Issuu on Google+

Frida hyvönen Flyr svenska kyrkan Går vilse i Afrika Anneli wester »Life rules« livmodertransplantation DESSUTOM Karl XII • Kommunism • Konstdebatt • Kattdomare lÄsmagasinet för nyfikna

Eddy Bengtsson brottas med svåra beslut.

INTERPRESS interpress3333-25 3333-25 388333 306901 25 7 7388333 306901

Returvecka V 22 RETURVECKA v 22

Nummer 25 april & maj 2012 Pris 69 sek, 79 nok, € 7,90


VÅR NYA HÄRLIGA K ATALOG ÄR HÄR!

���� kl�!


”SOMMARENS MÖBLER” ”VÅRENS INREDNINGSTRENDER”

”ÖVER 150 NYHETER”

SOFFA WATFORD

8.990· (9.990:-)

D� �h �ä�r!


Š 2012 adidas AG. adidas, the 3-Bars logo and the 3-Stripes mark are registered trademarks of the adidas Group.


all all originals originals Run RunWild Wild adidas.com adidas.com


Närmare än någonsin I Svenska öden, en samling med de bästa personporträtten från Filter, möter du människor som formar landet vi lever i just nu. Här kommer du Carola Häggkvist så nära att hon berättar om när hon satt med ett rakblad mot handleden. Här hälsar du på hos det okända geniet bakom Spotify – rullstolsburen i en lägenhet i G öteborg. Och här får du »Iprenmannen« Johann Neumanns fantastiska livshistoria, från uppväxten på en bordell via vänskapen med Ingrid Bergman till livet som reklamkändis. Läs också om: Robyn, Killinggänget, Jesper Kouthoofd, Lykke Li, Gerard De Geer, Familjen Carnello, Siv Wiik & Harriet Svensson, Dante Kinnunen, Hannes Råstam, Erik Almqvist, Bingo Rimér, Basshunter, Inez Karlsson … köp nu på www.svenskaoden.se! I butI k från den 1 aprIl. fInns även som e-bok.


Singelfest! Filtersingeln är ett nytt e-bokskoncept från magasinet Filter och bokförlaget E-Leopard. Tanken är att erbjuda ett stycke välskriven verklighet i ett bekvämt format. Första släppet bjuder på tio av de mest och omtalade texterna från Filters utgivning. Singlarna finns att köpa på alla svenska e-bokhandlar, och kostar som en låt på Itunes. »min mardröm är att bli en madonna« av Ika Johannesson

grävarens testamente av Mattias Göransson

har ni fest eller?

den osynlige

av Erik Almqvist

av Christopher Friman

Johann neumanns vidunderliga historia

att Jaga i flock av Christopher Friman

av Erik Almqvist

»ni har väl inte ätit spenat?« av Nina Brevinge

bländad av lJuset av Madelene Engstrand Andersson

kvinnan från vildmarken av Erik Almqvist

den sista biffen av Mattias Göransson

FInns Inom kort att köpa Hos adlIBr Is, dIto, IBooks, BokIa, med Flera.


agenda

Det svarta numret

E

f oto : m ag n u s b e r g st r ö m

Torsdag 5 april Johan & ­Martin, en tidning till stöd för de fängslade journalisterna i Etiopien, börjar säljas på Pressbyrån och 7Eleven. Magasinet kostar 100 kronor och alla intäkter går till Stöd­ föreningen för Johan Persson och Martin Schibbye. Läs mer på www.magasinetfilter.se.

Onsdag 16 maj – nya Filter. De första exemplaren av nya, omgjorda Filter når prenu­ meranterna. »Hjälp! Vad har ni hittat på nu? Varför ändra på ett vinnande koncept?« Vi avslöjar ingenting i förväg. Men kommer att vara väldigt nyfikna på dina synpunkter i efterhand. Så vässa pennorna redan nu. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

rik Almqvist halvlåg i en av redaktionens soffor med korrekturet till det här numrets Upplevt-text om Anneli Wester. Han suckade djupt. Gled djupare ner i soffan. Suckade igen. – Den här artikeln borde ha varningstext. Den berättelse han precis hade skrivit färdigt själv var inte så hemskt mycket muntrare. På bordet framför oss låg en utskrift av en tredje långtext till det här numret. Den handlar om en sorgsesam biståndsskandal i Afrika. Den fjärde komponenten i reportageblocket: en djupdykning i fertilitetsproblem och barnlöshet. Därmed återstod Perspektivtexten om nutidens konstdebatt. Vi kom fram till att den var lite kul, ändå. Men samtidigt: hur upplyftande är det att den som ger sig på något så harmlöst som klassiskt måleri, i dagens i övrigt så tillåtande konstklimat, blir avfärdad som »nazist«? Kanske borde vi ha satt varningstext på hela numret. Eller gjort som Metallica när de släppte The Black Album, och låtit omslaget vara helt svart… Samtidigt har ni Filterläsare visat er vara en ganska hårdhudad samling. De texter som genom åren har väckt mest genklang har ofta haft ett stråk av vemod, som dem om »Iprenmannen« Johann N ­ eumanns vidunderliga levnadsbana, galoppjockeyn Inez Karlsson och Spotifyskaparen Ludvig Strigeus. Motsatsen är dessutom svår att tänka sig. Vem vill läsa om lyckade människor som lyckas? Eller, förresten, uppenbarligen vill många göra det, eftersom tidningshyllorna är fulla av sådana berättelser. När Sveriges största tidskriftsförlag bestämde sig för att satsa på en egen, onischad Filterprodukt såg de rentav till att slå fast framgångstänket som säljslagord: »Vår tids inspiratörer.« Lyckligtvis finns det plats för alla. För oss är det ett privilegium att få göra en tidning för läsare som är intresserade av hela verkligheten. Trevlig läsning,

M att i a s G ör a n s s on, c h e f r e da ktör

mattias@magasinetfilter.se

11


NUDIE JEANS BACKBONE

EVERYDAY SIMPLICITY

MADE IN A FAIR WAY


Vår filosofi ligger till grund för hur och var vi tillverkar våra produkter. Vi tar ansvar för produktionen hela vägen från bomullsfrö till färdigt plagg. Vi kompromissar inte med vårt ansvar gentemot människor och miljö för att få bättre priser eller kortare leveranstider. Som medlemmar i Fair Wear Foundation arbetar vi för att garantera att alla i produktionskedjan arbetar under rättvisa och goda förhållanden. Vårt Backbone-program med tröjor och underkläder är tillverkat av 100% ekologisk och Fairtrade-certifierad bomull. Nudie Jeans samarbetar i ett pilotprojekt med Fairtrade, Fair Wear Foundation och vår Backboneleverantör Armstrong i Indien. Målet är att Fairtradecertifiera alla moment i produktionskedjan, från odling till färdigt plagg.

www.nudiejeans.com

www.nudiejeans.com


medverkande

Henrik Brandão Jönsson, journalist Henrik är sedan 2002 bosatt i Rio de Janeiro, där han bland annat bevakar brasiliansk fotboll åt vår systertidning Offside. För reportaget »Sanningen om Sommerlath« i TV4 nominerades han år 2011 till Stora Journalist­ priset och Guldspaden, samt belönades med TV-priset Kristallen. I det här n ­ umret av Filter reser Henrik till Moçambique för att reda ut en svensk biståndsskandal, sidan 86.

Chefredaktör o c h a n s va r i g u t g i va r e

Mattias Göransson

chefredaktör och vd

Tobias Regnell

B i l d r e da k tö r o c h f oto g r a f

Magnus Bergström

a rt d i r e cto r

Ola Carlson

r e p o rt r a r

Erik Almqvist Christopher Friman Oskar Sonn Lindell (praktikant)

a d m i n i s t r at i v c h e f

Patrik Nolberg l ay o u t

Ola Carlson Jenni Carström Malena Larsson (praktikant)

e - p o s t o va n s tå e n d e

förnamn@magasinetfilter.se ko r r e k t u r

Johan Nilsson O m s l ag s f oto

Magnus Bergström P r e n u m e r at i o n s ä r e n d e n

Christopher Friman, journalist

Marit är frilansjournalist i Göteborg. Uppdragsgivarna varierar från Göteborgs-Posten och tidningen Vi till Fotografisk Tidskrift. För Filter har hon tidigare skrivit om bland annat Lotta Lundgren, kakel­ugnar och danska barnkläder. En snöig morgon i januari, då Marit skulle göra ett jobb om military fitness, råkade hon möta Anneli Wester, som du kan läsa om på sidan 108.

Christopher inledde sin journalistiska bana som praktikant på Filter våren 2008, och erbjöds ett år senare den för skrået myt­omspunna anställningsformen »fast arbete«. Hans stoltaste stunder sedan dess är »Grattis världen«, om dokusåpan Barens lansering i Armenien, och duellen mellan Lill-Babs och Tom Jones i Filter #8. I det här numret ligger han bakom reportaget »Liv till varje pris«, sidan 44.

Annons- och marknadschef

Richard Kruuse 0708-124 300 richard@magasinetfilter.se Projektledare

Lasse Nerbe 070-593 64 74 lasse@magasinetfilter.se

Adress

Magasinet Filter Vasaplatsen 3 411 26 Göteborg 031-711 98 82 hemsida

www.magasinetfilter.se

T ryc k

Trydells, Laholm ISSN 1654-9813

Övriga medverkande i Filter #25: Anders Kristensson, Olle Eriksson, Mats Holm, Andreas Hylthén, Nicke Johansson, Elin Klemetz, Malena Larsson, Olle Niklasson, Daniel Nilsson, Emiliano Ponzi, Andrea Sjöström, Hanna Welin.

14 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o : p r i vat, p r i vat, m a g n u s b e r g s t r ö m

Marit Larsdotter, journalist

Filter kostar 349 kronor/6 nr www.prenservice.se Tel: 0770-45 71 56 (08.30-16.00) Fax: 08-652 03 00 Adress: Titeldata AB, Kundtjänst, 112 86 Stockholm


TOP DOLLAR

— En liten —

HISTORIELEKTION Allt som vi någonsin åstadkommit har börjat med små trevande steg. Ett i taget. Den ena foten framför den andra. Egentligen har det aldrig handlat så mycket om att ta ställning, mer om att fortsätta vad som påbörjats, om att bibehålla rörelsen och se till att den kraft som satts i rullning inte avstannar. Att leva är en förflyttning. Att leva är att upptäcka, att tillryggalägga, att lägga bakom sig och att ta ut nya riktningar. En dag lyfte vi frambenen från jorden för att aldrig sätta ner dem igen. Vi gjorde valet att bli en upprätt varelse, vi tog beslutet att gå rakryggade genom livet. Med största sannolikhet var det inte helt medvetet, men det var så det började. Och med största säkerhet kommer vi fortsätta att gå ett bra tag till. Ett steg i taget. Den ena foten framför den andra.

1973. Någon uppfinner receptkortet. Samma år, den 26 oktober, öppnar en av världens största snabbmatskedjor i Sverige.

1968. Majrevolten. Bara under en månad 1968 utbröt kravaller i Rom, Madrid, Kairo, Bryssel, Warszawa, Nürnberg, London, Panama, Paris och Stockholm. Revoltens efter­ dyningar påverkade inte bara musik, konst och kultur, normbildningen inom samlevnaden förändrades också.

2000. Tarja Halonen. Finland får sin första kvinnliga president.

1981. MTV kommer till världen. Den första videon som spelades var »Video Killed The Radio Star« med The Buggles. Den 4:e maj 2003 sänds »120 Minutes« för sista gången och det blir början på slutet för musikkanalen vars utbud i dag till största delen består av dokusåpor och reklam.

1979. Folkkampanjen Kärnkraft – Nej tack! I dag 2012 står kärnkraften för hälften av den svenska elproduktionen. Det finns idag tio reaktorer, vilket gör Sverige till det kärnkrafts­ tätaste landet i världen.

1999. The end of Bingolotto. Den 5:e juni sänds spelprogrammet för sista gången med Leif »Loket« Olsson som programledare.

2011. Den arabiska våren. Revolutionerna i Tunisien och Egypten expanderar till protester i bland annat Jordanien, Jemen, Algeriet, Djibouti, Bahrain, Libyen, Marocko och Syrien. 1995. 51 Pegasi b. Den första planeten utanför vårt solsystem upptäcks.

1989 Berlinmuren faller. Murens första offer var studenten Günter Litfin som den 24 augusti 1961, bara elva dagar efter det att muren uppförts, försökte simma över floden Spree från den östra till den västra sidan men sköts till döds av en vakt.

1969. Canned Heat på Woodstock. »I'm gonna leave this city, got to get away. I'm gonna leave this city, got to get away. All this fussin' and fightin' man, you know I sure can't stay« – Going up the country.

1990. Nelson Mandela friges efter 27 år. »Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.«

1967. Jag är nyfiken – Gul. Lena fantiserar om hur hon surrar fast alla sina tidigare 23 älskare vid ett träd, skjuter Börje med ett gevär och skär penisen av honom. Norman Mailer konstaterar att det var »en av de viktigaste filmer jag har sett i hela mitt liv«.


Don’t re-invent yourself for the sake of others (our taste has remained unique since 1847)


Berättelser

f oto : e pw st u d i o

april/maj

the last fish.

Alexander Klingspor har koll på oljan. Sid 116

LIV TILL VARJE PRIS / 44 reportage »De här kvinnorna accepterar inte adoption, de vill föda barn själva. Och det enda sättet att göra det är att transplantera.« Så intog en svensk forskargrupp f­ertilitetsmedicinens sista bastion.

DET SOCIALA ARVET / 70 porträtt »Hur fan ska du ha det? Ska du ta livet av dig? Ja, men gör det då.« Eddy Bengtssons enda skäl att fortsätta: möjligheten att skapa ett bättre liv för sin son.

DEN GODA VILJAN / 86 reportage »Det växte oss över huvudet. Helt plötsligt hade vi 750 miljoner kronor i en fond som jag var styrelseordförande för. Jag var biskop, det är jag duktig på, men det här… det blev för mycket för mig.« Biståndsprojektet som gick väldigt, väldigt fel.

Anneli wester / 108 upplevt »Jag har precis gjort en tatuering där det står: ›Fuck world records, life rules.‹« Årets äventyrare ägnade sju år åt att skada sig själv. Sedan bytte hon fokus.

