Page 1

reversen FÖRENINGEN UPPSALAEKONOMERNA PRESENTERAR

NYA ZEELAND

EWA BJÖRLING UPPSALA BUCKET LIST MICKE LÖFDAHL

6

No 6 / JANUARI 2013


H I L AN D E R S

Är du en inspirationskälla för dina vänner och studiekamrater? Är handlingskraftig, lyhörd och målmedveten? Har ett stort intresse för ledarskapsfrågor? Då kanske du är Årets Ekonomistudent 2013 och den som vinner vårt ledarskapspris. För oss på KPMG handlar ledarskap om att föregå med gott exempel och att engagera människor omkring sig. Det behövs många nya duktiga ledare i vårt samhälle och vi vill genom det här priset uppmärksamma och uppmuntra unga ledarskapsförmågor. Förutom titeln Årets Ekonomistudent får vinnaren en ledarskapsutbildning för unga topptalanger med potential och ambition att bli framtidens ledare. Sök nu eller nominera någon du känner på kpmg.se/ekonomistudent Årets ekonomistudent utses i samarbete med Universum.

© 2012 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative (“KPMG International”), a Swiss entity. All rights reserved.

Är du eller någon du känner Årets Ekonomistudent?


09

12

16

28

INNEHÅLL

6

Nr 12/13 04

Redaktionen

18

Utbildningsspalten

05

Ledare

20

Major Esterhazy

06

Reversen gillar studentliv

22

The Great Gatsby

07

Reversen gillar stil

23

Goldman Sachs

08

Reversen gillar sport

24

Bucket list

09

Reversen gillar musik

26

Blizzard efter kataklysmen

10

Julens dödviktsförluster

28

Nya Zeeland

11

Apokalyptisk paranoia

32

Utskottssidan

12

Ewa Björling

34

Ordföranderiet

14

Matredaktionen

35

Kalendarium

16

Micke Löfdahl

Reversen är en politiskt och religiöst obunden tidsskrift som delas ut till medlemmar av Föreningen Uppsalaekonomerna. Reversen har en upplaga på 2600 exemplar och utkommer sex gånger per år.

3


REDAKTIONEN

reversen Erik Haglund

Elinor Edberg

Chefredaktör

Redaktör

Art Director

Elin Brändholm

Isak Roth

Skribent

Skribent

Erik Brorson

Wilhelm Börjesson

Niels Groenewegen Carl Hygrell

Skribent

Skribent

Skribent

Skribent

Daniel Leppert

Erik Berggren

Astrid Lindberg

Frida Fjellstedt

Olof Nordberg

Richard Kramer

Skribent

Skribent

Skribent

Skribent

Skribent

Skribent

Carl Scharin Tengberg

Filippa Strandänger David Sucasas Gottfridson Skribent

Daniel Wiskman

Oskar Lind

Jakob Åkerlund

Fotograf

Fotograf

Skribent

Skribent

Skribent

ANSVARIG UTGIVARE Peter Hedberg

OMSLAGSFOTO Daniel Wiskman

CHEFREDAKTÖR Elsa Säterberg

KONTOR Kyrkogårdsgatan 2B 753 12 Uppsala tel: 018-471 69 70

REDAKTÖR Erik Haglund ART DIRECTOR Elinor Edberg

4

Elsa Säterberg

TRYCK Wikströms Tryckeri AB tel: 018-15 62 90

www.uppsalaekonomerna.com reversen@uppsalaekonomerna.com


LEDARE

Redaktionen försvinner - Slutet på början och början på slutet

Så här dags på året passar det sig att skriva om nystarter, nyårslöften och allt det där. Det stämmer dock inte riktigt hundraprocentigt i redaktionens fall. 2012 vann Reversen Uppsala tidningskonvents pris ”Bästa tidning” vilket nog kan sägas var årets höjdpunkt. Nu sitter vi här i januari och gör samma tidning som innan. Skillnaden mellan detta nummer och de tidigare är inte bara att vi nu är prisbelönta utan också att detta är vårt sista tillsammans. Än så länge är det alltså mer fråga om avslut än nystart. Tack och lov kan man säga, med tanke på att avslutet för oss, er och hela jorden faktiskt inte kom 22 december såsom många befarat. Varför vi är så besatta av det här med jordens undergång kan du läsa mer om på sidan 11. Med det sagt blir denna termins första

nummer inte bara ett avslut. Såklart (eftersom detta är en nyårstext) innebär det nya året att vi också i viss mån får en nystart. För vad gör man när inte tidningen längre ska få ens fulla uppmärksamhet och tid? Man börjar leta efter annat att hitta på. Därför kan man faktiskt säga att vi avgående i redaktionen är tillbaka på ruta ett, precis som ni reccar som just anlänt till Uppsala. Vi ska också hitta vår nya plats i studentlivet. Att börja plugga är ett stort steg, oavsett om det känns så från början eller inte. En del funderar länge på beslutet och andra söker mest något på vinst och förlust. Oberoende av hur du kommit hit, nu när du väl är här kan det vara bra att börja fundera om du inte redan gjort det. Vad vill jag? Vilka utmaningar kommer jag att ställas

inför? Bläddra fram till utbildningsspalten för att ta del av några kloka råd om hur du börjar tänka strategiskt. Läs även krönikan ”Studentliv” om du liksom så många andra känner dig lite vilsen och undrar vilken plats du nu ska kalla hemma, ditt gamla, nya eller kommande hem? Kanske någon helt annanstans? Nästa nummer är det två Erikar och en Anna-Clara som tar över och styr Reversen till nya höjder. Recce eller doktorand, välkommen till Reversen! God fortsättning! Elsa, Erik och Elinor

TEXT Elsa Säterberg

r 5


S

Studentliv

- Var bor jag egentligen?

Jag sitter skönt uppkurad i en mjuk soffa med en kopp te i handen. Runt mig sprider sig kaneldoften från ett doftljus och i vedspisen sprakar en varm eld. Att hyra en timrad stuga i Dalarna visar sig vara precis lika gemytligt som jag föreställt mig. Snö, Falu rödfärg, dalahästar och fullt med skidåkare. Den obligatoriska furun finns såklart också i vår lilla stuga, ett träslag som i min mening borde förbjudas på alla platser utom i just sådana här stugor, och här finns det i perfekt begränsad mängd. Här känner jag mig hemma, även om hemma egentligen är… Ja, var bor jag? Jag tar en mun av mitt te och försöker finna svaret på denna till synes enkla fråga… För många studenter är den stad man studerar i den första man flyttar till när man flyttar hemifrån. Det är ett ganska stort steg att starta upp sitt eget lilla hushåll, inte att underskattas. I och för sig är personer som börjar studera på universitet i regel rätt vuxna, men om du försöker tänka dig tillbaka till ditt tioåriga jag så känner du kanske det där ruset av hur stort det vore att få flytta till sitt alldeles egna hem. Från början bor vi tryggt hemma hos föräldrarna, eller vem vi nu kan tänkas bo hos, och går i skolan någonstans i närheten. De flesta kompisarna bor troligen relativt nära och vi har våra favoritplatser där vi ofta umgås. Sedan kommer för så många det år då det är dags att börja studera. Dags att kasta sig ut i det okända, skapa sig ett nytt hem, hitta sina nya ”spots”, och bygga upp ett helt nytt hem. Eller? Jag har nu bott i Uppsala i ett och ett halvt år. Nyligen blev det dags för mig, mina vänner och så många andra att packa sig in i bilar, knuffa sig på tåg eller hoppa på cykeln och åka till släkten för att fira jul. Jag gjorde i och med detta en intressant iakttagelse, som jag även funderat på tidigare. Många av mina vänner frågade mig ”när åker du hem?”. När de hört mitt svar sa många något i stil med: ”Okej, själv åker jag hem dagen innan”. Efter tentor är det många som passar på att utnyttja ett par lediga dagar till att ”åka hem”. Jag kan inte låta bli att undra, är inte Uppsala hemma? Kan man ha flera hem? Om inte, hur länge måste man bo på en plats för att det ska bli ens hem? Jag kan inte låta bli att småfnissa lite åt min kompis som ska ”åka hem till Norrland på fredag” och som sedan kom-

6

REVERSEN GILLAR

STUDENTLIV

mer ”hem till Uppsala på söndag”. Det där med hemma är ett roligt fenomen. Ett hem kan sägas vara där ens familj finns, där man har sina tillhörigheter, eller kanske är man flexibel och ser hemma som den slumpmässiga plats där man råkar vakna en viss morgon. Wikipedia nämner något i stil med att det är det ställe individen själv anser vara den plats denne bor på, möjligen den stad där ens bostad finns. Det verkar dock inte finnas något som pekar på att ordet hem kan vara plural. I alla fall inte förrän vi studenter griper tag i det och gör det till vårt eget. Som studenter befinner vi oss på något underligt sätt lite mittemellan allting. Många har flyttat hemifrån för första gången, eller i alla fall fått byta bostad när de ska börja plugga i en annan stad. Det är nästan lite av en övergång. Studietiden är begränsad, och till skillnad från när vi tar ett jobb vet vi i regel när vi börjar studera även vid vilket datum studietiden kommer ta slut. Då är det kanske vissa som vill packa sin väska och ge sig ut i världen för att resa, andra vill flytta tillbaka till hemstaden, eller prova en ny stad. Gemensamt för många är i alla fall att de redan från början vet att de kommer bo i studiestaden bara tillfälligt. Kanske är det denna tillfällighet som skapar den hem-förvirring som verkar råda. Som student är man liksom mobil. Vi har ett hem där vi kommer ifrån; oftast någonstans mellan Skåne och Norrland. Ett annat hem har vi i vår lägenhet, studentbostad, i Flogsta, Kåbo, eller var det nu må vara. Ett tredje kan sägas vara det blivande som vi kommer flytta till då vi har vår examen. Eller är sanningen kanske att en student inte har något hem alls? Där vi råkar vara för tillfället är kanske vårt hem. Vi blir lite som sniglar. Vi har vårt hem på ryggen och bär det med oss överallt. Där vi råkar vara för dagen och där vi spenderar natten, där är vårt hem. Vårt hem anpassar sig, inte tvärttom. Det är nästan en häftig tanke att se sig själv så fri – inget håller oss fast, vi är vad och var vi vill. Elden biter tag i en kvist och blixtrar till likt ett fyrverkeri i den öppna spisen och jag hoppar till där jag sitter och filosoferar i soffan. Jag är inte helt van vid brasor och tänker att det nog är bra att någon annan än jag är ansvarig för den. Jag tar ett varv runt den lilla stugan och tänder några fler

ljus för att göra mig mer hemmastadd. Om mitt hem är i Uppsala eller min hemstad, det har jag inte riktigt rett ut än. Den här stugan är bara hyrd, men det struntar jag i – jag är faktiskt student, så jag är mobil. I två nätter tänker jag kalla detta mitt hem. Ikväll är jag dalkulla.

TEXT Elin Brändholm BILD vasta, 2012 @flickr.com

r


STIL

Stil

S

- Klassiskt är det nya svarta...

