Page 1

En

nddeckare m hu ed

Fli en nga n & flock

Kod 513 En hunddeckare med Flingan & flocken

KOD 513 Jeanette Bergenstav


KOD 513

En hunddeckare med Flingan & flocken

Av: Jeanette Bergenstav


Fler böcker av Jeanette Bergenstav: Vargskräck – En hunddeckare med Flingan & flocken, del 1, 2015

kod 513 En hunddeckare med Flingan & flocken Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Jeanette Bergenstav © Omslagsbild: Patrik Bergenstav Grafisk form och illustrationer: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2016 ISBN: 978-91-7577-423-7


Denna bok tillägnas våra allra bästa vänner, hundarna. För all den kärlek, tröst och glädje de ger oss.


Modig och glad pudel som gillar att träna trick. Han älskar sin matte Flingan över allt annat. Buffy

Theos hund är stor och stark och har en magisk blick. Det finns misstankar om att han har vargblod i sig. Aztor

Chess

Dockan

Genomsnäll hund som räddades från maffian i Filippinerna. De ville använda honom som kamphund men när han vägrade att slåss lämnades han att dö i hettan.

En dobermann som blev illa behandlad av sin förra ägare. Då var hon vakthund och kallades för Devil. Nu vågar hon äntligen börja lita på människor igen.


Smart och tuff collie som är duktig på att spåra. Han är beredd att göra vad som helst för sin husse Eric. Hero

En glad tax som fastnade med ena tassen i en rävsax. Hans husse ville inte ha kvar en hund med tre tassar så nu är han en omtyckt medlem i flocken.

Två busiga blandras-tikar som inte fick bo kvar hos sin ägare när hon hamnade på sjukhem. Nu sprider de glädje i flocken och besöker sin matte varje vecka.

Max

Sn urr an an & Skutt

Tillfällig gäst hos Evelyn. En charmig och framåt spets som är mästare på att rymma. Han älskar att ta sig över, under och igenom hinder. Zingo


Kapitel 1

H

usse ligger helt stilla på det iskalla golvet. Det är becksvart i rummet. Hero trycker sig tätt intill den livlösa kroppen. Smärtan efter de hårda sparkarna han fick i sidan får den stora hunden att gnälla lite. Men han är mest fokuserad på sin husse Eric. På något vis vet han att han måste göra allt för att väcka honom. Han buffar med sin långa nos på husses hand, så där som han alltid gör när han vill bli klappad. Då brukar husse börja fingra i hans päls. Bakom öronen och längst bak på ryggen, där det är som allra skönast. Men ingen klappar honom nu. Hero tar försiktigt husses hand i sin mun och försöker lyfta upp den. Så fort han släpper taget dunsar den i golvet igen.

9


Han kryper närmare Erics ansikte och slickar honom runt munnen. Det smakar blod. Hero fortsätter att slicka. Runt näsan, pannan, kinderna … När han når halsen så rör husse plötsligt på sig! Han stönar och öppnar ögonen. Collien sätter sig upp och viftar försiktigt på svansen. Det ser förstås inte husse i mörkret men när Hero böjer sig ner och nosar honom i ansiktet, så får han äntligen en reaktion. ”Åh Hero, vad var det som hände? Var är vi?” mumlar husse med svag röst. Sedan räcker inte orken och han lägger sig ner igen. Efter en stunds tystnad känner Hero äntligen handen i sin päls. Han sjunker ihop på golvet och lägger hakan på husses bröst. Så blir de liggande en lång stund. Det är som om värmen från den andres kropp ger dem båda nytt mod. Eric har ingen aning om var de befinner sig. Det är kallt och luktar gammal källare. Så kommer minnesbilderna sakta tillbaka. Hur han råkade höra ett samtal mellan sina chefer på forskningsföretaget. Om försöken som gått fel. Om hundar som dött. Om kod 513 … Tankarna får Eric att beslutsamt resa på sig

10


trots sitt dunkande huvud och sin mörbultade kropp. ”Hero, vi måste ta oss härifrån! Annars kommer något hemskt att hända. Inte bara oss utan massor av oskyldiga hundar.” Collien ställer sig upp och låter sin husse stödja sig mot honom. Det tar en stund för honom att komma på benen. Hero förstår att han har ont. Tillsammans tar de sig sakta fram längs väggen. Eric trevar efter en knapp att tända ljuset med, men hittar ingen. Till slut viskar han till sin hund: ” Hero, dörren! Gå till dörren!” Hunden tvekar. Han vill inte vika från sin skadade husses sida. ”Det går bra, Hero. Jag klarar mig. Gå till dörren nu!” viskar Eric. Collien börjar sakta och systematiskt nosa sig fram längs golvet. Doftspåren leder honom fram till dörren. Han ställer sig på bakbenen och slår med framtassarna på dörrhandtaget så som husse lärt honom bara för att det är kul. Nu kan tricket komma till nytta. ”Bra Hero!” viskar husse som hör vad som händer på andra sidan av rummet. Hero fortsätt-

