Page 1

– Under Ytan ges ut av Mäster Olofsgården –

NUMMER 1 | 2016

IGA K Ä NS L E LÄSAR S VARNA

SMUTSIGA AFFÄRER

Träffa de som köper och säljer använda trosor Reportage | 6–8

›› Tantriskt sex lärde mig att älska min egen kropp ‹‹ Krönika| s.10–11

›› Polygami for dummies ‹‹ Klara förklarar | s.9

›› Sporten som kämpar mot strippstämpeln ‹‹ Reportage | s.4–5


VISSTE DU ATT...

Vitt ljus är egentligen inte vitt utan det innehåller alla färger. Men vi behöver något som reflekterar ljuset för att vi ska kunna se färgerna. Ett exempel är regnbågen. Vi ser regnbågen genom att regndroppar som faller bryter solens ljus och reflekterar de färger som finns i ljuset vilket skapar en regnbåge.

...det finns både vita och svarta diamanter? De diamanter som benämns som vita är genomskinliga och räknas som den diamanten med finast kvalité. De flesta svarta diamanter man kan se i butiker är bestrålade att se svarta ut. Däremot finns det äkta svarta diamanter som är sällsynta och bara finns i Brasilien och Centralafrikanska republiken. De används främst inom industri som slipverktyg.

5 6 9 1

SMART CYKEL

Den 3 februari 1965 var första gången färg-tv provvisades i Sverige av en modeshow från Philipshuset i Stockholm. Det dröjde ända till 1 april 1970 innan regeringen godkände sex timmars färg-tv varje vecka.

Filmen Billions in Change handlar om miljardären Manoj Bhargava som vill hjälpa jorden med sina pengar. Tillsammans med några andra smarta personer uppfinner de saker som sägs kunna hjälpa människor i olika situationer. En uppfinning är en slags cykel som skapar el för 24 timmar när man cyklar på den i en timme.

SPARSAM PANDA Att trycka saker i svart-vitt kostar mindre pengar än att göra det i färg. Det är en av anledningarna till att organisationen WWF använder en svartvit panda som logotyp. Det säger Sir Peter Scott, som var med och gjorde skisser till deras första logotyp.

Illustration: Johan Moninger.

VILKEN ÄR DIN FAVORITACCESSOAR?

Juana Owusu Jag gillar örhängen för att de är så små men gör stor skillnad.

Foto och text: Rhoda Abdalle

Joakim Jag gillar kepsar för det är bra att ha när man har en dålig hårdag.

Helen Karlsson Örhängen är min favoritaccessoar då de får mig att känna mig välklädd. Har många men de här tycker jag om för att de är hjärtan och något som är positivt!

Bella Larsson Smycken är fint men örhängen är absolut min favorit, för att det gör ansiktet finare. Det känns naket när jag inte har dem på.

| Under Yt a n | 3


DYKAREN

HAJAR DU GREJEN? Redaktionen på Under Ytan har i sina tidigare nummer aldrig skyggat för att skriva om det okonventionella, och med vårt tredje nummer bevisar vi detta - flera gånger om. Vi har denna gång valt att skriva om de

tabubelagda, laddade ämnena sex, kärlek och relationer. Här får det osagda bli sagt. För dig som tror att poledance bara är för strippklubbar, tänk om. Cecilia Ax intervjuar Anna Wallgren om poledance som träningsform och hur hon vill ändra bilden av poledance. Sex och kärlek kan både njutas

VAD GÖR DIG GLAD?

Madeleine Berglund, text: Min lillasyster och choklad.

Johan Moninger, text och illustation: Humor.

Daniela Espinoza, form: Yoga.

Oscar Nelson, redaktör: En solig sommar.

av och missbrukas, men med rätt personer och inställningar kan det förändra ens verklighet. Detta bevisas av våra två krönikörer Louise Hesse och Julia Norén. Antonia Backlunds reportage berättar om flera personers liv där säljandet och köpandet av använda trosor är vardag. Här berättar personer öppet om sin trosfetisch, något som de inte ens vågar berätta om för sina nära. Klara Pagmar fortsätter sin följetong ”for dummies”– denna gång får vi reda på mer om en

alternativ kärlek som går emot samhällets tvåsamhetsnorm. Att prata om ämnen som kan ses som skamliga, onaturliga eller annorlunda är första steget till förståelse för andra människor. Vårt hopp är att de ämnena vi skriver om ska få mer acceptans. Hajar du grejen med varför vi skriver om dessa ämnen?

Under Ytans redaktion

Roda Abdalle, foto och text: Svart kaffe på morgonen.

Cecilia Ax, text: Böcker.

Antonia Backlund, foto, text och form: Jag gillar att gå på bar med vänner.

Ida Hansson Brusewitz, redaktör: Kärleken.

Louise Hesse, text: Min pojkvän och ångestfria dagar.

Emelie Lindblom Carlsson, redaktör: Att bada! Pool, hav, sjö, badkar - allt funkar!

Julia Norén, text: Sommar och när mina nära mår bra.

Klara Pagmar, text och form: Musik och människor!

Olivia Severin, illustration: Att se solen för första gången på månader efter vintern.

UNDER YTANS REDAKTION Kontakta oss: Under Ytans redaktion finns på Mäster Olofsgården i Gamla stan, Svartmangatan 6, 11129 Stockholm. Läs mer på hemsidan www.dorren.nu! Under Ytan är en registrerad ideell förening.

2 | Under Yt a n |


FAKTA Namn: Anna Wallgren. Ålder: 28 år. Yrke: Instruktör på studion Vida Pole, entreprenadupphandlare i Täby kommun.

4 | Under Yt a n |


”Jag hade själv fördomar innan jag började träna” Till en början var poledance mest en hobby för Anna Wallgren. Men efter ett tag växte ett passionerat intresse fram. Under Ytan har träffat poledansaren som vill sudda ut fördomarna som folk har om träningsformen.

