Issuu on Google+

n?

Ve

r s a var h e m Ett proje ktarbete om tonåring ars trosfrågor Tina Linde Församlingspedagogutbildningen Lunds stift folkhögskola, Jämshög 1996/1997 Rev. 2004, 2011


Innehållsförteckning

Innehållsförteckning Förord 3 Inledning

4

Typologier 5 Didaktik 9 Frågor och svar 11 - Duger jag? 12 - Får jag vara med? 17 - Vem är jag? 22 - Vad ska jag göra (med mitt liv)? 27 Sammanfattning 31 Litteraturförteckning

2

32


Förord

Förord

T ill min stora glädje har min skrift blivit efterfrågad och trycks härmed i en andra, något bearbetad utgåva. Den första utgåvan kom 1997, som en del av min utbildning. Inga större justeringar är gjorda.

Jag gjorde detta projektarbete som en del av Svenska kyrkans pedagogiska profilår på Lunds stifts folkhögskola i Jämshög då jag utbildade mig till församlingspedagog. Det är en ettårig profilutbildning som syftar till att ge fördjupning främst i teologi och pedagogik. Alla kursdeltagare har en fackutbildning i botten, i mitt fall fritidsledare. Under pedagogikstudierna kom jag i kontakt med religionspsykologen Björn Wiedels teorier kring dels trosutveckling och dels undervisningsmetodik och kyrkodidaktik. Hans tankar har inspirerade mig till att skriva det här arbetet. Jag hoppas kunna vidareföra något av den inspiration Wiedel gett mig inför arbetet med tonåringar samt dela med mig av mina metodtips. Det är många jag vill tacka för att de hjälpt mig med mitt arbete, speciellt:

Bj ör

Emi

n

lia W

ied

W el Gud

öm

sson

arl tte C

rlo

Cha

Ronny Linde

r

ste

ri Ch

ahn Sw

ikstr

Marcus Hansso n, Go On databut iken

Tina Linde Staffanstorp 1997, 2003

3


Inledning

Inledning

I nspirationen till att skriva detta arbete fick jag när jag stötte på religionspsykologen Björn Wiedels

teorier om de fyra frågor tonåringar ställer inför en omvälvning av sin tro och sitt liv. Det är dessa tonåringar vi möter i kyrkans konfirmand- och ungdomsgrupper. Av erfarenhet vet jag att gruppledare i församlingarna ofta har goda kunskaper om barn och ungdomar, både psykologiskt och ungdomskulturellt. Vi använder många bra metoder i vårt arbete och det finns utmärkta metodböcker att tillgå inom kyrkan. Dessutom finns i församlingarna en stor teologisk kunskap. Huvudfrågan jag ställer mig är hur dessa tre områden, människan – metoden – budskapet, relateras till varandra i kyrkans arbete. Använder vi texter och metoder som verkligen svarar på tonåringarnas frågor? Tar vi hänsyn till att människor är olika och tar till sig och lär sig på olika sätt? Syftet med detta arbete är att analysera sambanden och relationerna mellan den unga människans trosoch livsfrågor/situation, Bibelns texter och budskap samt de metoder vi väljer i vårt ungdomsarbete. Dessutom vill jag sammanställa mina förslag på bibeltexter och metoder som kan svara på tonåringarnas frågor till ett idématerial för ungdomsledare. Mitt grundperspektiv är Björn Wiedels tankar om de tros- och livsfrågor tonåringar ställer. Han formulerar dem såhär: Duger jag?, Får jag vara med?, Vem är jag? samt Vad ska jag göra (med mitt liv)?. Utifrån dessa frågor funderar jag över passande bibeltexter och arbetsmetoder. Metoderna kopplar jag dessutom till Björn Wiedels teorier om olika metodiska dimensioner. För att lättare kunna beskriva hur människan, metoden och budskapet kan sammankopplas vill jag också redovisa mina tankar kring didaktik. Som arbetsmetod har jag valt att studera litteratur, dels om Björn Wiedels teorier och om didaktik och dels om olika sorters metoder för tonårs- och grupparbete. Utöver detta har jag läst igenom Bibelns nya testamente och sökt efter svar till frågorna. Dessutom utgår jag till stor del från mina egna tidigare erfarenheter. Jag har begränsat mig till att enbart behandla de tre områdena människa, metod och budskap, även om det finns fler faktorer som spelar in när en människa blir kristen. Mitt fokus ligger på tron och inte på livet i allmänhet (även om frågorna är desamma). Åldersgruppen jag riktat in mig på är tonåringar, t ex konfirmander eller andra tonårsgrupper. Målgruppen för mitt arbete är därför ledare för dessa grupper i församlingen. I mitt arbete använder jag orden ”tonåring” och ”ungdom” för att beteckna personer i åldrarna tretton till nitton år.

4


Typologier

Typologier

T onårstiden är en period starkt präglad av sökande. Tonåringen vill lämna barnets värld med dess

underkastelse och beroende bakom sig och forma sin egen väg mot vuxenlivet. Även tron och gudsrelationen genomgår denna omprövning. Björn Wiedel skriver: ”Jag tänker mig att tonåringen söker Gud av fyra olika skäl, eller annorlunda uttryckt, att tonåringen har fyra frågor, och finner han/hon svaren hos Gud blir följden en kristen avgörelse.” (Wiedel, 1994, s 72)

De fyra frågor han syftar på lyder: Duger jag?, Får jag vara med?, Vem är jag? och Vad ska jag göra (med mitt liv)?. Dessa frågor har jag valt att utgå från i mitt arbete. De är inte nödvändigtvis direkta trosfrågor utan ganska allmänna livsfrågor för en tonåring, men om svaren finns inom tron är de lika giltiga som om de finns någon annanstans. Dessa fyra frågor griper in i varandra och har det gemensamt att de handlar om att känna sig värdefull. Björn Wiedel skriver vidare: ”Kan tron på Gud utgöra svar på dessa grundfrågor? Ja, om tron blir synlig i en varm kristen gemenskap och inte stannar vid ett intellektuellt tankesystem kan den bli ett väsentligt bidrag i tonåringens kamp. Evangelium är ett gott budskap för den människa som söker bejakelse, gemenskap, identitet och kallelse.” (Wiedel, 1994, s 74)

Det räcker alltså inte att läsa väl valda bibelställen högt för tonåringen. Nej, det ställer högre krav än så på oss ledare. Vi måste visa genuinitet i vår tro och anstränga oss för att skapa miljöer och använda metoder som förmedlar såväl känslor som ett teoretiskt budskap. I forskningsprojektet ”Livsnära” redogör Björn Wiedel för hur olika människor behöver olika metoder för att bäst ta till sig ett budskap och illustrerar det med ett flertal fyrfältingar. Han grundar sig bl a på den schweiziske psykologen Carl Gustav Jungs indelning av människans fyra dominerande personlighetsdrag: Tanke, Känsla, Sinnesintryck och Intuition. Tanke representerar människans logiska funktion som ordnar och skapar sammanhang. Känsla står för en värderande funktion; man relaterar det man möter till sig själv. Sinnesintryck representerar människans förmåga att observera fakta. Intuition är förmågan att föreställa sig och ana det som (ännu) inte kan observeras.

