Issuu on Google+

FACEit

Nummer 1, 2014


Redaktionen på Face It

Eva, chefredaktör: Mina ögonbryn

Bianca, Art Director: Min vänstra lilltå

Emelie, layoutchef: Jag vågar vara mig själv och mitt hår

Redaktionen svarar: Vad är du mest nöjd över?

Susanna, fotograf: Att jag skrattar åt allt!

Klara, krönikör: Mina ögonfransar

Emma, redaktör: Att jag är omtänksam!

Olivia, reporter: Jag är driven!

Sofie, krönikör: Min längd

Tidningen Face It Lovisa, redaktör: Mina tänder!

En tidning med särskilt fokus på människors rätt att våga vara den person man är. Omslagsbild: Bianca Casco En tidning gjord i samband med Ung Media Sveriges Presskonferens 2014


Månadens tema

Vem anser du bär ansvaret för

skönhetshetsen?

”Jag skulle säga att det är allas fel. Det är alla tillsammans som bär det här ansvaret. Det är föräldrarna, media, skolan - Ja alla! Barn och unga som har äldre syskon och tar efter dem. Barn tar även efter att som de ser och hör i media. Eftersom barn och unga vill passa in så anpassar de sig helt enkelt.” Johanna Andersson

”Det är främst media och samhällets utveckling. Eftersom media numera når allt längre ner i åldrarna med tanke på dagens teknologi. Så når också skönhetshetsen allt längre ner i åldrarna.” Einar Andersson

”Det är mediernas ansvar. Det är medierna som skapar de här idealen. Det är också satt föräldrarna påverkar sina barn. Som barn tar man efter sina föräldrar. Man kan säga att medierna påverkar föräldrarna som i sin tur påverkar sina barn.” Jessica Palm

”Det är dels modellagenturer eftersom de sätter idealen för modeller. Sen är det också de som tillverkar sminkprodukter eftersom de riktar sin reklam. Jag tycker att det är mediabolagen som har huvudansvaret.” Patrik Gren

GÖR PENNTESTET

Av Bianca Casco

Penntestet är ett test riktat till kvinnor som cirkulerat i diverse kretser, allt från medier till samtalsnivå.

1. Du behöver en penna 2. Du behöver ett bröst 3. Placera pennan under bröstet 4. Stannar pennan under bröstet så betyder det att du har hängbröst

5. Skit i fullständigt i steg 1 till 4 och börja lär tjejer var pennan egentligen ska sitta!


Hall책 d채r,

Sofia

Mirjamsdotter


Intervju

På CV:t har hon både Aftonbladet och Sveriges Radio men nu är hon ledarskribent på Sundsvalls Tidning. Hon skriver allra helst om alla människor lika värde och just nu tillhör hon också Twitter-Sveriges sötaste kärlekspar online tillsammans med omtalade Genusfotografen. Men det är bara en anledning till att vi ringde upp denna skickliga journalist. Hur är det att leva med en genusvetare? - Oj… jag och Thomas Gunnarsson, mer känd som Genusfotografen, har inte varit ihop så jättelänge. Men vi påverkas absolut av det och vi pratar mycket om jämställdhet och att inte hamna i ojämnlikhetsfällorna. Förut var jag gift, fast där var inte förhållandet så jämställt, och jag vill faktiskt ha en bra relation. Skillnaden nu är att vi båda förklarar för varandra hur vi vill ha det, vi vill ha det jämställt men det ska ändå inte bli ombytta roller. För jag ska inte ha värsta mammabeteendet och han ska inte bete sig som en mansgris. Med andra ord, vi är jämställda personer men det är otroligt lätt att falla in i det normativa beteendet.

fula. Man har fula preferenser. Utseendefixering är ju mänskligt. Men det måste vara okej att vara ful. Jag hoppas på att någon gång i framtiden så ska det vara okej att alla utseenden ska få plats. Det skulle vara fint för ingen människa ska ha ångest över att den är ful. Det fokus som läggs på utseendefixering bör läggas på vettiga saker istället! Vad anser du är vettiga saker? - Jag tycker vi bör anstränga oss mer på att lägga tid på människor i vår närhet, vi måste ta hand om varandra. Det finns ju massor av saker att engagera sig i än i utseende.