VILSE I PANNKAKAN? / 116 perspektiv »Du blir ingen bra kock av att veta vilka restauranger som gäller eller vilka knivar som är bäst, om du ändå inte kan hacka löken.« Filter besöker institutionerna som utbildar våra konstnärer.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

17


Människor och saker man kommer att tala om under

april/maj

guiden »Jag var heltids­ kriminell.«

»De har en lätt ton av gräs.«

så hamnade jag här M­iljöpartisten Peter S­öderlund om sin brokiga bakgrund. /26

samtal Fredrika G­ullfot vill rädda världen med hjälp av alger. /24

böcker / 134 »Det är faktiskt en jävla bra samling.« Hur en kommunistisk miljonär räddade Jan Myrdal – och hans tusentals böcker.

film / 143 »Ingen distributör vill gå upp med sin film under den här perioden.« Därför har så få svenska filmer biopremiär i april eller maj.

foto / 148 »Vi stred för den goda, dåliga smaken.« Carl Abrahamsson delar med sig av rockfoton från den svenska guldåldern.

»Vad heter det… en börshaj?« samtal Frida H­yvönen om alternativa k­arriärer. /28

listan Fem lyriska höjdpunkter i Melodi­ festivalens historia. /34

»Det var så härligt.« upplevt Raymond Alessandro S­aetre b­eskriver livet som k­attdomare. /31

»Det är en utopi.« samtal Snus­ lobbyisten Lars Erik Rutqvist tror inte på en tobaksfri värld. /38

mat & dryck / 153 »Du äter bättre på ett tåg i Indien än på en flygplats i västvärlden.« På besök i de torra frallornas land.

miljö / 157 »Ett kilo fisk ger ungefär tio kilo ätbara grönsaker.« Aquaponics – det nya gröna.

musik / 159 »Det klingade mycket skönare.« Johan Forsman bryter ny mark.

»Inte ett av de där gubb­ äcklen.« samtal K­ristina O­hlsson vill förnya d­eckargenren. /37

»Jag har gjort stora misstag.«

samhälle / 165 »Ryska RTV dyker därför alltid upp när vi trycker på fjärrkontrollen.« Rapport från Sveriges rödaste bostadsrättsförening.

teknik / 169 »Det är ett av­slutat kapitel.« Tre uppfinnare, tre uppfinningar, tre uppföljningar.

duellen Två svenska ledare gör upp. /41

18 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o m ö t e n : d a n i e l n i l s s o n , M a g n u s B e r g s t r ö m , K n o ta n , A n d r e a s H y lt h é n , i s t o c k p h o t o , M a g n u s b e r g s t r ö m , A n n a - L e n a Ah l s t r ö m G u i d e n : e m i l i a n o p o n z i , m a l e n a l a r s s o n , c a r l a b r a h a m s s o n , s i lv i a n a c a r l s s o n , p h i l i p s d e s i g n , MAGNUS BERGSTRÖM , MALENA LARSSON , r o g e r l i n d h o l m

möten


Som i en novell Förflytta dig i tanken till en plats med storslagen utsikt, härlig skidåkning, prisbelönt spa, sägenomspunnen mat, modern konst samt kompromisslös arkitektur och design. Här utvecklar sig eviga minnen tillsammans med nära och kära. Välkommen upp till oss på Copperhill Mountain Lodge.

Se filmen om hotellets historik, arkitektur och design: copperhill.se/film

COPPERHILL.SE

+46 647-143 00

Up where you belong


Supporting your ideas

W H I T E L I N E S @ L A B Ä R VÅ R V E R K S TA D D Ä R V I U T V E C K L A R N YA I D É E R . E N D E L B L I R T I L L P R O D U K T E R S O M D U K A N K Ö P A I B E G R Ä N S A D U P P L A G A P Å W H I T E L I N E S S H O P. S E


reaktioner

»Ingmar bergman v­isste bättre« Filterläsare försvarar spenatattack, bjuder på minerallektion och sorterar Hysénbröder.

F o t o : på r t h o r n e l l

Ni ha r f ö rh o ppni ng s v i s

redan fått höra det, men om inte: Förra numrets värsta språkmiss måste vara att ni inte tycks ha hittat svenska namn på ett par metaller i artikeln om guldjakten (»Guldfeber«, Filter #24). »Tungsten« heter volfram på svenska och »tantalum« tantal. Bägge ämnena har för övrigt svenskar inblandade i upptäckterna… Axel Fredrik Cronstedt anade volframets existens i mitten av 1700-talet. Han hittade ett mineral med hög densitet som han kallade för tungsten. 30 år senare kom Carl Wilhelm Scheele fram till att en av ingredienserna var en okänd metall. Han lyckades dock inte framställa den i ren form, det blev två spanska bröder – den ene av dem hade pluggat i Uppsala – först med. Tantal är en av det dryga halvdussin metaller som hittats i Ytterby gruva i Uppland – den plats i världen där man funnit flest nya grundämnen. Anders Gustaf Ekeberg upptäckte tantalet 1802. Sus Andersson f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

av Filter står det i början på sidan 86, i artikeln om guldfeber: »…blir vårt plan stående i grannlandet Brazza­ ville.« Det är fel, grannlandet heter Republiken Kongo och dess huvudstad är Brazzaville. Landet kallas ibland för »Kongo Brazzaville«.  I s e n a st e n um r et

Per Ankarberg Va rj e gång jag

får Filter i brev­ lådan, eller som under de senaste sju månaderna då jag har fått tidningen skickad till mig i Afghani­stan, vet jag hur mycket kvalitetstid innehållet kommer att ge mig. Jag uppskattar skribenternas förmåga att fånga mig som läsare, även i sådana ämnen som för mig känns ointressanta. För mig ligger jämförelsen med TV-programmet Kobra nära till hands – de har motsvarande

förmåga att fånga mitt intresse, om vad som helst. En sak som gör era artiklar unika är er förmåga att hålla er neutrala politiskt även i de fall artiklarna avhandlar starka värderingar, och att ni samtidigt inte väjer för att belysa sådant som kan uppfattas som enfaldigt. Oerhört välbalanserat. Jag läser alla artiklar från sida ett och lägger ett bokmärke då jag behöver avbryta. Jag gör läsandet till en ritual, om jag har möjlighet, med omsorgsfullt vald plats, »rätt« musik och passande dryck vid sidan. Under tjänstgöringen i Afghanistan har Filter gett mig möjlighet till en »kulturell resa« under återhämtning, men även ute på operationer då läget medgett det. Fortsätt! Ändra inte på så mycket. Jag kommer att fortsätta läsa. Kapten Pär Thornell, yrkesofficer

att påpeka ett faktafel i ert senast nummer (Filter #24). På sidan 132, under rubriken »Hej författare: Katarina Wennstam«, står det: »Känns det snopet att homofobin i sportvärlden redan uppmärksammats i och med att fotbollsspelaren Tobias Hysén kom ut?« Ni har nog blandat ihop Hysénbröderna. Det var Tobias lillebror Anton Hysén som kom ut som homosexuell. Det hela skedde i ett stort reportage i er syster­tidning Offside, så man kan tycka att ni borde ha koll på detta.

Känner mig t vungen

Christian Lagebrant

21


reaktioner Chefredaktör Göransson: Ja, det kan man verkligen tycka. Precis som du antyder är det egentliga mysteriet inte felskrivningen, utan hur den kunde överleva tre korrektur­ vändor. Själv har jag träffat såväl lillebror Anton som pappa Glenn, och storebror Tobias ser jag spela fotboll så gott som varje vecka. En bättre illustration till ordet »hjärnsläpp« är svår att hitta. När jag ringde upp Tobias för att be om ursäkt var han lyckligt­vis bara road. »Alla vet ju hur det är, så det är lugnt. Det hade varit värre om det stod något jobbigt, som dessutom hade kunnat vara sant.« »Jo, men ändå«, sade jag. Tobias: »Ha, ha! Alla gör fel, så varför hänga upp sig? Släpp det bara.«

TÄVLING!

bak i Filter #24 (»Det hände sedan«) läste jag att Ralf Edström kommit ut som platespottare bara tre dagar efter att ni skickat nummer 23 till tryck. Det kändes märkligt bekant, och efter ett tag insåg jag var jag först läste att Ralf verkligen kom ut: i gratistidningen Punkt SE, som jag själv jobbade på så länge den fanns. Där bekände sig Ralf som platespottare redan den 27 oktober 2006 i en artikel av min kollega Emma Johannisson. I själva verket kom han alltså ut nästan fem år innan nummer 23 gick till tryck.  A l l r a , a l l r a l ä n g st

Erik Krång

I det här numret av Filter är fyra repor­ tage döpta efter filmer eller TV-serier. Porträttet av brottaren Eddy Bengtsson har fått sin titel från S­tefan Jarls tredje film om Kenta och Stoffe, och texten om livmoder­ transplantationer är döpt efter samma regissörs dokumentär om ­kollegan Bo Widerberg. Reportaget om ett havererat bistånds­ projekt i Moçambique har fått sin titel från Bille Augusts TV-serie om kärlekshistorien mellan Ingmar Bergmans föräldrar, medan ­rubriken på artikeln om landets konstskolor naturligtvis syftar på Staffan Westerbergs hårt ansatta barnprogram från 1975.  Den enda längre texten i Filter #25 som inte följer ovanstående mönster är Marit Larsdotters text om äventyraren Anneli W­ester på sidan 108. Vi undrar därför: Vilken film eller TV-serie­ titel hade du helst sett istället för rubriken »Det handlar om vart vi riktar vår energi«.  Skicka ditt svar till oskar@m­agasinetfilter.se ­senast den 29 april. Vinnaren belönas med ett exemplar av F­ilters nya antologi Svenska öden.

I en t id då människor knappt verkar läsa böcker eller tidningar längre har ni lyckats så bra. Jag är född 1975 och märker ofta att de yngre generationerna inte alls uppskattar boken som en given, lärorik källa. Det är dock lättare att tipsa om ett reportage från er tidning, när jag till exempel flyger med kollegor. Vill egentligen bara säga: »Fan vad bra er tidning är.« Att läsa om inspelningen av Fanny & Alexander och storyn kring David Webb i ert senaste nummer, en lördagseftermiddag med ett glas kallt Riesling, betyder numera allt. Jag glömmer tid och rum, stojande barn och maten på spisen för 42 minuter. Tack. Albin Sandberg

Även bloggaren Calle Rockbäck fastnade för texten om Fanny och Alexander-inspelningen, men av helt andra skäl. Under rubriken »Ingmar Bergman och spenate­n!« författade han f­öljande upplysande inlägg: Läs er i t ids krift en Filter, som jag fick i brevlådan i går, en högintressant artikel om hur det gick till vid inspelningarna av Bergmans storslagna film, Fanny och Alexander, 1981. Någon liknande film har aldrig gjorts i Sverige, varken förr eller senare. Budgeten rekordstor. 65 skådespelare handplockades med mera. Absolut inget fick lämnas åt slumpen. Ingmar Bergman hade järnkoll på minsta lilla pryl. Sjukdomar accepterades inte. Därför fick alla inblandade ta sprutor mot influensa och gammaglobulinsprutor. Detta hjälper inte alla gånger. Maskören, Anna-Lena Melin, fick njursten. Njurstenssmärtor är bland det jävligaste man kan åka på. Jag vet, för jag är opererad åtta gånger för åkomman, bland annat när Bergman höll på med sitt jätteprojekt för 30 år sedan.

22 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Ett skönare papper med oslagbar läs och skrivkänsla med linjer som inte stör det du skriver. På den tiden stod läkar­ vetenskapen tämligen frågande inför njursten. Kunskaperna var ännu så länge väldigt grunda. Jag ställde många frågor om orsaken, men fick inga svar. Läkarkåren såg ut som fiollådor. Ingmar Bergman visste bättre. När Anna-Lena Melin kom tillbaka efter sjukdomen, utspann sig, enligt Filter, följande samtal mellan Melin och demonregissören: »Ingmar frågade mig om jag mådde bättre. – Jo, jag mår bra nu, svarade jag. – Du har väl inte ätit spenat? – Jo, det har jag. – Gör inte det någon mer gång.« Spenat innehåller kalcium­ oxalat. I dag vet man att ämnet kan framkalla njursten. Njurstenspatienter ska alltså inte äta spenat eller andra grönsaker som innehåller ämnet. Fast det visste inte läkarna 1981. Så det som Filter raljerar om, visar sig alltså vara på blodigt allvar. Jag själv skulle inte ens drömma om att äta spenat, så det så. Ingmar Bergman visste detta för 30 år sedan. Högst märkligt.

Skriv t il l F ilt e r!

Vi längtar efter artikelkommentarer, pigga uppslag och vakna påpekanden. Skriv till: Magasinet Filter, Vasa­ platsen 3, 411 26 Göteborg, eller mejla mattias@magasinetfilter.se. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

bip bip

bip bip

bip bip bip

Du hittar oss bl.a. hos B ok ia, A d l i bris A kad em i bokh an d el n , NK Papper, Svanströms och Office depot eller www.whitelinesshop.se

W R I T I N G

PA P E R S

C R E AT I V E

F R E E D O M

23


samtal

»Det här löser många av jordens problem!« Fredrika Gullfot om ätbara alger

Mikroalger var en av jordens första levande organismer. Algbonden Fredrika Gullfot tror att de också kan vara framtiden.

V

ad fick dig att satsa på mikroalger? – Jag är vegan sedan tio år, och upptäckte att det går att få i sig omega-3 från mikro­alger istället för fisk. På den tiden var jag doktorand i bio­ teknologi vid KTH, så jag blev nyfiken och började läsa på om odling av mikroalger. Det var som att få upp ögonen för en helt ny värld, som en uppenbarelse: »Det här löser ju många av jordens problem!« Oljan från mikro­ algerna kan både bli biobränsle, så att våra motorer kan köra vidare, och viktig näring för våra kroppar. Det kan tyckas för lätt, men egentligen handlar det bara om att titta på naturens eget sätt att lagra solens energi. Utomlands är mikroalgodling stort, men inte här. Varför? – Från början var vi tidigt ute, svenska BioReal odlade en mikro­ alg redan på 90-talet, men sedan dess har inget större projekt gjorts. Så direkt efter att jag disputerat startade jag företaget Simris­ Alg. Jag är ultradistans­löpare och det krävdes sina timmars mentala ältande på stigarna för att beslutet skulle mogna fram. Det var helt enkelt för bra och miljö­mässigt viktigt för att inte göra det.

