Page 1

reversen FÖRENINGEN UPPSALAEKONOMERNA PRESENTERAR

MALAYSIA & KAMBODJA

UPPSALA BANKING WEEK KINAS MAKTSKIFTE ANDERS WALL-FÖRELÄSNINGEN

5

No 5 / DECEMBER 2012


H I L AN D E R S

Är du en inspirationskälla för dina vänner och studiekamrater? Är handlingskraftig, lyhörd och målmedveten? Har ett stort intresse för ledarskapsfrågor? Då kanske du är Årets Ekonomistudent 2013 och den som vinner vårt ledarskapspris. För oss på KPMG handlar ledarskap om att föregå med gott exempel och att engagera människor omkring sig. Det behövs många nya duktiga ledare i vårt samhälle och vi vill genom det här priset uppmärksamma och uppmuntra unga ledarskapsförmågor. Förutom titeln Årets Ekonomistudent får vinnaren en ledarskapsutbildning för unga topptalanger med potential och ambition att bli framtidens ledare. Sök nu eller nominera någon du känner på kpmg.se/ekonomistudent Årets ekonomistudent utses i samarbete med Universum.

© 2012 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative (“KPMG International”), a Swiss entity. All rights reserved.

Är du eller någon du känner Årets Ekonomistudent?


10

26

28

32

Nr 2012

INNEHÅLL

5

04

Redaktionen

20

Svensk skolpolitik

05

Ledare

22

Att inte plugga ekonomi

06

Reversen gillar sport

23

Kinas maktskifte

07

Reversen gillar studentliv

24

USA-analys

08

Reversen gillar musik

25

Våga vara otaktisk

09

Fast i gamla toner

26

Anders Wall

10

Utbildningsspalten

28

Malaysia & Kambodja

12

Uppsala Banking Week

32

Gräddgasquen

14

Matredaktionen

34

Ordföranderiet

16

Just ’Like’ Science

35

Kalendarium

19

Framtiden av en illusion

Reversen är en politiskt och religiöst obunden tidsskrift som delas ut till medlemmar av Föreningen Uppsalaekonomerna. Reversen har en upplaga på 2600 exemplar och utkommer sex gånger per år.

3


REDAKTIONEN

reversen Erik Haglund

Elinor Edberg

Chefredaktör

Redaktör

Art Director

Elin Brändholm

Sam Ekman

Skribent

Skribent

Erik Brorson

Wilhelm Börjesson

Niels Groenewegen Carl Hygrell

Skribent

Skribent

Skribent

Skribent

Daniel Leppert

Erik Berggren

Astrid Lindberg

Fredrik Hansson

Olof Nordberg

Roy Garre

Skribent

Skribent

Skribent

Fotograf

Skribent

Skribent

Carl Scharin Tengberg

Filippa Strandänger David Sucasas Gottfridson Skribent

Leo Sydow

Erik Segerstolpe

Jakob Åkerlund

Fotograf

Fotograf

Skribent

Skribent

Skribent

ANSVARIG UTGIVARE Peter Hedberg

OMSLAGSFOTO Leo Sydow

CHEFREDAKTÖR Elsa Säterberg

KONTOR Kyrkogårdsgatan 2B 753 12 Uppsala tel: 018-471 69 70

REDAKTÖR Erik Haglund ART DIRECTOR Elinor Edberg

4

Elsa Säterberg

TRYCK Wikströms Tryckeri AB tel: 018-15 62 90

www.uppsalaekonomerna.com reversen@uppsalaekonomerna.com


LEDARE

Redaktionen rimmar

- Det var en gång en plats som hette Borgen... På jul ska man rimma och vara poetisk Reversen vill också vara patetisk Här kommer därför en juleramsa Från glad redaktion som ej slutar tramsa Det var en gång en plats som hette Borgen. En plats där man kunde släppa sorgen. En plats att värma sin frusna vinterkropp med filt eller kanske en kaffekopp En stund för att glömma tentahets eller bejaka verbala tourettes. Vilken juligt fin eld du än kurar vid sköter Uppsalaekonomerna din fritid Oavsett kursen du läser idag Glöm inte att du blir klar om ett tag Då vill du få lön för din möda Men U i betyg gör drömmarna spröda Tomten kan ordna och tomten kan fixa Men med pluggandet ditt kan han inte trixa Det kan UE dock faktiskt göra Om benet studier kan du oss förhöra När allt sen tar slut och en nystart tar vid Och arbete upptar din vakna tid Kan föreningen hjälpa dig på vägen Coacha och hjälpa i alla lägen Kontakt med firma eller cv-koll Vad du än vill, spelar ingen roll När du dyster från Folkes bär hem köttfärsen Tänk då att hemma finns en ny Reversen I den kan du läsa om livet som student debatter som länge har legat latent om mat som man tycker känns fel att äta hur man sannolikheten för likes kan mäta varför UE kårstatus snarast skall sökas Glöm inte detta när det julestökas Med kärlek och värme önskar vi er att ni får en god jul och mycket mer Vi ses snart igen när terminen blir vår God jul önskar Elsa, Erik och Elino(å)r

TEXT Elsa Säterberg & Erik Haglund BILD Amanda Gålnander

r

5


S

Sportimport

- Amerikansk fotboll kan nu bli uppländsk!

Jakob Hermodsson, läkarstudenten som spelade amerikansk fotboll under sina gymnasieår i USA, var liksom många andra undrandes över varför Uppsala inte hade en representant i den rikstäckande studentserien. Han beslöt sig för att ta saken i egna händer och startade Uppsala University Snake Heads, ett lag som just nu befinner sig i en intressant inledningsfas. Tjena Jakob, hur går det för er? Hallå du! Jo tack, laget börjar forma sig sakta men säkert. En tapper skara har dykt upp sedan första träningen men det blir fler och fler för varje gång! Vi har precis börjat med det taktiska, utkristalliserat de olika positionerna och vad de innebär. Vår tanke är inte bara att lära ut sporten för att spela själva– vi vill slå ett slag för den kultur kring matcher som finns i USA. Vad är det med kulturen som är så attraktivt? Det är den amerikanska gästfriheten i sitt esse, jag var i USA i slutet av oktober och hela bygden vaknar till liv när laget ska spela hemmamatch. Stämningen på gator och torg påminner om Uppsalas valborgsfirande, men byt ut spyor och engångsgrillar mot kylväskor och maffiga klotgrillar.

6

Överallt står folk och ser efter sina välmarinerade köttbitar och bjuder gärna om du ser hungrig ut. Inte en spänn vill de ha i utbyte, folk är bara genuint generösa och vill dela med sig. Fenomenet med dessa grillfester, s.k. ”tailgates”, borde ju passa den svenska grillfebern som utbryter så fort vårsolens strålar träffar Ekoparken! Hur funkar det att starta ett idrottslag från grunden? Det är lite byråkrati som måste tacklas, det tillkommer krav om att ansöka om organisationsnummer, för att göra det måste man utforma stadgar och välja revisor och sådana saker. Att bestämma hur ofta vi ska hålla stormöte för alla föreningens medlemmar känns lite konstigt när vi knappt har hunnit med vår första träning! Men vad är då uppsidan? För det första så är det en förutsättning för att söka bidrag från staten och andra håll. Det ger oss rätt till medlemskap i Riksidrottsförbundet och vi kan därigenom få ta del av försäkringar, något som man inte tänker på när man utövar sport. För det andra så kan vi delta i Touchdown Sverige, organisationen som anordnar studentserien i Sverige.

REVERSEN GILLAR

SPORT

Hur ser serien ut? Serien går av stapeln för andra året detta år, serien delas upp i två grupper där lagen spelar mot varandra varsin gång. Gruppettan går direkt till semifinal i slutspelet medan tvåan och trean gör upp i kvartsfinalerna. Denna säsong blir vi sex lag, förutom Uppsala deltar Stockholms Universitet, Handels, Försvarshögskolan, Karlstad Universitet samt Örebro Universitet. De sistnämnda har i dagsläget den mest gedigna organisationen. De har en hemsida med videoklipp, intervjuer, lagpresentation och sponsorer. Just sponsorer är något vi själva letar efter febrilt, all hjälp som går att få är tacksam. Vi måste själva stå för anmälningsavgift, tröjor, hyra av skydd och annan utrustning. Det kan bli en del för en studentplånbok – men det är värt vartenda öre! Mer information om deltagande finns att tillgå i lagets Facebook-grupp ”Uppsala Universitet Snake Heads”

TEXT Olof Nordberg BILD jason.c.hsiao, 2011 @flickr.com, Dinur, 2012 @flickr.com

r


STUDENTLIV

Studentliv

S

- Att hitta sitt engagemang Det där med nationskörer kanske vore något… Jag sätter mig till rätta och sjunker ner i en skön position i kyrkbänken, korsar benen och får den där behagliga känslan av underligt lugn som bara verkar infinna sig i kyrkor. Det är mitt första besök i Missionskyrkan i Uppsala och jag är här för att se min vän B göra sitt första framträdande med V-Dala-kören, som idag ska hålla sin jubileumskonsert. Jag går inte i kyrkan särskilt ofta, och om jag gör det är det i regel en som tillhör Svenska kyrkan. Det får denna lokal att kännas som en sådan där plats där amerikanerna hissar händerna och gungar lite som i trans – en kyrka där det faktiskt finns ett värmesystem, nästan inget skimrande guld och bänkar som är rätt bekväma. Jag sjunker lite djupare ner i den bänk jag sitter i, låter tankarna vandra och funderar på hur jag egentligen hamnade här… Det hela började med en föreläsning en sen höstkväll om framtida yrkesbanor. Inspirationen flödade och en gnutta hopp tändes i mig när jag insåg att det verkligen finns ett spännande yrkesliv i slutet på denna universitetsresa. Missförstå mig nu inte, jag älskar universitetslivet och studierna - mer och mer för varje dag till och med - men ingen vill ju hålla på med samma sak för evigt. Vi alla behöver något att se fram emot. Hur som helst var jag på denna föreläsning med bland andra min vän B och vår slutsats av kvällen var entydig: vi ska engagera oss ännu mer i studentlivet. För att lägga den bästa möjliga grunden för våra karriärer är engagemang utöver de studier vi studenter ägnar vår tid åt ovärderligt, det var de föreläsande

alumnerna väldigt ense om. Och oj, vilken inspiration vi gick därifrån med! Att vara involverad är inte bara väldigt nyttigt inför framtiden, det är lärorikt i nuet och det är dessutom väldigt roligt! Nu gällde det bara, tänkte jag och B, att bestämma var vi skulle investera våra ambitioner. Med motivationen på topp satte jag mig vi datorn och inledde min research. Var skulle jag börja? Vilka intressen driver mig mest? Vad är jag bra på? Jag visste att min ambitionsnivå är hög, jag kände att jag har en hel del att bidra med och jag är redo att jobba hårt. Men var? När man studerar i Uppsala har man – blev det efter lite googlande snart uppenbart för mig – det lyxiga problemet att det finns för mycket intressant att dyka ner i och arbeta med. Här finns studentorganisationer, nationerna och allt vad de har att erbjuda, kåren, idrottsföreningar, radiostationer… Listan kan göras längre och det verkade som att ord som projektgrupp, suppleant, förtroendevald, kurator och medarbetare avlöste varandra. Vänner som studerar på mindre universitet klagar ofta på att det finns för lite att göra utanför studierna, för få studentorganisationer och så vidare. Det problemet har vi inte i Uppsala. Här jagar föreningsrepresentanter under terminens början reccarna med blåslampa, och lockar de återvändande studenterna med gratis kaffe (förövrigt en dryck vars magiska kraft reccarna snart med glädje kommer att upptäcka). Jag tycker så synd om mina vänner på de mindre universiteten, att de ska gå miste om allt detta vår underbara universitetsstad har att erbjuda. Jag vill liksom låna ut en