Hur började du med poledancing? - Det började som ett fritidsintresse. Jag började träna för fem år sedan och då hade jag funderat på det under ungefär ett år. Sedan dess dansar jag på den studion där jag är nu. Hur kom du i kontakt med det från början? - Det var en spontan tanke att det måste finnas kurser i pole. Jag googlade och det visade sig att det fanns, flera stycken. Vad är poledance? - Det är från början en akrobatikform som kommer från Kina och kallas för chinese pole. Det var bara män som utövade pole från början. Det finns något liknande i Indien där de kör på tjocka stockar som har en knopp på toppen, formen utövades också bara av män. Och det tog lång tid innan den kom till klubbar (i västvärlden, reds. anm.). Var det en träningsform från början? - Ja, som cirkus ungefär. Det vi gör är att blanda dans och akrobatik med stången som ett element. - Alla har olika förutsättningar och vi brukar säga att alla ska komma precis som de är. Vi övar upp tekniken från grunden. Det som kan vara ovant från början är greppet på själva stången, men det brukar gå fort att lära sig. Det är just det som gör att många fastnar för poledance, för till skillnad från många andra träningsformer faller den snabbt på plats. Man lär sig nya trick varje vecka och de kan man sedan utveckla. Vad var det som gjorde att du fastnade för pole? - Jag har dansat tidigare och jag har alltid tyckt om att röra på mig. När jag började med pole var jag helt otränad och hade inte varit aktiv på några år. Jag började gå en nybörjarklass och jag bara gled – det gick inte alls så bra. Men jag tyckte att det var väldigt kul med alla dansinslag och jag tänkte att jag skulle ge pole en chans. Vid första tillfället den nästkommande kursen bara satt greppet och polletten trillade ner. Efter det fortsatte jag, gick en massa fortsättningskurser och tränade flera gånger i veckan och jag blev som beroende av det. - För mig var det dansen som var ingången, men nu tycker jag att det roligaste är akrobatiken. Jag är mycket för att hålla på med huvudstående, handstående, kullerbyttor och liknande.

Det är mycket hudkontakt med stången, gör inte det ont? - Det gör ont från början och jag får blåmärken, men det är sådant som vänjs bort efter ett tag. Delvis så får man bättre kontroll när man blir starkare och från början kan man slå eller sparka stången för att rörelsen inte sitter ordentligt. Styrka och teknik faller på plats och vi tror också att själva smärtkopplingen försvinner. Inte det att den försvinner, men hjärnan kopplar inte längre att det är någon fara att göra det. Så som jag upplever det kan man sluta öva på vissa trick och komma tillbaka till dem någon månad senare och då har det börjat göra lite ont igen. Men till slut så gör det inte ont så länge man håller igång. Vad är det som är så bra med sporten? - Det är en träningsform som kombinerar så många typer av träningar. Du har en viss del kondition när du tränar dansen, du övar väldigt mycket kroppskontroll eftersom du hela tiden arbetar med din egen kroppsvikt och dessutom arbetar du med din kroppsvikt i annorlunda typer av rörelser eftersom vi arbetar med g-kraften som ett moment. Sedan är det styrka och rörlighet – du får verkligen alla delar. Det går att anpassa mycket också beroende på vad som passar en själv. Finns det något mästerskap för poledance? - Det finns ett mästerskap sedan några år tillbaka och det finns klassindelningar där. Man tävlar i amatör-, professionell- eller elitklass. Kraven är lite speciella för de olika nivåerna. Jag, till exempel, har aldrig tävlat, men då är ett av kraven att man inte får vara med i amatörklassen om man har instruerat tidigare – jag skulle gå raka vägen upp till professionella klassen. Man kvalar genom att skicka in en ansökningsvideo där man visar olika trick. Det är avancerat och det har blivit väldig ordning på det. Har du några mål eller drömmar med sporten? - Det är en jättebra fråga! Man är egentligen mer fokuserad på nästa trick eller sakerna man håller på att arbeta med just nu. Sedan får jag se om det blir svenska mästerskapet för mig i höst. De brukar hållas i slutet av oktober. - Sedan har man ju sina idoler som man ser upp till. Felix Cane är bland annat en sådan som jag tycker är helt fantastiskt. Alessandra Marchetti också, som jag faktiskt har träffat, hon är världsmäs-

”Folk har missförstått vad det är och det är bara att vara tydlig med att det är det jag tränar och att det är min stora passion i livet.”

tarinna. Fantastiska människor, de är helt otroliga. Vad tror du bilden är av poledance hos människor som inte vet att det är en träningsform? - Jag tror att det ser lite annorlunda ut över landet, men här i Stockholm finns det många studior och här är folk antagligen bekanta med sporten eller känner någon som tränar den. Fördomarna kanske fortfarande finns kvar lite grann. - Jag själv hade fördomar innan jag började träna och tänkte att instruktörerna kanske också var sådana som jobbade på klubbar – men det stämde inte alls. Det behöver nås ut till människor innan det sitter hos folk att det är en träningsform. Har du upplevt fördomar personligen för att du utövar sporten? - Det har jag. Folk har missförstått vad det är och det är bara att vara tydlig med att det är det jag tränar och att det är min stora passion i livet. Det är härligt när man känner så stark för en sport. - Jag trodde aldrig att det skulle gå så här långt. Det är verkligen jätteroligt. Jag är här i princip varje dag i veckan. Det är inte alltid så att jag tränar. Ibland är jag här och jobbar med administrationen, arbetar igenom våra kursplaner eller håller i mina egna klasser. Jag tränar även själv och går på andra klasser som vi erbjuder. Finns det några nackdelar med sporten? - Det är mycket påfrestande för axlar. Som nybörjare är det mycket snurrar och att hålla tag i stången ovanför huvudet. Det man vill göra är att få bak och ner axeln så att man är stadig i sin position. Många gånger kan det bli att om man inte har kontroll och släpper efter lite, då hänger man i axelleden. Det är en vanlig skada. Har du själv upplevt någon skada? - Småsträckningar. Axlarna har jag faktiskt aldrig haft några problem med. Lite stelhet i höfterna kanske för att man tänjt lite väl hårt – vi gör väldigt många splittrar och spagat och då kan man känna dagen efter att man har stretchat ganska hårt. Men jag har inte råkat ut för någon större skada. - Vi får blåmärken också, men det varierar från person till person. Ibland kan man få som öppna sår i händerna, men man slutar ju inte för det. Det kommer med sporten.