Löpandet har dessutom lärt mig att jag klarar vad fan som helst, även när det värker i benen och jag ska uppför ännu en brant. Vad gör egentligen en algbonde? – Odlar, men inte i gummistövlar utan i vita rockar. Jag och marinbiologerna Gustav och Jakob håller till på ett labb i Malmö. Vi går runt bland rör och flaskor med grön vätska och bubblande slangar, och ser till att algerna växer. Vi liknar snarare forskare i klinisk labbmiljö än bönder. Men till sensommaren är det dags för odling i större skala, på landet utanför Simrishamn. I växthus på 2 000 kvadrat­meter ska vi montera långa rör, fotobioreaktorer. Rören fyller vi med näringsberikat vatten, och med hjälp av solljus och inpumpad koldioxid börjar algerna växa. Enkel fotosyntes, precis som vi fick lära oss i skolan. Efter en månad, när algerna är tillräckligt många, tappas rören på ­vattnet och vi har en algsoppa som centrifugeras och torkas till ett grönt pulver. Ur pulvret pressas själva oljan fram och av den kommer vi att göra kapslar och olika hälsodrycker. Hur smakar de? – De har en lätt ton av gräs, inte alls som havens algblomning eller

ruttnande tång. Och till skillnad från den omega-3 vi får från vildfångad fiskolja smakar de inte fisk, även om de nyttiga ämnena är exakt desamma. Genom algerna får vi oljan direkt, utan omvägen genom fiskarnas magar. I dag omsätter fiskoljeindustrin runt en halv miljard bara här i Sverige, eftersom fler och fler inser hur viktigt omega-3 är för våra kroppar. Problemet är bara att det leder till utfiskning. Dessutom har många feta fiskarter höga doser av tungmetaller och kemikalier på grund av alla utsläpp. Kan alger bli till guld? – Just nu består mitt liv till stor del av tågresor mellan olika möten för att få ihop finansieringen. Men visst räknar jag med det. Globalt sett omsätter redan produkter från mikroalger i exempelvis kosmetika, kosttillskott och foder 70 miljarder. Jag brukar säga att Österlen har potential att bli Sveriges Kalifornien i algvärlden. Här finns allt: soltimmarna, naturen och den etablerade jordbruks- och livsmedelsindustrin. Hanna Welin foto daniel nilsson

Torsdag 10 maj AlgaePARC, ett forskningssamarbete mellan 18 g­lobala företag inom energi, livsmedel och t­eknik, h ­ åller möte i ­Wageningen. F­redrika Gullfot kommer att vara där.

24 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

BRASKLAPP. »Enda problemet i dag är att odlingarna är energikrävande, vilket forskningen försöker lösa«, säger Fredrika25 Gullfot.


så hamnade jag här

»Jag var en nolla när jag kom ut« Peter Söderlund, politiker Väljs han in i Miljöpartiets nya ledning har han en plan för hur h­älften av landets fångar ska släppas fria. Här berättar Peter S­öderlund om sina egna erfarenheter. »Jag växte upp i Tyresö i södra Stockholm med morsan, farsan och mina tre bröder. Morsan tog hand om allt: jobbade i kiosk, städade och lagade mat. Pappa skadade ryggen på ett bygge och drack för att döva smärtan. När han inte var full och aggressiv tog han med oss barn ut i naturen, vilket gjorde barndomen till något fint. Jag lärde mig plocka svamp och fiska. När jag var tio år drack jag öl med pappa för första gången. Vi satt i en båt ute på sjön och han berättade olika historier från sitt liv, jag kände att ›det här är livet‹. Jag lärde mig tidigt att klara mig själv och det kändes som om ingenting i världen kunde stoppa mig.«

Vendelsö, 1980 »Jag gick ut från tvåårigt ekonomiskt gymnasium med högsta betyg i svenska, företagsekonomi

och matematik, och flyttade hemifrån som 18-åring. Jag hade chans att börja en fin utbildning på Frank Schartaus Handels­ institut men ville inte plugga mer, så jag startade trädgårdsodlingar i Vendelsö istället. Jag odlade allt möjligt: gräslök, lök och dill, och sålde till torghandlare. Jag hade långt hår, luktade lök och hade lera upp till knäna. Jag gick upp klockan fyra på ­morgonen och kom hem sent på kvällen. Det var ett sätt för mig att vara nära naturen och kunna ta ett par öl med polarna när det passade. 1991 gick jag i personlig konkurs och satsade därefter på att sälja narkotika.«

för en narkotika­liga i Blekinge. Den första maj 1996 greps jag av polisen. Under mina drygt två år på anstalt blev jag motiverad att börja ett nytt liv. Jag gick drogbehandling, spelade teater och jobbade i syverkstan.«

Blekinge, 1995 »Jag var heltidskriminell och narkotikamissbrukare. Mådde som en kung emellanåt; åkte limousine, träffade mycket tjejer och festade. Men det var också mycket ångest, avtändningar, minnesluckor, slagsmål, svek och dödslängtan. Jag försökte skjuta mig i huvudet, men pistolen klickade. En annan gång var jag nära att dö av en överdos. Jag fick två barn under den här perioden. Jag gick full på föräldramöten, med tio Stimorol i munnen. Under ett par år var jag ledare

Muck från Österåker, 1998 »När jag muckade var jag den första fången som den nystartade föreningen Kris tog sig an, och hamnade på Dagens Nyheters förstasida. Jag var en nolla när jag kom ut och var tvungen att lära mig hur samhället fungerade. Jag pluggade eftergymnasial linje till IT-entreprenör, gick ledarskapsutbildning, läste

26 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o : p r i vat

Alléplan, Tyresö 1962


Varje år ordnar X-Cons fest för sina medlemmar på Kulturhuset i S ­ tockholm. »400 före detta kriminella och missbrukare. Förra året spelade Hoffmaestro.«

Alkoholfritt.

folkrörelse­historia och så vidare. Jag hade en eld inom mig och ville göra något stort, vilket jag fick utlopp för i och med engagemanget i Kris. Jag lärde känna töntiga, drogfria människor som skulle kramas, det var jobbigt och ovant. Varje dag fanns nya problem – personliga och organisatoriska – som skulle lösas, jag tyckte det var underbart. En ­konflikt inom organisationen ledde till att Kris Stockholm, där jag var ord­förande, bröt sig ut och bytte namn till X-cons.«

Partikongressen, 2012 »På nationaldagen 2009 frågade en kompis mig om jag inte borde satsa på politiken. Senare samma dag sprang jag av en händelse på Maria Wetterstrand i ett garage. Jag presenterade mig och sade: ›Ni behöver mig.‹ Maria bjöd in mig till riksdagshuset och jag blev medlem i Miljöpartiet. I valet 2010 blev jag invald i kommun­ fullmäktige i Tyresö. I början förfasades folk över min närvaro, de kände till min familjs historia i kommunen, men nu ler social­ cheferna när de ser mig. I dag har jag kontakt med alla mina fem barn och bor i en lägenhet i Tyresö tillsammans med min son som är fyra år. I januari 2012 nominerades jag till Miljöpartiets partistyrelse.«

f o t o : p r i vat

BERÄTTAT FÖR OLLE ERIKSSON

Fredag 25 maj Miljöpartiet inleder

sin kongress i Folkets hus i Umeå, där bland annat en ny partistyrelse ska väljas. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

27


samtal

»Det man behöver är ordning«

Hon bor till vardags i Paris men låste in sig hemma i Västerbotten för att avsluta skrivandet av sin skiva. För Filter förklarar Frida Hyvönen hur hon skapar utrymme för kreativitet.

M

åste du isolera dig för att skriva? – Jag går in i mina fantasi­världar, jag tittar mig inte omkring. I Paris finns det så mycket kultur och människor som intresserar en; trafiken går in genom fönsterrutorna och ens egen betydelse blir utspädd. I Flarken i Västerbotten får jag lättare tillgång till mina egna världar. Är man isolerad och ensam i en stor byggnad är man envåldshärskare. Är det tomt där man är, känns det rimligare att skapa. Hur säker är du på din musik när du kommer ut ur isoleringen? – Har jag gjort en låt som jag tycker är bra, är den bra. Jag skriver tills jag är tillfredsställd, sedan tenderar det att behaga fler för att vi alla är ganska lika varandra. Det finns inget konstverk som är perfekt för alla, men om konstverket trycker på samma knappar hos många människor kan det bli populärt. Du var också ute och reste mycket inför den kommande skivan. – När jag var på ett hälsohem i Österrike träffade jag en brittisk

man som hade jobbat i musikbranschen på 80-talet men som nu byggde lyxresorts på olika attraktiva platser. Vi pratade mycket och det slutade med att han erbjöd mig att bo i hans lyxvilla på Bali, som han hade inrättat för artister som mig. Där bodde jag i en månad i en villa med tre badrum och room service, och skrev och läste hela dagarna. Det man behöver är ordning. Jag ser till att ha bra antecknings­- och inspelningsmöjligheter, går upp tidigt på morgonen, gör yoga och sätter mig sedan och skriver. Allt som är bökigt är en fiende för arbetet. Det låter väldigt professionellt. – Jag måste känna mig nyfiken och experimentell, men om det är för mycket känslor kan jag inte skriva. Jag kan skriva om saker som är ledsamma, men jag kan inte vara ledsen. Då rinner bara tårarna och bläcket flyter ut. Har musikskapandet alltid sett likadant ut för dig? – Jag tror att de flesta barn skapar den typ av trallvänlig pop som jag skriver i dag. Man larvar sig och trallar när man är liten. När jag var sju hade jag ett piano och lärde mig att spela ackord. Då skrev jag den första låten jag minns. De senaste tio, femton

åren har jag alltid haft med mig en inspelningsapparat för att kunna komma ihåg saker. När jag skrev min första skiva blev det mer disciplinerat. Jag tror att det som gäller för de flesta också gäller för mig. Vi föds ganska kreativa och sedan gäller det att ta hand om oss själva för att fortsätta vara det. Ibland kan det innebära att festa natten lång för att det är så kul, ibland kan det betyda att sova hela natten. Man får vara lyhörd. Gör det skillnad att du kommit så långt och inte skriver för din överlevnad? – Jag känner ingen speciell ekonomisk trygghet, så stora tillgångar har jag inte tillskansat mig. Det som ändrats är kanske att jag känner mig giltig. Vissa dagar kan jag fortfarande känna »fan, vad risigt du skriver, ­Hyvönen«, men överlag är jag lugn i mig själv. Musik är det enda jag försörjt mig på. Skulle jag vilja tjäna pengar, skulle jag syssla med något annat. Vad heter det … en börshaj? En sådan skulle jag nog vara i så fall. Jag hade köpt mig en kostym, gått upp på ­morgonen och spekulerat i aktier. Jag undrar hur svårt det kan vara? Oskar Sonn Lindell

ONSDAG 18 APRIL Frida Hyvönens

album To the Soul släpps.

28 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f oto : e l i n b e r g e

FRIDA HYVÖNEN OM SKAPANDE


DISCIPLIN. »Jag har inte internet eller telefonen på när jag skriver. Jag har nog haft fler regler men glömt bort vilka de är, eftersom de blivit så naturliga.«

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

29


www.volkswagen.se

Small is great. The new up! Volkswagen up! är en helt ny Volkswagen, fast i koncentrerad form. Storheten med up! är att insidan känns mycket större än vad man tror. Utrymmet är generöst, även för en vuxen i baksätet och inredningen är gedigen och påkostad. Förutom mycket av den senaste tekniken så rymmer up! även två stora innovationer. Den ena är den portabla infotainmentenheten maps+more som erbjuder navigation, handsfree och musikspelare i ett. Den andra är att den är den första bilen i sin klass med det innovativa autobromssystemet City Emergency Brake som standard. up! är självklart miljöklassad och fick dessutom fem stjärnor i Euro NCAP, vilket gör den till en perfekt liten citybil.

Nya up! från 106 900 kr. Billån från 755 kr/mån.*

Bränsleförbrukning blandad körning 4,5 – 4,7 liter/100 km. CO2-utsläpp 105 – 108 g/km. *Volkswagen Billån 36 mån 35% kontant, 49% restskuld rörlig ränta baserad på STIBOR 90 (effektiv ränta 6,31%). Miljöklass EU5. Bilen på bilden är extrautrustad.


upplevt

»Med makt kommer också ansvar« Raymond Alessandro Saetre, ­kattdomare Han är utbildad frisör och har varit en lovande artist. Men det ­Raymond Alessandro Saetre brinner för är att poängbedöma katter. Jag har alltid gillat att uppträda. När jag var sex år sjöng jag Alf Prøysens sång Du ska få en dag i mårå på en minneskonsert för andra världskrigets offer i Konge­parken hemma i Trysil. Kung Olav satt i publiken. Efteråt sa folk till mig: ›Du måste fortsätta sjunga, Raymond.‹ Mamma och pappa hyrde ett hus på en bondgård där det fanns hästar, kor, hundar och en katt. De flesta tyckte mest om jakthundarna och nyttodjuren, men jag drogs till katten. Den brydde sig inte om omgivningen, utan var stolt och hade ett inre lugn. På något sätt stod den över de andra djuren, eftersom den inte gjorde någon synbar nytta. Den gick bara in och ut och fångade möss. Ett outsiderdjur. På många sätt var jag också en outsider. I Trysil höll de flesta på med idrott, men jag kände mig aldrig hemma i den miljön. Så småningom blev Trysil för litet. Jag var bara 15 när jag flyttade hemifrån. Efter ett år på frisör­ skolan i Oslo blev jag lärling på Salong Jörgen och f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

Jörgen. Först fick jag borsta hår från golvet, men snart fick jag klippa kunder själv. Jag trivdes, men längtade efter att uppträda igen. Jag gick på audition för en ­Gershwin-kabaré. Den kända sångerskan Kari Bremnes fick en av huvudrollerna och jag fick den

andra, vilket ledde till att jag gjorde några uppträdanden i radio och TV. Jag visste att jag hade en bra röst, men jag var helt självlärd. Därför drabbades jag av scenskräck och tvivel på mig själv när jag slängdes in i en professionell värld. Jag längtade tillbaka till något tryggt. Så jag startade en egen frisersalong. En dag kom en dam in i salongen för att klippa sig. Hon frågade om jag hade katt. Jag