förening eller två så de kan få känna hur häftigt detta lyxproblem jag nu ställs inför faktiskt är. Jag vill verkligen uppmuntra dig som läser detta att kasta dig in i det underbara bollhav av möjligheter som Uppsala erbjuder oss studenter. Snart är det dags för en ny termin, så ta dig inför den tid att fundera på vad du brinner för. Kanske slutar det med att du söker dig till något roligt som redan finns tillgängligt, eller kanske startar du en egen förening? Det välanvända uttrycket ”ingenting är omöjligt” verkar ha en poäng i detta fall. Men kom ihåg: oavsett om du väljer att försöka engagera dig i allt, eller fortsätta på samma spår som nu, är det viktigaste att du själv är nöjd med vad du gör eller inte gör. Magkänslan har rätt och det är viktigt att lyssna till sig själv. Plötsligt tar baserna i så det nästan vibrerar under mina fötter och jag rycks snabbt ur mina tankar och återvänder till den mysiga kyrkan och sjungande kören. Baser och tenorer - vilka ord! Jag måste erkänna att jag fick fråga B vad de där högljudda killarna egentligen hade för titlar, de behövde ju få ett namn i min text. Nej, det där med nationskörer är nog inte min grej när kommer till engagemang. Tondöv är jag dessutom. Jag uttrycker mig nog bättre i skrift…

TEXT Elin Brändholm BILD jose.jhg, 2011 @flickr.com

r

7


MUSIK

M

Crystal Castles - Håller uppföljaren?

Vad du borde lyssna på: Mando Diao Strövtåg i Hembygd Loke Nyberg Om Grimes Genesis The Weeknd Wicked Games Crystal Castles Affection

Nytt, magnifikt, flippat, intensivt och rejält nerknarkat. Ethan Kaths och Alice Glass elektroband Crystal Castles har gjort det igen. Ett tredje album. Bandet som gjort sig kända för kaotiska liveshower och ett lo-fi sound som mycket väl kan vara elektromusikens svar på garagerock. År 2008 släppte de sitt första, självbetitlade album som följdes upp 2011 av bandets andra album under namnet (II). De båda albumen fick övervägande mycket god kritik och de har även en hit tillsammans med The Curesångaren Robert Smith i den remastrade versionen av låten ”Not In Love”. Mitt starkaste minne av Crystal Castles är från en konsert i somras på Emmabodafestivalen. Den spelningen var ett utav skälen till att jag ens befann mig i de småländska skogarna så förväntningarna var på topp. Jag överdriver inte när jag säger att minnet är aningens dimmigt. Det som jag dock kommer ihåg starkast var trängseln fem meter från staketet och dimman av jazztobak som låg tung likt Lützen-dimman år 1632. Jag kommer också ihåg att jag var nära nog för att få sprit spottat på mig av den tjackade sångerskan, sedan minns jag självklart också den bombastiska basen och ljuskanonerna. Och nu är det alltså dags att få veta huruvida bandet kan toppa de två tidigare albumen. Skivan inleds med spåret Plague som redan i de första sekunderna skapar

8

en stor förväntan för skivans följande låtar. En uppbyggnad som får trötta house-snares att framstå som en vindpust mot Nordamerikas senaste blåsoväder Sandy. Snart byts det mot en välljudande kakafoni med Glass söndermixade röst i bräschen. Det skapar en kafkaesque, överväldigande stämning som hämtad ur slutscenerna i Darren Aronofskys film Requiem for a Dream. Som tredje låt hittar vi Wrath of God som i sann Crystal Castles-anda drar upp tempot och dynamiken med högstämda syntar och Glass skärande och söndermixade röst. Under Affection förflyttas vi till en plats med ett trumkomp som hade kunnat hämtas ur en låt från The Weeknds senaste. Det är lättare att ta till sig och definitivt poppigare. Sad Eyes får en att vilja dansa och den eskapistiska Child I Will Hurt You avslutar i balladtempo. Allt påminner tidvis om ett mordernare och destruktivt Super Mario-tema på syra. Sedan om musik jag kan tänka mig dansa till dagen innan apokalypsen (21 december 2012?) och det hela avslutas med drömsk pop i Beach house-anda men med Crystal Castles inramning. En väldigt intressant aspekt av bandets musik är möjligheten till fördjupande lyssning. Sången är extremt mixad och smälter snarare in med musiken istället för att sticka ut. Sångerskan Alice Glass har i en intervju gjord av den amerikanska hemsi-

dan pitchfork.com uttalat sig om sociala problem i olika delar av världen och det går igen i bandets texter. Omslaget till skivan är inne på samma tema och är en bild tagen av den spanske fotografen Samuel Aranda och föreställer en kvinna vid namn Fatima al-Qaws som håller sin son Zayed i sina armar efter att denne blivit utsatt för tårgas vid en gatudemonstration i staden Sana’a i Yemen 2011. Jag motiverar betygsvalet 4/5 med att (III) är ännu ett mycket bra album av Crystal Castles. Varför inte en 5:a? Jag tycker att det saknas en del av bandets tidigare nyskapande. Det är ett mognare sound på bekostnad av tidigare ungdom. Det finns inte heller några riktiga musikaliska långfingrar, tidigare i form av låtar som Alice Practice eller Doe Deer, som var någonting jag verkligen uppskattade med de tidigare skivorna.

r r r r r TEXT Erik Brorson BILD NRK P3, 20w10 @flickr.com

r


MUSIK

Fast i gamla toner

- Om en destruktiv kulturkonsument Vad jag egentligen inte borde lyssna på längre: Laura Barnigan Self Control Pointer Sisters Jump (for My Love) Frankie Goes To Hollywood Relax A Flock of Seagulls I Ran Fleetwood Mac Everywhere

Under Swedish House Mafias tre dagar långa, grandiosa avsked till Sverige var de gäster hos Skavlan. Där fick de prata musik med den norske diplomaten och politikern Thorvald Stoltenberg. Kommer vår generation att lyssna på Swedish House Mafia i framtiden, likt äldre generationer fortfarande lyssnar på dansband? Jag vet inte hur förtjusta SHM var i den jämförelsen, men 81-årige Stoltenberg medgav att han lyssnade på samma musik nu, som när han var 20. Vilket slöseri tänker jag. Att inte upptäcka det evinnerliga flöde av ny musik som skapas. Nog är jag vän av tradition och rutiner men nya upptäckter berikar, vare sig det gäller musik, konst, eller mat et cetera. Fenomenet oföränderlig musiksmak var som skapat för en kritisk insändare, tills jag avslöjade dess fanbärare. Medan Thorvald Stoltenberg hittade hem i tjugoårsåldern så var jag själv inte ens myndig när jag lade

Jakten på kärlek (ofta bedriven på Facebook) ackompanjerades av I Want to Know What Love Is med Foreigner.

grunden för mitt musiklyssnande för all evig framtid. Som 16-åring hade jag snöat mig in helt på 80-talsmusik. Det hade blivit synonymt med det goda i livet, vilket vid den här tiden bestod i att köra över gamla tanter på GTA Vice City. Mellan massmord och helikopterräder introducerade bilradion artister som Michael Jackson, Lionel Richie, Hall & Oates och Laura Branigan för mig. I gymnasiet togs min nyfunna musiksmak emot med stor entusiasm, till skillnad från min tidigare Roxette-period… Mina närmsta vänner kom att uppskatta precis samma musik, även om de hade den goda smaken att lyssna på annat också. Därmed blev låtarna från det glada 80-talet vårt soundtrack under de frigörande och bekymmerslösa åren på gymnasiet. En vän från förorten som blivit förtjust i en tjej från Strandvägen uppmuntrades av oss andra med Uptown Girl med Billy Joel. En grabbig tävling om vem som på Patrick Bateman-manér fick ligga till Sussudio med Phil Collins utlystes. Jakten på kärlek (ofta bedriven på Facebook) ackompanjerades av I Want to Know What Love Is med Foreigner. På otaliga förfester med oliksinnade debatterades vad man kunde klassa som taggmusik, det senaste på The Voice eller Caribbean Queen med Billy Ocean. Lite senare vallfärdade man till Vassa Eggen för att i extas få sjunga med i sista låten kl

02, Hello med Lionel Richie. Efterfesterna bestod av gruppkramar och vaggande till Dionne Warwicks That’s What Friends Are For. Varför lyssnar jag fortfarande bara på 80-talsmusik kan man fråga sig? Det är inte av tillbakalängtan och inte av bekvämlighet heller. Jag kan hitta nya låtar som håller ett par veckor men som jag sedan aldrig lyssnar på igen, låtarna från 80-talet sitter där de gör och försvinner aldrig från mina spellistor. Kanske är det dags för någon annan musik, som får symbolisera universitetsåren i symfonin till min ära. Det börjar i så fall bli dags att upptäcka denna. Tyvärr har Swedish House Mafia efter vårt möte sommaren 2011 mest påmint mig om Red Bull, vodka och misär men kanske kan några låtar från nollningen i Uppsala hänga med till ålderdomshemmet? Synd bara att de är så få. Att på ålderns höst dansa av sig till Hungry Hearts känns inte allt för främmande.

TEXT Erik Haglund BILD sebrOck™. 2008 @flickr.com

r

9


UTBILDNING

Utbildningsspalten

- Uppsalaekonomerna utmanar ett 163-årigt monopol Året var 1849. Nationerna vid Uppsala universitet gjorde gemensam sak och outsourcade en gång för alla sin utbildningsbevakning till vad som för en lång tid framöver skulle komma att bli universitetets enda studentkår. Denna nya kår fick arbeta utan konkurrens och fortsatte länge att styras av nationerna som utgjorde kårens högsta beslutande organ. Efter ett tag lät nationerna istället kåren styras av politiska partier där studentrepresentanterna valdes varje år genom omröstning bland studenterna på universitetet. 1971 skedde det första steget till att gå från ett monopol på den officiella representationen av studenterna på universitetet. Anledningen var att Farmaceutiska institutet i Stockholm flyttade sin verksamhet till Uppsala och tog med sig den farmacevtiska studentkåren ”Farmis” som än idag helt och hållet representerar sina studenter istället för Uppsala studentkår. Eftersom Farmis kommit till Uppsala genom en flytt från ett annat lärosäte och inte genom ett övertag av en del av kårens verksamhet så rörde det sig egentligen aldrig om någon verklig konkurrens över de studenter som kåren historiskt representerat. Snarare rörde konkurrensen representation gentemot universitetets centrala organ såsom rektorn och konsistoriet (universitetets ”styrelse”) och vilka åsikter som där lyfts fram. Samma år som detta skedde startades en ny ekonomförening vid namn UPEKON. Föreningen delade lokal med FEK-institutionen som på den tiden låg på Vaksala torg eftersom HumC (numera känt som Ekonomikum) ännu inte var byggt. Relationen mellan föreningen och institutionen var väldigt god och det fanns ett nära samarbete parterna emellan. Att denna lilla ekonomförening skulle ha chansen att bli studentkår är något som troligtvis var rätt främmande på den tiden eftersom man då skulle behöva utmana Uppsala studentkår som hade över 100 års försprång på den fronten. Om föreningens grundare ens tänkte tanken är något jag inte vågar uttala mig om, men mycket har skett sedan dess. Efter att nu ha funnits i över 40 år har denna lilla förening utvecklats till att bli den största ekonomföreningen i Sverige om man räknar till antalet förtroendevalda i organisationen. Utöver FEK har föreningen