...eller vad som fick unga män att klä sig som farfar. Det här kan mycket väl bara vara en enskild iakttagelse men ser man inte unga män överallt med en dressad stil? Fler tecken på en korrekt iakttagelse går att finna i livsstilstidningarna King och Cafés senaste segertåg genom kioskernas tidningshylla eller modebloggar som Manolo. Det finns också en stor mängd bloggar, forum och tumblr-konton just tillägnade manlig stil. Det intressanta är att de flesta är modererade av unga män, i många fall universitetsstudenter. Men hur kommer det sig? Varför är det intressant att kunna 50 sätt att vika en näsduk eller lika många slipsknutar? Varför vet vissa ens vad Spalla Camacia är? Och varför svämmar tumblr över av munkskor med ett spänne uppknäppt? För egen del började det hela med en bok någon gång under högstadiet. Boken i fråga är Gentlemannen – Handbok i det klassiska herrmodet skriven av Bernhard Roetzel. På några hundra sidor presenteras allt från hur man ska klä sig vid ett bröllop till vilken cigarett som en stilig man bör röka. Det var en helt ny värld och sedan dess har det bara gått utför. I dagens läge kan jag på rak arm nämna ett tiotal klassiska skotillverkare (samt att Northampton i England is the place to be om man har skotillverkarambitioner i anglosaxisk grad), en handfull olika italienska kostymtillver-

kare och att Spalla Camacia är ett sätt att sy axelpartiet på en kavaj – allt enligt neapolitansk sed. Min lista över stilbloggar jag frekvent besöker börjar nosa på ett tjugotal. Jag är en stiljunkie. Det har bildats en sorts subkultur som vurmar för manligt mode och stil online och idag finns det hundra, om inte tusentals av bloggar, hemsidor och forum, dedikerade till allt från kostymer och randsydda skor till ovanliga sneakers. Det hela började enligt många med fotografen Scott Schumans blogg, The Sartorialist, som lanserades i september 2005. Sedan dess har det gått snabbt och nu kan jag få min dagliga fix med bilder lite varstans. Nu kan det hända att du som läsare frågar dig själv: varför? Och det är helt klart en väldigt bra fråga. Varför denna passformsfetischism? Varför spenderar jag trettio minuter av mitt liv på att få den perfekta glansen på ett par randsydda kalvläderskor? Varför äger jag ens ett par när jag istället hade kunna valt billigare skor och druckit mer (allt enligt god studentsed)? Jag tror att svaret för egen del mycket väl kan vara intressant för någon med hjärnskrynklarexamen. Jag talade häromdagen med en annan kavajknarkande Uppsalaekonom, som vill vara anonym. Han är en tragisk historia. Ingen vet exakt hur många par randsydda skor han äger, men som han själv säger: för många för att kunna räknas… ”De

kläderna som blivit klassiska har blivit det av en anledning: Att de gillats av flera generationer. Inte för att Hedi Slimane fått för sig något över en kopp te. Man vet att de kommer funka år efter år. Ofta blandar man ihop klassiskt och dressat. Det är fel. Ett par espadriller är klassiska men inte dressade och i en tajt kostym är man dressad men inte klassisk.” En del av svaret kan ligga i det faktum att jag och andra vill skilja oss från våra föräldrar. Jag läste någon stans en krönika om slipsens återfödelse i väst om hur unga idag har återuppfunnit detta underbara plagg. I krönikan menade skribenten att det är troligare att hitta en snygg slips runt halsen på en välklädd man född under 80- eller tidigt 90-tal än någon född under 60-talet. Det är nog en korrekt analys då till exempel SEB tidigare i år införde ett slipsfritt huvudkontor. Mycket ligger nog också i att man vill se snygg och välklädd ut men samtidigt inte gubbig. Och i mina ögon ser det faktiskt gubbigt ut slipslöst (i kostym det vill säga). Dagens manliga mode har på många sätt revolutionerats de senaste åren. Klassiskt är det nya svarta. Klassiskt är idag mode.

TEXT Erik Brorson BILD uncool, 2007 @flickr.com

r

7


SPORT

S

Sport

- Fotbollens grymma baksida

Att fotbollen har genomgått en förändring är de flesta av er mycket medvetna om. Under de senaste decennierna har starka ägare gått in i klubbar och pumpat in pengar, maximerat de kommersiella effekterna och väckt debatt hos fansen som upprörs av ökade biljett- och tröjpriserna. Dock berör sällan debatten hur den ökade penningmängden påverkar enskilda spelare. Berättelsen om Konstantin Zyryanov påvisar pengars negativa effekt på privatlivet, en historia som både berör och inspirerar på många plan. Konstantin Zyryanov var ingen omedelbar begåvning som fotbollsspelare när han växte upp vid foten av de ryska Uralbergen. Han inledde sin professionella karriär i det lokala laget Amkar Perm, där han spelade i flera säsonger innan han blev värvad till en större klubb. I den ryska tredjeligan. Utvecklingen gick med andra ord väldigt långsamt, men Konstantin slutade aldrig jobba. Den ryska fotbollen genomgick under denna tid en stor förändring. Intresset och de potentiella profiter som fotbollen innebar medförde att diverse oligarker gav sig in i branschen och började pumpa in pengar. Karusellen började snurra, utländ-

8

ska förmågor plockades in till landet och lönenivån fortsatte att pressas uppåt. Denna klassresa kan vara fruktansvärt svår att tackla för många spelare, ett utmärkt exempel är Mario Balotelli som varje vecka hittar på nya dumheter. Men Konstantin pallade trycket. Han fortsatte att leverera på fotbollsplanen och blev med åren alltmer uppskattad för sina insatser på planen. För hans fru Olga däremot, gick det åt motsatt håll. Nyrikedomen och hemmafrutristessen drev henne mot vodkan och drogerna. Hon sågs allt oftare figurera i media märkbart påverkad och gick snart in i en djup depression. En depression hon aldrig skulle hämta sig ifrån. I augusti 2002 tog hon parets dotter i handen, öppnade fönstret på den åttonde våningen i ett höghus, tittade rakt ut i Moskvanatten. Och hoppade. De fördes till sjukhus men efter två traumatiska dygn lämnade dottern jordelivet. Efter sex månaders kamp mot inre blödningar och otaliga operationer fick hon sällskap av sin mor. Konstantin tog en paus från fotbollen. Hans ofattbara sorg fick många fans att tvivla på att han någonsin skulle sätta sin fot på en fotbollsplan igen. De hade fel.

Konstantin växte sig starkare och blev till mångas förvåning en ännu bättre fotbollsspelare. Lagom till VM 2006 fick han sitt stora genombrott med en plats i det ryska landslaget och blev köpt av storklubben Zenit St Peterburg. Med tiden blev han given i landslaget, den ryska förbundskaptenen Guus Hiddink berättade att Zyryanov var en av de första spelarna han satte på pappret när startelvan skulle bestämmas. Konstantin kom också att ha stort inflytande över Zenit St Petersburg, en av Rysslands mest framstående klubbar. Idag har han dragit tillbaka något, spelar längre ner i seriesystemen och har träffat en ny kvinna och skaffat barn med henne. Men han glömmer aldrig sorgen, efter en suverän insats i sin första match för Zenit gjorde Konstantin mål och sa i segerintervjun att målet tillägnas ”en liten tjej som skulle ha fyllt nio år den 14 augusti”.

TEXT Olof Norberg BILD Kate_Lokteva, 2009 @flickr.com

r


MUSIK

Musik

M

- Is This The Death of House Music? Är det bara jag eller har housemusiken börjat ta en allt för stor plats bland mainstreamgenren det senaste åter? Har saker som Summerburst eller SHM-konserterna som gick i november börjat ta över och förvandlats till folkrörelser likt Allsång på skansen? Innan nutidens houserörelse slog igenom kämpade genren med en missuppfattad och felaktig image av 20 åriga pillerpoppare, klädda i neonbyxor som inte gjorde annat än att ravea nätterna långa. Jag kan till och med argumentera för att om du bad vilken socialit som helst för 7-8 år sedan, att nämna någon housemusik så skulle personen inte bara misslyckas utan också skratta åt tanken av att lyssna på en sådan hemsk genre. Det är förvånande att en musikgenre som varit så neglegerad i så många år så snabbt slagit sig in på mainstreamscenen och med sådan kraft. Faktum är att house aldrig varit så utbrett som det är idag och jag vill därför hävda att detta kräver en utredning eller åtminstonde en diskussion. Housen har boomat i alla aspekter. DJ’s säljer inte bara ut hela arenor utan har nu också andra kända artister som skriker efter en kollaboration eller anamning av genren. Ett typiskt expempel är Usher / David Guetta, Pharell / SHM, och ingen kan väl heller ha missat Madonnas totala sell out till Avicii. Men housemusikens ifluenser sträcker sig längre än till särskilda artister och har nu också börjat påverka hela genrer. Ny pop, Hip-Hop och schlager har alla börjat nosa och i viss mån härma de saker som utmärker housemusik. Rihanna, LMFAO, Flo-Rida m.fl har alla haft billboard ettor som bygger på housebeats. Jag har länge väntat på att housen skulle få den plats den förtjänar, för det kan vara så fantastiskt bra musik. Det är dock inte med ren glädje jag ser på denna utbredning och eftersom det här är en ekonomtidnig så ska jag försöka dra en parallell som kanske alla förstår. Populariseringen av genren har bidragit till att det finns många fler aktörer och utbudet har därmed onekligen ökat. Det stora utbudsöverskottet gör att mycket av produkten (i det här fallet musiken) repeteras och repliceras, vilket leder till att jag inte längre är imponerad av någonting.

Summerburst, SHM spelningen, Avicii spelningen, de övriga svenska festivalerna, det är ingenting jag inte sett förut och jag har svårt att se tjusningen i det hela. Att gå på en DJ’s liveshow är idag inte billigt och det handlar ofta om en historia på ca 1000kr. För de pengarna som jag lägger på en sådan show så vill jag se något spektakulärt, något jag kommer att minnas, något jag kan berätta om för mina vänner, något jag kan ligga och tänka på på kvällarna innan ögonen sluts för natten. Jag vill inte gå och se en kille stå och veva på en scen och trycka på play. Jag vill inte se halvtaskiga ljuseffekter som ser ut att komma ifrån windows mediaplayer ’98.

Jag vill inte gå och se en kille stå och veva på en scen och trycka på play.

Jag vill inte behöva packas ihop på en stor arena med 40 tusen andra människor och jag vill inte att stekarjohan och hans 10 kompisar står och studsar upp och ner helt kontrolllöst och vrålar seven nation army melodier till varenda låt. Det finns ingen uppskattning av genren längre och verkar mer och mer vara en dålig ursäkt för att folk ska få ”fucka ur till ett tungt beat och ett fett drop”. Housemusik är mer än så. Det var det som fick det att bli så stort som det är idag och jag hoppas att genren kommer coola ner sig lite och återgå till de mindre, mer personliga och unika installationer som de en gång varit. Fortsätter musiken i den riktning som den håller idag så är jag rädd för att det är en trend som kommer försvinna lika fort som den kom. Och det vill jag inte.

r

TEXT Richard Kramer BILD Beatport Official & Dominic Escalante

9


KRÖNIKA

Julens dödviktsförluster

- Gjorde Karl-Bertil Jonsson samhällsekonomiskt effektiva omfördelningar?

I Tage Danielssons kända saga om KarlBertil Jonssons julafton som varje julafton traditionsenligt visas på Sveriges Television klockan 19 får vi följa den unge Karl-Bertil Jonsson som, vid tiden då sagan utspelade sig, var 14 år och studerade vid läroverket. Karl-Bertil arbetade som bekant extra under jullovet med att sortera inkommande paket på Posten, som så där dagarna innan jul anställde skolungdomar för att sortera post under nätterna eftersom den ordinarie personalen slutade klockan 17. Unge KarlBertil får emellertid för sig att lägga paket med adressat titulerad exempelvis direktör, bankir eller överstinna i en separat postsäck och därefter dela ut dessa paket till utsatta invånare i stadens slumkvarter istället för dess egentliga mottagare. Huruvida Karl-Bertil gjort en god handling eller ej kan länge debatteras fram och tillbaka men vad kan vi få för kunskap av nationalekonomisk forskning om hur julklapparna vi ger till varandra värderas av dess recipient. I Joel Waldfogels klassiska uppsats från 1993 om julens dödviktsförluster undersöks med hjälp av ett experiment med studenter från det amerikanska universitetet Yale, hur mycket värde som förstörs varje jul i och med julklappsutbyten. En dödviktsförlust uppstår då recipienten av en gåva värderar julklappen till ett

