Page 25

11-årig flicka med CP och spastisk tetrapares. Hon hade en extremt snabb skoliosutveckling från Cobb 45 grader till drygt 70 grader på tre månader. Detta föranledde en snar op från Th2 till L5 med transpedikulära skruvar enl. Suk. Blödningen uppgick till 1500 ml. Postoperativt har vi inga restriktioner avseende mobiliseringen då så många fixationspunkter användes. Patienten hade postoperativt lunginflammation som dock snabbt svarade på antibiotikabehandling.

patisk skolios varför preoperativ tappning för autolog transfusion bör övervägas. Korrektion och fusion är ofta indicerade då

Cobbvinkeln är 40 – 60 grader. Vid CP är en bakre operationsmetod idag den vanligaste. Traditionellt har man använt sublaminär stag-

fixation med cerclage, en utveckling som Luque i Mexico utvecklade i slutet av 1970-talet. Idag används allt oftare transpedikulära skruvar enligt Suk från Sydkorea. Ett ständigt debattämne är när man ska inkludera bäckenet i instrumenteringen. Ett snedställt bäcken över 20 grader brukar ofta anges som indikation för denna åtgärd. Bäckenet och dess ställning kan betraktas som en del av deformiteten som helhet och är linjen rak från L4 och ner till bäckenet kan man enligt egen erfarenhet ofta stanna vid L5 och förlita sig på den ofta utomordentligt väl utvecklade iliolumbala ligamentapparaten. Vid operationen brukar instrumenteringen sträcka sig från övre bröstryggen (Th 1 – Th 2) till L5 eller bäckenet. I de mest krökta delarna av ryggen gör man ofta multipla bakre lösningar. Det går till så att man gör fenestreringar intill epiduralrummet och resecerar intervertebrallederna. Vanligtvis sätter vi skruvar i samtliga tillgängliga pediklar för att fördela lasterna under själva korrektionen så man inte riskerar en tidig skruvlossning (pull out). I rigida fall använder vi oss av reduktionsskruvar som har en förlängning av skruvarnas gängor, man fördelar då krafterna till många skruvar under korrektionsfasen. När korrektionen är färdig biter man av skruvhuvudsförlängningarna. Stagtjockleken ska vara så stor som patientens konstitution tillåter, framförallt för att få en bättre korrektion men också för att minska risken för stagbrott. Ibland använder vi ett grövre stag på korrektionssidan, den konkava och djupare belägna sidan och ett med mindre diameter på den konvexa sidan där implantaten ligger mer ytligt. Bäckenfixationen kan utföras på olika sätt. Den äldsta rapporterade är Galvestonetekniken, en tämligen komplicerad procedur där man för in nedersta delen av stagen i bäckenvingarna. Detta kräver en bockning av stagen i flera plan i den iliolumbala övergången. Utvecklingen har gått vidare och från de långa stagen använder man idag konnektorer till ilium-skruvar som tämligen enkelt kan införas bäckenet vid processus iliacus posterior superior. En ny utvecklingslinje är att man för in mycket långa skruvar med grov diameter från S2-pedikeln i lateral riktning över sacroilikaleden och in iliumbenet. Fördelen är att det polyaxiala skruvhuvudet då kan placeras i stagets längstriktning och man undviker extra kopplingar. Det är idag oklart hur mycket energi man ska lägga på själva fusionen, måste man ta ben från crista iliaca? Mycket talar för att den rigida fixation man med modern instrumentering kan åstadkom-

Ortopediskt Magasin 4/2011 25

Ortopediskt Magasin 4 2011  

Swedish magazine on orthopedy