Kultingen 99.1

KULTINGEN

99.1

Tidsskrift för sektionen SeKeL v Linköpings universitet

PÅ SPANING EFTER DE BÖCKER SOM FLYTT

KULTINGEN

nr 1 våren -99

FRÅN REDAKTIONEN

INNEHÅLL DETTA SEKEL Ny styrelse Vilsen bland utskotten?

Idrottsutskottet informerar Nolle-P sKVaLp Årets kulting

4 5 6 7 8 11

ALLMÄNT Intellektualitet Bussobservation Jan Willner - ett porträtt Jag är lagom Filmfestival Hjärtklappning...

Poesi Boktips Spricht Magnus Gurun talar Kalendarium Länsmuseet Anslagstavlan

12 13 14 16 18 20 21 22 23 24 25 26 27

REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE ULRIKA HEDQUIST, TEL. 013-17 95 57 LAYOUTANSVARIG GABRIEL BONANDER KORREKTURLÄSARE MÅRTEN GUSTAFSSON ANNONSANSVARIG JOHAN JARL FOTOGRAF IDA MOBERG MEDARBETARE ALF METELIUS MAGNUS GUSTAFSSON POSTADRESS ULRIKA HEDQUIST RYDSVÄGEN 8A 584 31 LINKÖPING TRYCK LINUS OCH LINNEA, FEBRUARI 1999 OMSLAGSBILD FOTO: SARA-JOHANNA JANGBRAND NÄSTA NUMMER MANUSSTOPP – 24 MARS

2

Utmaningar sökes ■ Somliga människor tycks vara styrda av en målmedvetenhet som växt i dem i takt med ryggraden. Redan i 20årsåldern är deras levnadsbanor utstakade och inget som liknar tvivel verkar existera för dem. När jag möter dessa människor förvånas jag över hur olika de kan vara. En del av dem tränar varje dag, några är fulla på helgerna, vissa har mängder med vänner, andra sitter inlåsta på sina kammare, och på bekostnad av sina sociala liv arbetar de hårt för att komma bara ett steg närmare. Gemensamt för dessa målinriktade varelser är att de alla har en vision av någonting långt där framme som är det enda de kämpar för att nå.

Dit leder alla vägar. Jag avundas dem eftersom jag liksom många andra ändrar mina framtidsplaner i stort sett dagligen. Men jag undrar hur de kan veta vad som är rätt. Och vad händer när de har nått sitt mål? Sätter de sig ner, klappar sig själva på axeln och röker en cigarr?

ANDRA MÄNNISKOR styrs av någonting helt annat, nämligen rädsla. Eller snarare rädsla i kombination med en ödesdiger utmaningslust. När de står inför ett val väljer de ofta det mest skrämmande bara för att se om det är praktiskt genomförbart. De vet att de enklare alternativen alltid följs av ångest och efterkloka anklagelser. Och finns det något härligare än triumfens sötma när man vänder sig om och

tänker: "det där klarade jag av"? Jag talar av egen erfarenhet. Jag hör nämligen till denna kringdrivande, ständigt tvivlande grupp med grava utmaningskomplex. Det som för mig och många andra framåt i livet är inte högtflygande planer utan möjligheter till utmaningar.

KULTINGEN ÄR en utmaning för mig och jag ser fram emot det här året med förväntan, och ett uns rädsla irrande i maggropen.

KULTINGEN HAR förändrats lite, men vill gärna leva kvar i sin fina tradition.

Bland annat kommer samarbetet med SeKeLs styrelse att utökas under 1999, och några nya delar ska infogas, till exempel en boktipssida. Redaktionen önskar också mer kontakt med sektionsmedlemmarna - alla bidrag är välkomna! Anta en utmaning och skriv om någonting som är viktigt för just dig.

TILL SIST VILL redaktionen tacka Derrick Picha och Patrik Lilja för stor hjälpsamhet och sena nätter. ■ Ulrika Hedquist Redaktör

Kultingen nr 1 våren 1999

ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Den goda viljan ■ Häromdagen var jag på min historieföreläsning.

Det var andra hälften av andra timman, ungefär vid den tidpunkten då man inte vill att föreläsningen ska ta slut om man tycker den är givande och engagerande eller då tankarna börjar irra planlöst omkring och man helt plötsligt befinner sig långt bort ifrån salen, ämnet och koncentrationen. Just den här dagen föll jag in i den senare kategorien och tillsammans med lite klotter i marginalen satt jag och funderade över olika saker. Jag tänkte på universitetet och hur jag hamnade här, på de vänner som jag har fått och på vad jag har sysslat med sen jag kom hit ht97.

Faktiskt, insåg jag, har allt gått ganska lätt och jag har hunnit med en hel del. Vad beror det på?

MYCKET KAN JAG TACKA min sektion för. Utan en lyckad nolle-p, roliga sektionsfester, möjligheter till seriöst engagemang där andra uppskattat det jag gjort och vägledning så hade min situation nu kanske varit en helt annan än vad den är. Men det som har varit drivande i mitt och många andra studenters fall är viljan. Det som krävs för att förnya sig själv och sitt liv är att man VILL. Om till och med så få som en handfull människor vill något kan stora saker ske.

MINA TANKAR VANDRADE medan läraren pratade vidare om genusperspektiv inom världsekonomin.

Jag undrade vilket intryck SeKeL gör på sina medlemmar (och ickemedlemmar), om vi ens gör något och hur om i sådana fall vi kan göra ett. Gott alltså.

För så här är det: Vi i styrelsen är till för er. Utskotten är till för er.

Klassrepresentanterna är till för er. Om ni låter oss hjälpa er och om ni hjälper oss gör ni inte bara det bästa utav er studietid i Linköping utan ni kanske kan Kultingen nr 1 våren 1999

få lite extra på köpet. Vänskap, meriter, erfarenheter.

Låter bra?

"Att vara eller att icke vara " var det visst någon som sade. Frasen har en poäng. Valet är ert.

JAG VAKNADE UR MINA dagdrömmar med en knuff från min bordsgranne som meddelade att lektionen var slut. Min trötthet byttes ut mot pigghet. Framtidsoptimismen flödade när jag tog mina saker och styrde stegen mot Zenit för att fika med några kompisar. När jag kom ut i februarikylan klarnade allt. 1999 kommer bli ett bra år för SeKeL. Vilket innebär ett bra år för dig (om DU vill). ■ Eder Ordförande Klara Pettersson Styrelsens emailadresser: Klara Pettersson klape485@student.liu.se Hanna Andersson hannalinnea70@hotmail.com Sara Carlsson sarca900@student.liu.se Lena Valencia eleva580@student.liu.se Sara-Johanna Jangbrand jangbrand@swipnet.se Helen Wiman helwi356@student.liu.se Lisa Johansson lisa_johansson@hotmail.com Karin Samuelsson karsa690@student.liu.se 3

SeKeL

Tjejerna som ska styra SeKeL i land ■ Nytt år betyder ny styrelse. Denna gång har tjejerna helt tagit makten över skutan och inte en kille finns inom synhåll. Här följer deras insiktsfulla tankar om sig själva.

Ordförande Jag heter Klara Pettersson, fyller 22 i sommar och läser historia B inom KVB. Jag är ursprungligen från huvudstaden, men ville till en annan studentstad, nämligen Linköping.

I styrelsen är det jag som har det yttersta ansvaret för allt som beslutas och för det vi arbetar med. Jag blir en slags spindel i SeKeLs nät - en uppgift jag tar med stort allvar men även tycker är kul.

Styrelsen har storslagna planer för året som kommer. Vill du vara med?

Kontakta Styret -99.

Vice ordförande Mitt namn är Hanna Andersson, är 21 år och läser andra året på KVB. Ursprungligen kommer jag från Smålandsstenar - ett litet samhälle i de djupaste smålandsskogarna. Jag kom till Linköping av en slump. De ringde från universitetet och erbjöd mig en reservplats. Jag chansade och åkte hit, och tur var det. Jag halkade in i sKVaLp och hade ett jätteroligt men också arbetskrävande år. Festeritiden gav mersmak för ytterligare engagemang, så jag sökte vice-posten och där sitter jag nu. Jag vet att det kommer bli mycket jobb men det är det värt.

Utbildningsbevakare Karin Samuelsson heter jag, har läst på KVB ett tag.

I år har det tillfallit mig lotten att se till att utbildningarna håller måtten.

All hjälp från er andra att dessa bevaka kan alltid resultera i en och annan kaka.

Sekreterare Sekreteraren finns till för Er. Denna person ser till att just Ni får information om SeKeLs styrelsemöten. Allt finns antecknat, så ta en sväng till blädderblocket i D-huset och titta i SeKeLpärmen där alla protokoll för 1998-99 finns.

4

Jag som ansvarar för detta heter Lena Valencia, läser historia B och är kulturvetare ut i fingerspetsarna. Jag syns sällan men hörs desto mer. Vill du också göra din röst hörd, kontakta styrelsen!

Festerichef Jag heter Sara-Johanna Jangbrand och har den trevliga uppgiften att representera SKvaLp-99 i styrelsen. Min post är mycket skojig eftersom jag mest tänker på en massa fester och alla vet ju att fester betyder kul!

Skattmästare Jag heter Sara Carlsson och är inne på mitt 23:e levnadsår. För tillfället läser jag Konst och bildvetenskap, vilket är ett sant nöje. Som gammelfesterist har jag en viss inblick i hur pengarna flödar in och ut ur sektionen. Så mitt mål under detta år är att se till att det inte flödar ut mer pengar än det flödar in.

Nollegeneral Jag heter Lisa Johansson och min uppgift är att ge alla nya studenter ett så bra välkomnande som möjligt, och en till två veckors roligheter på vår och höst är det jag erbjuder alla! Nya som gamla studenter. Missa inte Nolle-P. Kultur-och informationsansvarige Mitt namn är Helen Wiman. Jag tänker se till att det kulturella livet inte glöms bort eller försakas inom SeKeL, t ex genom kulturella kvällar (med Kafkadiskussioner över ett glas rödvin med våra svarta baskrar käckt på sned, på sant kulturvetarmanér, hrm ) och ett fortsatt samarbete med Östgöta teatern.