11


er att slå med tassarna på handtaget men dörren går inte upp. Den är låst. Eric kallar tillbaka sin hund. Han suckar tungt och sätter sig ner på golvet igen. Han är matt och lite yr. Hur länge han har legat medvetslös har han ingen aning om. En timma eller kanske ett dygn … Det sista han minns är att professor Scott och hans storvuxne assistent plötsligt stod bakom honom i arbetsrummet på forskningsföretaget, där han jobbat de senaste månaderna. ”Jaha, och vad håller du på med?” undrade professorn och tittade på Erics datorskärm. Det var en fråga som inte krävde något svar. De hemliga dokumenten på skärmen, som han fått uttryckliga order att radera, talade sitt tydliga språk. Assistenten kastade sig med förvånansvärd smidighet över hans skrivbord och svepte ursinnigt iväg den bärbara datorn så att den föll i golvet med ett brak. En enda tanke for genom huvudet på Eric – bara mejlet hann gå iväg … Han minns att han försökte vända sig om och springa ut ur rummet. Men han blev snabbt

12


övermannad och när Hero försökte försvara honom, så fick hans hund ett par hårda sparkar av den enorme mannen. Eric huttrar till vid minnet av att se sin bästa vän bli misshandlad. ”Vi måste ta oss ut härifrån. Vi måste verkligen det”, säger han sammanbitet. Hero sluter upp vid hans sida som för att trösta. Han lägger sitt huvud mot Erics axel och står kvar så en stund. Men så försvinner han iväg igen. Eric hör hur Hero rör sig allt längre bort i rummet. Han hör ljudet av krafsande tassar och plötsligt rasar något i golvet med en duns. En ljusspringa syns och Eric kisar, med ögon ovana vid ljus, mot det lilla fönstret som dolts av några stora lådor som hans hund just knuffat ner. ”Bra Hero!” berömmer han sin hund som stolt kommer travande tillbaka med viftande svans och en kärleksfull blick i sina mandelformade ögon. Eric reser sig mödosamt upp och stapplar bort mot fönstret. Han försöker att kika ut, men glaset är frostat och han kan bara urskilja konturerna av några träd. ”Vi är nog kvar i laboratoriet. Jag tror att de

13


har stängt in oss i källaren”, säger Eric och Hero lägger huvudet på sned. ”Om vi bara kan ta oss ut genom fönstret så kanske vi kan hitta en väg tillbaka in i labbet igen. Helst skulle jag vilja ta med dig härifrån så fort det bara går, men vi har en sak vi måste göra först. En sak som är viktigare än något annat just nu. Tusentals hundliv kan vara i fara. Du och jag måste hjälpas åt”, viskar Eric i hundens öra. Hero är van vid att husse pratar med honom och ser ut som om han förstått vartenda ord. Eric klappar uppmuntrande sin hund över ryggen. Sedan drar han fram en låda och ställer den mitt under det lilla fönstret. Han klättrar upp och försöker öppna det. Gångjärnen kärvar och Eric måste ta i allt han orkar. Till slut ger de med sig och fönstret går upp med ett gällt gnisslande som får honom att frysa mitt i rörelsen. Var det någon som hörde? Han och Hero väntar under tystnad. Allt är stilla. Ingen verkar ha reagerat på ljudet. Eric ber Hero att hoppa upp på lådan. Därefter lyfter han med stor ansträngning upp sin hund

14


som lyckas kravla sig ut genom det smala fönstret. Eric följer efter samma väg. Det är trångt men till slut lyckas han också trycka sig igenom. ”Kom”, viskar Eric efter att han rest på sig. Han trycker ena handen mot tinningen när den intensiva huvudvärken gör sig påmind. Sedan sträcker han beslutsamt på sig. ”Det är nu det gäller!” Tillsammans skyndar de sig mot den svarta byggnadens bakdörr. Eric drar en lättnadens suck när dörren ljudlöst går upp. De smyger in i en lång korridor. Väggarna är kala och vita och det gråaktiga golvet är blänkande rent. Det luktar starkt av rengöringsmedel. Hero fnyser. De passerar tre stängda dörrar. På den fjärde står det ”labb-sal” och den öppnar Eric. Han skyndar sig fram till en dator, loggar in och börjar snabbt söka bland filerna. Han konstaterar att det inte finns någon internetuppkoppling och suckar. Han kommer inte att kunna skicka iväg de där filerna som han hade tänkt och försöker febrilt tänka ut en annan lösning. ”Vakta dörren!” uppmanar han till slut Hero