Tanke

Sinnesintryck

Intuition

Känsla 5


Typologier

Wiedel jämför Jungs typologi med den tyske psykoanalytikern Fritz Riemanns schema över människors olika drivkrafter i sitt sökande och gestaltande av sitt liv grundat på vad de fruktar mest: Fruktan för närhet – Man vill vara oberoende och själv ha kontrollen över sitt liv. För att skapa trygghet gömmer man sig vanligen bakom svåra ord och intellektuell hållning. Fruktan för avstånd – Ensamhet ger oroskänslor. Livet förverkligas genom samverkan och kontakt med andra snarare än genom egen kompetens. Fruktan för förändring – Man behöver känna igen sig i det regelbundna och invanda och vill kontrollera omgivningen. Stabilitet och ordning betonas. Fruktan för stillastående – Man vill uppleva omväxling och förändring. Begränsningar uppfattas som hotfulla. Frihet och nyskapande betonas.

Fruktan för

Fruktan för

Närhet

Stillastående

Fruktan för

Fruktan för

Förändring

Avstånd

Med fokusen flyttad till bibeltexten drar Wiedel en parallell till den amerikanske professorn Charles Davis indelning av kristendomen i fyra dimensioner. De utgör olika delsvar på frågan vad kristen tro är: Mytisk – Betecknar dimensionen frälsningshistoria och klarläggande linjer i den kristna läran. Mystik – Betecknar dimensionerna gudskontakt, närhet, gemenskap och personlig upplevelse. Pragmatisk – Betecknar dimensionen praktisk nytta av den kristna tron, med etik i centrum. Visionär – Betecknar dimensionen förändring, uppbrott från det som är, framtiden.

Mytisk

Pragmatisk 6

Visionär

Mystik


Typologier

Olika individer lägger tyngdpunkten i sin tro på något eller några av dessa delsvar och har därför också en benägenhet att tolka bibeltexter i linje med sin personliga utgångspunkt, menar Davis. För att skapa möte mellan bibeltexterna och de olika individerna är det viktigt att inte begränsa sig till enbart en sorts metod. Björn Wiedel förespråkar en flerdimensionell undervisning som utgår ifrån att både texter och människor är olika. Han skriver: ”Goda metoder är de som hjälper människor att finna ett eget språk för sitt sökande och sitt finnande” (Livsnära, 1996, s 135)

För att relatera till ovanstående typologier beskriver Wiedel en fyrdelad undervisningsmodell där varje del motsvarar en grupp metoder, en metodisk dimension. Varje dimension har ett nyckelord:

Abstrakta reflexioner

Ord

Bild Högra hjärnhalvan

Vänstra hjärnhalvan Erfarenhet

Inlevelse

Konkreta skeenden, möten

7


Typologier

Ord – Den analytiska dimensionen Denna dimension utgår från det verbala språket och människans förmåga till logiskt tänkande. Förståelse betraktas som en i första hand logisk process som är kopplad till intellektuell utveckling och träning. Denna grupp av metoder är den dominerande i undervisningen. Exempel på detta kan vara föreläsning, predikan, gruppsamtal, skrivna övningar och textanalys. Inlevelse – Den emotionella dimensionen I denna dimension betonas subjektiv upplevelse, känsla och personliga värderingar. Även kroppsspråket räknas hit, med kroppens förmåga att känna in, uttrycka och gestalta på ett sätt som orden inte kan. Metoder ur denna dimension kan t ex vara att gestalta en biblisk person eller en känsla, att knäböja vid altaret eller att placera gruppen på ett annorlunda sätt för att skapa en viss stämning. Erfarenhet – Den observerande dimensionen Metoderna i denna dimension utgår från deltagarnas personliga iakttagelser av verkligheten förr och just nu. Vi bearbetar allt vi möter utifrån våra tidigare erfarenheter. Dessa har till stor del gjort oss till dem vi är. När undervisningen tar människors erfarenheter i anspråk skapas den länk som gör det lättare att ta till sig kunskapen och få en personlig anknytning till den. Björn Wiedel liknar erfarenheten vid den jordmån i vilken allt det nya kan växa. Därför är det viktigt att betrakta, bearbeta och förstå den. Bild – Den visionära dimensionen Ordet vision anspelar dels på framtiden och dels på visuella bilder. En bild säger, som bekant, mer än tusen ord. Den har en förmåga att beröra djupare och mindre medvetna skikt i människan. I denna dimension ryms människors längtan, drömmar, önskningar och behov inför framtiden. Även nattens drömmar med sina symboler räknas hit. Bland metoderna kan nämnas målande berättelser, att titta på föremål/bilder och eget skapande. I människans psyke pågår en ständig växelverkan mellan höger och vänster hjärnhalva. De visionära och emotionella dimensionerna hör i huvudsak till den högra hjärnhalvan medan den analytiska och den observerande dimensionen hör till den vänstra. Dessutom växlar psyket mellan det konkreta och det abstrakta. Till de konkreta skeendena och mötena kopplas den observerande och den emotionella dimensionen medan den analytiska och den visionära dimensionen hör samman med abstrakta reflexioner.

8


Didaktik

Didaktik

Ordet didaktik betyder ungefär ”konsten att undervisa”. Det handlar inte om vad man lär ut utan om hur man gör det. Nyckelordet är möte. Det är ett möte i flera dimensioner: 1.

Människa – människa För att en person ska kunna lära sig något av en annan människa måste det ske ett möte dem emellan. De måste bli personligheter för varandra. En person som bjuder på sig själv är det lättare att lyssna till och man tar lättare till sig vad han/hon säger.

2.

Människa – text För att lära sig något av en text är det viktigt att få förståelse för orden och sambanden. Det får man genom att relatera textens innehåll till kunskap man redan har sedan tidigare. Man gör en koppling mellan texten och sina egna erfarenheter och knyter det nya till det gamla. På så sätt sker mötet med texten. Samma sak gäller läraren. För att kunna lära ut eller berätta något måste det först ha gått igenom honom/henne och landat där. Läraren måste själv ha förstått sambanden i det han/ hon ska vidarebefordra för att den som lyssnar ska ha en möjlighet att göra detsamma.

3.

Teori – praktik Även om vissa människor tar till sig ord lättare och andra tar till sig praktiskt utförande, så tror jag att vi alla behöver såväl det ena som det andra. När man får prova på att göra något som man bara läst teorier om får man en helt ny förståelse för det och vice versa. Det är i mötet mellan teori och praktik den heltäckande kunskapen finns.

4.

Ideologi – metoder Vi i kyrkan har ett ideologiskt budskap om Kristus. Som ledare har vi olika arbetssätt och vi använder olika metoder för att sprida detta budskap. Det didaktiska ligger i att skapa ett möte mellan metoderna och budskapet. Att få in ideologin i metoderna kan i detta fall översättas med att få in teologin i pedagogiken. Detta möte måste vi hela tiden ha för vår inre syn och inte bara av vana fortsätta i gamla hjulspår. Om det inte finns en koppling mellan ideologin och metoderna tjänar dessa inte längre sitt syfte.

