Page 1

s

Anton Tuoma

K I R B A F E AT SK h Art Profile t o o B o t o h P a t s n i F Transition

#4 2009 UTGÅVA 42 PRIS 55 KR N 55 NKR SF 6 EUR DK 45 DKR

INTERPRESS 0126-04 RETURVECKA 43

04 7

388012 605509


r. Chris Sรถrman

ph. Cyril

l. Sonnenkopf, AT


Safe and addicting. Consult your dealer about unlimiting with The Channel with EST today Rider Service Europe 00800 287 866 13 (tollfree) / www.burton.com


ANDREWGEEVES BACKSIDE 50-50 / N. CHRISTENSON PHOTO.


ORIGINATED FROM THE CULTURE ONLY FEW CAN CLAIM.

11 YEARS OF

COMMITMENT

AND COUNTING. DCSHOES.COM/SNOW

DC@SKATEOUT.COM WWW.SKATEOUT.COM


JOHAN FLORELL 1985 – 2009 VILA I FRID


SILAS BAXTER-NEAL FEEBLE GRIND IN OSAKA, JAPAN.

adidas.com/skateboarding Š 2009 adidas America, Inc. adidas, the trefoil logo and the 3-Stripes mark are registered trademarks of the adidas Group.


14 | TRANSITION #4 -09


Grinchen, vår portabla vinsch har öppnat ögonen för fler möjligheter än vad vi kunde tänka oss. Den har gjort att vi kunnat återanvända gamla spots för nya trick. Det här railet vid Elsborg i Falun har fullkomligt massakrerats av bröderna Helgason, Kalle Olsson, Gulli Gudmundsson med flera under några år. Det enda som egentligen fanns kvar att göra var att köra uppåt och det var inga problem för Hampus när vi hade en portabel vinsch och en maskinist i världsklass i form av Stefan Karlsson. Maskinisten höll farten och Mosesson la upp brädan. Foto Anders Neuman

TRANSITION #4 -09 | 15


16 | TRANSITION #4 -09


Jan Svan Pictures CEO, Niklas Karlström, besökte Japan två gånger i vintras för att samla material till sin nya film Ski or Die 2.0. Filmen finns nu online och är ett stycke skidfilmshistoria. Här skickar Tricky Nicky iväg en stor raggarflipp utför en hängdriva vid Nakayama-Toge på ön Hokkiado. Foto Mattias Fredriksson / JSP

TRANSITION #4 -09 | 17


INNEHÅLL

TRANSITION #4 -09 UTGÅVA 42

008 Johan Florell R.I.P 014 Drop-In 018 Innehåll 020 Ledare 022 Notiser

026 Skivrecensioner 028 Setup 030 Favorit 032 Saker & Ting 036 Tävla & Vinn

60 Inavel & Slagskott Juletid i julefrid är nog ingen visa som sjungs hos Anton Silvola, Christian Åslund, Johan Jonsson och Adam Falk om julen. För då de flesta tränger ihop sig med släkt och vänner för några dagars frosseri och julklappstutdelning, drar dessa grabbar på roadtrip till Kanada. Ett udda gäng med siktet inställt på att få riktigt bra skidåkning istället för runda magar. På sidan 60 berättar Johan Jonsson om äventyret som tog plats i BC vid årsskiftet. Läs och låt dig inspireras. Den här julen kanske det blir du som åker grym backcountry istället för att kivas med din tjocke farbror om Alladinasken.

42 Faces of Junkfest

46 In4mation Tour / New York

Junkfest i Trollhättan är vid det här laget lite utav en folkfest och en modern klassiker. I år tog vi fokuset från alla happenings och riktade istället vår kameralins mot besökarna och porträtterade dem i vårt Transition Photobooth. Kolla om du hamnade på bild på sidan 42.

New York är USAs mest tätbefolkade stad med över åtta miljoner invånare som trängs på en yta av 1214 kvadratkilometer. Under 16 dagar ökade invånarantalet med tre personer då Bemo Lundgren, Anton Aggeklint och Björn Tjernberg gjorde städernas stad och allt vad det innebär.

56 Hur Anton Hamnade i Skogen

86 Art profile / FINSTA

De norrländska skogarna ruvar på en grym hemlighet. Förutom malmen och skogen exporteras nu något som är mer värdefullt än guld. Anton Touma tillverkar nämligen Sveriges enda skateboards i lugnet där uppe. Jesper Karlsson gör sitt bästa för att förklara mer.

Hur känd artisten Finsta är i Sveriges folkhem är rätt oklart. Det som däremot är säkert är att Finstas verk smugit sig in lite överallt och att chansen är överhängande att du sett hans fantasifulla skapelser. Nu tar vi honom under luppen.

18 | TRANSITION #4 -09

038 Read Between The Lines 074 Galleri 084 Kultur 090 Navelskådning

092 Skröna 094 Sista ordet med Sexfemman


TRANSITION #4 -09 | 19


Swartling & Bergström Media AB Att: TRANSITION Gyllenstiernsgatan 12 115 26 Stockholm

REDAKTION Chefredaktör / Ansvarig utgivare Anders Neuman - anders@transition.se 08-545 160 64 Art Director Tobias Andersson - tobbe@transition.se 08-545 160 72 Administration Fredrik Gunnarsson - fredrik@transition.se 08-545 160 78 Webbredaktör Viktor Skogqvist - viktor@transition.se 073-755 65 75 Fotografer Mattias Fredriksson - mattias@transition.se James Holm - james@transition.se Pelle Hybbinette - hybbinette@transition.se

Redaktörens Videoönskning Det är den tiden av året då säsongens filmer börjar droppa in. En hel säsongs åkning ska presenteras på runt tre minuter. Har du varit flitig får du kanske två låtar och har du inte varit på rätt ställe vid rätt tidpunkt får du kanske en kort del alternativt en del av en del. Som tittare finns det mycket att läsa in. Tanken är ju att det du har framför dina ögon ska inspirera dig till att förhoppningsvis investera i en ny bräda eller nya skidor. Samtidigt som det kanske mest av allt ska få dig åksugen. När skateboardföretagen droppar filmer handlar det ofta om projekt som drivits under flera år. Deadlines skjuts upp för att nya åkare tillkommer på teamet och så vidare. Men för snowboard- och skidföretagen gäller det att spotta ut en ny film varje år och det ökar pressen på att år efter år få ut en ny kreation. Det jag vill komma till är att i dagsläget får jag ofta känslan av att det saknas en vision för vad som ska göras. Alla vill göra en film med de bästa åkarna, de coolaste tricksen, dollyåkningar, solnedgångar, exotiska platser, grenar i förgrunden och allt vad som kan tänkas krydda produkten.

Där i den mixen är det lätt att tappa bort mig som tittare. Det kanske är så att jag sett för mycket och är lite för mätt på snöporr, men jag hoppas att den här säsongen ger mig en film som ökar drivet att åka. Något som ger mig samma känsla som när man åker med ett bra crew och energin flödar. Det står högst på min önskelista inför höstens stundande videopremiärer.

Skribenter Niklas Bergh - nicke@transition.se Magnus Gyllenberg - mange@transition.se Oscar Axhede - axhede@transition.se Simon Tjernström - tjernstrom@transition.se Tobias Barle - barle@transition.se Simon Stenborg - simon@transition.se Praktikanter Eliot Jönsson & Mats Ek

Medverkande Erik Lundberg, Jesper Stern, Morgan Hall, Martin Hallberg, Andreas Lundgren, Ryan Zimmerman, Patrick Buckley, Jay Maldonado, Jesper Karlsson, Peter Lundström, Johan Jonsson, Christian Åslund, Nils Svensson, Daniel Lorén och Daniel Blom.

Anders Neuman | Chefredaktör

INFORMATION COVER STORY Bilden är tagen i Red Mountain, BC. Berget har sjukt rolig terräng och just den här spoten hittade vi när vi bara var ute och lattjade runt. Inte nog med att det fanns flera träd med lagom avstånd mellan varandra, som gjorda för att klämma sig igenom, där var även en stor pillow att skutta upp lite höjd på. Vi hade en kul session där vi använde den där pillowen för att hoppa upp och bonka ned så mycket snö som möjligt från träden runt omkring. Kul var det! Läs mer om resan där bilden är tagen på sidan 60.

Johan Jonsson Red Mountain, BC, Kanada Foto Christian Åslund

Annonsförsäljning Alex Simonsson - alex@sb-media.se 08-545 160 61 Prenumeration Titeldata, Kundtjänst, 112 86 Stockholm 0770-457 137 / www.prenservice.se Frilansmaterial Du är välkommen att skicka in text och bilder, men kom ihåg att vi inte ansvarar för icke beställt material. Maila gärna innan du skickar något. Tryck Punamusta OY, Finland Transition trycks på miljövänligt papper.

TOPP TIO Bon Iver TECH Nikon D3 1/800, ƒ4,5, ISO320, 70-200mm ƒ2,8

20 | TRANSITION #4 -09

01. Blindsided 02. Flume 03. Skinny Love 04. Blood Bank 05. Woods

06. Lump Sum 07. Brackett, WI 08. For Emma 09. re:stacks 10. The Wolves (Act I & II)


JORDIE KARLINSKI

SKATEOUT.COM NIKITA@SKATEOUT.COM


SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | Skateboard Viktor Skogqvist Surf Erik Lundberg | BMX Jesper Stern | Musik Fredrik Gunnarsson

Chris Sörman

SNOWBOARD Kalle Ohlson och Bataleon Snowboards har tyvärr delat vägar. Var Kalle kommer att dyka upp härnäst återstår att se. Både Kalle och Hans Åhlund kommer att synas med bra videodelar i Pirate Movie Productions nya film Jolly Roger. Limasonen Anton Bilare har utökat sin sponsorlista med både 686 Clothing och Junkyard. Anton är även ny på Smithteamet. Ludwig Lejkner, Jakob Edman, Zebastian Landmark och Niklas Askmyr kommer att tillbringa en hel månad i Saas Fee för att finslipa lite på sina snowbardkunskaper inför den kommande vintern. Andreas Gidlunds upphottade Volvo S40 drog många blickar till sig från lokalbefolkningen i Trollhättan under Junkfest. Hampus Mosesson och Jakob Wilhelmson har båda investerat i en varsin ny Audi A4. Herr Mosesson är för övrigt i husköpartagen, riktigt peppad efter sin senaste husaffär. Chris Sörman har en egen blogg hos finest.se om någon nu missat det. Där kan du ta del av Sörbro’s träningspass, skumdiskobesök och husbyggande. Bloggen har även gett Chris en plats som ambassadör för Jönköping.

Emanuel Hedvall

Chronicles of Summer

16 oktober med tillhörande mingel. Dagen efter bär det av till Göteborg där det blir visning och kalas som Hollywoodbutikerna anordnar. I Östersund gäller den 24 oktober, där tar man hjälp av WeSC-butiken och samkör premiären med nya Forumfilmen. Man avrundar turnén i Bollnäs den 7 november med arrenderad bar och två band på scen. Håll ögonen öppna!

Blayze Bramwell har lagt skidorna på hyllan och kommer synas med brädor från Forum under fötterna till vintern.

Mitt i deadline för blaskan du håller i näven just nu rapporterade Christofer Thelin att sista avsnittet av Chronicles of Summer ligger online nu. Kevin Bäckström har flyttat tillbaka till Svedala från Norge. Numera huserar han i Malung och höjde just gangsternivån i Västerdalarna med några procent. Sollentuna har just fått ett nytt snowboardproffs. Det är Jonas Carlsson som tagit steget in i 08-området och flyttat in hos Nicky Wieveg och Jonte Nilsson. Nickys band AllOut har även sin nya EP ute på iTunes. Jonas kan du även håll korkgluggarna öppna för i Peoples nya alster. Jonas Gustafsson har även han handlat nytt hus, strax utanför Vännäs ligger hans egendom. Jonas är även lärare på snowboardlinjen i Vännäs. QuiteAlrightProductions är ett nytt svensk filmcrew. Med bas i Sälen under förra säsongen fick de ihop tillräckligt med material för att släppa sin nya film under hösten. Håll utkik efter mer om grabbarna i nästa nummer av Böjen.

Skidor Ooops! Rättelse: Simon Ericson och inte Niklas Eriksson vann Jib Academys världsfinal som det felaktigt stod i förra numret. Jag beklagar detta med en riktad ursäkt och ett grattis till Simon. Sverre och Kaj är än en gång ute på äventyr. Denna gång är de i Argentina för att shredda med många av världens bästa friåkare under Seb Michaud Invitationals. Radarparet bor i en enslig stuga utan el långt åt h*****e upp på berget. Skidmärket Ninthward, som håller det riktigt i alla lägen med teamåkare såsom Michael Deschenaux, eller Dee Le Comte som han kallas, och Henrik Harlaut aka e’Dollo, har öppnat nätbutik för att sälja skidor till intet ont anande skandinaver. Så fäll upp laptopen, gå in på nätet, tjacka Ninthwardskidor, jibberishkläder och en snusnäsduk. Sen är du mest G i Brovidaberg! Olof Larsson har sprutat bläck på Sweets papper och vilket sällskap han har hamnat i! Både teamkompis med Tom Wallish, PK Hunder, JF Houle och Jakob Wester. Grip it and rip it Olof! Oscar Harlaut har signat för Armada. Henrik Harlaut har signat för Oakley goggles.

Snowboardlinjen i Tärnaby, Storumans Folkhögskola, Annordnar återigen vintersäsongens första snowcamp Le’ Petit November Camp i Tärnaby 20-22/11-09. Snowboardåkare och skidjibbare från hela Sverige samlas i tre dagar för att åka, umgås och tävla i Sveriges tidigaste park. Tävlingsgrenarna kommer att vara railtävling, game of snow och slopestyletävling. Mer information om priser, boende och mat kommer att komma upp närmare campet på www.skidhemmet.nu/park.

Ingen kan ha missat bröderna Helgasons erövring av snowboardvärlden. Vad hemligheten till att få ihop så sinnessjukt många trick är vet nog bara bröderna själva. Håll koll på dem via deras blogg som du hittar på http://helgasons.blogspot.com Allas vår favoritryss Dimitri Fessenko har öppnat en ny klädbutik på internet. Streetlab.ru är namnet och vi funderar på om det är en franschise på Streetlab.nu.

Emanuel Hedvall spås få den bästa delen i kommande Free Radicals i höst. Mosse har ju hela vintern åkt runt med den beryktade laddhatten som resulterat i stora 360’s ut för klippor och en stockrygg efter 30 meters fall vid isfallet i Disentis. Just samma laddhatt bar han även under Storsjöyran i Östersund då han stod för årets efterfest. Alla var där!