10

numera som ändamål att tillgodose studiebevakningen bland alla ekonomirelaterade ämnen vilket alltså även omfattar nationalekonomi, statistik och ekonomisk historia. Vi anser att föreningen nu är mogen att ta klivet till att bli studentkår och därmed få officiellt ansvar att bevaka och förbättra utbildningen för våra medlemmar. Men hur går det här till rent praktiskt kanske någon frågar sig. Är det ens möjligt att ta över en del av Uppsala studentkårs verksamhet? Har någon annan lyckats? I början av 2000-talet slogs de två föreningarna Uppsala TeknologKår och Föreningen Uppsala Naturvetare ihop och bildade Uppsala Teknolog- och Naturvetarkår (UTN). Denna nya förening bildades i syfte att bli studentkår och ta över Uppsala studentkårs verksamhet på den Teknisknaturvetenskapliga fakulteten. De har sedan dess sökt kårstatus tre gånger men fått avslag varje gång. Det senaste avslaget berodde på en tolkning i Högskolelagen 4 kap 11§ där det står att en studentkår ska ”kunna representera studenterna inom kårens verksamhetsområde”. Eftersom kårstatus endast kan sökas var tredje år inföll den senaste ansökan i samband med avskaffandet av kårobligatoriet år 2010 vilket innebar att nästan alla studenter fortfarande var medlemmar i Uppsala studentkår som därför ”representerade” studenterna bättre än vad UTN gjorde. I dagsläget är situationen annorlunda. Kårobligatoriet är avskaffat sedan länge, Uppsala studentkår har gjort om sin organisation för att locka fler medlemmar och sannolikheten för UTN att bli studentkår har ökat markant. För alla som läst Ergo, följt Uppsala studentkår eller känner någon från UTN är det svårt att undgå den hätska debatt som förts organisationerna emellan angående vem som ska få representera fakultetens studenter. Vad som gått något mer obemärkt förbi är att även Föreningen Uppsalaekonomerna under en längre tid har diskuterat denna fråga och styrelsen tog i början av terminen beslutet att söka kårstatus. Vi har däremot samtalat väldigt aktivt med alla berörda intressenter och fått god respons från institutionerna, dekanen för hela samhällsekonomiska fakulteten, våra samarbetspartners, vår förenings motsvarighet i andra städer (där fyra redan är

kårer), våra förtroendevalda och flera andra föreningar här i Uppsala. Det enda som saknas innan vi kan söka kårstatus är att först veta vad alla NI medlemmar tycker eftersom beslutet ytterst ligger i era händer. Föreningsstämman är vårt högsta beslutande organ och det är där era röster i frågor som dessa kan komma fram. När ni just nu läser denna artikel har föreningsstämman redan hållits. Men för att även framöver ha denna möjlighet att påverka utbildningen och vår förenings inriktning är det viktigt att ni loggar in på uppsalaekonomerna.com och uppdaterar ert medlemskap. Detta gäller även om ni bara vill ta del av våra näringslivsaktiviteter och fester eller helt enkelt fortsätta få vår tidning Reversen hemskickad. Uppdateringen tar bara någon minut, är helt kostnadsfri och gör att du som medlem även i fortsättningen får ta del av vår verksamhet inom våra tre ben Fritid, Framtid och Studier.

TEXT David Sucasas Gottfridson Vice ordförande med utbildningsansvar, Föreningen Uppsalaekonomerna

r


Vill du fortsätta ta del av en av Sveriges bästa utbildningar? Vi måste uppdatera vårt medlemsregister. Förnya ditt medlemsskap för att fortsätta ta del av våra aktiviteter. Gör detta genom att logga in på: uppsalaekonomerna.com/user


FINANS

Uppsala Banking Week - En ny värld av möjligheter Den 30 september begav sig tjugotvå förväntansfulla studenter till London för att besöka tio investmentbanker. Som bankturister i det postolympiska London representerade vi Uppsala universitet i denna typ av evenemang för första gången någonsin. Men vad gör då en investmentbank och varför är det en så attraktiv arbetsplats? En investmentbank arbetar enbart med rådgivning till företag eller institutionella kunder och hjälper dem bl.a. med att anskaffa kapital och sälja alternativt köpa bolag. Banken lånar inte ut pengar direkt utan agerar mellanhand med lösningar hur kunden ska kunna anskaffa kapital och på denna tjänst tas en avgift. Investmentbankerna uppkom efter en amerikansk lagstiftning 1933 som begränsade anknytning mellan vanlig bankverksamhet och investment banking under samma tak. Eftersom verksamheten är kundorienterad och konkurrensen hård så är arbetstimmarna långa och lönen därmed hög. Dessutom skapar kunden en personlig

12

relation med bankiren snarare än banken vilket kortfattat innebär att investmentbanken måste betala höga löner för att inte förlora den anställde och därmed kunden till en annan bank. En karriär inom investment banking kantas av tuffa arbetstider men det är även en unik merit som bidrar till djup kunskap inom finansbranschen. Projektet Uppsala Banking Week inrättades för att vidga arbetsmöjligheterna för ekonomstudenter i Uppsala. Jag frågar projektets grundare och föreningens ordförande Peter Hedberg hur förloppet från idé till resa med projektet sett ut: ”Jag ansåg, efter mitt spring internship, att det var något som fattades när det inte fanns någon information om hur man söker dessa internships på Uppsala universitet eller hos Uppsalaekonomerna…” Peter kontaktade Annie Lindmark och frågade om hon ville vara projektledare då även hon varit på spring internship i London och delade åsikten om Uppsalas magra exponering mot denna stad. Tillsammans

med resten av projektgruppen startade de upp projektet och började att planera in besöken. Jag frågar Annie vad hon tyckte det svåraste med att arrangera resan var? ”Det svåraste under projektgången var att starta upp projektet och sedan att lyckas boka besöken. Då det var ett helt nyuppstartat projekt fanns det ingen dokumentation eller tidigare kontakter att höra av sig till. Det gjorde det lite tufft för oss till en början, men efter otaliga mail och nätverkande fick vi till slut ihop det. Jag tror att även om den delen var den ”svåraste” så var det också den delen av projektet som vi i projektgruppen lärde oss mest av!”. Efter mycket hårt slit blev alltså resan av och vi anlände till ett stökigt London på söndagskvällen. Väl där bekantade vi oss med tunnelbanesystemet för att sedan åka till vårt boende och inkvarteras. Den kommande veckan väntade ett späckat schema med några av de största spelarna inom investment banking (Se Schema). Besöken under veckan såg förhållandevis olika ut. Emellertid var det genomgående upplägget


FINANS

först en generell företagspresentation, sedan en Human Resources (HR) presentation om hur man söker sig till banken och slutligen frågestund/mingel med anställda. Peter konstaterar: ”Kombinationen av presentation, diskussion och möjligheter till nätverkande med flera olika divisioner var definitivt en vinnande kombination och de som lyckades bäst med detta, anser jag, var Goldman Sachs, Credit Suisse och Bank of America Merrill Lynch”. Personligen tycker jag att besöket på Credit Suisse var mest spännande. Nästan alla banker hade mer juniora svenskar som var medverkande på dessa presentationer. Dock hade Credit Suisse med chefen för hela den nordiska sektionen vilket gav besöket ytterligare en dimension. Detta kombinerat med resans överlägset största ekbord blev en riktig höjdpunkt. Efter en vecka fylld av fantastiska nätverksmöjligheter, fish & chips och Starbucksbesök lämnar vi London. Förhoppningsvis som de första i raden av många Uppsala Banking Week-deltagare framöver. Med facit i hand är både Peter och Annie väldigt nöjda med resan. Peter: ”Resan blev bättre än vad jag förväntade mig från allra första början! Att besöka 10 företag varav 7 som vi tidigare inte gjort något med bevisar tydligt att med hårt jobb och vilja så kan man göra det mesta! ” Annie: ”Resan blev helt klart över förväntan. När vi började med projektet 9 månader innan vågade vi nog inte ens tro att resan helt säkert skulle bli av. Så bara att den blev av, tror jag var en vinst för oss alla i projektgruppen. Att det sedan blev en så otroligt lärorik och rolig vecka med 20 fantastiska deltagare och 10 riktigt intressanta besök, som dessutom rullade på helt felfritt var en otrolig bonus.” Personligen instämmer jag med ovanstående, resan bidrog helt klart till nyttig lärdom om hur man ska gå till väga för att landa bankingjobbet i Europas finansiella mittpunkt. Det vore fantastiskt om vi får se ett gäng nuvarande Uppsalastudenter som värdar på framtida upplagor av detta projekt!

Schema Uppsala Banking Week 2012: Måndag - Förmiddag: h2glenfern. Eftermiddag: Bank of England Tisdag - Förmiddag: Handelsbanken. Eftermiddag: GE Capital

TEXT Wilhelm Börjesson BILD Fredrik Hansson

r

Onsdag - Förmiddag: SEB. Eftermiddag: Goldman Sachs Torsdag - Förmiddag: Societe Generale. Eftermiddag: Credit Suisse Fredag - Förmiddag: Bank of America. Eftermiddag: Deutsche Bank

13


MAT

Matredaktionen

- I den tabubelagda matens skugga

Det fladdrar en varm låga i en lila ljuslykta och in strömmar olika smårätter som likt ett lapptäcke fyller hela bordet i det inre rummet på en trevlig inrättning i centrala Uppsala där matredaktionen har samlats. Mysfaktorn är ett faktum denna onsdagskväll i november. ”Naturliga råvaror och naturlig smak är en förutsättning för det naturliga köket.” Mathias Dahlgrens citat tar form som ett abstrakt recept i hopp om att tala om för oss vanliga dödliga vad nyckeln till matlagningskonsten kan tänkas vara. Dahlgrens bevingade ord om vad som är ”naturligt” sätter dock igång tankarna. Frågan om vad som är naturligt, vad som är ok att använda i matlagning tycks bero på en rad olika faktorer. Vad är det egentligen okej att servera en gäst när man bjuder på middag? I ett på internet väldigt uppmärksammat blogginlägg för något år sedan var det ett par svenska grabbar som tillagade en katt. Blogginlägget i sig var väldigt effektfullt med bilder på det flådda djuret och sedan tillagningen steg för steg. Djurrättsvänner skrek högt och någon form av matmoral efterfrågades, nu visade det sig dock att

