Somar Al Naher, programchef på Arena Idé och ansvarig för Arena universitetets utbildningar
att fördöma totalitära regimer står förlamade. Och tysta. Som att syrierna är fördömda till en oföränder lig situation. Eller att det är ett naturtillstånd, deras öde, att låta sig ledas av en diktatur.
VISST FINNS DET legitimitet att oroa sig för vad en post-Assad-era skulle kunna innefatta. För varje dag som går tappar syrierna alltmer hoppet, i stäl let stärks de etniska och religiösa identiteterna. Och flera stormakter som har intresse i regionen har eldat på splittringarna. Men kan vi låta osäkerheten inför framtiden förlama oss till den grad att vi avstår från att fördöma denna hänsynslösa regim? Hur många människoliv kan vi acceptera att gå förlorade mot att vi inte vet vad som kan hända i framtidens Syrien? Och framför allt: Varför har vi accepterat regimens sätt att se på världen och ledarskap?
I GENOMSNITT HAR 150 MÄNNISKOR dödats per dag sedan upploppet startade 2011. FN-organet UNCF:s senaste siffra visar att 1 miljon syriska barn befinner sig utanför landets gränser. Det är lika stort antal som Stockholms invånare. Zaatari i Jordanien har på kort tid vuxit till världens näst största flyktingläger. Det mänskliga lidandet borde ha fått världssamfun det att reagera och agera mot den syriska regimen. Men inte ens när det talas om regimens användande av kemiska vapen vill omvärlden ta kraftigt avstånd.
TVÄRDRAG #2/2013
Detta visar på hur fel diskussionen om Syrien har hamnat.
I SKRIVANDE STUND trappar USA upp krigsretori ken. Det är svårt att se vad ett anfall skulle kunna bi dra med. En del hävdar att det skulle försvaga Assads militära tillgångar och att det därmed skulle ge re bellerna en ärlig chans att försvara sig. Andra röster menar att en militär markering från USA bara skulle förvärra situationen eftersom det kan dra in andra länder i kriget. Frågan är vad alternativen är. Just nu sjunker tilltron till FN för varje dag som konflikten fortgår. Ryssland och Kina har stoppat alla initiativ i säkerhetsrådet. Världen väntar med spänning. OAVSETT VAD SOM händer bland stormakterna måste vi andra erkänna syriernas mod som sätter sig upp mot 40 års diktatur. En uppmaning till alla pro gressiva krafter är därför att inte luta sig tillbaka och fortsätta se på medan regimens massmördande fort går. Sök i stället upp demokratiaktivisterna, erkänn deras kamp, hjälp rörelsen att växa. Donera pengar till flyktinglägren, hjälp barnen att växa (och över leva) för att kunna ta hand om framtidens Syrien. Och sist men inte minst: Fördöm den syriska regimens ansvar för de hittills 100 000 dödade syriska medbor garna. Förlorade människoliv borde vara anledning nog att agera.
55