9


Didaktik

Det vi som ledare i huvudsak måste tänka på tycker jag är äkthet. Om vi inte visar att vi tror på det vi säger har vi inte en chans att övertyga någon annan om att det är sant. Vi måste våga prata om det personliga (inte det privata) och våga visa våra känslor! Vi bör vara glada när vi pratar om glädje, arga när vi pratar om orättvisor etc. Det är viktigt att bjuda på sig själv! Eftersom Bibeln är en bok full av ord och hela samhället är uppbyggt kring ord är det lätt att kristendomen stannar vid att vara just en verbal lära. Jesus talade mycket om Guds rike, men han visade också i handling vad det innebar. Ofta uppmanade han folket att inte bara höra hans ord utan också bära frukt (jfr t ex Matt 13:23). Vi som kallar oss kristna går runt som levande reklampelare för kyrkan och måste därför vara goda förebilder. Främst handlar det om vårt sätt att vara mot varandra. Det vi visar i handling gör mycket större intryck än det vi säger med ord. Vi kan t ex inte säga åt andra att vara förlåtande om vi inte själva är det. En annan sak som är viktig är delaktighet. För att nå fram till människor måste vi låta dem vara delaktiga. Genom att arbeta tillsammans kommer vi varandra närmare än vi kan göra på något annat sätt. Det är roligare att medverka än att bara titta på och den som får en uppgift blir betydelsefull. Alla i församlingen är tillsammans Kristi kyrka och behövs på sitt sätt. Vi måste ta till vara människors intresse och kapacitet och låta dem bli synliga genom att de får medverka t ex i gudstjänsten eller som ledarassistenter. Genom att visa glädjen i evangeliet sprider vi ett verkligt glatt budskap och det ger kraft både åt dem som sprider och dem som tar emot det.

10


Frågor och svar

Frågor och svar

På de följande sidorna ska jag redogöra lite närmare för var och en av Björn Wiedels fyra frågor:

Duger jag?, Får jag vara med?, Vem är jag? och Vad ska jag göra (med mitt liv)?, samt ge metodtips. Till varje fråga har jag först en inledning som lite närmare förklarar frågeställningen. Där gör jag också en kortfattad beskrivning av den grundhållning jag anser att kyrkan och vi ledare bör ha gentemot tonåringen i respektive fråga. Efter inledningen följer några förslag på bibeltexter att l��sa eller på annat sätt arbeta med i grupperna. Till varje text ger jag mitt förslag till tolkning som gör att texten passar till frågan. Det är ingen grundlig analys av texten i detalj utan snarare en kort sammanfattning av kärnbudskapet så som jag uppfattar det. Jag gör inte alls anspråk på att redovisa en heltäckande lista på alla bibeltexter som berör frågan. Mina förslag är ett litet urval som kan kompletteras efter eget önskemål. Därefter ger jag några idéer till arbetsmetoder för att uttrycka ett svar på frågan på olika sätt. Metoderna har jag grupperat enligt Wiedels fyrdelade undervisningsmodell som jag redovisat tidigare. Flera av metoderna kan sorteras in under mer än en rubrik, men jag har försökt se till deras huvudsyfte och har därför sorterat in dem under rubrikerna efter det för att få lite ordning och struktur på arbetet. Många metoder kan med gott resultat användas till flera av frågorna, men för att undvika upprepning har jag valt att redovisa dem i samband med den fråga som jag anser att metoden i sig själv bäst besvarar. Du som ledare har naturligtvis möjligheten att fritt att välja vilka metoder du vill; mina förslag, dina egna eller andras. Utöver Wiedels metodrubriker har jag tillfogat ”Övrigt”. Under den rubriken sorterar jag metoder som är så övergripande att jag inte vill tvinga in dem i någon av de tidigare grupperna. Det är allmänna metoder som kan tala till alla sorters människor.

11


Duger jag?

Duger jag?

T onåringen har inte längre kvar barnets självklara accepterande av sin egen person. Istället jämför

han/hon sig ständigt med andra och med de ideal samhället visar upp t ex i reklamen. Ett försök att mildra oron över den oklara inre självbilden är att eftersträva likhet med andra i beteende och utseende. I detta avseende ställer tonåringen stora krav på sig själv t ex när det gäller att vara tillräckligt söt/ snygg, smart eller trevlig. Jag vill förmedla att Gud bejakar människan utan att ställa dylika krav. Det ser vi dels i barndopet och dels i att Jesus gick in under våra levnadskrav för att befria oss från våra misslyckanden. På frågan ”Duger jag?” måste kyrkan svara JA i konkret handling. Vi måste ta tillvara tonåringens gåvor och engagemang och ge dem ansvarsfulla uppgifter.

Bibeltexter Sparvar och kopparslantar Matt 10:29-31, Luk 12:6-7

Gud som ser även de minsta varelserna i sin skapelse känner oss till varje detalj och värderar oss högt.

Vingårdsarbetarnas lön Matt 20:1-16

Vingårdens ägare är Gud. Han ger samma lön till alla oavsett hur länge de har varit i Hans tjänst. Gud ser inte till vad som är ”rättvist” utan handlar genom nåd. Alla duger lika bra och nyomvända är lika mycket värda som de som följt Gud i hela sitt liv.

Äktenskapsbryterskan Joh 8:1-11

Jesus dömer inte ut oss för de misstag vi begår. Han förlåter oss och uppmanar oss att inte göra om dem. Därför ska inte heller vi människor döma varandra. Alla gör vi misstag och ingen ska tro sig vara förmer än någon annan. För Gud duger vi trots våra brister.

För unga 1 Tim 4:12

En klar uppmaning till alla dem som känner sig illa behandlade eller överkörda på grund av sin ålder; – ”Låt ingen se ner på dig för att du är ung…”. Du duger och kan också vara en förebild för äldre.

12


Duger jag?

Analytiska metoder Textanalys Läs en passande bibeltext, exempelvis någon av ovanstående, och diskutera innebörden av den. Vad vill Jesus/Paulus säga oss med texten? Vad eller vem kan de olika aktörerna i texten symbolisera? Alla har rätt att tolka Bibeln, inte bara präster. Hur tolkar ni texten? Bibelstudium Gör ett bibelstudium om människans värde. Ovanstående texter kan användas och kompletteras t ex med skapelseberättelserna eller psalmer i psaltaren. Använd noterna till bibeltexterna och rådfråga gärna någon som studerat teologi för att lättare hitta svar på frågor om innehållet. Använd sedan gärna några av nedanstående metoder för att tränga in i texten. Samtal Tala om syndabekännelse och förlåtelse, förslagsvis utifrån gudstjänsten. Hur upplevs det? Händer det något med oss? Vilken betydelse har prästen? Etc.