är roligast att skriva om? Vi ser ut som vi Vad - Min mission i livet är just det här, gör, låt oss göra alla människors lika värde. Jag gillar att skriva om att människor ska det och fokusera tänka lite mer. Jag gillar att ifråganormer. Ungefär såhär ”min på andra saker.” sätta son är stor och stark och min dotter

Vem tycker du bär ansvaret för utseendefixeringen som blir allt vanligare för yngre människor? - Jag tycker det handlar om hela samhället, det går inte att peka ut någon ansvarig. Det handlar om normerna, alla är ju en del av det. Sen tror jag föräldrarna även påverkar omedvetet. Jag försöker uppmuntra mina barn till det de vill vara. När min dotter ville ha rosa princessklänning och min son detsamma, då får dem det. Jag har aldrig försökt styra.

Är du utseendefixerad? - Jag tror nästan ALLA är det mer eller mindre. Det är en sådan viktig grej i vårt samhälle. Jag personligen lägger inte tid på sådant, till vardags är jag alltid osminkad och har hästsvans. Jag prioriterar inte det men jag är jättepåverkad av ideal, ibland så går jag runt och tycker att jag är fet och ful. Men jag låter det inte styra mitt liv. Jag vill inte lägga den tiden, jag vill förändra världen istället. Man mår oftast bättre av fina saker istället för

är söt”.

Vem mår mest dåligt av utseendefixeringen, killar eller tjejer? Jag tror unga människor rent generellt mår ganska dåligt enligt statistik. Tjejerna är ju mer utsatta och har högre krav. Men pojkar har en ökad medvetenhet om att bry sig. Skönhetsidealet har ju alltid funnits, däremot ändrats dem. Ibland säger normen att vi bör vara tjock eller smal. Det kommer nog alltid finnas ideal, men jag hoppas i framtiden att det inte ska få lika stor plats.

Reporter: Olivia Olsson Fotograf: Pelle Sten


Kåseri

En vanlig dag i matriarkatet Han vaknade tidigt, dags för ännu en glädjedödande vardag. Han släpade sig från sängen till badrummet. På väg in i duschen stannade han framför spegeln, han fullkomligt hatade den fettklump som skulle föreställa en kropp. Efter några minuters åmande och klämmande framför spegeln hoppade han till slut in i den kalla kakelduschen. Han kom fram till jobbet en timme senare, han arbetade som sekreterare för en kvinna i 50-års åldern. Hon var VD på företaget och av den respektingivande sorten. I hans arbetsuppgifter ingick bland annat att hämta kaffe, och detta skulle han göra även denna dag. Han smög sig in på hennes kontor för att inte störa allt för mycket (hon satt nämligen i ett möte med andra tanter i kostymer). När han hade satt ner kaffekoppen på bordet så försiktigt som han bara kunde vände han sig om för att gå. Plötsligt kände han en hand som greppade hans rumpa. Han stelnade till i någon sekund innan han gick därifrån i tystnad. Han skämdes något fruktansvärt när han stängde den tunga dörren till kontoret medan han hörde kvinnorna skratta där inne. Han skämdes allt för mycket för att våga berätta om den kvinnliga chefens sexuella trakasserier. För att distrahera sig själv från verkligheten satte han sig framför datorn. Lite nätshopping borde få honom att glömma chefens tidigare handlingar. Efter otaliga pop-up annonser och spam-mail med bilder på halvnakna unga killar i utmanande positioner lyckades han äntligen få lite lung och ro. Han scrollade igenom hemsidan för att hitta något snyggt. Istället för att hitta ett par snygga skor hittade han bara fler bilder på halvnakna unga killar. Men de här bilderna fick honom bara att känna sig osäker snarare än äcklad. Han kollade ner på den växande bilringen som gömde sig under skjortan. Det blev en sen dag på jobbet, han kom inte därifrån förens kl tio på kvällen. Tunnelbanan var som vanligt fullproppad med människor från hela Stockholm. Han stod vid Zinkensdamm och väntade på nästa tunnelbana mot Mörby Centrum när en grupp kvinnor (förmodligen aningens berusade) gick ner för trappan. Han fick den där känslan som man lätt kan få när ett gäng skrämmande tjejer närmar sig en. Och nog hade han anledning att känna oro. När tjejgänget gick förbi hans lilla plats

bredvid soptunnan kom kommentaren flygandes genom luften. ”Tjena, snygging”… Trots att ilskan bara växte inombords sa han ingenting, det fick räcka med en mördande blick den här gången. Han gick och la sig direkt, men efter en dag som denna kunde han knappt ligga still i två sekunder. Det värsta av allt, detta är en vanlig dag i matriarkatet.

