaturparker handlar om att återuppfinna de gröna stadsrummen och genom kraftfull, stadslivsberikande och lokalanknytande landskapsarkitektur stärka hela stadsdelar. Att nyanlägga park är en underutnyttjad urban strategi. Parker har förmåga att vända nedåtgående spiraler i gamla, nedgångna stadsdelar. De kan naturligtvis också vara ett sätt att kickstarta helt nyanlagda områden. Agrarpark Agrarparken är en typ av signaturpark som plockar in det agrara landskapet in i staden. Agrarparken bygger på olika former av stadsodlingsbruk kopplat till varierande typer av engagemang: från kommunala annuellängar, föreningsdrivet köksodlingskafé med skogsträdgård, betade fruktlundar till privat vattenbruk och kollektivodlingar. Dessutom kan nya, ekologiska Drivhusbyar rymmas in med bostäder, växthusanläggningar, minivindkraftverk och insprängda närodlingar. Agrarparken skulle, på signaturparkers typiska sätt, inte bara aktivera själva fältet utan också förena och vitalisera hela stadsdelen runt omkring! (Egeninitierat idéprojekt) 61


62


smarta mellanrum

63


Genom att först anlägga park och kanske tio år senare, när grönstrukturen är uppvuxen, bygga husen alstras ett högre fastighetsvärde på det byggda. Parken är stadens festligare umgängesrum, och dess publika funktion är förstås helt överordnad. Men parkerna får inte bli otrygga ingemansland, de måste befolkas. Det finns därför anledning till att utmana det ängsliga motståndet till att släppa in och låta olika typer av privata engagemang ta plats i parkerna. Framtidens signaturparker karakteriseras helt säkert av att strukturer för privatpersoner, föreningsliv och näringsliv mer eller mindre temporärt integrerats i parkens gestaltning. Nyckeln till att lyckas med balansen mellan offentligt och privat bygger på att bjuda tillbaka det publika in i det privata med olika former av plug-in-funktioner. Genom nya korskopplingar mellan publikt och privat skapas social friktion som i positiv bemärkelse bidrar till oväntade möten - och i förlängningen social hållbarhet. Signaturparker tar tillvara och bygger vidare på det unika i närområdet. Tematiken ger identitet åt omgivande stadsdelar, binder samman och bidrar till nya typer av mötesplatser. Med unika koncept skapas en stadsväv som i sin helhet är mer divers.

Föregående uppslag: Kolkajen – Tjärkajen, Norra Djurgårdsstaden Förslag till stadsstruktur med fokus på att tillvarata mötena med vattnet och de gröna kopplingarna samt skapa ett större inre parkrum - Energiparken. I Energiparken har kolvätena i den forna petrokemiska energiutvinningen ersatts symboliskt med framtidens energislag; sol, vind och vatten. Skissförslag tillsammans med Kjellander + Sjöberg, Urban Minds m fl. (Uppdragsgivare SBK Stockholm Stad) Cyberbefriade parker Barn behöver bli sedda och bekräftade av sin vuxna omgivning! Cyberbefriade parker är analoga oaser på strategiska punkter i det urbana landskapet som försvarar ”här:et” och ”nu:et” i tillvaron. Rekreativa stadsrum med högperformativ och upplevelserik landskapsarkitektur bör i framtiden släckas ned digitalt för att främja mötena människor och interaktionen med den urbana naturen. (Egeninitierat idéprojekt) 64


smarta mellanrum

65


66


Polymorfa rhizom Den urbana naturen ska, likt ett rhizom, väva igenom stadstrukturen. För att få fäste måste den inta olika skepnader; från antropogena vildmarker till produktiva stadsodlingar.


68


Stadens luftrum bevingat Något skaver… det är liksom något som fattas. Under det tredje besöket i miljonstaden Shenyang i nordöstra Kina kommer vi på vad det är. Det finns verkligen inga fåglar i staden. Tomt. Inte en tillstymmelse till vare sig duvor, måsar, kråkfåglar eller tättingar. Tydligen beordrade Mao Zedong under kampanjen ”Det Stora Språnget” 1958-62 att all sparv skulle utrotas. Argumentet var att småfåglarna åt upp ris- och sädeskorn. Folk beordrades att gå man ur huse för att eliminera förekomsten av fågel. Man lyckades döda miljontals små fjäderfän. Både städer och landsbygd blev kusligt tystade på fågelsång. Snart började problemen. Skadeinsekterna såg sin chans. Gräshoppsinvasioner gick hårt åt landets risskördar, vilket bidrog till den följande svältkatastrofen i Kina. Staten såg sig illa tvungen att backa från kravet på sparvutrotning och nödgades rentutav att importera sparv från Sovjetunionen för utplantering. Än idag verkar fåglarna inte vågat sig tillbaka till de kinesiska städerna. Historien ger en god bild av hur naturens ekosystemtjänster i form av urban nyttofauna hjälper till att ge stadga till samhällsfunktioner som matförsörjning. Uppsala har något av en karaktärsfågel, kajan. Till och med lokaltidningen UNT har den blåögda kråkfågeln med den lustiga gångstilen som betygslogga Tornseglarlister I nya hus finns sällan bostadsmöjligheter för djur. Hur kan vanliga nyproducerade bostadshus också vara med och lösa bostadsbristen för tornseglare? Jo, genom att integrera koloniholkslister i takfötterna på byggnaderna! Med formstarka radhusbaldakiner bjuds tornseglarna in att bosätta sig. Och med samlarrännor för guanon (fågelträcket) som ofrånkomligen bildas, skapas under kontrollerade former ett ypperligt näringskoncentrat att gödsla upp odlingarna på både gård och balkonger! (Egeninitierat idéprojekt) 69


för sina recensioner. På höstarna färgas Uppsalas himmel svart när kajorna samlas i stora moln för att dra in till sovträden i stadens parker. Trots att fågeln både är skränig och skitar ned ställs inga krav från Uppsalaborna på skyddsjakt. Kajorna är helt enkelt en integrerad del av stadens själ och identitet. För många är koltrastens vemodiga sång ett måste i de ljumma försommarkvällarna. Det här är ett talande exempel på biofili som handlar om våra känslomässiga band med naturen. Koltrasten är en kulturföljare; en art som hittar levnadsmiljöer i det av människan skapade landskapen. Egentligen är det besynnerligt, för koltrasten är från början en skygg skogsfågel. Det var först på 1800-talet som fågeln hittade in till staden, förmodligen via tillkomsten av gröna förorter. Idag återfinns koltrasten även inne i stenstaden. Tornseglaren är en människogynnad art som tog staden i besittning betydligt tidigare än koltrasten, faktiskt redan på Medeltiden. Den började häcka i borgar och kyrkor av sten för att sedan hitta bomöjligheter under takfötter på ladugårdar och industrilokaler. Med sitt ’sriii-sriii’ och lustfulla dykmanövrar i gaturummen är den ett omistligt sommartecken för många stadsbor. Förekomsten av fåglar är en viktig länk till naturen för många människor. De hjälper oss att kalibrera dygnsrytm och registrera årstidernas växlingar. Fågelsång bidrar till välbefinnande och skapar en igenkännande trygghet. Vi får heller inte glömma att de hjälper oss att hålla ordning på skadedjur. Oönskade stadsfågel-populationer av pilfink och klippduva kan exempelvis hållas i schack genom att gynna fler arter av rovfåglar i våra städer. För fåglar är stadsmiljön som ett kanjonlandskap med klipphyllor och smala sprickdalar. Biofil stadsutveckling handlar om att väva in naturen i staden. Genom ett mer integrerat biotoptänkande i stadsbyggandet avseende boplatser och födosöksmöjligheter skulle vi med relativt små medel kunna främja levnadsförutsättningarna för stadsfågel. Att mista det positiva med ett fågelliv inne i våra städer, så som hänt i Kina, skulle paradoxalt nog göra stadsmiljöerna mer ”omänskliga”. Vi behöver både förvalta och utveckla de bevingade luftrummen i stadskanjonen!