14

katten inte var en katt utan en kanin, men debatten i sig är fortfarande intressant. Vilken mat är okej att äta och vilken är det inte? Regler angående vad människor borde och inte borde äta säger väldigt mycket om de olika samhällen och kulturer där dessa regler utformas. Backar vi bandet till det antika Grekland så fanns det tillfällen när ett för oss så fundamentalt livsmedel som kött var tabubelagt, detta för att det var att betrakta som en lyxvara endast de snuskigt rika kunde unna sig. I syfte att kunna försörja fler individer, började de första civilisationernas människor att odla grödor istället för att försöka föda upp eller jaga djur. Man kan se att det underliggande problemet i denna mening tycks utgöras av ekonomin och allokeringen av knappa resurser. I och med att alla inte hade tillgång till kött skulle det uppstå orättvisa om vissa åt det, vilket satte köttätandet på denna piedestal. Idag känns det som att vi, åtminstone i Sverige, har tagit ett steg tillbaka och ser allokeringsproblemet i ett vidare perspektiv. Ett perspektiv där det handlar om att kunna äta eller inte när vi ser glappet mellan rika och fattiga. De religösa förbuden mot att äta t.ex. gris

(tack vare de abrahamitiska religionerna), skaldjur (tack igen) och ko (hinduismen) är på samma sätt inte teologiska ställningstaganden utan reflektioner över hur man praktiskt försökte lösa praktiska problem. Grisar och skaldjur har allitd varit svåra att tillaga och kunde sprida sjukdomar, kons helighet är resultatet av avvägningen att dess produkter (mjölk, smör, bränsle & gödsel) är bättre än dess kött. I Kina betraktar man som ni säkert vet hund som en lämplig komponent till festliga högtidsmåltider medan det för det flesta svenskar skulle vara helt otänkbart att lägga lilla Fido på grillen en varm sommardag. Olika kulturer skiljer sig i sin relation till djur och mat, något som gör att förhållningsättet till vad som är en ätlig råvara och vad som är tabubelagt skiljer sig åt. En råvara kan vara mycket vanlig i en del av världen men helt otillgänglig i en annan, hur ofta har ni exempelvis sett fågelbon på Luthagens Livs eller kilopris på marsvin hos den lokala djuraffären? Detta leder oss in på att för oss inte naturliga råvaror ofta betraktas som exotiska och över tid i många fall utkonkurrerar det rådande köket. Vi äter inte samma mat


MAT

idag som på 1600-talet och det kan vi nog vara glada för, men det innebär inte att man inte kan göra något annat kul med klassiska råvaror som svan. En av de senaste trenderna när det kommer till tabubelagd mat är insekter, en populär råvara över hela världen som ofta serveras grillad eller friterad på marknader i Afrika, Asien och Sydamerika. Skulle man vilja laga en proteinrik och billig middag på insekter i Sverige blir det dock svårt, ytterst få butiker säljer gräshoppor, spindlar och riktigt feta larver. Det här är givetvis ett resultat av den kultur vi lever i, dels finns det inte speciellt mycket insekter på våra breddgrader och det är fan så mycket enklare att skjuta en älg än att plocka myror för att mätta en stor mage. Men det handlar inte bara om geografi och kultur, mat kan vara tabubelagd över tid. Kaninen Stampe som mamma och pappa har köpt till sina barn är under 1900-talets senare hälft ett sällskapsdjur, vi behöver dock inte gå långt tillbaka i tiden innan det var helt okej att äta den stackars kaninen istället (eller åka till Frankrike). Här vilar även en dubbelmoral eftersom att Stampes kusin från landet, haren Harry fortfarande skymtas på svenska matbord. I och med ett större miljöfokus globalt har en del livsmedel blivit tabubelagda ur ett miljöperspektiv. Det klingar exempelvis bra att äta närproducerat medan flaskvatten eller att ta bilen till närbutiken är

förkastligt. På detaljnivå i samhällsdebatten handlar det också om fridlysta och knappa resurser inom livsmedel, man skulle inte gärna gå och fråga expediten om en nyfångad ål till julbordet eller beställa in en hajfenssoppa på restaurang, även om alla som någon gång ätit en rundrökt ål vet precis varför man skiter i diverse rödmärkningar. De senaste 30 åren har en hungrig medelklass vuxit fram över världen, delikatesser som tidigare endast varit ekonomiskt tillgängliga för de absolut rikaste har plötsligt hamnat inom räckhåll för en mycket större grupp konsumenter. Producenter och leverantörer världen över har pressat naturen för att bemöta denna enorma efterfrågan, ofta med halvdana resultat sett till kvalité. Den traditionella kinesiska rätten fågelbosoppa har blivit så populär på restauranger världen över att svalorna som bygger bona man gör soppa på nu blivit utrotningshotade. Mat kan även vara tabubelagd då råvaran anses lida, foie gras är bland de produkter som fått mest skit och är nu exempelvis förbjudet i Kalifornien. Vi kan hålla med om att det inte är snällt mot gässen att tvångsmata dem med fett samtidigt som de får ha en gummislang runt halsen, men det finns ingen annan produkt i världen som kan mäta sig mot den mjälla, feta och aningen metalliska smaken som finns i

en bra gåslever. Sen kan man förstås fråga sig på vilket sätt gåsens livskvalitet är sämre än grisar och annat som föds upp enkom för att mätta hungriga människomagar. Avslutningsvis kan vi garantera er kära läsare att utvecklingen inte går mot en värld där man ringer en Golden Retriever-kennel och frågar om kilopriset på månadsgamla valpar, det finns många olika skäl att avstå från vissa typer av mat, men i och med sina val går man även miste om väldigt mycket roligt. Det är inte snällt att slakta små kalvar men det är fruktansvärt gott, varje tugga kaviar skulle kunna betraktas som ett massmord men det är mer okej än att göra salami på en ponny. Så länge man känner sig bekväm med det man stoppar in sig är det inga problem, men vi manar som vanligt våra läsare att plocka bort skygglapparna och som den amerikanska kocken Andrew Zimmern alltid säger ”if it looks good, eat it!”.

TEXT Carl Hygrell, Astrid Lindberg, Carl Scharin Tengberg & Filippa Strandänger BILD emshin, 2006 @flickr.com, sugarmelon.com, 2007 @flickr.com

r

15


KRÖNIKA

Just ’Like’ Science - Varför gillar vi på Facebook? Tidig fredagsföreläsning på Ekonomikum och efter flera halvhjärtade försök till att följa resonemangen från den oförskämt morgonpigga föreläsaren hamnar fokus till slut, som under så många andra fredagmorgnar, på Facebook där gårdagens dimmiga mobiluppladdningar från Stockholms nation börjat svärma runt. Ett leende, likt de leenden som kläcks när man får ett sms av den person man är förtjust i, breder ut sig när man upptäcker att ens aningen tvetydligt formulerade statusuppdatering och medföljande check-in från gårdagens bravader fått en hel drös med ’likes’. Men hur kommer det sig att en del statusuppdateringar får så många ’likes’? Är gillande smittsamt? Den frågan har de två doktoranderna i nationalekonomi vid Stockholms universitet Mathias Ekström och Johan Egebark försökt besvara i sin uppsats ”Is Liking Contagious?”. Tillsammans har de utfört ett experiment på Facebook där de undersöker om en användare är mer benägen att gilla en statusuppdatering om någon annan gjort så tidigare. De skiljer mellan tre olika behandlingar: (i) en okänd person gillar, (ii) tre okända personer gillar och (iii) en vän gillar statusuppdateringen. Medan de fann att den första behandlingen inte hade någon effekt, upptäckte de att de två senare mer än fördubblade sannolikheten för en användare att trycka på ’like’. Reversen mötte de båda forskarna som är aktiva inom det i nationalekonomin växande området experimentell beteendeekonomi, i ett konferensrum på Nationalekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Ekström berättar att intresset för beteendeekonomi väcktes redan under grundkursen i Nationalekonomi som då

16

ställde frågor om hur individers preferenser påverkas av andra individer. Området beteendeekonomi uppkom som ett försök att besvara frågor främst rörande individers beteende vilka de klassiska ekonomiska modellerna ibland misslyckas med att förklara. Kanske är vi människor inte en samling konstant rationella och nyttomaximerande individer som varje dag strävar efter att fatta paretoeffektiva beslut, utan ibland kanske vi drivs av andra faktorer. Men vilka anledningar kan det finnas till att vi väljer att gilla någons statusuppdatering? Egebark menar att det som inom sociologin kallas för reciprocitet kan vara en förklaring till varför vi trycker på ’like’. Reciprocitetsprincipen går ut på att om någon gör något mot dig, exempelvis gillar din statusuppdatering på Facebook, finns det en förväntan eller tillåtelse att du skall göra detsamma tillbaka och vice versa. Även social tillhörighet kan bidra, fyller Ekström i, och menar att vi gillar statusar om ämnen och av personer som vi vill att andra skall förknippa oss med. Ekström fortsätter även med att det ofta finns många statusuppdateringar som vi inte väljer att ge en ’like’, även fast vi kanske egentligen gillar det som personen skrivit i sin status. Experimentets resultat tyder på att en viss konformism existerar på Facebook, men kan resultatet tillämpas på något annat? Egebark tar upp modebranchen som ett bra exempel och frågar varför vi egentligen köper en viss typ av sko. Kanske kan de senaste årens explosionsartade efterfrågeutveckling av skomärket Converse förklaras av att vi köper skorna dels för att många i

vår sociala närhet har gjort så innan oss. De fortsätter att diskutera liknande situationer som till exempel huruvida man väljer att applådera en artist eller inte. Även om man gillar ett uppträdande, eller en föreläsning, kan närvaron av en stor och okänd publik leda till självcensur eftersom det finns en risk att man blir den enda i publiken som applåderar. Även högerextrema partiers hastiga uppsving i Europa, som främst förklarats med ett stort missnöje mot regeringars och traditionella partiers sätt att hantera kriser, kanske beror på att först när en större massa visar sina preferenser vågar även den enskilde individen göra samma sak, trots att hon sympatiserat med åsikterna under en längre tid. Avslutningsvis var jag nyfiken på vilka tips doktoranderna hade att ge studenter som är nyfikna på en liknande bana inom nationalekonomin. Ekström betonar vikten av att få en känsla för experiment genom att lära sig mycket metodik. Även att läsa ekonometri, vilket vi i Uppsala får möjlighet att göra under B-kursen i statistik, är en fördel. Dessutom gäller det att vara påhittig samt hitta intressanta fenomen att studera. Den forskning inom sociala medier vi hittills sett är troligtvis bara toppen av ett isberg. Däremot är det svårt för en nationalekonom att få reda på en användares nyttofunktion på Facebook, nästa gång vi gillar en statusuppdatering kan vi ju ta några sekunder och fundera på varför vi klickade på ’like’ just den här gången.

TEXT Erik Berggren

r


The search is on. Are you ready? International Student Business Forum Bangkok, Thailand, 21 – 25 March, 2013 Teamwork. Leadership. Cross-cultural skills. Networking. The International Student Business Forum is a place where the very best students from around the world come with one ambition: to become the innovators and leaders of the future. The ISBF creates opportunities for leaders to shine and your groundbreaking potential is what we are searching for. It’s your future, how far will you take it? Take the next step and apply at www.deloitte.com/sbf

17


GE Healthcare

Vi söker nu efter en driven ekonom. Baserad i Uppsala kommer du jobba på en av våra finans avdelningar inom FP&A och jobba nära våra finans chefer. Detta internship kan i framtiden leda dig till vårt 2-åriga globala FMP Trainee program där vi utvecklar dig inom finans och ledarskap. Du som söker kan ta detta internship som del av dina Master studier eller att du har 1-2 års erfarenhet inom Finans. Period: 6 månader Start datum: Januari Kvalifikationer: • Utmärkta studieresultat inom ekonomi, finans eller general management • Visat intresse och kunskap inom finans • Driven och självständig • Tydliga ledaregenskaper • Flytande i engelska och svenska. Ytterligare språk är meriterande. Önskvärda egenskaper: • Möjlighet att flytta utomlands efter avslutat internship • Mycket bra på powerpoint och excel • Erfarenhet av att hålla presentationer Senast ansökningsdag är 20 december. Sök via www.ge.com/careers, referens nummer 1653766. Om du har några frågor kontakta Charlotte Levert, HR, +46 722 320 177.