10

lägre pris än vad givaren köpt klappen för och estimeras i Waldfogels uppsats delvis med hjälp av frågan: Bortsett från föremålets sentimentala värde, om du inte hade föremålet, hur mycket skulle du vara villig att betala för att komma över det? Waldfogel kommer fram till att julklappsutdelning förstör mellan 10 och 30 procent av varans värde men att dödviktsförlusten varierar beroende på vem som givit julklappen. Studien finner att föräldrar ger de effektivaste julklapparna, dvs. julklappar som genererar minst dödviktsförluster, följt av andra närstående, vänner och syskon. Mor- och farföräldrar samt mostrar/morbröder och fastrar/farbröder ger julklappar som generar störst dödviktsförluster. Personer i recipientens närhet (sociala och åldersmässiga) tenderar således ha bättre information om hennes preferenser vilket på så sätt minskar inkongruensen mellan recipientens pekuniära värdering av julklappar och det pris givaren betalat för julklappen. Åter till Karl-Bertils julafton där hans mor under aftonen får ett illavarslande telefonsamtal från faster Märta som otåligt frågar om julklappen bestående av en handmålad porslinstallrik skickad via posten kommit fram. Innan Karl-Bertil säger som det är och berättar att han givit faster Märtas tallrik till en fattig ter sig Karl-Bertils fader spontant lättad över att de slapp se tallriken vilket överensstämmer med Waldfogels upptäckt att gåvor från personer utanför recipientens sociala närhet tenderar att vara mindre effektiva. Att fadern efter han fått reda på Karl-Bertils handling fylls av julilska reflekterar snarare faderns syn på rättvisa och bör inte blandas ihop med hans värdering av den handmålade porslinstallriken. Att paketen som Karl-Bertil omfördelar är förmögenhetstransförreringar från en givare till en recipient via en tredje part (i detta fall Posten) kan indikera att givaren och mottagaren inte befinner sig i samma geografiska område vilket i sin tur kan tolkas som att givaren och recipienten inte direkt står varandra nära varandra i den meningen att givaren lika gärna kunnat överlämna julklappen själv. Detta faktum pekar på att julklapparna genererat dödviktsförluster approximativt i storleksord-

ningen en tredjedel av värdet om de hade levererats till utsatt recipient. Innebär detta att Karl-Bertil ur en nationalekonomisk synvinkel gjort en effektivitetsfrämjande julaftonsgärning? Givet att det sentimentala värdet gåvan bringar bortses från torde svaret vara nej, snarare tvärtom. Hade slumkvarterens invånare istället fått kontanter av Karl-Bertil är det föga troligt att de för pengarna köpt varor som en randig sidenslips, en tennstickstavla med Bodens fästning på eller Les Mots av Jean-Paul Sartre på originalspråk. Dödviktsförlusterna som nu uppstår torde således vara ännu större än om julklapparna kommit fram till den adresserade recipienten. Däremot ter sig glädjen bland slumkvarterens invånare i de flesta fall överstiga nivån av besvikelse bland överklassen som förlorat sina julklappar vilket tyder på att relativt fattiga invånare får större marginalnytta av en julklapp än de människor som redan fått en massa julklappar. Karl-Bertil verkar minst sagt ha bidragit till ökad julglädje i Stockholms slumkvarter i och med hans vikarierande jultomteinsats där han fördelade julklapparna så att de bringade största möjliga lycka åt största möjliga mängd människor – helt i enlighet med det utilitaristiska tänkandet. Avslutningsvis kan vi konstatera att Karl-Bertil Jonssons handling att ta julklappar från de rika för att ge till de fattiga genererade onödigt stora dödviktsförluster som utan Karl-Bertils ingripande hade kunnat minimeras. Karl-Bertil har dock enligt ett utilitaristiskt perspektiv handlat helt korrekt men huruvida handlingen var rättvis eller inte beror helt på vilket synsätt man har – Karl-Bertils fars initiala reaktion påminde snarare om Robert Nozicks syn på rättvisa. Ett tips för att undvika dödviktsförluster vid framtida julklappsutdelningar är att endast ge kontanter till varandra, men hur juligt det framstår som är en helt annan fråga. Effektivt är det i alla fall.

TEXT Erik Berggren BILD Pennfilm Studio, 2012

r


KRÖNIKA

Apokalyptisk paranoia - Varför denna fascination? För de entusiastiska apokalypsturisterna i byn Bugarach lär det uteblivna spektaklet ha varit en besvikelse. Det var denna sydfranska håla, omgiven av ett fredligt berglandskap, som Mayacivilisationen för några tusen år sedan pekade ut som ögat i stormen för världens undergång. När meteoriterna, supertsunamin eller solens eldhav (eller kanske alla tre) väl skulle förinta jorden var endast detta ”village pittoresque” predestinerat att överleva som planetens sista skärva. Trots apokalypspilgrimernas förväntningar blev den 21 december 2012 inte så historisk som de kanske hade hoppats. Sannolikt kommer detta datum inte vara det sista i serien, eftersom vi människor ständigt fortsätter att göra förutsägelser om den slutliga nedräkningen. Frågan är bara varför vi inte kan acceptera att livet inte tar slut på ett mera konventionellt sätt. Vad är det som gör att vi fortsätter fascineras av domedagstanken? Kanske kan vårt djupaste djuriska psyke avslöja någonting, kanske gömmer sig någonting i vår kultur; vårt DNA? Svaret går onekligen att hitta i vilka vi är och hur vi betraktar oss själva. Historiskt sett har domedagstanken alltid varit en central del av vår existens. Redan innan påvens missionärer predikade den kristna läran fanns tron på domedagen med som en central del i vår vardag. Asatron rymde många förutsägelser om hur fimbulvintern (en mycket utdragen vinter) skulle inleda början av Ragnarök – världens undergång i form av ett stort slag mellan gudarna och jättarna. Den katolska kyrkans framryckningar i Skandinavien gjorde heller inte slut på tjatet om jordens kollaps. Istället predikade de katolska missionärerna om hur Gud en dag skulle förinta jorden och döma alla syndare som inte följde hans ord, medan de utvalda skulle få leva i det Nya Jerusalem som enbart fanns till för de mest troende. Denna domedag inleds således av att Gud först förintar jorden genom att skicka änglar och odjur som symboliserar kampen mellan det goda och det onda, för att sedan till och med ställa de döda inför rätta. Genom alla århundraden har detta basunerats ut till våra medeltida förfäder; att världens ände en dag är förestående och att det då gäller att vara fri från synder.

Något som med andra ord innebar att man skulle tjäna kyrkan genom att bland annat betala tiondet och lyssna på prästen. Fascinationen för apokalypsen kan således vara lika gammal som mänskligheten i sig. Frågan är bara hur vissa fortfarande, i vår upplysta värld, kan tro att morgondagens soluppgång kan vara den sista. De flesta av oss brukar inte ta domedagsprofeterna på allvar – och med rätta, men finns det ingenting som ger de uppbackning överhuvudtaget? Nja, möjligtvis finns det en del argument att hitta inom filosofin. Vårt mänskliga tankegods grundar sig nämligen på en tes att det mesta har en början och ett slut. Vissa kan hävda att någon morgondag måste vara den sista och varför skulle denna dag inte inträffa precis imorgon. Rent filosofiskt skulle en fiktiv meteorit i ljusets

Rent filosofiskt skulle en fiktiv meteorit i ljusets hastighet kunna splittra världen vilken dag som helst även om det statistiskt sett är ganska osannolikt. hastighet kunna splittra världen vilken dag som helst även om det statistiskt sett är ganska osannolikt. Domedagsprofeter kan dessutom hitta uppbackning för sina teorier i att världen redan upplevt en närmast total utplåning av allt liv på jorden. För även om syndafloden sannolikt aldrig nådde högre än Slottsbacken, så har meteoritregnet faktiskt inträffat. Detta skedde när dinosaurierna gick under för miljoner år sedan, något som en och annan professor på Ångströms nog kan vittna om. Utifrån ett cykliskt perspektiv kan man därmed hävda att allt liv tar slut någon gång och att morgondagen som detta sker någon gång måste inträffa. Denna filosofiska tankelek förser inte bara mänskligheten med apokalypsteorierna intellektuellt. Till stora delar är själva domedagstänket i mångt och mycket ett

inneboende särdrag hos människan. Rädslan beskrivs med rätta som en av människans starkaste drivkrafter. Just rädslan inför framtiden, utveckling och det okända är elementära delar av detta och ger mänskligheten apokalypsbesatthett ytterligare en injektion. Inte nog med det. Fåfänga är ett annat särdrag (och någonting som kan stå en dyrt på domedagen) som tvingar oss till tankeexperimentet. För i vår egocentriska natur kanske vi har svårt att acceptera att världen även fortsätter när vi väl blir pinade i Skärselden. Apokalyptiska idéer om att alla går i graven samtidigt som en själv kanske till och med ger lite tröst. Det är ju en ganska tråkig tanke att folk fortfarande kommer att fira Valborg, äta nationslunch och gå ut på Stocken när vi är borta och de har glömt oss för länge, länge sedan. Man vill ju helst att allt bara går under när man dör själv, så att man slipper missa någonting av fortsättningen på kalaset! Vår fascination och besatthet är mot bakgrund av allt som nämnts tidigare ganska egendomlig, men det kanske förklarar varför vi gör vissa saker. Det kan möjligtvis förklara varför folk (jag är inte heller oskyldig) fortsätter köpa SF-biobiljetter till genomklyschiga apokalypsfilmer som ”2012” och ”Knowing”. Det finner även uppbackning i hysterin kring hur ett svart hål för en tid tillbaka skulle sluka hela världen med början i CERNs partikelaccelerator i Schweiz. Ja, så i efterhand kan man sucka åt saken och faktum är att, trots mänsklighetens tro på den stundande undergången, så har den fortfarande aldrig inträffat. Det kanske är bäst att vi helt enkelt accepterar att världen nog kommer finnas kvar efter vår död också. Kanske ska vi också ställa andra domedagsliknande profetior i samma ljus. Man kan fråga sig om till exempel debatten om klimatförändringarna till viss del avslöjar symptom av vår apokalyptiska paranoia. Den kanske bara är en del i det långa ledet av oändliga domedagsteorier som kommer och går. Hursomhelst, det kanske man ska grubbla om någon annan gång. När världen går under får framtiden utvisa.

TEXT Niels Groenewegen

r 11


- Handelsministern om snuset och EU

12

INTERVJU

Ewa Bjรถrling


INTERVJU

Du har gjort minst sagt skarpa uttalanden mot Eus tobaksdirektiv den senaste tiden, hur kommer de sig att snuset är en så viktig fråga? Ewa: Det är en viktig fråga för Sverige eftersom vi har ett tydligt mandat ifrån en stor majoritet i riksdagen att regeringen ska driva frågan om att häva förbudet mot svenskt snus på EU:s inre marknad och jag driver frågan utifrån rättviseprincipen: varför ska det svenska snuset vara mobbat när det får florera andra tobaksprodukter fritt. Erik: Tänker du på till exempel cigaretter eller tuggtobak? Ewa: Du har ju andra former av snus, andra former av oral tobak och det får ju finnas på EU:s inre marknad så varför ska det svenska snuset inte få göra det? Det är konkurrensneutralitet helt enkelt. Tror du att snuset skulle bli en exportsuccé om det fick handlas fritt inom EU? Ewa: Det är väldigt svårt att säga, den frågan får man ställa till industrin. Men däremot så sa ju ( Donneborgs?) till oss när vi hade möte att de var rädda för att det skulle bli en ”mass-product”. Men det står för dem så att säga. Det är inte jag som har sagt det. (Skratt) Vilka egenskaper är viktiga att ha som handelsminister? Då tänker jag främst i olika förhandlingslägen. Ewa: Framför allt att man får inse att om ska nå någonstans i förhandlingar kommer man alltid få göra kompromisser och även om vi i princip alltid driver de svenska förslagen så handlar det ibland också om att ge sig en liten bit i sina egna förslag till förmån för någonting som är bra för hela EU och det där kanske inte alltid andra har samma uppfattningar som hemma i Sverige om varför blev det inte blev exakt så som vi ville. I en förhandling måste man alltid vara beredd att kompromissa. Och sen skadar väl inte lite humor (skratt). Hur främjar man svensk handel i korrupta stater? Hur anpassar man sig? Till exempel senaste Telia-Soneraskandalen i Uzbekistan. Ewa: Vi har ju sagt att ett socialt ansvarstagande där korruption då är en viktig del att bekämpa och då har vi sagt att det ska vara företagsägt och företagsdrivet. Det är

ju upp till företagen själva också att visa ansvar och det tycker jag att många av de svenska företagen gör idag. Det är också så att fler och fler inser vikten av att visa socialt ansvarstagande för att stärka sina varumärken. Det tycker jag man ser en stor skillnad på här under de dryga fem år jag har varit handelsminister. Men naturligtvis går det också alltid att vara vaksam, framförallt i länder där det är svår korruption. Du kom in i politiken sent. Fanns det i dina tankar att du skulle få en så viktig post redan efter nio år? Ewa: Nej, det tror inte jag att man tänker så man är bara ödmjuk, stolt och glad över att få en sådan fråga. Det är ju inte därför man börjar i politiken. Men jag praoade faktiskt på Moderaterna när jag var fjorton år. Många politiker både anklagas och hyllas för att ha svikit sina ungdomsideal. Hur känner du att det här passar in på dig? Ewa: Ungdomsidealen?