70


smarta mellanrum

Koltrastspiror Koltrasthannarna söker gärna upp högt belägna platser när det är dags för revirhävdande sång. Med hjälp av spiror försedda med megafoner uppe på hustaken kan koltrasten se till att göra sig hörd i stadens brus. Samtidigt blir koltrastspirorna symboliska flöjlar som hyllar vår kära sångfågel! (Egeninitierat idéprojekt) 71


72


När livet intar taklandskapen Sedumklädd stadsbygd har kommit att bli själva sinnesbilden för den hållbara staden. Men det går att skapa så mycket mer värden på taken. Tak har kommit att bli inte bara tak. Tak har blivit taklandskap. I och med införandet av grönyterfaktor (GYF), i stockholmska stadsutvecklingsprojekt som Norra Djurgårdsstaden och Årstafältet, har taken kommit att bli byggnadens femte fasad med både social och ekologisk programmering. Byggnadernas ovansidor aktiveras som grönskande vistelseyta för människor och habitat för urban flora och fauna. Men vad händer egentligen när delar av stadslivet flyttar upp på taken? För många är det en speciell upplevelse att komma upp från stadens vimmel och brus och kunna blicka ut över det urbana landskapet. Platserna däruppe handlar om vindarna, himlen, ljuset och den fria sikten; långt upp från trånga gaturum och mörka gårdar. Att ha en takträdgård är något som många stadsbor drömmer om. En förutsättning för taklandskap är platta, eller åtminstone flacka tak. Men i det snörika Sverige har vi en byggnadstradition med branta takvinklar. I projekt med taklandskap måste lasterna från snömassor och vattenmättade planteringsjordar tas omhand. Det dimensionerar upp byggnadernas konstruktioner, vilket fördyrar projekten. Och för att klara tillgängligheten måste

Etaget (Kv Paradiset 30), Västra Kungsholmen Detta infill-projekt gömmer en prunkande skuggträdgård med privata uteplatser och cykelparkeringar under biotoptak. Uppe på taken finns både gemensamma och privata takterrasser inramat av vindpinade kryddhedar med xerofil vegetation. Har finns möjlighet till svalka i den egna himmelsduschen. (Uppdragsgivare Tobin Properties) 73


74


hisstornen dras upp. Projekten blir också mer komplicerade med fler frågor att lösa, som tätskikt, sol- och blåstutsatt vegetation samt brandrisker. Det finns en rad aspekter att nogsamt fundera igenom när livet planeras att inta taklandskapen. Vad händer om taklandskapen konkurrerar ut stadslivet på marknivån; att antalet människor helt enkelt inte räcker till för att befolka staden så att den känns trygg? Då är det viktigt att alla parkfunktionerna på marknivån inte sakas bort, så att stadslivet där utarmas. Men å andra sidan måste taklandskapen bli starka platser och fungera som attraktiva målpunkter för att människor ska göra sig omaket med att ta sig upp och ut. Sportfaciliteter, trädgård och spafunktioner är exempel på attraktioner implementerade i taklandskapen. Eftersom takytorna inte är en del av gaturummet så kan utformningen av taklandskapen förhålla sig helt fritt. Kanske kan mer vågad och stökig design få utrymme här uppe. Entréerna mot omgivningen blir dock viktiga ankarpunkter i stadsväven att gestalta på ett sådant sätt att folk bjuds in till att hitta upp. Vilka ska ha tillgång till de exklusiva taken? Bara de boende i huset; eller kanske till och med bara de som bor högst upp? Gör tillkomsten av privatiserade taklandskap att vi skapar tredimensionella ”gated communities”, som leder till en än mer segregerad stad? Men om taklandskapen görs offentliga, vem ska stå för skötsel och underhåll om byggnaden under är privatägd? Här öppnar 3D-fastighetsbildningar upp nya möjligheter för framtiden. För att få till grönskande taklandskap krävs både kunskap och engagemang. Den enklaste formen av takgrönska är biotoptak. Biotoptak är inte dyrare än tak med prefabricerade sedummattor, men med högre biologiskt värde Bio-Strata Bio-Strata’ är urbana vildmarker på underutnyttjade takytor i staden. Genom att föra upp grusiga massor som innehåller en fröbank av ogräs och trädgårdsrymlingar från övergivna industritomter kan biodiversiteten stärkas. Ovanpå byggnaderna runt Skanstullsbron skulle dessa upplyfta torrängarna kunna beskådas och bli till glädje för de över 35 000 tunnelbaneresenärer som passerar här varje dag. (Egeninitierat idéprojekt) 75


och med ett estetiskt vildare uttryck. Substratet på biotoptak (även kallat bruntak) består av massor från skräpmarker, i vilket ruderatmarksvegetation på ett ”naturligt” sätt hittar sig en ståndort. System av biotoptak skulle kunna få stort värde som spridningskorridorer genom den täta staden. Mer skötselkrävande takgrönska bestående av perennplanteringar kan med fördel utgöras av torktålig vegetation som klarar av både blåsiga och soldränkta förhållanden. Exempel är kryddväxter som isop, lavendel och kattmynta, som dessutom är utmärkta nektarväxter som drar till sig bin, humlor och fjärilar. Det kan bara konstateras att kryddträdgården gör sig bra här uppe! Mer frodiga planteringar kräver droppbevattning, vilket kan ifrågasättas med tanke på läckagerisken. För en sak är säker; taklandskapen har en rad viktiga sociala och ekologiska uppgiftar att fylla när staden tätnar. Om taklandskapen dessutom länkas samman i hela system genom staden kan de bli viktiga biologiska spridningskorridorer, men framför allt fantastiska promenad- och skidstråk för människor!

76


Bio-Strata Bio-Strata är biotoptak, där substratet består av grusiga massor. tjockleken på substraten pendlar mellan ett par-tre decimeter för att skapa en divers vegetation. Biotoptaken kryddas med inslag av vattengölar, död ved och stenrösen. (Egeninitierat idéprojekt) 77


78


Urbana signalarter En av vår tids stora utmaningar är att få slut på förlusterna av biologisk mångfald. Vår landsbygd präglas av storskalig monokultur och blir allt mer artfattig. Samtidigt växer stadslandskapen så det knakar och en hel del djur- och växtarter lyckas ställa om från det gamla kulturlandskapet och hittar en fristad i staden. Faktum är att spännande naturtyper ofta hittar en nisch i det störda och tillfälliga i stadslandskapet. Ett exempel på en helt egen urban natur är stadens ruderatmarker, skräpmarker med ett nedvärderande ord, som ofta hyser en förtjusande cocktail av spännande kulturväxter och djurliv. Medan gamla hålträd allt mer blir en bristvara på landet, så är det fullt av dem i parkerna i staden. När ängsmarkerna försvinner i omlandet så emigrerar ängsväxterna till väglandskapets dikesgrenar och vidare in i städernas trädgårdar. Staden som biotop! När städerna står inför en omdanande utbyggnad används ofta förlusten av naturvärden som motargument. Men behöver natur alltid stå i motsats till ny stad? Kan det tvärtom vara ett gyllene tillfälle att bygga in och integrera nya typer av kvalitativ stadsnatur i de urbana landskapen och på så sätt säkerställa att det görs plats för det gamla kulturlandskapets arter? Storkoptimerad stadsbygd, Kronetorp Ny, kollektivtrafiknära stad länkar samman Burlövs höghusområden med Åkarps villamattor. Parkvången vindlar genom stadsdelen och länkar samman områdets två befintliga skogar. Stadsodlingsfält integreras i stadsplanen och minner om odlingslandsskapet betydelse. Dagvattnet samlas upp på kvartersnivå och förs genom regnträdgårdar i gränderna till fuktdrag i omgivningens lågpunkter. Grodhabitat och förberedda visten på tak bäddar för storkens reträtt till det skånska landskapet. Tävlingsförslag tillsammans med Kjellander + Sjöberg, Urban Minds m fl. (Uppdragsgivare: Burlöv kommun) 79


