Page 62

Årets avhandling:

CT-scanning avslöjar ryggrörelser i 3D Ryggen har en komplex mekanisk struktur. Vid en översiktlig sökning på Pub Med finner man över 1200 artiklar om segmentell rörlighet i ryggen, där merparten är in-vitro studier. Nästan alla invivoundersökningar är baserade på röntgen och vanligast är tvådimensionella system som t. ex. provokationsröntgen vid flexion/extension med en radiologisk sidobild. Mätnoggrannheten på dessa sidobilder är förhållandevis låg. En rörelse/lägesförändring måste överstiga 4 mm eller 4 grader för att man med säkerhet ska kunna säga att det verkligen förekommit en rörelse. Genom datorbearbetning, t. ex. DCRA kan mätnoggrannheten öka, men det är fortfarande en tvådimensionell metod.

F

ör att kunna analysera tredimensionella (3D) rörelser in vivo radiologiskt kan man skapa stelkroppar och jämföra dessa stelkroppars förhållande i rymden. Radiostereometri (RSA) är en sådan metod och är den noggrannaste metoden för att mäta 3D-segmentell rörlighet. Den kräver dock att man inplanterar tantalkulor i patient och implantat i samband med operation och är därför lämplig för forskning där man studerar små patientserier, men inte som klinisk rutinmetod. Det finns således behov av att utveckla en rutinmetod som kan detektera kotornas tredimensionella rörelser med hög precision. Vårt syfte med denna avhandling var att utveckla en icke-inva-

62 Ortopediskt Magasin 4/2011

Av Per Swedmark siv analysmetod där man kunde analysera tredimensionell rörlighet i kotsegmentet såväl i ländrygg som nacke med hög mätnoggrannhet. Vi använde oss av låg dos datortomografi (CT) undersökningar (0.68 mSv jmf med ”vanlig” rtg ca 0.4 mSv), utvecklade ett analys verktyg med s.k. merging teknik, d.v.s. fiktiv sammansmältning av två olika undersökningar för att kunna analysera 3D-rörelsen mellan kotorna. Ryggmodell Vi studerade segmentell kotrörelse i en specialtillverkad ryggmodell, på friska försökspersoner samt på två mindre grupper av patienter.

Accuracy för metoden i ländrygg och nacke i de olika kardinal planen.

Vi undersökte de friska försökspersonerna och patienterna i framåtböjning respektive bakåtböjning av ryggen. En patientgrupp hade opererats i nacken med diskproteser och en annan grupp studerade vi före och efter diskproteskirurgi i ländryggen. Vi kunde dels analysera rotationerna i kotsegmentet, dels de individuella facettledernas rörelser såväl innan som efter operation

i de opererade nivåerna samt angränsande nivåer. Visuellt kunde vi detektera rörelser som överstiger 1 mm i samtliga riktningar. Accuracy (mätnoggrannhet) är hög och presenteras i tabell 1 för ländrygg och nacke. Repeatability (upprepbarheten) CI 95% i ländryggen var 2.8 grader och 1.8 mm i translation och i nacken 2.3 grader och 1.4 mm. Detta innebar att

Ortopediskt Magasin 4 2011  

Swedish magazine on orthopedy