Text: Cecilia Ax Foto: Roda Abdalle | Under Yt a n | 5


Smutsiga affärer För de allra flesta är använda trosor något man slänger i tvättkorgen. För andra är det något sexuellt och upphetsande. Under Ytan träffar en it-konsult från Stockholm och ett gift par från Karlstad för att få svar på frågan – varför är smutsiga underkläder tändande? Lysrören blinkar till några gånger innan de gallerförsedda dörrarna till källarförråden i hyreshuset blir synliga. Patrik stannar vid sin egen gallerdörr och tar fram nycklarna. Väl inne genomför han proceduren han brukar göra ungefär en gång i veckan. Han lyfter ner de två översta pappkartongerna. Med händer som är skakiga av förväntan öppnar han den understa. Under en grön kasse ligger den, väl gömd – Willys-påsen där han förvarar sin samling. Patrik är 43 år gammal och bor tillsammans med sin sambo sedan tio år i en vanlig hyresrätt i Stockholm. Han har helskägg, lockigt mörkt hår och en stor kroppshydda. Han arbetar som itkonsult, men pluggar också ekonomi på halvfart. Och han köper och samlar på otvättade trosor för sexuellt bruk. Kinken eller fetischen för använda klädesplagg, och då i synnerhet underkläder, har sina rötter i Japan. Där kalllas fenomenet ”burusera” från det japanska ordet för skoluniform. Under 90-talet etablerades bilden av den japanska högstadieflickan som sexsymbol genom att herrtidningar lät sina modeller bära den klassiska skoluniformen under fotograferingar. Detta ledde i sin tur till att det efter ett tag började dyka upp butiker där använda flickskoluniformer och underkläder såldes som fetischobjekt. Dessa finns än i dag. Via internet spreds fenomenet till västvärlden. Patrik kom i kontakt med marknaden genom porrsidor under 906 | Under Yt a n |

talet. Där erbjöd amerikanska eller brittiska sidor köp av använda trosor. 1995 skickade han iväg ett kuvert med 30 dollar, och sin beställning. Två veckor senare damp det första paret trosor ner i brevlådan. Patrik drar fram Willys-påsen. I den ligger runt tolv par trosor av olika modeller – stringtrosor i spets, hipstertrosor i bomull, i alla storlekar och färger. Numera möter han alltid upp de tjejer han köper av och får trosorna direkt i handen. Han visar ett par puderrosa i storlek XL och ett par ljusblå i XS. – De stora är från en tvåbarnsmamma i 30-årsåldern, tror jag. Och de små är från en av de yngsta jag köpt av, hon var 16 år, säger han och beundrar dem. I alla trosorna finns fläckar av varierande storlek och färg. Många med flera olika sorters fläckar, vissa gula, andra bruna. Det är på Patriks inrådan som tjejerna har fläckat ner trosorna med olika sorters kroppsvätskor. För att de ska lukta så mycket som möjligt förklarar han. Han väter en av trosorna med tungan och drar med tumnageln mot märket för att visa hur han får upp doften. – Jag brukar dofta på dem medan jag tillfredställer mig själv. Ibland kommer jag över dem, men oftast inte eftersom jag brukar spara dem i några månader innan jag slänger dem, säger han. I boken ”Pervers: om sex utöver det vanliga” skriver Niklas Långström och Anna Bäsén att den absolut

vanligaste fetischen är den för olika klädesplagg och skor. Sexologen Karl Norwald, som arbetar på Enheten för sexuell hälsa på Södersjukhuset i Stockholm, förklarar att det inte finns någon exakt vetenskap om hur fetischer uppkommer. En teori är att betingning från barn- och ungdomen kan leda till ett annorlunda tändningsmönster. Detta är något en anonym kommentator på fetischsajten Darkside.se känner igen sig i. – Jag minns när jag var yngre och intresset för tjejer började komma. Jag var nyfiken på hur deras kön luktade. Så jag letade i mina kompisars tvättkorgar när jag var hemma hos dem för att ta deras systrars eller mammors trosor, det gjorde mig upphetsad. Karl Norwald betonar att det antagligen finns många olika aspekter av trosor som skulle kunna upplevas som upphetsande. Och att det antagligen är otroligt olika från person till person. – Det kan vara så att man tänder uteslutande på doften – olaktofili. Eller så eggar vetskapen om att plagget använts av en person fantasier. Det finns antagligen aspekter av makt eller förnedring i vissa fall också, säger han. En annan anonym Darkside-användare ser sig själv som dominant. Innan han insåg sin läggning hade han inte känt någon dragning till underkläder. Men efter att ha kommit underfund med sin preferens blev trosorna ett bevis på hans kontroll. – Jag känner mig som en överman, det


| Under Yt a n | 7


kanske beror på mindervärdeskomplex, vad vet jag. Men jag känner en stark attraktion till tjejerna som går med på att ta av sig sina trosor och ge dem till mig. Patrik tycker också det är viktigt att få möta försäljaren i verkligheten. Han vill kunna förknippa doften med ett ansikte när han fantiserar. Om tjejerna inte går med på att mötas blir det ingen aff är. Men doften har för honom den mest centrala rollen. – Även när jag har sex är dofterna otroligt viktiga. Ofta viktigare än känsel eller det visuella, säger han.