Inom naturvården används begreppet signalart som en indikator på en biotops höga naturvärde. Kunde det vidareutvecklas även i stadsutvecklingssammanhang? Urbana signalarter skulle kunna bli en målbild och senare även ett kvitto på att stadsutvecklingsprojekt med integrerade biotoper faktiskt lyckats bli mer värdetäta och upplevelserika. Apollofjärilen skulle kunna bli en utmärkt urban signalart för välfungerande och vackra biotoptak. Biotoptaken måste då hysa en örtrik flora där apollofjärilen kan finna nektar. Samtidigt måste värdväxterna för apollofjärilens larv, torrmarksväxterna fetknopp och kärleksört, etableras. Vid anläggande av dagvattendammar i våra städer borde siktet vara inställt på att få in de fridlysta och allt mer sällsynta groddjuren. Om större vattensalamander utses till urban signalart behövs förutom själva vattendraget även fuktäng, död ved, lövförna och stenrösen. Dessa miljöer fungerar förstås som jaktmarker, övernattningsbostäder och övervintringsplatser för en rad andra smådjur också. Det här genererar myllrande närmiljöer för barn och unga vuxna att göra spännande upptäckter i där den större vattensalamandern närvaro får ett stort symbolvärde. I Norra Djurgårdstaden har tankarna på att bygga in biotoper i ny stadsbebyggelse kommit en bit på väg. Eftersom Nationalstadsparken hyser norra Europas största område för veteranekar ska det intilliggande stadsutvecklingsområdet Norra Djurgårdstaden fungera som ’stepping stone’ mellan Södra och Norra Djurgården för eklevande organismer. Med hjälp av grönytefaktorn premieras landskapsarkitektur med förekomst av ek i olika former, levande träd eller i faunadepåer med död ved och mulm, för att säkerställa spridningskorridorerna i stadsdelen. Här skulle till exempel skalbaggen bredbandad ekbarkbock kunna fungera som urban signalart. Förekomst av skalbaggen skulle verifiera att intentionerna med grönytefaktorn faktiskt fungerat. Om vi menar allvar med att skapa biologisk mångfald i nya stadsdelar så kan urbana signalarter bli ett spännande verktyg med stort symbolvärde. Urbana signalarter skulle hjälpa oss att spänna bågen och ta sikte på vad som skapar verkligt hållbara och värdetäta stadslandskap! 80


smarta mellanrum

Fjärilsgynnande biotoptak Det är dags att skapa mervärden på byggnadernas femte fasad: taken. Grusiga ruderatängar med en myckenhet av torrtålig ängsväxtlighet skapar livsförutsättningar för ett rikt fjärilsliv uppe på stadens taklandskap. (Egeninitierat idéprojekt) 81


82


Platsskräll Platsspecifika, oväntade och utmanande möteshubbar understödjer stadens sociala hållbarhet. Det behövs temporära och flexibla platstypologier, som tillåter brukarmedverkan och social identitet.


84


Stadens receptiva ytor När vintern kommer och när det äntligen börjar snöa förändras landskapet, till mångas lycka och någras förtret, på några timmar. Stora yra flingor lägger sig tungt på marken och döljer plötsligt de uppmålade linjerna som skiljer parkeringsyta från gångyta, medan andra fenomen blir märkligt synliga: Snön tillåter för en kort stund att våra egna spår synliggörs i staden och plötsligt skvallrar trottoarerna om medborgarnas vardagliga strövtåg. Kan denna receptiva yta som snön temporärt skapar, mottaglig för avtryck och individuell påverkan, få en fysisk motsvarighet i vår stadsplanering? Hur kan vi tillåtas sätta spår i staden och hur kan individen och staden samspela? Det handlar om rätten att delta i utformningen av staden och att ge uttryck åt en plats: Göra staden till min! Samtidigt som “det offentliga” i våra stadsrum givetvis är grundat i demokratins principer kan intoleransen för det personliga ibland leda till att staden upplevs som ett anonymt ingemansland. Och medan det de spontana och individuella avtrycken möter motstånd kan det privata, med kommersiellt intresse, vinna mer plats i stadsrummet; från reklamskyltar till uteserveringar. Är det därför behovet av att “reclaima” staden är så stort - staden upplevs inte längre som vår? Den receptiva ytan som planerings – eller gestaltningsstrategi handlar om att förstå staden som handling och att tillåta att platsen och personen kan interagera. Men hur detta fysiskt kan ta sig i uttryck är en komplex uppgift. Aktivitetsnod Vad händer om ytorna under en järnvägsbro laddas med klätterväggar och fantasifulla aktivitetshubbar, kombinerade med grottliknande skuggträdgårdar droppbevattnade med avrinningen från broöverbyggnaden? Här skulle spontanplatser uppstå med hjälp av klotterplank, slänggungor och replian-skogar. (Egeninitierat idéprojekt) 85


Skafferihubben Skafferihubben är ett lägenhetsbundet utrymme utomhus där man kan lagra sina picklade grönsaker och nyupptagna rotfrukter samt torka sina örter. Skafferihubben är en samlad volym på gården där flera lägenheter delar på gemensamma ytor. De gemensamma ytorna kan man använda som ett kollektivt skafferi där de boende kan dela med sig av överskottet av det man odlat eller tillagat. Skafferihubben fungerar även för leverans av matvaror i separata skåp. Skafferihubben blir en naturlig mötesplats på bostadsgården där möjligheterna att integrera förutsättningar för andra sociala funktioner är stora. Här får det kollektiva uteköket plats tillsammans med långbordet liksom funktioner som understödjer tillredning och odling, (Egeninitierat idéprojekt) 86


När den katalanska arkitekten Ignasi de Solà-Morales myntade begreppet “terrain vague” för att beskriva stadens utelämnade, oproduktiva och fysiskt okodade mellanrum, påpekade han även paradoxen att det temporära inte låter sig planeras eller gestaltas, dess essens ligger i en sorts icke-design där situationen är arkitekten: “In this situations, the role of the architect is inevitably problematic. Architecture’s destiny has always been colonization, the imposing of limits, order, and form, the introduction into strange space of the elements of identity necessary to make it recognizable, identical, universal.” Vissa platser kan lämnas öppna och ogestaltade och bli till en fristad som vi kan acceptera utanför normen för det normal. Kanske det även kan finnas planerade strukturer i staden som inbjuder till interaktion och annektering, men som ändå är ordnande eller gestaltade? Dockningsnoder för olika funktioner, väggar som fungerar som åsiktplank, lyktstolpar fyllda med krokar för spontandekorering, generösa långbord mitt i stan som inbjuder till familjepicknick eller spelturneringar. Eller ska det vara möjligt att, likt en parkeringsplats, hyra en bit offentligt rum; som på “PARK(ing) DAY” i Nantes då stadens fylldes med temporära boulebanor, hönsgårdar och svalkande fotbad. Oavsett möjligheterna till att skapa receptiva ytor tillåtande för personlig annektering så borde en mer personlig stad börjar med en utökad tolerans för det som inte är norm. Kanske är det därför snön är så genial, det temporära landskapet med gigantiska snövallar och ytor fulla av spår försvinner av sig själva och man behöver inte från myndigheterna sida tidsbestämma dess existens. Kan staden bli till en receptiv yta som är lika tillåtande och oskriven som ett nyfallet snötäcke?

87


88


Lekstråksstaden tar barns behov på allvar En intensiv utbyggnad av våra större städer väntar och stadens invånare bli allt fler. Helt nya stadsdelar kommer adderas i utkanterna och luckor i stadsstrukturen kommer att fyllas igen. Den stora utmaningen för den tätnande staden är att bygga den med attraktiva mellanrum som skapar trivsel och social stadga. Det finns exempel på nybyggda stadsdelar dit nybildade familjer flyttar, men som man lämnar bara efter ett par år. Stadsdelarna blir transitzoner för barnfamiljerna, mellan innerstadslägenheten och förortsvillan. Förklaringen kan ligga i att trafikrörelserna i gaturummen allt för ofta är motoriserade och att barnen har långt till trygga lekplatser. Det kan också bero på att bostadsgårdarna är små och skuggiga och utemiljön på allmän platsmark torftig. Vilka möjligheter ges unga vuxna att ta plats i det publika rummet - egentligen? En värdemätare på sakers tillstånd är hur nya förskolgårdar utformas. Vad har vi egentligen för syn på barn när förskolegårdarna reduceras till ”utsläppsfållor”? Vi behöver börja ta behoven hos barn och yngre tonåringar på större allvar i stadsbyggnadssammanhang. Stadsmiljön måste bli trygg, sinnesstimulerande,

Barfotapark Eriksberg, Uppsala 60-talsområdet Eriksberg i Uppsala står inför en omfattande stadsförnyelse med en dubblering av antaleat invånare. Förslaget består i ny bebyggelse som samspråkar med befintliga huskroppar kring en loopande stadsgata som fylls med fordonspooler, lek och aktiviteter. Ett informellt gångsystem binder samman bostadsgårdarna med mötesplatser och stadsodling. Ett centralt parkstråk länkar ihop naturen i Hågadalen i väst med Stadsskogen i öst. Det är nord-Europas första Barfotapark och bjuder besökaren på sensoriska upptäckter med mjukt gräs, kittliga kottar och geggig lera. Tävlingsförslag tillsammans med Kjellander + Sjöberg, Urban Minds m fl. (Uppdragsgivare: Uppsalahem) 89