Det drar ihop sig för premiär på Appertiffs nya film Kär-Lek Snujbardmovie. Medverkar gör bland andra bröderna Wilhelmson, Nils Arvidsson och Jonte Nilsson. Filmen får sin premiär på Corebutiken i Stockholm den

Agenturen för Burton har hamnat i nya trygga händer. De nya agenterna heter Incognito och bakom det bolaget hittar vi Fredrik Abrahamsson, Rasmus Eén och Ted Lindgren.

Om du tycker att rymdteknik går bra ihop med skiddrömmar så ska du söka till Kirunas nya skidlinje. Bakom kulisserna styr legenden Janne Aikio spakarna. Acke har jobbat med projektet under flera år och har äntligen

22 | TRANSITION #4 -09


Jonas & Johan / Secondhands

Sweetteamet

Adrian Malmberg

kommit igång. Tills nästa höst startas det även en snowboardlinje. Vi är redan peppade på hur bra parken i Luossabacken kommer att bli.

kommit igång. Tills nästa höst startas det även en snowboardlinje. Vi är redan peppade på hur bra parken i Luossabacken kommer att bli.

sågar motorsåg och fräser stubbar en meter utanför mitt fönster – i Abrahamsberg. Vad fan är det frågan om? Hade jag haft ett lagom stort gevär, typ salongsgevär då hade han fått smaka...

Efter Yran kunde man se Emanuel Hedvall, i Stockholm, svärandes över hur det är att vara i huvudstaden. – Det är bara skit, tyckte härjedalingen som numera är Östersundsbo. Manocop var i Stockholm tillsammans med Jesper Björnlund och Martina Schriwer bland andra för att plåta med SOS.

Jon Olsson skördar nya alpinframgångar och FIS-poängen börjar se bra ut. Jon har varit på Nya Zeeland och tävlat och säger att han är i grym form.

Falusonen Jesper Guldbrand har hoppat av Elan och representerar numer Line Skis.

Lasse Nyhaugen plockade hem förstaplatsen i Quiksilver Big Air Championship som nyligen gick av stapeln i Chile.

SKATEBOARD

Sveriges kortaste friåkare, Henrik Windstedt är med barn! Transition bjuder ut detta scoop med meddelandet att ungen kommer snart. Karriärvalet behöver väl knappast diskuteras med gener från Windstedt, men också Liljequist. Vilken stjärna det kommer att bli!

Daniel Jönsson är ny skidåkare på Smith.

Skidscenen tog ännu ett stapplande steg mot freestylehoppningens förlorade land tidigare i somras när Bosön Freestyle Trophy lockade många unga entusiaster till Lidingö för att prova dubbelvolter.

Nu står det klart att Secondhands kommer att ha sitt första stopp på höstens premiärturné i Göteborg den 31 oktober. Gänget har även byggt ihop en helt ny hemsida som man numera kallar Secondhands Showroom och finns på www.secondhands.se. Dessutom har man gått till final i den internationella skidfilmtävlingen IF3, där man tampas mot filmproduktioner från hela världen.

Sverre Liljequist kör numera för svenska SOS. Sveriges schysstaste friåkare ser ut att klä bra i kläderna och rippar nu med dem i Argentina.

Kim Boberg har spenderat de senaste veckorna nere på nya Zeeland och plockade hem en andraplats i Big Air på NZ Winter Games.

Om du tycker att rymdteknik går bra ihop med skiddrömmar så ska du söka till Kirunas nya skidlinje. Bakom kulisserna styr legenden Janne Aikio spakarna. Acke har jobbat med projektet under flera år och har äntligen

Johan ”Fiskaren” Jonsson skickar en hälsning till alla läsare från mobilen: Själv varvade jag Super Mario Bros på andra varvet för första gången i natt, men väcktes för en halvtimme sedan (08:10 reds. anm.) av en snubbe som

Stefan Helin har kittat ny skosponsor och skatar numer med skor från C1rca. Erik Pettersson som precis förärats en 14 sidors intervju i det europeiska skateboardmagazinet Kingpin håller tillsammans med resten av Sweet-teamet på att filma runtom i Spanien till märkets kommande film Sweet and Sour. Enligt utsagor ska alla på teamet vara tillbaka efter skador och peppet ligger på topp. Sweet and Sour beräknas komma ut under våren och premiärer blir det över hela Europa. Sweet Skateboards har fullt upp. Teamet har fått förstärkning av Jonas Sröder från Danmark och hans egen brädmodell väntas komma inom den närmaste månaden. Dessutom har Jonas tagit plats på det ständigt växande Junkyardteamet.

Ovanliga träningspass Henrik Windstedt och Sverre Liliequist har helt övergett konventionella träningsmetoder inför kommande säsong och har under sommaren istället spelat utdragna mjuktennismatcher vid Sverres lantställe i skärgården. – Vi är i bättre form än någonsin, kommenterar de båda kombattanterna hemlighetsfullt när redaktionen ifrågasätter träningsmetodens effektivitet. Är det en ny trend vi ser? Spelar Bode Miller mjuktennis? Gömmer Reine Barkered skumbollar i fickorna? Mystiken tätnar.

TRANSITION #4 -09 | 23


SNOW / SKATE / SURF

NOTISER

SNOWBOARD Anders Neuman | Skidor Simon Tjernström | Skateboard Viktor Skogqvist Surf Erik Lundberg | BMX Jesper Stern | Musik Fredrik Gunnarsson

Crown

Ludwig Lejkner

Bowlen i Umeå är väldigt mycket på gång och streetplazan står näst på tur. Följ utvecklingen på projektets blogg: http://umeaskatepark.bloggsida.se Det börjar dra ihop sig för att rösta i Svenska Skateboardgalan. Håll utkik på Transition.se för info om hur du ska gå till väga inom kort. Kristinebergs Skatepark saknar nu bara riktiga hyllor sen öppnar Stockholms nya snakerun. Betongteamet på Nord har varit flitiga byggmästare under sommaren. Parken i Sollentuna står precis klar och Nackabowlen behöver lite finlir för att kunna bli klart under hösten. De har även lyckats att visa kommunens byggjobbare att de verkligen har riktiga gjutarskills. Tydligen var de så bra att kommunens gubbar stämplade ut till tidig semester och lät Nord bygga klart.

The Bear Quartet

Mastodon

Taylor, Craig Shearer, Henio Skaldin och Peter Sahlberg. I damklassen tävlar Eugenia Perez och Malin Göransson. Den rutinerade australienaren Grant Rutter som är bosatt i Sverige kommer att agera team captain och Erik Lau är ny landslagsansvarig. EM går av stapeln mellan den 26 september till 4 oktober.

en ordentlig ansiktslyftning tack vare Byggare Bob & Co som har mycket rutin bakom rattarna på grävmaskinen. Adrian lyckades även komma trea på en tävling i Bukarest, en tävling som vi vet mindre om, förutom dålig yta och stora sponsorer.

Freddie Meadows tog sig i juli till kvartfinal i Cordoama O’Neill Pro WQS och klättrade i WQS-rankingen till en 32:a plats. Crown är ett nytt svenskt surfmärke som tagit fram tre surfbrädor i epoxymaterial för svenska surfare i svenska vatten. Ett riktigt trevligt initiativ tycker vi på redaktionen. Brädorna finns att köpa på bland annat Surfbutiken.nu, där du kan glida in och flukta på dem. Jag flyttar till höstterminen till San Diego för studier på San Diego State University i kombination med en större satsning på downhill skateboarding och surfing.

SURF Skåningen Pontus Hallin som gör landslagsdebut till EM har för närvarande ingen hemadress. Pontus har varit på resande fot i Sverige där vågorna har levererat med en skateboard i ena handen och surfbrädan i den andra. Sveriges svar på The Drifter är förmodligen för närvarande i sina hemtrakter innan EM och vad som kommer ske till vintern är oklart. San Diego eller Nya Zeeland är två rimliga alternativ. Rob Machado från södra Kalifornien är en av surfingens största ikoner och har under 2008 varit med om en unik resa genom Indonesiens olika öar med ett stort filmteam. Hur resan skulle se ut var helt upp till Rob som tillsammans med sin dagbok, en gammal motorcykel och utan biljett hem skulle söka unika vågor på nya platser. Filmen The Drifter har USA-premiär 25 september i New York och släpps på DVD senare i höst. Butiken 6/5/4 i Stockholm kommer att ha Sverigepremiär efter att filmen är släppt i USA. Årets landslag inför EM på kanalön Jersey är utsett. I herrklassen tävlar Freddie Meadows, Pontus Grafström, Pontus Hallin, Timothy Latte, Seth Påhlsson, Zafer

24 | TRANSITION #4 -09

BMX Rite.se har satsat på ett flowteam detta år. Jacob Nedler, Jesper Larsson, Linus Einarsson och Christoffer Fors representerar på BMX-fronten. Samuel Segawa jobbar på ytterligare en film, denna gång under namnet Get Down. Håll utkik under hösten för många duktiga svenskar har sektioner i den. Odenbikes finns inte längre. Micke har startat 4orty2, med snygga styren, drev och stemmar i samma norrländska anda som tidigare. www.fortytwobmx.com är adressen. Childstore.se har börjat göra TV. Repotage från jam och tävlingar i en härlig blandning av ordleks-sketcher och nattsuddande. Adrian Malmberg vann årets Skogås Jam i kategorin park den 15 augusti. Dirten vanns av Filip Gustavsson. En 720 gav honom guldet. Jamet var det största någonsin och uppskattningvis 200 åskådare var där. Dirten har fått

CTRL-gänget från västkusten kommer även de ut med en DVD snart, men mycket hemlighetsmakeri är det kring projektet. Jakob ”Beach” Jansson har kommit ut med eget vax under namnet Lilac. Mycket testande i kitteln gav tydligen goda resultat.

MUSIK Albumaktuella The Bear Quartet gör tre spelningar under oktober månad. Den 14 spelar det ständigt aktuella grabbarna på Babel i Malmö. Dagen efter står de på Trädgårns scen i Göteborg för att sedan avsluta på Debaser Medis i Stockholm den 15. Räkna med tre lysande gig! För 20 år sedan släppte Nirvana sin skiva Bleach och det ska givetvis firas. I det här fallet så har födelsedagsbarnet specialförpackats och utökats med en skiva. Bonusskivan kommer att innehålla ett hittills outgivet liveframträdande. Bleach släpps även på dubbel 180-grams vit vinyl. 4 november är datumet som gäller! The Who planerar ny skiva. För tillfället håller Pete Townshend och Roger Daltrey på att fila på nya låtar. Tanken är att det ska bli en musikal för de stora arenorna, i stil med Tommy och Quadrophenia. Floss ska den i varje fall heta och planen är att premiären ska gå av stapeln någon gång under 2011. Atlanta-baserade metalbandet Mastodon gör filmmusiken till den kommande filmen Jonah Hex. Filmen är baserad på DC Comics serietidning med samma namn och är uppenbarligen en westernfilm där huvudrollsinnehavaren fightas mot zombies. Skit eller inte, men räkna med ett stenhårt soundtrack. Fler notiser/nyheter hittar du som alltid på transition.se


ANDREW REYNOLDS & THE NOMADIC nixonnow.com

TWO FISTS OF SOLID ROCK, WITH BRAINS THAT COULD EXPLAIN


RECENSIONER

MUSIK

Recensenter Fredrik Gunnarsson [FG], Tobias Andersson [TA] & Morgan Hall [MH].

[Ingenting] Tomhet Idel Tomhet Labrador / Border

2009 har kantats av besvikelser när det gäller uppföljare i den svenska popmyllan. Inte många har levererat. Förrän nu. Ett band utan egentligt namn som av marknadsföringsmässiga skäl ändå kallas [ingenting]. Plattans titel är Tomhet Idel Tomhet, men tomt är det sista det är. Här svämmar det nästan över av känslor, melodier och idéer. Men Jari Haapalainen i producentsitsen håller allt i balans. En näst intill perfekt popplatta. P3-hits i en lång rad som svävar på fluffiga brittiska manchester- och shoegazemoln. [ingenting] har blivit alltmer mångfacetterade och ännu mera egna för varje släpp. Här hörs influenser från bland annat Stone Roses och Spiritualized. Sångaren och mannen bakom i stort sett all musik och text i bandet, Christopher Sander, verkar befinna sig mitt inne i en kreativ explosion. Med en ruggigt stark och mörk soloplatta i bagaget tidigare i år har han nu tillsammans med resten av bandet levererat en av årets bästa svenska skivor. Sanders texter har ett eget unikt uttryck. Ord som tar sig rakt in i hjärtat. Blir inte Medan Vi Sov a-roterad blir jag mycket förvånad. Starka låtar i sig själva, men ännu mer på sin plats i albumformatet. [MH] FÖR FANS AV Stone Roses & Pause.

Slaraffenland We’re On Your Side Rumraket / Playground

Eyedea & Abilities By The Throat Rhymesayers / Border

Bike For Three More Heart Than Brains Anticon / Border

Väntan har varit lång. För det är nu fem år sedan den Minneapolisbaserade duons andra skiva E&A fläskades upp på skivdiskarna. Man får väl i och för sig respektera att både Eyedea och DJ Abilities faktiskt är involverade i en mängd projekt på solobasis också. De senare åren har rapparen Eyedea till exempel bytt ut battlandet och satsat på att sjunga i sitt indieband Carbon Carousel. Abilities har varit turné-DJ åt Atmosphere men även ägnat sig åt att producera åt andra artister. Nu är de tillbaks med sitt nya album, By The Throat. Influerade av den rådande indie/rocktrenden som smugit sig in i den lite mer fria rapmusiken. Eyedeas lilla sidoprojekt har givetvis mycket med saken att göra och trots att jag ogillar hybriden rock/rap så är jag sjukt nöjd att Abilities låtit sig smittas också. Produktionen är klockrent tung med distade instrument och gudasända trummor. Givetvis finns även boombap-elmentet kvar så ni behöver inte bli rädd att en av Rhymesayers bästa akter sadlat om till något slag Linkin Park, för så är verkligen inte fallet. Eyedea förblir en av mina absoluta favoritrappare och Abilities klev just upp i rang när det kommer till produktionen. Köp. Nu. [FG]

More Heart Than Brains! Ja det kan nog tänkas att det blir den vibben i den här recensionen också. Världens i mitt tycke intressantaste och mest fascinerande rappare (våga inte kalla honom för något annat) Buck 65 har hookat upp med Greeting From Tuskan. För mig är GFT en ny bekantskap. Men vilken första dejt! Bakom namnet gömmer sig en ung kvinna från Belgien som under mailkorrespondens med Bucken gjort en av de bästa skivor jag hört på år och dag. Intressant är att de två aldrig möts. Hur i helvete man får till en sådan dynamisk och vacker platta, när ena parten sitter i Belgien och den andra har en fot i hela världen mest hela tiden, kan jag inte förmå mig att förstå. Greetings har gjort vackert svävande elektroniska melodier, stundom ruskigt mörka och lika ofta ljusa och hoppingivande. Kanadas stolthet numero uno gör det han är bäst i världen på. Nämligen att måla upp lustiga och rörande historier som träffar rätt i huvudpumpen. Jag kan nog inte med ord beskriva hur gärna jag vill att du lyssnar och tar dig till den här skivan. Mer hjärta än hjärna som sagt... [FG]

FÖR FANS AV Atmosphere & senaste Cage-plattan.