Patrik är långt ifrån ensam i Sverige. På köp- och säljsajten Pantilove.se kan vem som helst lägga ut en annons, och vem som helst kan köpa – helt anonymt. Varje annons har mellan 150 och 400 klick. Försäljarna lockar med formuleringar som “härligt våta snuskiga trosor säljes” och “trosor från ung, gravid tjej”. Priserna varierar mycket, men de flesta håller sig runt 250-350 kronor för ett par. Pantieloves grundare Robert startade hemsidan som ett sidoprojekt. Via mail berättar han att sidan lanserades i april 2015 och att den sedan dess har fått runt 3000 registrerade användare, de flesta säljare. Men flera hundra besöker dagligen sidan för att handla eller bara kika runt. Åldern på säljare varierar mellan 18 och 60 år. Majoriteten är kvinnor. – Men då och då dyker det upp någon enstaka kille som säljer sina kalsonger, skriver han.

En av de hundratals tjejer som slåss om kunderna på Pantielove är Amanda, 23. Hon är född och uppvuxen i Stockholm i en familj som hon beskriver som mycket kärleksfull. Hon pluggar på Stockholms universitet, och sedan december 2015 säljer hon sina smutsiga trosor på nätet. Det som fick henne att börja var möjligheten att tjäna extrapengar. Hittills har Amanda skickat iväg fyra par trosor för 250 kronor styck till anonyma köpare. När hon postade det första paret kände hon sig äcklad och illa till mods. – Jag kan själv inte förstå vad man kan vilja ha ett par använda trosor till. Men jag tänker inte så mycket på det längre. Försöker se dem som en vara, snarare än mina egna trosor, skriver hon i ett mail. Många som svarar på Amandas annons vill, likt Patrik, att de ska mötas i verkligheten. På offentliga toaletter eller i omklädningsrum, för att hon där ska ta av sig trosorna framför köparna. Men ett sådant möte har Amanda ännu inte vågat sig på. – Jag har fått meddelanden från många obehagliga män som blir verkligt arga när jag säger att jag inte är intresserad av vad de erbjuder. Hon får förfrågningar om allt från att kissa i folks munnar, sälja sexuella tjänster eller bara se på medan någon pressar in hennes trosor i sin mun. Många av köparna vill också fortsätta hålla kontakt efter sitt köp, förklarar hon.

SKRAPAR. I dag känner Patrik att han accepterar sina sexuella preferenser. 8 | Under Yt a n |

– De vill prata hela tiden och skickar bilder jag inte bett om. Det känns som de tar för givet att bara för att man vill ha pengar så gör man vad som helst för det.

På andra sidan spektrat finns Julia, 35. Hon och hennes man William, 38, bor i Karlstad. De har sedan de träffades haft en relation där William är den dominanta parten. På deras Darkside-profil finns ett album med anonyma bilder på Julia när hon har trosor dragna över ansiktet. Det började med att de använde Julias egna trosor, men snart kändes det tråkigt att göra samma sak flera gånger. Det ledde till att de köpte från internet. Så en sen kväll mötte de upp en säljare på campusområdet i Karlstad. Detta skedde några fler gånger innan de gick ytterligare ett steg, och Julia blev tillsagd att leta trosor i sina väninnors tvättkorgar. För Julia är inte trosorna i sig upphetsande, varken doftmässigt eller fantasimässigt. I stället är det känslan av att vara ålagd något, och klara av det, som ger henne tillfredställelse. Hon förklarar att det är förnedring på ett positivt sätt där hon får utforska sig själv och sina gränser, men också pusha dem framåt. Ovissheten om hur hon kommer känna och reagera är upphetsande. – Om jag hade blivit äcklad på riktigt hade jag inte gjort det. Men jag har aldrig känt skam för något jag gjort, säger hon. För vissa kan kan det dock kännas

LUKTAR. Patrik gillar doften av använda trosor.

skamligt att ha en dragning till använda underkläder. Preventell är en hjälplinje dit personer kan ringa för att be om hjälp när sexualiteten blivit ett lidande. Sjuksköterskan Elin Zamore berättar att de ibland får samtal från personer med liknande historier som Patrik. – Det kan handla om att personen i fråga blivit påkommen, att det förstör möjligheten till att ha relationer eller att personen lider ekonomiskt. Eller så vill de bara få höra att de inte är onormala. Patrik själv gick under en period i terapi för sina sexuella tankar, men i det fallet var trosorna bara en del av många saker. Psykoterapeuten sade att så länge Patrik inte själv led av sina fantasier eller det han gjorde så kunde han fortsätta som vanligt. I dag känner Patrik att han accepterar sig själv och sina sexuella preferenser. Det enda som fortfarande kan kännas fel är att hans sambo inte vet något. Under de tio år som de varit ett par har Patrik lyckats hålla sin fetisch hemlig. Det är därför han har sin samling i källaren. – Hon hade aldrig accepterat det, och det kan jag förstå. Det är inte helt normalt, säger han och rotar lite bland sina trosor. Julia, William, Amanda och Patrik heter egentligen något annat. Bilderna är illustrationer.

Text, foto & redigering: Antonia Backlund

LETAR. För vissa kan det kännas skamligt att tända på trosor.


I M A G Y L PO FOR

DUMMIES Många vet knappt vad polygami står för. Hur skulle du själv känna för att leva i ett förhållande med fler än en person? Det känns så konstigt att ens tänka sig hur det kan finnas polygama eller polyamorösa förhållanden, som det egentligen bör kallas, utanför mitt vanliga normliv. Att månggifte är olagligt i Sverige är inte alls konstigt eller fel enligt mig, men vad vet jag egentligen? Den enda anledningen till varför jag anser polygami vara fel och monogami vara rätt är för att det är det enda jag vet om och känner till. Men hur kan jag då veta att det är rätt? Jag kan ingenting om polyamori i praktiken och jag har så många frågor! Är man verkligen mer lycklig? Och de som lever polyamoröst och är lyckliga, har de i sin tur erfarenhet av monogama förhållanden? Hur kan man veta vad som är rätt utan att veta hur det man anser vara fel fungerar? Jag vill prata med en faktisk person som kan svara på mina frågor! Jag har fått tag på en. Simone. Simone är för polygami och levde i ett förhållande med flera partners. Hon berättar för mig att hon var i ett förhållande där allt centrerades runt en tjej som hade två flickvänner och två pojkvänner varav en även hade en annan pojkvän. Simone förklarar att det var så oerhört skönt att det inte fanns någon som helst skam i att erkänna känslor för någon annan. Detta var intressant, efter att ha hört Simones egna beskrivning om detta förhållande ändrades min syn drastiskt. Det lät så himla skönt och befriande! Hur mycket jag än försökte tänka rationellt och stoiskt kunde jag inte förneka det översköljande behaget jag fick inom mig genom att fantisera om en