BÖCKER

Framtiden av en illusion - En bokreflektion

Jag spenderade min barndom i bilar på europeiska vägar. Mina föräldrar träffades på Uppsala universitet läsandes ekonomi på franska - båda med tron på franskan som framtidsspråk. Min pappa har ironiskt nog jobbat en stor del av sitt arbetsliv i tyska företag. Min mamma föddes i Italien och kom som femåring till Sverige. Europas historia blev min historia, dess krig blev mina, dess språk var de som jag skulle lära mig och jag blev väl – utan att egentligen förstå det, uppfostrad till europé. Nu när så många börjar låtsas om att detta är åsikter de alltid haft är det första jag vill säga att jag som många andra alltid har varit pro-Europa, pro-EU och till och med pro-EMU. Tittar vi på Europa idag, på tårgasfyllda gator, på 25% arbetslöshet i Grekland och Spanien, på enorm social oro och svarta hål där miljarder av euros försvinner är det svårt att komma ihåg hur det var en gång då EU var framtiden. Räddningen från det mörka 1900-talet skulle ske i form av en europeisk enighet. Nu när vi måste ställa oss frågan ”Vad gick egentligen så fel?” måste vi alla först erkänna – medborgare, journalister och politiker, att vi befunnit oss djupt inne i en illusion.

I Eurokrasch – En tragedi i tre akter (Hydra förlag) beskriver Sveriges mest kända idéhistoriker och liberal, Johan Norberg hur vi kom hit, till ruinens brant. Hans formel är tagen ur den grekiska tragedin; den börjar med hybris – övermodet, följs utav ate – blindhet och slutar med nemesis – den gudomliga hämnden och undergången. Grunden till allt ligger i att den Europeiska enhetstanken väldigt tidigt sågs som inte bara en politisk utan också ekonomisk union. Under 70-talet var det tydligt att Tyskland igen drog ifrån det allt mer inbromsande Frankrike ekonomiskt. Det tyska undret var ett faktum och D-markens väg till europeisk dominans låg öppen. Istället för att glädja sig åt den förestående tyska återföreningen var det något som man i Frankrike fruktade. Redan 1989 tvingade den franske presidenten Mitterrand den Tyske kanslern Helmut Kohl att gå med på att tysk återförening förbinder landet till en valutaunion. Mitterrand hotade Kohl med att Tyskland annars skulle ”vara tillbaka i 1913 ” med en ”trippelallians” av Frankrike, Storbritannien och Ryssland emot sig. Upptakten till lanseringen av euron är häpnadsväckande läsning – ett spel av kohandel, motvillighet, tvång, halvmesyrer och ledare som är helt naiva när det gäller ekonomisk politik – kanske främst just Kohl och Mitterrand, systemets de facto politiska grundare. Men något som är tydligt är att euron är ett projekt som förverkligades on-thefly. När man inser att Italien, ett av EU:s grundarländer, inte kan leva upp till kraven utbryter det en kris - Italien släpps in ändå och nu är det politiskt omöjligt att inte släppa in Grekland. Fuskandet börjar från dag ett, stabilitetspakten överges så snart den testas i praktiken och Tyskland är en lika duktig kålsupare som de andra. Men för en kort tid verkar man lyckas – det tyska paraplyet fälls ut över Europa och helt plötsligt kan Italien, Spanien och Grekland låna pengar till nästan samma ränta som Tyskland. Reformer kan skippas och istället lånar man pengar till att finansiera statliga utgifter. Med euron har man tagit bort all risk för de svårast utsatta länderna genom att binda den till det europeiska banksystemet som

uppmuntras köpa upp statsobligationer. Europa är en finansiell supermakt och eurozonen har högst BNP i världen. Man är helt enkelt för stora för att misslyckas. Känns det inte igen? När krashen kommer slutar man inte förvånas över blindheten. Först menar man att detta är en amerikansk kris, men det visar sig att det europeiska banksystemet är exponerat från topp till tå och så sätter bail-outsen igång. Först in i bankerna och sedan för att tillfälligt täta svarta hål i stater som knappt kan hålla sig flytande när räntorna ändras. Sedan dess har alla konventioner och regler som valutasamarbetet någonsin haft brutits. EMU bildades i tron på att Europa skulle kunna tvingas att bli ett europeiskt Förenta staterna med gemensam valuta. Den 12:e september 2012 sade den Europeiska kommissionens president José Emanuel Barroso att den Europeiska framtiden låg i en ”federation av nationalstater”. Men istället för att skapa enhet har valutan skapat splittring, istället för flexibilitet har den låst inne länder i ett allt mer orealistiskt system. Den har urholkat demokratin i länder genom att nu straffa befolkningar med åtstramningar och kan till och med få regeringar att avgå och instifta sina egna statschefer, som i fallet Italien. Den europeiska eliten har i 30 år dyrkat europeisk integration som religion. Bortom rationell kritik har det varit ett projekt som kommer lyckas för att det måste lyckas. Med sin blindhet, naivitet och ignorans försökte de män som styrde det europeiska projektet likt Ikaros flyga upp till solen. Nu kommer fallet. Den som läser Norbergs väl avvägda 150 sidor kommer bättre att förstå varför.

TEXT Carl Hygrell BILD Pressbild

r

19


DEBATT

MVG eller F för svensk skolpolitik? - Varför en ny betygsskala inte löser utbildningsfrågan Det räcker med att slå upp en dagstidning för att få intrycket att få fenomen är så omdiskuterade som den svenska skolan. Den har på senare tid dykt upp i mången ingress och rubrik, ständigt debatterad och inte sällan offer för svidande kritik. Från regeringen har man utlyst behovet av en förnyad skola med tuffare krav och rättvisare bedömning men frågan är om budskapet verkligen når fram. Medan skrivarna på Utbildningsdepartementet spottar ut den ena propositionen efter den andra känner flera lärare att förändringarna har kommit för snabbt. Det är nu drygt ett år sedan införandet av Gymnasieskolan 2011. Reformen introducerade sex betygssteg, standard sedan många år i flera länder, nya kursplaner samt spetsutbildningar i naturvetenskap och teknik. Dessutom vill man införa fler yrkesförberedande program för de elever som inte planerar fortsatta studier på högskola eller universitet, detta i syfte att reducera antalet avhopp. Skolminister Jan Björklund (FP)

20

konstaterar i Dagens Nyheter att kvaliteten på svensk utbildning sjunker i flera avseenden medan Sverige lägger jämförelsevis stora resurser på denna verksamhet. Var dessa resurser faktiskt tar vägen är en fråga som många lärare ställer sig. ”Jag tycker att de (skolledningen) har gjort vad de kunnat om det inte får kosta något.” säger Erik Östlund, lärare i kemi på Katedralskolan i Uppsala, i en intervju för Reversen. Han menar att det som saknas för att kunna genomföra reformen på bästa sätt är tid. ”Innan reformen hade vi ett visst antal timmar att göra vårt arbete och nu har vi lika många timmar för ytterligare arbete, vi har 12 kompetensutvecklingsdagar på två år och då tycker jag att det är fånigt att inga resurser ges centralt.” Skolverket driver omfattande arbete rörande det svenska skolväsendet och fungerar även som en viktig central länk till landets skolor. Man har arrangerat konferenser för lärare och tillhandahåller även mängder av information om bedömning

och betygssättning. Många av dessa mål och riktlinjer är dock öppna för tolkningar och att som lärare ta till sig allt detta kan kännas som en övermänsklig uppgift. Effekten verkar bli att det mesta planeringsoch samordningsarbetet i samband med reformen sker lokalt på skolorna. Östlund berättar att Katedralskolans lärare aktivt arbetar för att nå enighet om hur betyg ska sättas och vad ämnesplanerna egentligen innefattar. Initiativet får beröm från Anna Storgärds, rektor för naturvetenskapsprogrammet på skolan. ”Ett sådant arbete jobbar man jättemycket på med här på skolan, inom ämnesgrupperna. (...) Kemilärarna har en grupp och de är väldigt aktiva och försöker tränga på djupet i det här.” berättar hon stolt.
Detta arbete är viktigt och bidrar säkert till mer nyanserad bedömning samt möjligen till rättvisare betyg för Katedralskolans gymnasister. Tyvärr kvarstår problemen i stor utsträckning på nationell nivå. Att förväntas nå enighet om något så subjektivt


DEBATT

som bedömning av elevers kunskap bland alla lärare i hela landet är absurt. Men vänta lite nu, kanske du tänker. I brist på helt rättvis betygsättning kombinerat med dagens höga söktryck till universitet och högskolor faller ju hela systemet. Studenter riskerar att inte komma in på det program de förtjänat! Och det är enligt mig just här problemet ligger; antagning till högre utbildning i Sverige baseras idag uteslutande på dina gymnasiebetyg. Inte ens kurserna behandlas för sig utan dina poäng slås ihop till ett totalvärde som för närvarande uppgår till maximalt 22.5. Jag anser att detta är exempel på ren idioti. Visst är en mångsidig utbildning viktig, inte minst för att låta studenter prova många ämnen och förhoppningsvis hitta just sin passion. Dock inte till den grad att alla andra meriter och erfarenheter far genom fönstret. Att en student med 22.0 poäng och ett brinnande intresse för medicin samt inblick i vårdyrket från både sommarjobb och praktik på sjukhus i dagens system kan förlora en plats på läkarprogrammet till förmån för någon med toppbetyg utan dessa kvaliteter är för mig en gåta. Värt att notera är dessutom att dessa avgörande 0,5 poäng inte ens behöver komma från relevanta ämnen som biologi, kemi eller psykologi, det kan handla om historia, bild eller företagsekonomi.
Så vad ska man göra? Jag föreslår en

titt på den stora lilla önationen i väst. Även Storbritannien har på senare år brottats med sjunkande studieresultat men om problem finns även i den engelska skolan sköts åtminstone universitetsurvalet exemplariskt. Min hyllning å dessa urvalskommittéers vägnar kan tyckas ironisk då jag själv fick nobben från både Oxford och Imperial College London förra året men tillåt mig att motivera: Genom hela ansökningsprocessen, och det var verkligen en process av andra mått än ett musklick på antagning.se, kände jag mig uppskattad. Antagningskontoret kontaktade mig då och då med frågor om mitt personliga brev, jag fick berätta om mina intressen, styrkor och tidigare erfarenhet. De ville veta vilka ämnen jag hade läst på gymnasiet och vilka av dem jag hade presterat särskilt bra i. En av mina lärare ombads i ett rekommendationsbrev berätta vem Daniel var- både som student och person. Jag upplevde att trots de många tusen ansökningar som landar hos dessa universitet varje år fanns ett intresse för just mig och min resa. När jag sedan efter någon månad av nervositet och nedbitna naglar fick det negativa beskedet kändes det inte heller så farligt, den som istället fick platsen måste helt enkelt ha varit mer lämpat för programmet. Jag behövde aldrig fundera på om det berodde på att han eller hon hade

bättre betyg i spanska än jag, att det skulle ha varit den avgörande faktorn. Sådana funderingar och all den frustration de medför är alltjämt verklighet för många nyblivna studenter som sökt till de mest eftertraktade utbildningarna i Sverige. Ett urvalssystem i brittisk stil skulle inte bara bespara dem den våndan utan dessutom uppmuntra gymnasister att engagera sig även utanför klassrummen och reflektera över var deras passion och styrkor egentligen ligger. Flera av Björklunds förslag, elitprogram för unga akademiker och ökat finansiellt stöd åt framstående utländska forskare i syfte att locka dem till svenska universitet, låter bra men kräver liksom en reformerad antagningsmodell stora resurser. Ofta handlar det dock om prioriteringar och när Linnéuniversitetet kan erbjuda ”Harry Potter och hans världar” på 7,5 högskolepoäng tror jag att pengar kan trollas fram från både ett och annat håll.