På informationssidan gäller det att bli ännu bättre på att nå ut till alla medlemmar så att de får reda på vad vi i styrelsen pysslar med, men också se till att SeKeL blir mer välbekanta inom universitetet. ■ Nerifrån och upp: Hanna Andersson, Lena Valencia, Klara Pettersson, Lisa Johansson, Karin Samuelsson, Helen Wiman, Sara-Johanna Jangbrand, Sara Carlsson Kultingen nr 1 våren 1999

SeKeL

UTSKOTTSMODELL STYRELSEN SPONSORUTSKOTT

TEATERUTSKOTT

IDROTTSUTSKOTT

FESTERIUTSKOTT

UTBILDNINGSUTSKOTT

NOLLE-REGERING

INFORMATIONSUTSKOTT

KLASSREPRESENTANTER

STUDENTER

Styrelsen informerar...

■ Den 29-31 januari var Styret -99 på en

utbildningshelg som anordnades av Magnus Persson och den gamla styrelsen. Syftet med helgen var att den nya styrelsen skulle utveckla relationerna och samarbetet inom gruppen. Olika samarbetsövningar förekom för att lära styrelsen att arbeta effektivt under svåra förhållanden, exempelvis grav sömn- och varmvattenbrist.

Styrelsen fick en föreläsning i mötesteknik av Anders Jidegård, och dessutom gav den gamla styrelsen värdefull information till sina efterträdare.

Det kan tilläggas att Styret -99 vann över den gamla styrelsen i tävlingar som hölls under helgen. Där formulerades även den nya styrelsens motto: Vi styr er i land!

Styrelsen arbetar redan hårt och har bland annat gjort en omorganisering

Kultingen nr 1 våren 1999

inom SeKeL genom att bilda utskott för de olika ansvarsområdena (se bild). Utskotten är till för att fördela arbetet och underlätta kommunikationen i sektionen. Styrelsen vill gärna ha fler aktiva sektionsmedlemmar och ser utskotten som en möjlighet för medlemmar att engagera sig.

En ny webmaster har utsetts. Hon heter Åsa Samuelsson och är även sKVaLperist. Åsa Samuelsson håller på att lägga upp en ny hemsida som kommer uppdateras regelbundet. Adressen till hemsidan är www.stuff.liu.se/sekel.

Jakten på sektionsrum går vidare. För närvarande har SeKeL ett kontrakt med SAKS som berättigar till en del i ett sektionsrum i Kårallen. Kontraktet går dock ut till sommaren.

Styrelsen välkomnar varmt SeKeLmedlemmar som vill engagera sig i sektionens utskott. SeKeL ser dessutom gärna att medlemmar kandiderar i FUM (StuFF:s fullmäktige) eller går med i StuFF:s utskott.

Har du några frågor eller funderingar kontakta någon i Styret -99. ■

Den 17-18 februari och den 2-3 mars kommer gymnasieelever att bussas till Linköpings universitet för att få information om utbildningar. SeKeL kommer finnas representerade i C-huset under dessa datum.

5

MED NÄSA FÖR SVETT

SeKeLs mest (fysiskt) krävande utskott - Idrottsutskottet Hellre en vältränad SeKLerist i Rydshallen än tio fulla teknologer i Kårallen

Idrottsutskottet består av två sunda själar och en kropp, Anna, Karin och Samuel.

IDROTTSUTSKOTTET ERBJUDER: En chans för alla att idrotta för en rimlig summa, 120 kr, i en lagom svettig atmosfär. Vi har aktiviteter varje tisdag klockan 15.00-16.00 i Rydshallen.

Dessutom har vi ett eget innebandylag vid namn "Lars små blå" (uppkallat efter vår mest trofaste och alltid lika svartklädde Lars Willför). Laget deltar i LSIF:s mixserie där kämparglöden är viktigare än resultaten. Det finns en vakant plats i detta superba gäng och därför söker vi DIG med glatt humör och en smula klubbsvingartalang. Svar till "Kanske vi åtta " (se telefonnummer längst ned).

Nu över till en kort presentation av oss i idrottsuttskottet.

STOLTASTE IDROTTSÖGONBLICK: Samuel: Som ung, vild friidrottare (innan hälskadan) vinnare av höjdhopp, längdhopp och 100 meter, på en och samma dag!

Karin: Segrare i mellanstadiets mästerskap på 2 km terräng.

Anna: Spurtade 8 km på rekordsnabba 32 minuter och slog de övriga högstadie6

eleverna.

STÖRSTA IDROTTSTABBE: Anna: Missade innebandybollen tre gånger utan att motståndarna anföll!

Karin: Irrade runt i 2 timmar utanför kartan på första orienteringstävlingen (8 år och smått hysterisk).

Samuel: Diskvalifiserades i Mullsjös årliga pulkatävling pga obefintligt pulkaglid.

INTRESSEN UTÖVER SPORT: Karin: Älskar att plåga grannarna med pianoklink och försöker få till konstnärliga kreationer.

Anna: Total besatthet av IKEAatmosfär, kvinnliga experiment och exotiska resmål.

Samuel: Barnsligt förtjust i flygplan, 70-talsdisco, våffelbak och arkitektur.

KARIN MED 3 ORD ENLIGT SAMUEL OCH ANNA: Omtänksam, ödmjuk och tålmodig.

ANNA MED 3 ORD ENLIGT KARIN SAMUEL: Kreativ, pålitlig och positiv.

OCH

VÅRT MÅL: Att aktivera och lösgöra studenterna från inpyrda historieböcker och gamla filosofer.

Eftersom vi till sommaren kommer att avgå söker vi redan nu intresserade sportsugna, som efter inblick i utskottets arbete sedan kan överta våra uppgifter.

Vid intresse kontakta någon av nedanstående.

Vi ses på tisdagar!

Karin Samuelsson: 17 50 77 Samuel Palmblad: 473 93 03 Anna Carlqvist: 26 11 13

SAMUEL MED 3 ORD ENLIGT ANNA OCH KARIN: Sprudlande, framåt och levnadsglad.

Kultingen nr 1 våren 1999

NOLLE-P ■ Lite vilsen, med ett försök till ett världsvant leende på läpparna, var jag en av nollorna som nyfiket traskade iväg till domkyrkan den där snålblåsiga måndagen. Som en räddare i nöden kom en flicka med svart kavaj fram till mig och sa: -Vad ska du läsa?

Hon blev lite besviken när jag inte skulle läsa hennes ämne och skickade mig vidare till en gul toppluva, som senare blev min fadder.

Vi delades in i grupper efter konstens alla regler och nollegeneral Lisa stod på ett brunnslock och regerade. Jag hamnade med fyra andra nollor som förhoppningsvis var lika vilsna som jag. En stadsvandring med tipsrunda var dagens spännande sysselsättning och den lyckades min grupp tappert förlora. Som belöning fick vi gula tapeter som vi använde till en hundkostym (?? Red.anm).

Efter den dagen hade det lugnat sig lite i allas maggropar. Nu kände man ju faktiskt några andra ungdomar i Linköping.

Eftersom världen är så liten lyckades en av nollorna vara en gammal skolkamrat från min hemstad.

Nu när jag hade lärt känna lite människor

■ Tidigt fick jag lära mig att om man ska

klara av ett nolle-p så måste man delegera ut uppgifterna till sina medarbetare. Jag tog till mig detta ganska snabbt och bad därför en av mina f.d nollor (numera etta)

Tankar från nollegeneralen Kultingen nr 1 våren 1999

V.s.0.P. -99 -Ur nollans synvinkel började jag inse att den blå lilla nolleboken, som tvunget skulle hänga runt halsen, var ganska bra ändå. Nu kunde man ju skriva egenkomponerade dikter i de andras böcker, möjligen under rödvinets inflytande - man filosoferar ju så mycket bättre då. Och rödvin var det gott om under vår ost- och vinkväll på Opus håla. Ost- och vinkvällen var ännu ett lyckat evenemang för att få oss nollor att lära känna varandra lite bättre.

Nolleregeringen måste ha känt sig lyckliga efter alla dikter som tillägnades dem.

Lite måste man ju smöra i kampen om årets bästa nollegrupp!

Det riktiga eldprovet var dock kälkåkningen på barmark i Vallamassivet på lördagsförmiddagen. Alla grupper lät fantasin flöda och försökte komma på det bästa sättet att ta sig ner för backen.

Liggunderlag och sopsäckar blev i min grupp, under mycket stoj och skratt, en

riktigt snabb kälke. Också den estetiska skönheten var fulländad. Vi arbetade hårt men tog lite pauser för att spela TP och äta pizza.

Nollesittningen på lördagskvällen var en perfekt avslutning på den fartfyllda nolleveckan. Nu blandades alla universitetsvana flickor och pojkar med oss nykomlingar. Det bjöds på god mat, gott sällskap och lysande underhållning och sång. Vad mer kan man begära?

När veckan var slut och söndagen lockade med lite vila innan allvaret började, var min nollebok fylld av tokiga dikter och tankegångar. Tänk om nolle-p inte funnits? Vad skulle vi små vilsna nollor ha gjort då? Hemska tanke. ■ Sofia Skoog Litteraturvetenskap A

att skriva lite om nolleveckan.

Ett par rader ska jag dock själv skriva. Jag vill mest säga att när jag tänker tillbaka på mitt första nolle-p som general ser jag en lyckad vecka. Anledningen till att veckan blev så bra var att jag och nolleregeringen hade ett gäng fantastiska faddrar som i sin tur hade superbra nollor. Utan er alla hade det aldrig gått! Tack till er alla som

på något sätt hjälpt mig att genomföra vårnolle-p 1999. Jag hoppas vi ses till hösten!■ Lisa Johansson, nollegeneral

7

sKVaLp

På toppen av isberget

-står sKVaLp -99 när de andra faller

Stående från vänster: Olle Blomberg, Sara-Johanna Jangbrand, Åsa Samuelsson, Henrik Wallheim, Jenny Enbuske, Susan Härmälä, Johan Karlsson, André Bodinger Sittandes från vänster: Monika Olsson, Johanna Boestam, Stina (är inte med längre)

8

Kultingen nr 1 våren 1999

TJOHO!