90


möjlig att påverka, fantasieggande och utmanande! Men hur skulle en sådan här barnoptimerad stad kunna te sig? Barn och unga vuxnas behov av smart utformade utemiljöer måste få genomsyra hela stadslandskapet. Kanske behövs en helt ny typ av strukturerande stadsbyggnadselement, med lekstråk som griper tag i bostadsmiljöer och vidare till skolor och förskolor? Då skulle barnen kunna leka sig hem på eftermiddagarna! I Lekstråksstaden ska det vara nära till parkmiljö med både sinnligt och motoriskt utmanande platser, från det ordnade till det mer oordnade. Kanske är det signifikant för den barnoptimerade staden att inhägnade lekplatser är bannlysta! Istället är lekvärdena integrerade överallt i utemiljön, inte bara på bostadsgårdarna, utan också på gator och allmänna platser. Möblemang, murar och trappor är utformade så att lekanvändningen tillåts bli en del av elementens funktioner. På lekgatorna tillåts bollspel och rörelselekar och på torgplatserna finns klätterskulpturer och vattenspel. I parkområdena finns det där ”lilla extra” som lockar till användning. Lekvätor, ängsytor som tillåts översvämmas, blir tillfälliga platser för inte-nudda-marklekar. Här finns säkert också stock-och-sten-platser, perfekta för smyga-lekar och balansövningar och byggkojdungar, slutna energiskogar för kojbyggeriverksamheter, fulla med lösa byggmaterial som ris, grenar och brädor. Olika typer av biotopiska naturplatser byggs in i parkmiljön och lockar in fauna som bidrar med naturpedagogiska upplevelser och insikter. Självfallet är platserna lika mycket anpassade för vuxnas sociala behov som barnens lek. Där både barn och vuxna trivs spenderar man mycket tid. Lekstråken är därför Lekgata i Bygläntan, Katrineholm Den nya by-bebyggelsen är på klassiskt sörmländskt manér placerat i naturskön tallskog i en sydvänd sluttning. Strukturen är utformat som en flockblomma och öppnar upp mot de öppna fälten i sydväst, där stigar kopplar på ett publikt rekreationsstråk i brynet. Byn i gläntan består av 35 nya bostäder med framtida möjligheter till att bygga ut och omfattar både friliggande villor och radhus. Bebyggelsen ramar in en inre mötesplats med flexibla ytor för lek, odling och samvaro. Här fungerar bygatan som är en del av det gemensamma uterummet med plats både för bollspel samt lekar och ytlig dagvattenhantering. (Uppdragsgivare: Katrineholms kommun) 91


utformade så att barn och vuxna kan interagera tillsammans. På samma sätt behöver skolor och förskolor bli naven i lokalsamhället och används av både privatpersoner och föreningsliv på kvällar och helger. En mer barnbefrämjad stadsbyggnad för det livslånga lärandet skulle förena människor över generationsgränserna! I dag finns flera olika miljö- och hållbarhetscertifieringar av såväl byggnader som hela stadsdelar. Det skulle verkligen behövas en motsvarande certifiering av barnoptimerade stadsdelar! Man skulle behöva plocka fram mätbara parametrar som utgår ifrån barnens behov och som leder till kvalificerad utemiljö. Certifieringen skulle ge kommunernas stadsplanerare och byggherrar ett redskap som i slutändan levererar attraktiva stadsdelar som folk vill bo kvar i - oberoende av livskede. Genom att eftersträva principerna för Lekstråksstaden skulle en högre grad av social hållbarhet kunna säkerställas. I den kommande vågen av stadsutvecklingsprojekt behöver vi stadsstrukturer som lockar fram barnens lek och utforskande av världen, tillika vuxnas vilja till avkopplande utevistelse! Genom att ta barnens behov av lek på allvar kan vi i högre utsträckning få fram riktigt attraktiva urbana landskap som lockar en mer heterogen befolkning!

92


smarta mellanrum

Barnoptimerad stad Där är viktigt att skapa trevliga häng för vuxna i samband med barnens lekmiljöer för då ökar platsens besöksfrekvens. Men vad skulle egentligen hända om lekplatser bannlystes och all publik yta istället gjordes barnvänlig och med integrerade lekfunktioner? (Egeninitierat idéprojekt) 93


94


Platsskräll - urban akupunktur Trafiknodernas icke-platser, outnyttjade parkeringsytor, sterila taklandskap, gångtunnlar, kustlinjen längs järnvägsspår. Platser som upplevs som rester; otillgängliga eller osäkra. Kan dessa vakanta ytor krydda staden med spännande mötesplatser och temporära platshändelser? En platsskräll handlar om att se potentialen i stadens öppna ytor och för en stund ge ett oväntat rum huvudrollen i den urbana platsregin. Stadens offentliga rum borde vara summan av dess öppna publika ytor. Men alla dessa anonyma och ofta otillgängliga restområden som uppstår i stadsproduktionen - baksidor och ytmarginaler - brukar sällan räknas. När våra stora städer växer och blir tätare måste vi hitta mer yteffektiva lösningar där nya typologier av stadsrum och urban grönska är möjliga. De ytor i staden som ännu inte införlivats i den etablerade strukturen av offentliga rum – som fortfarande är socialt okodade och öppna i form – kan bli platser med högre grad av brukarmedverkan och social interaktion. Faktum är att det ofärdiga ofta bjuder in till mer interaktion än det väletablerade traditionella stadsrummet, där gestaltningen ofta talar om för oss vad som är tillåtet och vilka aktiviteter som inte är önskvärda. Stadens outnyttjade restytor präglas av denna karaktär att vara odesignade och socialt fördomsfria, vilket gör att de kan få en viktig roll i den hållbara staden;

Vertikalparker Det skulle behövas en “Gråplan” för Stockholm där potentialen i stadens alla förkastningar och sprängkanter tas tillvara. Kan Södermalms bergsväggar bli till spännande vertikalparker med utkiksplatser, där hängande trappor och plattformar letar sig upp bland klätterväxter och ormbunkar längs bergets sprickbildningar? (Egeninitierat idéprojekt) 95


96


smarta mellanrum

97


offentliga rum som kan fullgöra den demokratiska funktionen att erbjuda möten på lika villkor. Samtidigt kan dessa rum bli till en säkerhetsventil i en stad i förändring, platser som är tillräckligt flexibla att fysiskt kunna inhysa olika aktiviteter och lätt kunna anpassa sig till nya funktioner. Men det handlar inte bara om sociala funktioner. Stadens mellanrum kan också maximeras ekologiskt. På sterila taklandskap, bergväggar eller stumma fasader kan torrängar, fladdermusholkar och klätterväxter få fäste och öka stadens biodiversitet. Platsskräll blir en slags urban akupunktur. Ytor i staden som varit negligerade kan med små medel bli till sprakande stadsrum; ett nätverk av spontanplatser aktivitetshubbar, myllrande vildmarksfickparker och temporära mötespunkter. Denna struktur av flexibla stadsrum ska inte på något sätt ersätta de traditionella offentliga rummen i staden, men erbjuda ett alternativ av små, spännande platsskrällar som smaksätter livet i den täta staden.

98


smarta mellanrum

Föregående uppslag: Grannverkstäder I Grannverkstäderna gör man det själv – tillsammans med andra. Grannverkstaden är samtidigt både ungdomsgård och kvällskurslokal, och kan fungera som viktig katalysator för andra sociala verksamheter i stadsdelen. Här skulle det gå att med medlemsbeviset låna samägda verktyg som sticksåg och slagborr. I lokalerna snickras fågelholkar och odlingslådor, kaninburar och dirtbike-ramper. På helger och lov utgår bygglekar med de mellanstora barnen härifrån. Under det stora väderskyddande taket kan allt från marknader till fester äga rum. (Egeninitierat idéprojekt) Pontonträdgårdar Vad händer om stadens vattenrum kunde vara mer årstidrelaterande och blomma upp på sommarhalvåret, med temporära bryggpontoner som fyller stadens kajer med vattenträdgårdar och oväntade stadsvyer? (Egeninitierat idéprojekt) 99


100


Stadsbyggnad med resiliens Stadsrum som utgår ifrån principerna för resiliens har förmåga att anpassa sig till framtida behov. Genom komplexa och öppna lösningar kan fluktuationer och förändringar hanteras.