Lovisa Hökstrand


Krönika

Hur svårt är det

American Apparel? American Apparel är klädföretaget som är mästare på tekniken ”sälja grej med tjej” i sin reklam och legendariskt sexistiska verkar ha lite problem med att få kläder att se bra ut på människor, en snabb bildsökning ger oändligt mycket hud och oerhört lite kläder, på sin höjd strumpor och kanske lite underkläder. Nästan alla deras reklamer föreställer kvinnor iklädda i stort sett ingenting alls på hotellrum i situationer som onekligen tolkas som sexuella och ska väl inge någon kul sexig partystämning, men sprider mest obehag i kroppen. Enligt bildtolkningsprincipen naken/avklädd säger man att om en avbildad människa med privata delar blottade möter din blick befinner de sig inte i en ”utsatt” position och är därför inte avklädda, de är nakna . Deras posering och placering säger däremot en helt annan sak. Deras provokativa bilder med tjejer i så få trådar på kroppen att de knappt gör reklam för kläder, utan mer någon sorts skev livsstil, cirkulerar med jämna mellanrum i media och får alltid stor kritik. Vi kände att det var dags att någon gav dem lite mer konkreta tips på hur man kan göra en reklam som inte är sådär himla sexistisk. Snälla ta på modellerna lite kläder. Som ett företag som tillverkar och säljer kläder kan det vara en bra idé att visa kläderna i sina reklamer. En tjej endast iklädd strumpor motiverar inte

ett klänningsköp speciellt mycket. Eller låt alla medverkande modeller vara avbildade lika nakna, oavsett kön. Grejen med jämställdhet som inte alls är så svår att förstå är att man behandlar folk lika. Vill American Apparel så gärna anspela på sex, låt alla vara sexigt nakna, men kanske utan känslan av att bilderna ska föreställa barnpornografi. Det är rätt äckligt. Testa nya miljöer Byt ut de dyra fräscha hotellrummen mot lite halvsunkiga vandrarhem med sovsalar där man måste ta med egna lakan för att få lite perspektiv på livet. Det kanske vore en idé att utesluta människor helt? Om det nu är så svårt att ta en snygg bild på ett par strumpor utan att ta bort fokusen från dessa med massa andra kläder och istället bara visa en naken kropp iklädd tidigare nämnda strumpor, varför inte bara använda en skyltdocka? Eller kanske bara lägga dem på golvet och ta en bild? Eller varför inte strunta helt i att marknadsföra ett par strumpor, de kan väl ändå inte dra in så mycket pengar? Det blir inte roligare att köpa strumpor bara för att ni gör sex av det.

Sofie Hansson Fotograf: Susanna Vartanian


Klara tycker till:

”Utsidan avgör inte insidan” Ordet rasism för många tillbaka till andra världskriget, då kurder, judar och syrianer ansågs som orena och orsaken bakom allt ont i samhället. Många skulle säga att det är något som idag inte är relevant. Själv skulle jag säga att det är precis vad det är. Fortfarande ser vi snett på de med en annan etnicitet än oss. Vi dömer och beskyller dem för de brott som sker i samhället. Forskaren Rickard Carlsson och hans forskarteam skickade ut fler än 5500 jobbansökningar i svenska och arabiska namn som sedan

visade att de med svenska namn hade femtio procents större chans att bli kallad till intervju. De gamla tankebanorna finns alltså kvar än i dag utan att vi reflekterar särskilt mycket över de. De är dåliga vanor som måste brytas för att vi ska växa som människor och göra världen till en bättre plats. Det är trots allt inte omslaget på boken som avgör om den är bra eller dålig, det är innehållet.

Klara Berg



FACE IT #1