■ Hejsan! Vi är 11 stycken glada festerister och det här är vi: SARA-JOHANNA JANGBRAND, 19 år Festerichef Ja, trots att jag är yngst i gänget så har jag ändå förvånansvärt mycket makt. (liten men tuff, heter det ju!)

Jag är den som ansvarar för detta fantastiska festeri och ska se till så att allting blir gjort i tid utan att helst behöva göra något själv. Hehe Vill du klaga eller berömma (vi föredrar det senare) så är det mig du ska vända dig till.

Och kom ihåg: Missa ALDRIG en Sekelfest! sarja867@student.liu.se Tel: 013-135754

Vi skulle vilja definiera sKVaLp-99 som en korsning mellan The Beatles och Cullbergbaletten ; snygga, dansanta, musikaliska och oootroligt charmiga.

Jenny: jenen962@student.liu.se Tel: 013- 4739408 Susan: susan_harmala@hotmail.com Tel: 013- 4739664

JOHANNA BOESTAM Sponsoransvarig Goddagens! Detta är damen som ringer och raggar gratis öl och dylikt.

Dave Matthews Band, glass och Umeå gillar jag. Annars försöker jag mest ramla och missa marken eller kanske fäktas som Zorro.

Simma lugnt! Ciao. johbo176@student.liu.se Tel: 013- 4731874

MONIKA OLSSON Kassör Laserdomestjärna och partyprinsessa.

Träffas säkrast på Herrgår´n på lördagar.

Dcupe@hotmail.com Tel: 013- 4731196 ÅSA SAMUELSSON Info och biljetter Som infoansvarig får jag mest leka och ha kul - jag får klippa, klistra, kopiera, htmlkoda, måla på lakan samt täcka anslagstavlan med lappar. asasa@student.liu.se Tel: 013- 4731103 OLLE BLOMBERG Info och biljetter Vanlig arbetarkille. Allmänna intressen.

Sprider desinformation till allmänheten och stjäl sKVaLps biljettkassa. ollbl512@student.liu.se Tel: 013-179198 JENNY ENBUSKE, 20 år SUSAN HÄRMÄLÄ, 20 år Ljud, ljus & gyckel Vi ser till att diverse ljud- & ljusmanicker (typ sladdar och sådana där flashiga lampor) finns på plats när ni känner att det rycker i partyfingret. Det är också vi som ser till att övriga sKVaLperister drillas i hisnande koreografi och vacker stämsång.

Kultingen nr 1 våren 1999

HENRIK WALLHEIM Sittning & Bokning Jag är en krabat på 20 somrar som läser KVB 2. Tillsammans med André ska jag se till att vi inte behöver vara ute och frysa och att våra bukar blir väl fyllda (med mat).

I övrigt vill jag verka för fred på jorden, inkomstprövat barnbidrag, mindre snö, varmkompost i min korridor, fluorsköljning (mintsmak) samt lägre basketkorgar.

Jag tycker om barn, djur, mysiga hemmakvällar, långa skogspromenader och solnedgångar. Om jag fick vara kung i en dag så skulle jag bjuda hela världen på tårta. henwa630@student.liu.se Tel: 013-4731644

JOHAN KARLSSON Öl och vin Åldersmannen i gänget. Idrotts- och festintresserad smålänning med en känsla av stark tillhörighet till de djupa skogarna, Hv71 och historien omkring oss.

Alkoholansvarig med det underbara ansvaret att skänka andra en berusande lycka. johka466@student.liu.se Tel: 013- 260079

ANJA GUSTAVSSON Allt-i-allo Jag är sKVaLperiets allt-i allo. Det är en ganska diffus roll, men den passar mig bra.

Ser ni mig på gruppfotot? Nej, jag tänkte väl det. anjgu874@student.liu.se Tel: 013- 172782 ■

ANDRÉ BODINGER Sittning & Bokning Hej! Jag är i sKVaLp-99, världshistoriens sista, ansvarig, tillsammans med Henrik Wallheim, för att sittningar blir bokade, fester ordnande & mat lagad. Läser även termin # 2 på KVB. andbo516@student.liu.se Tel: 013- 146073

9

EY!! HEFFE!! VAR E BÖCKERNA??

Bibliomani text: Magnus Gustafsson ■ Jag älskar bibliotek. Jag kan tillbringa timtal av min fritid till att bara sitta på bibloteket och existera. Biblioteket är fullt med kunskap, inspiration, tankar, teorier och berättelser. Jag besöker nog biblioteket minst en gång om dagen. Inte för att jag ska uträtta ett bestämt ärende utan bara för att det är en oas i den här plastbesatta världen. Här finns den kunskap som människan lyckats generera samlad mellan pärmar och tryckt på papper så att vi alla kan ta del av den.

Helt gratis. Information is free! Men man blir också lite bekymrad när man, medveten om detta faktum, tvingas konstatera att essensen av mer än 3000 år av kulturell utveckling och kamp för idéer visar sig vara Dr. Bombay och Skilda Världar. Det är lätt att bli cynisk.

BIBLIOTEKET HAR OCKSÅ FÅTT en ny roll, den som länk ut på den digitala motorvägen. Detta ger en ny och mycket tilltalande dimension till den enorma

kunskapsbank biblioteket redan är. Dock lider det nya inslaget fortfarande av vissa barnsjukdomar. Det har tyvärr bidragit till att biblioteket inte längre är tyst.

JAG TYCKER FLER BORDE uppsöka biblioteket, både stadsbiblioteket men också det humanistiska ditot på universitetet. För det är även en symbolhandling att gå på bibliotek. Det visar att man bryr sig om samhället i stort, att man inte vill leva i mörker, att man söker svar på något. Det är en markering mot de mörka krafter som idag förpestar världen. Intoleransens fula anlete visar sig allt oftare runt omkring oss. De ideologier som en gång i tiden brände böcker på torg och gator får av någon obegriplig anledning fäste främst hos ungdomen. Det finns de som på fullt allvar tycker Adolf Hitler stod för en sund livssyn. Dessa lever i mörkret. De har troligen inte besökt tillräckligt många bibliotek.

FÖR ATT ÖVERLEVA och attrahera måste biblioteken leva med sin samtid, något som i dessa tider av ekonomisk kris inte är självklart. Bokinköpen minskar och man tvingas dra ned öppettider och service.

Biblioteket måste ständigt vara den brännpunkt i samhället där de stora frågorna dryftas, där debatter hålls och skapas. Vad som händer innanför bibliotekets väggar måste beröra många människor och inte ett fåtal.

Det är också det naturliga forumet för författare att möta sin publik. Fler besök av författare och poeter gör biblioteket vitalt och livskraftigt.

ETT BIBLIOTEK SAKNAR GRÄNSER. Ordet är evigt. Men vi måste vårda dess värde. Utan ständiga impulser från oss medborgare kan detta forum för kunskap och lärande snabbt glida oss ur händerna. Och då är vi illa ute.■

VART TOG BÖCKERNA VÄGEN? BLEV DE KIDNAPPADE AV ELAKA TEKNOLOGER? NI

KANSKE HAR LAGT MÄRKE TILL ATT DET INTE FINNS NÅGRA BÖCKER ATT LÅNA PÅ HUMANISTISKA BIBLIOTEKET. SÅ VART HAR DE TAGIT VÄGEN? ■ Nej, våra kära litterära verk har inte blivit kidnappade av vare sig elaka teknologer eller UFO:n. Faktum är att de bara är på en tillfällig utflykt, som en liten rekreationssemester kan man kanske säga. Under tiden D-biblioteket är under ombyggnad befinner sig böckerna i Bokladan som ligger i Valla Industriområde, som är öppet vardagar klockan 9 - 17. Till sommaren beräknas böckerna vara åter på plats i 10

D-biblio-teket. Halleluja!

Därmed hoppas vi att vi nu har stillat många studenters oroliga själar, och att ni med hjälp av denna information åter kan träda in i böckernas fantastiska värld, bortom referenslitteraturens ramar.

I nästa nummer tänker vi reda ut det stora frågetecknet angående bokförläggaren. Är det egentligen en ytterst disträ person som förlägger böcker lite här och var?

Har du böcker i din bokhylla som du inte känner igen och som du absolut inte vill kännas vid? Då kan han ha slagit till igen!

Go afton! ■ Redaktionen (som säljer nattabonnemang på redaktionsrummet billigt.Väldigt billigt!)

Kultingen nr 1 våren 1999

ÅRETS KULTING

LIZZIE BLEV 1998 ÅRS KULTING

■ Årets Kulting är ett nyinstiftat pris av SeKeL i samarbete med Kultingen. Tanken med utmärkelsen är att uppmärksamma och uppmuntra anställda inom universiteten som gör mycket gott för oss SeKeL studenter i vår vardag, men som vi kanske inte riktigt tackar nog. I förlängningen hoppas vi att det också ska leda till ett ytterligare förbättrat samarbete institution och sektion emellan.

Varje SeKeL-medlem är fri att nominera, och juryn utgörs av sektionsstyrelsen och Kultingens chefredaktör.

1998 års Kulting symboliserad av en rosa minigris, blommor samt ett mycket hedrande diplom tilldelades i år Lizzie Jönsson med motiveringen:

FÖR STORT ENGAGEMANG, TÅLAMOD OCH

Lizzie Jönsson som juryn i slutet av 1998 valde att belöna är administrativ assistent för Filosofi och Konst- och bildvetenskap. Hon har även tidigare varit administrativ assistent för Kulturvetarprogrammet och således varit i daglig kontakt med sekelstudenter under många år. Lizzie ska lämna universitetet vid terminens slut och sektionens jury är mycket glad över att den med detta pris hann visa en del av sin tacksamhet gentemot pristagaren medan tid ännu fanns.