FÖR FANS AV Tom Waits och Kraftwerks vuxna och utflugna kärleksbarn.

Converge Dark Horse

Epitaph / Bonnier Amigo

Tom Malmquist Smoke And Dial Amigo Musik

Slaraffenland är Danmarks största inomhuslekplats. Karuseller trängs med klätterställningar och rutschkanor och mer än hälften av ”attraktionerna” tycks vara hoppborgar. Slaraffenland ser åtminstone rätt sunkigt ut om ni frågar mig, men jag är i och för sig både vuxen och rätt gnällig av mig. Om danskar är sjukligt förtjusta i hoppborgar eller inte låter jag vara osagt. Sen har vi det lite trevligare Slaraffenland, musikgruppen med samma namn och modersland. För mig en helt ny bekantskap men med två tidigare plattor och en del EPs i bagaget. Efter ett antal lyssningar så kan jag försöka sammanfatta hur jag upplever bandet i den mån det går. Slaraffenland låter som ett lite nyktrare och återhållsamt Arcade Fire som krockat med norska Jaga Jazzist. Det är fan inget dåligt betyg alls! Bandet tycks bestå av fem stycken multitalanger där alla fem turas om att stå för sången och fyra av fem behärskar blåsinstrument. Att försöka genrebestämma den nya skivan We’re On Your Side är inte något jag tänker ge mig in på men grym är den i varje fall. Bra skit som är värd att kolla upp i varje fall! Jag lyssnar vidare. [FG]

Nu tänker du säkert att hissen inte går ändå upp på undertecknad, att lyset är tänt fast det inte är någon hemma; Dark Horse är inte en skiva utan endast en låt från kommande skivan Axe To Fall med Converge. Men då kan jag säga till dig, herr Viktigpetter, att det är jag fullt medveten om. Det finns flera anledningar till att svänga utanför ramarna och endast recensera ett spår från en kommande skiva. Det kan ju vara så att du startat ett megacoolt indiefanzine och du tyckte att du skulle vara lite speciell och originell (tönt). Eller så är du helt enkelt så rastlös att du inte orkar ta dig an en hel skiva och tar den lätta vägen ut, så att säga. Eller så gör man det av den enkla anledningen att låten är så in i h*lvete bra och peppet för det kommande albumet är så maxat att du knappt vet vart du ska ta vägen. Min anledning lutar mest åt det sista alternativet, även om det där med rastlösheten passar in ganska bra också. Dark Horse är en fantastisk historia på 2 minuter och 54 sekunder som för tankarna till Mastodon och jordens undergång. Precis som man kan vänta sig från Converge och precis så som jag vill ha det serverat. [TA]

Vi körde en 5x5 med Tom Malmquist på webben härom veckorna och han verkar onekligen som en rätt festlig typ. Just därför skulle jag gärna vilja skriva i ett rasande tempo om hur bra dennes nya skiva är. Dessvärre får nya Smoke And Dial inte mitt blod att koka på det sätt jag hade hoppats på. Om man jämför med förra plattan, Fish In A Tear, så låter det som man har lagt mer krut på att få till en fläskigare produktion denna gång. Det behöver nödvändigtvis vara dåligt, men inte heller bra. Personligen så tror jag att Tom hade tjänat på att behålla det lite enklare och ruffigare soundet från förra plattan. Men som fallet med oss människor är så vill vi ju gärna utvecklas på vägen också. Missförstå mig rätt nu! Jag har inga som helst problem med spåren som faktiskt är jäkligt bra i sann americana och låtskrivaranda. Det är något i produktionen som stör mig. Det blir lite för Nashvilleaktigt och stundvis får jag Van Morrisonvibbar. Jag avskyr Van Morrison. När det svänger åt ett håll som påminner om Dylan och The Bands Basement Tapes blir jag däremot lycklig. Ett plus för låtarna och minus för smetig produktion. [FG]

FÖR FANS AV Efterklang, Arcade Fire & Jaga Jazzist

FÖR FANS AV MASTODON, Botch & The Dillinger Escape Plan.

FÖR FANS AV The Band. Tyvärr även Nashvillecountry och Van Morrison.

26 | TRANSITION #4 -09


SETUP

Ludwig Lejkner Foto Anders Neuman

Snowboard / Burton Love 155 Boots / Burton Ozone Bindningar / Burton Infidel Goggles / Anon Realm Jacka / Analog Airlock BYXOR / Analog Gauge Sweater / Analog MĂ–SSA / Analog 28 | TRANSITION #4 -09


w w w.b ergans.n o


Favorit

Jonathan Nilsson TEXT Tobias Barle Foto Anders Neuman

Mustasch Det hela började 1919. Efter en hård dag framför staffliet fick den franske konstnären Marcel Duchamp feeling och målade en mustasch på Mona Lisa. Efter det var inget sig likt. Det fanns inte längre något man inte kunde göra inom konsten. Och mustaschen hade lämnat sin plats i maktens korridorer och kunde helt plötsligt vara ett skämtattribut och säljas i storpack på Buttericks. Som du ser har Jonte Nilsson blivit begåvad med en sjuhelsikes mustasch. Det är hans bästa konversationsstarter och värmer finfint i backen. Jonte är väl mest känd för sin brädåkning, men om han i framtiden bryter ett ben eller två så räkna med att han kommer att göra som skatekollegan Patrick Melcher och börjar tävla i MustaschVM. Men fram tills dess har Jonte glädje av sin mustasch bara som den är. Hans knävelborre får honom att se både munter och modig ut, vilket ofta leder till att fullkomliga främlingar kommer fram och byter ett ord eller två. Man vill veta vad som döljs bakom den tjeckiska kotletten. Kända mustaschmän är Adolf Hitler och Charlie Chaplin, som ju hade samma slags svarta tandborste

30 | TRANSITION #4 -09

under näsan. Och frågan är vem som var först – titta på Chaplins Diktatorn. Borat. Flanders. Konstnären Salvador Dalí hade en vroom broom som påminner om Jonte Nilssons och påstod att han fångade upp kosmisk strålning med hjälp av sina tvinnade och uppåtriktade mustascher – det var där hans inspiration kom från. Till slut fick Salvador för mycket av det goda och var tvungen att klippa av dem. Det finns också ett knippe damer som sportat hårbeklädnad under nosen och inte varit blyga med det. Konstnärinnan Frida ”unibrow” Kahlo, löpardrottningen Florence Griffith Joyner, smålandstösen Brita-Stafva i Vilhelm Mobergs Utvandrarna och alla kvinnor över 75. Om de nått framgång tack vare sin läppbehåring är svårt att veta säkert – men gissa kan man ju. Det har under 1900-talets slut varit lökighetens lökighet med morrhår, Lasse Åberg har inte hjälpt till med sina sällskapsresor. Däremot gjorde Kristian Luuk tangorabatten välkommen i de fina salongerna igen, efter att ha varit portad ett decennium eller två. Från att ha varit makt-

markören numero uno under 1800- och 1900-talet, och ett måste för den man som ville nånstans här i världen, blev snobbmöglet i slutet av förra seklet en plojattiralj, ett porrskådissignum och bonnigheten personifierad. Vilken jäkla resa för snorbromsen! Schnurrbart heter det på tyska, vilket betyder snurrskägg. Det kallas också för Schnauzer, vilket får oss att tänka på den lilla finurliga hunden med samma namn. Och se – den har också en muschare! Gå nu hem och sätt dig i din bästa fåtölj, och tänk på det du lärt dig om mustascher och deras underbara värld samtidigt som du lyssnar på Thore Callmars Orkester som spelar den oändligt vackra låten ”Mustaschen”. Där får du höra historien om en ung man i sina bästa år som går på danspalats och försöker få sig en svängom med de galanta damerna på parketten. Men ack och ve, han får se sig besegrad eftersom Han Med Mustaschen kommer och sabbar alltihop, och roffar åt sig alla tjusiga mamseller med hjälp av sin oemotståndligt manliga mustasch!


I N F O @ S C A N AC T I O N . CO M


Saker & Ting

I Fokus

Burton Tech T Tall 499 kr Restricted Booth Team 1999 kr Player Flanell WMNS 749 kr

ELECTRIC / VOLCOM Electric Cruzing 399 kr Volcom Boy Meets Girl 899 kr Electric Testing 599 kr Volcom Skullux Video 449 kr

32 | TRANSITION #4 -09


WeSC Watson 700 kr Maracas 500 kr Delta 1100 kr

SWEET Trooper HC TE 2100 kr Hammer 3750 kr Rambler Beaked 1600 kr

TRANSITION #4 -09 | 33


Saker & Ting

I Fokus

ELEMENT / DC / NIKITA Element Omah 699 kr DC Lauri 399 kr Nikita Altered Vest 1699 kr

DIDRIKSONS Atmos 2700 kr Level WMNS 1000 kr 34 | TRANSITION #4 -09


React Unisex Jacket

www.tomsbyro.se | www.patriklindqvist.com

React Women’s Jacket

React Pants

React Jacket/Pants

www.didriksons.com

Didriksons designstudio har utvecklat React, en ny serie multifunktionella plagg för krävande förhållanden. Extremt lätta med ergonomisk passform. Vattentäta i Didriksons andasmaterial Dry5^ och med en tunn och lätt vadd för att hålla värmen. Smarta detaljer på jackan som ventilation under ärmarna, avtagbar huva och invändig specialficka för mobil eller MP3-spelare, och byxor med bra justeringsmöjligheter och ventilation i sidorna.


Gratis är Gott

Tävla och Vinn Delta i tävlingarna på Transition.se

Hjälmar från Sweet Protection Sweet Protection vill alla väl och har varit vänliga noga att ge en tjej och en kille möjligheten att skydda skallen i vinter. Och inte nog med det. Du får välja färg alldeles själv! Det enda du behöver göra för att ha chansen att lägga vantarna på en hjälm är att berätta varifrån Sweet kommer och motivera varför du förtjänar vinsten!

Set från weSC

Shakabindningar från Forum

Tall Tees Från Burton

Vitt är the shit! Det här är något som WeSC har tagit fasta på. Just för er skull så har de snickrat ihop ett set som matchar så sjukt bra. Det fina med kråksången är att kittet kan bli ditt! Svara bara på varifrån Love Eneroth kommer och motivera varför just du ska vinna!

Boomshakalack! Vintersäsongen närmar sig med stormsteg. Vill du ha hjälp att få ner budgeten inför årets inköp av utrustning? Forum har hjärtat att låta dig tävla om ett par Shakabindningar. Svara bara på vad Forums nya film heter och motivera varför just du ska vinna!

Vem vill ha möjligheten att vinna en av fyra långärmade tall tees från Burton? Tall tees med en av de mest klassiska loggorna någonsin? Ja vi trodde nog det! Ta då och berätta för oss vilka två svenskar som ligger på Burtons team och motivera varför du ska vinna!

36 | TRANSITION #4 -09


FREESTYLE SKIING

SNOWBOARD BIG AIR DESSUTOM LIVEBAND MÄSSA RAILSESSIONS MED MERA

FREESTYLE MOTO CROSS


TEXT Gunnar Fredriksson FOTO Martin Hallberg

Att man kan göra väldigt mycket av lite är något som skateboardkulturen visar prov på, gång på gång. Read Between The Lines är kanske en av de enklare tävlingar som finns men det tycks vara ett vinnande koncept och en höjdare bland åkarna. Bakom tävlingen står Ante Ossiansson som till vardags sköter distributionsbolaget Swedun. Hela 32 åkare från hela Sverige slöt upp på Stapelbäddsparken i Malmö för att få chansen att sno åt sig en del av prispotten på 10.000 kr. Upplägget på tävlingen är lika enkel som genialisk – åkarna kör i heat om fyra personer och då det inte är ett jamformat så kan varje skatare ta det i sitt eget tempo. Det gäller helt enkelt att ha bäst line i ryggen när dagen närmar sig sitt slut. Att det var en kylig dag och regnet hängde i luften var inget som märktes nämnvärt och åkarna bjöd på grym skate under hela dagen. Vinnaren och femtusen kronor rikare blev ingen mindre än Joel Svärd! Josef Scott plockade hem Best Trick med en clean 360 Ollie över Nike SB-Volvon och fick lite pengar även han. RBTL är en av de sortens tävlingar som gör skateboardscenen till det den är. En skön tillställning med skatare, för skatare och en oas i jätteformatens värld. Vi ser redan fram emot nästa års upplaga och det borde du också!

RESULTAT 1. Joel Svärd, Karlstad Bellows, Adio, Junkyard.se 2. Josef Scott, Göteborg Sweet, DC, Analog, Junkyard.se 3. Jon Arpi, Karlstad Adidas 4. Mika Edin, Stockholm Bellows, Adidas, WeSC, Thunder, Spitfire, Junkyard.se 5. Jean-Marc Soulet, Karlshamn Sk8Maffia, éS, OneOff

Skatesveriges motsvarighet till Montessori. Din takt, dina trick och förhoppningsvis dina pengar i slutändan. Joel Svärd lärde för livet och fick åka hem med 5000 kr i fickan.

38 | TRANSITION #4 -09


Josef Scott - Ollie Backside 360.

TRANSITION #4 -09 | 39


OVAN Skate var nog inte vad designgruppen på Volvo hade i åtanke när de 1974 ritade Volvo 240. Efter att levt 35 år som familjebil och raggarfordon var det dags att bli ett skate obstacle. Joel Svärd och Danijel Todorovic bjöd på en värdig start. NEDAN Mika Edin bjöd på en Kickflip Backside K-Grind på Sweets färgglada curb.

40 | TRANSITION #4 -09


EXTRA EVIL DISTRUBUTION AB E: info@extraevil.se T: 063 – 12 12 26

THE SCALLYWAG FEATURING FORUM’S AWARD-WINNING NEW CHILLYDOG CONTINUOUS ROCKER.

