ULTUR
Skolan går inte att prata om som enhetlig, åtmins tone inte i storstäderna. Det har förändrats i och med nedmonteringen av välfärdssamhället, privatiseringar och profilering av skolorna. HELENA MAGNUSSON TROR också att en förklaring är att man från politiskt håll kan se ett större behov av att styra eleverna i skolan mot ett kanoninspirerat läsande. – Kanske ser man behovet av en kanon i skolan som större, eftersom det finns en tendens hos de äldre barnen att vilja läsa efter eget huvud och efter vad kompisarna läser. I yngre åldrar är det ju mest omgivande vuxna som introducerar böcker.
MEN ALLT LIGGER inte på elever och lärare, det finns också skillnader mellan förskola och skola på ett mer strukturellt plan. De bygger helt enkelt på olika ideologisk grund. Och där någonstans kommer vi tillbaka till kärnan i Hägglunds argumentation ovan: Ett samhälle som glider isär. – Den moderna förskolan byggdes framför allt under 70-talet och är en del av det socialdemokratiska projektet – präglat av ett samhällsideal som betonade barnets inflytande, säger Johannes Lunneblad. Att det är så syns inte minst i läroplanen för förskolan respektive skolan, där man i förskolans läroplan tonar ner kulturarvets betydelse och i stället lyfter fram barnens rätt till sin egen kulturella identitet. Något som i sig rimmar illa med tanken på en kulturkanon som ska överordnas barnets egen kulturella referensram. Men det handlar också om att förskolan håller samman på ett annat sätt än skolan. För medan den svenska skolan blivit allt mer segregerad och valfrihetstanken implementeras fullt ut, är förskolan ännu en relativt väl sammanhållen institution, där närhetsprincipen snarare än valfrihetsprincipen råder i valet av förskola. Johannes Lunneblad ser det som en viktig förklaring till varför förskolan hittills inte utsatts för några kanoniseringsförsök. – Skolan går inte att prata om som enhetlig, åtminstone inte i storstäderna. Det har förändrats i och med nedmonteringen av välfärdssamhället, privatiseringar och profilering av skolorna. – I de gamla upptagningsområdena fanns tanken att barn med olika socioekonomiska förhållanden skulle mötas i skolan och att man därmed skulle få likvärdig skolgång för alla barn. I förskolorna har man fortfarande mer blandade upptagningsområden och i jämförelse med skolan väljer man oftare den förskola som är närmast, fortsätter han.
KANSKE LIGGER DET något i det. För parallellt med att tanken på en kanon för skolan gått från kritiserad till omhuldad har det kommit allt fler rapporter som säger att den svenska skolan är segregerad och att det inte längre skapas naturliga mötes platser mellan elever med olika bakgrund. Hur länge utvecklingen har pågått och hur snabbt det gått är omtvistat. Det fria skolvalet infördes 1992, men det finns alltid en tröghet i systemet. KG Karlsson, docent vid Mittuniversitetet och vetenskaplig ledare för PISA i Sverige menar att det framför allt är under de senaste tio åren som likvärdighetsprincipen i skolan fallerat. Oavsett – segregationen har ökat. Och om eleverna inte möts naturligt i klassrummet vekar tanken vara att det mötet i stället ska finnas i en gemensam referensram mellan skolorna.
62
TVÄRDRAG #2/2013