102


Öar som töar Snöbergen växer! Efter större snöoväder över täta stadsstrukturer som Stockholms innerstad uppstår snabbt platsbrist. Och i Stockholm handlar det om hundratusentals kubikmeter snö – varje vinter! Eftersom den här urbana snön innehåller ohälsosamma salter och tungmetaller klassas den som miljöfarligt avfall. Antingen borttransporteras snön till snötippar lång utanför staden, vilket leder till dyra och miljöbelastande transporter. Eller så tippas snön direkt ned i vattnet, vilket naturligtvis betyder att redan orent vatten blir ännu skitigare. Med dispens från Naturvårdsverket har Stockholm Stad under flera år dumpat sin upplogade snö rakt ned i Mälaren och Saltsjön (DN 2010-12-17), vilket knappast är värdigt vår Mälardrottning. Vi måste finna en mer hållbar lösning på problemet, speciellt framöver när den täta stenstaden bräddar över tullarna. I ’Öar som töar’ nyttjas de stora ytorna i stadens vattenrum, där flytande öar infogas i stadslandskapet. På Riddarfjärden inlemmas två kluster med mobila skär, som nås med lastbil från Norrmälarstrand respektive Södermälarstrand. Holmarna består av fuktmader och havsängar där snön förvaras i upplag vintertid. När våren kommer samlas smältvattnet upp och renas i öarnas översilningsängar genom bioretention. Bioretention är de naturliga processerna där växtbäddar och vegetation samverkar till att rena föroreningar från dagvatten. Öar som töar På Riddarfjärden inlemmas kluster med mobila skär, som tar hand om urban snö på vintern, blir till fågelkolonier på våren och picknickängar på sensommaren. ’Öar som töar’ är exempel på hur landskapsarkitektur och grön ingenjörskonst kan vävas samman till värdeskapande och mer resilient stadsmiljö. (Egeninitierat idéprojekt) 103


104


När snön börjar smälta bort och reningsprocesserna kommit igång, kan fågel som häckar vid strandzoner ta skären i anspråk. Förhoppningsvis kan vi få in viktiga skrattmåskolonier på öarna, vilket ger skydd för en rad andra fågelarter. Även en rad växtarter, som starr och orkidéer, skulle kunna få fäste i de blöta ängarna. Växt- och djurlivet i vår huvudstad berikas och tillför det urbana livet betydelsefulla naturupplevelser. När fågelungarna är flygga kan stadens människor nyttja skären för rekreation. Nu har ängarna torkat upp och blivit mer slittåliga. Höet från ängsytorna har tagits med slåtterbalk och föroreningarna oskadliggjorts. Här finns nu plats för solbadande och picknickande stadsbor att njuta av livet och utsikten över Riddarfjärden. Kanske kan även öarna användas för mer riktade evenemang som utomhusgymnastik och musikkonserter. ’Öar som töar’ är nyskapad natur mitt inne i staden som löser problematiken med förorenade snömassor, samtidigt som de berikar både stadsliv och naturvärden. Det är ett exempel på hur grön ingenjörskonst kan leverera klimatanpassande, urbana ekosystemtjänster. Även på ett symboliskt plan kan dessa multifunktionella ö-element bidra till en stadsbild där den hållbara framtiden tillåts ta plats. Snöberg som förvandlas till flytande ängar på Riddarfjärden skulle sprida bilden av ett självsäkert och robust Stockholm som tar ansvar för en hållbar framtid!

Öar som töar ’Öar som töar’ är nyskapad natur mitt inne i staden som löser problematiken med förorenade snömassor, samtidigt som de berikar både stadsliv och naturvärden. Det visar på hur även ny, anlagd natur kan försörja oss med urbana ekosystemtjänster. (Egeninitierat idéprojekt) 105


106


Nyttja dagvattnet! Regnvatten är en fantastisk tillgång! Men i planeringen av våra städer betraktas dagvattnet fortfarande som ett problem som ska omhändertas. Klimatförändringar och förtätningen av våra städer sätter dagvattensystemen på övermäktiga prov. Nu behöver synen på dagvattnet omvärderas. Kan utemiljön utformas så att dagvattnet blir en resurs för växter, djur och människor, som något som faktiskt berikar livet i staden? I våra städer, med stora takytor och hårdgjord mark, leds dagvattnet direkt ned i dagvattensystemet. Från närmsta brunn förs vattnet bort genom rör och kulvertar för att renas någonstans i stadens utkanter. Förutom olika tekniska och ekonomiska problem för denna dagvattenhantering med sig ekologiska och pedagogiska problem. Nederbörden kommer varken stadsgrönskan eller människor till godo. Grundvattenmagasinen sjunker då regnvatten inte tillåts infiltrera ner genom marken. Vid kraftiga skyfall räcker inte ledningssystemet till med översvämningar som konsekvens och där ledningarna mynnar i sjösystemen strömmar vid höga flöden orenat vatten förbi reningsanläggningarna. Med en sådan dagvattenhantering minskar förståelsen för vattnets naturliga kretslopp och vilken funktion vatten kan ha i en stad hos invånarna. Ett faktum som ytterligare motverkar en förändrad syn på dagvattenhantering i städer. Det är dags att vi ändrar inställning och ser dagvatten som en resurs att utnyttja istället för att se det som ett problem! Kärl-lek Regnskördarkar kan anordnas som små vattenträdgårdar med stenar och vattenväxter. Genom sin anpassade arbetshöjd inbjuder karen till slasklekar även för de mindre barnen. Karen kan tappas på vatten till kannan eller vattenpistolen via en kran. (Egeninitierat idéprojekt) 107


Kärl-lek En vanlig lösning på sommartorpet är regntunnor. ’Kärl-lek’ är regnskördartunnor anpassade för flerfamiljsbostäder. Det bräddade takvattnet fördröjs och görs tillgängligt för plasklekar och bevattning. Stuprännan som fyller tunnan med regnvatten kan ställas om så att takvattnet vid kallare tider, då tunnan ska vara tömd, leds bort. Tunnan utförs antingen som en stående tunna eller ett liggande kärl. Karen kan anordnas som en liten vattenträdgård med stenar och vattenväxter. (Egeninitierat idéprojekt) 108


Grönskan gör stadsmiljöer mer attraktiva. Ett problem med växter i städer och i trafikmiljöer är att de ofta är stressade. En stressfaktor är att växterna periodvis saknar tillgång till vatten. Det betyder att antingen har vi växter som lider av vattenbrist eller så krävs resurser för bevattning. Vi forslar alltså bort dagvattnet samtidigt som stadsgrönskan lider av vattenbrist vilket är något ologiskt. En lösning kunde vara att leda dagvattnet till växterna innan det leds vidare i dagvattensystemet. I infiltrerande växtbäddar, växternas biomassa, öppna biodiken och översilningsängar kan stora mängder dagvatten tas upp, lagras och avdunsta innan det leds bort. Tidsavståndet mellan det att vattnet faller som nederbörd och att det belastar dagvattensystemet ökar vilket motverkar översvämningar. En ekologisk dagvattenhantering tillgodoser alltså växternas behov av vatten samtidigt som belastningen på dagvattensystemet minskas. Växtligheten har också förmågan att, i kombination med mikroorganismer, bryta ned de vatten- och luftburna föroreningar, som finns i stadsmiljön. Fenomenet kallas bioretention med ett finare ord, och många av de partiklar som idag leds ner med dagvattnet i kulvertar och vidare till reningsverk för rening skulle alltså kunna brytas ned tidigare. En ekologisk dagvattenhantering i urbana miljöer har alltså potentialen att både rena och fördröja dagvatten, samtidigt som det kommer både växtlighet och grundvattensystem tillgodo. I framtiden förväntas klimatet förändras och vi kan se fram emot perioder med kraftigare regn varvat med ihållande värmeböljor. Ekologisk dagvattenhantering kommer bli en viktig komponent i den hållbara staden. Att dagvatten i framtiden utnyttjas som en resurs istället för ett problem som måste tas omhand är nyckeln till en frodig stadsgrönska. Grönskan i sin tur är helt nödvändig för att mildra effekten av värmeöeffekter, rena luften och skapa goda mikroklimat. Användningen av dagvattnet i staden är ett exempel på hur integrerad natur i staden tillhandahåller ekosystemtjänster som förbättrar människans livsmiljöer. Det är dags att nyttja det faktum att det faktiskt regnar!