Forum’s award-winning new ChillyDog Continuous Rocker is delicious, smooth and fun with perfect snap — just like a good wiener. Unlike a piece of fruit, ChillyDog’s continuous rocker maintains a constant arc under foot for stability and predictability with a side of good times.

JAKE WELCH

FO R U MSN O W B O AR D S. C O M


TEXT ELIOT JÖNSSON FOTO ANDERS NEUMAN Årets Junkfest var den femte i ordningen. Efter att tidigare år haft olika jippon i vårt tält tänkte vi den här gången göra något som skulle leva kvar hos besökarna. Idén Transition Photo Booth kändes bra och vi hoppade in i en överfull bil fylld med kameror, blixtar, skrivare, fotopapper och datorer. Väl på plats hade vi lämnat ett soligt Stockholm för ett regnigt Trollhättan - något som brukar sprida en dyster

42 | TRANSITION #4 -09

stämning, men inte denna gång. Blixtar och tält fick dock spännas hårt för att inte flyga iväg i den hårda vinden. Nästan genast när grindarna öppnades kom det intresserade kids som ville veta vad man kunde göra i vårt tält. Under dagen blev hela 108 personer fotade och konceptet kändes lyckat. Sakta, men säkert, fylldes väggarna med utskrifter. När regnet var som värst flydde många till tältet som nästan blev ett litet galleri. En rolig anekdot var när

éS-åkarna Rodrigo Teixeira, Javier Sarmiento och Justin Eldridge ville bli fotade. Kanske ville de fördriva lite tid med tanke på att demon blev inställd. Det här är bara ett urval av alla bilder som togs under dagen. Samtliga bilder finns på vår Facebooksida, där du även kan rösta på din favorit. Den bild med flest röster den 16 oktober vinner en skateboard och sin bild printad. Röstar gör du på www.facebook.com/transitionmag


TRANSITION #4 -09 | 43


44 | TRANSITION #4 -09


Folk från Sveriges alla hörn var samlade i Trollhättan för att åtnjuta riktig skate-, skidoch snowboardglädje. FOTO MATS EK

TRANSITION #4 -09 | 45


[AN] [AN]


TEXT Andreas Bemo Lundgren FOTO Ryan Zimmerman [RZ], Patrick Buckley [PB], Jay Maldonado [JM] & Anders Neuman [AN] New York. Aortan i möjligheternas land fick celebert besök av Bemo (Andreas Lundgren), Agge (Anton Aggeklint) och Björn Tjernberg på In4mation Tour. Dessa 16 dagar kom att innehålla hundbajs, pizzasmetning, handkarvade hjärtan, ghettofights, underbar mat, regn, underbar skateboardåkning, många blöta kvällar, underbara människor, tjuvskatande snutar och mycket mer, för att inte tala om male bonding.

TRANSITION #4 -09 | 47


48 | TRANSITION #4 -09


När vi äntligen genomlidit smärre ohyfs samt blivit utfrågade av bistra ihopsnörpta munnar och blivit inkrystade av den tarm med grav förstoppning som kallas tull kände vi oss alla lite smått ovälkomna. Detta ändrade sig dock snabbt när vi träffade den svenske hjälten och biokemisten Göran som genast tog oss under sina vingar och gav oss en oral halvtimmes guidning genom stans alla guldkorn, vilka vi till en början febrilt försökte fästa i loben, men var tvungna att ge upp minuter senare. Ivrigt följde han dock med oss hela vägen till Madison Square Garden där vi hade avtalat tid med den kärvänlige flygande hawaiianen Sean Kelling, In4mations teamcaptain. När Göran försäkrat sig om att vi var på rätt plats, givit oss några visdomsord och även ett telefonkort med sitt nummer på utifall vi skulle hamna i knipa dansade han sin kos. Där vi nu stod och väntade fanns påmanande pekpinnar på tydliga skyltar att det minsann var strängeligen förbjudet att sitta där man behagade, inte bara det utan även helt oacceptabelt att luta sig. No leaning! Nu var vi verkligen i New York. Sean kommer och efter en snabb busvissling satt vi sekunder senare i en gul taxi på väg hem till hans nya lägenhet till vilken han fått nycklarna dagen innan. Brooklyn nästa. Samtidigt som vi når vår destination kommer även Seans tjej med en buss full med Ikeamöbler. De tre nyimporterade svenskarna visar prov på sina handymankvalitéer och skruvar ihop den svenska interiören till stor förtjusning. Kvällen bjöd på öl på Max Fish a.k.a The Fish, ett skatehak av finaste rang. Detta ställe kom det att visa sig att vi repetitivt skulle återkomma till väldigt många gånger under resan. Josh Sierra och Bernardo Bernard flögs in från västkusten. Två yngre herrar, en blyg och en inte speciellt blyg, dock inte att underskattas för åka skateboard kunde de minsann. Dessa gossar inhystes även de hos Sean och en sexmannapöbel hade tagit form. Anthony Correa flög också in och adderades till ekvationen, likväl lokala förmågor som Pat Cook, Steve Young och John Igei. Cirkeln var sluten.

Det finns mycket i New York som kan förstöra din dag; väpnat rån, galna taxiförare och avgaser. Kanske det värsta utav de alla är dock skit på skaten och skorna.

[PB]

OVAN För att bygga en stad behövs mycket betong och stål. För att bygga en stad för 8,4 miljoner människor behövs sjuhelvetes massa betong och stål. Denna Backside Tailslide av Björn Tjernberg tillägnas dig, New York City.

Första dagen började med att Björn och Bemo rullade i varsin massiv hundbajs. Björn lyckades även på något sätt överföra bajset till sin t-shirt och sina byxor, fast det var inget lite spott och några McDonaldsservetter inte kunde råda bot på. Redan vid första spotet besannades myten om det minst sagt oblyga amerikanska folket. Ett gäng afroamerikaner satt och chillade på några bänkar bredvid ett monument vi skatade. En snubbe började ropa –Hey yo! This girl here likes your eyes, come over here and get those digits. Vi försökte ge några undvikande svar som ignorerades helt, så för att vinna våra hjärtan hoppar hon istället upp på den platå som vi försöker skata. Iförd kortkjol som dolde väldigt lite av hennes knölpåkar till ben börjar hon en utmanande dans. Numret (spektaklet) avslutas helt oväntat med ett hopp ner i spagat till stor förtjusning och ovationer, trots detta tappra försök sattes dock tyvärr inga hjärtan i brand. Under de dryga två veckorna som vi skulle vara i New York så var det en massa events som gick av stapeln, bland annat Manny Mania, Back To The (Brooklyn) Banks, Zoo Yorks premiär på deras nya rulle, 5 Boro anniversary och Billy Rohan’s Rooftop Challenge så det var en hel drös tillresta skatare i staden, men även alla locals letade sig ut på gatorna. Spots fanns det dock till alla, både så att det räckte och blev över. Pat och de övriga lokala förmågorna ledde oss runt staden gata upp och aveny ner genom en uppsjö av gula taxibilar kryssandes och duckandes genom trafiken på finaste Oyolamanér till allt du kan tänka dig, streetgaps, källarluckor, wallrides, kanter, bullar och mycket mer. Menyn var fullspäckad. En av dagarna fick vi äran och förmånen att skata med James Frankhouse, en äkta N.Y chredder. Han tog täten

TRANSITION #4 -09 | 49


[RZ]

En stilig Switch Crooked Grind från Anton Aggeklint.

50 | TRANSITION #4 -09

Vissa områden är mer rough än andra, men det hindrade inte Bemo från att slänga upp en Backside Tailslide.


[JM]

TRANSITION #4 -09 | 51


direkt och visslade iväg i full sula, vi lyckades nätt och jämnt hålla takten. Ta tag i en taxibil och tjuvåka ett kvarter, höger, ducka under ett lastbilssläp, vänster, ny bil, upp på trottoaren, grinda en kant i förbifarten, ny bil, ny kant, ett försök innan vakten kommer. Äntligen stannade vi en stund och skatade en kant mellan två trefiliga vägbanor. Vi hinner skata bara en liten stund innan polisen vinkar bort oss, och så bar det av igen. Så mycket kan jag säga att aldrig har mina hjul snurrat så många varv på en och samma session. Vi fick oss även en fin utflykt Uptown New York en dag, till Harlem närmare bestämt för att avnjuta dess betongfrukter. Vi kom till en basketplan i denna gamla jazziga spritsmugglarstadsdel där det fanns lite bänkar och annat smått och gott att frottera sig i. Mitt i vår böljande session spårar en basketmatch ur till följd av en dispyt om huruvida det borde varit en foul eller inte. Slagsmål bryter ut och en ensam snubbe manglas ordentligt av fem andra i sann Menace II Society-anda. Vi valde kort därefter att styra kosan vidare till olika spots runt om i Harlem, det ena ruffare än det andra. Sent på kvällen blev det innan vi åkte tillbaka trötta, skitiga och blåslagna efter att ha markerat vårt nya revir med rikligt med svett, en del avskrapad hud och lite svenskt snusspott. Vi hade fått tydliga instruktioner av Sean när vi anlände. – Guys, no drinking in the streets and no pissing in the streets. Nu hade vi efter ännu en lång skatedag letat oss till en releasefest för Bobby Worrests nya sko. Trötta och utschasade gladdes vi åt denna tillställning som även tillhandahöll gratis öl. Efter ett tag uppdagades dock en smärre obekvämlighet, det saknades toaletter på lokalen. Bemo och Agge bestämmer sig något senare för att fånga en taxi och åka hem. Trycket hade vuxit i Bemos blåsa och han insåg att någon taxiresa kunde det inte bli tal om förrän detta åtgärdats. Som ett brev på posten avslöjar sig en mörk parkering och längst in står några containrar. Bemo smyger in, ställer sig i position bredvid containern och spanar ut över gatan. Där var bara taxibilar förutom en svart bil, vad skulle oddsen vara att av alla bilar i New York skulle just denna vara en civilpolisbil. Efter riskkalkylen görs bedömningen att kusten är klar och operationen påbörjas. Några sekunder senare visar det sig att den svarta bilen har lampor och sirener, den rivstartar och kör i full fart mot honom, men de har för hög fart där den närmar sig och hinner inte stanna utan kör rakt in i ett träd en och en halv meter bakom honom där han står. De två polismännen svärmar ut som arga bin och genomför hela copsproceduren, – Up against the fucking car, och allt sånt. Han handfängslas omilt och blir placerad i baksätet av polisbilen. Agge som har bevittnat hela spektaklet från avstånd ser nu att poliserna har tagit hans bräda och skatar på den bakom bilen. Efter ett tag väljer de att släppa Bemo som kommer undan med blott en varning och nya märken av leriga snutkängor på sin grip. En kväll hade vår nyfunna vän Pat bjudit upp oss till BBQfest på hans hustak, vilken utan tvekan var det mest New Yorkiga på hela resan. Vi äntrar taket denna ljumna sommarafton mitt på Manhattan ovanpå det 20 våningar höga taket som är klätt i tjärpapp men alldeles täckt av grafitti. Där bland alla luftkonditioneringar och paraboler möts vi av en helt magisk utsikt över ett skymmande New York. Till kulissen av en upplyst Brooklynbridge bara ett par stenkast bort, och siluetten av stadens skyskrapor tändes grillen och den kylda drycken öppnades, till ljudet av en rasslande tunnelbana som med jämna mellanrum rasslade förbi snett över våra huvuden. Det är bara att hålla med Sinatra gott folk. New York!

52 | TRANSITION #4 -09

[PB]

[RZ]


OVAN New York brukar kallas staden som aldrig sover. Björn Tjernberg tog fasta på uttrycket och satte en Frontside Tailslide i den upplysta natten. TILL VÄNSTER Kanske var det kalorierna i den amerikanska dieten som möjliggjorde denna jättepop.

TRANSITION #4 -09 | 53


Grillning en sommarkväll på ett hustak i New York. Ibland finner man sig själv sittandes i en klyscha där allt känns helt rätt.

[RZ]

54 | TRANSITION #4 -09


TEXT Jesper Karlsson FOTO Peter Lundström

Långt uppe i de norrländska skogarna sker ständigt saker som många inte vet om och kanske även struntar i. På de kommande bladen ska vi visa varför Sverige inte står och faller med sina storstäder. För där det finns skog är befolkningsmängden mindre. Får du vara ifred frodas fantasin och med fantasin kommer handlingskraften. Åtminstone om man kommer från Norrland som Anton Touma gör. Han är bosatt i skogen i norr och där tillverkar han skateboards i sin fabrik.

56 | TRANSITION #4 -09


J

ag kan nästan ingenting om hockey. Det är katastrofalt irrelevant i sammanhanget, men jag vill ändå ta tillfället i akt att nämna det; Jag kan nästan ingenting om hockey. Jag vet vem Peter Forsberg är, och Mats Sundin, men det är liksom inte kunskap som jag aktivt har sökt upp. Kristina Lugn vet vem Peter Forsberg och Mats Sundin är. Jag vet även vem Hardy Nilsson är, vilket i jämförelse är att betrakta som lite mera skrällbetonat. Efter dessa kan jag inte ens om jag anstränger mig nämna ett endaste namn till. Hardy Nilsson tog, efter en hyfsad karriär som aktiv spelare, över som tränare för Tre Kronor vid millennieskiftet och ledde dem ganska framgångsrikt fram till 2004. Han hade silvergrått hår och var konstant klädd i kostym. Han var fasansfullt kortväxt och otroligt, otroligt arg. Han såg ut som en blandning mellan George Clooney och ett skogstroll. Ett jävligt argt skogstroll. Jag har ingen aning om varför jag vet vem Hardy Nilsson är. Hardy Nilsson var emellertid inte enbart namnet på en hockeytränare. Hardy Nilsson var även namnet på ett mellanstort svenskt powerpopband, mestadels aktiva under 1990-talets senare hälft. Bandet Hardy Nilsson upplöstes 1997, men hann med att släppa tre album av vilka det ena innehöll ett spår som hette Månens Syster vilket är en jätterolig titel på en låt. Bandet var uppkallat efter hockeyprofilen. Och grejen är att det inte stannar här. Hardy Nilsson var även namnet på Jonas Indes indiepopskribent (och tillika fanzineredaktör) i TV-serien NileCity som visades i 6 avsnitt i SVT under 1995. NileCitys Hardy Nilsson kallar Skånegatan för Sveriges Camden och pratar samma dialekt som alla mina kompisar, inklusive mig själv, innan jag blev kär i en tjej i ettan på gymnasiet och helt sonika bestämde mig för att börja prata samma dialekt som hon pratade. NileCity-karaktären Hardy Nilsson var i sin tur uppkallad efter bandet. Det är roligt att tänka på om hockeytränaren Hardy Nilsson känner till allt det här. Då människor har för vana att googla sina egna namn, så är chanserna förhållandevis goda att han faktiskt gör det. Jag gissar att han undrar över hur i herrans namn allt det hände.

pool-gnarl-gymnasist. En dag så slog det honom att han borde prova att bygga en bräda, alldeles själv. Jag gissar att Anton tillhör den, ständigt krympande, skara utav människor som faktiskt genomför de saker som de tänker på. När Anton var 16 år så fick han höra från sin mamma att skolan hon jobbade på hade problem med ständiga stölder av deras videoprojektorer. Anton tillverkade ett stöldskydd. Det torde räcka som stöd för ovanstående antagande. Nu skulle han emellertid bygga en skateboard. Med hjälp av en modifierad verkstadspress skred han till verket. Han gjorde en åt sig själv. Sedan gjorde han en åt

detta är boken i fråga en otroligt användbar källa för visdom. Saker och ting blir nästan aldrig bra om de är föranledda av alltför detaljerade planer. Människor som faktiskt åstadkommer saker har sällan tid att sitta framför lägereldar och önska saker passionerat. De är alldeles för upptagna. Exempelvis med att, helt utan tidigare erfarenhet av tryckeriverksamhet, lista ut hur man sätter motiv på en konvex träyta.