31


visade henne bilder på Frida, min långhåriga, gråa katt med tofsar på öronen, som jag döpt efter Anni-Frid Lyngstad i Abba. Damen sade att hon skulle på kattutställning på Folkets hus och tyckte att jag skulle ta med Frida dit. Då förstod jag ingenting, men sedan visade det sig att damen var känd som ›skogskattens moder‹ eftersom hon var en av dem som givit den norska skogskatten status som raskatt. På utställningen sade de att jag hade just en sådan. Jag parade Frida med en annan novisgodkänd norsk skogskatt och fick en bingokull som jag sedan började tävla med. Tre av ungarna blev europamästare. På tävlingarna blev jag snart mer fascinerad av domarna än av katterna. De gav så mycket av sig själva till publiken och till katterna. Många utställare märkte också att jag hade en ovanlig förmåga att kommunicera med djuren. Snart frågade de om jag ville bli domare. Jag blev smickrad, så klart. Efter att ha gjort ett elevprov för Fife, Fédération Internationale Féline, fick jag gå som assistent. Det tog fyra år innan jag fick min domarlicens. Många sa: ›Herregud Raymond, du kunde blivit läkare på de åren.‹ Visst, men jag har lagt tiden på något jag brunnit för. Man blir glad när man gillar något så mycket. Jag har dömt i Amerika, Malaysia, Barcelona... Snart ska jag till Brasilien. Och jag har fått hantera och lära känna så många vackra djur. Men det är också ett hårt jobb. För mig blir det 35 helger varje år. Som regel kommer jag fram till h ­ otellet på fredagen, efter arbetet på salongen. Sedan blir man upplockad tidigt på lördagen

och körd till en ishall, som ofta är superkall eller tropiskt varm, beroende på årstiden. Där sitter vi på hårda plaststolar hela dagen och bedömer varje ras för sig. Vi ger poäng för i tur och ordning kropp och benstomme; hakan och huvudets profil; öronens storlek, placering och form; ögonens form och uttryck samt pälsens kvalitet, längd, färg och mönster. Och så totalintrycket. Den högsta möjliga poängen är 100, men jag har aldrig sett en hundrapoängskatt. Det finns många myter om domare på 80- och 90-talen som festade för mycket på banketterna. En gång lär det till och med ha diskuterats att införa alkoholtest för domare. Men jag tror inte att det var så farligt. Att vara domare kräver alldeles för hårt arbete och för mycket integritet för att hålla på så. Den senaste world winner-­ showen i Polen var den mest spekta­kulära tävling jag dömt. Jag anlände på morgonen och möttes av 1 600 pyntade djur som kommit från hela världen. Man kunde känna spänningen i ­luften. Det är otroligt att katter kan finna

sig i så många situationer – de flygs till en utställning där de dras in och ut ur sin bur för att visas upp för domare. Det visar vilka lugna, intelligenta djur katterna är. I Poznan´ blev jag också tillfrågad om att uppträda på banketten. Jag sjöng Gershwins Summertime och I dreamed a dream från Les Miserables med ett superband inför 400 utställare och funktionärer. Det var så härligt. De här miljöerna drar också till sig fanatiska människor som köper djur efter djur och tappar sitt förnuft i jakten på priser. Till slut har de så många katter att de inte kan ta hand om dem. Nyligen fick jag upp en kattunge på bordet som var undernärd, skitig och deprimerad. Jag tvingades ta till den hårdaste regeln – jag diskvalificerade katten. Ofta släpper utställningsveterinärer och domare igenom för mycket, men i sådana fall är jag väldigt klar. Alltför snälla domare skadar djuren, men att vara hård skadar ingen. Kan man inte ta hand om katterna kommer jag att säga ifrån. Ibland har folk protesterat, men bara en gång i min långa ­karriär har någon gått till angrepp. Det var en utställare från Holland som hoppade in i min domarring och hotade mig och skrek. Han blev avstängd i ett år sedan. En del tycker att jag fokuserar för mycket på etik, men sådant är viktigt. Med makt kommer också ansvar.« Berättat för Erik Almqvist foto Andreas Hylthén

Lördag 14 april Raymond ­ lessandro Saetre dömer kattutställ­ A ningen Sydkatten på Stadionmässan i Malmö.

32 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


VARDAGEN KAN VÄNTA Kommer du ihåg hur det var innan ”jag måste”? Den speciella känslan av att allt var möjligt, världen var vänlig och dagarna kunde sluta hur som helst. Men du glömde vägen dit och trodde det var för att du blev äldre. Men nu kan du uppleva det igen. Den 23:e mars öppnar Mood Stockholm där allt blir återigen lite mer möjligt och vardagen lite mindre vardag. Du måste bara hitta hit. Hoppas vi ses.

WWW.MOODSTOCKHOLM.SE


LISTAN

»JAG VILL TRUMMELUMMA PÅ DIN KASTRULL« Med sin text om kärlek och säd säkrade Björn Ranelid en plats i ­Melodifestivalens final. Filter minns fem lyriska höjdpunkter som tog sig hela vägen till Eurovision Song Contest.

Lill Lindfors & S va n t e T­ h u r e s s o n , N y g a m m a l va l s

Textförfattaren Björn Lindrot­h tog H C  Andersen­s 1800-talssaga Svinaherden och översatte den till 60-talsslang, med ­utrop som »tjong i medal­ jongen« och »klang i kantarel­ len«. ­Duetten handlar om den »stenhippe« svinaherden som blir kär i den »sippa« prinsessan ­Kunnigunda, vars »kastrull« han vill »­trummelumma« på. Låten slutade tvåa.

1973

N o va , Y o u ’ r e S u m m e r ( Yo u N e v e r T e l l M e N o )

1977

F o r b e s , B e at l e s

Sommar’n som aldrig säger nej skrevs av akademiledamoten Lars Forssell och bjöd på de första ranelidska versraderna i Melodifestival­ historien: »Dina bröst är som svalor som häckar.« Forssell fick stark kritik och ursäktade sig med att han bara haft tolv ­timmar på sig att skriva bidraget. Till finalen översattes texten till ­engelska och versraden löd: »Your breasts are like swallows a-nestling.« Låten blev femma.

Dansbandet Forbes vann den svenska uttagningen, 42 poäng före tvåan Svante Thuresson, och fick åka till finalen i London. Grup­ pen hyllade Beatles genom att sjunga att de »gav oss sin musik, Y ­ esterday vad den var fin, alla älska’ melodin«. Trots att Beatles splittrats bara sju år tidigare påstod Forbes i refrängen: »Farfars far kan ge svar, vem de var; Beatles, ­Beatles.« Låten slutade på sista plats med två poäng.

1986

Lasse Holm & ­M o n i c a T ö r n e l l , E’ de’ det här du kallar kärlek

Lasse Holm rimmade »mani« med »regu­ ladetri«, en synonym till proportionalitet som tagits bort ur den svenska skolmatematiken på 60-talet. Under fram­trädandet spelade delegations­chefen Sten Carlberg gitarr­ solo i bar överkropp medan Lasse Holm spexade friskt. E­fteråt fick Holm skäll av Schweiz, som anklagade honom för att vanhedra sin flygel då han klättrat upp på och sedan hoppat ned från den. Låten slutade på femte plats.

1987

L o t ta E n g b e r g , B­o o g a l o o

Originaltexten om Bugg och Coca-cola fick ändras eftersom den bröt mot reklam­ reglerna. Låtskrivaren Christer Lund skrev därför Boogaloo om att »dansa rock’n’rolla« istället. Det innebar att Sverige för tredje gången på 13 år skickade ett bidrag med ordet »loo« i titeln, efter Waterloo och Diggi-loo. Att »boogaloo« på engelska är slang för både grovhångel och samlag hade gått författaren Lundh förbi. Lotta Engberg kom på tolfte plats. sammanställt av Oskar Sonn Lindell

lörDAG 26 MAJ Finalen av Eurovision Song

­Contest avgörs i Baku, Azerbajdzjan.

34 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o : s c a n p i x , R a g n h i l d H a a r s ta d / SCANPIX , B e r n t C l a e s s o n / SCANPIX , J a n W i r i d é n / s c a n p i x , TORBJ ö RN SELANDER / s c a n p i x

1966


81 % har svårt att synka veckans avsnitt med ”Jag kan inte sova”.

Livet vill sällan anpassa sig efter den fasta tv-tablån. Men med tv on demand kan du se dina favoritprogram när det passar dig. Ingår när du har tv, bredband och telefoni från Telia för bara 388 kr i månaden under ett år (därefter 557 kr/mån). Då får du 18 tv-kanaler, 100 Mbit/s bredband och bredbandstelefoni. Välkommen till en smartare vardag.

Gäller privatpersoner som nytecknar, samt kunder med Telia Bredband som uppgraderar sin hastighet och kunder med Telia Digital-tv med max kanalpaket Start. Digitalbox 295 kr (värde 1 695 kr) och fraktavgift 99 kr för ev. hårdvaror. Om du inte väljer Telia eFaktura tillkommer fakturaavgift på 19 kr. Erbjudandet gäller t.o.m. 22/5 2012. Bindningstid 18 mån. I erbjudandet ingår Telia Bredband FiberLAN 100 Mbit/s, Telia Digital-tv med kanalpaket Lagom, Telia Bredbandstelefoni med prisavtal Mini samt Telia Smart Start (värde 29 kr/mån). Priset 388 kr/mån gäller i 12 mån, därefter ordinarie pris f.n. 557 kr/mån. Krypteringsavgift ingår med 49 kr/mån. Förutsätter att du ringer med Telia och samtalspriser för fast telefoni tillkommer. För erbjudandet gäller utökad ångerrätt i 3 mån för nytecknade tjänster. Erbjudandet kan inte kombineras med andra erbjudanden från Telia. Kunder som tecknat ett prova på erbjudande med Telia Bredband, digital-tv och bredbandstelefoni efter den 22/9 2011 kan inte ta del av erbjudandet. Har du larm, kontakta din larmoperatör innan du byter till bredbandstelefoni. Erbjudandet förutsätter att det finns kapacitet i Telias nät på din adress. P.g.a. tekniska begränsningar kan inte samtliga hastigheter levereras på alla adresser. För fullständiga villkor se telia.se/villkor.


SUPERMÜSLIN Bra mat från Lantmännen

Vi har utvecklat en helt ny slags müsli. Med 20 % protein och med naturlig smak av superbären goji och acai. En unik blandning i god näringsbalans1. Det gör func* till en riktig Supermüsli. func* finns i smakerna Gojibär, Pumpa och Havtorn och Blåbär, Hallon och Acai. 1

I enlighet med nordiska näringsrekommendationer och gröna nyckelhålet.


samtal

»bovarna kom undan i en av mina böcker« KRISTINA OHLSSON OM VERKLIG FIKTION Hon har jobbat på Säpo och säkerhetsorganisationen OSSE. Just därför känner hon sig tvingad att bryta deckarmallen.

f oto : p e t e r k n u t s s o n

D

u närde författar­ drömmar tidigt. Var du lika intresserad av säkerhetspolitik? – När jag började sjuan fick vi skriva brev till oss själva som vi inte fick öppna förrän vi gick ut nian. Jag skrev: »Kom ihåg att du vill bli författare och kom ihåg att du ska jobba åt CIA.« Istället för CIA ­började jag jobba för Säpo. Det är inte så långt ifrån. – Säpo är väldigt långt ifrån. Men det är samma sfär, absolut. Jag var analytiker och hade en väldigt bred inriktning. Men jag kan inte berätta vad jag gjorde där, det är kutym att inte avslöja sådant. Ger det dig en fördel gentemot andra deckarförfattare att du skriver om det du kan? – Det är synd när författare slarvar, till exempel om hur man gör en husrannsakan. I USA har du med dig ett papper där det står »husrannsakan«, i Sverige har du inte det. Det kan man nog googla sig fram till på två minuter. Man märker att folk har hämtat för mycket från amerikanska TVserier eller från Beckfilmerna, som också är extremt dåligt researchade. Bidrar sådant till en skev bild av polisens arbete? – Jag kan ha stora problem med schablonerna; att en polis

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

alltid är full, att han är frånskild men har barn. Var fan kommer det ifrån? Jag har aldrig träffat en sådan polis i hela mitt liv. Är det något du har försökt ändra på? – Min polis Alex Recht är nykter, gift, lycklig och har fötterna på jorden. Inte ett av de där gubbäcklen som springer runt. Det är helt obegripligt, en polis med grava missbruksproblem skulle få sparken direkt. När jag skrev min första bok var jag väldigt trött på poliser som bara drack och låg runt, på kvinnliga poliser som bara var bitchiga och på att man aldrig har civila poliser, fastän de är jätte­ vanliga. Det skrev jag i följebrevet till mitt manus: »Det här är mitt bidrag till nyskapande inom genren.« Hur mycket är verk­ lighetsbaserat i dina böcker? – Det beror på vad man menar med verklighet. För mig är det jag skriver om verkligt eftersom det skulle kunna hända på riktigt, men det är fiktion eftersom det inte har hänt. Samtidigt – i min

första bok har jag en fritagning av gisslan i slutet, och där går min kommissarie in tillsammans med den internationella insatsstyrkan. Det skulle aldrig hända på riktigt; kommissarier har inte den träningen och kan bli skjutna på fläcken. Men hur roligt är det att skriva en scen med några människor som är helt okända för läsaren? Man får göra sådana avvägningar. Många kriminalromaner slutar lyckligt och bovarna åker alltid fast. – En vän påpekade att bovarna kom undan i en av mina böcker. Men det händer hela tiden, varför skulle det vara annorlunda i just det här fallet? Det är en grundbult i demokratin att om du inte har tillräckliga bevis för att fälla, så friar du. Jag tror att alla kriminella trillar dit förr eller senare, någon gång begår de ett misstag. Men den här gången var det så att när boken slutade, hade man inte hittat bovarna. Punkt. Det tyckte jag var viktigt och realistiskt. Oskar Sonn Lindell

ONSDAG 18 APRIL Kristina

Ohlssons bok Paradisoffer ges ut på Piratförlaget.

37


samtal

»Snus kan vara till nytta för folkhälsan« LARS ERIK RUTQVIST OM SNUS

Cancerläkaren Lars Erik Rutqvist förklarar hur han kan propagera för en tobaksprodukt.

D

u arbetar i dag som Senior Vice President för ­Scientific Affairs på Swedish Match. Vad innebär det? – Det handlar om att förstå och utveckla den forskning som finns kring svenskt snus. Eftersom ­Swedish Match finns på den amerikanska marknaden har jag på senare år arbetat mycket mot deras Food and Drug Administration. Vi kommer att gå in med en ansökan till dem under året, för att få deras godkännande på att svenskt snus är en modified risk tobacco product, det vill säga en produkt som har andra egenskaper än exempelvis cigaretter och kan vara till nytta för folkhälsan i USA. Du är före detta rökare själv? – När jag skulle börja min tjänstgöring på Radiumhemmet på Karolinska sjukhuset under 70-talet tänkte jag: »Nu måste jag sluta röka.« Första dagen satte vi oss i ett rondrum för att titta på röntgenbilder. På första raden där överläkarna skulle sitta fanns askkoppar utsatta, och när läkarna kom in var det första de gjorde att tända en cigarett. Då insåg jag att det kanske inte var så bråttom med att sluta. Men så förbättrades kunskaperna om rökning och jag insåg att jag var tvungen att sluta. Till slut lyckades jag – med hjälp av snus. Du ser snus som en avvänjningsprodukt.