Avslutningsvis vill vi återigen gratulera Lizzie Jönsson till utmärkelsen årets Kulting-98! ■ SeKeLs styrelse 1998 genom Johanna Larsson

VÄNLIGT BEMÖTANDE AV VARJE VILSEN

SEKEL STUDENT.

1998 års SeKeLstyrelse genom ordförande Johanna Larsson och viceordförande Johan Jarl överräcker här priset för Årets Kulting till en lycklig Lizzie Jönsson.

Kultingen nr 1 våren 1999

11

KAFKA VAR EN GLAD FYR

Att dricka rödvin är inte att vara intellektuell

12

■ I första årskursen på gymnasiet frågade en klasskamrat läraren vad det innebär att vara intellektuell. Han frågade inte av okunnighet, utan frågan var en fullkomligt naturlig reaktion förorsakad av ordets mångtydiga karaktär. Lärarens svar blev lakoniskt, men uttömmande: det är enkelt sade han, en tänkande människa. Jag dristar mig till att ställa motsvarande fråga här: vad är en intellektuell människa?

AKADEMIKER BRUKAR ofta framställa sig själva som intellektuella, något jag finner vara utomordentligt pretentiöst och tillgjort. Denna självbetraktelse är besynnerlig, för att inte säga oerhört komisk. Förvisso brukar akademisk utbildning vara ett bevis på att personen i fråga besitter beundransvärda själsförmögenheter, men att utan begrundan kännetecknar akademiker som intellektuella förefaller vara en egendomlig företeelse.

Det finns människor som jag kvalificerar som intellektuella, trots avsaknaden av högre utbildning.

medvetet eller omedvetet, av föreläsarnas ståndpunkter i specifika frågor. Naturligtvis är vi alla kapabla till egenmäktigt tänkande, annars vore vi inte universitetsstuderande, men vi får inte förringa läsarnas inverkan på hur vi tänker.

VAD SOM YTTERLIGARE utmärker en intellektuell människa är att den aktivt deltar i samhällsdebatten. Att förhålla sig passiv och nihilistisk till sociala förändringar är blott karakteristiskt för misslyckade författare och undermåliga journalister. Vi akademiker är sålunda intellektuella i detta hänseendet: vi intresserar oss för vad de aktivt intellektuella har att berätta; vi granskar och bedömer deras ställningstaganden.

Det förslår alltså inte med att åberopa akademisk utbildning för att kunna kalla sig för intellektuell, åtminstone inte ur mitt synsätt. ■ Artur Szulc läser Historia A

ATT DRICKA rödvin och läsa Kafka, är inte att vara intellektuell i ordets rätta bemärkelse. Inte helKoschka -99 ler är man speciellt intellektuell, eller "djup", när man besöker teatern eller lyssnar på en anspråksfull poet på kaféet. För mig kännetecknas en sann intellektuell av kritiskt tänkande. Förvisso ägnar vi akademiker oss åt kritiskt tänkande, och då är vi väldigt intellektuella, men stundtals får jag känslan av att vi dirigeras av föreläsarna när vi utför dessa avancerade tankeoperationer. Vi är således inte fullständiga i våra analyser utan influeras,

Kultingen nr 1 våren 1999

VA LITE BUSSIG, VA?

En bussresenärs observation ■ Buss. Åka buss.

Att åka buss är som att stiga på en liten resande cirkus.

Busschauffören är vår cirkusdirektör, som annonserar ut de olika hållplatserna och alla passagerarna som kliver på är de olika cirkusnumren.

Vid gamla Linköping kliver en gråhårig äldre dam på med en liten hund som liknar en dammråtta. Hunden heter Fiffi, vilket damen glatt berättar för den ointresserade medelålders mannen som hunden (nej, inte hunden, Fiffi) luktar nyfiket på. Han ler lite, men fnyser smått irriterad mot Fiffi. De sätter sig bredvid mig istället, bakom den ointresserade mannen, och jag hälsar artigt på Fiffi. Fiffi är väldigt snäll och glad säger damen och hon kan till och med göra små trick ibland. Damen och Fiffi är som cirkustanten med de 15 pudlarna, fast Fiffi är ju ingen vit pudel.

Damen visar stolt upp Fiffi och Fiffi slickar henne i ansiktet.

Hennes lilla bebis tänker jag och fäster uppmärksamheten utanför fönstret istället.

Där ute cyklar studenter som blänger lite på mig för att jag åker buss och inte är lika hurtiga som de. Fast när motvinden blåser lite extra och benen känns svaga vill nog de också sitta här inne, i en resande cirkus.

Det finns två slags bussar; den som åker på dagen och nattbussen. På dagbussen tittar alla ut och försöker se oberörda ut.

På nattbussen tittar man fortfarande ut genom fönstret, men eftersom det är mörkt ute ser man endast en spegelbild av bussens inre. Då kan det uppstå små pinsamma situationer om man råkar möta en annan persons ögon i spegelfönstret. Snabbt tittar båda bort och försöker hitta på något annat att titta på. Kanske läsa reklamskylten igen?

Bussen skumpar vidare och jag undrar vilka alla dessa konstiga människor är. Killen som sitter längst bak till exempel, bredbent och lyssnandes på technolåtar, undrar vilka passioner han har?

Vad har han för drömmar? Och hur ser han egentligen ut under de där säckiga kläderna?

Eller den där läckra tjejen som sitter något framför mig, lite till höger. Hon är si så där 16-17 år gammal, går samhäll på gymnasiet och på fritiden gillar hon att shoppa kläder, träffa kompisar och spana lite på killar. När hon klev på upptäckte hon genast technokillen längst bak och förde därför handen snabbt genom håret och bet sig lite i läppen för att få lite extra färg och satte sig stelt ner. Hon har nerverna utanpå kroppen och öronen Kultingen nr 1 våren 1999

spetsade, men verkade ganska oberörd när technokillen faktiskt gav henne en blick. Cirkusprinsessan som fångar publikens uppmärksamhet.

En mamma med tunga kassar och ett skrikande barn runt benen kliver på och alla önskar genast att hon inte hade gjort det.

Skrikande barn är det värsta en bussresenär vet. Barnet blir dock snart tyst eftersom mamman ger det den efterlängtade glassen och alla pustar ut.

Jag plingar och när jag kliver av säger jag högt: "Tack cirkusdirektörn!" Jag blir lite förvånad själv och alla passagerarna tittar lite konstigt på mig när bussen åker iväg. Men jag ser att busschauffören ler och blinkar lite till mig, ungefär som om han förstod vad jag menade.

Jag går hemåt och undrar vem busschauffören egentligen är. Jag hoppas han har en söt hustru och att de pysslar om varandra.

Det kan man behöva när höstmörkret lägger sig som en sjal runt Linköping.

Jag gillar att åka buss. Det blir som en liten resa i mänsklighet.

Att åka buss.

Buss. ■ Johanna Boestam läser KVB 2

13

PORTRÄTT

Kocken, filosofen, hans fru och hermeneutiken Jan Willner ger en bild av en man i balans med vardagslivet.

Han är en jordnära tänkare och familjefar med en viss svaghet för fiskrätter.

Text: Ulrika Hedquist Bild: Mårten Gustafsson

■ Jan Willner är gift, har två flickor och bor i T1.

Familjen betyder mycket för honom. Det är där han finner sin lycka som grundton. Det finns nämligen inte många saker som får Jan Willner att hoppa högt av glädje. Lyckan tycks vara en slags utdragen känsla som baserar sig allt mindre på arbetslivet och allt mer på familjen och barnen ju mer åren går.

- Lycka kan vara när det händer något som lyfter en bort från sig själv, och ofta är det ju i samband med barnen, menar Jan Willner.

14

Restaurangambitioner Jan Willner började sin arbetsbana med att som sommarjobbare rengöra smältugnar.

- Det kunde vara omkring 60 grader varmt när man började, berättar han.

Efter värnplikten sommarjobbade han som kockbiträde och stod vid den så kallade fiskspisen, och det var någonstans här i matoset som drömmen om en egen restaurang började ta form. Jan Willner arbetade sedan på olika restauranger och drev en period en cateringfirma i Roslagen som specialiserade sig på Kultingen nr 1 våren 1999

PORTRÄTT bröllop och begravningar.

Men restaurangdrömmarna fick snart ge vika för det teoretiska studerandet. Jan Willner har läst i Lund och Stockholm, och även i England och Frankrike. Han har en fil.kand i filosofi och historia, är ämnesbehörig som lärare i svenska, har en engelsk masters examen och har doktorerat i teoretisk filosofi.

Av alla arbeten han har haft trivs han bäst med undervisandet. Han menar att man får så mycket tillbaka av studenterna.

- Arbetet som handledare är både komplicerat och roligt. Det är en svår balansgång att försöka stoppa det som inte är så bra och samtidigt uppmuntra och ställa krav på studenten, säger Jan Willner.

Vad är det för fel på Marlboro?

Tycker inte om pappersdoften, men om det krisar duger det med en hederlig gammal cigarett.

En idealisk lördag för Jan Willner börjar omkring klockan 9.00 på Stora torget. Då finns det nämligen mycket fisk i stånden.

- Det gäller att vara där tidigt, tipsar han, redan vid 9.30 är laken slut.

På fritiden blir det mycket familjeliv eftersom hans flickor fortfarande är ganska små. Att läsa och lyssna

Vilken sorts musik tycker du om?

Opera, senromantisk musik, Verdi är favoriten.

Vet du vad du har för IQ? Nej. på musik är andra fritidssysslor. Och så har han en hemlig hobby; att läsa krönikor från medeltiden.

Vissa av dem hittar han på en speciell websajt på nätet.

Varför filosofi?

För Jan Willner är filosofin inte bara ett system och en lära utan också ett sätt att arbeta och förhålla sig.