Ewa: Och sedan dess så har jag faktiskt alltid röstat moderat så jag tycker inte att jag har svikit några ideal. Eller jag fick ju inte rösta när jag var fjorton men sedan jag fick det så har jag faktiskt alltid röstat moderat. I alla val, alltid. Sen kan man ha tyckt i varierande grad, naturligtvis, att en eller annan fråga kanske inte var det som man exakt intresserade sig för mest för alla är vi ju tänkande människor. Men jag har alltid gått efter ideologin. Erik: Ja men tycker du att, jag menar att från början kanske man hade starkare, vad ska man säga, ideologiska värderingar – eller det är också fel att säga – men jag tänker till exempel på att det florerar en del – i och för sig rätt humoristiska – klipp på Anders Borg när han var ung och företrädde en väldigt nyliberal ståndpunkt men han verkar ha släppt det lite nu. Ewa: Ja men det handlar ju om att också ta ansvar för Sverige, att vi är en koalitionsregering och att vi lever i verkligheten och därmed också behöver ha förslag som fungerar för många människor.

Erik: Yes. Ewa: Som jag sa till dig så praoade jag på Moderaterna när jag var fjorton år och det får man väl kalla ungdom eller? Erik: Ja det får man väl göra, haha.

TEXT Erik Brorson BILD Emilia Öije, pressbild

r

13


MAT

Matredaktionen

- Humoralpatologi samma sak som gastronomisk kemi

Humoralpatologi – ett ord du aldrig trodde du skulle läsa i en matspalt. Kort beskrivet var det den rådande medicinska inriktningen i Europa från antiken fram till och med upplysningen och vetenskapsvurmandet i slutet av 1700-talet. Humoralpatologin tar sitt avstamp någonstans i den Aristoteliska elementsläran där luft, eld, jord och vatten utgör de fyra grundläggande elementen. Kombinerar man två av dessa element kan man få fram en egenskap. Varmt, torrt, kallt och blött, de fyra egenskaperna representeras i sin tur av en kroppsvätska som i rätt balans med de andra vätskorna ger en person bra hälsa. De fyra vätskorna har riktigt tilltalande namn som slem, gul galla, svart galla samt

14

det lite mer vardagliga blod. Om de olika vätskorna hamnar i obalans tar det sig olika uttryck hos en person, man kan exempelvis bli kolerisk, melankolisk, flegmatisk eller sangvinisk. Kontentan är att balans är bra, obalans är direkt skadligt. Var ska då denna förlegade läkekonst föra oss när det kommer till rent köksliga resonemang? Givetvis är beståndsdelar, eller som vi väljer att kalla det ingredienser och balans nyckelorden. En av de fundamentala delarna av att kombinera en fabulös måltid är att hålla någon form av balans på tallriken, foie gras, oavsett hur gott det är inte så tilltalande om man skulle tvingas äta flera kilo utan tillbehör, en liten bit på en kraftigt smörstekt baguettebit däremot är en gast-

ronomisk motsvarighet till nirvana. Likaså är det väldigt få som går igång och börjar sava i munnen av enbart en stor bit kött, det krävs lite potatis och kanske en grönsak till för att vi ska uppfatta måltiden som balanserad och inte överdrivet proteinrik. Hänger ni fortfarande med i resonemanget kära läsare? Utmärkt, vi tar det ett steg längre och bryter ner beståndsdelarna. Inom modern matlagning eller som det lite häftigt heter på engelska ”modernist cooking” så är det för tillfället hysteriskt trendigt att laga minimalistisk och molekylär mat. Poängen är att man bryter ner råvarorna till någon form av molekylär nivå (eller atomnivå, vi är inga fyskier även om vi har förvånansvärt god fysik) och sedan extraherar smakerna och på så sätt


kan få lite skum eller pulver att smaka som ungefär vad som helst, barrskog, rök eller kanske skosula, inga smaker är omöjliga. En av de ledande personerna inom den här utvecklingen är Ferran Adrià, han var under lång tid kökschef på restaurangen El Bulli men har sedan december 2011 helt fokuserat på sin gastronomiska akademi där han med sina lärlingar försöker att hitta på nya saker man kan äta, eller snarare kanske smaksätta med och sätt att servera dessa på. Givetvis är det spännande med den här typen av progressiv matlagning, den är lite som Pink Floyd var på 60-talets musikscen, svår att greppa och inte till för alla. Det är inte heller någon form av vardagsmat utan är kanske snarare att betrakta som oerhört avantgardistisk konst, visst är Salvador Dáli en fantastisk konstnär som har producerat helt fantastiska surrealistiska målningar, däremot gör de sig betydligt bättre på galleri eller på ett museum än vad de gör sig på vardagsrumsväggen. Med det sagt ska vi försöka summera och knyta an till inledningen, om humoralpatologerna anser att kroppsvätskorna ska vara i balans för att vi ska kunna betraktas som hälsosamma så är den molekylära matlagningen så långt från i balans som man kan komma. Ni som minns Matredaktionens besök på den Gyldene Freden minns kanske även kökschefens bevingade ord om att man kan äta vitmossa och tycka att det smakar jävligt mycket skog, men ingen kan äta det och tycka att det är gott. Som matintresserad kan man givetvis finna intresse i att äta ett skum med smak av kanadensisk oljesand eller kanske en klar vätska med smak av fermenderad enhörning men det innebär inte att det är något vi vill äta till vardags. Ferran Adrià tycker själv att man ska kunna betraktas som konst och i det här fallet är vi benägna att hålla med, att den kemiskt uppbyggda och laboratorieprocessade maten finns är säkert jättebra utav någon outgrundlig anledning men vi ser hellre en tallrik balanserad av lite protein, kolhydrat, grädde och smör, givetvis serverat med den mystiska qvinta essentia, ett gott vin.

TEXT Carl Hygrell, Astrid Lindberg, Carl Scharin Tengberg & Filippa Strandänger BILD Kerstin Holmstedt

r


INTERVJU

Mitt kaos – Mitt liv

- Entreprenören Micke Löfdahl berättar Micke Löfdahls liv är inte unikt. Men de liknar heller inte de flesta andras. Med en otrolig livshistoria som blivit en starkt berörande och uppskattad föreläsning bland så väl unga som gamla har han vidare kommit att bli en framgångsrik entreprenör med idéer, drömmar och planer som slåss om att få bli verklighet. ”Även den fulaste ankungen värper guldägg” säger Micke med ett leende när jag kliver in på hans kontor. Det är grejer över allt. I fönstret står en julstjärna tillsammans med en kaffekopp. Där finns också tidningsurklipp, en mobiltelefon med en uppdaterad Instagram-bild på mat samt en bunt orderbekräftelser. I soffan delar jag plats med nycklar, brandmanskläder, en gitarr och lådor med böcker. Uppe på hyllan trängs kuvertbuntar med en Star Wars-kalender, små ljuslyktor och en miniräknare. En Oscarstatyett i miniatyr tittar ut över ett täckt skrivbord. Jag hinner bland annat observera en surfplatta, chokladkalender, träningstidning samt broschyrer med texten

16

”100 000 barn far illa i skolan varje år, 200 000 barn i hemmet”. Han märker hur jag nyfiket ser mig omkring och säger: - Välkommen till mitt kaos. Det här är mitt liv. Micke växte upp i en liten by utanför Tärnaby i Västerbotten. Hans uppväxt var inte lätt. Familjen hade inte särskilt gått ställt och när den varma och glada första delen av månaden byttes mot det kalla slutet var alkoholen och hans far inte långt borta att visa vem som bestämde. Micke, hans bror och hans mor utsattes ofta för slag, sparkar och hemska spratt hans far spelade dem. - Han kunde göra oss väldigt hårt illa men vi vågade aldrig visa att det gjorde ont. Han påminde oss alltid om att ”en jägare gråter inte” medan han tvättade såren. Ibland kunde han skjuta några skott i källaren, kleta in sig i ketchup och kravla upp för trappan och låtsats dö framför våra ögon. Ibland tog han in kaniner han glatt skar halsen av medan vi tvingades se på. Han spelade oss alltid hemska spratt. Ibland gick

han bara därifrån som inget hänt och ibland skrattade han och gav oss en klubba efteråt. Det var inte bara hemma Micke hade det tufft. Han utsattes för grov psykisk som fysisk mobbing genom hela skoltiden. Av eleverna fick han höra att ”han var ingen” och att om han någonsin skulle få för sig det skulle de slå ihjäl honom. Av lärarna fick han ofta veta att han gjorde fel, att han var ett typiskt problembarn. - Jag kunde såklart inte sitta still under lektionerna. Det var inte för att jag hade ”myror i brallan” som min lärare påstod utan jag visste att de varje rast skulle utsätta mig för något. Jag var nervös och livrädd jämt, höll alltid koll på klockan. Var det inte att trycka ned mitt huvud i toalettstolen och sedan spola eller ha sönder något jag gjort var det något annat. Varje rast, varje dag. Med en hård uppväxt och stor respekt för pengar började Micke redan i tidig ålder att tänka ut sätt att tjäna pengar på. Var det inte säsong för hjortron kunde man alltid


INTERVJU

fiska och sälja sin fångst till grannarna. Tyvärr gick det inte särskilt bra att spara de små ihoptjänade pengarna. - I slutet på månaderna kom ofta min far och bad att få låna pengar till vad han sa var mat och tidningar. Någon mat fick jag inte se och jag fick aldrig mina pengar tillbaka. Åren gick och under sista året på gymnasiet drömde Micke om ett eget boxnings gym dit ungdomar skulle kunna gå och träna. Hans dröm slog inte in men istället lyckades han skaffa en hel del sponsorer till sin egen boxningskarriär. Men med boxningen kom också våldet. Han började slåss på fritiden och tillsammans med sin bästa vän intog de nattens bakgator och gränder. - Jag är inte stolt över det jag gjorde. Men just då kändes det som de enda som fick mig att fortsätta leva. Efter alla år av misshandel, övergrepp och mobbning blev det mitt sätt att ge tillbaka. Jag gjorde mycket dumt för att överleva och det var inte många smarta val. De fanns till och med de som betalade mig för att jag skulle spöa på folk. Men jag brydde mig inte. Det var ju folk som behövde mig till något. Folk som för första gången sa att jag var bra. Efter att ha förlorat sin flickvän i en bilolycka och sin bästa vän i ett knivslagsmål kom till slut chansen till vändning. Micke bestämde sig under en filmkväll med några vänner för att skriva en teater. En teater som skulle beröra, fånga och uppröra människor. Föreställningen fick namnet ”De Kallade Honom Ingen” och blev en succé. I tidningar kunde man läsa ”Trollbindande”, ”Engagerande teater” och ”Lyckad satsning på teater”. - Jag kände direkt att det var rätt att stå på scen. Jag kände mig hemma. Det var som

Han har jobbat som skådespelare, regissör, producent, författare, nakenmodell, handledare på skola, säljchef, bärplockare, illustratör, musiker, ståuppkomiker, föreläsare och VD för det växande företag vi sitter på idag.

när man blir kär. Pang säger det och man vet direkt att det är rätt. Min historia höll måttet. Publiken strömmade till och mellan 2001 och 2003 fick jag privilegiet att försörja mig som skådespelare. Att Micke hade talang för att skriva och stå på scen hade nu inte undgått många. Efter 11e september- katastrofen skrev Micke en dikt för att hedra offren. Han skickade in sin dikt och ett par månader senare valde ett amerikanskt bolag att publicera dikten i boken ”Under a quicksilver moon”. Några år senare släpptes Mickes första bok ”Under änglarnas vingar” som kom att säljas i 12 000 exemplar. Jag fick chansen att kika lite i boken under intervjun men ganska snart tittade jag fundersamt upp mot Micke. - Ja jag vet. Den är skriven med medvetna stavfel och en icke korrekt svenska på vissa ställen. Tänk om en ungdom med dyslexi skulle läsa den och upptäcka mina fel. Förstå vad det skulle stärka den personen och få den att tänka ”kan han, kan jag”. Sex år har gått sedan den första boken gavs ut. Mycket har hänt sen dess. Efter att ha blivit påkörd, rånad och lämnad för att dö sa läkarna att han förmodligen aldrig skulle kunna gå igen. - Jag blev fly förbannad när läkaren sa till mig att jag inte skulle kunna gå igen. Jag svarade att ”Vem fan är du att bestämma det?”. Jag bestämde mig. Jag skulle visst gå igen. Idag kan Micke både gå och springa men han har smärtor i knäna, ryggen och bröstet. Han har tappat känseln för varmt och kallt i händerna och får ofta besöka läkare för rutinkoller. Mickes liv är som han själv säger det ”inte unikt”. Men det liknar inte heller många andras. Han har blivit en riktig entreprenör med hundratals idéer som slåss om att få bli verklighet. Han har jobbat som skådespelare, regissör, producent, författare, nakenmodell, handledare på skola, säljchef, bärplockare, illustratör, musiker, ståuppkomiker, föreläsare och VD för det växande företag vi sitter på idag. - Att försöka finns inte. Det handlar om att göra eller inte göra. Kärlek, jobb, skola och ja hela livet går ut på det. Det finns ingen som sätter stop. Att inte lyckas handlar inte om att man inte försökt tillräckligt. Det handlar om att man inte sett sin egen potential. För mig handlar entreprenörskapet om nyfikenhet. Jag tänker alltid ”hur kan jag göra något av det här?”.