TEXT Daniel Herngren Leppert BILD thebarrowboy, 2011 @flickr.com, ninniane, 2009 @flickr.com

r

21


KRÖNIKA

Att inte plugga ekonomi - En kostym passar inte alla medlemmar ”Vad läser du nu då?” ”Statskunskap C”, svarar jag. I samma stund som jag artikulerar de orden ser jag att personen stelnar till och att någonting förändras i blicken på personen i fråga. Det är inte avund, det är inte avsky, men det är en blick som uttrycker en osäkerhet och känsla av att personen i fråga inte har en aning om vad det innebär att egentligen läsa statskunskap. ”Ja, så då ska du alltså skriva Cuppsats” ”Ja”, svarar jag sedan. För att på något sätt förklara vad det egentligen är jag läser säger jag att uppsatsen ska vara minst 10 000 ord och att jag skriver själv. I samma stund som jag säger vilka krav som finns på uppsatsen ser jag att blicken ändras, igen. Nu är det en blick som uttrycker ”Jaha, statskunskap är alltså inte ett hitte-på-ämne” och att det verkar vara hårt att skriva själv. Ofta kommer någon kommentar om att de som läser företagsekonomi C skriver två och två samt att något universitet läser tre och tre. Ibland kommer en följdfrågan ”Jaha, så du vill du bli politiker?”. Nej, alla som läser statskunskap vill inte bli riksdagsledamöter… Trots att jag har läst ett antal terminer i ekonomirelaterade ämnen, är det alltid en speciell känsla att säga att man inte läser ekonomprogrammet eller att man har ett annat huvudområde på sin kandidatexamen än just företagsekonomi. Ibland kan bemötandet nästan ändras till att personen väljer att inte diskutera den akademiska delen av utbildningen, högskolepoäng, tentor, PM eller uppsats med en bara för att

22

man inte läser exakt samma kurser som den personen. För faktum är att Föreningen Uppsalaekonomerna faktiskt är öppen för alla som läser ett ekonomirelaterat ämne den terminen de väljer att bli medlemmar och föreningen är ännu mer välkomnande om du skulle vilja engagera dig i föreningen. Det finns en öppenhet inom föreningen, trots att en del inte riktigt vet hur de ska reagera på att jag inte läser företagsekonomi den här terminen. Det är någonting som är få förunnat, men faktum är att när föreningen är så pass stor som den faktiskt är finns det flera olika typer av personer som är medlemmar, vilket är bra! Det är en av anledningarna till att studentföreningar, och ursprungligen nationer, finns. En möjlighet för studenter att dels träffa likasinnade men också träffa oliksinnade. Vidga sina vyer och träffa människor som man inte hade träffat om man inte hade valt att vara med i just Föreningen Uppsalaekonomerna. Träffa personer som har olika bakgrunder, men minst ett gemensamt intresse. En minsta gemensamma nämnare. Visst, en del hävdar att alla medlemmar i Föreningen Uppsalaekonomerna är likadana med samma intressen, att de tycker likadant och har samma bakgrund. Ja, det kanske är en större andel som bär skjorta till vardags jämfört med gemene student, men det finns så mycket mer än bara skjortan. Jag hävdar att medlemmarna i Föreningen Uppsalaekonomerna inte är likadana, inte tycker likadant och att de

inte har likadan bakgrund. Var och en av medlemmarna i denna förening har sin egen bakgrund, läser till viss del olika ämnen, läser de kurser de läser av olika anledningar, har olika intressen och framförallt har alla inte samma åsikt. En kostym passar inte alla medlemmar. Det är denna mångfald av individer med olika bakgrunder som föreningen tar vara på och som föreningen ska fortsätta att ta vara på i framtiden. Borgen och Föreningen Uppsalaekonomerna är alltid öppen för vem som helst. En del hävdar även att ekonomer överlag inte är nischade, läser alldeles för lika ämnen och följden av detta blir en inskränkthet vilket i sin tur gör att det är likadana personer som examineras från kandidatutbildningen. Rygga inte tillbaka när en person säger att denne inte läser företagsekonomi, nationalekonomi eller statistik just den här terminen. Var öppen, fråga och var nyfiken. Glöm inte heller att förnya ditt medlemskap i Föreningen Uppsalaekonomerna. Det ger dig möjlighet att träffa personer som du kanske inte hade träffat annars.

TEXT Jacob Åkerlund BILD ragingwire, 2010 @flickr.com

r


POLITIK

Kinas maktskifte

Annars kan en terrakottaarmé av missnöjda vakna till liv och förse herr Xi med en rejäl migrän.

- Om förändringen i öst

Efter veckor av medialt bombardemang ifrån presidentvalet i USA lär de flesta av oss vara ganska mätta på allt som har att göra med ”swingstates”, ”fact checks” och ”super-PACs”. Fullt förståeligt, men eftersom vi på Reversen inte riktigt kan släppa valspänningen än kommer vi att vända blicken mot andra sidan Stilla Havet där en annan valbatalj (kan man ens kalla det så?) precis är avslutad. Kommunistdiktaturen Kina har nämligen precis genomgått ett maktskifte där den gamla ledartoppen byttes ut till förmån för ett nytt gäng partipampar. Under partikongressen utsåg man Xi Jinping till ny partiordförande för att om några månader kröna honom till Folkrepublikens president. Valdramat i Peking var betydligt mindre än det i USA för här fanns inga debatter och opinionsmätningar, utan här tillsattes ledarna utifrån vem som kunde behärska det fula politiska spelet bäst. Samtidigt kommer detta ledarskifte att vara mycket avgörande för om Kina blir den nya supermakten, eller om det väldiga landets växtvärk kommer att knäcka jätten. Låt oss zooma in på efterträdaren Xi Jinping och hans stora utmaningar. När en ny ledning ska tillsättas i Peking sker detta på ett sätt som vi i Sverige inte är särskilt vana vid. I Mittens Rike är det fortfarande familjeband och rikedomar som gör att man kan komma långt i livet. Ett bevis av detta är herr Xi själv. Med en far som revolutionshjälte sida vid sida med Mao Zedong och en släkt som sitter på många miljoner hade kronprinsen goda förutsättningar att kämpa sig ända fram till partitoppen. Rykten går om att Xi redan som ung var mycket passionerad över kommunistpartiets arbete för folket och att han är bra på att medla när partigubbarna börjar tjafsa. Dessutom har herren med det välkammade och svarta håret en examen i kemi från en av ”partiets plantskolor”, mycket mer än så är inte känt om mannen

som kommer bli världens på pappret andra viktigaste man. Även om Barack Obamas utmaningar kan verka enorma bleknar de i jämförelse med Xis framtida farhågor. För trots att det på ytan har gått bra för Kina under företrädaren Hu Jintaos rattande, har bekymren nått migränframkallande nivåer på grund av den explosiva utveckling det röda imperiet har genomgått. Under Hu Jintaos presidentskap mer än tredubblades BNP, men nu när viktiga handelspartners som Europa och USA ser ut att bromsa kommer detta också påverka Kina. I jämförelse med västerländska mått skulle en tillväxt på 7-8% fortfarande vara kollosal, men i fallet Kina skulle det innebära en hackande ekonomi; tillväxttalen består nämligen till stora delar av luft. Och då menar jag inte ren luft, utan förorenad sådan. Enligt beräkningar från Världsbanken orsakar Kinas tillväxt en miljöförstöring som skulle ta mer än fyra procent (!) av BNP i anspråk för att städa upp efter denna negativa externalitet. Men inte nog med det, Kinas lokalpolitiker har till råga på allt en förkärlek för enorma byggprojekt (med hög skuldsättning som följd) som få eller ingen efterfrågar. Ett bra exempel är de gigantiska spökstäderna som pamparna bygger, men som ingen vill bo i. Där finns nämligen inte finns näringsliv och inga näringsidkare vill flytta till för att det inte finns något folk. Vad ska komma först, hönan eller ägget? Folktomma städer och stadsdelar är inte det största bekymret som retar den röda draken. Den potentiella fastighetsbubblan, splittringarna i partiet och de destruktivt monopolistiska statsföretagen lär inte heller hålla Xi vaken om nätterna. Inte i jämförelse med det som historiskt sett har visat sig vara ödesdigert för en totalitär regim. För samtidigt som kommunistpartiet är ganska framgångsrikt på att höja folkets levnadsstandard framkallar man folkets

uppvaknande. Medelklassens förbättrade liv i kombination med en, trots censuren, mycket större tillgång till information kan leda till att Kinas medelsvensson inte längre accepterar partiets ursäkter. Hur länge till kommer stadsbon Song att stå ut med det diskriminerande Hukou-systemet som förvägrar honom sjukvård i Shanghai bara för att han föddes på landsbygden? Hur länge till kommer Kinas kvinnor orka leva med ettbarnspolitikens kvinnomisshandel och tvångsaborter? Hur länge till kommer herr Li att acceptera korrumperade lokalpolitikers makt över hans liv? Det är dessa frågor som Xi Jinping verkligen kommer att behöva hitta svaren på. Lyckas han, kommer regimen antagligen kunna skjuta historiens naturliga lopp mot demokratisering framför sig ett antal år. Annars kan en terrakottaarmé av missnöjda vakna till liv och förse herr Xi med en rejäl migrän. Om den pandabjörnliknande partiordföranden inte lyckas reformera jätten i Fjärran Östern i grunden kan befolkningen dessutom snabbt komma att ifrågasätta regimens maktmonopol. För även Kinas söndercensurerade medelklass kommer att förstå att partiets kommunitiska paradgrenar inte håller när de ser en genomkorrupt och självberikande maktelit växa sig allt starkare. En elit som förövrigt tillåter sociala orättvisor som skulle få kommunismens halvgudar Marx och Engels att vända sig i graven. Xi Jinping kommer säkerligen att ha en hel del att fundera över de kommande tio åren vid makten.