Emotionella metoder Inlevelse Låt alla hjälpas åt att beskriva miljön i en bibeltext t ex ”Äktenskapsbryterskan”. Jesus är i templet. Hur ser där ut? Hur ser människorna ut? Hur känner de sig? Hur känns det för kvinnan som har blivit ertappad? Vad ritar Jesus på marken? Hur reagerar männen på Jesus svar? Vad tänker de? Hur känner sig kvinnan efteråt? Vad säger texten mig? Se till att alla får komma till tals. Ingen får tillrättavisa någon annan; det handlar enbart om att beskriva. Positiva lappar Alla ska på små lappar skriva något positivt om samtliga övriga deltagare och sätta fast dem på respektives ryggar. När man fått lappar av alla får man ta av dem och läsa hur uppskattad man är. En variant är att alla fäster ett A4-ark på ryggen där de övriga skriver. Övningen passar bäst i grupper där deltagarna känner varandra någotsånär. Poängen ligger i träningen att se varandras positiva sidor, att alla har något värt att tycka om, samt att alla får en personlig bekräftelse och uppskattning.

13


Duger jag?

Vad är viktigt? Låt tonåringarna fundera över vad de som föräldrar helst skulle vilja ge sina barn, gärna utifrån en lista med blandade alternativ. Det kan vara allt från skönhet och rikedom till trygghet och kärlek. Utifrån detta kan ni föra en diskussion om vad som är viktigt i livet. Är det viktigt att vara snygg och smart, eller är det viktigare att vara älskad? Kanske kan detta minska kraven tonåringarna ställer på sig själva.

Observerande metoder Dopbekräftelse Eftersom de flesta döps som mycket små barn är det inte många som minns vad som hände under dopakten. Under en dopbekräftelse återges de löften vi fick av Gud i dopet. Vi kan då själva bekräfta vår vilja att tillhöra Kristus, samtidigt som vi får höra Guds bekräftelse av oss återigen. Ibland förekommer kollektiv dopbekräftelse för hela församlingen, men en egen intim gudstjänst för enbart tonåringarna kan också vara ett alternativ som kanske berör dem mer personligen. Eftersom konfirmationen är en sorts dopbekräftelse bör man inte förekomma den genom att ha ytterligare dopbekräftelser under läsningen. Det är nog mer lämpat för äldre tonåringar som vill knyta starkare band till sitt eget dop. Jag är: Som tillägg till en presentationsrunda kan var och en få säga två – tre bra egenskaper om sig själv. ”Jag heter …….. och jag är bra på att……..”. Detta är en övning i såväl positivt tänkande som självanalys. Idag är många rädda för att berömma sig själva, för det uppfattas ofta som skryt. Att få tillfälle att berätta vad man faktiskt är bra på, och tas på allvar, kan verka positivt på den egna självkänslan.

Visionära metoder Gör en tavla Låt var och en välja ut en kort bibeltext som talar till dem (kanske ”För unga” här ovan). Skriv texten snyggt (kalligrafi/dator/broderi/…) på ett papper eller tyg och dekorera på valfritt sätt. Det kan bli en påminnelsetavla att ha vid skrivbordet, en andaktstavla, en protestskylt att sätta på sin dörr etc.

14


Duger jag?

Rinnmålning Det finns olika sätt att måla så att ev konstnärstalang inte har någon betydelse. T ex: Alla håller i kanterna på ett stort papper och turas om att hälla färg på det. När en häller rör de övriga på papperet så färgen sprids. Två eller fler personer samsas om ett papper. De droppar lättflytande färg på det och blåser sedan med sugrör från olika håll så färgerna blandas. I de färdiga målningarna kan man sedan välja ut detaljer efter ett visst tema och klippa ut till tavlor. Även den som har sämst betyg i teckning medverkar här till att målningen blir vacker. Följden blir att alla är lika duktiga och att alla duger. Baka nattvardsbrödet Ett skapande som tonåringarna kan bidra med till församlingen är att baka nattvardsbrödet. Själva bakandet är en gemenskapsakt och brödet som bärs fram i mässan blir en konkret gåva från tonåringarna. De blir bekräftade genom att deras bidrag blir till något så centralt i mässan. Recept: 5 dl kornmjöl 1½ dl mjölk ½ tsk salt 1 msk olivolja

Blanda alla ingredienser. Arbeta degen och kavla ut den till tunna kakor. Grädda hastigt på smord plåt i 250 grader. Satsen räcker till ca 50 nattvardsgäster. Brödet bör inte frysas.

Collage Om man pratar om hur killar och tjejer ser på varandra kan man låta tonåringarna klippa bilder ur typiska herr- och tjejtidningar. Tjejerna får klippa bilder ur herrtidningaroch göra ett collage av dem och killarna får göra likadant med tjejernas motsvarande tidningar. Utifrån collagen kan man sedan diskutera hur de olika könen ser på varandra och om tidningarnas bild stämmer överens med verkligheten. Förhoppningsvis kan många ångestskapande myter och fördomar avlivas.

15


Duger jag?

Övrigt Ge uppgifter Ingenting får en människa att växa såsom ansvar. För att låta tonåringarna känna att de duger måste vi visa att vi litar på deras förmåga att ta ansvar för en uppgift. Se till vad de tycker är roligt och vad de har talang för och ge dem uppgifter som rör just det. Till exempel kan de som tycker om att skriva ansvara för en medlemstidning. De som har ledaregenskaper kan hjälpa till med grupper för yngre barn och de som är musikaliska kan ackompanjera när ni sjunger. Andra ansvarsfulla uppgifter kan vara att sitta med i styrelsen och att hålla andakter för gruppen. Skapa kontakt För att ungdomarna ska känna att resten av församlingen accepterar dem kan det vara nödvändigt att skapa kontakt. Ett sätt att göra det är låta tonåringarna synas i gudstjänsten t ex genom textläsning, drama, kollektupptagning eller genom att de får ta ansvar för kyrkkaffet. Ett annat sätt kan vara att bjuda in några tonåringar till de äldres grupper och låta dem berätta om sin livssituation. Det viktiga är att tonåringen får känna sig efterfrågad och får bekräftat att han/hon har något som är värt att komma med.

16


Får jag vara med?

Får jag vara med?

T onåringar har, liksom andra, ett stort behov av gemenskap. Kanske är detta behov extra stort just

på grund av den pågående separeringen från föräldrarna. Rädslan för isolering och utstötning kan ofta vara kopplat till en mer eller mindre realistisk bild av sig själv som kroppsligt outvecklad eller på annat sätt avvikande. Frågan ”Får jag vara med?” är nog oftast tänkt till kompisarna, men behovet av gemenskap är generellt. I gudsgemenskapen behöver man inte prestera något för att få vara med. Det räcker med viljan och behovet. Grunden till gemenskapen är bejakelsen mellan både Gud – människa och människa - Gud. Dessutom behövs bejakelsen människa – människa där vi som ledare har en viktig roll som vuxna förebilder samtidigt som vi möter tonåringen på dennes nivå.