POLYGAMI är månggifte, alltså en relation där det mellan fyra eller fler personer ingåtts äktenskap. Polygami är lagligt i flera länder men det är ofta kopplat till religion. Till exempel är polygami lagligt i Indien för dem vars religion godkänner det. Polygami förekommer främst inom kristna samhällen och Islam. Inom Islam är polygami tillåtet för män och enligt Koranen kan en man ha upp till fyra fruar om han kan försörja dem. Polygami förekommer inte ofta inom Kristendomen i nutid men kan förekomma inom kristna samhällen som är kopplade till en mormonsk och fundamentalisk tro. I västra USA finns det uppskattningsvis drygt 30 000 personer som lever polygamt och enligt en mormonsk tro.

4

sådan relation. Framförallt lät det så förbaskat praktiskt! Om man är sugen på att mysa, men den ena partnern inte är det, kan man bara gå till en annan. Men sedan fastnade jag vid något Simone beskrev. Det var: ”Jag har i monogama förhållanden upplevt att jag blir ’kvarhållen’, vilket är mycket obehagligt. Det har aldrig hänt i ett poly-förhållande. Det jag menar är att en monogam partner har sagt att jag inte ’får’ kyssa eller ha någon annan, som att det inte är mitt val, som att hen äger mig.” Som att hen äger mig. Det här kommer inte låta bra, men det är detta som jag finner skönt i romantiska förhållanden. Ägandeskap. Det låter dåligt men jag skulle inte beskriva det så kategoriskt. Jag gillar att tillhöra någon. Det är det man har. Du är min och jag är din.

Jag behöver ingen annan. Det tycker jag är vackert. Jag blev fullständigt fascinerad över Simones svar, men förstod inte riktigt varför. Det var egentligen varken nytt eller överraskande. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig. Men jag blev ändå oerhört fascinerad. Jag tror att det blev så konstigt att faktiskt kommunicera med någon som inte bor så långt ifrån mig, som inte har en speciell eller extrem uppväxt (som man kan skylla på), som har dessa åsikter. Dessa åsikter som jag tidigare har stämplat som extrema och kopplat till slutna sekter. Jag vill inte leva polygamt eller polyamoröst. Men måste jag fördöma polygami bara för att jag inte lever så? Eller en tydligare liknelse: Jag är heterosexuell men det betyder ju inte att jag är emot homosexualitet. Vem är jag att kalla någon annans livsstil för fel? Man behöver inte leva polygamt för att vara för polygami. Kärlek är kärlek. Men varför är det då olagligt?

KRÖNIKÖR KLARA PAGMAR

TYPER AV POLYGAMI BIGAMI är ett äktenskap mellan en person av ett kön och två av det andra, exempelvis en man som är gift med två kvinnor.

POLYANDRI Är motsatsen till polygyni där det är en man som är gift med flera kvinnor. Detta är den mest vanliga formen av polygami och den som majoriteten kopplar till ordet.

POLYGYNI Är när det är en kvinna som har ingått äktenskap med flera män. Detta är relativt ovanligt men förekommer i södra Indien och Tibet.

POLYAMORI Är en relation mellan flera partners där alla har gett sitt samtycke. Enligt många som lever polyamoröst så är kärleken och det känslomässiga bandet man delar mellan varandra nyckeln och det som skiljer polyamori från exempelvis öppna förhållanden.

| Under Yt a n | 9


Tantriskt sex är terapi för mig Hej hela världen. Särskilt rädda tjejer, samhällets slavar, homofober, häxor och övriga kapitalister. Ni som sitter på era arselen hela dagen och läser mejl. Ni som äter choklad, dricker vin eller tar droger för att bedöva livets plågor. Har ni tänkt på att en ny färsk dag väntar på er imorgon? Eller att när ni snart blir mat till moder jord kommer världen glömma bort er ändå, vad ni gör i den här drömmen spelar ingen roll. Ska ni inte släppa taget lite och göra någonting kul? Under tiden vi funderar, föreslår jag att vi äter den feta mangon som damp ner i skallen när vi satt på den heta sanden och såg ut över den klarblåa mexikanska golfen, äter nyfångad fet tonfisk på en klick ris och lever ut våra vildaste fantasier samt mörkaste drömmar. De som oftast handlar om sex. Kanske går vi ut i den grådassiga staden full av trötta människor och tristess. Kanske går vi ut på ett fruset fält. Kanske vågar vi prova någonting nytt ikväll. ARGUMENT 1: BÄTTRE SEX Hur hamnade jag här? Det första som hände på min debutworkshop i tantra var att vi fick ställa oss upp i ringen av 60 tomma kroppar framför våra tantra gurus som bestod av vår lärare och hans assistenter. Vi skulle presentera vårt största sexuella problem. 10 | Under Yt a n |

