Tabell 2. Andelen svensk- och finskspråkiga ungdomar (i procent) som instämmer helt eller delvis i följande påståenden beträffande etnisk mångfald.
Svenskspråkiga
Finskspråkiga
Sign.
Rasismen minskat bland finländska unga
40
52
***
Toleransen gentemot andra kulturer har ökat
61
67
*
Finländska ungdomar ser ner på invandrarungdomar
65
54
***
Utlänningar bidragit till mångsidigare kultur
68
71
*
Bra med fler utlänningar till Finland
38
34
-
Finländska ungdomar borde röra sig mera utomlands
83
78
*
-en muslim som arbetskamrat
89
85
*
-en muslim som vän
86
82
*
-en somalier som granne
85
79
***
-en person från Ryssland som granne
85
80
**
-en vietnames som granne
88
85
_
-en person från Mellanöstern som granne
86
80
***
-en zigenare som granne
63
61
-
Kan inte tänka sig att vara gift med en invandrare
27
27
_
Skulle som arbetsgivare föredra infödda finländare
31
40
***
Utlänningar kommer till Finland för att leva på skattemedel
27
25
_
-är passivare på fritiden än finländare
23
27
***
-begår fler brott
27
25
_
-använder mer droger
12
11
_
-ser ner på finländska ungdomar
17
15
_
Finns invandrare i den egna hobbyverksamheten
39
29
***
Har vänner med invandrarbakgrund
58
44
***
Anser att invandrare har rätt till egna hobbylokaler
72
64
**
Kan tänka sig:
Invandrarungdomar:
Chi-test mellan de sammanslagna svarsalternativen 1) helt eller i stort av samma åsikt 2) varken av samma åsikt eller annan åsikt samt 3) i stort sett eller helt av samma åsikt. ***=p < 0.001, **=p < 0.01, *=p <0.10.
120
vissa skillnader mellan respondenterna i olika regioner (tabell 3). Här skiljer sig de svenskspråkiga respondenterna i Österbotten något från respondenterna i övriga regioner. Österbottniska ungdomar förefaller ha en klart mera ”materialistisk” syn på arbetet och förefaller även att något oftare tro på att framgång i arbetslivet beror på en själv, liksom att man själv kommer att uppnå en bättre position i arbetslivet än föräldrarna. Österbottningar ser det även som något viktigare att företagen hålls i finsk ägo, samtidigt som man oftare tror på bättre karriärmöjligheter i ett utländskt företag. Ifråga om attityderna till arbetsmarknadsrelaterade principer och system uppger österbottniska ungdomar något oftare än respondenter från övriga regioner att de själva skulle vara beredda att ta emot vilket arbete som helst, att arbetslösa unga borde utföra någon typ av samhällsnyttigt arbete under sin arbetslöshet och att unga personer i arbetslivet till en början kunde ha lägre lön. På frågorna om ”mobilitet” i arbetslivet är det dock inte de österbottniska ungdomarna som avviker, utan här förefaller den varierande arbetsmarknadskontexten i de olika regionerna att spela in och strukturera attityder; respondenter bosatta i Nyland förefaller nämligen att vara något ”rotfastare” på arbetsmarknaden än övriga respondenter. På variabeln som avser att skilja mellan respondenter i språkligt olika miljöer (svensk eller finsk majoritet) noteras i regel tämligen små skillnader (som inte heller bildar ett tydligt attitydmönster) mellan respondenter som bor i kommuner med svenska som majoritetsrespektive minoritetsspråk. Om man sedan betraktar variabeln kommuntyp, kan man konstatera att respondenter från huvudstadsregionens kommuner förefaller vara något mindre ”materialistiska” i sin syn på arbetet. Man önskar även oftare binda sig på allvar vid en arbetsplats (men man är samtidigt mest benägen att söka sig utomlands för att arbeta). På de arbetsmarknads- och socialpolitiskt
relaterade frågorna anser de svenskspråkiga ungdomarna i huvudstadsregionen dels mera sällan än övriga att arbete är en ”skyldighet”, dels anser dessa mera sällan att det är allvarligt att vara arbetslös. Det samma gäller även frågorna om ifall arbetslösa unga borde utföra något samhällsnyttigt arbete och om unga personer till en början kunde ha lägre lön. Respondenter från rurala kommuner framstår i sin tur som de minst rotfasta på arbetsmarknaden (önskar oftast byta arbetsplats, önskar inte binda sig vid samma arbetsplats) samtidigt som man oftast anser att arbete är en skyldighet. Beträffande frågorna kring etnisk mångfald kan vi notera att de nyländska och österbottniska ungdomarnas attityder sällan i nämnvärd grad skiljer sig från varandra. Däremot förefaller de åbo-/åländska ungdomarna ha en något positivare bild av det ”multikulturella finländska samhället” och till invandrarungdomarna i det. Detta attitydmönster är relativt genomgående och tydligt (skillnaderna är dock inte alltid statistiskt signifikanta, vilket i detta fall kunde antas bero på begränsningar i materialets storlek). På variabeln som identifierar respondenter från olika språkliga miljöer kan i regel relativt små skillnader noteras. Några undantag finns: Svenskspråkiga respondenter i ”finskdominerade” kommuner instämmer mera sällan i påståendena om att toleransen ökat i det finländska samhället, om att man som arbetsgivare skulle föredra infödda finländare och de anser även mera sällan att utlänningar skulle komma till Finland för att leva på skattemedel. På kommuntypsvariabeln (dimensionen urban - rural) framstår skillnaderna mellan kategorierna inte som speciellt tydliga eller konsekventa. På vissa frågor finns här dock attitydskillnader: Respondenter i mera urbana kommuner ställer sig oftare skeptiska till påståendet om att toleransen ökat i samhället, och instämmer även oftare i påståendet om att finländare ser ner på invandrarungdomar. De svenskspråkiga ungdomarna i mera urbana
121