Bibeltexter Be, så skall ni få Matt 7:7-8, Luk 11:9-10

Jesus lovar oss att det aldrig är förgäves att söka Honom. Den som ber och vill ha kontakt kommer att få det.

Alla som känns vid Jesus Matt 10:32-33, Luk 12:8-9

Här betonas bejakelsen. Den som bejakar Gud blir välkomnad hos Honom, men den som tar avstånd från Gud tvingar Han sig inte heller på. Vi gör valet själva om vi vill vara med eller inte.

Den förlorade sonen Luk 15:11-32

Denna liknelse visar att Gud och människan hör lika nära samman som föräldrar och barn. Människan kan göra fel mot Gud dels genom att ta avstånd från Honom och dels genom att till det yttre stanna kvar men utan att känna glädje och kärlek inför Honom och inför medmänniskorna (Jämför de båda bröderna). Men när avståndstagaren ångrar sig och styr stegen tillbaka, kommer Gud honom till mötes. Likaså erkänner Han det goda den ”glädjelöse” gör genom viljan att stanna. Båda blir inbjudna och får vara med på Guds fest.

Alla som tror Joh 6:37-40

Jesus lovar: ”den som kommer till mig skall jag inte visa bort”. Det gäller vem man än är och vad man än har gjort. Alla som tror på Jesus ska få del i uppståndelsen och det eviga livet.

17


Får jag vara med?

Analytiska metoder Samtal Samtala i gruppen om svek – hur det känns att svika och bli sviken. Jämför gärna med när Petrus förnekade Jesus (Matt 26:30-35, 69-75 med parallellställen). Vi människor sviker ibland, men Gud säger aldrig ”Nu vill jag inte vara med dig längre”. Jämför med ovan uppräknade bibelställen. Lista gudsuttryck I bejakelsen människa – Gud ligger den personliga gudsbilden. Vem är denne Gud som vill vara med oss? Leta i Bibeln efter olika uttryck för Gud och samtala om dem. Varför finns det så många? Förekommer några uttryck oftare än andra? Varför? Vilket/vilka uttryck för Gud stämmer bäst med era gudsbilder? Finns det några uttryck som verkar helt fel? Varför?

Emotionella metoder Dramatisering Att dramatisera bibeltexter är ett vanligt sätt åringar. Välj gärna någon text som handlar om människorna, t ex ”Den förlorade sonen”. Prata symboliserar. Genom dramat kan tonåringen och kanske få en konkretare syn på sitt gudsförhålt ex pantomim, agerande efter en berättare och roller önskemål.

att arbeta med tonGuds förhållande till också om vem som rollerna möta Gud som en fysisk person lande. Det finns olika sorters drama, med egna repliker. Variera efter gruppens

Gruppövningar Övningar och lekar där alla behövs och används är bra för att illustrera att alla får vara med. Exempel på sådana övningar är: Deltagarna delas in i grupper om 3-5 personer. Ledaren ropar ut de kroppsdelar som ska röra vid marken, t ex ”fem händer, två fötter”. Då får laget samarbeta så att deltagarna sammanlagt inte rör vid marken med mer eller mindre än fem händer och två fötter. Dela in deltagarna i grupper om ca fem personer. Uppgiften går ut på att de ska sitta i en cirkel på marken/golvet med raka ben och utan att böja på knäna ska de alla komma upp till stående position. Svårighetsgraden kan varieras genom att sitta med fötterna respektive ryggarna i cir- kelns centrum samt genom att begränsa utrymmet man får röra sig på sedan man ställt sig upp.

18


Får jag vara med?

Gruppen ska, utan att röra vid marken, ta sig över en yta med hjälp av ett begränsat antal före- mål ungefär så stora som ett A4-papper. Det kan vara träklossar, vikta tidningar, sittdynor etc. En grupp på 10-12 personer kan få 8-9 föremål. Så fort ett föremål ligger på golvet utan att någon har kroppskontakt med det förloras det. Föremålen får inte bindas fast vid kroppen. Hitta gärna på en historia som bakgrund t ex om en flod full av Pirayor.

”Knuten”. Alla deltagare står i en ring, blundar och sträcker fram händerna. Sedan går de in mot mitten och tar tag i första bästa händer de stöter på. När alla håller i två händer får de öppna ögonen och sedan ska de, utan att släppa taget, veckla ut härvan till en ring. Ibland är knuten olösbar eller blir flera småringar. Svårigheten kan varieras genom begränsad tillåtelse till kommunikation. Gudsbild En värderingsövning kan hjälpa människor att både konkretisera sin gudsbild och vidga sitt perspektiv (se under Analytiska metoder, Lista gudsuttryck). Kopiera följande motsatspar till alla deltagare och be dem att välja ett av alternativen som svar på frågan: ”När du tänker på Gud, vad tänker du då?”. Jämför sedan med varandra och samtala om era val. Man Kvinna Talare Lyssnare Förälder Kompis Eld Vatten Kroppslig Formlös Närvarande Frånvarande Krävande Accepterande Välkomnande Urskiljande

Observerande metoder Musik Låt var och en ta med sig sin favoritmusik och presentera den. Alla ska lyssna på musiken och på personen som berättar om varför den betyder så mycket för just honom/henne. Att få visa något av sitt eget och vara intressant blir ett accepterande för tonåringen.

19


Får jag vara med?

Presentationslekar Det finns många olika presentationslekar som handlar om att bli sedd. Man kan exempelvis: Lägga till något mer om sig själv – en egenskap, något man tycker om etc. Låta alla hälsa med namnet på den som presenterat sig – ”Hej ………!” Göra en rörelse till sitt namn som alla ska härma.

Visionära metoder Bönbok Läs gärna bibeltexten ”Be, så skall ni få” (se ovan) och samtala kring den som inledning. Låt sedan tonåringarna skriva sina egna trosbekännelser, böner eller dikter till Gud. Materialet kan samlas anonymt i en bönbok som alla får. Det blir en bok full av personliga tankar och drömmar där alla är med och blir publicerade. Eventuellt kan boken användas på gruppens andakter. Gruppmålning Alla i gruppen utrustas med vars en pensel och en färg och tilldelas en plats runt ett stort papper, som man spänt upp på ett bord. Under en minut får man så måla med sin färg på sin del av papperet. När minuten gått flyttar alla ett steg till vänster runt bordet och fortsätter att måla med sin egen färg på den påbörjade bilden som finns just där. Fortsätt så varje minut tills papperet blivit fullt. (Tidsintervallerna kan kortas efterhand som papperet fylls.) Resultatet blir en stor målning som alla varit delaktiga i. När färgen torkat kan man på ett visst tema välja ut vykortsstora bitar av målningen och klippa ut dem till tavlor. Alla har troligen målat någon del på allas urklipp. Berätta för varandra vad ni ser i tavlorna. Gudssymboler Ett annat sätt att beskriva sin gudsbild (se under Analytiska metoder, Lista gudsuttryck) kan vara att samla symboler t ex i naturen. Var och en får sedan visa sina symboler för de andra och berätta om deras innebörd. Kanske kan de sedan användas i andaktssammanhang som altardekoration eller dylikt. Det viktiga är att allas gudssymboler är lika giltiga och att alla får vara med och berätta.