E

n tid efter inträdet som hyresgäst i industrilokalen var det dags för Antons verksamhet att flytta igen. Till tallarna och till vattensorkarna i Svanström. Det var så han hamnade i skogen. Det bara hände, ungefär. Och nu bor han här, tillsammans med sin familj. Han har sedan maj drivit sin verksamhet såsom ett självförsörjande företag, men säger att han är redo att hoppa in och steka hamburgare om försäljningen skulle minska till vintern. Han har börjat experimentera med helsvenska råvaror, i form av björk och bok, och levererat brädor till alltifrån Nord och Newspot, till Nestle och till marknadsförare av Kenny Starfighter-filmen. Om det nu, i motsats till mina ganska ogrundade analyser, trots allt har funnits en plan så kan det sistnämnda omöjligen ha ingått i den.

Han gjorde en åt sig själv. Sedan gjorde han en åt en kompis. Sedan en till. En kort tid senare befann han sig i en situation där han tillverkade skateboards åt en ständigt växande krets människor i sin omgivning. Sedan började företag höra av sig. Anton säger att det liksom skedde automatiskt. Jag tror på honom. Nästan allting coolt i världen sker automatiskt.

Z

en kompis. Sedan en till. En kort tid senare befann han sig i en situation där han tillverkade skateboards åt en ständigt växande krets människor i sin omgivning. Sedan började företag höra av sig. Anton säger att det liksom skedde automatiskt. Jag tror på honom. Nästan allting coolt i världen sker automatiskt.

R

riginal-Hardy kommer från Skellefteå. Det gör bandet Hardy Nilsson också. Liksom Sara Lidman, Wannadies, Stieg Larsson och en dryg sjundedel av all världens zink. Och Anton Tuoma. Anton Tuoma bor i skogen och tillverkar skateboards. Anton Tuoma är, såvitt jag kan bedöma, helt fantastisk.

ätt som det var hade sovrummet i Göteborg blivit för litet. Anton hade blivit jävligt less på att bygga balkonger och börjat längta hem till Norrland. 2006 gick flyttlasset tillbaka. Med sig hade han ett nystartat hobbyprojekt som verkade växa vare sig han ville det eller inte. Han hyrde in sig i en industrilokal i Skellefteå och fortsatte att finslipa sitt hantverk. Jag vet ingenting om att tillverka skateboards, men jag gissar att det är ganska svårt. Jag är till och med beredd att gå så långt som att säga att det är på gränsen till omöjligt. I alla fall om det görs ensam i en industrilokal i norra Sverige. Anton tänker uppenbarligen inte som mig. Skönt för honom. Det är asjobbigt härinne.

H

U

O

ar du sett en svenskproducerad film under de senaste fem åren är chansen nio och en halv utav tio att den har utspelat sig i Norrland och innehållit ganska så många träd. Följaktligen kan du föreställa dig ungefär hur det ser ut i Svanström, 2 mil utanför Skellefteå City. Här bor Anton. Här bor även tall, björk, näbbmus, vattensork och jättestora mängder mossa. En ensam grusväg pressar sig förtvivlat igenom typisk norrländsk urskog för att nå sitt mål vid ett boningshus och en liten fabrik. Anton tycker det är rätt skönt att inte ha några grannar. Den trivsamma isoleringen var visserligen inget självändamål. Anton upptäckte att egendomen var till salu och såg förmodligen en poäng i den ingående fabriksbyggnaden. Och nu bor han i skogen. Jag gissar att han, i alla fall delvis, ibland undrar hur i herrans namn det hände.

tan vidare dröjsmål; Det är dags för en kort redogörelse om varför Antons projekt egentligen inte borde ha fungerat. Skateboards tillverkas inte i Sverige. De tillverkas inte heller, mestadels för hand, av entusiastiska norrlänningar i ensamma fabriker. Skateboards tillverkas i Kina. Skateboards tillverkas av små barn i stora fabriker, noggrant övervakade av universitetsutbildade ingenjörer i fotsida vita rockar. Ingen utav de medverkande i produktionsprocessen vet hur man lutar sig på Frontside Krooked Grind. This goes for you too, Danny Way. Om Anton hade haft en tydligt utarbetad plan, från det att han började limma ihop fanerskivor i ett sovrum i Göteborg, så hade den planen låtit vansinnig. Poängen är att jag inte tror Anton hade en tydligt utarbetad plan. Jag tror Anton ville prova en grej och till viss del fortfarande prövar den.

N

L

ågra år tidigare bodde Anton i en liten lägenhet i Göteborg. Han arbetade med att bygga balkonger. Och han åkte skateboard, men det säger liksom sig själv. Anton har åkt skateboard väsentligt längre än valfri

ivet har ett finurligt sätt att fucka med folk som försöker bestämma över det för mycket. Har du läst Alkemisten av Paulo Cohelo? Livet är exakt tvärtom mot hur det beskrivs i Alkemisten av Paulo Cohelo. Sett till

orro är långt ifrån min favoritsuperhjälte. Jag gillar inte tanken på att han, i likhet med exempelvis Batman, befinner sig i en position där han är sånär som på fullständigt ekonomiskt oberoende. Det får samtliga av hans hjältedåd att liksom verka ensamt motiverade av en slags kliande välfärdsångest. Min kompis Kvista däremot, han ääälskar Zorro. Kvista har aldrig gått på maskerad utan att ha varit utklädd till Zorro. Jag älskar tanken på att klä ut sig till samma sak varje maskerad man går på. Det motstrider, på ett alldeles underbart sätt, hela idén med en maskerad. Ovanstående inflikning är det absolut minst väsentliga den här historien innehållit hittills, borträknat att första tredjedelen enbart avhandlar tre olika reinkarnationer av namnet Hardy Nilsson. Vissa saker bara händer. Saker som bara händer är nästan utan undantag helt fantastiska. Det är oftast är dumt att ha en plan. Edward Longshankes hade alltid en ambitiöst utformad idé då han skulle ta sig an Braveheart och dennes män i fältslag. Och man vet ju hur det gick, varje gång. Moderat välfärdspolitik hade otvivelaktigt framstått som mer sympatisk om den inte varit noggrant planerad i syfte att folk skulle dö av, och liksom återkomma i ett mer hanterbart antal. Jönssonligan hade i samtliga filmer klarat sig jättemycket bättre om de varit lite mer flexibla och inte lika låsta vid Sickans fullständigt ogenomförbara dagdrömmar. Max Peezays svenska grimesatsning hade säkerligen vunnit större genomslag om det inte funnits en sådan uppenbar avsikt att just göra grime på svenska. Även den här artikeln hade blivit avsevärt mycket bättre om jag inte gett mig fan på att skriva vederbörande på ett sätt så att de första bokstäverna i samtliga stycken tillsammans bildar frasen; John rulez (av den enkla anledningen att min kompis John, rulez). Det var, med facit i hand, inte en speciellt bra plan. Anton är förmodligen i skogen just nu. Ihärdigt sysselsatt med någonting ljusår coolare än vad jag, och alla mina kompisar tillsammans, sysslar med. I fallet med mig själv är det visserligen knappast en bedrift. Jag vill passa på att framföra en ursäkt till Anton. Den här artikeln handlar för lite om dig och för mycket om något annat. Jag vill även säga förlåt till Hardy Nilsson för att jag liknande honom vid ett skogstroll. Och jag vill säga hej till min kompis John. Hej John! Du rulez.

TRANSITION #4 -09 | 57


OVAN Denna mördarmaskin lever på trä, helst ska det vara sju lager med en god limsås. Mata honom med det och din belöning kommer bli stor - en svensk skateboard. Vem sa att maskiner var onda? TILL HÖGER Att testa sina produkter har alltid varit en viktig del i alla företag. Den här Fronstside Blunten skriker svensk kvalité. FOTO ANDERS NEUMAN

Vilho Skateboards – Sveriges enda skateboardfabrik Vilho drivs sedan ett antal år tillbaka av Anton Tuoma. Vilho ägnar sig mestadels åt legotillverkning av skateboards, men håller sig även med sitt eget märke och producerar brädor under egen flagg. Vilho började serietillverka skateboards i januari 2008. Råvarorna utgörs till 90% av kanadensisk lönn, men laborationer med björk, bok och kolfiber har förekommit. Casper Plass nya modell för Nord är tillverkad i Vilhos fabrik och är diskutabelt en av de första väl fungerande skateboards som någonsin tillverkats av råvaror vilka samtliga går att återfinna i den svenska skogen. Anton är ensamt ansvarig för samtliga steg i produktionen. Från pressning av faner, till bearbetning och lack. Vilhos beläggning varierar, men man tillverkar stundtals flera hundra brädor i månaden på beställning. Ambitionen är att fortsätta koncentrera sig på produktutveckling och på sikt utvecklas till en värdig konkurrent emot de allra största tillverkarna. Anton åker fortfarande skateboard.

58 | TRANSITION #4 -09


TRANSITION #4 -09 | 59


Med ett fantastiskt skidsug och palestinasjalen käckt på svaj mötte jag några dagar innan jul upp med Anton Silvola och fotografen Christian Åslund på Arlanda. ”Vi firar julen i Polen” sjöng en av Sveriges obscenare artister (R.I.P). Vi skulle fira julen i Kanada och det skulle bli så bra.

60 | TRANSITION #4 -09

TEXT Johan Jonsson FOTO Christian Åslund


TRANSITION #4 -09 | 61


Så klassiskt att det gör ont. Johan Jonsson svävar ner mot episk skogsåkning i Red Mountain.

62 | TRANSITION #4 -09


Ska man åka på roadtrip i BC finns det några orter man måste besöka. Faktum är att det är ganska många orter man verkligen borde besöka. Vi gjorde i alla fall så gott vi kunde när vi plockade russinen ur kakan. Med facit i hand tror jag till och med att vi gjorde ett riktigt bra jobb. Efter att vi landat i Vancouver, som huserade den värsta snöstormen i mannaminne, är vi alla rätt slitna. Antons flygplansfylla har utan sömn ändå lyckats förvandlas till en bakfylla, så han är det nog mest synd om. Adam Falk, som ”råkade” boka sin biljett fyra dagar för tidigt, kommer ner från Whistler och möter upp oss. Vi sten-saxpåsar oss fram till om det är norrut eller österut vi ska. Slumpen säger öster och Red Mountain. Fem dagar senare har vi konstaterat att Kanada är allt annat är bottenlöst för tillfället. Ingen surar dock ihop, för Red Mountain har helt sjukt rolig terräng. Även om några tiometersklippor inte kommer på fråga har vi ändå skoj när vi försöker hitta små features att göra saker på. Visst, det är lätt att bli frustrerad när man vill mycket, men inte kan, för att det är för farligt. Vi försöker dock påminna oss om att skidåkning handlar om att ha kul, inte att göra de fetaste grejerna varje dag. Ibland lyckas vi, ibland blir vi arga. Gladast blir vi av att vi får bra bilder och rolig åkning, även om det emellanåt är med livet som insats. Adam är mest glad hela tiden och han påbörjar sitt mantra, som sedan följer med under hela resan – ”Shit, vad kul det här är. Varför har jag bara åkt park förut?”

Shit, vad kul det här är. Varför har jag bara åkt park förut? Någon som kanske borde blivit arg är en av de lokala åkarna – Colston Beatson – som guidar oss en dag. Helt plötsligt drar Anton av en lång rapslinga och avslutar med att kalla Colston (som är färgad) för ”boy”. Vi tackar våra lyckliga stjärnor att vi inte befann oss i Bronx och Colston verkar inte bry sig om Antons något bristande kunskap om vad man bör och inte bör, kalla en färgad person. Det här är alltså en dålig försäsong med kanadensiska mått mätt. Johan Jonsson trycker till.

Anton rekommenderar När du är i Red Mountain (eller Rossland, som själva staden heter) bör du intaga dina frukostar på Sunshine Café. Deras smoothies är kanske det bästa, men alla vanliga (läs; onyttiga) kanadensiska godsaker finns även där – bacon, hashbrowns, korv. Breakfast for champions om man ska orka hela dagen helt enkelt! Att vi klunsade om vårt första resmål ungefär en timme in på trippen, satte verkligen sin prägel på resan. Det är en roadtrip i osäkerhetens tecken och hur vi kom fram till att vårt nästa mål skulle bli Fernie kommer jag inte ihåg, men jag är helt säker på att minst fyra andra orter var med i samma diskussion.

Gamle Nixon tittade förbi. Lite loj stavföring, annars var han en jäkel på att klämma lagg!

Det jobbiga med att köra bil i Kanada är att man aldrig lär sig. Allt ser liksom så litet ut på kartan och BC är ju bara en av tio provinser. Det är lätt att glömma av att British Columbia är lika stort som Frankrike, Tyskland och Spanien tillsammans. Men vad gör väl det när det finns snabbmat överallt (även där det inte verkar finnas människor) och folket längs vägarna faktiskt är riktigt trevliga, även om man är helt säker på att varannan fet trucker som ger en onda ögat ska spöa skiten ur en bara för att man ser lite annorlunda ut. – Det är som Sverige. Fast allt är mycket större, konstaterade Anton mitt i en helveteskörning.