109


110


Återbruk loopar resurserna i urbana landskap En uppskattad kvalitet med äldre stadskärnor är deras materialmässiga kopplingar till det omgivande landskapet. Städernas morfologi var en gång i tiden en direkt respons på de lokala berg- och jordarterna samt vegetationstyperna som fanns till hands. Innan billig olja började flöda under förra århundradet var transporterna av tunga byggmaterial den begränsande faktorn. Med dagens globala handel speglar inte längre byggmaterialen regionens naturförutsättningar i nyuppförd arkitektur och stadsbyggnad. Ett exploateringsområde är aldrig ett tomt vitt ark. Där finns alltid naturoch kulturvärden som i varierande grad kan tillvaratas och återanvändas som en resurs i det nya. Det kallas för återbruk. Att loopa resurserna i urbana landskap skulle vara ett sätt för den resurskrävande byggbranschen att minska på sitt oljeberoende. Detta eftersom både transportbehovet och materialkonsumtionen sjunker med återbruk. Indirekt skulle det också leda till ett upprätthållande av hantverksmässiga byggmetoder. Återbruk skulle även resultera i en mer lokalorienterad och platsspecifik gestaltning. Begreppet ’retrofitting’ handlar om när äldre strukturer fylls med nytt innehåll. Spår av gammal markanvändning, exempelvis i form av industrilämningar, kan bidra till att skapa själfulla anläggningar. Här handlar det om att få ihop en helhet där det nya inlemmas på ett okrystat sätt med det gamla. På grund av ett långt gånget industriellt husbyggande är det svårt att få in lokalt återvunna material i själva byggnaderna. Återbruk har däremot en större Fylgiabädden, Finnboda De övergripande axlarna i Finnboda tar utgångspunkt i den gamla varsindustrins stapelbäddar, dockor och kranbanor. Fylgiabäddens karga industrikänsla bevaras uppblandat med en serie trädgårdar och soldäck. (Uppdragsgivare: HSB Bostad) 111


112


smarta mellanrum

113


114


tillämpbarhet i anläggningsarbetena, eftersom utemiljön alltid är mer sajtberoende. Att utgå från platsens förutsättningar är en av landskapsarkitekturens grundbultar. Men alltför sällan märks det i form av återbruk av lokala material. Landskapsarkitekturen skulle kunna knytas till det lokala genom att i högre grad än idag anläggas med återbrukade material. Det finns förstås en uppsjö sätt att återbruka en plats, beroende på förutsättningar och mål med den nya utformningen. Att uppnå massbalans är ett kostnadseffektivt sätt att återbruka, men som kanske inte blir så visuellt påtagligt. På samma sätt kan sprängt berg i olika förädlade former på plats återanvändas, men då krävs en viss teknikutveckling i form av mindre och mer mobila bergkrossenheter. Dyker det upp slipad fältsten kan det med fördel ingå i nya gestaltningskonceptet. Befintlig jordmån skulle kunna användas som bas om det nya jordmaterialet kunde blandas på plats. Även här behövs teknikutveckling med små mobila jordblandarenheter med inbyggda analysverktyg. Markskikt och förna med dess lokalspecifika art-cocktail av frö- och rotbitsbank i substratet tillsammans med slaget hö, skulle kunna vara ett sätt att kickstarta nya vegetationsytor. Träd som fälls kan förädlas och återanvändas som trä i sarger, sittstubbar, kubb, träspån. Föregående uppslag: Citadellskajen, Malmö I samband med omfattande stadsutveckling på Universitetsholmen skapas ett nytt rekreativt stråk mellan innerstaden och havet. I kajpromenaden, som ligger sydvänd med utsikt mot Malmö hus, spricker det ursprungliga industriella lagren igenom den överlagrande urbana tektoniska plattan. En spänningslinje i form av en knickande mur skapar rytm och ordnar rummet. Till det kopplas regnträdgårdar med rostfärgad ruderatvegetation i återvunnet tegelkross. Trädgallerier av olika former av al ger volym. Dockningsnoder når ned till vattnet där flytande funktionstillägg kan ansluta. (Uppdragsgivare Malmö Stad) Citadellskajen, Malmö Skissförslag till ny kajpromenad mittemot Malmö Hus. I Citadellskajen spricker det ursprungliga industriella lagren igenom den överlagrande urbana tektoniska plattan. En spänningslinje i form av en knickande mur skapar rytm och ordnar rummet. Till det kopplas regnträdgårdar med rostfärgad ruderatvegetation. Trädgallerier av olika former av al ger volym. (Uppdragsgivare: Malmö Stad) 115


116


Återbruk kan minska på både transportbehovet och materialåtgången. Återbruk leder även till mer intressanta anläggningar med en tydlig lokal förankring. Men det kräver att projektet sätter sig in i vilka resurser som finns på platsen. Det fodrar initiala berg- och jordanalyser och ett väl utfört inventeringsarbete. Det bör också skapas förutsättningar för en mer dynamisk gestaltning- och projekteringsprocess och en större medverkan från landskapsarkitektens sida under själva byggskedet. Återbruk kommer att bli en allt viktigare hörnsten i hållbar stadsutveckling. Med återbruk infinner sig ofrånkomligen frågor kring olika materials livscykler. Med ’peak oil’ kommer kunskapen behöva öka om hur vi bygger in återvinningsbara byggmaterial. Trä är ett förgängligt material som behöver återuppbyggas med jämna intervall. Men det binder kol och finns oftast lokalt. Betongmaterial åldras sällan med värdighet, men kan krossas och användas på nytt. Bearbetad sten, som gatsten och kantstöd av granit, har en fantastiskt fin formkurva där slitaget förädlar produkten med tiden – och kan med fördel användas under hundratals år.

Alby Strand, Botkyrka I idéarbetet Framtid Alby föreslog URBIO en aktivitetsplats vid vattnet i ett gammalt industriområde. I denna strategiskt viktiga punkt i landskapet finns goda förutsättningar för evenemang, marknader och föreningsliv. En större våtmarkspark anlades på de sanka ängarna mot Albysjön. I anläggningen kombinerades land art med bioretention. Skissförslag i samarbete med Arkitektstudio Witte. (Uppdragsgivare: Botkyrka kommun) 117


118


Myllrande estetik Nya typologier av stadsmässig grönska gjuter liv i den hållbara staden. Genom utökad förståelse för ekologi utvidgas skönhetsbegreppet till att inbegripa både det vilda och det kultiverade i den offentliga miljön.


120


Det myllrandes estetik Torkade gyllene fröställningar rasslar i vinden på en grusig ruderatmarksäng. Samtidigt får stadsdelsförvaltningen ett anonymt samtal gällande ovårdad utemiljö. I det naturliga landskapet hade förmodligen denna grusäng med gyllene fröställningar uppfattats som vacker. Men i stadens kontext blir den ett skräpigt och störande inslag. Visst kan vi uppleva skönheten i en grusig ruderatmarksäng. Det är egentligen inte det estetiska uttrycket som inte tilltalar, snarare handlar det om vad vi förväntar oss att finna i stadens gröna offentliga rum. Vill vi se klippta lindalléer och penséer på stadens gator? Förväntar vi oss klippt gräs med kantade rosenrabatter i parken? Är inte den traditionella stadsgrönskan ett entropiskt habitat där dekorativa ytor kostsamt upprätthålls genom klippning, bevattning, ogräsrensning och gödsling? I den hållbara staden måste nya typologier av stadsmässig grönska gjuta liv i den offentliga miljön, där en utökad förståelse för ekologi kan utvidga skönhetsbegreppet till att inbegripa både det vilda och det kultiverade. Den engelska parken - med dess vida klippta gräsytor och stora träd - har länge varit ett dominerande ideal. Kanske är det också denna bild man lätt associerar begreppet park till, som Hagaparken med dess solvända pelouse.

Brofästet, Norra Djurgårdsstaden Utformningen av gården tar fasta på platsens kontraster mellan industrihistoria och den omgivande djurgårdsnaturen med ädellövskog och vattenmiljöer; konkretiserat i en grönblå ram med stålinfattning. Utemiljön berikas med landskapselement som trädgallerier, fackverkspergola, regnträdgårdar och lundvegetationsinspirerade planteringar. I samarbete med Semrén och Månsson och Varg Arkitekter. (Uppdragsgivare: Tobin Properties och Einar Mattsson) 121