20


Får jag vara med?

Övrigt Gudstjänstverkstad Låt tonåringarna forma sin egen gudstjänst. Visa att de får vara med och bestämma hur t ex en mässa ska gå till (och inom vilka gränser). I kyrkohandboken står allt vad man behöver veta. I den hittar man även förslag på texter och böner. Det roligaste är dock om ungdomarna formulerar så mycket som möjligt själva. Fira sedan gudstjänsten med enbart gruppen eller med hela församlingen.

21


Vem är jag?

Vem är jag?

B ilden av den egna personen förändras i tonåren. Detta hänger bland annat samman med att krop-

pen utvecklas och förändras och har sin grund i att människans tidigaste jagupplevelse är kopplad till hennes kropp. Tonåringen testar sina egna och andras gränser för att hitta sin plats i tillvaron. I dagens samhälle är individualismen starkt betonad. Allting måste ge oss något personligen. Var och en är sin egen lyckas smed. Vi måste visa att Gud ser till individen. Tron är en personlig relation. Men likväl finns det vissa gemensamma värden som vi inte får förkasta, t ex att alla människor är lika mycket värda.

Bibeltexter En kropp och många lemmar Rom 12:4-8, 1 Kor 12:12-27

Vi är alla viktiga och oumbärliga, men vi fungerar som delar i en större helhet. Vi har olika uppgifter – ingen kan ensam klara allt och ingen är viktigare än någon annan. Alla behövs.

Guds tempel 1 Kor 3:16-17

Vi är bärare av Gud och därför heliga.

Guds barn 1 Joh 3:1-3

Även om vi inte har vår uppgift klar för oss kan vi vila i tanken på att vi är Guds barn. Gud ser oss och bejakar våra växtmöjligheter.

22


Vem är jag?

Analytiska metoder Återberätta Välj en bibeltext som är känd i gruppen. Alla hjälps åt att återberätta den genom att gå laget runt så var och en får berätta en del av händelsen. Låt den som berättar välja ett ögonvittne att utgå ifrån. Utifrån valet av ögonvittne kan ni sedan föra ett samtal om hur tonåringarna känner sig. Den som valde ett barn kanske känner sig liten och omyndig och den som valde en mäktig man kanske vill ha mycket att säga till om. Psykologisk bibeltolkning En tolkningsmodell som sätter den egna personen i fokus är psykologisk bibeltolkning. I korthet går den ut på att de som omnämns i texten symboliserar sidor hos tolkarens inre personlighet, t ex ”broder”. I Luk 17:3-4 t ex sägs att man ska gå till rätta med en broder som gör orätt, men också förlåta honom gång på gång om han ångrar sig. Vilka konsekvenser får detta om ”broder” står för en inre sida av oss själva? Samtala i gruppen. En text som passar utmärkt för psykologisk tolkning är ”En kropp och många lemmar” (se ovan).

Emotionella metoder Bibliodrama Utgå från en bibeltext och samtala om vilka roller som finns i den, inte bara människor utan även djur, växter, föremål, byggnader eller något annat i omgivningen. Låt var och en för sig själv tänka igenom textens innehåll och välja en av rollerna (utom Jesus). Det gör ingenting om flera väljer samma roll, utan låt dem samsas om den. Börja med att mycket kort sammanfatta texten och inled sedan ett samtal om hur de olika rollerna kände och reagerade inför det inträffade. Alla lyssnar utan att avbryta och ledaren ser till att alla får en chans att komma till tals. Avsluta med att gå tillbaka till er själva. Låt alla säga sitt riktiga namn och ta sedan en paus och samtala om upplevelser under gestaltningen. Denna övning passar bäst i en inte allt för stor grupp, ca 7-8 personer, där deltagarna känner varandra så pass att det finns en grundtrygghet i gruppen. Genom att leva sig in i en roll kan man lära sig mycket om sig själv och vem man egentligen är. Gestaltning Att gestalta personer eller känslor är ett sätt att lära sig vem man är och vad man trivs med. Gestaltning kan vara att man spelar upp dramor av olika slag men också att man med kroppen formar ett porträtt av t ex en person eller en känsla. Man kan uppmana deltagarna att gestalta något förutbestämt – ”Visa hur ilska ser ut!” – eller ordna en gissningstävling ungefär som ”Charader”. (En person visar och de övriga får gissa vad eller vem han/hon föreställer.)

23


Vem är jag?

Värderingsövningar Det värderingsövningar gör är att tvinga människor till ställningstagande. Det gäller inga livsbeständiga värderingar utan vad man känner just för stunden. Likväl är det en övning i kritiskt tänkande och eftertänksamhet. ”Vad tycker jag egentligen om detta?” Det finns olika former av värderingsövningar: Rangordna – En frågeställning har olika svarsalternativ som deltagarna ska rangordna efter viktighet. Därefter samtalar man i mindre grupper om vad man kommit fram till. Skala – Deltagarna ska markera sin ställning till ett påstående genom att ställa sig på en tänkt skala med två ytterligheter i vars en ände av rummet. Om påståendet är ”Jag anser att miljön är vårt viktigaste problem just nu” ska de som håller med stå längst ut på ena kanten av skalan och de som motsätter sig påståendet stå längst ut på andra kanten. De som delvis håller med ställer sig på motsvarande punkt på skalan mellan dem. Samtala efter övningen. Antingen/eller – Det är samma typ av övning som ”Skala”, men nu finns bara ytterligheterna att välja på. Man kan alltså inte ställa sig mitt emellan. Samtala efter övningen. Lyssnande – Det går ut på att ge alla en chans att uttrycka sig utan att bli avbruten. En modell är att deltagarna sitter i smågrupper med tre i varje, där var och en får prata i en bestämd tid utan att avbrytas av de övriga. En annan modell är att göra två ringar med stolar vända mot varandra. Först får de i den inre ringen reagera på ett påstående i 30 sekunder och de i den yttre ringen lyssnar. Sedan byter man så de i yttre ringen får prata. Efter ytterligare 30 sekunder flyttar alla i den inre cirkeln ett steg och får reagera på ett nytt påstående med en ny person framför sig. Dilemma – Deltagarna får höra en berättelse som innehåller ett problem. Sedan ska de i små- grupper komma på så många olika lösningar som möjligt. Av dem ska de diskutera sig fram till en lösning som de tar med sig till storgruppen. Samtala där om de olika gruppernas lösningar och gör eventuellt rollspel. Vad man bör tänka på när man har värderingsövningar är: - Alla har rätt att stå över om de inte vill eller kan ta ställning. - Även om man inte håller med någon i ett visst påstående måste man acceptera den personens ställningstagande. - Alla bör tala utifrån sig själv och inte ”man” eller ”de flesta”. - Vänta dig inte att allting blir avslutat. Många diskussioner kan fortgå hela livet. Var därför inte rädd för att bryta dem och gå vidare.

24


Vem är jag?