- Filosofin är ett omöjligt ämne, den tar aldrig slut, det är det som är tjusningen med den, menar Jan Willner.

Allt annat kan man bli klar med, men inom filosofin öppnas alltid nya bekymmer.

Han poängterar att undervisningen är någonting han tycker om och vill fortsätta ägna sig åt. Han anser att filosofin är ett öppet ämne med många infallsvinklar som ger ett gensvar från studenterna.

Jan Willner menar att det är viktigt att bevara en kärna av vardagsrealism när man sysslar med filosofi.

- Människor som hoppar ifrån realismen är nog mest ute efter någon slags intellektuell dramatik, konstaterar han.

Framtidsplanerna är att fortsätta med undervisningen och handledningen, eventuellt med avbrott för forskning om möjligheten visar sig. Jan Willner och hans familj kommer med största sannolikhet stanna i Linköping.

- Det är en överblickbar och trevlig stad med torget och domkyrkan i centrum.

Jag frågar Jan Willner vad han inte tycker om och han svarar: - Jag går inte omkring och tycker så mycket.

Man kanske undviker vissa saker.

Efter en stunds funderande blir hans slutgiltiga uttalande: - Jag tycker inte om att blanda saffran och timjan. ■

Vad är egentligen hermeneutik?

Centraluppgiften för klassisk hermeneutik är att tala om hur man kan öka förståelsen när förståelsen brister. Det gäller att söka sammanhang mellan helhet och delar och samband med omgivningen. Om man tänker sig en text som kärnan i en cirkel så ska man försöka förstå texten i förhållande till sin kulturmiljö, det vill säga det som är runt omkring.

Det finns också något som kan kallas filosofisk hermeneutik som ägnar sig åt att analysera förståelse och villkoren för förståelse. (Men det är en annan historia.)

Kultingen nr 1 våren 1999

15

FÖLJETONG

JAG ÄR LAGOM...

G

ott nytt år!

Anna Andersson tar av sig kappan hon beställt från Ellos. Det tog henne många kvällar av funderande i IKEA-soffan "Yngve" (som saknar tre skruvar), för att bestämma sig för en grön kappa istället för en blå. Hon brukar alltid ha blått, och tycker att det känns lite motsträvigt att förändra sig.

Karin, som mött henne i dörren, har på sig den svarta klänningen som hon köpte på deras gemensamma resa till Kanarieöarna förra året.

-Guuuuu'va snygg du'ä, skriker Anna, trots att hon tycker att Karin ser ut som en korv.

Själv hade Anna provat allt i sin garderob, innan hon bestämde sig för det hon först provat.

Karin hade bjudit vänner från sina olika umgängesgrupper, vilket resulterar i att alla står längs med väggarna, och samtalar lågmält med dem de redan känner, medan de noggrant granskar alla som kommer in i rummet. Väl vid middagsbordet är Annas bordskavaljer den enda som inte drar ut stolen för sin bordsdam. Det är precis att Anna hinner se hans vita, korviga, noppriga, tubsockar innan han sätter sig ned. Anna sträcker fram handen för att hälsa: -Anna Andersson -Erik Johansson, svarar han, utan ögonkontakt, och hans hand är kall och slapp, som en död fisk.

Toppen, tänker Anna. En helkväll med en tönt i hockeyfrilla. Men för att slippa tystnaden frågade hon ändå: -Vad jobbar du med då Erik?

- Ja' ä' bonne...

-Ja men så intressant...

Med det var den konversationen definitivt slut.

Kvällen fortlöper, med god mat och mycket skratt, prat om vädret, landets ekonomi, julklappar man fått, och floppar på TV. Vartefter klockan går, och de tömda vinflaskorna radar upp sig, flyttas stolar och bord undan för de nykära par som vill dansa tätt, och vid tolvslaget, under fyrverkerier och alkoholpåverkan, kyssas. Killarna som inte träffat

16

någon tjej leker med fyrverkerierna för att glömma sitt nederlag. Senare lovar Anna sig själv, där hon ligger ensam i sin säng, att hon ska gå ned några kilon, och vara snäll under det kommande året.

A

nna jobbar på Konsum sedan tre år tillbaka, och trivs lagom bra. Hon går upp halv sju varje morgon, tar en snabbdusch, sminkar sig, och äter frukost bestående av mellanfil, müsli och skogaholmsmacka. Varje dag gör hon likadant.

Hon tycker inte om januari...eller februari...eller vintern överhuvudtaget. Hon tycker faktiskt bara om sommaren, och resten av året är bara en otålig väntan, även om det förbenade regnet förstörde den förra sommaren. Det är verkligen som Ledin sjunger, tänker Anna, och nynnar med radion där hon sitter och tar betalt för Kalles kaviar, messmör och mellanmjölk.

-sommaren är kort...

Hon undrar varför en sommarlåt spelas mitt i vintern. Vinter och vinter, funderar hon vidare.

-134.50 Hon tittar ut på slasket och regnet som blöter ner alla som tvingas ut. Vintern masar sig fram med en ljuspunkt. Semlor! Anna tröstäter sig igenom februari, och i mars får hon panik och köper alla tidningar som lovar henne mirakulösa bantnings resultat, vilket är ett antal. Hon blir besviken vid den blygsamma viktminskningen, och tvingas dra på sig träningsoverallen och masa sig ut i elljusspåret. Den nya H&M-katalogen anländer, och hon kryper upp i soffan, med ett glas Herbalife, och börjar välja och vraka mellan alla nya idéer för sommaren. Hon har helt glömt bort att hon lovat sig själv att aldrig mer beställa från postorder, efter att ha slösat bort en halv månadslön för att få rätt storlek på ett par byxor förra hösten. Nu sitter hon istället där och beställer kjolar, linnen, och självklart, sbikinin som man får mixa ihop själv.

Kultingen nr 1 våren 1999

FÖLJETONG

T

ill påsk börjar Anna pynta med kycklingar i papp, och hon målar och äter ägg för glatta livet. Våren börjar visa sina framfötter, och alla blir förkylda. Deras vårjackor, som passade vädret på morgonen, står inte emot snön som helt plötsligt börjat falla. Anna har varit och hämtat kataloger från alla flygbolag, och nu sitter hon och Karin dreglande över bilderna av lyxhotellens poler och barer.

Själva får de nöja sig med ett tvåstjärnigt hotell som ligger långt ifrån havet, och är under konstruktion.

Karin börjar fnittra när hon tänker på Annas soleksem, som tvingade henne ha på sig en keps som det stod "Suntrip" på förra året. Anna kontrar med att påminna Karin om matförgiftningen hon fått efter sin middag med strandraggaren Manuello.

På valborgsmässoafton går Anna till Folkets Park för att titta på elden. Hon fryser i sin vårkappa, men är fast besluten att äta sin första Magnum ute. Varje gång en smällare exploderar i närheten hoppar hon högt. Småkillarna skrattar extatiskt: -Titta, tanten blev rädd!

-Jag är ingen tant, fräser Anna tillbaka. Jag är faktiskt bara tjugonio...

Men kanske är hon en tant? Hon fyller trettio om tolv dagar, har inte man eller barn, och häromdagen köpte hon faktiskt sin första anti-rynkkräm. Hm...

Anna har städat som en besatt inför sin födelsedag.

Det syns inte ett spår av mänsklig vardag i hennes lägenhet. Men efter att ha sjungit en småfalsk grattisvisa i tamburen smutsar gästernas skor ändå ner hennes nytvättade golv. Hon får panikinköpta presenter, som hon aldrig kommer använda, och tvingar sig att le åt skämten om hennes ålder. Kaffe ska serveras, och hon springer mellan gästerna och lyssnar på historier om deras trettioårskriser. När de äntligen gått hem lägger sig Anna i soffan, äter upp resten av tårtan, och tänker på sina celluliter.

E

fter Kretaresan, med fjällande näsa, åker Anna ut i skärgården, för att fira midsommar. Där sitter hon i gräset, som fläckar ner hennes byxor, tittar på människorna som dansar runt (vissa med mycket hjälp av nubben), och fryser om fötterna, som blivit blöta av misslyckade försök att stiga på, och av, båtar. Men det gör inget. Hon har det underbart där hon sitter och intar en måltid av rökt böckling, färsk potatis, och lättöl. Hon har badat i havet, och i natt ska hon sova i en fuktig sovsäck, i ett tält fullt av myggor. Underbart!?

mest av allt, att kantareller krymper när man steker dem. Till slut faller den första snön. Hon tar med sig syskonbarnen ut i pulkabacken, där hon blöt, snorig och lycklig kör på en kille hon spanat på hela hösten.

Eftersom hon skadat hans högra fot med pulkan tänker hon att det inte kunde bli värre, så varför inte presentera sig?! Efter en kort konversation, med telefonnummersutbyte, har hon fått reda på att han heter Martin, är trettio år, bor ensam, joggar (vilket han inte kommer kunna göra på ett tag), och älskar att åka till Kanarieöarna. Anna spenderar resten av veckan med telefonen redo i handen. Han ringer inte förrän på onsdagen. Knöl! Men nu när Anna äntligen träffat någon ser hennes vänner allt mindre av henne.

N

är juletid anländer stökas det i Annas hem.

Hon njuter av alla adventsljusstakar när hon går hem från jobbet och hon bakar lussekatter, brända pepparkakor, och har röstat på sin favoritlucia på TV 4. Hennes hem kryllar av skolpysselgjorda prydnader, men Anna är inte där för att se dem samla damm. Hon är hos sina föräldrar, där de hjälps åt att laga ojämna köttbullar, torr julskinka, mammas lyckade Jansson, sillsallad, dopp i grytan (som ingen kommer äta), marsipangodis, (som bara Anna kommer äta, och dessutom för mycket av), knäck och ischoklad. De har klätt den barrande plastgranen, och sitter nu med varsin tallrik hemgjord risgrynsgröt och tittar på jullovsmorgon med barnen. Hon får ett par nylonstrumpor och en teflonkastrull.

Vidrigt praktiskt!