TEXT Niels Groenewegen BILD churl, 2007 @flickr.com ilamont.com, 2010 @flickr.com

r

23


POLITIK

USA-analys

- Även republikanerna måste få komma till tals Den 6 november valde USA en pressad Barack Obama till ytterligare en fyraårsperiod vid makten. Inte sedan andra världskriget har en amerikansk president blivit återvald med så höga arbetslöshetssiffror och Obama kritiserades före valet för att ha genomfört få av de saker han gick till val på 2008. Obamas största bedrift som president är, enligt många, införandet av en allmän sjukförsäkring. En kontroversiell fråga i det liberala USA där högsta domstolen fick pröva om en allmän sjukförsäkring var förenligt med den amerikanska konstitutionen innan förslaget kunde antas. Sjukförsäkringen debatterades flitigt under valrörelsen och fick utstå stor kritik. Valets utgång var långt ifrån given på förhand. Presidentvalet föregicks av en smutsig valkampanj där båda sidor baktalade varandra. Republikanerna beräknas ha spenderat ca 800 millioner dollar för att få bort Obama från makten, och demokraterna än mer för att hålla sig kvar. Aldrig förr har så stor andel av reklamspottarna varit negativa. I många fall med falska påståenden och påhopp. Barack Obama förlorade bara två av de delstater han vunnit i valet 2008 och vann relativt säkert med 332 elektorsröster mot Romneys 206. Vad gäller folkets röster var det betydligt jämnare än vad elektorssiffrorna visar. Obama vann med knappa 2,4 procentenheter över Romney. Den lägsta siffran någonsin för en återvald president. I det amerikanska valsystemet, där vinnaren i en delstat får alla statens elektorsröster, är det ju möjligt för en kandidat att få färre röster än sin motståndare totalt sett men ändå få fler elektorsröster. Obamas utmaningar Obamas första period vid makten har av politiska kommentatorer beskrivits som en besvikelse där många viktiga reformer

24

uteblivit. Han har nu chansen att förändra bilden av sin tid som president. Om Obama vill driva igenom fler förändringar måste han bli bättre på att samarbeta med Republikanerna som sedan mellanårsvalet 2010 är i majoritet i representanthuset. Obamas största inhemska politiska bedrifter skedde före valet 2010, då Demokraterna var i majoritet i såväl senat som representanthus. Därefter har det gått trögare för Obama att få igenom sina förslag, till stor del på grund av hans oförmåga att samarbeta med republikanerna. Bill Clinton gjorde sig som president känd för att nå överenskommelser över partigränserna. Obama måste följa i samma spår om det dödläge som uppstått i Washington ska lösas upp, och den första utmaningen låter inte vänta på sig. Den 1 januari 2013 kommer USA, förutsatt att en ny uppgörelse uteblir, att nå det så kallade fiskala stupet. Detta fiskala stup är resultatet av en kompromiss som nåddes mellan demokrater och republikaner sommaren 2011 och innebär att en rad automatiska skattehöjningar och utgiftsnedskärningar sätts in. Enligt SvD beräknas då finanspolitiska stimulanser till ett värde av 600 miljarder dollar upphöra vilket skulle kunna få katastrofala konsekvenser för såväl den amerikanska ekonomin som världsekonomin. Om dessa åtstramningsåtgärder sätts in den första januari nästa år riskerar den amerikanska ekonomin att krympa med så mycket som 5% av BNP bara på ett år. Något som vore förödande för en ekonomi som idag har en tillväxttakt på ca 2% om året. Bakom USA:s skuldberg, som tvingat fram dessa åtstramningsåtgärder, ligger ett systemfel. Amerika beskattar som en small-state economy men spenderar som en big-state economy, skriver the Economist. Man beskattar alltså lågt men spenderar som om man fick in mycket mer pengar.

En ekvation som inte går jämt ut, tvingar landet till belåning och riskerar att göra USA bankrutt. Republikaner och demokrater är överens om att något måste göra. Problemet ligger i att komma överens om vad man bör göra för att minska dessa återkommande budgetunderskott. Det finns två sätt att göra detta på, antingen höjer man skatterna eller så skär man ner på utgifterna. Republikanerna förordar det senare medan demokraterna vill höja skatterna. Att den slutgiltiga lösningen kommer att innefatta båda delarna står klart, frågan är hur stor del som ska komma från utgiftsnedskärningar och hur stor del som ska komma från skattehöjningar. Dessvärre är båda sidor envisa och kompromissviljan liten. Mitt Romney sa exempelvis under valrörelsen att han inte skulle godkänna någon budgetöverenskommelse som innefattade skattehöjningar, även om de matchades av tio gånger så stora utgiftsnedskärningar. För att överbrygga detta måste Obama bli mer kompromissvillig och visa att han är beredd att bedriva en tvåpartipolitik där även republikanernas vilja ges utrymme. Obamas första och viktigaste uppgift blir således att ena republikaner och demokrater kring hur budgeten på sikt ska kunna stabiliseras. Lyckas han med detta har han kommit en bit på vägen till en lyckad andra mandatperiod och framförallt gjort Amerika och världen en stor tjänst.

TEXT Sam Ekman BILD DonkeyHotey, 2011 @flickr.com

r


KRÖNIKA

Varför går det inte åt helvete? - Om taktiken att välja otaktiskt Alla har nog känt det. Hur klarade hon egentligen tentan utan att gå på seminarierna? Hur kunde han få det där jobbet när han inte ens läste en magister? Varför fanns det biobiljetter kvar till premiären fast de bokade så sjukt sent? Varför kan andra bara skita i allt och lyckas ändå? Varför lönar det sig inte att tänka och agera i förväg? Varför gjorde inte jag likadant? Tydligen kan man klara det mesta, allt från sina akademiska studier till sin fritid och sin karriär med mycket små ansträngningar. Det är något man gång på gång får bevisat för sig på mer eller mindre roliga sätt. Samtidigt får man också höra att det är enormt viktigt att man engagerar sig, skaffar meriterande extrajobb, väljer rätt kurser och tänker igenom varje drag för att ha någon chans alls på arbetsmarknaden. Efter att alltid ha varit ett stort fan av planering och förspråkat precis det här med eftertanke har jag nu börjat tvivla på om det verkligen stämmer. När jag tog studenten läste jag en termin kulturantropologi av rent intresse. Mitt

val kändes vid många tillfällen nästan lite pinsamt med tanke på att reaktionerna från andra mestadels var; Va? Vad hette det? Antroplopogig…i? Jaha, eh… okeej…alltså blir man nåt då eller? Jag gick i samma veva på en arbetsintervju för ett arbete som förskolevikarie. Frågan: Vad pluggar du? kom givetvis. Jag mumlade något om kulturantropologi utan att gå nämre in på detaljer. Bemötandet blev: –Fantastiskt bra! Den kompetensen behöver vi ute på många av förskolorna, vi har ju en stor bredd och massor av olika kulturer hos oss. Jag fick jobbet och mitt första arbete blev på en förskola i Heidenstam där det under det svenska alfabetet på väggen också satt ett arabiskt. Även om det är väldigt lätt att halka in i nyttighetstänk och strategier är det ju trots allt oftast de små omständigheterna som avgör saker och ting. Omständigheterna som mest beror på det som verkar som en slump. Skulle det inte kunna vara så att val efter intresse är en strategi i sig? En strategi

som kommer att försätta dig i rätt sorts slumplägen. En historiekursare som nämner att hennes jobb på museum behöver en ny assistent, en internetforumkompis vars resesällskap hoppar av dagen innan och nu söker ny, en chef som hör att du är en jävel på att sköta företagsredovisning och vill ha ett samtal. Hade du inte följt dina intressen hade du inte fått samma slumpar, chanser, möjligheter, whatever. Hur smart är det att missa dem för slumpar du inte kommer uppskatta eller ens lägga märke till, bara för att något verkade nyttigt? Att det sällan skiter sig finns det som sagt bevis för. Och vore det inte ganska skönt att slippa känna sig lurad på ansträngning? (Just det.)

TEXT Elsa Säterberg BILD Björn Söderqvist, 2007 @flickr.com

r

25


REPORTAGE

Anders Wall-föreläsningen - En inspirerande lektion i entreprenörskap

Den 7 november. Sveriges största föreläsning i entreprenörskap. Nej, den får inte plats i Hörsal 3. Och nej, statistisken som tas upp kommer inte vara från något videoklipp av Hans Rosling. Varför inte då? Därför att han kommer dit, i egen hög person. I Universitetsaulan alltså. Som du säkert förstår så är det här ingen vanlig föreläsning. För nionde året i rad anordnades Anders Wall-föreläsningen i år, med sloganen Sveriges största föreläsning i entreprenörskap. Med Universitetsaulans 1 800 sittplatser har ingen ännu slagit rekordet som störst. Det hela startades av Anders Wall Stiftelser 2003 och syftet med den årliga föreläsningen är att inspirera, främst studenter och andra intresserade till entreprenörskap. Föreläsningen hålls i Uppsala och till den kommer Sveriges främsta entreprenörer och talar om hur de har gjort för att ta sig dit de är i dag. Förra året kom bland annat Percy Barnevik och Gustav Söderström (Spotifys produktutvecklingschef). Tidigare år har bland annat Sven Hagströmer, Niklas Zennström, Filippa Knutsson och Björn Ulvaeus föreläst. Moderator för tredje året i rad var Fredrik Lindström. Stiftelsens är grundad till finansmannen Anders Walls ära. Under 60 och 70-talet gjorde han sig ett namn när han byggde

26

upp ett av Sveriges största börsbolag, Beijerinvest AB. Anders började med att sälja kaniner på Fyristorg i Uppsala, hoppade av ekonomistudierna, började syssla med import- och export och blev VD vid 33 års ålder. På Anders 50-årsdag togs initiativet till att skapa Anders Walls Stiftelser, vars syfte är att främja svenskt näringsliv och de skänker därmed stipendier till unga talanger som är i början av karriären. Stipendierna är alltifrån 75 000 kronor och sträcker sig ända upp till 150 000 kronor och delas ut på Anders födelsedag den 10 mars. Det vill säga alla, förutom stipendiet för Årets Uppsalastudent som delas ut på Anders Wall-föreläsningen, antingen av Anders själv eller av den representant från Kungahuset som närvarar. Men mer om det senare. Universitetshuset är stort. Aulan är också stor. Och det är tunga namn på föreläsarna som närvarar. Därför är föreberedelserna för det här eventet inte i minsta laget och bakom de står en projektgrupp, i år på 10 personer som har arbetat i nästan nio månader innan den 7 november. Föreningen Entrepreneurs Academy Uppsala, i samarbete med Föreningen Uppsalaekonomerna och Uppsala teknolog- och naturvetarkår, grundades 2006 av fyra drivna ekonomistu-

denter som ville inspirera Sveriges studenter till företagende. Kort därefter inleddes samarbetet mellan föreningen och Anders Walls Stiftelser och Entrepreneurs Academys egna medlemmar började själva anordna föreläsningen. Tillsammans har de gjort eventet blivit till det det är i dag. Sveriges största. För i år blev det ännu bättre. Varje år hittills har Universitetsaulan varit lokalen för föreläsningen med sina 1 800 platser, så även i år. Men det här året bestämdes det att utöka antalet platser med 196 styckena (eller med en sal till), till sal X. Anledningen till det var att aulan alltid har fyllts och varje år har föreläsningen tvingats neka studenter inträde på grund av det. Så med en livestreaming upp till sal X, som ligger i samma hus fast på övre plan, blev årets antal platser totalt 1 996 stycken. Men fick alla studenter som ville komma plats för det? Nej, även i år blev det proppfullt på nolltid. Och det är kanske inte så konstigt, med tanke på årets huvudtalare. Professor Hans Rosling öppnade hela föreläsningen med ett föredrag om den globala hälsan. Med sitt innovativa sätt att visa statistik på, lite toarullar och en pekpinne med en uppblåst plasthandske i ena änden (som projektgruppen tejpat ihop på Roslings begäran) visade Rosling ännu en gång varför han har blivit en av världens