Observerande metoder Berätta Låt alla i gruppen berätta om sig själva och sin bakgrund. Grundfrågan kan t ex vara ”Beskriv din väg hit genom livet”. Alla får berätta hur mycket eller lite de vill. Ingen får avbryta den som berättar, men om han/hon vill är det tillåtet att ställa följdfrågor efter en stund. Genom denna övningen lär man känna nya sidor av varandra och kanske även av sig själv. När man formulerar sitt liv i ord kan man få ett lite annat perspektiv på det och kanske se en helhet som man inte såg förut. Släktforskning Tonåringar som söker sin identitet är ofta intresserade av sina rötter. Eftersom kyrkan länge har haft hand om folkbokföringen har vi stora möjligheter att hjälpa ungdomarna i sitt sökande. Hjälp dem som är intresserade att starta en släktforskargrupp. Det finns böcker att låna eller köpa som beskriver hur man går till väga så det krävs inte att ledaren själv är expert på området. Uppmuntran och stöd samt att väcka ett intresse är för det mesta vad som behövs.

Visionära metoder Välja bilder Lägg ut ett ganska stort antal bilder framför gruppen. Det kan vara allt från svart/vita fotografier till ”Lotto”-brickor med trafikmärken. Låt deltagarna se på alla bilderna och välja ut en på temat ”Detta är jag”. Alla får sedan berätta om sin bild och varför man valt just den. Självklart kan man även använda den här tekniken på andra teman. En spännande variant är att först ställa en fråga i stil med: ”Om du fick möta Jesus, vad skulle ni prata om då?” och när ni samtalat om era val vidareutveckla genom att fråga: ”Vilken förändring i ditt liv skulle du önska blev en följd av detta möte?”. Porträtt Alla deltagare får tre papper och en penna. De ska i tur och ordning välja ut tre personer i gruppen som de ritar av, utan att titta på papperet! Blicken ska hela tiden vara fäst på den framförvarandes ansikte. Båda två ritar av varandra samtidigt. Sedan överlämnar de porträtten. Till sist har alla tre olika bilder av sig själv och ska då välja en som är ”ID-bild”, en som är ”måndag morgon” och en som är ”önskebild”. Låt alla visa sina bilder och berätta hur de valt att rubricera dem.

25


Vem är jag?

Statyer Dela in deltagarna i smågrupper om 2-3 personer. En får föreställa lera som den/de andra ska forma till en staty. När alla grupper är klara kan man ha en kort utställning där konstnärerna får titta på varandras skulpturer. Byt sedan roller i gruppen. En variant av denna övning är att en person poserar som modell och den andre personen ska forma den tredje likadant. Svårigheten är att konstnären måste blunda hela tiden och känna sig fram.

26


Vad ska jag göra (med mitt liv)?

Vad ska jag göra (med mitt liv)?

T onåringen söker efter meningen med tillvaron, en riktning, en kallelse. Livet i dagens samhälle är

ofta intensivt och hetsigt. Genom medierna sköljer information över oss i ett ohanterbart flöde. Många tonåringar försöker hinna med så många upplevelser som möjligt varav följden blir ett jagande efter njutning för stunden. Ett sådant levnadssätt skapar stress och en känsla av meningslöshet. Av Gud kan tonåringen få ett uppdrag, ett löfte om ledning i ett stort gudomligt sammanhang. Vi i kyrkan kan antingen haka på samhällstrenden och erbjuda ständiga kickar, eller erbjuda ett helt annat alternativ som ger stillhet och ro och tid att hitta sig själv.

Bibeltexter Gör er inga bekymmer Matt 6:25-34, Luk 12:22-34, Marta och Maria – Luk 10:38-42

Att bekymra sig över yttre saker som vad man ska äta eller hur man ska klä sig är inte det viktiga i livet. Ofta funderar vi för mycket över detaljer istället för att bara vara och ta oss tid för varandra.

Gyllene regeln Matt 7:12, Luk 6:31-38 (+ Älska era fiender)

En till synes enkel levnadsregel som jag knappt tror att någon tycker är annat än eftersträvansvärd.

Talenterna Matt 25:14-30

Talenterna i denna text kan stå för de talanger vi får som gåvor av Gud. Olika människor har olika mycket de är bra på, men det viktiga är att vi inte gömmer undan de talanger vi har utan använder dem. Bara då kan vi utvecklas och kanske få ännu fler gåvor. De som inte nyttjar sina gåvor känner sig så småningom som i mörker, berövade på något av det viktigaste i livet.

Missionsbefallningen Matt 28:18-20

Ett verkligt konkret uppdrag till dem som själva har tagit ställning för Kristus.

Den barmhärtige samariern (+ Dubbla kärleksbudet) Luk 10:25-37

Det är inte alltid de vi gillar som behöver vår hjälp, eller som hjälper oss. Jesus visar att det inte finns några gränser för vem som är vår nästa. Uppmaningen ”Gå du och gör som han!” är riktad till oss alla för att vi ska handla lika öppet och osjälviskt mot våra medmänniskor som samariern gjorde.

27


Vad ska jag göra (med mitt liv)?

Analytiska metoder Textanalys Välj någon/några bibeltext(er) som handlar om Guds uppdrag åt oss, förslagsvis ovanstående urval. Läs igenom texten noga och samtala om vad den innebär för oss idag. Hur vill Gud att vi ska vara mot varandra? Peka på förebilder i texten, men även på Jesus själv. Om vi initierar en vilja att ha Jesus som förebild väcker vi också ett intresse att lära känna Honom närmare. Samtala Prata i gruppen om hur man kan vara Guds medarbetare som t ex VD på ett företag, politiker, lågavlönad arbetare, arbetslös eller studerande. Det är viktigt att visa att inte bara de som jobbar inom kyrkan har fått en kallelse. Gud behöver även brandmän, dagisfröknar, lokalvårdare, uppfinnare m fl. Alla har en plats i samhället och kan tjäna Gud på sitt sätt. Det gäller inte bara de som har lönearbete utan alla kan göra något som medmänniska. Hur obetydligt det än kan kännas så kan det betyda mycket för andra människor och för Gud.

Emotionella metoder Sändningsgudstjänst Konfirmationen är en form av sändningsgudstjänst, men även andra tonårsgrupper kan ha sändning t ex för dem som ska sluta, dem som ska bli konfirmandassistenter eller andra ledare eller för alla inför sommaruppehållet. Vi har ju en stående uppmaning att gå ut i världen och göra alla folk till lärjungar (se Missionsbefallningen ovan). Att påminna om detta uppdrag kan nog inte göras för ofta. Sändningsgudstjänsterna behöver inte vara komplicerade eller långa. Det viktigaste är att ge uppmaningen att gå ut i tjänst för Kristus. Ljusceremoni Istället för uttalade sändningsgudstjänster kan man ha ceremonier där lärjungaskapet bekräftas mera allmänt, inte inför någon speciell händelse. Exempelvis kan man ge ett tänt ljus till var och en av tonåringarna under det att man säger deras namn och en kort bibeltext, förslagsvis: ”Jesus ... sade: ’Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.’” (Joh 8:12). Det blir ett konkret mottagande av Jesus tillsammans med uppmaningen att följa Honom.