G

ott nytt år, säger Karin när hon öppnar dörren för Anna och Martin. Under middagen får Anna en kavaljer med mörka strumpor, och kort hår. Senare, när dansen börjat, ser Anna sin barndomsfiende, Jennifer, strutta omkring i ett leopardmönstrat fodral som snart kommer brista i sömmarna. Hon har flåsat över Martin ända sedan hon fick reda på att han är Annas pojkvän, men nu ser Anna att Jennifer tagit en paus, och varit på toaletten. Jennifer verkar helt ovetande om att hennes klänning har fastnat i nylonstrumpbyxorna, och att en bit toapapper viftar med när hon går. Hon har tisdagstrosorna på sig i dag. När Jennifer upptäcker sin nakenhet, flyr hon med ett tjut. Anna tackar sin lyckliga stjärna. Det kommer bli ett bra år!

Catharina Helge läser Socialantropologi B

N

är löven börjar falla är det dags för Annas depression. Allt gör henne irriterad. Att det är nio månader kvar tills nästa sommar, att hennes hårrötter är mörkare än hennes blonderade hår, och

Kultingen nr 1 våren 1999

17

E DU GO´?

Göteborgs Kultingens utsände reporter infiltrerade Kårullen och följde med till Göteborgs filmfestival för att göra ett avslöjande reportage.

■ Redan resan ner till Göteborgs filmfestival gick i filmens tecken. Ombord på bussen fanns nämligen en videoapparat som vi raskt utnyttjade. Vi inledde med hongkongfilmen A Chinese Ghost Story - en film med 10 meter höga hopp, mycket svärdviftande och annat som hör asiatisk film till. Som de filmkonnäsörer vi är uppskattade vi filmen, men man kan ju undra om våra medpassagerare, bland annat tre-fyra pensionärer, delade vår förtjusning. Filmen därpå, Asterix 12 underverk fängslade även den med sina lärda allusioner.

Väl framme i Göteborg var det dags för inkvartering i ett dagis. Att befinna sig på dagis som universitetsstuderande kändes lite lustigt, speciellt som det överallt satt förmaningar av typen "hoppa inte från borden" och teckningar av barnen. Nu var det dock inte för att studera naivistisk konst som vi var där, utan vi begav oss istället mot första filmen. Eftersom detta var öppningsfilmen var det fullt med folk, TV och deltagare i look-alike-tävlingen i biografens entré.

I vimlet kunde man sålunda skåda Döden, Marge Simpson och andra kändisar.

Inledningsfilmen var Mannen som inte ville dö, en dansk film efter en novell av Peter Nilsson. En något bisarr historia om Adrian som gör uppror mot allt, också döden själv. Elaka pensionärer som intrigerar mot varandra var filmens höjdpunkt tillsammans med den sadistiska, kedjerökande mentalsjukhusförestånderskan (spelad av Ghita Nørby). Värd att se om den kommer till Sverige.

18

Nästa film, dagen därpå, var en kinesisk undergroundfilm med såväl oklar handling som titel; den bytte namn från The Dice till Scenery av outgrundliga skäl.

Huvudpersonen var en domstolstjänsteman som en sen kväll får besök av en kvinna som blivit våldtagen.

Därefter fanns det kanske en intrig, men jag kunde iallafall inte förstå den. De personer som somnade under filmen förstod antagligen lika mycket som jag.

Att påstå att filmen var långsamt berättad är på gränsen till underdrift. Såvida man inte är fantastiskt intresserad av kinesisk socialrealism kan man gott undvika denna film.

Run Lola Run var närmast rena motsatsen. Lola måste skaffa fram 100 000 mark på 20 minuter, och hon tvingas därför, som titeln antyder, springa runt som en galning. Under dessa 20 minuter hinner Lola råna ett snabbköp, dö, råna en bank, rädda livet på en person och överraska sin far 3 gånger. Bland annat. Högt tempo är bara förnamnet. Samma historia berättas i tre olika varianter (som i filmen Sliding Doors) så en betydande del av filmen består av stackars Lola som

Lola, med manligt sällskap på flykt från Kultingens kritiska läsarkrets

Kultingen nr 1 våren 1999

ELLER?

filmfestival Självfallet fanns det fler filmer att se på, och i Göteborg filmfestivals vanliga anda var det gott om etnisk film. Eftersom det i år var finländsk special kunde man beskåda finska krigsfilmer ("Rädda menige Rauni"?), finska roadmovies och finsk retrofilm (Herr Puntila och hans dräng Matti, Jag är en timmerflottare). Man kunde också se ett antal föregångare till musikvideos i form av Scopitonefilmer från 60-talet, dokumentärer om Freddie Wadling, Hal Hartleys nya film The Book of Life och mycket annat.

En klapp på kinden för Straydogs

springer kors och tvärs. En klart sevärd film av regissören Tom Tykwer.

Kvällen ägnades åt kulturella aktiviteter i form av Fläskkvartetten som gav en "akustisk" konsert med filmmusik. Jag har aldrig tidigare varit på en akustisk konsert där man använder elfioler, syntar och elektroniska trummor, men uppenbarligen har tiderna förändrats. Elfiolerna var dock knappast till någon nackdel, utan Fläskkvartetten gav en lysande konsert med bland annat fantastiska distade stråkpartier.

Stray Dogs är Daniel Alfredssons (Tic Tac) nya film, och handlar om fyra ungdomar i ett postapokalyptiskt landskap. Fokus i filmen låg på gruppsykologi och eftersom i stort sett hela handlingen utspelade sig i ett enda rum närmade den sig teater till formen. En okej film, men inte i samma klass som Tic Tac. Crush Proof var sista filmen jag såg. En slags irländsk variant på Krigarens själ med ett antal halvkriminella ungdomar i huvudrollerna. De jagas av polisen sedan de av ett misstag tagit livet av en av sina egna, och huvudpersonen är minst sagt obalanserad. En lustig detalj var att de kriminella ungdomarna inte använde sig av bilar utan de red istället! Det är nog den första filmen om kriminella ungdomar jag sett där häststölder spelar en större roll.

Kultingen nr 1 våren 1999

En stor besvikelse var dock att det göteborgska gemytet inte riktigt verkade komma till sin rätt i 10 graders kyla. Dessutom var staden fylld med livsfarliga spårvagnar som körde omkring överallt.

Detta kompenserades dock rätt bra av att allt livsnödvändigt är mycket billigare och större i Göteborg: förutom Sveriges lägsta CD-priser har också Göteborg monstruöst stora bullar som kan köpas för det rimliga priset 18 kronor. Det var flera som på grund av detta i Marie Antoinettes anda åt bullar istället för bröd. När man dessutom mitt emot universitetet hittar flera butiker som säljer jättebaguetter (och dom är verkligen jätte!) för 20 kronor börjar man undra om detta inte är orsaken till gemytet i staden.

Filmfestivaler är alltid värda att gå på, och Göteborgs filmfestival är inget undantag, men denna står sig självfallet slätt jämfört med Linköpings Snuttefilm och Kårrullens filmfestival! ■

JOHAN STRANDELL läser litteraturvetenskap B när han inte tittar på filmer eller besöker filmfestivaler land och rike runt 19

KÄRLEK &...

När hjärtat klappar så hårt av förälskelse att det blir vågor när man ligger i badkaret sedan utforska den andres preferenser.

Kanske slår tänderna emot varandra, och det ■ Vad kan man egentligen göra i den stunden blir en kort stund av fnitter innan man testar när man inte har något val, utan bara kan över- igen, och allting klaffar. lämna sig till de fantasier som bombarderar Efter en sån kväll är det en omöjlighet att ens näthinnor? sova, äta, plugga eller koncentrera sig på Man har haft en kväll tillsammans. En sån där andra människor. Man måste helt enkelt fantastisk kväll när allting bara flyter på, utan förklara sig när man finner sig själv sitta och irriterande meningsskillnader och miss- le efter att en vän har berättat att hennes pojkvän har gjort slut med henne. förstånd. En kväll som börjar med att man arbetar sig igenom ett rum fullt av människor, Och telefonen är inte längre som till slut bara syns och bara en apparat. Det är en hörs i periferin, för att betydelsefull del av inallting kretsar runt att redningen i en värld ta sig fram till persosom kan gå från himnen ifråga, och starta mel till helvete på bara en stundande relanågra sekunder. Ett tion, som i det ögontelefonsamtal från en blicket bara bådar sån person kan mynna gott. En kväll då de ut i så mycket. Antingpersoner, som annars en en fortsättning, eller varit väldigt intressanta, ett avslut som deskan jämföras med en irillusionerar den fantastisriterande receptionist ka kvällens betydelse. Men som är det enda som står i om det stundar en fortsättvägen för att man ska få träfning betyder den andra kyssen så fa doktorn som kommer att ge mycket mer än den första. Det är en den botande medicinen. Allting kyss med eftertanke... blir så fascinerande.

Att få reda på personens barndomsminnen, vilka framtidsvisioner som hägrar. Allting som ibland kan kopplas bort i andra konversationer blir så intressant att det skulle kunna börja brinna i stolen man sitter på, och det enda som skulle hända är att man ber personen att repetera vad den sa, för brandbilens sirener överröstar konversationen. Det är också den enda gång som inte ögonen står i fokus för anblicken. Hela ansiktet blir till en tavla av uttryck, historier, och personlighet, och läpparna vittnar om hur det skulle kännas om de plötsligt mötte de egna.

Om man ännu en gång känner ett behov av att få tyngder fastsatta i fötterna, för att inte lyfta, vet man att magin som startade allt inte bara var fantastisk, utan också en indikation på att man ska lita på sitt hjärta. Trots att det kan svida. ■

Catharina Helge

Periodvis går kanske inte personens ord fram till ens öron, för tanken på en kyss kan skaka hela kroppen till den grad att man måste hålla i stolen för att inte luta sig framåt och testa.