122


Många av dessa traditionella parker byggdes på gamla kungliga jaktmarker, men idag när stadens nya grönområden anläggs på gamla industriområden med förorenad mark skulle det innebära en anakronism att fortsätta den gestaltningtraditionen. Istället kanske ett parklandskap kan uppstå som inte förnekar det underliggande landskapet, med industristäpp eller ruderatmarksängar. Det gröna stadslandskapet kan kanske bli mindre generellt och likt det naturliga landskapets vittna om det platsspecifika i topografi, berggrund och vattentillgång. Snustorra eller sumpiga miljöer kräver dessutom specialiserade växtsamhällen som är mindre skötselkrävande än den välgödda parkrabatten där det mesta frodas. Det myllrandes estetik ger brokiga och mångfaldiga miljöer, som är mer ekologiskt intressanta och med större flexibilitet inför förändring. Men kanske även vackrare! Skönhet är ett begrepp som behandlas med viss skepsis i hållbarhetsdebatten och som ibland avfärdas som ytligt. Men den estetiska upplevelsen berör oss på ett djupare plan och kan kanske mer effektivt locka fram en vilja att värna om miljön än ren fakta. Det myllrande och vilda delar det sublimas estetik; komplext och svårt att överblicka, som både bjuder på lockande vackert och en sorts ogripbarbar ängslan. Visst finns det rum för en vildare och mer myllrande estetik utan att utmana stadsmässigheten? Men kanske måste offentliga rum som gestaltas med det myllrandes estetik motsägelsefullt vara mer designade för att på samma gång vara trygga och komplexa. Det som i vanliga fall anses som ovårdat och skräpigt kanske kan uppfattas som vackert och meningsfullt inom ett gestaltat ramverk. Kongjian Yu´s Red Ribbon Park är ett exempel Amplifierade stråk, Karolinska Institutet Skissförslag till stråk i campusmiljö där det gröna hela tiden är en del av livet på lärosätet. De befintliga värdena i Karolinska Institutets gröna laboratoriemiljöer förstärks och nya värden adderas i en strategi kallad amplifiering. Målet är att skapa en myllrande och intresseväckande campusmiljö som stimulerar till utevistelse, spontana samtal och oväntade möten. Här är ekologisk dagvattenhantering invävd i gestaltningen då dagvattnet från hårdgjorda ytor leds ned mot låglänta grönytor i form av torrdammar. (Uppdragsgivare Akademiska Hus) 123


124


på detta där en ytterst designad röd polykarbonatbänk visar vägen genom orörd urban vildmark. Inom definierade ramverk kan vildmarksfickparker anläggas där receptiva ytor kan koloniseras av spontanetablerade växtsamhällen. Myllrande och “ostädade” miljöer upplevs ofta som kreativa och öppna, de inbjuder till fysisk påverkan, som kojbyggeri och guerillaodling. Kanske nya typologier av stadsmässig grönska även kan innebära en större flexibilitet i funktion med stadsrum som inte är lika social kodade som det traditionella offentliga rummet. Gräsmattan, rosenrabatten, lindalléen och penséerna tycks dröja sig kvar i folks medvetande som seglivade bilder om hur stadsmässig grönska bör se ut. Visst ska staden få vara stad och inte ska vi plantera igen Hagaparkens öppna gräsytor, men nog finns det utrymme för större variation i stadslandskapet och nya ekologiskt relevanta typologier av urban grönska. Kanske vi inte har något val i framtiden då ökade vattennivåer transformerar Rålambshovsparkens berömda pelouse till en sumpskogspark med trätrottoarer över vitblommande dyner av tuvull och skvattram? Kanske vi kan frigöra oss från estetiska fördomar tillåta mer myllrande och varierande stadsgrönska?

Kv Stora sjöfallet, Norra Djurgårdsstaden Bostadsgård med genomräknad grönytefaktor och avrinningskoefficient. Här är artdiversa planteringar och regnskördarkar. Sittskulpturer på gården fungerar även som mulmdepåer för vedlevande skalbaggar. Holkar på fasader ger husrum åt fåglar och fladdermöss. (Uppdragsgivare: NCC Boende, Viktor Hanson, Wallenstam och SSM Fastigheter) Nästa uppslag: Kv Påsen 7-10, Hammarby Sjöstad Gårdsgestaltning i nya storkvarter i södra delen av Sjöstan. Lummigheten i växtmaterialet förstärks rumsligt av skärmar och spaljéer. (Uppdragsgivare Skanska Nya Hem, IKANO Bostad och Svenska Hus) 125


126


smarta mellanrum

127


128


Polykultur i stadsgrönskan Livet i våra städer kommer med största sannorlikhet att stresstestas framöver. När staden blir allt mer kompakt kommer stadsgrönskan att behöva spela en mer framträdande roll. Både stadsgrönskans kvalité och kvantitet behöver öka, för att gynna stadsbornas hälsa och välbefinnande, mildra värmeöeffekter samt påfrestningarna på de föråldrade dagvattensystemen. Med varmare klimat kommer också nya växtsjukdomar och skadegörare att introduceras i landet. Redan har almsjukan fått stora konsekvenser i stadsparker i hela norra Europa, liksom den begynnande buxboms-sjukan i historiska trädgårdsanläggningar. Vad skulle hända med grönstrukturen i staden om vi fick en motsvarande lind- eller en lönn-död? Det är här begreppet polykultur kommer in i bilden! Polykultur är en metod hämtat från jordbruket där man helt enkelt odlar olika grödor på samma plats. Polykultur-principerna är ett sätt att säkerställa avkastningen naturens nycker till trots. När en gröda missgynnas av väderleken går en annan in och täcker upp. Polykultur bygger på ett odlande i flera skikt, där marken nyttjas maximalt även i tid med grödor som avlöser varandra. Inspirationen till polykultur kommer från naturens egna system, med artrika biotoper som strandzonen, brynet och ängen. Polykultur kan därför sägas vara en form av biomimikry.

Arboretumallèer Arboretumalléer är artdiversa gatuträdplanteringar kombinerade med möblemang som har en eko-pedagogisk twist. Med sina många uttryck i stammar, kronor och lövformer ger arboretumalléer upphov till upplevelserika stadsrum. Vi människor slår oss gärna ner i anslutning till trädens stammar, vilket gör att det är en attraktiv zon att möblera. (Egeninitierat idéprojekt) 129


Polykultur skulle kunna bidra till att stärka livbetingelserna för stadsborna och ge en mer robust grönstruktur som ökar stadens resiliens (stresstålighet). Polykultur i stadsgrönskan skulle ge fler myllrande och upplevelserika platser, något som också gynnar den urbana nyttofaunan. Polykultur uppstår ofta per automatik i stadens odlings- och koloniområden, men skulle kunna överföras till en mer övergripande stadsbyggnadsnivå. Det ensartade och strikta skulle med sköna växt-cocktails bli mer brokigt och dynamiskt. Varje växtindivid planteras i mindre sjok eller till och med en och en, där mångfalden av arter och sorter tillsammans bildar ett brikollage av färg och form. Även häckelement och trädrader skulle kunna gestaltas med polykultur. Klippta häckar med divers artsammansättning skulle kunna få melerade eller kamomönstrade bladverk. Artmixade trädrader skulle ge en mindre formell känsla i stadsrummet och ge en variation i lövskugga, stamuttryck, höstfärger och bladformer på marken. Man skulle kunna anlägga hela arboretum-alléer, där texter om de olika trädarterna läggs in i stadsmöblemanget. Stadens parker kan bli mer dynamiska genom att jobba med succession och olika lager av växtlighet. Pionjärträd, som björk och poppel, kan skydda 130


uppväxten av mer komplexa sekundära system så som ekskog. Samtidigt kan ett lägre lager av ärtväxter och salixarter förbättra marken och på sikt skapa ett bättre klimat för trädplantering i området med kompakta eller förorenade jordlager. Gaturummen kan också göras mer myllrande genom att kombinera lägre växtlager under trottoarens trädrader. I varje trädgrop kan blommande buskar och svajande gräs planteras, som dessutom effektivt kan reducera avgaspartiklar och buller som de höga trädkronorna inte förmår rena.

Nästa uppslag: Arboretumallèer För att få till det informativa innehållet kopplat till arboretumtanken mönstreras möbeln med flash-kod. Det gör att personen som vilar sig vid trädet via den smarta mobilen snabbt kan få fram relevant information kring trädarten och de ekosystemtjänster just denna individ levererar. Men inte bara det – här går förstås att via kartappar få fram hela system av olika stadsträd. Och plötsligt framtonar en ny bild av det urbana landskapet, nämligen staden som ett vidsträckt arboretum. (Egeninitierat idéprojekt) 131


132


smarta mellanrum

133


134


Spännande naturlab - debritorium I stadens rekreationsskogar röjer kommunen träd och sly längs gång- och cykelvägar för att det inte ska buska igen. Alltför slutna naturmiljöer får många människor att känna sig otrygga, samtidigt som trädstammar och grenar på marken kan uppfattas som skräpigt. Ofta transporteras därför nedsågat material bort. Problemet är att i alltför städad natur saknas löst material för kojbyggande barn, övervintringslokaler för större djur och habitat för vedlevande organismer. Tar man vara på möjligheten kan de tätortsnära rekreationsskogarna i ännu högre utsträckning bli refuger för djur- och växtliv som är beroende av död ved. Debritorier är ett sätt att berika stadsbornas närmiljöer och öka stadens ekologiska och sociala. Namnet kommer av en kombination av det latinska ordet ”debris” (skräp) och laboratorium. Debritorier är stadens motsvarighet till trädgårdens kompost. I ett debritorium samlas olika typer av naturmaterial som blir över i naturmarksskötseln. Material som nedsågade trästammar, grenar, löv, flis, slaget ängshö och trädgårdsavfall, som annars skulle behöva transporteras bort och deponeras, samlas ihop och ordnas på ett genomtänkt vis i en slags träkyrkogård. Debritorierna placeras i närheten av gångvägarna där de kan ses av förbipasserande. Debritorierna gestaltas på ett sätt så de