15


som ställer sig vid ingången redo att försvara sin husse. Några minuter senare kallar Eric honom till sig. ”Nu min älskade hund, så kommer det att göra lite ont på dig men det är inget farligt. Det här är något som vi måste göra för att kunna rädda alla de där oskyldiga hundarna. Om inte jag lyckas ta mig härifrån så hänger allt på dig …” Även om han inte säkert kan veta att hans hund begriper ordagrant vad han säger så har Eric gång på gång fått bevis för att han och Hero, på något egendomligt vis, förstår varandra väldigt väl. Just nu är det viktigare än någonsin. Eric tar fram en vit apparat som ser ut som en stor spruta. Han lägger sin ena hand på Heros bröstkorg. ”Stå stilla nu”, viskar han. Sticket i nacken får Hero att rycka till. Men han säger inget. Han bara tittar på sin husse med ögon fulla av tillit. Eric klappar honom snabbt. ”Bra Hero! Nu ska vi försöka ta oss härifrån. Med lite tur är vi hemma hos mamma och de andra hundarna ikväll”, säger han och Hero spetsar öronen vid de välbekanta orden. Eric öppnar dörren och kikar ut. Korridoren

16


ligger öde. De smyger tillbaka samma väg som de kom och har precis hunnit fram till ytterdörren när ett rop får dem båda att hoppa högt av rädsla. ”Stopp där! Vart ska ni ta vägen?” Eric behöver inte ens vända sig om för att veta att den mörka rösten tillhör jättemannen som såg till att han och hans hund hamnade i källaren. Han inser att de har problem. Stora problem. Instinktivt öppnar Eric ytterdörren och föser ut Hero. ”Spring hem, Hero! Spring hem!” När collien vänder sig om och tvekar över att lämna sin husse så ropar Eric desperat: ”Hero, spring hem!” Han lyfter armen och pekar. ”SPRING HEM!” Då vänder sig Hero om och springer så fort han bara kan. Han har aldrig hört sin husse befalla honom med en så bestämd röst förut och han förstår att det är allvar. Så han trotsar sin starka instinkt att stanna kvar och försvinner snabbt in i skogen utan att vända sig om. Han ser inte hur den jättelike mannen tar tag i hans husse och släpar in honom i den svarta byggnaden igen.

17


C

Fli en nga n & flock

ollien Heros husse är spårlöst försvunnen. Är det någon som håller honom fången? Och i så fall varför? Vad är det som pågår i de mörka grottgångarna ute på Björkö? Vilka är de hotfulla männen i svarta huvor? Och vad betyder Kod 513? När Flingan Fjällström och hennes bror Theo hjälper en vän, dras de in i en härva av mörka hemligheter och dramatiska händelser. Tillsammans med pudeln Buffy, varghunden Aztor och de andra hundarna i flocken gör de allt för att avslöja sanningen. Innan det är för sent. Kod 513 är den andra boken om Flingan & flocken. En hunddeckare för alla som älskar mysterier och fartfyllda äventyr. Och hundar förstås!

Sagt om första boken om Flingan & flocken: ”Här startar också en riktig bladvändare och bitvis kan man inte sluta läsa. Boken är rysligt spännande och med ett tydligt budskap om att stå på djurens sida.” Berith Svensson, lektör, BTJ

”Boken är oerhört spännande och håller hela tiden läsaren i ett järngrepp. Om man som Fanny är helt galen i hundar och deckare är Vargskräck ett måste!” Sandra och Fanny Skoog, 38 år och 9 år

”Bästa boken någonsin! Fick mig att längta till kvällsläsningen. Älskar den! Spännande och fick mig verkligen att tänka efter lite!” Emily Mattsson, 14 år torsland a-bl

adet 12/2 01

6

UNG M AN S FÖRSV PÅRLÖST UNNEN

Esån g2s8se-ånriagstmpaånsiär anmäld försvunnen

na . Han företag på Hönö som rbetsplats, ett forsk ningsuppges fors medel. E nligt upp ka om dju gift sakn rläkehund, en as också collie. Ett mannens vittne ska hund sim h ma mitt framför H a sett en sådan gårdagen: önö-färja - Det såg n under livsfarligt hur det gi u

www.idusforlag.se ISBN 978-91-7577-423-7

9 789175 774237

Profile for Idus förlag

Kod 513  

Collien Heros husse är spårlöst försvunnen. Är det någon som håller honom fången? Och i så fall varför? Vad är det som pågår i de mörka grot...

Kod 513  

Collien Heros husse är spårlöst försvunnen. Är det någon som håller honom fången? Och i så fall varför? Vad är det som pågår i de mörka grot...

Profile for ulrslo
Advertisement