– Vad gäller nikotinläkemedel skulle jag drista mig till att säga att hela industrin till stor del bygger på en bluff. Kliniska studier visar att man ser liten skillnad mellan dem som får nikotintuggummin och dem som får sockerpiller. Tittar man på hur många av dem som använder produkterna som faktiskt blir rökfria, så är det svårt att påvisa några positiva effekter. Däremot finns det väldigt tydliga data som visar att de som slutar röka med snus lyckas betydligt bättre. Därmed inte sagt att det är en harmlös produkt. Men vilken njutningsprodukt är harmlös? Du hävdar att snus inte ger can­ cer i bukspottkörteln. – Debatten om bukspottkörtelcancer är det enda som är kvar i debatten om snus och cancer. Det finns studier som talar för att det finns en riskökning för snusare, å andra sidan har vi folkhälsodata på bukspottkörtelcancer bland svenska män. De ligger lägst i hela EU vad gäller den sjukdomen, men de snusar mest i hela världen. Vore det inte bäst om det inte fanns några tobaksprodukter alls? – Världshälsoorganisationen har gjort prognoser för hur det kommer att se ut med rökning fram till 2050. Den räknar med att antalet rökare i världen kommer att öka under den tiden. Det vill säga att under din och min och våra barns livstid så kommer

vi inte att uppnå ett tobaksfritt samhälle. Det är en utopi. Istället får man välja mellan ett dåligt ting och ett mindre dåligt? – Jag vill inte säga att det här är en helt harmlös produkt, det tror jag inte någon någonsin har sagt. Men jag tror att det är ganska klart att om all världens tobak skulle konsumeras i form av svenskt snus så skulle inte tobak vara ett folkhälsoproblem. Men ni samarbetar med det ökända tobaksbolaget Philip Morris. – Det fanns en diskussion innan det här samarbetet, om man inte kunde hitta med någon annan typ av bolag. Men det visade sig att om man ska distri­ buera snus på den amerikanska marknaden så måste man samarbeta med något stort internationellt tobaksbolag. Jag tycker inte det är bra, men det är någonting jag får leva med. När du gick över till Swedish Match anklagades du för att ha blivit köpt av tobaksindustrin. – Det fanns personer inom folkhälsan som var väldigt kritiska, därför att de alltid haft ett budskap: att all tobak är farlig. Jag ställer inte upp på det budskapet, jag tycker det är kontraproduktivt. Det är klart att det väcker reaktioner när de personerna får den sanning som de har förfäktat i alla år ifrågasatt. Oskar Sonn Lindell foto magnus bergström

TORSDAG 31 MAJ Internationella ­ agen mot tobak. d

38 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


»doktor snus.« Under det smek­ namnet har Lars Erik Rutqvist blivit känd på svenska och amerikanska sajter. »De får kalla mig för vad de vill. Det viktiga är att de åsikter och synpunkter jag har kommer fram.«

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

39


defy convention

”Plocka bort

100 kg – har du blivit tokig?”* När Shigeo Mizuno, utvecklingschef på Mazda2, gav sig själv och sitt team uppdraget att plocka bort 100 kg från bilen undrade man först om han hade blivit galen. Men utmaningen antogs. Mindre vikt betyder ju både bättre miljövärden och roligare körning. Resultatet blev något som kallades ”gramstrategin”, ett minutiöst detaljarbete där varje liten del analyserades och om möjligt gjordes lättare. Till slut hade vikten minskats med en tiondel - utan kompromisser med bilens säkerhet eller karossens styvhet. Lätta och bränslesnåla Mazda2 klassas som skattebefriad och körglad miljöbil till ett lika roligt pris. Se filmen om viktminskningen på m{zd{.se/historier

M{zd{ 2 Miljöbil från

119.900:-

Ordinarie pris 134.900:-

mi jö miljö mil jö bil

M{zd{ 2

Bränsleförbrukning vid blandad körning: 5,2-6,3 l/100km, CO2-värde 119-146 g/km. Erbjudandet gäller t.o.m. 2012-03-31. Alla Mazda personbilar säljs med 3 år/ 100 000 km nybilsgaranti, 12 års rostskyddsgaranti, 3 års vagnskadegaranti. Bilen på bilden kan vara extrautrustad.

*9% lättare - 2002 mot 2007 års Mazda2.

www.mazda.se www.facebook.com/mazdasverige


Duellen

KARL xii VS Håkan juholt Vilken politisk ledare har haft det jävligaste året i Sveriges historia? Filter ställer Håkan ­Juholts 2011 mot Karl XII:s 1718. Ligger i fejd med Ryssland, Sachsen, Preussen, Hannover, England och Danmark. Eftersom Sverige är omringat och avskärmat av fiendeflottor bestämmer sig Karl XII för att invadera det danska Norge, trots att han misslyckats med detta några år tidigare. I mars går han genom isen under en ridtur, men lyckas ta sig upp oskadd. Bestämmer sig för ett vinterfälttåg, då frusna kärr och vattendrag underlättar arméns fram­ marsch. Hans rådgivare är dock kritiska mot planerna och avråder helt från ett anfall. Blir angripen av danskar vid Idefjorden, träffas av en kula och får ett sår på kinden. Under­ såtarna är upprörda över hans nya förmögen­ hetsskatt.

SOMMAR

f o t o : f r e d r i k s a n d b e r g / s c a n p i x ( j u h o lt )

Går över norska gränsen med sin armé. Norr­ männen har dock forslat bort alla livsmedel och bränt området mellan Svinesund och Glom­ men, och under belägringen av Gyldenlöve tvingas kungen bo i en koja. Istället för att fortsätta mot Kristiania tar han sina arméer mot Fredrikshald, där han inleder ockupa­ tionen av Fredriksten, fästningen som han misslyckades med att erövra två år tidigare.

Skjuter i sista stund upp resan från ­Fredriksten och stannar kvar för att övervaka belägringen. När han beskådar striden träffas han av ett skott i tinningen och dör omedel­ bart. Den stupade kungen täcks över och läggs på en bår, varpå överste Maigret säger: »Skådespelet är slut – låt oss gå och äta middag!«

VÅR

höst

VINTER

Profilerar sig som mustaschprydd mysfarbror med »kulbo«, vars enda lik i garderoben består av tre fortkörningsböter. Säger att Sverige bör ta hem sina stridsflyg från Libyen men möts av så hård intern kritik att han tvingas ändra sig. Kommer för sent till första-maj­ tåget i Falun och firar påsk i Istanbul, där han serveras en för svag dry martini. Får i juli reda på att socialdemokraternas opinions­siffror är de högsta sedan maj året innan, men blir därpå anklagad för att stödja organiserad brottslighet då han stolt visar upp ett piratkopierat Hugo Boss-bälte. Moderaterna lanserar hemsidan »Juholts sedelpress« för att hålla reda på alla miljarder kronor han lovar bort. Svenskarna är upprörda över att han i två år har tagit emot fullt bostadsbidrag när han bara varit berättigad till halvt. Tvingas betala tillbaka 160 000 kronor och blir misstänkt för bedrägeri­. Anklagas för att två gånger ha begärt ersättning för resa med egen bil och hyrbil – samtidigt. Smädas efter att fel­aktigt ha hävdat att han smugglat tryck­pressar till den polska demokratirörelsen. Efter rekordlåga siffror för partiet hörs de första avgångskraven. Ger sig ut på en »förlåt mig-turné« men vidhåller att han trott att han gjort rätt. Hävdar att alliansen gjort upp med SD kring försvars­ politiken, men det visar sig att de inte satt i riksdagen då avtalet gjordes. Avgår efter tio månader som partiledare och tar farväl med orden: »Jag har gjort stora misstag. Hur stora får framtida forskning utvisa.«

SVERIGES DOMSLUT Trots att 1718 var jobbigt gick Karl XII till historien som en stor krigarkonung och har fått ett eget torg med staty i Stockholm. Juholt får nöja sig med att ordet »juholtare« fanns med i Språkrådets nyordlista för 2011.

TISDAG 22 MAJ Ett år sedan Håkan Juholt i en intervju sade att han skulle vara

kvar på partiledarposten längre än ett år. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

sammanställt av Oskar Sonn Lindell

41


O S Telluride F F

O S TORONTO INTERNATIONAL F F

TREFALDIGT OSCAR NOMINERAD! ®

GLENN CLOSE – BÄSTA KVINNLIGA HUVUDROLL

GLENN

CLOSE

MIA

WASIKOWSKA

AARON

JOHNSON

JANET

McTEER

BIOPREMIÄR 23 MARS www.facebook.com/triart.se


r e p o r ta g e

44 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


liv t i l l va r j e

pris t e x t: c h r i s t o p h e r f r i m a n f o t o : m a g n u s b e r g s t r ö m

Läkarna har hittat behandlingar mot nästan all ­infertilitet. Kvinnor med skadade livmödrar har dock varit ­hänvisade till adoption, eller den allt mer ifrågasatta metoden att låta en annan k­vinna bära deras barn. Filter har följt det svenska forskarteamet som ­bestämde sig för att lösa problemet. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

45


n höstdag i slutet av 1990-talet, när Sara var 17 år gammal, knackade hon på dörren till skol­sköterskans mottagning. Sara såg ut som en vanlig tonåring, betedde sig som en vanlig tonåring och kände sig som en vanlig tonåring. Samtidigt hade hon räknat ut att någonting inte var som det skulle. Hon var den enda tjejen i sin klass som inte hade fått sin mens, och flera gånger hade hon råkat höra sin mamma diskutera detta högst privata problem med sina väninnor. Det var lika pinsamt varje gång, men hon sade aldrig ifrån. Nu hoppades hon få veta vad som var fel. Efter en kort frågestund förklarade skol­­sköt­erskan att Sara borde uppsöka en ungdomsmottagning. Där fick hon svara på ytterligare ett antal frågor innan sköterskan bokade en tid hos en specialistläkare. Ingen av dem antydde vad felet kunde vara, men av sättet de såg på henne började Sara misstänka att hon i värsta fall skulle behöva genomgå någon form av operation. Några dagar senare satte hon sig på morgonens första buss till Borås. Hennes föräldrar trodde att hon var i skolan, hennes vänner trodde att hon var hemma sjuk. Specialisten tog blodprover, genomförde en gynekologisk undersökning och bokade sedan in Sara på en titthålsoperation. När hon vaknade förklarade specialisten varför hon inte hade fått sin mens. Äggstockarna var normala, äggledarna såg ut som de skulle, men där hennes livmoder borde sitta syntes bara ett tunt, litet streck. Mycket tydde på att Sara led av MRKH – ett medfött ­syndrom som drabbar en kvinna på 4 500 och som innebär att vissa organ i bäckenet inte utvecklas som de ska under fosterstadiet. Livmodern, och i många fall de inre delarna av vaginan, saknas därför helt. Specialisten skickade Sara till en fertilitets­expert på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för ännu en undersökning. Efter blodprover och r­ öntgen konstaterade han att skadorna på hennes inre vagina var så små att de inte skulle påverka hennes

möjligheter att ha sex. I allt väsentligt skulle Sara kunna leva ett fullständigt normalt liv. Diagnosen innebar egentligen bara en enda sak: hon skulle aldrig någonsin kunna få egna barn.

N

är läkaren Mats Brännström 1998 lämnade Sverige för att under ett år arbeta i miljonstaden Adelaide på den australiensiska sydkusten, gjorde han ett ovanligt karriärval. Han hade doktorerat tio år tidigare med en avhandling om hur ägglossningen fungerar hos råttor, specialiserat sig på gynekologi med inriktning på graviditeter och förlossningar, och fortsatt att forska på Sahlgrenska sjukhuset. Vid 40 års ålder stod han som huvud- eller medförfattare till ett femtiotal vetenskapliga artiklar inom fältet reproduktionsmedicin. De allra flesta handlade om äggstockarnas funktioner, byggde på djurforskning och bar svårsmälta titlar som »Effects of Cytokines on Prostaglandin Production and Steroidgenesis of Rat Preovulatory Follicles in Vitro«. På Royal Hospital i Adelaide skulle han lära sig gynekologisk tumörkirurgi, en syssla som vid 1990-talets slut främst gick ut på att operera kvinnor som drabbats av cancer i livmoderhalsen eller äggstockarna. Att forska på reproduktionsmedicin och sam­tidigt ägna sig åt tumörkirurgi var sällsynt. De nordiska sjukhusen var visserligen unika på så sätt att de utbildade forskare som även arbetade kliniskt, men många inom den medicinska världen menade att dessa gränsöverskridare var för få. ­Forskare som sällan träffade patienter fick inte några idéer som utgick ifrån patienterna behov, medan läkare som höll sig borta från laboratorierna inte insåg att patienternas problem kunde lösas med hjälp av forskning. Mats Brännström ville ha en fot i bägge världarna, och efter några månader på sjukhuset var han redo att ta sig an egna patienter. En av de första var en 25-årig, karismatisk kvinna vid namn Angela, som drabbats av cancer i livmoderhalsen. Inför

46 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Mats Brännström och Pernilla Dahm-Kähler behandlar en kvinna med livmoderhalscancer. ­Operationen är i det närmaste identisk med livmodertransplanta­tionens­ första steg, då organet plockas ut ur donatorn. samspelta.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