TRANSITION #4 -09 | 63


Fernie blir inte riktigt så lättjobbat som vi tänkt oss. Samma dag som vi kommer dit omkommer åtta skoterförare i en lavin inte långt från orten och det känns respektlöst att börja leta sig ut i den avspärrade backcountryn. Första dagen går åt till att bara titta runt i området och konstatera att allt verkar livsfarligt. På kvällen kör vi lite lavinsändarträning. Det är på tiden, eftersom Adams kommentar den första morgonen på berget var ”Behöver man en sån där eller?” samtidigt som han pekade på min sändare. Det bästa med träningen är dock att Christian gör ett turligt konstaterande – hans sändare fungerar bra att söka med, men går inte att hitta. Ny tranciever är ju ingen rolig utgift, men nödvändig. Efter några tips från en lokal guide hittar vi dagen efter ett område som är något av det roligaste jag sett. Från en stor klippvägg har tusentals enorma klippblock rasat ned och de ligger nu täckta av mjuk snö. Det ser helt sjukt ut och vi börjar nästan bli stressade över att det finns för mycket att göra. Anton tittar på ett hajfensliknande klippblock som verkar fint att ta ett skutt från, samtidigt som jag nästan panikar för att jag vill för mycket. Adam blir tillfälligt skelögd då han inte kan välja mellan en handdrag på ett ställe eller ett lustigt gap en bit bort. Vi är nästan lite ledsna för att vi inte varit på den här spoten hela dagen, men skärper till slut till oss och börjar jobba. Blixtar riggas och inrun (som består av slalombanor mellan enorma stenar) testas. Det blir inte så många hopp, men nog för att det ska bli riktigt lyckat. När vi åker ner från berget är det kolmörkt och vi är kalla och trötta. I ett sådant här läge kan man lätt tro att de fyra krigarna går hem och lägger sig och grinar. Icke sa Nicke! Det har tydligen snöat i Kicking Horse, så vi sätter oss i bilen, håller käften och kör dit. Efter en halv natts bilkörning och en halv natts sömn på ett av den gamla gruvstaden Goldens risigaste motell, kör vi sömndruckna upp mot skidorten på nyårsaftons morgon. Vi börjar alla bli lite slitna och vädret är inte på topp. Det man helst vill göra i Kicking Horse är att från gondolen som går från toppen till botten köra skiers right och sen hika upp på nästa bergstopp. Idag är det inte aktuellt, så vi åker omkring lite i systemet och lattjar. Förhållandena är över förväntan och vi hittar ganska snart ett par träd med tillhörande pillows som vi kan hoppa under, över och mellan. Anton hittar den lustigaste grejen – två tjocka grenar att flyga mellan, där avståndet mellan dem inte hade släppt igenom någon med Sverre Liliequists axelbredd. Ingen av oss är dock där, så det går bra och blir ännu en lyckad session, även om hikandet nära nog tog död på oss. Nyårsafton! Det är här man ska skriva om alla sjuka fester då, men jag tror inte någon av oss upplevde tolvslaget... Inte på grund av fylla, utan trötthet. Utslagna var vi och på nyårsdagen tar vi en välförtjänt vilodag. Vilodag blir dock sällan bara vila, utan vi letar istället tag på några småjibs som vi leker på. Christian skjuter kioskvältare på Adam, ett oljefat och president Nixon. Dagen blir bra. Utvilade och fräscha vaknar vi upp till en jäkla skitdag. Tjocka moln gör den grå gruvstaden Golden ännu fulare än vad den redan är och vi unnar oss en magnifikt utdragen och onyttig (men god) frukost innan vi rullar ut i bilen och upp mot skidområdet. Grått... Vid ungefär halva liften sprids en viss panik, då vi inser att det är bluebird på toppen. Efter lite stresstjafs bestämmer vi oss för att hika upp på toppen med skidvärldens kanske hårdaste namn – Terminator Peak. Där uppe blir ”Rånaren från Strängnäs” ett nytt begrepp och Christian tar resans kanske roligaste bild.

64 | TRANSITION #4 -09


OVAN TILL VÄNSTER Adam ”Rånaren från Strängnäs” Falk surar inte för att han är i Kicking Horse istället för en isig park i Sverige. OVAN TILL HÖGER Anton Silvola med tungan rätt i mun. Bakom Antons vänstra hand ser du öppningen han träffade efter en luftfärd på nästan tio meter. Bra gjort! NEDAN TILL VÄNSTER Johan Jonsson, Adam Falk och Anton Silvola väljer linjer i Kicking Horse.

TRANSITION #4 -09 | 65


66 | TRANSITION #4 -09


Anton Silvola mitt i en naturlig 180 med tidlรถs stil i Fernie.

TRANSITION #4 -09 | 67


Lyxproblemsstressen fortsätter, då vi inser att vi är först på plats och att det under oss ligger några hundra fallhöjdsmeter med perfekt puder och en bunt med klippor i olika storlekar. Upp. Ner. Fram. Tillbaka. I slutändan kommer vi i alla fall därifrån med några bra bilder och många sköna svängar. Adam drar sin standardreplik ”Varför har jag inte åkt mer backcountry förut.” några gånger, trots att han bonkar knäet i näsan på en köttig 180 med oproportionerligt platt landning. ”Jaha. Det har snöat i Whitewater? Ja, men då drar vi dit då.” Ingen rast, ingen ro. ”Bilresorna som Gud glömde” skulle man kunna kalla det här reportaget för. Fast när man är på väg till catskiing gör det inte speciellt mycket faktiskt. När man är på väg till catskiing där caten inte startar däremot, då kanske man hade kunnat köra lite på dagen, istället för hela natten. Men sådant är ju svårt att veta innan... Merde. Andra dagen gillt för vår date med Valhalla Powdercats. Trodde vi… ”Men vad… Fan… Faaan! Var det en skylt där borta eller? Nehej? Kanske? Vad stod det på den då? Ja men vänd då.” När man åker på vägar med en skylt var femte mil är det på något konstigt vis lätt att missa den skylten. Det blir inte bättre än att vi får ringa och snällt be om ursäkt och fråga om vi kanske kan få en plats dagen efter. Vi åker till Whitewaters skidsystem istället och tar en dag där, vilket verkligen inte är fy skam. Roligare terräng får man leta efter och när man får köra laps i ett puderåk som heter ”Enchanted Forest”, då finns det inte så värst många problem i världen. Vi hinner fota lite djupt puder och Anton drar den höjstigaste raggarflip jag sett, innan det är dags att bli nedkörda från berget av den nitiska skidpatrullen. ”Sorry guys. We can’t take responsibility for your actions here in the deep, fluffy powder where it’s probably impossible to get hurt. You have to follow us down the mountain.” Lite sura packar vi in i bilen och styr kosan tillbaka mot Red Mountain. Eftersom det inte är långt mellan Red, Whitewater och catskioperationen bestämmer vi oss för att bo där. När vi rullar upp mot systemet för att hämta våra nycklar säger Anton ”Skönt att vara hemma.” Och det är så det känns med Red – som hemma. Gemytligt. Tredje gången gillt. Klyschan stämmer och efter en timme i bil, en timme i buss och en timme i cat står vi på toppen av ett åk som ta mig tusan ser helt perfekt ut. Lutningen. Avstånden mellan träden. Snön. Perfekt. Guiderna ursäktar sig för att det är en dålig vinter och inte så mycket snö. Jag hade blivit irriterad om det varit mer. Adam upprepar sitt mantra och vi andra kan inte annat än hålla med – det är för gött att åka puder alltså. Speciellt när man slipper hika eller korsa några andra spår. Catskiing är skiten, även om det kostar lite pengar. Egentligen vet jag inte om någon av oss var speciellt sugen på att åka till Whistler, men när Red en dag plötsligt bjuder på regn nästan hela vägen upp till toppen, då är det väl inte så mycket att snacka om. Så vi grät en skvätt över att behöva lämna vårt boende med två jacuzzis och resterande nordamerikansk lyx och stuvade ännu en gång in allt i bilen. En liiiten detalj visar sig dock stå mellan oss och Whistler – århundradets värsta lavinfara gjorde att alla vägar runt Red Mountain var avspärrade. ”Nä, inte alla.” kanske ni tänker nu. Jo, alla. Förutom en då – den genom USA. Tyvärr var det en liten detalj som hindrade oss från att ta

68 | TRANSITION #4 -09


Hej! Bra drag! Anton med förtrollande ös, rakt ner i Whitewaters Enchanted Forest. Kanada i januari – kallt.

TRANSITION #4 -09 | 69


den vägen också, då vår fotograf, efter en heroisk Green Peace-aktion, fått reda på att han inte var välkommen i det sydliga grannlandet längre. Alls. Frustration. Vrede. Desperation (vi kollade till och med om vi kunde lämna bilen och bara flyga darifrån). Inget hjälpte dock. Det var bara att sitta lugnt och vänta. En halv dags nagelbitande senare öppnar dock en av vägarna. Efter tio tusen svordomar och ungefär lika många koppar kaffe rullar vi runt tresnåret på morgonen in i Whistlerförorten Pemberton. Några timmars tung sömn senare ringer väckarklockan och vi åker in till Whistler och äter frukost och hämtar liftkort. Mellanstationen – ”HIGH AVALANCHE DANGER! Do not bla bla bla och do not bla bla bla.” och vi förstår att det kommer bli ett par halvjobbiga dagar för att få bra åkning. Men eftersom det inte direkt varit en resa med ett räkmackor på varje pillow, så att säga, står vi starka mot krånglet. Jag letar långt upp i rockärmen och drar fram det sista ässet – storfräsarproffset Dana Flahr, som jag pratade med i 30 sekunder på ett sponsormöte ett par månader tidigare. Han blir nog riktigt glad om han får dra runt på fyra bortkomna svenskar en dag, tänker jag. När vi ringt honom och stämt träff känns allt lite lättare och en timme senare kör vi laps med Dana som, precis som de allra flesta storfräsare, är en himla trevlig prick. Dessutom hittar han sjukt bra i området och vi vet precis var vi ska ta vägen när vi senare ska knäppa lite kort. Jag har aldrig varit något fan av stora skidorter med massa coolingar i. Whistler är en sådan ort. Men trots det finns det ingen chans att nackdelarna ska kunna överväga fördelarna här. Whistler är baske mig världens bästa skidort. Whistler är komplett. Jag vet inte om ni tycker jag är konstig nu. Men det som avgör att Whistler är bäst, är att man kan få riktigt god och billig, sushi här. Hur många andra skidorter i världsklass hittar man det i? Sista dagen i Whistler är dagen då det ska hända. Som vanligt är dessa dagar inte så lätta. Det har snöat lite, blåst mycket och just den liften vi vill åka med öppnar inte. När vi kört några åk, tvångsätit lite och sen glott på liften med fruktansvärd ilska i ungefär en timme öppnar den till slut.

Någonstans mellan 50 och 60 meter kvar till hoppet spränger Anton ljudvallen och skickas sedan på en luftfärd jag sent ska glömma. Våra missions för dagen ligger inte långt från pisterna, men är ändå orörda. Anton ser bestämd ut och har höjstmössan på när han klättrar halvvägs till horisonten för att ta fart på kicken vi byggt. ”Tror du det här räcker eller!?” vrålar han. ”Om du inte vill landa i Alberta lär du inte behöva mer fart!” skriker jag tillbaka och börjar hålla tummarna. Någonstans mellan 50 och 60 meter kvar till hoppet spränger Anton ljudvallen och skickas sedan på en luftfärd jag sent ska glömma. Med dagens värsta oflyt slutar den i en av de där kanadensiska, stenhårda smågranarna och det är med hjärtat i halsgropen vi frågar om Järpens stolthet är ok. Något jakande svar får vi inte, utan mer någon form av guttural kommunikation som förmodligen betyder ord som inte bör tryckas i text. I den bästa av världar hade vi åkt med Anton ner till byn och bjudit honom på glass och öl. Tyvärr befann vi oss i en av de stressigare världarna och det var bara att jobba på. Skotta mer, hika snabbare. Men ibland vill

70 | TRANSITION #4 -09


Johan Jonsson mitt i ”ganska bra” förhållanden i Kicking Horse.

TRANSITION #4 -09 | 71


Vad Nixon gjorde utanför det här sunkiga motellet i Golden är svårt att säga. Adam Falk var dock där och gjorde handdrags.

det sig ändå inte riktigt. Stress är ett moment som inte hör hemma i skidåkning. En viss dos av den är i många fall nödvändig, men när stressen tar överhanden blir det sällan bra. Idag är en sådan dag. Vi kommer hem med några bilder, men inte med något glatt humör och fem kioskvältare. Eftersom vi inte har tid att åka skidor innan morgondagens hemfärd finns det med andra ord bara en sak att göra – klippa på en fylla. Tidigare på resan har intaget av alkohol varit väldigt sparsamt, vilket gör viljan att dricka brännvin unison. Detaljer från festkvällar bör sällan tryckas i tidningar och även om vår sista kväll i Whistler inte innehåller en

72 | TRANSITION #4 -09

enda skandal, blir det ändå inget undantag. Slitna i både kroppar och själar packar vi ut från hotellet och börjar resan mot flygplatsen. Med en sista kraftansträngning har vi i alla fall lyckats ta oss upp i god nog tid för en shoppingtur i Whistler. Jag gör det enda fyndet – en skidtidning, innan Pemberton Valley Lodge ringer och frågar vem som glömt sin lavinsändare på rummet. Lagom bra med tid förvandlas på en sekund till helt vansinnigt dåligt med tid. Jag går in i Petter-Solbergmode och vi upplever några timmar av rallykörning och påfrestande missa-flyget-angst innan vi sjöblöta i svett och under bannor från flygpersonalen, äntrar planet.

Någon smärtfri resa var det inte och gruppens sammansättning gjorde att vi nog allihop var vansinniga någon gång emellanåt. Men trots det är det i skrivandets stund med ett flin på läpparna jag minns när Adam, i ett move som kanske är det mest ologiska jag sett utanför en pist, löste ut en lavin på mig. Det är härligt att resa och minnas. Då det som för ett halvår sedan var piss, helt plötsligt har förvandlats till humor. Tja, någon smörigare avslutning än så kommer jag nog inte på. Kanada, hur som helst, det är skiten.