”OMG” tänkte jag när jag insåg att alla har ju nåt problem… Jag som trodde att jag var ensam med min celibatära avsmak och oro kring att aldrig kunna njuta av sex. Sex var varken skönt eller kul och jag äcklades av min egen kropp och allra mest av min vagina, som jag snarare såg som en kletig köttklump än ett varmt organ fullt av liv och lust. Ja, kroppskomplexen blev jag snart av med då vi under den senare delen av workshoppen undervisades utan kläder och jag blev på så vis bekväm i att se ut på ett visst sätt och visa upp mig naken. En annan fundamental gåva vi smärtsamt välkomnade var den vaginala och anala dearmoreringen. I en dearmorering tr ycker man på döva, döda och ömma punkter i vagina och anal tills smärtan försvinner och vi kan börja känna njutning istället. Man trycker på olika punkter som gpunkt och livmoderhalstapp. Det är viktigt att man är försiktig och vet vad man håller på med så ingen skadas. Vi hade en hel del teori innan vi satte igång och jag kan verkligen rekommendera att gå till någon professionell första gången. Vi kvinnor samlar vår trauma i vaginan och män samlar sin skit i analen. Det leder till att känseln domnar bort och njutningen gömmer sig. Det är

genom dearmorering vi välkomnar känslorna tillbaka till våra underliv. Det är ingenting som händer på en sekund, för mig tog det hela fem dearmoreringar innan jag ens kunde känna någonting där inne. Att komma att älska min vagina gjorde jag dock senare. Det var först efter en separat workshop för kvinnor, där jag lärde mig tantrisk masturbation och för första gången vågade föra mina fingrar in i min egen slida. Helt sjukt, tycker jag nu, att jag har gått hela livet utan att ens våga röra eller titta på min egen vagina och utan att tillåta mig själv all den njutning som levt gömd i grottan i ”flera hundratals” år. När jag droppat kroppskomplexen och återfått känseln i min vagina kunde den sexuella leken tas till en ny nivå. För mig handlar tantriskt sex om att släppa taget och om lekfullhet. Att sex inte behöver vara så ser iöst och att kunna välja att vara sexuell tillsammans med människor, eller välja att inte vara det. Att släppa skammen kring sex och läggning, skammen kring att prata om sex och vara intresserad av bröst och tjejer. Workshoppen var som en rivstart till ett helt nytt sexliv. Tjejer, det här är någonting för er! I tantra ”kommer” vi inte på vår klitoris, utan utforskar hela 7 andra orgasmer,

”I tantra ’kommer’ vi inte på vår klitoris, utan utforskar hela 7 andra orgasmer, som kan vara upp till 20 minuter.”

som kan vara upp till 20 minuter. Män ”kommer” inte heller, utan cirkulerar energin precis som kvinnan och kan uppleva orgasm i hela kroppen istället för att jaga efter sitt mål att spruta sperma. Att ”komma” på så vis kallas peak-orgasm och för oss tjejer innebär det att vi får kontraktioner i vaginan och män en pulsering och explosion i sin penis, man når kulmen och sen är leken slut för energin försvinner. Efter en peak-orgasm hamnar man dessutom i en 17 dagars baksmälla och det är inte kul att umgås med sådana människor. De tenderar att vara trötta och buttra, inte alls lika hungriga på livet och fulla av energi. Det är inte lite jag vill lova er, mina kära. ARGUMENT 2: FLER RELATIONER OCH DJUPARE KÄNSLOR Som när en blick som sedan länge varit brusten blir hel. Var jag liten och rädd som en övergiven prematura sensommaren förra året. Jag var rädd för mig själv och för människor men med hjälp av små steg kan jag nu se mina framsteg. Små steg. I den vanliga världen tvättade tårar bort saliv från dårar som skrek på mig och tryckte ner mig och jag lärde mig att hålla käften för att inte bli utnyttjad. I den nya världen lärde jag mig att lita på människor igen och möta trasslet med lugn och acceptans. För första gången har jag skaffat mig vänner och familj och jag tror att deras intentioner är goda. Med stöd och kärlek från detta släkte har jag vågat välkomna kärlek och känslor tillbaka till min tidigare ihåliga, oroliga kropp. Sedan jag tillämpade tantra i mitt liv har jag kunnat känna koppling och ge-


Illu stration av

menskap med fler människor. Jag dömer inte människor och människor dömer inte mig, så vi kan forma djupare relationer där godhet ligger som grund. Som en omgivning som matar mig med ödmjukheten. MOTARGUMENT: MER JOBB Ja, vi välkomnar livet tillbaka till våra kroppar genom att fortsätta leva tantriskt även efter en kurs. Det betyder att vi även välkomnar jobbiga känslor som sorg, smärta, utanförskap och ensamhet. Ibland undrar jag varför jag utsätter mig själv för det här – varför jag låter gammal skit som jag har försökt trycka undan och glömma komma mig ikapp. Det blir liksom en massa mer arbete att leva så här. Barren som ska dras till stacken blir som bastanta åbäken och varför skulle man vilja komplicera uppgiften när det finns andra myror som kan ta lasten? För mig har det varit en pärs att sluta skylla mina bekymmer på min omgivning, vara elak och utnyttja

mitt umgänge. För jag var ju det… en manipulativ bitch. Ja, det var satans mycket enklare att bara ta från folket. Se undersåtarna som mina slavar eller dumma hundar, bara skita i allt och alla. Men faktum är att vi behöver bränna igenom den där kämpiga förnimmelsen, lidandet och bedrövelsen för att komma åt den där barnsliga lyckan. Men det är absolut värt det. Tillsynes är livet lättare när man är elak och inte har ett bry för andra men i längden förlorar livet sin saft och sitt syfte. Liksom kakan som saknar smöret, det där feta som gör den så nice. ARGUMENT 3: (TANTRISKT) SEX ÄR TERAPI, SEX ÄR ENERGI Jag minns för första gången. Minns jag den första gången? Jag minns den första gången. Jag kommer ihåg att jag avskydde det. Det var obehagligt. Jag började som tidig tonåring att ha sex med äldre män.

rin eve S ia Oliv

Med tiden glömde jag alla gånger och att det gjorde ont i min lilla vagina, jag stängde av. Tänkte att det gjorde ingen nytta, men kanske heller ingen skada. Men det gjorde visst skada, för varje gång jag hade sex utan att egentligen vilja det blev min fitta mer och mer död. Timtal av hårt handarbete, dearmorering, senare har jag åter kontakt med min vagina. Vanligt sex kan alltså vara skadligt om man inte tänker till… Men sex kan också vara renodlad djup terapi. Tantra hjälpte mig återfinna livstörst och att bränna genom karma som ätstörningar, beroende, misstro och misstänksamhet, respektlösheten i mina värdefulla relationer och ett konstant tjatter i skallen som drev mig till vansinne. Tantriskt sex hjälper mig att omvandla känslor, leva ut mina fantasier och traumatiska minnen och att hänge mig i tillit och kärlek till andra människor. Tantriskt sex handlar för mig också om att omvandla känslor och hålla mig

på topp. Med hjälp av tantrisk masturbation, sex och träning i självkärlek är jag piggare, mer kreativ, behöver mindre mat, är gladare och blir mer f ärgglad och inte lika bitchig mot till exempel min mamma. Sexualitet borde ses som någonting lika naturligt, nödvändigt och helande som vi ser på mat och att äta. Sex är en energikälla och sex är terapi.