47


operationen förklarade Mats vars äggledare skadats av och hans australiensiska kolsjukdomar som klamydia och lega Ash Hanafy att hennes gonorré. I slutet av 70-talet tumör var så pass stor att de lanserade dock en grupp skulle bli tvungna att ta bort brittiska forskare en sensahela liv­modern. Äggstocktionell teknik som gjorde det arna och ägg­ledarna skulle möjligt att befrukta kvinnans hon med största sannolikhet ägg utanför ­hennes kropp. få behålla, och hormonellt Tekniken, som fick namnet och sexuellt skulle hon fort­ IVF, in vitro fertilization, var farande fungera normalt. tänkt just som en behandling Där­emot skulle hon aldrig för kvinnor med skadade kunna föda några egna barn. ägg­ledare, och blev en sådan Strax efter att Angela tagit succé att forskningen på FORSKNINGSLEDARE. Professor Mats emot beskedet frågade hon: livmodertransplantation Brännström, 54, har en tvillingbror – Kan man inte transplanförsvann. och fem egna barn från två äktenskap. tera en livmoder? Jag har en Mats Brännström Enligt en kollega är han »envis, uthållig mamma och en syster som bestämde sig för att väcka den och receptiv för nya idéer«. säkert skulle kunna tänka sig till liv igen. att ställa upp. – I forskningen med äggMats Brännström hade aldrig tänkt på den stocksfysiologi adderar man en liten, liten pusselbit ­möjligheten. Så vitt han visste hade ingen någonsin i taget, säger han. Man producerar sina avhandgjort ett sådant försök, eller ens forskat på om det lingar, men det blir inga revolutionerande resultat, gick. Det enda han kunde svara var: och man tar inga risker. Livmodertransplantation – Kanske i framtiden. kändes betydligt mer spännande. Det var ett helt öppet fält, och kunde gå lite hur som helst. u mer Mats Brännström tänkte på idén, desto I botten fanns också en tanke som alltid har kittmer fascinerad blev han. När han och Ash lat människan: att vara först med någonting. tog en öl på en lokal pub några dagar senare Joseph Murray, som genomförde världens första ägnade de flera timmar åt att diskutera ifall en livlyckade njurtransplantation 1954, belönades knappt modertransplantation över huvud taget var möjlig. 30 år senare med Nobelpriset i medicin. Thomas Slutsatsen: Ja. Åtminstone i teorin. Kanske var Starzl, som 1960 gjorde den första levertransplanta­ tiden dessutom mogen. tionen, är förevigad i historieböckerna som »den Mats var övertygad om att Angela hade inspimoderna transplantationskirurgins fader« och rerats av det franska läkarteam som bara några James Hardy blev tre år senare världsberömd när månader tidigare hade blivit först i världen med att han som första kirurg i världen transplanterade transplantera en hand. Att ingreppet fått enorm en lunga från en patient till en annan. Kändast av medial uppmärksamhet berodde bara till viss del på alla inom denna nisch är dock kirurgen Christiaan den imponerande kirurgiska bedriften. Till skillnad Barnard. från transplantationer av hjärta, lunga eller lever Barnard föddes i en fattig familj i Sydafrika, tog var handtransplantationen inte livsnödvändig – sig igenom utbildningen med hjälp av stipendietransplantationen var den första som gjordes för att pengar och utmärkte sig tidigt genom att bland förbättra, snarare än rädda, någons liv. annat bota ett utbrott av tuberkulos bland småbarn. Mats Brännström trodde att idén om livmoder­ I mitten av 1950-talet fick han ett stipendium för transplantationer var ny, men när han återvände till att studera hjärtkirurgi i Minneapolis, där han Sverige och började söka i den enorma vetenskapträffade Norman Shumway, en pionjär som hade liga databasen PubMed hittade han flera artiklar utvecklat en rad avancerade tekniker för att transfrån slutet av 1960- och början av 1970-talen som plantera hjärtan mellan hundar. Barnard beskrev beskrev ingrepp som gjorts på hundar. Kirurger tiden i USA som den mest fascinerande i sitt liv, hade plockat ut såväl livmoder som ägg­ledare och och när han återvände till Sydafrika efter två år äggstockar, och sedan stoppat tillbaka dem i samma var han full av ny kunskap. Knappt ett decennium djur. I de mest lyckade fallen hade organen överlevt senare använde han en något modifierad variant av i kroppen i mer än tre månader. Shumways teknik för att genomföra världens första Experimenten gjordes i jakt på en behandling hjärt­transplantation. Bedriften gjorde honom till för dåtidens största infertilitetsgrupp – kvinnor en omedelbar världsstjärna: han festade med Grace

J

48 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Kelly, skakade hand med påven och lämnade sin fru för en 19-årig arvtagerska. Den enda platsen på ­jorden där Barnard inte blev helgonförklarad var USA. Så fort han satte sin fot i landet påminde ­presskåren och delar av den medicinska världen honom om att han hade »stulit« tekniken från någon annan. Barnard svarade alltid samma sak: Shumway hade publicerat sina upptäckter i en medicinsk tidskrift, och delade med sig av tekniken till vem som helst som ville ta del av den. Det som utmärkte Barnard själv, förklarade han, var att han hade haft modet att ta sig an den riskabla operationen när ingen annan vågade. Christiaan Barnard fick smeknamnet »filmstjärne­­ kirurgen«. Shumway – som genomförde världens andra hjärttransplantation – är okänd utanför den medicinska världen.

N

är Sara kom hem från sjukhuset visade hon ärren på magen för sin mamma och berättade vad läkaren hade sagt, men hon var inte riktigt säker på att mamman förstod. Till sin pappa sade hon att skol­sköterskan hade skickat henne till sjukhuset eftersom hon hade ont i magen. En gång berättade hon för sin närmaste vän att det »förmodligen skulle bli svårt« för henne att få barn, men det var allt. Sjukdomen kändes för intim för att prata om. Istället bet hon ihop och gick vidare med sitt liv. Hon tog studenten, fick ett jobb och flyttade hemifrån. Strax efter att hon fyllde 20 träffade hon en man och ett halvår senare gifte de sig. Eftersom hennes man aldrig hade uttryckt någon särskild önskan om att bli förälder berättade hon inte för honom h ­ eller. Men snart började han undra: varför hon aldrig hade mens, varför hon undvek att prata om barn. En kväll frågade han rakt ut. För första gången i sitt liv berättade Sara om sin sjukdom. – Det var jobbigt, säger hon till mig när jag ­träffar henne. Men jag tror nästan det var svårare för honom, för jag hade ändå hunnit vänja mig vid ­tanken. Men han accepterade det. Han sade att det får bli ett liv utan barn: »Går det på något sätt ­försöker vi, går det inte så går det inte.« En tid senare tog hon med sig sin man till den ferti­litetsexpert på Sahlgrenska som nästan tio år tidigare förklarat hennes diagnos på ett enkelt, rakt och överskådligt sätt. Hon ville veta om det hade gjorts några framsteg sedan sist – om det fanns någon som helst möjlighet för henne att bli med barn. Beskedet var lika nedslående som förra gången. Sjukdomen var medfödd. Det fanns ingenting att göra. Men, sade fertilitetsexperten, det fanns en sak han tyckte att de borde känna till. En överläkare på f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

Sahlgrenska hade precis börjat forska på möjlig­ heterna att transplantera livmodrar. Om det lyckades skulle det innebära att kvinnor som led av till exempel MRKH skulle kunna bli gravida. Sara blev inte lyckligare av det beskedet. För det första lät det som science fiction. För det andra närmade hon sig 30. Om – om – man någon gång i framtiden fick tekniken att fungera skulle hon ändå vara för gammal. När hon lämnade sjukhuset den dagen var hon mer nedstämd än någonsin tidigare.

M

ats Brännström insåg snabbt att livmoder­transplantation var ett ingrepp som skulle komma att skilja sig från i stort sett all annan form av existerande transplantation. När en kirurg skar ut ett hjärta från en donator och sydde in organet i en mottagare kunde kirurgen snabbt avgöra hur operationen hade gått: om hjärtat började slå och patienten överlevde var den en framgång, om motsatsen skedde var den ett misslyckande. Det ingrepp som Mats Brännström hoppades genomföra gick inte att betrakta på samma sätt, eftersom det slutgiltiga målet med en livmodertransplantation faktiskt inte var att transplantera en livmoder, utan att skapa en graviditet i det transplanterade organet och därefter se till att kvinnan födde ett friskt och välmående barn. Det fanns andra skillnader också. För att transplantera ett hjärta öppnade man patientens bröstkorg, där man först kapade och sedan sydde ihop kroppens två största blodkärl. Livmodern ligger inklämd långt ner i bäckenet bland urin­ ledare, urinblåsa, tarmar, äggledare och äggstockar, vilket innebar att kirurgen skulle bli tvungen att operera ner i ett slags tratt. Organet får dessutom sin blodförsörjning genom en mängd tunna kärl, som påminner om ett finmaskigt nät. Och även om Mats Brännström fick själva operationen att fungera väntade nya problem. Att koppla ihop den nya livmodern med patientens tunna äggledare skulle sannolikt vara omöjligt, varför själva graviditeten behövde uppnås på konstgjord väg. Man skulle få hormonbehandla patienten för att stimulera ägglossningen, sedan använda IVF för att befrukta äggen, därefter frysa ner embryona och i ett senare läge stoppa tillbaka dem i kvinnans livmoder för att göra henne gravid. När Angela nämnde sin mamma och sin syster som potentiella donatorer, tänkte hon förmodligen främst på att de stod henne nära och kunde tänka sig att genomgå en operation för hennes skull. Men det fanns också medicinska fördelar med ett sådant system. En patient som är släkt med sin donator behöver inte äta lika mycket immunsuppression, den medicin som förhindrar att kroppen stöter bort

49


transplanterade organ. Medicinen – som går hårt åt immunförsvaret och gör kroppen mer mottaglig för sjukdomar och infektioner – gick dock inte att undvika helt och hållet. Hur skulle den påverka en g­ ravid kvinna? Och kanske ännu viktigare, hur skulle den påverka hennes barn? Det fanns, milt sagt, en hel del frågor som Mats Brännström var tvungen att besvara. Innan han satte tänderna i dem behövde han dock ta reda på om själva transplantationen över huvud taget var möjlig, och för att göra det var han tvungen att börja där all transplantationsforskning börjar – med djurförsök.

E

tt par månader efter att Mats Brännström återvänt från Australien frågade en ung biomedicinsk analytiker, Randa Akouri, om Mats kunde tänka sig att handleda hennes doktorandprojekt. Randa hade stor erfarenhet av forskning på smådjur och arbetade åt ett företag som tillverkade odlingsmedel för provrörsbefruktning. Mats sade att han hade ett projekt som borde passa henne perfekt, och förklarade sin förhoppning: att hon skulle operera ut en livmoder ur en råtta, operera in livmodern i en annan råtta och därefter få den senare råttan gravid. Randa Akouri tackade ja, med ett förbehåll: hon ville byta djur. För det första var hon van vid att arbeta med möss, för det andra var de billigare och för det tredje var deras gener kartlagda in i minsta detalj. De olika stammarna som används inom forskningen heter saker som B6CBAF1 och är genetiskt identiska. Randa skulle alltså inte behöva ge immunsuppression eftersom experimentet skulle bli som att transplantera ett organ mellan två enäggstvillingar. – Mats sade att det skulle bli svårt, eftersom mössen är så små och kirurgin så pass delikat, säger Randa Akouri. Men jag lyckades övertala honom. Det fanns, som alltid, bara ett sätt att lära sig tekniken. Randa Akouri började med att operera ut liv­ modern ur mus nummer ett. Sedan lade hon organet på is och spolade det med en bevarande vätska för att det skulle överleva utanför kroppen. Därefter skalade hon bort all vävnad kring kärlen så att de förvandlades till små, rena stumpar. Slutligen sydde hon in livmodern i mus nummer två. Till en början tog varje steg ungefär en timme, men efter att ha opererat tre–fyra möss om dagen, sju dagar i veckan, i tre månader, klarade hon hela processen på under 60 minuter. Ju snabbare hon blev, desto fler möss överlevde och bar sina nya organ utan komplikationer. – Min man var hemma med min nyfödda bebis, så

jag körde så mycket jag kunde, säger Randa. Jag mer eller mindre bodde i labbet, och tränade och tränade och tränade. Om jag har bestämt mig för någonting så ger jag aldrig upp. Nästa steg var minst lika komplicerat. Eftersom hon använde sig av en kirurgisk metod där liv­modern inte kopplas till äggstockarna var hon tvungen att använda sig av embryoöverföring för att få de transplanterade honorna gravida. Först lade Randa en av de transplanterade ­mössen i en bur tillsammans med en kastrerad hane. ­Mössen parade sig, och den transplanterade musen blev pseudogravid – »hennes hormoner betedde sig om hon vore gravid«. Samtidigt parade Randa två ickekastrerade möss och inseminerade deras embryo i den skendräktiga, transplanterade honan. I juni 2001 blev en transplanterad mus gravid. För de första försöksdjuren blev avkomman dödfödd, men efter ett drygt år födde en av mössen en kull friska ungar. En mängd vetenskapliga tid­ skrifter hörde av sig, och internationella medier som The Guardian, The Times och BBC uppmärksammade världens första lyckade graviditet i en transplanterad liv­moder tillhörande mus. På hemmaplan var det däremot relativt tyst. – Det var helt i sin ordning, säger Mats Brännström. Vi höll ganska låg profil, för om man får mycket uppmärksamhet så börjar det dyka upp patienter som tror att det finns en färdig behandling. Och det gjorde det ju inte.

F

ör Randa Akouri innebar framstegen egentligen bara mer arbete. För att ha tillräckligt material till en doktorsavhandling behövde hon genomföra studier först på ungarna och därefter på deras ungar. Dessutom fanns ytterligare frågor att besvara, som till exempel hur länge en livmoder kunde överleva utanför kroppen. Samtidigt som Randa återvände till laboratoriet läste Mats Brännström att en saudiarabisk kirurg genomfört en livmodertransplantation – på en människa. Först trodde han inte att det var sant.  När han sökte på kirurgens namn fick han inga träffar på artiklar om vare sig proceduren eller de eventuella förberedelserna. Först två år efter operationen, i november 2002, publicerade International Journal of Gynecology & Obstetrics en knappt sju sidor lång artikel där gynekologen Wafa Fageeh beskrev ingreppet. En 26-årig kvinna hade själv sökt upp Fageeh och frågat henne om transplantationen var möjlig. När en 46-årig kvinna, som inte var släkt med patienten, erbjöd sig att donera sin livmoder tog Fageeh på sig uppdraget. Efter ett par månaders djurstudier – hon opererade ut livmodern ur 16 babianer och två getter och satte sedan tillbaka

50 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


dem igen, med varierande resultat – genomförde hon ingreppet på 26-åringen. Till en början såg det ut att vara en succé, men efter 99 dagar bildades en blodpropp i ett av de hopsydda kärlen, och Fageeh tvingades operera ut livmodern ur sin patient. – Jag blev väldigt förvånad när jag fick höra talas om det här, säger Mats. Men så är det ofta med forskning. Man tror att man har en unik idé, men det är väldigt sällan man faktiskt har det. – När artikeln väl kom blev vi ändå glada, säger Randa. Vi fick reda på hur de hade fäst livmodern och vad som hade gått snett. Vi vände på det, och tänkte: »Vi ska lära oss av deras misstag.« Ungefär ett år senare var Randa Akouri färdig med sin avhandling. En av dem som satt i betygsnämnden var Michael Olausson, chef för transplantationsenheten på Sahlgrenska sjuk­huset och den som genomfört både Sveriges första multiorgantransplantation och Sveriges första levertransplantation med levande donator. Han var visserligen imponerad av kirurgin, men hade en stor invändning. Den löd kort och gott: »Varför?« Det var inte första gången Randa hörde den frågan. – Vi hade många motståndare, säger hon. Många trodde inte att vi var riktigt kloka. De sade: »Det gäller en sådan liten grupp kvinnor«, »det är inget livsnödvändigt organ« eller »de kan ju adoptera«. Jag fick svara att alla inte vill adoptera, och att man måste förstå att de här kvinnorna också vill bli biologiska föräldrar. Och njurtransplantationer är inte livsnödvändiga heller, det går att leva på dialys. Ändå gör man sådana hela tiden. Strax därefter reste Randa Akouri till Polen för att utbilda sig till läkare, studier som hon senare slutförde i Lund. Randa – själv det nionde barnet i en syskonskara av elva – födde under den perioden sitt femte och sjätte barn, utan att ta något studieuppehåll.