THE

FORUM CHILLYDOG RAIL TOUR 24 Oktober: Östersund

Plats: Nya Stortorget 14:00 Filmpremiär: WE BUTIKEN 17:00 Fest: Marité 22:00

31 Oktober: Stockholm

Plats: Vitabergsparken 14:00 Filmpremiär: OneOff Vasagatan 18:00 Fest: OneOff Vasagatan 18:00

12 December: Åre

Plats: VM-OMRÅDET Filmpremiär: Åre Skidsport 16:00 Fest: Werséns 22:00

för mer info:

www.transition.se


Mikael Persson Tailslide To Fakie Malmรถ FOTO Nils Svensson


Stefan Karlsson Frontside Alley-Oop Nosebone V채nn채s FOTO Anders Neuman


Jon Arpi Backside Nosegrind Revert Malmö FOTO Daniel Lorén


Lars Spets Frontside 180 switch nose manual Nationalmuseum, Stockholm FOTO Anders Neuman


Chris Sörman Frontside Wallride Sälen FOTO Daniel Blom


Kultur

#42

Redaktör Fredrik Gunnarsson

Ett

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Ett. Shooting Star

Två. Subway World - Graffiti On Trains

Tre. Cholo Writing – Latino Gang Graffiti In LA

Finn Östlund och Galleri Detroit har producerat en helt ny tidning med konstnärer av alla dess slag. Olika skolor och generationer drabbar samman för att skapa ett magasin där den gemensamma nämnaren är fantasi och lekfullhet. I första numret trängs inte mindre än 28 artister på något som närmast kan liknas vid ett samlaralbum. Allt är inramat i en märklig trycksak och även innehållet och bildmaterialet osar psykedelia, surrealism, science-fiction, graffiti, serier och så vidare. Det är lite svårt att kategorisera magasinet men tänk ett färgglatt vansinne förpackat i något som närmast kan liknas vid ett rymdskepp. Ett plus för affischen som följer med.

Nu kommer den första boken som riktar in sig enbart på tunnelbanekonst och som täcker upp hela världen. Det som började i New York på sjuttiotalet har som alla vet, blivit ett världskänt fenomen över hela vår planet. Subway World tar dig med till över 70 olika städer på fyra olika kontinenter. Från Hiroshima i Japan till Moskva och givetvis en hel del amerikanska städer. Boken innehåller fakta om alla tunnelbanesystem, korta historier och lite trivia. Bakom boken ligger ingen mindre än Torkel Sjöstrand som är fotograf och redaktör för Underground Productions. Torkel har även släppt tidigare böcker såsom 1207, Overground och Gates Of Grafitti!

På 70-talet gjorde Howard Gribble en djupdykning i Los Angeles gänggraffiti. Choloskrivandet är ett amerikanskmexikanskt fenomen baserat på medeltida gotisk typografi. Det är i grunden graffiti och användes framför allt för markera sina territorier. Howard gjorde då en ordentlig fotodokumentation av fenomenet. Nu, över trettio år senare finner du choloskriften på allt från skivor och kläder till skateboards och mycket, mycket mer. 2008 reste den franske författaren och formgivaren till LA och gjorde samma dokumentation i kvarteren där Howard traskat trettio år tidigare. Dessa två fotografiska samlingar är nu sammanslagna i bokform och visar hur skriftstilen utvecklats genom åren i den mest heltäckande dokumentationen av Choloskriften hittills.

Fyra. Blabac Photo

Fem. Open Book – Drink & Draw Collaborations

Sex. Life Goes On

Inledningsvis måste vi säga att det är så här en fotobok som behandlar skateboard ska se ut. Mike Blabac började som många andra med att ta bilder av sina vänner men arbetade sig sakta upp till större uppdrag än så. Idag har arbetat med alla stora skatemagasin du kan komma på. 1999 Landade han hos DC Shoes där han agerat husfotograf sedan dess. Där har han tagit en mängd klassiska bilder på Danny Way men även Rob Dyrdek och Josh Kalis. I boken trängs porträtt med fantastiska actionbilder i en naturlig blandning. Som skateboardåkare är det din skyldighet att låta den rejält tilltagna Blabac Photo trängas med resten av dina futtiga böcker i bokhyllan.

En gång i veckan samlas en mängd konstnärer, grafftitimålare, serietecknare och andra kreativa människor på den lokala baren för att skapa kollektiva teckningar och dricka öl. Pike har satt ihop den här lilla boken som vittnar om vad som händer på dessa kvällar som kallas för Open Book. Resultatet är lika vackert som konstigt. Vilket är ganska förståeligt när det kan bli upp till trettio personer på en enda teckning. Varje linje är viktig för slutresultatet och det finns inte plats för misstag då man ritar i gäng. Här har du kanske en av världens gemytligaste idéer i bokform.

Fotografen Per Englund har fört en fotodagbok under sina resor till Kapstaden. Det blev i slutändan fem längre vistelser och ett och ett halvt år i en den Sydafrikanska staden som fascinerat människor i alla tider. Men glöm vingårdar och klarblått vatten. Den här boken baseras på bilder av verklighetens Kapstaden. Barer, urbana landskap och gatumiljöer berättar om en stad efter apartheid, ibland mjukt och försiktigt men lika ofta brutalt. På 96 sidor trängs 51 svartvita foton, tagna ur en utomståendes perspektiv, på vad som ska vara en av världens vackraste städer. Det här är dock ett oborstat porträtt av Sydafrikas näst största stad...

84 | TRANSITION #4 -09


F R O N TL I N E R A I L J A M 10 Okt ober » 16.3 0 Se r g e l s Torg » St o ckh olm + o b l i gat oris k ef t erf es t . O N E LO V E


Ofta när man kollar på konst eller grafisk form kan man ofta hitta referenser till tidigare konstnärer, ett par kända eller okända som man ser har satt sitt tydliga spår i konstnärens verk. Konstnären blir en pusselbit i en estetisk evolution. Så brukar man kunna analysera konst, men ibland sätts den naturliga tankegången ur rubbning och man står inför verk med ett stort smile på fejjan och bara tittar. Finsta är just en sådan slags konstnär. Man kan inte dra några stora paralleller. Han står utanför normen. Vi börjar med hårdfakta; namn, ålder, yrke, var du bor? Finsta. Född -78. Konstnär. Stockholm. Dina verk är galna och genialiska, hur finner du inspiration? Jag har huvudet fullt med idéer. För att utvecklas och trivas så gör jag många projekt enbart för att det är kul. Små pranks eller idéskisser som för någon annan kan verka ganska barnsliga och onödiga hittar jag både mycket och värdefull inspiration i. Vilka av dina verk har fått bäst respons? Antagligen är det en logo jag gjorde åt en klädbutik i Stockholm 2003. Det var en logo som var en mix mellan Nikes swoosh och Adidas stripes som bildade butikens namn Jiv. Vi blev stämda av både Nike och Adidas. Sen dök det upp piratkopior i Thailand. Och nu 6 år senare visade det sig att Nike hållt ett öga på mig sedan dess. Nu har jag precis avslutat 2 t-shirtkollektioner och en reklamkampanj åt dem. När insåg du att det var konst du skulle hålla på med? Jag har ritat sedan jag föddes. Jag bestämde mig redan som 5-åring för att jag ville rita som yrke. Sedan dess har jag ritat typ varje dag.

86 | TRANSITION #4 -09

Hur går du tillväga när du skapar dina verk, från idé till slutprodukt? Jag gillar nya utmaningar. När jag gjort för mycket t-shirts vill jag göra film. När det blir för mycket film vill jag snickra osv. Jag tänker oftast på vad som vore kul att göra och kul att titta på. Efteråt bestämmer jag mig om det passar bäst som en tavla, animation, skulptur eller någonting annat. Har du en personlig favorit bland dina verk? Nej, jag tänker inte så mycket bakåt. Mitt favoritprojekt är något av mina framtida projekt. Möter du oförståelse från personer som tycker att det du sysslar med är glorifiering av graffiti? Tvärtom har jag alltid fått mycket bra respons. Folk som är glada över att jag gjort graffiti som man kan förstå. Föreställande bilder med en idé bakom. Till och med graffitimålarna gillar det. Hur kom det sig att du började göra illustrationer för Sixpack France? Mannen bakom Sixpack kände till mina graffitimålningar. Han bjöd ner mig till Paris för att göra en utställning. Efter utställningen berättade han om sitt klädmärke och

AV ELIOT JÖNSSON

vi linkade upp. Sixpack jobbar nuförtiden med de flesta som är bra på att göra moderna fräscha graphics. Hur står du i Nug- och Odell-frågan, med tanke på att du själv gick Konstfack? Det är viktigt med konst som testar gränser. Konstfack och kulturministern sejfar hellre. Institutioner kan inte styra över konsten, men samtidigt har jag själv alltid gått en ganska snäll väg. Jag har hittat andra sätt att kommunicera eller ifrågasätta på. Har du något spännande projekt på gång? Jag har flera superspännande projekt på gång. Det pirrar i magen när jag tänker på hur fett det kommer bli. Bland annat planerar jag ett skateboardprojekt tillsammans med en miljöorganisation i Amsterdam. Där kommer jag bygga en streetyta som inte liknar någon annan. Några sista ord? Jag letar efter unga grymma skejtare för ett framtida fimprojekt. Om du gillar mina grejer, är under 15 och grym på att skejta så droppa mej ett e-mail. mail@finstafari.com Se mer av finstas konst: www.finstafari.com


Motst책ende sida Skateknas

Denna sida Sixpack Monster

TRANSITION #4 -09 | 87


1

2

3

4

5

1. Nike Basketball 2. Face 3. Slab (Co-lab med Leolyxxx) 4. Slab (Co-lab med Leolyxxx) 5. Skatespot 6. Drank 7. Finsta face 8. Getoblaster 9. Skiss (Co-lab med Pike)

88 | TRANSITION #4 -09


6

7

8

9

TRANSITION #4 -09 | 89


Navelskådning

Välkommen till mitt vansinne TEXT Simon Tjernström Illustration Joakim Knapp

Jag hade en dröm i natt. Jag drömde att jag sprang på en lång och enslig asfaltväg omgiven av höga gråa, sterila byggnader beklädda med alla nationers flaggor på fasaderna. Jag blickade konstant mot toppen av byggnaderna, men där jag trodde att byggnadernas väggar skulle bytas mot ljusblå, frisk himmel fanns det bara ännu mer väggar. Ju högre jag såg ju otydligare blev fasadernas konturer, men fortsatte ändå rakt upp mot atmosfären. Ju högre jag strävade med blicken desto mer kändes det som om jag omslöts av betong. I drömmen byttes min första nyfikenhet mot en lätt panik över det sterila och döda på platsen jag befann mig på. Jag fortsatte gatan ner i tron om att något nytt skulle dyka upp, men ju mer desperat jag sökte, desto mer enkelspårigt kändes det. Oron kom först efter fem minuter och bytte snabbt skepnad till kraftig ångest. Paniken slog till med full kraft och nu sprang jag okontrollerat. Mitt huvud rörde sig från sida till sida som en nickedocka, hastigt granskandes de enkla väggarna, men mitt sökandes var förgäves. Även här tycktes väggarnas små olikheter suddas ut vid en andra anblick. Nu sprang jag fortare än jag någonsin sprungit, samtidigt som jag pressade tillbaka den ångestladdade gråten. Precis samtidigt som gråten bröt fram vek sig benen under mig och jag föll handlöst. Första smällen tog på axeln och jag kunde, under den millisekund axeln mötte asfalt, känna ledbanden snärtas av och se nyckelbenet fjonga iväg flera hundra meter bort. Hundradelen efter axelns deformering, avlossas mitt arma huvud rakt ner i marken och jag hör ett kras. Efter det blir det dimmigt. Jag tumlar runt flera varv och det känns som att få stryk av ett asfaltmonster som varken fått mat eller kärlek på väldigt länge. Medvetandet lämnade mig någonstans här och när jag slår upp gluggarna nästa gång ser jag en dimmig figur stå lutad över mig. Jag tror det är Döden så jag klipper till direkt. Snytingen landar mitt på kinden med väldig kraft. Det tar stopp och figuren flyttas inte en millimeter utan brister istället ut i ett väldigt grin. Jag kan inte avgöra om det är vänligt, elakt eller bara tänkt för att visa upp de väldigt fina tänderna som sitter något felplacerat i den stora munnen.

90 | TRANSITION #4 -09

– Ta bort din lilla fjantnäve innan jag vrider nacken av dig!, säger han på ett något utspätt lulemål. – Vem är du, frågar jag skärrat. – Det är jag som är Patrik Carlman och jag har kommit för att säga dig något. Han bryter loss min krampande arm som fortfarande försöker pressa sig igenom kinden och böjer sig sakta framåt mot mitt darrande öra. – Solen, brudarna, dra en heli, väser han sammanbitet rakt i mitt öra. Jag försöker placera det han säger i någon sorts perspektiv, men när jag ska fråga honom vad han menar är han borta. Jag ligger där själv med ett bultande huvud och värkande axel och funderar på vad han sa. Jag kan inte för mitt liv förstå vad han menade, men trots mitt oförstånd ligger jag där med en härlig känsla av vemod blandat med förhoppning. En ensam örn flyger högt där uppe. Den cirklar runt, men det känns ändå som om den är på väg någonstans. Den flaxar kraftigt och dess vingslag känns som lätta vindpustar i mitt blödande ansikte. Den flaxar med gårdagens vingslag och där och då inser jag att gårdagens eko för alltid finns med oss i dag som ett avlägset brus. Jag vaknar upp hastigt och finner mina lakan svettindränkta och virade till ett rep bredvid mig. Jag försöker kvickt lokalisera mig och som så många andra gånger ligger jag i min egen säng. Pust. Jag slänger mig på datorn för att få klarhet i tidigare dröm. P A T R I K C A R L M A N skriver jag in i googles sökfält. Bearbetningstiden är drygt tre sekunder och jag håller på den korta tiden på att somna i den sköna kontorsstolen. Det rasslar till i den något föråldrade stationära datorn, men mina förväntningar är inte speciellt höga. Vad tror jag, en konstig dröm, inte kan det finnas någon sanning i det heller? Den första träffen känns inte speciellt aktuell. En fotbollsspelare i ett division tre-lag. Inte heller den andra känns så vidare talande. På den tredje träffen står det dock; – Patrik Karlman myntade på 80-talet uttrycket ”solen, brudarna, dra en heli” och jag drog mig till minnes hans sammanpressade uttryck till mig.