I soffan delar jag plats med Mickes nya bok ”Det gråtande barnet”. På skrivbordet ligger planeringar inför en sista föreställningsturné 2013. Den är fullproppad och jag ställer Micke frågan om han aldrig blir nöjd? Om han någonsin kommer få slut på idéer och annat som driver honom framåt? Han tittar på mig, tar upp gitarren och säger innan han drar av en egenskriven låt: - Jag söker den perfekta föreställningen och den kommer att komma. Hela livet har jag på ett eller annat sätt kombinerat underhållning med försäljning. Jag är ingen vanlig föreläsare. Jag är en entreprenör, en entertainer. Men jag kommer aldrig att sluta. Det finns en plan med allt. Ett på många sätt otroligt liv bakom sig. Planer på framtiden finns. Miljoner prylar på sitt kontor. Men vad gör väl det? Det är hans kaos. Det är hans liv.

TEXT Frida Fjellstedt BILD Pressbild

r

Vill du inspireras och lyssna på föreställningen De Kallade Honom Ingen? Den 25 februari besöker Micke Löfdahl Fyrishov i Uppsala. Topsell AB lottar i samarbete med Reversen ut 10 biljetter. Fem vinnare får två biljetter var. Det enda du behöver göra är att maila namn, telefonnummer och en dröm du haft eller har till frida@cjml.se senast fredagen den 15 februari.

17


UTBILDNING

Utbildningsspalten - Dags att vara taktisk

Vår utbildning är bland den vanligaste i Sverige och varje år examineras runt 6000 ekonomer vilket ni säkert hört flera gånger förut. Att arbetsmarknaden inte ser så ljus ut är det svårt att undgå men det innebär inte att det är omöjligt att få jobb och att man ska tappa hoppet. Snarare tvärtom! Men innan jag går in på vad man som ekonom måste tänka på kan det vara intressant att göra en benchmark över hur det ser ut för andra studenter i Uppsala som valt andra utbildningar än ekonomi. Först och främst kan man konstatera att alla utbildningar har sina för- och nackdelar och studenterna brottas med olika svårigheter. I det följande tänkte jag därför kort analysera tre andra utbildningar som man kunde valt istället för att studera ekonomi. Den första studentgruppen att gå under luppen är de som alla tycks eftertrakta mest: läkarna. För att komma in på utbildningen måste du ha toppbetyg i gymnasiet och när du väl är inne måste du offra ett decennium av ditt liv åt förberedelser innan du får arbeta ”på riktigt”. När man efter runt 5 års studier ska söka sin AT-tjänst ser

18

allas CV i princip identiska ut; ”avklarad femårig läkarutbildning i Uppsala” och det är inga större svårigheter att få sin praktikplats tillsatt. Deras största svårighet är alltså att först komma in på utbildningen och därefter att orka hålla ut i oändligheter innan man får jobba. ”Särskilda meriter” är inget man som läkare riktigt behöver prioritera på sitt CV eftersom få har haft möjligheten att sommarjobba som kirurg eller ortoped som 20-årig student med endast gymnasieutbildning. Jurister har det ungefär lika svårt att komma in på utbildningen som vi ekonomer, men när de väl är inne väntar en helt annan verklighet än den vi har. Betygshets är ett faktum och även om konkurrensen är ungefär lika hård som i vår arbetsmarknad så differentierar man sig huvudsakligen genom sina betyg. Att efter avslutad examen inte kunna landa ett juristjobb eftersom man haft medelmåttiga betyg är nog inget man vill uppleva i första taget. Annorlunda är det för teknologerna. Nördarna tar här revansch genom att vara så eftertraktade på marknaden att

varken höga betyg krävs för att komma in, inga särskilda meriter krävs vid sidan av studierna och det räcker att glida igenom utbildningen med godkända betyg för att få en tjänst efter utbildningen. Kul för dem kan man tycka. Problemet är att även om man kanske inte tänker på det så är det teknologerna som är en av våra största konkurrenter. För att exempelvis bli managementkonsult eller CFO är det bara en fördel att vara teknolog och många tar även en dubbelexamen i företagsekonomi för att bli särskilt attraktiva på arbetsmarknaden. Det är enklare att lära en teknolog ekonomi på arbetsplatsen än att lära en ekonom avancerad matematik. Den enda

Som ekonomstudenter är vår största utmaning inte att klara av en svår utbildning, utan snarare att bygga vårt CV.


UTBILDNING

riktiga nackdelen med att vara teknolog är, förutom klasser med 90 procent män, att utbildningen faktiskt är svår. Att det även existerar blandutbildningar såsom industriell ekonomi gör inte vår situation enklare. Med nära 30 universitet och högskolor som undervisar i ekonomi har vi som jag i tidigare nummer av Reversen skrivit åtminstone fördelen av att vara bland de högst rankade i landet, men detta räcker inte. Allt fler företag kräver att man har en masterutbildning för att differentiera sig och som ekonomstudenter är vår största utmaning inte att klara av en svår utbildning, utan snarare att bygga vårt CV. Ideellt engagemang, extrajobb vid sidan av studierna, dubbelexamen, utlandserfarenhet och höga betyg. Samtliga är faktorer som företag eftertraktar men ofta räcker det inte med att ha endast en av dessa, utan snarare en kombination av flera. Kraven kan skilja sig beroende på med vad man vill jobba med så det är viktigt att redan tidigt i utbildningen veta om vad som efterfrågas av just ditt drömyrke. Tiden på Ekonomikum går extremt fort och om man inte börjar direkt kan det vara för sent. Eftersom det kan vara svårt att veta vad man vill göra i framtiden och man lätt kan tänkas ändra sig under utbildningens gång vill jag slå ett slag för att redan från början fokusera på betygen eftersom dessa både är urvalskriterium för ett antal yrken, internships

Eftersom vår utbildning gör oss till akademiker är det bland annat vår studentförening som får hjälpa oss att bli praktiker. och traineetjänster men också det som kan avgöra om du ska komma in på din masterutbildning eller få åka på utlandsstudier. En annan sak som är viktig är att delta på casetävlingar och lära sig att lösa verklighetsbaserade problem. Detta ger dig utöver goda kontakter med företagsrepresentanter även en förberedelse inför och inblick i vad yrket innebär. Något som jag inte visste som förstaårsstudent är att flera företag även har caseintervjuer där man antingen ensam eller tillsammans med någon måste lösa ett case redan på intervjun för att bevisa att man är rätt person för jobbet. För ungefär ett år sedan skrev det förra ordföranderiet en artikel om vikten av att vara taktisk. Jag hoppas att jag genom denna korta text lyckats förmedla samma budskap till er och att ni redan nu börjar förbereda er inför att möta er framtid efter studierna. En av de största skillnaderna mellan studenter på Handels och i Uppsala

är att de i Stockholm har detta fokus redan finns från dag ett och att man kontinuerligt förbättrar sitt CV genom utbildningen. Kurslitteraturen är inte avsevärt skild från vår och i princip får vi samma akademiska kunskap. Medvetenheten om vad som krävs för att få toppjobbet efter utbildningen och en kontinuerlig förberedelse för att nå dit är dock något som skiljer lärosätena åt. Eftersom vår utbildning gör oss till akademiker är det bland annat vår studentförening som får hjälpa oss att bli praktiker. Ta därför chansen att utnyttja Uppsalaekonomerna som ett led i att nå dit du vill för till skillnad från läkarna, juristerna och teknologerna är vår stora utmaning att bygga vårt personliga varumärke, marknadsföra oss själva och slutligen vara förberedda att visa att vi ekonomer faktiskt är vad företagen behöver.

TEXT David Sucasas Gottfridson

r

Vice ordförande med utbildningsansvar, Föreningen Uppsalaekonomerna

BILD University of Denver, 2006 @flickr. com, Upplandsmuseet, 2012 @flickr.com

19


EKONOMI

Gör inte som major Esterhazy - Sätt upp en budget redan idag En skandal som utlöste kaos. En lögn som dramatiskt skakade Frankrike i 10 år och visade hur djupt rotat hat och irrationalitet kan vara. Det hela började inte påfallande dramatiskt. Den 20 juli 1894 har en man ekonomiska problem och tar till lite vågade åtgärder för få sitt på det torra. Greve Ferdinand Walsin-Esterhazy var major i den franska armén under slutet av 1800-talet när det politiska spelet mellan Tyskland och Frankrike var synnerligen fult. Hemligheter var guld värt och Esterhazy hade god insyn i det franska krigsministeriet. För att rädda sin usla ekonomi vände han sig till Tysklands militärattaché i Paris, Schwarzkoppen, och började sälja hemlighetsstämplade dokument till Tyskland. Esterhazy var dock ingen skicklig spion och snart kom det franska kontraspionaget över breven som skickades till Schwarskoppen, men att anklaga Esterhazy, med släktskap med den ungerska adeln, fanns inte på kartan. Det blev istället den i brevet nämnda ”D” som franska kontraspionaget såg som nyckeln i dramat. ”D” hade hållit kontraspionaget upptagen en längre period, efter-

Hur hade historien sett ut om Esterhazy hade lärt sig att arbeta med en privatbudget? som händelsen med att sälja statshemligheter inte var ny, men ”D” verkade ständigt vara med på något hörn. Esterhazys brev var dock skrivet så att man kunde smala sig ner till generalstabsaspiranter. Man var så nära att hitta boven, tänkte man. Låt mig påpeka att antisemitismen alltid var där. Om den inte var institutionaliserad präglade den åtminstone individer av betydande rang i samhället. Syndabockar kunde alltid finnas bland någon i de judiska leden. Chefen för kontraspionaget, Sandherr, kontaktade chefen för det militära transportväsendet, överste Fabre, och de var övertygade om att boven fanns att finna

20

bland stabsaspiranter. Fabres pekfinger fastnade vid namnet tillhörande den ende juden på generalstaben, Alfred Dreyfus. För den antisemitiska falangen inom armén var detta tillfredsställelse av högsta grad. Sandherrs ögon hade länge iakttagit Dreyfus. Att en jude hade fått inträde till generalstaben var en svår chock för många officerare. Sandherr hade redan då lagt in en formell protest till generalstaben för att Dreyfus i egenskap av jude var en säkerhetsrisk, men det var inte förrän nu Sandherr och hans konspiratörer hade något riktigt saftigt att gå på, trots att det överhuvudtaget inte var sant. De franska tidningarna var särskilt hänsynslösa i sitt dömande, redan innan någon blivit fälld för högförräderi. I La Croix kunde man läsa att: ”Dreyfus är agent åt den internationella judendomen, som har beslutat att ruinera det franska folket och tillvälla sig Frankrikes territorier.” Från denna stund framåt fortlöpte en myriad av kaos och lögner, som slutligen fällde Dreyfus och skickade honom för fängelsestraff på den ökända Djävulsön. Efter många, många år av kamp fick Dreyfus upprättelse och återtogs omedel-

bart av franska armén. Rättvisa skipades och de folkmassor som förut skrikit ”död åt juden” skrek nu ”Leve Dreyfus, leve rättvisan”. Medan det slutade gott för Dreyfus levde Esterhazy i exil. Han flydde till England då det visade sig vara svårt att undkomma rättvisan och levde resten av sitt liv i svår fattigdom i Londons slumkvarter. Hur hade historien sett ut om Esterhazy hade lärt sig att arbeta med en privatbudget? Han kanske aldrig skulle behövt ta till drastiska åtgärder för att rädda sitt eget skinn. För vad som började påfallande odramatiskt gav konsekvenser bortom någons fantasi. Kära Uppsalaekonomer, lär av dagens sensmoral: riskera inte att göra en Esterhazy, börja med en privatbudget redan idag så slipper ni slumkvarter i London och en oskyldig mans fängelsestraff på Djälvulsön.