I

början av 2004 läste Mats Brännström en ­artikel i en dagstidning som beskrev hur en engelsk forskargrupp hade tagit ut livmodern ur en stor mängd grisar, och därefter stoppat tillbaka dem i samma djur. Majoriteten av grisarna blev senare gravida, och Mats Brännström bestämde sig för att göra ett eget försök. För att operera större djur var han dock tvungen att utöka sitt team. En mus kan man söva och operera i princip ensam, men större djur kräver assistans i form av narkossköterskor, operationssköterskor, specialister på övervakning och postoperation, och så vidare. Sådant kostar pengar. Fertilitetsforskning är inget högprioriterat område, men eftersom livmodertransplantation även var en potentiell behandling för kvinnor med livmoderhalscancer f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

kunde Mats Brännström söka bidrag från stiftelser med inriktning på cancerforskning. Dessutom fick han en större summa pengar från en fond döpt efter Stena Lines VD Dan Sten Olsson och hans fru Jane Olsson, som är pensionerad fertilitetsläkare. Med finansieringen på plats ansökte Mats om tillstånd att operera på enheten för experimentell biomedicin, EBM, och började samla en grupp medarbetare. Många hade haft honom som handledare när de doktorerade, övriga var narkosläkare, ­kirurger och sköterskor. Att operera på grisar visade sig dock lättare sagt än gjort. – För det första är grisens kärl extremt små, säger Pernilla Dahm-Kähler, en specialist på gynekologisk tumörkirurgi som hade arbetat kliniskt med Mats sedan han återvände från Australien. Blodet koagulerar mycket snabbare än hos människan, vilket ökar risken för blodproppar. För det andra var det här jättestora djur som vägde uppemot 100 kilo. De var svåra att omhänderta och övervaka narkosmässigt. Dessutom har de en livmoder som ser helt annorlunda ut anatomiskt, eftersom de bär så många barn. Trots att de tog in mikrokirurger och en plastikkirurg som var specialiserad på att operera små kärl lyckades de bara få den transplanterade livmodern att fungera på en femtedel av grisarna. Pernilla Dahm-Kähler: – Vi kände bara … är det vi som inte är tillräckligt duktiga? Strax efter att gruppen gett upp försöket bad en vetenskaplig tidskrift Mats Brännström att granska en artikel där den engelska gruppen beskrev hur de hade gått till väga. När han läste igenom den insåg han varför de lyckats så väl – de hade bara huggit av kärlen som försåg livmodern med blod, och sedan sytt ihop dem igen, utan att plocka ut organet ur kroppen. – Vi fick lite bråttom där, säger Mats. Vi tänkte: »Vi måste också vara med på det här spåret.« Det kostade otroligt mycket pengar. Men förhoppningsvis lärde vi oss någonting också.

L

ivmodertransplantation delade den medicinska världen i två läger. I flera länder ifrågasattes etiken så kraftigt att det var omöjligt att hitta finansiärer till forskningen, och metoden kritiserades dessutom av en mängd läkare och vetenskapsmän. Chefen för ett framstående biotekniskt institut i New York sade exempelvis till den mycket ansedda tidskriften Nature att han inte kunde komma på »en enda metod för att skaffa barn som är dyrare eller mer fysiskt riskabel« och ­tillade att om någon ur hans egen familj funderade på

51


Intresset för livmoder­trans­ plantation förväntas bli stort i den m ­ uslimska världen, där surro­gasi är förbjudet av ­religiösa skäl. Den k ­ atolska kyrkan mot­ sätter sig ännu n ­ ästan all form av ferti­litets­ behandling – även IVF.

EXPORTSUCCÉ.

52 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Att transplantera en livmoder kostar, enligt Mats Brännströms beräkningar, cirka 220 000 kronor. Det är ungefär en fjärdedel av ­ptriset fil e r a för p r / en m a njurtransplantation. j 2012 RELATIVT.

53


saken skulle han göra allt som stod i hans makt »för att få henne på bättre tankar«. Samtidigt fascinerades många läkare av forskningen eftersom den var så pass ny, och eftersom den – åtminstone på ytan – var enkel att förstå. De som arbetade med gynekologi och infertilitet visste dessutom hur långt många kvinnor var beredda att gå för att skaffa barn, och i länder där sjukvården till stora delar är privat såg man därför en framtida möjlighet att tjäna pengar. Eftersom gruppen i Göteborg tillhörde dem som kommit längst blev Mats Brännström inbjuden till kongresser över hela världen. Bara under 2004 besökte han Helsingfors, Rom, Tokyo, Edinburgh och Cold Spring Harbor i USA, och åren därpå reste han till Kyoto, Valencia och Maui. Ofta lade arrangörerna hans presentation före eller efter genomgångar om det enda existerande alternativet till livmodertransplantation: surrogatmödraskap. Metoden går kort och gott ut på att ett infertilt par stoppar in ett embryo i en annan kvinna och låter henne bära och föda barnet åt dem. Därefter adopterar paret barnet för att bli föräldrar även i juridisk mening. Så kallad altruistisk surrogasi, där kvinnan som bär barnet inte får någon ekonomisk ersättning för sina besvär, hade förekommit länge i stora delar av världen redan vid den här tiden och var ­tillåtet i bland annat Kanada, Australien och USA. Trenden gick dock mot en allt större kommersiell industri, där främst västerländska par betalade exempelvis en indisk kvinna för att bära deras barn. Det senare var minst lika kontroversiellt som ­livmodertransplantation, särskilt sedan rapporter om surrogat­mödrar som levde instängda och övervakade under graviditeteten hade läckt ut i medierna. Mats Brännströms inställning var att surrogasi och livmodertransplantation inte uteslöt varandra, även om han ansåg att det senare var »mindre etiskt kontroversiellt«. – På minussidan har man en kirurgisk risk, och att en kvinna måste äta immunsuppression när hon är gravid. Men med surrogasi utsätter man en annan kvinna för risk. För något av det farligaste en kvinna går igenom i sitt liv är en graviditet: det är tio gånger högre risk för blodproppar, högt blodtryck och diabetes, och en del kvinnor dör under förlossningen. Så vill man verkligen bli mamma kanske man inte ska köpa sig fri från riskerna. När Mats Brännström diskuterade problemen med sina transplantationer på grisar med andra forskare på kongresserna, sade de allra flesta samma sak: gå över till får. Precis som i fallet med mössen och grisarna var gruppen tvungen att lära sig grunderna först.

Tanken var att följa samma mönster som tidigare: utveckla kirurgin, genomföra en autotransplantation – där organet plockas ut och sätts tillbaka i samma djur – transplantera mellan två genetiskt olika individer och försöka förhindra avstötningen med hjälp av medicin, och slutligen försöka få en graviditet i den transplanterade livmodern. Den här gången gick det första och andra steget betydligt bättre: både djurets livmoder och dess kärlförbindelser var relativt lika kvinnans, och transplantatet stöttes inte bort. – Sedan skickades fåren tillbaka till uppfödarna någonstans i Halland, säger Pernilla Dahm-Kähler. Får är fertila någon månad under våren, och under den månaden släpper man in en bagge i en stor hage, och baggen har en blå krage på sig. Sedan ser man vilka honor som har blivit betäckta, genom att de är blåa på ryggen. Jag tyckte att det där var väldigt fascinerande. Det vi gör är så tekniskt, men reproduktion är ju egentligen inte… så värst teknisk. Tre av de fem fåren blev gravida. Gruppen lyckades även transplantera en mängd livmödrar från ett djur till ett annat, men eftersom det är svårt att ge immunsuppression till får ledde det inte till några graviditeter. När Mats presenterade forskningen på nya internationella kongresser fick han ofta höra att gruppen behövde ta sin forskning till nästa steg: primater. – De är väldigt lika människor, säger Mats ­Brännström, och tittar man i buken på till e­ xempel en babian så ser det nästan precis ut som i en kvinna, fast mindre. Kärlen är likadana, livmodern har samma form och äggstockarna är likadana. Till och med menscykeln är likadan. På en av sina resor stötte Mats ihop med en läkare som berättade om ett primatforskningscenter i Kenyas huvudstad Nairobi, och strax därefter reste delar av teamet ner för att börja operera. – Först och främst lärde vi oss hur man syr in ­kärlen, säger Mats. Hur kärlen som går till liv­ modern ser ut, hur man söver en babian … man kan inte googla det här, det står inte i någon bok, för det har aldrig gjorts tidigare. I det första försöket lyfte gruppen ut och satte tillbaka livmodern i tio mindre babianer. Alla överlevde – men bara två av djuren fick sin mens. – Det var ju inte bra, säger Mats. Vi insåg att vi behövde göra någonting för att förbättra våra resultat. Så vi bad Michael Olausson att komma ner och titta på vår teknik. Samma Michael Olausson som sju år tidigare varit rejält skeptisk när det gällde projektets etiska delar. – Jag hade för lite kunskap, säger Olausson. Jag kände inte till det här med surrogatmödraskap,

54 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


»Livmodertransplantation är den enda formen av kirurgi med en potentiell d ­ ödlighet på 300 procent.«, säger kirurgen Andreas 55 ­Tzakis. »Donatorn, patienten och barnet.«

krass.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2


och jag reagerade väl som… en man, eller okej, som en människa i allmänhet: »Hon kan väl adoptera.« Jag tänkte att man utsätter en frisk människa för ett icke livsavgörande ingrepp, men man måste nog träffa de här patienterna först, och lära sig hur de ser på saken. De här kvinnorna accepterar inte adoption, de vill föda barn själva. Och det enda sättet att göra det är att transplantera, eller välja det olagliga ­sättet – surrogatmödraskap. Då tycker jag att det är mer ärligt att transplantera, särskilt som man kan ta bort organet och medicineringen efteråt. Michael Olausson finslipade snabbt gruppens kirurgiska metoder. – De hade inte de rutiner som man vanligtvis använder vid organtransplantation, säger Michael Olausson. Det är helt naturligt, eftersom det inte är deras specialitet. Men det blev snabbt tydligt att om livmodertransplantation ska göras med framgång så måste det göras multidisciplinärt. Där krävs specialkunskaper inom gynekologi som inte finns hos vanliga allmänkirurger, och transplantationskunskaper som absolut inte finns hos vanliga gynekologer och obstetriker. Man måste kombinera alla kunskaper. Vid nästa försök menstruerade sex av de tio transplanterade aporna, och även det följande steget – transplantation mellan två genetiskt olika individer – blev en kirurgisk framgång. Aporna i det försöket skulle dock aldrig kunna bli gravida: ägg­ledarna var för tunna för att transplanteras och någon IVF-teknik för apor existerar inte. – Men om vi kunde transplantera flera djur och visa att de mådde bra, och att transplantatet överlevde en längre tid – då skulle det räcka, säger Mats ­Brännström. Då skulle vi ha visat tillräckligt.

E

n dag snubblade Mats över en artikel om en amerikansk kirurg som experimenterade med att göra livmodertransplantationer på minigrisar. Kirurgen hette Andreas Tzakis, var född i Grekland och hade gått i lära hos Thomas Starzl, som genomförde den första levertransplantationen 1963. Tzakis räknades till de bästa inom sitt fält, hade sannolikt gjort flest levertransplantationer i världen och genomförde varje år fler tarmtransplanta­tioner än någon annan. Men trots sitt renommé hade han stora svårigheter med att hitta finansiärer till sin forskning om livmodertransplantation. Det visade sig att Michael Olausson kände Tzakis sedan tidigare, och snart anslöt den berömda kirurgen till teamet från Sahlgrenska. – De hade kommit längre än jag på många sätt, säger Andreas Tzakis. Jag njöt verkligen av att arbeta med dem, de var en väldigt samspelt grupp.

Michael Olausson beskriver sin mentor som en »annorlunda amerikansk kirurg«. – Han är väldigt ärlig och patientorienterad. Jag skulle säga att Andy är den mest innovativa transplantationskirurgen i världen just nu. Dessutom är han väldigt välrenommerad internationellt.  Kredi­ biliteten, som man säger på svengelska, ökar kraftigt om det finns ett internationellt team. Så att det inte bara blir en rapport från en buske i något land folk inte ens har hört talas om. Att övervaka de transplanterade babianernas medicinering från Sverige visade sig snart omöjligt. När Mats Brännström fick blodproverna – med en veckas fördröjning, eftersom de först varit på analys i Tyskland – visade det sig att institutet i Nairobi slarvade med doserna. Många apor stötte därför bort sina organ. I de djur som fått korrekta doser immunsuppression klarade sig transplantatet där­ emot utmärkt. – Efter de där försöken kände jag att vi var redo, säger Michael Olausson. De gick väldigt bra och jag kände: »Det här kommer inte att bli svårare på människa – det kommer att bli lättare.« Eftersom en människa är fem–sex gånger större än de babianer teamet använde skulle kirurgin bli betydligt lättare. I Sverige skulle gruppen dessutom ha tillgång till bra operationssalar, intensivvård, postoperativ vård och analysinstrument. Dessutom skulle patienten omges av narkosläkare, operationssköterskor och under­sköterskor som – till skillnad från i fallet med babianerna – ägnat hela sin yrkeskarriär åt att övervaka liknande kirurgiska ingrepp. Ändå tvekade Mats Brännström. Än hade ­gruppen nämligen inte lyckats skapa en ­graviditet i en livmoder som transplanterats mellan två genetiskt olika individer. Några månader senare, i september 2009, lyckades Mats kollega César Diaz Garcia göra just detta. ­Garcia, en forskare och gynekolog som an­slutit från ett sjukhus i Valencia, visade på ­Sahlgrenska sjukhuset hur transplanterade råttor som åt lämpliga doser immunsuppression inte bara blev gravida – de födde dessutom friska och normala ungar. Både de kirurgiska och de medicinska delarna var därmed på plats.

Å

ren efter att Sara gifte sig frågade hennes vänner och bekanta ofta om det inte var dags för henne att bli mamma snart. Ju fler år som gick, desto mer sällan tog de upp saken, och slutligen undvek de ämnet helt och hållet. När någon i Saras omgivning blev gravid gratulerade hon, men kände sig mest av allt sorgsen. Om hon och hennes man tittade på TV och programmet

56 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


handlade om barn, graviditeter eller födslar bytte hon kanal. Sara hade memorerat Mats Brännströms namn, och eftersom hon arbetade inom vården gick hon då och då in på regionens intranät för att läsa igenom vad han och hans forskargrupp publicerade. Allt handlade om forskning på djur, och ingenstans framgick det om gruppen på något sätt kommit närmare sitt mål: att pröva behandlingen på människor. Saras man hade fyra yngre bröder och systrar, och snart var han den enda i syskonskaran som inte hade några barn. Sara trivdes väldigt bra med en av systrarna, och efter ett tag berättade hon om sin situation. Svägerskan erbjöd sig att följa med Sara till ännu en läkare, och han berättade att det faktiskt fanns ett sätt för henne och hennes man att få egna barn. Det var visserligen inte lagligt i Sverige, men på flera platser i USA, Indien, Mellanöstern och Östeuropa kunde man betala pengar för att låta en annan kvinna bära och föda ens barn. Till en början avfärdade Sara idén, men så dök det plötsligt upp en mängd rapporter om surrogasi i svenska medier. Ibland handlade de om ­juridiska problem – enligt många länders lagstiftning betraktades den kvinna som bar barnet som b ­ arnets mamma – eller om villkoren för de ofta fattiga surrogat­mammorna som kunde tjäna flera års­ löner på att bära västerländska kvinnors avkomma. Men lika ofta handlade reportagen om hur infertila ­kvinnor eller homosexuella par nu äntligen kunde bli föräldrar. Sara började söka efter information på internet. Snart fick hon sällskap av sin man, och de började titta på villkoren och kostnaderna för surrogat­ mödra­skap i olika delar av världen. På vissa platser, särskilt i USA, kostade det uppemot en miljon kronor. I  Indien och Östeuropa var proceduren billigare, men det handlade fortfarande om hundratusentals kronor. Dessutom skulle kvinnan som bar deras barn befinna sig långt, långt borta. En dag när Sara knäppte på kvällsnyheterna dök Mats Brännström upp i rutan. Inslaget handlade om livmodertransplantation, och Brännström, som nu var professor i gynekologi och obstetrik, för­klarade att Sahlgrenska var redo för att genomföra en experimentell behandling på kvinnor. Samma kväll skickade Sara ett mejl där hon förklarade sin situation. Hon fick veta att sjukhuset skulle arrangera ett informationsmöte för potentiella patienter två veckor senare, i oktober 2010.