28


Vad ska jag göra (med mitt liv)?

Observerande metoder Lista Detta är en fortlöpande övning som man kan inleda vid en gruppträff, men som tonåringarna sedan själva fortsätter med hemma. Övningen går ut på att varje dag tänka igenom och skriva ner något under rubriken: ”Så här gjorde jag världen bättre idag:”. Alltför ofta betonas bara vad som är fel i världen och vad som borde göras. Det som faktiskt görs drunknar nästan i floden av ”måste” och ”borde”. Då är det lätt att känna hopplöshet. Meningen med denna övning är att visa att alla kan göra något för att förbättra världen. Det behöver inte vara några storverk utan det lilla kan också göra stor nytta.

Besök Under tonårstiden förväntas man bestämma sin framtida sysselsättning och välja yrkesinriktning. Vi i kyrkan kan hjälpa tonåringarna genom att visa olika alternativ. Ta med gruppen på studiebesök eller bjud in kristna människor från olika yrkeskategorier. Låt dem berätta (och visa) vad de arbetar med och hur de verkar för Gud i sitt yrke. Återigen visar det ungdomarna att det inte bara finns kristna människor innanför kyrkans väggar utan var som helst i samhället.

Visionära metoder Önska Uppmana tonåringarna att önska vad de vill att andra människor ska göra för dem och hur de vill bli behandlade. Samtala sedan om Gyllene regeln (se ovan) och vilka konsekvenser den får för deras önskningar. Det är lätt att ställa krav på andra, men här uppmanas vi att själva leva upp till de kraven först. Noveller Framtiden utmålas ofta negativ och hotfull. Det kan skapa ångest och en känsla av att livet är meningslöst. För att bryta trenden med negativa framtidsskildringar behövs motbilder. Låt tonåringarna skriva egna dikter eller noveller om en positiv utveckling och framtid. Samla texterna i ett häfte eller varför inte publicera dem som en artikelserie i församlingsbladet?

29


Vad ska jag göra (med mitt liv)?

Måla Var och en delar in ett stort papper i fyra lika stora fält. I fälten ska man sedan rita eller måla fyra bilder som uttrycker vad som ger ens liv mening just nu. Ibland känns livet meningslöst och motigt. Då kan den här övningen hjälpa oss att komma på och se att det finns flera saker som faktiskt gör livet meningsfullt och värt att leva. Tankarna väcks och bilderna finns kvar som påminnelser.

Övrigt Se – Bearbeta – Handla Ett övergripande sätt att arbeta kan vara att först se – samtala om livet, hur det ser ut, vad som är jobbigt etc. Sedan är det dags att bearbeta – läsa bibeltexter som handlar om liknande situationer eller på annat sätt kan klargöra Guds tankar och avsikter med ämnet. Det tredje steget är att handla – diskutera i gruppen hur ni kan göra något åt problemet utifrån vad ni sett och läst. Genom denna metod funderar gruppen själv ut vad den kan göra för att följa Guds vilja just i en situation som deltagarna valt ut och tycker är angelägen. Beslutet blir deras eget och inget som de måste göra på order av någon annan. Modellen att gå till Bibeln för handledning kan tonåringarna sedan använda själva i sitt liv till exempel när de står inför svåra val.

30


Sammanfattning

Sammanfattning

Tonårstiden är en omvälvande period i en människas liv. Perspektiven ändras och tidigare sanningar omvärderas. Det är en tid full av frågor.

Religionspsykologen Björn Wiedel har formulerat fyra grundfrågor som han menar att tonåringarna främst ställer sig på väg mot vuxenlivet och mot en egen, personlig tro. Frågorna är: Duger jag?, Får jag vara med?, Vem är jag? samt Vad ska jag göra (med mitt liv)?. I detta arbete har jag sökt efter svar till dessa fyra frågor. Om tonåringen i sitt sökande hittar svaren hos Gud skulle detta enligt Wiedel leda till en kristen avgörelse. Om detta är sant vet jag inte, men nu när jag har letat fram lite olika svar finns ju alla möjligheter att prova den tesen. Jag tror dock inte att avgörandet ligger i hur vi ledare presenterar det vi tycker är svar på tonåringens frågor, utan i huruvida tonåringen accepterar det vi säger som ett giltigt svar eller inte. Därför är mina text- och metodförslag endast avsedda som ett idématerial. Det är mina tolkningar av vad som skulle vara svar och alla kanske inte håller med om det jag säger. I vilket fall som helst är det en utgångspunkt att arbeta utifrån. Ingen kan påstå sig veta hur andra människor ska tänka och reagera. Alla är vi olika och kan därför inte bemötas på exakt samma sätt. Många forskare har gjort försök att dela in människan i olika typer. Utifrån några av dessa typologier har Björn Wiedel sammanställt ett schema över fyra olika dimensioner av undervisningsmetoder. Detta schema har jag haft som grund när jag letat fram olika metoder som kan hjälpa till att svara på tonåringarnas trosfrågor. Vissa människor är praktiskt lagda medan andra är teoretiker. Några är drömmare och andra är mer jordnära. Vi måste kunna nå alla och därför är det viktigt att tänka på olikheterna. De didaktiska funderingarna är av stor betydelse. Visar metoden det vi vill ha fram? Gör vi några försök att skapa relationer till dem vi pratar med? Är metodvalet allsidigt? Så gott som allt arbete kräver eftertanke och planering innan det kan genomföras om man ska nå högsta resultat. Alla tankar och metoder jag har tagit fram i det här arbetet står till ditt förfogande, men de blir värdelösa om du inte gör dem till dina egna. Det viktigaste är MÖTET mellan människa - människa, människa - budskap, människa - metod och inte minst mellan människa - Gud.

31


Litteraturförteckning

Litteraturförteckning Bibeln - nya testamentet enligt Bibelkommissionens översättning från 1981 England: Verbum Gothia, 1987 Carlquist, Jan och Ivarsson, Henrik: Vem ska jag tro på? Arlöv: Verbum förlag AB, 1987 Cullberg, Johan: Kris och utveckling Finland: Natur och kultur / WSOY, 1992 Hartman, Hans och Cederlöf, Stefan (red): Handbok till Befrielsen Borås: Verbum förlag / SKS, 1993 Kroksmark, Tomas: Didaskalos - undervisningsmetodik vid vår tideräknings början med särskild inriktning mot Jesu undervisningsmetodik Eslöv: Bokförlaget Daidalos, 1996 Olivestam, Carl E (red) och Wiedel, Björn: Livsnära - teori och praktik kring kyrkans bibelundervisning Umeå: Forskningsprojektet kyrkodidaktik, 1995 Persson, Kristina och Sparrhult, Mikael: Ut ur dimman - ett specialarbete om Jesus liknelser Jämshög: Lund stifts folkhögskola, 1996 Wiedel, Björn: Trons pedagogik Falköping: Verbum, 1994

32


Vem har svaren?