TEXT Isak Roth BILD mattbeckwith, 2010 @flickr.com

r


Patrick, Ekonomi och Finans.

Trainee i Södertälje, Oskarshamn eller Luleå? Scanias Traineeprogram ger dig som ekonom en unik start på karriären. Anställning direkt, ett globalt nätverk, världsledande produkter och fokus på ständiga förbättringar ger dig också en plattform för resten av livet. Karriärvägarna är många, både i Sverige och utomlands, och du har alla möjligheter till en nyckelroll inom företaget. Läs mer om dina möjligheter på vår hemsida eller följ oss på facebook.com/scaniakarriar. Ansök till Scanias Traineeprogram under perioden 28/1 – 24/2, 2013.

Scania. It starts with you. scania.com/trainee


LITTERATUR

The Great Gatsby

- Varför det amerikanska 20-talet fortfarande är aktuellt idag Det glada tjugotalet. The Jazz age. Världen har precis tagit sig ur ett stort krig och det stora landet i väst upplever ett starkt ekonomiskt uppsving. En turbulent tid – full av social förändring men även av alkoholförbud och organiserad brottslighet. En tid som idag mycket få kommer ihåg men som många romantiserar. Det finns en stor mängd populärkultur som behandlar dessa år och då ofta genom ögonen på de utanför lagen – jag har under 2012 fått upp ögonen för och grävt ner mig i HBO-serien Boardwalk Empire där vi följer en korrupt skattmästare i Atlantic City. Det finns också ett flertal litterära verk som både skrevs om och under perioden – därav en utav mina absoluta favoritförfattare, F Scott Fitzgerald. Med berömda verk som The beautiful

Romanen är väldigt mångfacetterad och behandlar bland annat ämnen som klassklyftor, dekadens, den amerikanska drömmen och könsroller under 20-talets USA.

and the damned och Tender is the night men kanske främst The great Gatsby har han gått till historien som en av de bästa amerikanska författarna genom alla tider. Den sistnämnda boken kallas också ofta för ”The great American novel”. The great Gatsby berättar historien om den excentriske och förmögne alkoholsmugglaren Jay Gatsby genom bokens berättare Nicholas ”Nick” Carraway. Romanen utspelar sig sommaren 1922 efter att Nick flyttat ut till Long Island där han hyr ett mindre hus som ligger granne med Gatsbys magnifika herrgård där han håller stora och överflådiga fester. Under dessa fester samlas en ung och rik elit för att dricka sig fulla på Gatsbys alkohol och dansa. Under dessa fester skvallras det också om värdens mystiska bakgrund – enligt Gatsby själv

22

har han gått på Oxford; på frågor om hur han byggt sin förmögenhet så är det ibland ärvda pengar och ibland ett resultat från bra investeringar. Det är på en av dessa svulstiga fester Nick och Gatsby slutligen också träffas. Trots sitt extravaganta leverne så är Gatsby missnöjd. Nick får reda på varför: Han förälskade sig i en ung flicka innan han for till Europa för att medverka i första världskriget, Daisy (som också är Nicks nästkusin). Daisy älskar fortfarande Gatsby men är gift med bokens mest osympatiske karaktär – Tom Buchanan, en bufflig miljonär med en fäbless för vit makt och polo. Gatsby ber Nick om hjälp att få träffa Daisy än en gång, vilket han slutligen går med på och bjuder in henne på te i sitt hus. Historien fortsätter sedan med att Gatsby och Daisy inleder en kärleksaffär. Det slutar, som man kan tänka sig, inte så väl. Under ett parti i bokens senare hälft försöker Gatsby få Daisy att erkänna sin kärlek för honom och samtidigt avsäga sin kärlek till sin make. Historien slutar sedan i en tragedi för Gatsby. Romanen är väldigt mångfacetterad och behandlar bland annat ämnen som klassklyftor, dekadens, den amerikanska drömmen och könsroller under 20-talets USA. Fascinationen för karaktären Jay Gatsby kommer från hur dels hur han porträtteras från början av Fitzgerald som en man med ett mystiskt förflutet – en intressant och dekadent man som njuter av allt livet har att erbjuda. Men i verklighet är han bara en förälskad man som har dedikerat sitt liv åt att vinna tillbaka en förlorad kärlek. I detta mästerverk ger Fitzgerald även sin syn på den amerikanska drömmen genom just Gatsby. Denna myt om att det inte spelar roll från vilken bakgrund man kommer utan att man helt skapar sin egen identitet. Det visar sig tydligt i hur Gatsby försöker att tillhöra en elit han inte föddes in i, men att det är tydligt i hur skvallret går om hans okända bakgrund – att han blivit rik på skumraskaffärer snarare än genom hårt arbete. Det är också tydligt hur att han genom sin kärlek till Daisy vill gifta sig in överklassen. Frågan är om det är henne eller hennes klass han är kär i. Fitzgerald målar upp de rikas värld som falsk och snedvriden. Som hemskt och någonting att förakta. Bilden gör sig starkast under

bokens avslutande kapitel. Idag är det år 2013, med andra ord är det inte många kvar till bokens hundraårsjubileum. Boken är fortfarande relevant för att den behandlar mänskliga känslor som inte ändrats de senaste hundra åren och knappast kommer att göra det nästa hundra. Inte nog med det (det känns väldigt, väldigt klyschigt att skriva dock) så ger den en kritisk syn på dagens konsumtionssamhälle där du definieras efter vad du tjänar, köper och äger.

TEXT Erik Brorson BILD scatterkeir, 2008 @flickr.com

r


EKONOMI

Goldman Sachs

- Hur ser framtiden ut i världens mest prestigefyllda bank? 1869 skapar Marcus Goldman och Samuel Sachs tillsammans ett företag som ska ägna sig åt finansiell rådgivning. Omedvetet lägger de grunden till vad som under 1900-talet kommer att bli världens kanske mest prestigefyllda finanshus. Efter starten 1869 blev Goldman Sachs & Co snabbt pionjärer inom utfärdandet av obligationer och bolaget börsnoterades 1896. Under de tidiga decennierna av 1900-talet fick dock firman problem då den agerade riskabelt på aktiemarknaden. I samband med börskraschen 1929 var firman nära att gå i konkurs, vilket minskade förtroendet för verksamheten. Strax efter detta skedde ett paradigmskifte inom företaget då den legendariska chefen Sidney Weinberg (senare uppkallad till ”Mr Wall Street”) tog över rodret i företagsledningen. Firman omstrukturerades till en investmentbank (finansiell rådgivning till institutionella kunder). Med Weinberg som ledare återskapade Goldman Sachs ett starkt rykte som en framstående rådgivare på Wall Street, och han var även hjärnan bakom den mytomspunna börsnoteringen av Ford Motor Company 1956. Efter Weinberg tog Gus Levy och senare John Whitehead över ledarskapet vid banken. Den ovan nämnda trion skapade en kontinuitet i kulturen samt strukturen av banken. Exempelvis skapade John Whitehead 14 skrivna principer för att bl.a. förhindra samma förtroende- och identitetskris som firman upplevde 1929. Dessa förhållningsprinciper kom att genomsyra företagsfilosofin på Goldman Sachs nästkommande decennier. Sammanfattningsvis underströk Whiteheads text att kunden alltid skulle komma först och att integritet och ärlighet alltid skulle prioriteras på banken. Den professionalism som identifierade banken attraherade tidigt många duktiga människor och således blev uppfostrandet av stora ledare i världen en del av bankens DNA, ett urval att före detta anställda är: premiärministern i Italien Mauro Monti, Europeiska centralbankschefen Mario Draghi samt Robert Rubin och Henry Paulson finansministrar under Bill Clinton respektive George Bush. Notera även att förre Investorchefen Claes Dahlbäck sitter i dagens styrelse för banken. Med stor framgång finns även en baksida och på de senaste åren har Goldman

Med stor framgång finns även en baksida och på de senaste åren har Goldman Sachs varit inblandad i diverse kontroversiella händelser.

Givetvis kan man föra resonemanget att kundens intresse alltid har åsidosatts av alla spelarna på Wall Street och oavsett huruvida Smiths bok är fullständigt sanningsenlig så kan det konstateras att det är viktigt med kontinuitet i företagskulturen. Hur framtiden för banken kommer att se ut blir svårt att säga, däremot kommer det bli intressant att följa hur det anrika finanshuset navigerar sin verksamhet. * Muppet, gulliga dockor som är med i TV-serien The Muppet Show. Dock är ordet även brittisk slang för

Sachs varit inblandad i diverse kontroversiella händelser. Det som kanske ligger färskast på tapeten är ifrån mars 2012 då derivathandlaren Greg Smith sa upp sig och i samband med detta publicerade en artikel NY Times där han avhandlade hur Goldman Sachs förlorat sin framgångsrika företagskultur som man byggt upp under 1900-talet. T.ex. så beskrev han hur de anställda upprepade gånger kallade sina kunder för Muppets*. Dessutom ska banken rekommenderat sina kunder att köpa produkter som internt ansågs vara dåliga. Smith är även författare av boken: ”Why I Left Goldman Sachs – A Wall Street Story” som går in mer i detalj hur banken under 2000-talet bytte riktning och tappade det kundfokus som länge varit centralt i bankens tankesätt. Enligt Smith skedde denna övergång stegvis under 2000-talet. Dock anser han att då nuvarande VD Lloyd Blankfein tog över 2006 började förändringen träda i kraft på riktigt. Blankfein som steg i leden på banken via tradingverksamheten var inte samma förespråkare av traditionell rådgivning som tidigare VD:ar och började därför strukturera om banken och göra den mer inriktad på handel med olika produkter snarare än den finansiella rådgivning som gjorde banken framgångsrik under 1900-talet. När finanskrisen sedan slog till 2008 var den Amerikanska staten tvungen att rädda många banker inklusive Goldman Sachs för att täcka upp för de risker banken tagit. Goldman Sachs strukturerades då om från en investmentbank till ett s.k. Bank Holding Company, vilket möjliggjorde att man kunde motta pengar räntefritt från staten. Den struktur som Sidney Weinberg, Gus Levy och John Whitehead tillsammans hade skapat, gick då enligt Smith upp i rök.

idiot.

TEXT Wilhelm Börjesson BILD Peter Zoon, 2011 @flickr.com

r

23


KRÖNIKA

Uppsala bucket list

- Vad du borde ha gjort innan du lämnar Uppsala

Vi har alla den Listan. Listan med ett riktigt stort och nästan gigantiskt L. De sakerna du vill göra innan du lämnar Uppsala, Uppsala universitet och det fantastiska studentlivet som Uppsala har att erbjuda. Tyvärr har de sakerna en tendens att glömmas bort tills man står där, ska börja sista terminen och inte ens har gjort hälften av de sakerna som man skulle ha velat göra. Lugn, här kommer några saker som du måste göra, vara delaktig i eller se innan du lämnar Uppsalas trygga vrå. 1. Lambskalle-gasque Den beryktade gasquen som är Gotlands nations kuttersmycke. Dagen börjar med stangstöttning vid lunchtid och på kvällen är det stor fest. Maten som serveras är en halv lambskalle (med öga och tunga) som äts tillsammans med rotmos, Gotlandsdricka och till efterrätt serveras saffranspannkaka. Dock är detta en fest som man går till mätt, du ska alltså gärna ha ätit innan du beger dig till gasquen då en del har svårt att äta maten som serveras. Under själva middagen får man bekanta sig med traditioner, företeelser och sånger som är specifikt från Gotland. Man kan nästan

24

kalla det en stor klicka av svensk ö-kultur a lá Gotland. Spektaklet är nästan alltid fullsatt och i de flesta fall mycket uppskattat där trycket på biljetterna är förvånansvärt högt. En snaps ingår i middagen och det är denna del som är den mest beryktade. Ögat eller linsen ska skäras ut från huvudet, läggas i snapsen och under en bestämd visa tas snapsen ackompanjerat till diverse utrop från middagens gäster. Undertecknad kan intyga att tillställningen är ett måste innan du lämnar Uppsala. Du kommer inte att ångra dig! Glöm inte heller att eftersläppet oftast håller på tills 04 så du har möjlighet att gå på klubb på Gotlands nation och det är inte alla studenter som har gjort det heller! 2. Kasta valfritt objekt från taket på Flogstas höghus Vi har alla hört talas om hur diverse objekt har slängts ned från Flogstas höghus. Saker som, enligt utsaga, har slängts ned från höghusen är bland annat ett kök, TVapparat, telefoner, högtalare och en brinnande soffa. Enligt hörsägen sker de flesta kastningarna i nära anslutning till valborg.