Det är som att suga på en karamell. Att veta hur underbart det kommer att bli när båda finner ett ögonblick då det känns naturligt, och 20

Kultingen nr 1 våren 1999

Kultingen nr 1 våren 1999

SNAPSHOTS (BILDER FRÅN FAMILJEALBUMET) I. mina belackare sade att jag sålt mina pärlor till svin

VI. det måste finnas en rytm även i undergången något som faller i takt

till dem säger jag: även svin har känslor

med tiden

II. jag skriver för de strandsatta de som kastat bort sin framtid

VII. på en trottoar sitter de utslagna berusade av sig själva

på billiga extaser

landet fryser

III. ett underligt ljud skär min tillvaro i bitar naglar som skrapar mot en svart tavla

VIII. inget ärligt svar kommer från Makten vi böjer oss ödmjukt

studerar tystnaden livligt

knän som värker

IV. kommunikationerna har brutit samman ordets vågor är kapade

IX. i bankomatkön lyser ivern i blickarna konsumera, konsumera mera

vokaler saknar flytväst

vi köper friheten på IKEA

V. försökte skapa ett underbart kaos men ingen oordning

-mgns-

Ångest, glädje, hopp och tro.

Lycka, känsla, dröm, oro.

Hunger. Sömn behövs nu ej.

Jag är fri…Jag tillhör dig… sss Jag såg åter de gröna skogarna.

Jag såg löven röra sig och flyga omkring i min barndomspark.

Jag såg dig bland alla ansikten.

Min barndom kom åter till mig inatt. sss Över mig breder den enorma saknaden ett stort molntäcke.

Allt svartnar och jag gråter: Du är inte här hos mig…

Ellen K-E

POESI

21

rubbar de stensatta

YNGLING LYD MIN LAG, LÄS EN BOK!!

NINANINANINANA...

-DAGENS BOKTIPS LYRIKTIPS: PÄR HANSSON - RUCKEL (Nordstedts/Lyrik 1998) Norrländsk naturmystik blandas med scener ur verkligheten. Runt om den uppväxande pojken vävs en egendomlig väv samman av legender och verklighet om osaliga vandrare i skogen och om hur tillvaron fostrar barnet till vuxen. Om sökandet och upptäckandet av sig själv och berättelser om gamla generationer som flytt. Och mellan raderna ser man landskapet breda ut sig samtidigt som det omsluter allt som sker. En lysande första diktsamling av Pär Hansson.

-mgns-

DAGBOKSTIPS: HENRY ROLLINS - GET IN THE VAN: ON THE ROAD WITH BLACK FLAG (two-thirteen-sixty-one 1994) Mångsysslaren Henry Rollins dagboksanteckningar under åren 80-86 då han sjöng (läs skrek) i punkbandet Black Flag. Med stor humor får vi en insyn i det våldsamma liv bandet levde. Allt eftersom turnéerna fortgår förändras Rollins tankar och anteckningar och övergår från det anekdotiska till det mer psykologiskt reflekterande. Resandet företas allt mer i Rollins huvud och fram kommer bilden av en hårt disciplinerad och skarpsynt överlevare.

-mgns-

BOKTIPS: GUSTAVE FLAUBERT - MADAME BOVARY (Penguin Books 1995) Stäng av såpan på TV och läs istället denna bok av Gustave Flaubert! Här finns all dramatik du behöver; intriger, otrohet, mutor och skandaler uttryckt i filmvänliga bilder. Du bör dock inte ha alltför lätt för att känna empati, då kan det bli jobbigt att läsa denna objektiva och ironiska skildring av det franska samhället under 1800-talet.

UlrikaHedquist

Scen för samtida idéer och konstnärliga gestaltningar Social mötesplats Regionalt Nationellt Internationellt

PA S S A G E N LINKÖPINGS KONSTHALL

Fri entré Öppet: tis-tors kl 11-18, fre-sön 12-16 Stora torget 2 tel. 013-20 57 32 www.linkoping.se/passagen/ Kultur- och fritidsnämnden Linköpings Kommun

22

Kultingen nr 1 våren 1999

KRÖNIKA

-Spricht MaGNuS...

■ Jag har funderat på cafékulturen.

Genom historien har många stora kulturella gärningar haft sin grund i dessa oaser i städer som Paris, London och New York. Personer som J.P Sartre, Papa Hemingway, ja till och med Lenin har setts husera på etablissemang av cafékaraktär. Anhängare av politiska rörelser har gärna samlats här, revolutioner har startats. Sinnesbilden av författare och poeter är av en ensam person utrustad med en bok av någon form och en kopp svart kaffe. Den så kallade kultureliten har nu tyvärr stulit denna look av de äkta utövarna/skaparna av konst och kultur. Det behövs mer än ett årskort på teatern, svart polokrage och en diktsamling av Ekelöf under armen för att kvalificera sig som kulturvarelse.

NÅVÄL, NU SKA JAG INTE fördjupa mig i ytterligare cynismer och ironier utan återgå till att hylla den umgängesform som ett café kan erbjuda. Först måste jag reda ut definitionen av ett café. Det viktigaste är nog att man känner sig välkommen när man gör sin storstilade entré. Ett trevligt bemötande är A och O för personalen, något som inte längre är självklart nu när alla dessa übertrendiga coffeshops växer upp som ogräs överallt. Ett café får inte en levande själ bara för att personalen kan frambringa en ljummen kaffedrink. Äkta caféer serverar för övrigt på sin höjd bara espresso eller möjligen en café au lait.

Priset på den förädlade kaffebönan bör vara mer än humant. 10 kronor är ett väl avvägt pris och då ingår givetvis påtår.

Utbudet av tilltugg bör bestå av diverse chokladbollar, kakor, wienerbröd och ostsmörgåsar. Bakverk finns inte, dessa köper man på konditori.

Kultingen nr 1 våren 1999

FÖR ATT SKAPA EN kreativ och mentalt utvecklande miljö i ett café är det naturligtvis viktigt att spela rätt bakgrundsmusik. En ledtråd, Aqua, Dr Bombay, Ace of Base och övriga former av plastig dansmusik är fel. Rätt: all form av jazz eller blues (observera att Gary Moore INTE spelar blues). Musiken kompletteras med smakfullt inramade fotografier på människor som på något sätt berikat och fört mänskligheten framåt; författare, filosofer, musiker, konstnärer och andra historiskt viktiga individer är gångbart.

samhället som möjligt, annars blir kundkretsen homogen och urtrist.

Men det är, enligt mig själv, utomordentligt viktigt att vi studenter som läser filosofiska och humanistiska ämnen behåller initiativet på detta territorium. Vi får inte låta kvasiintellektuella blivande ingenjörer, penninghungrande företagsekonomer och datatekniker med ambitioner att få världsherravälde dominera vid kaffekopparna. Så är nu tyvärr tendensen i dagens samhälle. Kulturvetare, filosofer, litteraturstuderande, historiker och övriga humanister vid Linköpings universitet; förenen Eder. Det är dags att återerövra caféborden från den vackra och superhippa pöbel som nu regerar. Det är dags att återupprätta caféet som den intellektuella och kulturella högborg det en gång var. Basta! ■

TIDSKRIFTER OCH dagstidningar hör till ett väl utrustat caféetablissemangs lektyr. Det bör vara publikationer med välskrivna artiklar, god papperskvalité och en allmänt skön känsla. Kultingen har vad jag har hört redan nått vissa caféer här i Linköping och illustrerar utmärkt vilken sorts tidskrifter jag tänker på. I den mån böcker förekommer har man med sig dem själv. Finns böcker redan uppställda är det ett krav att dessa ska vara till salu.

VILKET KLIENTEL SOM besöker caféer har jag redan berört. Men ämnet kan analyseras vidare. Jag vill framhålla humaniorastudentens betydelse och vikt i sammanhanget. Ett café ska naturligtvis besökas av en så stor del av

MAGNUS GUSTAFSSON har varit hög på koffein sen 14 års ålder och undviker helst av allt att få blod i koffeinomloppet.

23

WAS IST LOS GURU?

GURUN – eller om förändring

DE SENASTE TIO ÅREN har det skett en förändring av attityder till och av kvinnor. Min favoritförfattare Lin Yutang skriver i sin bok Konsten att njuta av livet angående sexappeal att: "från mannens synpunkt sett anser jag uppriktigt att kvinnans deltagande i det offentliga livet har gjort detta ljusare och mera tilltalande; rösterna på kontoren ljuder mjukare, färgerna har blir livligare och skrivborden ordentligare. Jag tror också att kvinnornas sexuella dragningskraft eller deras naturliga begär att verka sexuellt tilltalande har förblivit oförändrat - det är bara så att västerlandets kvinnor anstränger sig mera för att verka sexuellt tilldragande på sina män än de kinesiska kvinnorna gör.

Och jag har kommit till den slutsatsen att västerlandets människor tänker för mycket på könet och för litet på kvinnan."

NU VET JAG INTE huruvida det har skett någon förändring angående det där med att västerlandets kvinnor skulle anstränga sig mera än sina kinesiska systrar, men jag är ganska säker på att det inte skett någon förändring angående det sista. Vi tänker fortfarande alldeles för mycket på könet och för lite på kvinnan. Detta håller inte och det märks tydligt i statistiken. Det är avsevärt fler medelålders män som skiljer sig från sina fruar och skaffar sig en yngre upplaga bara för att mannens förre detta inte kunde konkurrera i sexappeal med de yngre kvinnorna. Är detta rätt eller fel?

DET ÄR INTE SPECIELLT RÄTTVIST att låta kvinnorna, när de börjar bli lite gråhåriga, anstränga sig till det yttersta för att verka yngre än vad de egentligen är. Detta leder ingenstans för vem kan stå emot tidens tand? Det är vi män som måste lära oss uppskatta kvinnorna som de är istället för deras kön.

Det är den stora förändringen som måste ske för att inte kvinnorna ska behöva gå och låta lyfta sig eller skaffa sig jättestora bröst a lá Hanna Graaf. När ska vi män lära oss älska och dyrka kvinnor för de underbara varelser de är redan från födseln?