KRÖNIKA: Julia Norén | Under Yt a n | 11


Kärleken läker J

ag är övertygad om att kärlek är en central del i kampen mot psykisk sjukdom. Hade jag inte haft min partner så hade jag isolerat mig betydligt mer än vad jag gör idag. När jag träffade honom var det som att dra gardinerna åt sidan efter att ha famlat i mörkret alldeles för länge. Min isolering var och är av en desperat karaktär – jag går medvetet miste om tillf ällen som kan leda till förändring – nästan enbart för att det känns enklare så. Min depression vill inte ta steget, av rädsla för att misslyckas. Hellre för försiktig än att satsa fullt ut. För att jag kanske lyckas? För mig så är det lätt att fastna i det depressiva, det negativa. Det positiva ter sig så främmande, det är som att jag inte vet hur man gör riktigt. Här hjälper min pojkvän till. Han lyfter fram det fina i livet, saker som jag tagit för givet, och kanske aldrig riktigt suttit mig ner för att uppskatta. Det finns så mycket mer i vardagen än smärta och framtidsångest. Det måste finnas mer än att känna sig konstant uppvarvad, stressad. Om man ska se krasst på det, så har jag varit själsligt ensam väldigt länge. Men helt plötsligt möter jag en människa som gör att det slår gnistor om de själsliga vrår jag trodde var förstörda. Förstörda genom åren av en jakt på något som fyller hålet jag känner äter upp mig inifrån. Men kärlek kan inte göra allt. Den kan inte få mig att göra någonting jag inte vill. Kärlek är ingen mirakulös drog som skalar bort alla mina problem. Inuti mig finns fortfarande den där nonchalanta attityden, hon som inte behöver någon eller något. I min naivitet vill jag inte ta ansvar för hur mina handlingar påverkar andra. För det innebär ju en mogenhet, en mogenhet som jag gömmer undan. Då har jag en anledning att försvinna bort om någonting inte längre känns rätt. Min ångest måste alltid ha en plan B, min panik behöver alltid kunna fly till sitt eget hörn. Bort ifrån ögon som genuint bryr sig men som i stunden bara gör ont att möta. För trots att jag inser att det finns många som bryr sig om mig, så kan jag i stunder av provocerad självförstörelse se förbi det helt. Gräva ner mig djupare i självhatet jag så väl känner igen.

För kärlek när den är som bäst är kärlek med någon som ser hela dig, och i processen får dig att självläka. Att ställa upp för en partner kan också innebära att man får lära sig att omprioritera sin energi (energi som annars hade gått till självömkan går till att ta hand om partnern). Man lär sig att inte vara fullt så självisk. För psykisk sjukdom - och självmedicineringen som i många fall följer med - är inte alltid lätt att hantera. Det är klart att jag fortfarande har mina dåliga dagar,

dagar då jag vill ge upp de tolv månader jag har varit självskadefri från rakblad och brännskador. Dagar som min partner kontinuerligt har inspirerat mig att fortsätta räkna. Det är något väldigt stort att kämpa med något jobbigt och enbart få uppmuntran tillbaka! Ibland blickar jag ner på mina läkta ärr - de flesta vita, andra rosa och röda- och blir osäker. Osäker på om jag ännu är färdig med den delen av mitt liv. Vågar inte riktigt säga hej då än. För det känns som att ta farväl av en gammal vän. Det kan låta konstigt men rakbladen var där för mig då andra inte var det. Jag ersatte mänsklig beröring med sårytor. Det finns en typ av vriden makt, i att själv få bestämma över sin egen smärta – ”detta är bara mitt, detta får ingen ta ifrån mig”. Jag försöker fortfarande lära mig att det finns en famn jag kan krypa in i när vardagens vindar sliter för hårt. Jag kan alltid prata med min pojkvän, vad det än gäller. För han ser mig och inte mina underliggande problem – han vänder blicken bortom den psykiska sjukdomen och ser det som faktiskt är jag – den bästa person jag strävar mot att vara. Relationer som möter och besegrar svårigheter är ämnade att sätta vackra avtryck i hjärtmuskeln. Därför förstår jag varför man säger att kärlek övervinner allt. Det är något väldigt fint med att kunna säga ”jag älskar dig” till sin partner och få höra samma sak tillbaka. En spridd uppfattning är att du inte kan bli älskad om du inte älskar dig själv. Det tycker jag är fullständigt skitsnack. Självklart underlättar det, men det ska inte vara det enda man fokuserar på. Fokus borde egentligen bara vara en sak: Livet är för kort för att vara med någon som inte uppskattar dig för den du är. Oavsett vad du än känner för dig själv så låt kärleken vara en positiv tillflykt – där du samlar kraft för att kasta dig ut i livet igen – i din egen takt, med stöd från den du älskar.

lu str at ion av Oliv ia Se verin

Il Jag tror till exempel på min pojkvän när han säger att jag är vacker. Tror, men känner inte. Det är som att jag är avskärmad från min egen kropp, att jag inte kan förstå varför någon skulle tycka att jag ser bra ut. Men så kommer jag ihåg att han ser mig från ett annat perspektiv – ur ögon som genuint älskar. Jag tror att det är via din partners ögon, och hans eller hennes sätt att se dig, som du kan inspireras till att inte bara tro på att du är vacker, utan att känna det också. Hade jag sett mig själv som min partner ser mig hade mitt självförtroende varit avsevärt högre. Men det betyder inte att jag, i mina mest eländiga stunder (då jag tycker väldigt illa om mig själv) inte kan bli älskad.

k För ärlek

nä rd en ä kärlek m r som bäst är ed nå g on som ser hela dig” KRÖNIKÖR Louise Hesse

12 | Under Yt a n |


Poesi & Recensioner Jag skriver poesi Och skapar lite magi Jag leker med orden Och tänker på jordgloben Mina ord färdas Till en annan del av världen Kan mina ord Hjälpa välfärden?