Jag uppmanar verkligen inte dig som nuvarande student och läsare att ta första bästa sak och kasta den hutlöst över tak-kanten! Dock kan det vara intressant att se detta spektakel och vad som egentligen kastas ned från hustaken. Håll dig i nära anslutning till höghusen under valborgshelgen eller ta en uppfriskande promenad någon dag efter valborg. Du kommer antagligen att se ett antal objekt som har kastats ned från hustaken. 3. Kasta ut en TV från ett studentkomplex Även detta är en klassiker som studenter har gjort i urminnes tider. Fördelen med detta är att TV-apparaten kan vara trasig vilket gör att det inte blir några skador som belastar den berörda studentens plånbok. Kan med fördel kombineras med nummer två på listan. 4. Gå på husfest i något studentkomplex Uppsala är fullt av studentkomplex av olika standard, till olika kostnader och med olika typer av studenter i. Exempel på studentkomplex är alla husen vid Triangeln, Studentvägen eller Studentstaden. Triangeln


KRÖNIKA

brukar vanligtvis hålla minst en husfest varje termin. Även detta kan med fördel kombineras med både nummer två och tre på listan. 5. Gå på klubb på Kalmars Nation Vi som antingen pluggar ekonomi, umgås mycket med ekonomer eller på något sätt har någonting att göra med ”släktet” ekonomer har en tendens att ofta gå till samma nationer och samma slags nationer. Ja, självklart är det kul att festa med andra ekonomer. Men det är någonting som inte är en bristvara. Ta en uppfriskande promenad och gå till en nation ett fåtal stenkast från Borgen, nämligen Kalmars nation. Enligt utsago ska de ha klubbar som levererar ”ett jävla ös”, ett bra och svettigt dansgolv samt med studentvänliga priser i baren. Nationen har ofta klubb på helgdagar vilket gör att du som student kan gå på en av klubbkvällarna utan att missa någon torsdag på Stocken eller en tisdag på Snerikes nation. Klubben som, enligt ryktet, ska vara något utöver det vanliga är klubben ”Katushka”. Musik som då spelas är balkan blås, gypsy punk, rysk ska, klezmer och arabiskt. Enligt Kalmar nations hemsida avslutas den tre långa eran av Katushka i vår med en sista klubbkväll. Så passa på och njut av när Kalmar nation levererar! 6. Vara uppe på Ekonomikums takterass Ekonomikum har en takterass som ett fåtal utvalda har tillgång till. Det är lite oklart vilka det är som har tillgång till terassen men jag väljer att kalla dem som har tillgång till terassen för ”den inre cirkeln”. Det

är dit upp som ståltrappan i biblioteket går och som man kan se några få personer ta sig uppför en varm vårdag. Bord och stolar borde finnas uppe på terassen för den som har nyckel och därmed tillgång till taket på Ekonomikum. 7. Åka forsränningen Även detta är en riktig klassiker bland studenter och är nästan alltid med på olika studenters ”att-göra-lista”. Anordnas av Uppsala Teknolog- Naturverkår och därför sker byggandet av flotte oftast ute på Polacksbacken eller nära något annat ställe som har en stor andel teknologstudenter. Efter en snabb titt på Google får du reda på det mesta om forsränningen såsom hur man anmäler sig, vad det innebär, vad som sker i anslutning till forsränningen etc. 8. Gå på Preklin En fest som anordnas för och med läkarstudenter som läser femte terminen på läkarprogrammet vid Uppsala Universitet. Festen betyder att de har avslutat sin grundläggande utbildning i diverse naturvetenskapliga ämnen såsom mikrobiologi och biokemi. Utklädnad är ett måste under själva sittningen och middagarna är ofta väldigt ”icke-Uppsaliensiska” då matkrig, att studenter snor alkohol från personalen och allmänt kaos inte hör till ovanligheterna. Både en middag och ett eftersläpp sker i samband med festen, som brukar innebära ett riktigt och ösigt dansgolv som allt som oftast levererar. Om du inte gillar tillställningen så har du i alla fall fått uppleva när läkarstudenter festar och släpper loss. Det

hör nämligen till ovanligheterna på grund av deras intensiva studier. 9. Faktiskt gå in i Domkyrkan Ja, Uppsala domkyrka är faktiskt öppen för allmänheten! Ett flertal historiskt kända personer ligger begravda i kyrkan såsom Erik den helige, Gustav Wasa och Carl von Linné. Det går att spendera både en och två timmar inne i kyrkan och beundra taket, väggarna och diverse andra intressanta saker. Besöket kan kombineras med att gå på en gudstjänst om du vill ha en extra klick av svensk kyrko-kultur. 10. Gå på bal på slottet På det vackra Uppsala slott hålls ett antal baler varje år och det är många studenters dröm att faktiskt gå på en bal i just slottet. Förra året hade Föreningen Uppsalaekonomerna sin vårbal där och innan dess ägde föreningens jubileumsbal rum i samma lokaler för att fira att föreningen funnits i 40 år. Vem vet, Föreningen Uppsalaekonomerna kanske anordnar ytterligare en bal på slottet inom en nära framtid? Passa i sådana fall på att gå, du vet inte när nästa chans dyker upp!

TEXT Jakob Åkerlund BILD maol, 2007 @flickr.com, Jan Seifert, 2012 @flickr.com

r

25


EKONOMI

Blizzard efter kataklysmen - Skakad men inte körd

”No king rules forever.” lyder en rad ur dialogen från onlinerollspelet World of Warcraft. Repliken åsyftar den odöde kung Arthas, besatt av en demon och vänd mot sitt folk hör han till Warcraftsagans mest älskade och samtidigt sorgliga antagonister. Nog härskar ingen kung för evigt men med sju år på tronen sitter World of Warcraft fortfarande högt över sina konkurrenter. Blizzard Entertainments mastodontprojekt är en framgångssaga som saknar motstycke i branschen men för spelstudion i Irvine, Kalifornien har det varit en svindlande resa fylld av triumfer såväl som hårda motgångar. Resultatet är inte bara en serie omåttligt populära datorspel utan även ett moget företag med en intressant syn på båda sig själva och sina kunder. Trots att mina spelkvällar ersatts av långdragna försök att intensivt stirrande tvinga redovisningsboken till underkastelse tog jag tempen på Blizzard för att se om den gamle spelkungens dagar snart är räknade. Redan i april 2011 hopade sig orosmolnen över Irvine och kvartalsrapporten kastade en skugga över Orch-statyn framför Blizzards huvudkontor. World of Warcraft hade under perioden förlorat 900 000 spelare och med dem drygt 1.3 miljoner dollar i prenumerationsavgifter. Allt eftersom

26

Cataclysm, den tredje expansionen i serien gick mot sin upplösning fortsatte antalet aktiva spelare att dala och periodvis trampade man vatten kring 9 miljoner jämfört med ett rekord på över 12 miljoner prenumeranter. I skrivande stund verkar World of Warcraft befinna sig i en återhämtningsfas där den nyligen släppta fjärde expansionen och en mer självsäker företagsledning fört nytt syre till en spelserie vars respektingivande ålder kräver ömsint vårdnad och en stadig ledande hand. Spelare är ett kinkigt släkte och inte helt lätta att tillfredsställa. Blizzards motgångar

Ramaskriet från de casualspelare som blivit vana vid den enkla spelmekaniken lät inte vänta på sig och Blizzard själva fann sig åter vid rattarna för att skruva ned svårighetsgraden.

kan delvis förklaras med just detta; ställda inför det omöjliga i att göra alla miljoner WoW-spelare nöjda hörde man dem som skrek högst, eller åtminstone postade flest arga inlägg på det officiella webforumet. Under 2010 och den dåvarande expansionen Wrath of the Lich King klagade ett stort antal dedikerade fans på att spelet var för lätt och inte belönade nedlagt arbete. Blizzard, som dittills jobbat just på att göra expansionens innehåll mer lättillgängligt och därmed bredda målgruppen, tog åt sig av den högljudda kritiken och gjorde de inledande kapitlen i nästföljande expansion, Cataclysm, avsevärt svårare. Ramaskriet från de casual-spelare som blivit vana vid den enkla spelmekaniken lät inte vänta på sig och Blizzard själva fann sig åter vid rattarna för att skruva ned svårighetsgraden. Splittringen av spelarbasen i flera läger skadade stämningen och Blizzard, villrådig som en flerbarnsförälder inför sina bråkande små, gav ett svagt intryck vilket underminerade förtroendet ytterligare. I Cataclysms slutskede drabbades därför World of Warcraft av det största antalet avhopp i spelets sjuåriga historia vilket- trots de parallella framgångarna med strategispelet StarCraft 2- blev ett hårt slag för Blizzard, rapporterar Paul Tassi


EKONOMI

till Forbes Magazine. Även Blizzard själva insåg att allt inte stod rätt till med Cataclysm och skriver i sin årsredovisning 2011: “With the launch of World of Warcraft: Cataclysm, the subscriber base reached a new peak at more than 12 million subscribers at 2010. Since that time, the subscriber base has trended downward, and was approximately 10.2 million subscribers at December 31, 2011.” ”Every voice matters” lyder företagets motto och i flera år har man hållit hårt vid det. Seniora Blizzard-anställda håller ständig kontakt med spelarna på den egna plattformen battle.net och det årliga konventet BlizzCon är förrutom en PR-show möjligheten för Blizzard att stärka banden med fansen. Med problemen kring World of Warcraft och dess kräsna spelare i bakhuvudet frågar jag mig om ett företag rent av kan bry sig för mycket om kunders åsikter? För att få svar vände jag mig till Magnus Söderlund, professor på institutionen för marknadsföring och strategi vid Handelshögskolan i Stockholm. Hans forskning berör marknadskommunikation, hur konsumenters lojalitet, attityd och känslor påverkar köpbeteende samt vad som egentligen definierar en nöjd kund. Söderlund påpekar att Blizzards stävan inte är något unikt utan ett exempel på relations-

marknadsföring, ett synsätt som fick sitt uppsving under 90-talet och där dialog med kunderna stod i fokus. ”Rent praktiskt försökte företag åstadkomma en sådan dialog till exempel med öppet hus eller VIP- kvällar- med olika event- för utvalda konsumenter.” konstaterar han. Mycket stor närhet till kunderna kan dock göra företaget mer ont än gott. Söderlund visar på att kunder ofta är konservativa och i sin strävan att göra dem nöjda riskerar företaget att tappa de stora innovationerna ur sikte. Glödlampan, påpekar han, är ett exempel på en världsomvälvande uppfinning som kom till- inte på grund av marknadsundersökningar- utan på grund av att företag inte bara drev med marknadsströmmen. De drev marknaden framåt. Så plötsligt, den 21a oktober under BlizzCon 2011 hände något: När Blizzards vice VD Chris Metzen äntrade scenen på ett fullsatt Anaheim Convention Center för att offentliggöra det senaste kapitlet i Warcraftsagan, Mists of Pandaria, blev han nästan utskrattad. Expansionens vid första anblick lättsamma stil gick inte hem hos fans som drog hånfulla referenser till såväl Pokémon som Kung-fu Panda. Att Metzen då, halvt gråtfärdig, passionerat försvarade expansionen inför flera tusen samlade spelare visade att Blizzard inte längre tänkte avvika från

sin egen utstakade väg. Trots allmänhetens initiala skepsis blev Mists of Pandaria efter release ett välkommet tillskott och Charles Onyett, spelrecensent på IGN.com summerar: “More than anything, Mists [of Pandaria] proves that Blizzard’s venerable MMO* is still one of best around, a mix of breezy questing, top tier class design, and multiple systems to encourage the cutthroat competition that props up the end game.” Med antalet aktiva konton åter på uppgång, en ny expansion och det hemlighetsfulla Project Titan under utveckling, ser framtiden ljus ut för Blizzard- bara de vågar gå hela vägen med sina idéer och fylla rollen som spelbranschens Thomas Edison. Om de lyckas, har Morhaime, Metzen & Co. säkrat sin plats på tronen i flera år framöver. * Massively Multiplayer Online game

TEXT Daniel Leppert BILD SobControllers, 2011 @flickr.com J€RRY, 2010 @flickr.com

r

27


FOTOREPORTAGE

Den gröna ön

- 15 anledningar att besöka Nya Zeeland Med urgamla skogar och med ett landskap som överlevt från förhistorisk tid till idag, är Nya Zeeland med sin praktfulla natur och olika djurarter ett land som sällan gör någon besviken. Landets överväldigande natur appellerar i synnerhet till de aktiva och är således det perfekta landet för friluftsaktiviteter med utgångspunkt från naturen. Kiwisarna som

28

befolkningen i Nya Zeeland kallas, älskar spänning och det är sällan man ser befolkningen stillasittande. Det är därför inte så förvånande att Kiwisarna var de första människorna som hoppade ut över en brusande flod endast iförda ett gummiband som livlina, Bungy Jump. Vare sig man är på jakt efter vykortsliknande vyer, hårresande aktiviteter eller det nästan orörda

landskapet, är detta ett land som definitivt är värt ett besök. Nackdelar då? Ja, möjligtvis de närmare 30 timmarna i restid.