24

TA L A R …

MÄNNISKAN ÄR som vi vet det mest erotiska djuret i zoologins rike. Vid sidan av sina erotiska drifter har hon emellertid en lika stark föräldrainstinkt och

Vita strån i hundratal på mitt huvud bor, ju oftare de ryckas ut, desto fler fram det gror.

Varför inte hellre då låta silvertrådarna vara.

Vem har tid att kämpa mot tidens vita spår. denna bildar grundvalen för det mänskliga familjelivet.

Det förefaller som om vi hade dessa instinkter gemensamma med de flesta djur, men början till ett familjeliv i mänsklig mening tycks man först finna hos människoaporna. I en överförfinad kultur, som omger människorna med konstant sexuell stimulans, på teatrar, biografer, konst och reklam finns det emellertid fara för att den erotiska instinkten skall få övertaget över familjeinstinkterna. I en dylik kultur har man lätt för att glömma hur nödvändigt det är att hålla på familjen som det förnämsta idealet särskilt när samtidigt en individualistisk livssyn är förhärskande. I ett dylikt samfund får man därför en besynnerlig uppfattning av kärleken - att den består av ett evinnerligt kyssande som i allmänhet slutar med bröllopsklockor - och en underlig syn på kvinnan - som mannens älskarinna först och främst och inte som mor. Den idealiska kvinnan blir då en ung kvinna med fulländad figur och kroppslig charm. För mig däremot är kvinnan aldrig vackrare än när hon står böjd över vaggan, aldrig värdigare och allvarligare än när hon håller en baby på armen och aldrig lyckligare än när hon ligger i sin säng stödd mot en kudde.

✦✦✦ Men nu till något helt annat. Här är lite tips till er killar som inte förstår er på tjejer. Kanske blir ni lite Kultingen nr 1 våren 1999

EN SCOUT ÄR ALLTID REDO klokare efter detta. Jag kallar dem helt enkelt för Reglerna.

1. Kvinnan skapar reglerna.

2. Reglerna kan ändras när som helst utan förvarning.

3. Ingen man kan känna till alla regler.

4. Om kvinnan misstänker att mannen känner till alla regler, måste hon genast ändra några eller alla regler.

som helst.

11. Mannen måste vara lugn och behärskad hela tiden, så till vida kvinnan inte vill att han ska vara arg eller upprörd.

12. Kvinnan får inte, under några som helst omständigheter, låta mannen veta om hon vill eller inte att han ska vara arg eller upprörd.

13. Mannen förväntas läsa tankar konstant.

5. Kvinnan har aldrig fel.

14. Om kvinnan har PMS, gäller inga regler.

6. Om kvinnan har fel, så är det på grund av att missförstånd som direkt beror på något som mannen sa eller gjorde fel.

15. Kvinnan är redo när hon är redo.

7. Om regel 6 gäller, så måste mannen genast be om ursäkt för att han orsakade missförståndet.

8. Kvinnan kan ändra sig när som helst.

16. Mannen måste konstant vara redo.

FINIS Gabriel Bonander

9. Mannen får aldrig någonsin ändra sig utan ett skrivet medgivande från kvinnan.

10. Kvinnan har all rätt att bli arg eller upprörd när

Kalendarium 26-28/2 - Kårullens filmfestival 27/2 - Skiftesfest sKVaLp 98/99 och Suntrip på Kårallen

24/4 - Chilisittning på Skåland.

1-5/4 - Påsk = Äta mycket ägg!!

7/3 - Vasaloppet 19/3 - SeKeLsittning på Flamman 25/3 - Våffeldagen, ät en våffla med den du älskar 25-27/3 - DÖMD (D-sektionens Öppna Mästerskap i Dart) Kultingen nr 1 våren 1999

25

KULTUR OCH FIN I KANTEN

Några droppar om Länsmuseet Under våren hålls en rad kulturhistoriska utställningar och konstutställningar på Länsmuseet i Linköping. Den stora satsningen i vår heter Några droppar om vatten och knyter an till vattentemat på världsutställningen i Lissabon.

I år fyller Länsmuseet 60 år och detta uppmärksammas med en utställning under sommaren. På sommaren flyttar mycket av museets verksamhet till Löfstad slott utanför Linköping med bland annat visningar och teater.

■ Den 28 februari avslutas utställningarna Tankens bilder och Fyndrika färdvägar.

Tankens bilder handlar om kunskapsbildens historia och omfattar handmålade bokbilder från 1400-talet till de senaste datoranimerade bilderna. Föreläsningar hålls i samarbete med Folkuniversitetet och den sista är torsdagen den 25 februari.

Materialet till Fyndrika färdvägar kommer från Länsmuseets egna arkeologer som gjort utgrävningar utefter exempelvis E4:an. Också till denna utställning hålls visningar och föreläsningar, varav den sista är den 9 mars.

ETT OMFATTANDE samarbete mellan många museer i Sverige kommer i september att resultera i en utställning inför sekelskiftet. Östergötlands länsmuseum har en liten smygstart på den i utställningen Ett 1900-tal - ett sekel går i graven, den 14 februari till den 7 mars.

-Det är en vandringsutställning som försöker reda ut decennium för decennium vad som egentligen har hänt i världen, i Sverige och i Östergötland, säger länsmuseets förste intendent Mareta Douglas.

DEN 14 MARS invigs konstutställningen (N)EVERGREEN. -Den här utställningen bygger på formspråket i barockträdgården och utifrån det skapar Gunilla Wihlborg fyra installationer, berättar Mareta Douglas.

26

EN AV KONSTENS ultimata kändisar, Mona-Lisa, tillägnas en egen utställning den 21 mars till 9 maj. Mona-Lisa har utsatts för både mycket skämt och allvar under tidens gång och detta gestaltar utställningen.

I ÅR FYLLER Östergötlands länsmuseum 60 år och detta firas med en utställning som börjar den 16 maj. Museets historia och själva bygganden som utgör museet kommer uppmärksammas på utställningen.

I BÖRJAN AV APRIL öppnas Östergötlands pilgrimsled och i samband med det hålls en utställning på Länsmuseet som ger information om och uppmärksammar historian kring pilgrimsfärder.

UNDER SOMMARMÅNADERNA flyttar delar av länsmuseets verksamhet till Löfstad slott utanför Linköping. Där kan man bland annat gå på visningar av slottet och se på teater. I samarbete med Östgötateatern visas Fröken Julie av Strindberg under maj och juni.

DEN STORA SATSNINGEN i vår - Några droppar om vatten - invigs den 28 mars och håller på till den 15 augusti. Utställningen har paralleller till världsutställningen i Lissabon som var inriktad på vattnet som konst och vattnets historia.

-Utställningen kommer ta upp teknik, miljö, historisk bakgrund och till exempel vattnet som religiös symbol, berättar Mareta Douglas.

Med hjälp av akvarier kommer en undervattensmiljö skapas med fiskar och vattenväxter. Utställningen ska också handla om fiske och till exempel Göta kanal som har haft stor betydelse för den tekniska utvecklingen. En rad föreläsningar kommer hållas på tisdagkvällar, och på söndagar blir det lite lättsammare familjeprogram.

- Vi har även en filmserie med vattentema som kommer visas tre lördagar i april, informerar Mareta Douglas.

ÖSTERGÖTLANDS LÄNSMUSEUM har omkring 70 000 - 100 000 besökare varje år.

Mareta Douglas berättar att det totala besökarantalet under en utställning ofta hänger på invigningen. En bra start med mycket folk leder till att positiva rykten sprids.

-Tyvärr florerar fördomar om museum ute i samhället. Vi kan inte få gensvar hos alla men studenterna är en grupp vi verkligen vill nå ut till, avslutar Mareta Douglas.

ULRIKA HEDQUIST som enligt vissa medarbetare kanske är världens bästa chefredaktör.

Kultingen nr 1 våren 1999

ANSLAGSTAVLA

REDAKTIONELL INFORMATION OM KUL TING

SEKEL

HAR

TISDAGAR KL.

EXPEDITIONSTID

12-13

PÅ

VID ENTRÉN

TILL D-HUSETS BIBLIOTEK.

Har Ni material till Kultingen, förslag till förbättringar eller allmänna frågor hör av Er till Ulrika Hedquist, 013 - 17 95 57.

Då kan Du köpa märken, T-shirts eller en vindjacka och prata med de trevliga flickorna.

Ni kan också lämna bidrag på diskett i brevlådan i D-huset (SeKeLs anslagstavla). Spara gärna Era dokument i flera format.

Vi finns även tillgängliga på nätet: sekel@student.liu.se

Bli medlem i SeKeL få Kultingen hemskickad gratis!

Medlemskap kostar 60 kronor/termin 100 kronor/läsår.

Postgironummer 85 23 39-1

www.stuff.liu.se/sekel

VÅRENS UTSTÄLLNINGAR (N)EVERGREEN Gunilla Wihlborg 14 mars - 2 maj NÅGRA DROPPAR OM VATTEN 28 mars - 15 augusti VÅRT MUSEUM - JUBILEUM 16 maj - 29 augusti Konstprogram tisdagar kl 19 i mars Mer information på vår hemsida www.linkoping.se/lansmuseum Lista den bland dina favoriter!

ÖSTERGÖTLANDS LÄNSMUSEUM Raoul Wallenbergs plats, Linköping, tel 013-23 03 00 Öppet: tisd-torsd 12-21, fred-sönd 12-16

Kultingen nr 1 våren 1999

27

Böcker, Böcker...

Vi har era kurs- och fackböcker (för det mesta)

Kårallen, Universitetet (telefon 013-137113)

Må-To 9.00-17.15, Fre 9.00-16.15

Våra priser är alltid 30-40 % under ca-priset.

Ni får även kraftiga rabatter då ni beställer andra böcker än kurslitteratur.

internet http://www.akademibokhandeln.com

Av alla akademibokhandlarna är vi den enda som ägs av Linköpings Studenter. (De övriga ägs av Konsum)