Debritorium Egentligen borde varje plats där det barn spenderar sin tid ha ett naturpedagogiskt debritorium, platser som parker, bostadsgårdar och dagis-/skolgårdar. I mer urbana sammanhang bör debritorierna utformas som mer uppstyrda platsbildningar med utrymmen både för grenar och ris, trädgårdsavfall och komposterbart matavfall. Vissa delar fungerar som sittytor de, medan ingångar i marknivå in skapar förutsättning för att härbärgera urban nyttofauna som igelkottar och groddjur. (Egeninitierat idéprojekt) 135


kan förstås av vuxna och inte upplevas som överblivet ”naturskräp”. Därför ges dessa kompost-platser former med inspiration hämtat från landart. Debritorier är naturlab i staden där nedbrytningsprocesserna i naturen åskådliggörs. Här kan barn och vuxna uppleva hur mikroorganismerna skapar förmultning. Den nyfikne kan hitta och utforska spännande saker som igelkottar, groddjur, svampar, insekter, spindeldjur och maskar. Vid debritoriet startar naturleken där barnens förståelse för ekologiska samband stärks, något som enligt forskningen lägger grunden till ett individuellt ekologiskt ansvarstagande. Egentligen borde varje plats där det finns barn ha ett debritorium, platser som bostadsgården och dagis-/skolgården. I mer urbana sammanhang bör debritorierna utformas som mer uppstyrda platsbildningar med utrymmen både för grenar och ris, trädgårdsavfall och komposterbart matavfall. Vissa delar fungerar som sittytor de, medan ingångar i marknivå in skapar förutsättning för att härbärgera urban nyttofauna som igelkottar och groddjur. Det är dags för debritorierna att ta plats i den hållbara staden!

136


smarta mellanrum

Debritorium Genom att arrangera nedbrytbara rester från naturmarksskötseln ökar förståelsen för att även nedbrytningsprocesserna kan få ta visuell plats inne i våra urbana naturområden. Här kan grenar och ris, stammar och löv ordnas så att det upplevs som positiva inslag. (Egeninitierat idéprojekt) 137


Värdeskapande landskapsarkitektur Värdeskapande landskapsarkitektur är gestaltning av våra gemensamma stadsrum och platsbildningar som arbetar multifunktionellt. Stadens mellanrum behöver simultant gynna hälsa och välbefinnande, skapa klimatpositiva effekter och utveckla det naturpedagogiska värdet av biologisk mångfald i staden. 140


epilog

Om att forma framtidens stadslandskap Det är en oerhört spännande tid att verka i som landskapsarkitekt. Med en ökad internationalisering arbetar ett litet fristående landskapsarkitektkontor med säte i Stockholm plötsligt i en mångmiljonstad som Shenyang i nordöstra Kina. Där påminns vi obönhörligt om den globala ekonomins avtryck i landskapet och om den migrationsvåg som just nu sveper in mot städerna runt om i världen – i Kina likväl som i Sverige. Utmaningarna är enorma. URBIO verkar i en bransch som är resurs-slukande och som radikalt förändrar livsmiljön för människor, växter och djur. Därför är det extra viktigt att som kunskapsföretag ge våra uppdragsgivare, som återfinns både inom privat och offentlig sektor, hållbara lösningar som står sig över tid. Vi på URBIO är övertygande om att vi kan göra mest nytta om vi verkar för en värdeskapande landskapsarkitektur med fokus på människors lånsiktiga livskvalitet. Vi tror att nyckeln ligger i att föra naturen närmare människan. Folk, även vi som lever i staden, måste få en chans att knyta an till naturen och de naturliga systemen. Detta eftersom ekologiskt insikter ofta leder till att vi blir mer ansvarstagande individer. Det här är en komplex uppgift och det kräver en period framöver med laborerande i att integrera nya former av natur i urbana miljöer. Myllrande stadslandskap måste kunna göra många jobb samtidigt, som att gynna hälsa och välbefinnande, skapa klimatpositiva effekter och utveckla det naturpedagogiska värdet av biologisk mångfald i staden. Vi hoppas att denna bok ska inspirera fler till att söka vidare i hur morgondagens myllrande stadslandskap kan bli ett bättre ställe.

141


Register Agrarpark 61 Aktivitetsnod 85 Allemansgata 56 Annuelläng 45, 61 Antropocen 17 Antropogen natur 10 Arboretumallé 129 Artdivers plantering 125, 129 Avrinningskoefficient 125

Edutainment 21 Ekologisk dagvattenhantering 9, 42, 109, 123 Energipark 64 Faunadepå 41, 80 Fladderby 21 Grönytefaktor 80, 125 Grannverkstad 99

Barfotapark 39, 89 Barnoptimerad stad 91 Bi-Bo 24-25 Biodike 9, 109 Biofili 11, 29, 70 Biologisk sköld 27 Biomimikry 129 Bioretention 103, 117 Biosfär 17 Biotoptak 10, 73 Blå Band 42 Brukarmedverkan 95 Bärså 30

Himmelsdusch 73 Hypersensorisk landskapsarkitektur 37 Inkluderande gaturum 55 Interaktionszon 12 Koltrastspira 71 Kulturföljare 70 Lekstråksstad 89 Lekväta 91 Motionspendling 41 Multifunktionalitet 13, 21, 33, 51, 105, 140 Myllergenererande 52

Debritorium 135 Dockningsnod 87, 115 Drivhusby 61

143


Naturlab 135 Naturpedagogik 39 Nedbrytningsprocess 136 Nyttofauna 21, 69, 130, 135 Närodlingsoptimerat 29, 61

Succession 130 Taklandskap 32, 73 Terrain vague 87 Tornseglarlist 69 Torrdamm 9, 123 Trädgalleri 115, 121 Träkyrkogård 135

Odlingsbalkong 32 Pergolatunnel 41 Platsskräll 95 Plug-in-funktion 33, 64 Polykultur 129 Pontonträdgård 99

Urbanbiotoper 13 Urban ekosystemtjänst 12, 52, 105, 109 Urban fruktlund 29 Vattenlekplats 39 Vertikalpark 95 Vildmarksfickpark 98, 125 Våtmarkspark 117 Värmeöeffekt 11, 109, 129

Receptiv yta 85, 125 Redundans 12 Refug 23, 135 Regnskördarkar 107, 125 Regnträdgård 9, 42, 79, 115, 121 Resiliens 12, 29, 101, 130 Retrofitting 109 Ruderatmark 76, 79, 121 Ruderatvegetation 115 Rödgrönblå stadsbyggnadskonst 13

Zoo-Logi 22 Återbruk 111 Öar som töar 103 Översilningsäng 103, 109

Signaturpark 61 Signalart 79 Skafferihubb 86 Spontanplats 85, 98 Spänningslinje 115 Stadskanjon 70 Stråkstad 41 Sky-schäslong 17 Substrat 75, 115 144


145


ad

st Om hur

ttre ställe

li ett bä en kan b

ri

ttenpussa

va ckra med a v t e d n ge

entli Vad är eg ? staden? retumallé o b r A n e ? leras tsskrällar Hur möb la p n e d a t er s ör behöv er och Och varf temtjänst rkitekts y s o k e , biofili skapsa repp som dskonst har land r g e b n å r da för hu na Utif g lå g s y g y b t s k d r a n ve lå st ns rödgrönb BIO byggt upp e ur kan göra stade t R k U adsrkite kontoret llrande st n ndskapsa y la M e ” d n d a e p iratio ftet m värdeska artare. Sy agemang och insp e. m s m u r n g äll mella sprida en n bli ett bättre st t t a r ä ” en ka landskap i framtid n e d a t s r till hu

ISBN: 978-91-637-8264-0

1

146 978916 378263

Profile for URBIO

Myllrande stadslandskap  

Om hur staden kan bli ett bättre ställe Vad är egentligen det vackra med vattenpussar i staden? Hur möbleras en Arboretumallé? Och varf...

Myllrande stadslandskap  

Om hur staden kan bli ett bättre ställe Vad är egentligen det vackra med vattenpussar i staden? Hur möbleras en Arboretumallé? Och varf...

Profile for urbio
Advertisement