TEXT & BILD Daniel Wiskman

r


29


30


31


UTSKOTTEN

Uppsalaekonomernas utskott - Vill du engagera dig?

Föreningen Uppsalaekonomerna är en ideell studentförening vid Uppsala universitet. Den drivs av och för studenter som studerar ekonomirelaterade ämnen. Ledorden är fritid, framtid och studier. Detta innebär att föreningen gör allt från att anordna roliga fester och förbättra universitetskurser till att hjälpa dig inför arbetsintervjuer. Vill du ha roligt, träffa massor av nya människor, lära dig saker och samtidigt spetsa ditt cv? Ta en titt på föreningens nio utskott. Verkar något intressant? Hör av dig till utskottet av och prata om vad just du kan göra!

Eventutskottet Eventutskottet styr Uppsalaekonomernas alla sociala evenemang, det vill säga allt som gör studentlivet lite roligare! Vi levererar events som till exempel STIL, Gräddgasquen och P3-gasquen. De flesta av oss har även varit i kontakt med Nollningen, alla events under välkomstveckorna arrangeras genom Eventutskottet t. ex. kryssningen och Nollegasquen. Sugen på att prova på att arrangera något med Event eller bara vill veta mer? Hör av dig till oss, kom på nästa möte eller bli vän med vår Facebookgubbe: ”Eventutskottet Uppsalaekonomerna”. Orförande: Petra Nilsson Vice Ordförande: Astrid Lindberg

Möten: Måndagar på udda veckor kl. 16:00 Kontakt: eventutskottet@uppsalaekonomerna.com

Näringslivsutskottet Näringslivsutskottets huvudsakliga uppgift är att vara en länk mellan Föreningen Uppsalaekonomernas medlemmar och näringslivet. Vi vill ge våra medlemmar en möjlighet att få omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken, skapa värdefulla kontakter och vara bättre förberedda när det väl är dags att lämna studierna bakom sig. Våra projekt är av olika slag, allt från lunchföreläsningar till casetävlingar och företagsbesök, men med den gemensamma nämnaren att ge våra medlemmar en bättre kontakt med näringslivet och framtida arbetsgivare. Orförande: Therese Björklund Vice Ordförande: Malin Hallner

Möten: Onsdagar på jämna veckor kl. 15:00 Kontakt: naringslivsutskottet@uppsalaekonomerna.com

Skattmästeriet Skattmästeriet är ett utskott bestående av skattmästare och vice skattmästare. Det är skattmästeriet som har koll på allt som har att göra med föreningens ekonomi, allt från att bokföra och lägga upp föreningsbudget till att fakturera. Är man intresserad av att arbeta som revisor eller vill ha en större förståelse för hur ekonomin fungerar i praktiken är detta utskott perfekt! Orförande: Hanna Schnackenburg Vice Ordförande: Sara Andersson

Möten: Inga utskottsmöten Kontakt: skatt@uppsalaekonomerna.com

PR|Media PR-Medias uppgift är att marknadsföra föreningens samtliga projekt. Detta gör vi med hjälp av kreativa och strategiska metoder. Medlemmar i PR-Mediautskottet får möjlighet att utforska och utveckla deras intresse inom marknadsföring genom att arbeta i projektform med övriga utskott. Utskottet erbjuder även möjlighet till utbildning inom Adobe Photoshop, InDesign, fotografering och filmning. Orförande: Oskar Lind Vice Ordförande: Johan Malm

32

Möten: Onsdagar på jämna veckor kl. 16:00 Kontakt: prmedia@uppsalaekonomerna.com


UTSKOTTEN

Idrottsutskottet Idrottsutskottet ger dig möjlighet att genom utskottet utveckla ledarskap, idrottsförmåga och att snabbt komma in i föreningens verksamhet. Vi anordnar både regelbundna träningar samt olika idrottsrelaterade projekt. Golftävlingen ”UE-open” och fotbollsturneringen ”KPMG Catwalk Cup” är två höjdpunkter i vår. Kom gärna förbi på ett av våra möten! Orförande: Gustaf Dahlbäck Vice Ordförande: Filip Bons Larsson

Möten: Onsdagar på ojämna veckor kl. 15:00 Kontakt: idrottsutskottet@uppsalaekonomerna.com

Finansutskottet Finansutskottet är utskottet för dig som intresserar dig för de finansiella marknaderna runt om i världen. Med hjälp av temadagar, föreläsningar, diskussionsgrupper, etc. vill vi skapa och uppmuntra ett intresse hos studenterna. Vi finns till för såväl erfarna finansvalpar som nybörjare på området. Välkomna! Orförande: Max Bäckström Vice Ordförande: Wilhelm Börjesson

Möten: Torsdagar på jämna veckor kl 15:00 Kontakt: finansutskottet@uppsalaekonomerna.com

Utbildningsutskottet Har du idéer om hur Uppsalas ekonomutbildning kan blir bättre? Vill du jobba med att göra Uppsala till ekonomskola nummer ett i Sverige? Vårt huvudmål är att förbättra ekonomutbildningen vid Uppsala Universitet genom kritisk granskning. Vi anordnar bland annat excelutbildningar, bokbytardagarna och Uppsala Presentationsakademi. Vill du vara med och påverka hur din utbildning ska se ut? Då är du varmt välkommen till Utbildningsutskottet! Orförande: David Löfgren Vice Ordförande: Benjamin Waye

Möten: Onsdagar på jämna veckor kl. 09:00 Kontakt: utbildningsutskottet@uppsalaekonomerna.com

Internationella utskottet Internationella utskottet ansvarar för alla internationella aspekter av föreningen och vi riktar oss både till de utbytesstudenter som kommer till Uppsala samt till universitetets svenska studenter som har intresse av internationell verksamhet. Exempel på projekt är fadderverksamhet för utbytesstudenter, internationella gasquer och Uppsala International Week. Vi erbjuder även mindre projekt såsom språk- och mingelkvällar. Tveka inte att höra av dig till oss! Orförande: Amanda Smith Vice Ordförande: Isak Roth

Möten: Onsdagar på ojämna veckor kl. 09:00 Kontakt: internationellautskottet@uppsalaekonomerna.com

Reversen Reversen är Uppsalaekonomernas tidning som du nu håller i din hand. Vi skriver om allt från utbildning och finans till mode och matlagning. Vill du vara med och skriva eller fotografera? Hör av dig till någon i redaktionen, kom på ett möte eller bli vän med vår facebookgubbe ”Reversen Uppsalaekonomerna”. Orförande: Erik Haglund Vice Ordförande: Erik Brorson Art Director: Anna-Clara Zell

Möten: Tre per termin, ett inför varje nummer Kontakt: reversen@uppsalaekonomerna.com ad@uppsalaekonomerna.com

33


ORDFÖRANDERIET

Ordföranderiet

- Studietiden är mer än bara akademisk utbildning Runt 1600-talets mitt insåg dåvarande regenten drottning Kristina att utbildningen vid Uppsala Universitet saknade några viktiga beståndsdelar. Det ledde till inrättandet av ett antal olika exercitier, vilka var övningar i färdigheter som skulle vara viktiga i studentens framtida arbetsliv. På sätt och vis så kan dessa kopplas till dagens tolkning om att utbildningen bör vara mer yrkesförberedande. Under den här tiden var det till stor del adelsmän som frekventerade landets utbildningsorter och dessa skulle senare ut och tjäna riket genom att inneha olika civila och militära ämbeten. Övningarnas karaktär var utformade efter vad som förväntades av en universitetsutbildad person under den tiden. Eftersom adelsmännen spenderade dagarna med att gå på trevliga middagar, kriga och gå på trevliga middagar så formades övningarna för detta. Därför fick de bland annat lära sig att dansa, rida och fäktas. Ingen vill ju se ut som en tölp vare sig på bal eller på slagfältet. Under mitten av 1800-talet öppnades universitetet för andra, mer radikala

34

tankar. Något som bland annat ledde till att orden ”tänka fritt är stort men tänka rätt är större” hamnade ovanför ingången till universitetsaulan som en motreaktion. I samma veva minskar populariteten för dessa övningar, möjligen på grund av en förändrad syn på universitetens roll och möjligen på grund av att universiteten nu börjar befolkas av ofrälse karriärister och annat kreti och pleti. Uppsala universitet tar hand om sina traditioner så visst har vi kvar en exercitiemästare i fäktning och en akademistallmästare. Ingen i ordföranderiet har däremot närvarat vid en enda fäktträning. Skam på torra land kan tyckas, ingen av oss har dock för avsikt extraknäcka i något östeuropeiskt fälttåg, vilket skulle kunna vara en möjlig förklaring. Som revisor tjänar vi helt enkelt föga på att veta skillnaden mellan florett och värja. Vi är dock här för att utvecklas och även om kurslitteraturen bör vara den primära fokuspunkten så finns mycket att hämta genom att ta av sig läsglasögonen och höja blicken. Vi tänkte inte lämna en

fullständig lista på lämpliga fritidsaktiviteter som utvecklar. Det vi däremot törs säga är att sitta på ett stabilt nätverk när vi är klara kommer att hjälpa oss mycket och att kunna svänga ihop en söndagmiddag med tillhörande vin kommer alltid att vara poppis. Så möjligen bör vi ha en akademimingelmästare och en akademidryckesmästare vid Uppsala Universitet. Utöver ovanstående aktiviteter så har ordföranderiet dessutom lovat sig själva att besöka löpspåret mer frekvent under 2013. Vilka övningar ni ska ägna er tid utöver studierna låter vi däremot vara osagt. Ta däremot till vara på tiden ni har i Uppsala, för utbildningen är trots avsaknaden av officiella adelsövningar mycket mer än bara föreläsningar.

TEXT Ordföranderiet BILD Oskar Lind

r


KALENDARIUM

Kalendarium - Vad händer i föreningen?

JANUARI

FEBRUARI

MARS

18

Skidresan

01

Togafest

02

Nollegasque

21

Master-pub

07

Lunchföreläsning Scania

08

P3-gasque

23

Lillspex

11

Storspex

12

Nollekryssning

26

Uppdrag på stan

18

Föreläsning SEB

28

Pubrunda

22

Temafest nollning

Vill du skriva för Reversen? Vi söker ständigt nya skribenter och fotografer. Kom och fika med oss på våra möten, bli vän med vår facebook-gubbe eller skicka ett mail så berättar vi mer!

Vårhaiku för den tungsinte:

Vårlimerick för den inte så tungsinte:

Snart töar snön bort Vi går mot gröna lundar Pånyttfödelse

Det var en man från Luthagen Han ville så hoppa i hagen Han stod på sina tår Och väntade på vår För nu var han så kylslagen

35


Kontaktdagarna 2013 går av stapeln den 30-31 januari på Ekonomikum Följ oss redan nu på www.kontaktdagarna.se eller spana in oss på Instagram: kontaktdagarna - glöm inte Twitterhashtagen #kontakt2013 Vi syns!

Reversen Nummer 6, 2012/2013  

Föreningen Uppsalaekonomernas egen tidning. www.uppsalaekonomerna.com. Nummer 6, 2012/2013

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you