Jag får där och då läsa utdrag ur Patrik Carlmans liv som pionjär. Patrik hängde i Chamonix och levde rövare. Han väntade tills senare på puderdagarna för att han gillade att lägga ettor i det uppkörda pudret. Han hade lagt en etta utför Nordalsbranten och sträckkört BodenChamonix ensam i en inte alltför bekväm bil. Han har en andraplacering från armbrytnings-SM och var tydligen stor som ett hus. Något längre ner kommer förklaringen på det jag undrade. Det var en solig dag i Chamonix och Patrik Carlman var som vanligt ute och klämde lagg. Någon gång mitt på dagen bränner han mot en uteservering i drygt 80 knyck. Han kollar på de solbadande gästerna på serveringen och ser att det är sjukt mycket brudar som dricker öl och väntar på maten. Han spottar närmaste krön och tänker att han ska imponera lite. Han saktar inte ner utan ökar snarare farten. Han avlossar en heli, men ser så snart han lämnat marken att bakom krönet finns inget annat än ett långt och kantigt stenröse. Självklart slår han sig, på gränsen till olidligt. Han tog sig ut på kvällen för en styrketår mot smärtan i den halv ihjälslagna kroppen och folk undrade såklart: – Men Patrik, varför drog du en heli utan att kolla landningen först? Med sin knarrande norrländska replierade han snabbt: – Äh, du vet. Solen, brudarna, dra en heli. Jag förstod att den som besökt mig i drömmen var en av gårdagens legender och hans gäckande ord var produkten av hans dåtid. Patriks liv gestaltades nu tydligt för mig. Tack vare de få ord han bevingat med sin personlighet, kunde nu jag, 20 år senare, förstå Patrik Carlman den kvällen i Chamonix då han yttrade dessa. Jag ringer folk och frågar om detta stämmer och ju äldre folk är desto fler historier eller skrönor dyker upp. Det visar sig att jag snubblat över mina förebilders förebild och slås av förundran över att jag tidigare inte kände till honom. Jag slås vidare över hur kort stund man får i rampljuset, hur snabbt det kan släckas och hur otroligt snabbt hjältar byts ut. Detta är för Patrik Carlman som jag inte känner eller ens vet så mycket om. Som varit en av arbetarna i smedjan där våra villkor smitts. Tack!


T-SHIRTS MED EGET TRYCK WWW.OWNLABEL.SE Strong Brands Are For Weak People™

Skateboard - Snowboard - Streetwear

WWW.COYOTEGRINDLOUNGE.COM

Tjärhovsgatan 1 Medborgarplatsen Stockholm 08 64 40 640

SLOVEN IEN TUR

TRE NUMMER FÖR 99 KRONOR För att beställa, skicka ett sms till 72500 med “transition 3-99 + ditt namn och dina adressuppgifter”. Sms:et är gratis att skicka. En räkning på 99 kr kommer med första numret på prenumerationen.

OCH

RETUR · CAL IFORNIA GAMES · ETT

DYGN MED

#3 200 9 SOMM FRÄS AREN S CH BLAS ASTE KA!

KALV EN

Brädgårn www.bradgarn.se foto: Markus Källström


SKRÖNA / Svenska Skatehjältar Del 4

Andreas Engelkes TEXT Magnus Gyllenberg Foto Jens Andersson

Bakgrund Andreas började skata i samma veva som mig och många av vår generation Stockholmsskatare. När jag hängde i minirampen i gamla fryshustältet i Norra Hammarbyhamnen med tuffingar som Rogge Boijsen och Martin Karlsson från Södertälje upplevde vi Andreas till en början som stöddig. Vi hade redan lärt känna hans kumpan från Östberga, Kenjiro Kamiyasu som var en snackig liten grabb. Andreas däremot var väldigt tyst och blyg. Utöver detta var han helt sjukt bra på att skata och vi lite äldre, men ack så osäkra tonåringar upplevde detta till en början som ett hot. Hans blyghet tolkade vi som stöddighet och han fick därför smeknamnet ”Vision Street Wear-killen” eftersom han alltid hade en Vision Street Weartröja på sig. Efter ett tag lärde vi känna Andreas och insåg att han inte var så stöddig som vi först hade trott och han blev en del av den lilla men ack så naggande goda stockholmsklicken

92 | TRANSITION #4 -09

Denna serie belyser svenska skatare som i mitt hjärta har erhållit hjältestatus för sin skateboardåkning och inställning till vår älskade sport/konst/kultur (välj själva). I del ett träffade vi Smålandsrippern Stefan Toth, i del två var det Pontus Alv, del tre handlade om Magnus Ljungdell och nu i del fyra är det Östbergaterroristen Andreas Engelkes tur.

under början av 90-talet och framåt. Hans skating däremot var stöddig så det räckte och blev över. Under åren som gick utvecklades Andreas ännu mer och etablerade sig som ett av de stora namnen på scenen. Stil Andreas är en extremt tekniskt skatare. Hans trick är ibland så svåra att det är löjligt och han låg ofta långt före sin tid med switchtrick, hammers och annat som knappt topp-proffsen vågade tänka på. Denna teknik står i viss kontrast till hans rätt så råbarkade stil. Han är inte den typen av skatare som håller på och gör sig till för att det ska se mjukare ut än vad det är. Snarare tvärtom. Ibland kan det se ut som att det är ett extremt slickat kylskåp som hostar upp en switch backtail på en alldeles för hög ledge och då menar jag inte det som något negativt. Andreas lite stela stolpiga stil är snygg att se på, den är personlig och framförallt helt naturlig. Han har en av mina absoluta favoritstilar inom skateboarding.

Terräng Även om Andreas främst är känd för sina fantastiska street skills så är han också en böjdemon av rang. I början av 90-talet skatade han även en del vert och i miniramp är det få som kommer i närheten av hans kraft, teknik och framförallt enorma trickpåse. Det fina med Andreas skating är den enorma fantasi han besitter och den uttrycker sig inte bara i fantastiska trick, han hittar även osannolika spots och otippade lines. Om Andreas Andreas har en väldigt torr, bisarr humor. En av hans stora hjältar är framlidne skådisen Micke Dubois rollfigur Svullo. När Andreas en gång blev utslängd från Sturecompagniet och vakterna gick rätt så hårt fram så dök Micke Dubois upp, på väg in på stället, och frågade om de inte kunde ta det lite lugnare med honom. Nedbrottad på marken tittade Andreas upp med drömska ögon och utbrast: ”Åh, Svullo min hjälte!”.


SURFING

VINDSURFING KITESURFING, SURFING OCH VINDSURFING ÄR VÅRAT LIV. I VÅR 650 KVm STORA bUTIK I VARbERG FINNS ALLT DU bEHöVER OCH LITE TILL. VÄLKOmmEN TILL VÅR VÄRLD.

KITESURFING

WWW.SURFERS.SE 0340-677055


Sista ordet

SexFemman TEXT Fredrik Gunnarsson Foto Anders Neuman

Sexfemman sprang jag på för något år sedan och insåg direkt att han var en grymt skön och trevlig typ. Redan i våras när han släppte sitt debutalbum Grimaschmusik kändes det att det var läge att lära känna Sveriges mest bakåtlutade karl närmre. Flera månader senare tog jag tag i det och träffade Sexfemman för en kopp kaffe och några snabba frågor.

Vilken var den första skivan du köpte? – Oj, Jag tror att det var Europe. En stor fin vinylskiva som jag inte kommer ihåg vad den hette. Och vilken var den första rapskivan du skaffade? – Det var faktiskt Fear Of A Black Planet med Public Enemy. Har du någon favoritlåt genom tiderna? – Det där är alltid så svårt då det känns som man har hur många som helst, men man kommer aldrig på någon. Hmm, alltså något som levt länge... Det finns ju hur många som helst! Det känns ju som att man har listor på vad man rankat bäst från alla år, men så fort man får frågan så är det alltid svårt att slänga fram det. Men det är väl något ur gulderan? – Jo, det är det ju definitivt. Det var ju så mycket som kom då. Ett tag var ju var och varannan låt det bästa man någonsin hört.

Sveriges rapscen mår skitbra. Ekonomiskt mår den väl skit, men psykiskt mår den bra! ta sig ut. Här hemma är det väl kanske den som får mest uppmärksamhet under längst period. Men det finns en jävla massa rappare nu med både ett yngre och ett äldre garde. De äldre har väl insett att det kanske inte blir så mycket mer än det här om man håller sig till de givna ramarna och om vill man komma ut får man ändra lite tänk. De unga, hungriga jävlarna kör ju bara på och har ingen hejd alls! Det är skönt för de peppar en att steppa upp sig lite. Sveriges rapscen mår skitbra. Ekonomiskt mår den väl skit, men psykiskt mår den bra! Vad är egentligen mest raplife? Gympalärare eller att jobba på sneakerbutik? – Egentligen borde man väl säga sneakers för det är mer rap, men jag tycker fan det är tvärtom. Du minns när det gjordes mycket halvdåliga filmer med typ Michelle Pfeiffer? Dangerous Minds och ett gäng romantiska komedier där man jobbade med hårda ungdomar i någon skola? Det känns ändå som att det är lite mer rap att jobba med bråkstakar!

Har du någon som helst relation till skate, snow, surf? – Relationen jag har till det är att jag har mycket vänner som är uppe i det. Vid tillfällen då jag jobbat mycket med ungdomsverksamhet så har många av kollegorna bestått av skatare, folk på BMX och så vidare. Personligen har jag väl egentligen ingen relation till det. Som liten skatade jag givetvis, men det gjorde ju alla ungar och sen tog ju det slut. Men nu är det mest vänner som håller på.

Har du någon du verkligen går och irriterar dig på? – Ja, men det finns det ju, definitivt!

Berätta om eventuella drömsamarbeten? – Jag skulle vilja jobba med Stefan Gräslund, en superproducent från Stockholm, som bland annat producerade Veronica Maggios första platta. Förhoppningsvis, om Stefan läser denna artikel, så kan ett framtida samarbete bli av.

Rappar du någonsin på engelska? – Aldrig. Inte när det kommer till det jag själv gör. Alltså man rappar ju med som en…! Men inte annars. Jo, kanske någon gång i begynnelsen, men jag insåg snabbt att det inte går. Det lät ju förjävla töntigt.

Det snackas mycket om svenska rappens välmående. Hur ser du på det? Hur mår den? – Den mår nog bättre än någonsin om man ser till hur den utvecklas. Det finns egentligen ingen konkurrens och det är fler och fler folk som vågar satsa fullt ut. Och det finns fler att välja på nu, medans det tidigare har varit rätt få artister. Nu finns det så många så man välja att lyssna på det man tycker är bra. Men det är ingen tävling riktigt förutom de som kanske väljer att rappa på engelska och

94 | TRANSITION #4 -09

Är det något du går och grubblar på? – Det är ingenting jag grubblar på dagligen och jag blir mer irriterad på mig själv att jag inte bara kan släppa det. Det finns som ingen vinning i den grejen alls. Det är bara att skita i det.

Så det finns inga planer på ett engelskt album? – Nej, jag skiter i det! Men du har börjat jobba med en ny skiva? – Ja, det är full fart nu. Men jag kan vara jävligt ambivalent ibland. Som den första plattan nu var väldigt rapbaserad. Inte så mycket refränger och inga egentliga låtarrangemang. Så nu ska jag ändå försöka göra den grejen, men det kommer ändå tillbaks till den där rappen. Och någonstans tror jag att jag tycker det är roligast

själv att lyssna på. Jag tror att jag själv går igång mer på roliga och fyndiga verser än igenomtänkta koncept. Låtar med catchy hook och så ger mig inte så mycket och då tycker jag inte det är roligt. Så det blir väl mer rap igen, fast mycket mer hiphop än första plattan. Det är mycket 808:er och trumloopar och så. Det blir mer hiphop fast med rappen som grund. I egenskap av gammal basketspelare då, om du fick samla ihop ett Allstar-lag i basket, hur skulle det se ut? – Jordan är given. Kevin Garnett är en superforward som spelade för Minnesota Timberwolves när var han som störst. Numera spelar han i Boston Celtics. Sen skulle jag välja Kevin Johnson och Steve Nash. Och givetvis Shawn Kemp! Hur ser en typisk helg ut för dig? – Det varierar så fruktansvärt mycket. Periodvis är det väldigt lugnt. Bara hänga hemma med middagar och sådant. Sedan är det ju den perioden då man får rappa och är runt varenda helg i någon stad någonstans. Men det är väldigt varierande och jag är väldigt lite festsnubbe. Hänger gärna hemma eller på någon bar med polarna. Men inget klubbande. Jag är skitdålig på att klubba! Någon har skvallrat att du är sjukt förtjust i att fika. Vad är det med det? – Jag tror det har att göra med att under de senaste åren av mitt liv har det blivit väldigt många möten. Jag har suttit i möten dagarna i ända känns det som. Och speciellt i skolvärlden så ska kaffet och fikabrödet fram. Det är ju det som händer! Jag snöade väl in lite där. Sedan blev det väl en grej litegrann där man tvingade sina vänner att fika. Men det är bra för man kommer fram till mycket under fikastunden och så är det ju gott! Favoritfika? – Det är ju det svarta kaffet, gifflar, brownies och punchrullar. Något finare vardagligt utan överdåd. Något mer du vill dela med dig av innan vi avrundar? – Egentligen inte. Det är väl att folk kan kolla in vad som händer och sker. Vi har startat en hemsida som man hittar på Slangmusik.com. Hehe, den lilla reklambiten! Jag gillar egentligen inte att tvinga på folk saker utan man får kolla in själv om man är intresserad.


TRANSITION #4 -09 | 95


Hans by Johan wennerstrom

juuso laivisto gigi RĂœF Emeric front hans ahlund dimi fesenko markus keller elias elhardt danny larsen sani alibabic stephan maurer

lukas goller filippo kratter

www.

tyler chorlton marko grilc drew fuller kalle ohlson marco feichtner eirik haugo bjĂ–rn hartweger teo konttinen osa Jocki kĂ–ffler

Mike Casanova blair habenicht

pirate - movie - production

.com


distribution @ pirate - movie - production .com


photo: Petit

check out victor delerue in the latest rip curl movie:


VICTOR DELERUE

RECYCLED P.E.T BOTTLE PRODUCT BREATHABILITY/WATERPROOFNESS 10.000/10.000


POSTTIDNING B | Transition | c/o Titeldata, 112 86 Stockholm

WeSC activists Lady Tigra, Love Eneroth, Jonas Wiehager, Chris Pastras and Mika Edin contributing to ”WeAretheSuperlativeConspiracy” Pick up a copy at your nearest WeSC retailer. For more information visit www.wesc.com WeSC Concept Stores: Stockholm, Kungsgatan 66, PUB.01 / Örebro, Nygatan 26 / Falun, Falangallerian

Transition #4 2009  

Inavel & Slagskott, Read Between The Lines, In4mation Tour / New York, Art Profile med Finsta, Transition Photo Booth, Anton Tuomas Skatefab...

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you