Bokrecension: Liz Coley ”Berövad” Berövad är en bok som skrämmer en så mycket med sin handling att det inte går att lägga ner den. Berättelsen handlar om 13-åriga Angie som en dag blir kidnappad. Men när hon tre år senare står framför sitt hem minns hon inget av händelserna. Hon har ärr runt handleder och anklar som berättar om att hon har varit med om saker hon inte vill minnas - eller kan minnas. När en bok påverkar mig så mycket att mina tankar och mina känslor bara kraschar ihop, då vet jag att jag håller en bra bok i mina händer. Berövad är en sådan bok. Liz Coley är en författare som inte skyggar för att skriva om ämnen som våldtäkt, psykisk ohälsa och

Jag menar såklart Att tänka globalt Eller bara lokalt Denna jordglob är totalt

Full av möjligheter Och kapacitet Det finns gemenskaper Där vi kan skapa enighet

Poesi och illustration av Johan Moninger

familjeförhållanden. Hon är väldigt skicklig när hon skildrar Angies känslor och hur Angie långsamt försöker hitta tillbaka till ett vanligt liv igen efter sin fångenskap. Berövad skulle kanske inte passa för yngre eller känsliga läsare, trots att den är en ungdomsbok. Men jag tycker att den kan vara viktig att läsa ändå eftersom den tar upp ämnen som många idag ryggar för och gärna undviker, fast många lever i en värld som liknar Angies.

SKRIBENT Cecilia Ax Fler recensioner av Cecilia hittar du på swebookobsession.blogspot.com

Musikrecension: Jason Mraz ”Love is a four letter word” När jag hör låtarna på det här albumet tänker jag främst på kärlek. Till exempel finns låten ”The Woman I Love” som handlar om kärlek i en relation. En annan låt handlar om kärlek till världen och inleds med orden: ”The world as I see it, is a remarkable place”. Andra teman i låtarna är bland annat frihet, att leva i nuet, att inte ge upp, att släppa taget om saker, att få hjälp av sina föräldrar och att beundra en händig person. Till alla instrumentspelare där ute kan jag rekommendera att lära er spela låten ”Be Honest”. Jag brukar spela den på gitarr eftersom den har roliga ackord och det känns bra när låten äntligen är bemästrad. Soundet på albumet är härligt och av-

Jordgloben

slappnande. Det är en genomtänkt kombination av instrument, sång och texter. Jag brukar lyssna på albumet från början till slut.

SKRIBENT Johan Moninger

Filmrecension: ”27 dresses” 27 Dresses är en film som handlar om brudtärnan Jane (spelad av Katherine Heigl). I hela sitt liv har Jane fått vara en brudtärna åt sina kompisar. ”An eye for eye” kan man nästan säga, för i gentjänst tänker hon att de ska vara brudtärnor till henne i framtiden. Men när blir det egentligen hennes tur? Jane är nämligen hopplöst förälskad i sin chef, (spelad av Edward Burns), som inte besvarar hennes känslor. Plötsligt dyker dock Janes syster Tess upp, (spelad av Malin Åkerman), och börjar flirta med chefen. Som flirtar tillbaka! Tre veckor senare ska de gifta sig och vem får planera bröllopet? Jane, såklart. Nu börjar en rolig och romantisk bergoch-dalbana där Malin Åkermans imitation av en bridezilla får mig att skratta hejdlöst. Journalisten Kevin, (spelad av James Marsden), ska skriva om bröllopet men blir istället så pass fascinerad av Jane och hennes liv att han i smyg börjar skriva en artikel om henne. Men ju mer han skriver, desto mer börjar han tycka om henne... 27 Dresses är en rolig komedi där jag kan känna igen mig i huvudkaraktärerna, jag kan relatera till Jane eftersom

hon sätter andra först, är målmedveten och aldrig ger sig. Det här är en typisk romantisk komedi. Den är rolig och skrattframkallande utan att vara värsta klichéfilmen. Vill du kolla på en söt film om tro, hopp och kärlek är 27 dresses ett mycket bra val. Betyg: 6.5/10

SKRIBENT Madeleine Berglund | Under Yt a n | 13


VART ÄR DU PÅ VÄG I LIVET? Zinelabidin Ibrahim, 27 år ”Jag är på väg mot mina mål, har nu öppnat mitt eget företag som levererar och underhåller blommor samt ersätter gamla eller dåliga.”

14 | Under Yt a n |

FOTOGRAF: Roda Abdalle


Läs mer av Olivia Severins serier pü hennes blogg thebollieblog.tumblr.com | Under Yt a n | 15


STORT TACK TILL VÅRA SPONSORER

FAMILJESTIFTELSE

QUAD GRAPHICS WARSZAWA STOCKHOLM GAMLA STAN

ÄR DU MELLAN 16 TILL 25 ÅR OCH VILL VARA MED OCH SKAPA UNDER YTAN? GÅ IN PÅ WWW.DORREN.NU! ILLUSTRATION AV OLIVIA SEVERIN

Under Ytan 2016  

Under Ytan görs helt av ungdomarna på Dörren – allt från idéer, text, fotografi till layout. Detta nummer har temat sex och relationer.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you