REPORTAGE

mest eftertraktade talare. Inte nog med det, han är också en av världens mest inflytelserika personer. Att Rosling är så pass engagerad i sitt ämne, visade sig inte minst innan föreläsningen. För att försäkra sig om att allting skulle fungera på dagen så hade han med sig två extra laptops som backup. Hur många studenter går så långt till väga för sina presentationer? Att Rosling vet vad han gör och att han är mycket uppskattad, visade sig när han fick stående ovationer efter sig. 1 799 personer reste sig samtidigt och applåderade. Monica Lindstedt, grundare av det framgångsrika hemserviceföretaget Hemfrid blev föreläsningens andra talare. Hon är också medgrundare av tidningen Metro. Hon talade om hur hon hela tiden hade motarbetats sina idéer kring företagande, om vad som skulle fungera och inte fungera. Idén om Metro var den första i sitt slag, en gratistidning som skulle gå med vinst (!). Lindstedt fick solklart nej från investerare. I dag har tidningen ungefär 1 500 000 läsare i Sverige. Och går med vinst. Det prestigefyllda stipendiet Årets Uppsalastudent är ett av Anders Walls stipendier som inte delas ut på hans födelsedag. 100 000 kronor får vinnaren som ska ha främjat entreprenörskap. I år vann Johan Gärdebo, humaniorastudenten som var med och grundade Humanistiskt initiativ som bland annat arrangerar Humanioriadagarna (motsvarigheten till Kontaktdagarna). Och vem bättre att dela ut priset om inte H.K.H. Prins Carl Philip själv?

2 000 bullar, lika många kaffekoppar och 1 700 Vitamin Well-flaskor. Och 900 frukter. Fikat som ägde rum mellan föreläsningens två delar var... stort (också). Samtidigt som sorlet av alla i foajén, utanför aulan, nästan dränkte Uppsala University Jazz Orchestras (UUJO) musik så försökte projektgruppens 36 medarbetare att servera fika till alla gäster. Vilket gick bra, tills alla skulle in och sätta sig igen. Man fick ju inte ta med sig fikat in till aulan. Nästa talare var en riktig tungviktare, koncernchefen för lågprisflygbolaget Norwegian, Bjørn Kjos. På norska, berättade han hur förtaget hade skapats, utvecklats och hur det såg ut idag. Flygbolaget är lite annorlunda. Varför då? Jo, för det går med vinst. När SAS går från krispaket till krispaket så får Norwegian större och större vinst för varje år. Kjos charmade publiken och berättade även sin hemlighet för företagets framgång: han anställer bara personer som är kunnigare än han själv! Mitt emellan de två huvudtalarna i föreläsningens andra del togs det in fyra unga entreprenörer i en paneldiskussion. Ayesha Quraishi, grundare av sitt skivbolag A systemQ, Anna Oscarsson, grundare av Kvittar.se som gör digitala kvitton och Hoa Ly som bland annat grundat teknikföretaget Hoa’s tool shop. Sist i panelen var det en av Anders Wall-föreläsningens projektledare, Linnea Söderström som volontärarbetat i Barneviks välgörenhetsorganisation Hand in hand i Indien. Mycket inspirerande tankar delades och publiken förundrades

över hur mycket driv dessa unga entreprenörer har. Avslutningsvis kom Jacob de Geer. Han har redan haft ett företag som värderats till 6 000 000 000 kronor och har nu skapat iZettle. En liten kortterminal för privatpersoner som man kan koppla till smartphonen eller sin tablet för att betala alltifrån skulder man ådragit sig på Stocken till att köpa kurslitteratur. Anders Wall-föreläsningen 2012 blev den största i sitt slag och en mycket lyckad dag! Efter föreläsningen fick alla föreläsare och gäster gå till Värmlands nation för efterföljande mingel. Bättre avslutning gick det inte att få. Från den hårt arbetande projektgruppen riktas ett tack till alla Uppsalaekonomer (och andra studenter såklart) som kom och lyssnade. Och även alla medarbetare gjorde ett fantastiskt jobb! Inom en snar framtid kommer föreläsningen att läggas upp på nätet, så att alla som inte fick plats också får en chans att se den. 2013 års föreläsning kommer självklart att bli större, bättre och ännu mer lyckad. Men tills dess njuter vi av årets. Bara utvärderingen kvar då.

TEXT Roy Garre BILD Josef Hansson

r

27


FOTOREPORTAGE

Malaysia & Kambodja

- Chefredaktรถr emeritus pรฅ rundresa FOTO Leo Sydow

28


29


30


31


VIMMEL

Gräddgasquen

- En kväll av och för ekonomer FOTO Erik Segerstolpe

32 22


33 23


ORDFÖRANDERIET

Ordföranderiet

- Julen och de olika disciplinerna I vår utbildning lär vi oss att se saker genom olika teoretiska glasögon. Att möta de olika fenomen och uppenbarelser vi ser ute i naturen på ett särskilt sätt är till stor del vad vetenskapen handlar om. Här hjälper dessa teoretiska glasögon till att tydliggöra och problematisera vardagliga ting. I förra numret av Reversen skrev vi om bredden på ekonomutbildningen och vilka svårigheter vi ekonomer ställs inför på grund av det. Nu ljusnar det dock i vintermörkret och i den här texten kommer vi att använda vår utbildnings bredd för att genom analys med vetenskaplig flört krama ut det mesta av den stundande julen. Både nationalekonomi och företagsekonomi syftar till att på ett eller annat sätt åstadkomma största möjliga nytta, eller möjligen värde om man så vill. De har dock olika sätt att göra det på. Nationalekonomin är studierna av resursernas knapphet och hur vi med olika förutsättningar kommer till stånd med den högsta potentiella nyttan givet våra förutsättningar, det blir på något sätt studierna om en välallokerad ekonomi. Om nationalekonomin då syftar

34

till att maximera nyttan för ett samhälle så är företagsekonomin en vetenskap kring organisationer vars främsta syfte är att skapa största möjliga värde för sina ägare. Det ger ofrånkomligt olika sätt att se på vad som sker under julyran i december månad. Det första nationalekonomen upptäcker är att under julhandeln råder imperfekt konkurrens på julklappsmarknaden. Det råder grav informationsasymmetri för ingen har ju den blekaste aning om vad morfar Arne vill ha i julklapp. Kanske ännu värre att man behöver vässa armbågarna och ge sig in i någon skivaffär bland horder av förvirrade julhandlare, för alla vet ju att någon gammal skiva alltid är ett säkert kort till en morfar. Det som kanske är värst för nationalekonomen i det här fallet är nog inte ens att vi inte fattar rationella beslut om bäst vara till bäst pris i det här läget, för ärligt talat, vi vill ju bara ut därifrån, kosta vad det kosta vill. Nej, det som är värst är snarare att det är skvatt omöjligt att gissa sig till vilken skiva morfar vill ha. Hur maximerar vi morfars nytta? Genom Louis Armstrong eller Frank Sinatra? Det

blir en fråga som bara morfar Arne kan besvara för att det är ju rimligen endast denne som vet vad sin optimala konsumtion är. En fråga inköparen dock kan fundera på är sannolikheten att någon annan släkting också köper ”best of Armstrong”. Detta för att marginalnyttan troligen är svårt avtagande, för att inte säga störtdykande, gällande samlingsskivor med Louis Armstrong. Företagsekonomen är däremot mer rakt på sak. Det handlar om att få mest avkastning på den tid och pengar som lagts ner. Det som spelar roll är sista raden av resultaträkningen och företaget ansvarar främst inför ägarna, i det här fallet sig själv. Något som gör att svårigheter som denne har gällande julen är av annan karaktär, till exempel hur vi egentligen ska värdera julklappar enligt god sed. Att värdera till anskaffningsvärde blir självklart svårt för företagsekonomen eftersom alla envisas om att ta bort prislappen, detta är tydligen inte viktigt. Marknadsvärdet blir därför en god riktlinje i värderingsprocessen. Julafton kan liknas vid en typ av årsbokslut där vi får se svart på vitt hur vårt arbete under


KALENDARIUM

året sett ut. Grunden blir vad vi investerat i slutet av föregående år på julklappar till andra, något vi inte får glömma bort är en långsiktig handling. Självklart kan man öka sin hävstång på investeringen under året genom att vara snäll mot andra och tydligt kommunicera det till tomten. Så hur använder vi det här till att maximera julafton? För företagsekonomen så gäller det att hålla en god kostnadskontroll och planera sina inköp. Genom bättre kundmedvetenhet kan vi nå högre kundnöjdhet med mindre medel. Se över processerna, handla i god tid och på nätet så slipper ni utstå flaskhalsar och krisbeslut i en hetsig julhandel. För nationalekonomen så handlar det om att informationsinhämtning. Se till att ha koll på vad folk önskar sig och glöm inte bort multiplikatorn. När en del av de pengar som någon spenderar på en vara i sin tur spenderas vidare av säljaren, som senare spenderas vidare i nästa led, osv. så åstadkoms en multiplikatoreffekt. Samma pengar spenderas flera gånger om. Samma sak sker under julen, den mängden julstämning som överförs på andra ”spenderas” vidare av dessa i flera steg. Så för att nå störst julstämning per capita i ett hushåll gäller det alltså att inte själv sitta och hålla på julstämningen utan ut och spendera den på släktingarna. En annan tanke kan dock vara att helt släppa plugg i någon vecka och få en välbehövlig paus från allt vi studenter företar oss. Efter nyår väntar tentor, extrajobb och projekt. Somliga vaknar säkert också upp med huvudvärk på nyårsdagen och inser då någonstans i Ivanhoe att de under gårdagen lovade sig själva att träna mer och plugga mer målmedvetet. Då kan det vara skönt med en veckas avslappning i ryggen. Så passa på att umgås med släkt och vänner, träffa tomten, bli trött på julbord, äta knäck och titta på tecknade djur vi redan sett flera gånger tidigare. Det kommer åtminstone vi i ordföranderiet att göra. För det nya året börjar någon timme efter att backhoppningen i Garmisch-Partenkirchen avslutats och då börjar vi ta itu med nyårslöftena och alla utmaningar år 2013 har att erbjuda. God jul och gott nytt år önskar Peter, Tobias, Anton och David!

TEXT Ordföranderiet BILD Oskar Lind

r

Kalendarium

- Vad händer i föreningen?

DECEMBER 05

Nordnetföreläsningen

06

Employee for a Day

10

Deloitte-dagen

11

Master-glögg

13

Lussefika med Ernst & Young

JANUARI 18

Skidresa till Val d’Isére

Vill du skriva för Reversen? Vi söker ständigt nya skribenter och fotografer. Kom och fika med oss på våra möten, bli vän med vår facebook-gubbe eller skicka ett mail så berättar vi mer!

Det var en man från Nordpolen I verkstaden satt han i chefsstolen Han hatade missar Och slog sina nissar Snart hamnar han i nog arbetsdomstolen

35


Reversen Nummer 5, 2012  

Föreningen Uppsalaekonomernas egen tidning. www.uppsalaekonomerna.com. Nummer 5, 2012

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you