M

ånga av de kvinnor som dök upp i aulan på Sahlgrenska drog resväskor efter sig och hade tillbringat föregående kväll på hotell. Sara noterade att de allra flesta var yngre än hon.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

– De flesta var mellan 25 och 30, säger Sara. Några hade haft livmoderhalscancer, men de flesta hade samma diagnos som jag. När vi fikade berättade en tjej att hon redan hade ett barn som fötts av en surrogat­mamma, men ville ha ett till. En annan plane­rade att åka till Indien. Så snart Sara och de övriga kvinnorna slagit sig ned i aulan gjorde livmodertransplantations­ gruppen entré på en scen. De berättade om projektet, visade bilder från olika stadier i sin forskning, förklarade i detalj hur operationen skulle gå till och berättade att behandlingen kunde vara aktuell för någonstans mellan 2 000 och 3 000 kvinnor i Sverige. – Det kändes som om en helt ny värld öppnades. Jag förstod att det här var någonting som faktiskt var möjligt för oss, att det fanns hopp om att få ett eget barn. När Sara dessutom fick höra att kvinnor med MRKH var en prioriterad grupp kände hon att hon var den perfekta patienten. En månad senare blev hon ­kallad till ett samtal med Mats Brännström och fick veta att hon var en av de tio kvinnor som valts ut till behandlingen. Strax därefter återvände hon igen, i sällskap med sin man. I det tredje steget tog hon även med sig sin mamma. – Mamma visste att jag inte kunde få barn på vanligt sätt. Jag hade pratat med henne om surrogat­ mödraskap, och hon tyckte att jag skulle göra allt för att försöka få ett barn. När jag berättade om livmoder­transplantationen blev hon väldigt glad, och tvekade inte om att vara donator. Hon sade att hon skulle stödja mig till hundra procent och att det inte spelade någon roll vilket organ det var, hon hade gett mig vilket som helst. Eftersom operationen planerades till hösten 2011 fanns det ingen tid att förlora. Sara, hennes man och hennes mamma fick lämna blodprover och kromosomprover för att visa att de inte bar på några kroniska sjukdomar. För att säkerställa att paret över huvud taget var fertilt skulle IVF-behandlingen göras i god tid före själva operationen. Därför var Sara tvungen att gå igenom en hormonbehandling. – Det var en tuff period, säger Sara. Det blir som en chock för kroppen, och man får sådana där klimakterie­besvär som tanterna pratar om. ­Humöret går upp och ner, man svullnar och går upp i vikt, man får ont i brösten, höfterna, magen… Ibland tänkte jag: Varför kunde inte det här ha hänt när jag var lite yngre? Men samtidigt kändes det bra, och hoppfullt. Jag närmade mig någonting bra, det var bara ett steg på vägen. Efter att Sara gått igenom två hormonbehandlingar lyckades gruppen på Sahlgrenska få fram

57


ungefär tio embryon, som frystes ner. Därefter fanns det bara en sak att göra: vänta. När september närmade sig blev operationen framflyttad till december. Sedan blev den framflyttad igen. – Så är det i vården, säger Sara. Allting måste alltid godkännas skriftligt, man måste ha papper och allting måste göras steg för steg. Om det blir stopp någonstans måste man vänta tills det blir löst innan man kan gå vidare. En söndagskväll i början av augusti gick Sara och hennes man, precis som de gjorde varje helg, till Saras föräldrar för att äta middag. Så snart maten var framdukad berättade Saras pappa om ett nyhetsinslag han hade sett på en utländsk kanal ett par dagar tidigare. Det handlade om en turkisk kirurg som hade blivit först i världen med att transplantera en livmoder från en död kvinna till en levande donator. Saras pappa tyckte att det var fantastiskt, enastående rentav. »Om du bara visste«, tänkte Sara. Så snart hon kom hem skickade hon ett mejl till Mats Brännström för att höra om han visste någonting om det inträffade. Mats hade aldrig hört talas om varken Ömer Özkan eller universitetssjukhuset i den turkiska turistorten Antalya, och den lilla mängd information som fanns tillgänglig på internet gjorde honom knappast klokare. Ömer hade aldrig publicerat några artiklar om reproduktionsmedicin eller infertilitet, och var dessutom plastikkirurg. Ingen av nyhetsartiklarna som beskrev operationen förklarade hur teamet hade förberett sig, eller om de hade genomfört några djurförsök.

Efter ett par veckor skickade han ett mejl till den turkiska kirurgen där han gratulerade honom till bedriften och föreslog att de skulle utbyta erfarenheter. »Thank you«, svarade Ömer. »Jag har läst nästan alla dina publikationer rörande livmodertransplantation […] och det vore en ära om du kom hit till Antalya. Vi kan ta emot dig närsomhelst.«

I

slutet av oktober 2011 följer jag med Mats Brännström och César Diaz Garcia till Antalya. Första kvällen tar Ömer Özkan med sina gäster till en klassisk turkisk restaurang och beställer in fårmage. César äter med god aptit. Mats Brännström – som föregående dag ägnat flera timmar åt att operera bort tumörer ur buken på en cancer­ patient – lämnar sin tallrik orörd. Morgonen därpå dränker César en trave amerikanska pannkakor i lönnsirap medan han väntar på att Mats ska dyka upp i hotellets frukostmatsal. Den turkiska kirurgen har slagit på stort och bokat in sina besökare på ett av de översta planen i ett enormt bygge med havsutsikt och polerade marmorgolv. Medan César skär sin frukost i lagom stora bitar förklarar han att han blev lika förvånad över nyheten som Mats. – Jag hade aldrig hört talas om dem. Aldrig. Och det är ju … Han ger ifrån sig ett plågat leende. – Mats har jobbat med det här så länge. Men du, vad ska man säga … sådant är livet. Nu kan vi bara hoppas att det här går bra. För annars kommer vi

Livmodertransplantation – SÅ GÅR DET TILL: 1 . U r va l

Kvinnor som saknar livmoder, har fötts med missbildningar eller blivit av med organet på grund av exempelvis cancer är aktuella för behandlingen. Patienten ska även vara fri från allvarliga kroniska sjukdomar, känna en stark önskan att bli biologisk förälder, leva i en stabil parrelation och vara yngre än 38 år. För att kunna bli gravid med sitt eget barn måste hon ha friska äggstockar.

2 . D on at o r

Under de för­ sta försöken i Sverige kom­ mer livmodern att tas från en levande donator, när­ mare bestämt patientens mamma, äldre syster eller nära bekant. Donatorn måste vara yngre än 65 år och donera sin livmoder frivilligt. Hon måste även uppvisa normala cellprover sedan fem år tillbaka och vara fri från kroniska infektioner.

3. IVF

4 . O p e r at i on

För att avgöra om ­patienten och hennes partner över huvud taget är fertila genomförs provrörsbefrukt­ ning. Kvinnan behandlas med ­hormoner för att stimulera äggstockarna att bilda äggblåsor, från vilka äggen ­senare plockas ut och placeras i en droppe näringslösning tillsammans med mannens spermier. Av de embryon som bildas fryses minst åtta stycken ner för framtida använding.

När livmodern har opererats ut ur donatorn placeras den på en isbädd, och blod­ kärlens ändar frigörs från all vävnad som omger dem. Från att organet har lyfts in i mottagaren tar det mellan 20 och 40 minuter innan den har fått nya kärlkopplingar. När blodcirkulationen är igång kopplas livmodern till patientens vaginaltopp och fixeras i bäckenet.

58 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


att få problem. Vårt etiska tillstånd är beroende av det här. En halvtimme senare hämtar Ömer upp Mats och César i en stadsjeep från BMW med vita läder­säten. Hans fru Ögretim, som också är plastikkirurg, kör en bit framför i en likadan. Ömer Özkans rum ligger på fjärde våningen i den ljusgula betongbyggnad som utgör transplantationsavdelningen på Akdeniz universitetssjukhus. Så snart han har beställt in en kanna te vrider han sin datorskärm mot Mats och César, och drar igång sin presentation. Den första bilden föreställer turistmagneten Konyaatli beach, två kilometer från sjukhuset. – Very famous beach, säger Ömer. Mats och César hummar, och Ömer bläddrar vidare till bild nummer två. Den föreställer Antalyas hamn. – Very close to your hotel. Mats och César hummar lite till. Bild n ­ ummer tre föreställer två kirurger som sover i varsin besöksstol. Ömer skrattar och förklarar att livmoder­ transplantationen tog lite längre tid än de hade planerat. Mats och César ser milt skeptiska ut tills Ömer bläddrar fram till en bild som visar två stympade händer. De tillhör en 28-årig man som nyligen råkade ut för en olycka i en lantbruksmaskin – i fjol ersatte Ömer dem med två nya händer från en död 23-årig donator. Det var den första dubbla handtransplantationen i Turkiet, och Ömer förklarar att den framgången gjorde det möjligt för honom att få tillstånd att även göra livmodertransplantationen. Ju längre han kommer i sin presentation, desto

mer intresserade blir Mats och César. De diskuterar doser av immunsuppression, vilken sorts tråd man bör använda för att sy ihop blodkärlen, hur breda artärerna är, hur många embryon det är lämpligt att frysa och vilken vätska man bör använda för att spola livmodern. När Ömer bläddrar fram till punkten som gäller återinföring av embryon hajar Mats till. – Det hade jag tänkt fråga om, säger Mats. Här står det tolv månader, men i tidningen stod det att ni skulle återföra efter ett halvår. – Men det är tidningen, säger Ömer. Jag sade inte innan sex månader. – Precis, säger Mats. För den internationella rekommendationen är ett år. – Tidningar, suckar Ömer. De ändrar, för de vill ha en stor rubrik. När han kommer till kriterierna för vilka patienter de tänker acceptera framöver reagerar Mats på att den övre åldersgränsen är 45 år. – Är inte det lite högt? Vi har satt 36–37. – Du kanske har rätt. Vi kan ändra det. När presentationen är över eskorterar Ömer sina besökare till ett litet rum på våningen ovanför. I en höj- och sänkbar plastsäng ligger 21-åriga Derya Sert, den första kvinnan i världen som fått en ny livmoder av en död donator. Hon är iklädd en röd mjukisdress och ler blygt mot uppbådet som invaderar hennes rum. Ögretim Özkan förklarar att Derya, som kommer från en liten bergsby flera mil inåt landet, uppsökte sjukhuset som 17-åring, när hon fortfarande inte hade fått sin mens. Läkarna konstaterade att hon

5 . Vä n ta n

6 . g r av i d i t e t

7 . f ö r lo s s n i ng

För att hindra att kroppen ska stöta bort det nya organet äter patienten så kallad immunsuppres­ sion. Läkarna undersöker dessutom vävnadsbitar från livmoder­tappen eller livmoderns insida för att tidigt kunna upptäcka – och av­ hjälpa – en eventuell avstötnings­reaktion. När patienten har haft sin donerade livmoder i ett drygt år utan komplikationer är hon redo att bli gravid.

Embryon planteras i kvinnans livmoder genom en tunn plastkateter som förs in via vaginan. De få studier som har gjorts på kvinnor som varit gravida och ätit immun­ suppression antyder att de föder någon vecka tidigare än vanligt. Patienten kommer att övervakas noggrant och eventuellt tillbringa den sista tiden av sin graviditet på sjukhus.

För att läkarna ska ha full kontroll förlöses barnet via kejsarsnitt. Precis som när de första IVF-barnen föddes i slutet av 70-talet kommer de första barnen som föds av kvinnor med transplante­ rade livmödrar att genomgå en mängd undersökningar och provtagningar för att fastställa att deras utveckling är normal.

8 . n y o p e r at i on

De kvinnor som önskar kan behålla livmodern för ytter­ligare en graviditet. För att patienten inte ska behöva äta immun­ suppression under resten av livet opereras livmodern ut när den har tjänat sitt syfte.

il l u str atio n and r ea sj öst r öm f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

59


led av MRKH och saknade både livmoder och inre vagina, och Ögretim gjorde en så kallad vaginal­ rekonstruktion med en bit av Deryas tarm.  Tre år senare kom patienten tillbaka igen, i sällskap med sin man, och frågade om det var möjligt för henne att bli gravid. Ömer fascinerades av frågan och började söka efter information. Snart hittade han en mängd avhandlingar från Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Han plöjde igenom dem med stort intresse men bestämde sig för att det bästa vore att använda en livmoder från en död donator, eftersom »det är enklare«. Han förberedde sig genom att operera på tio lik, och fick etiskt tillstånd eftersom så mycket forskning redan hade gjorts utomlands – i synnerhet i Sverige. När han till slut fick nys om en 23-årig kvinna som avlidit i en trafikolycka, och vars vävnad matchade Deryas perfekt, lyckades han övertala kvinnans föräldrar att donera dotterns livmoder. – Har du några frågor? undrar Ömer. – Gjorde det ont? frågar Mats, och vänder sig till Derya. Satt smärtan kvar länge? – Visa henne ärret, säger Ömer. Derya drar upp tröjan och blottar ett 15 centi­ meter långt snitt som löper från naveln ner till tros­ linningen. Den här dagen hon haft sin nya livmoder i 72 dagar. Hon ler snett. Senare tar Ömer Özkan med Mats Brännström till sin chef, den 72-åriga professorn Tuncer Karpuzog˘ lu. Tuncer har sysslat med transplantationskirurgi i tre decennier och har prytt väggarna i sitt rum med diplom från en mängd turkiska ­städer. Han pratar engelska med perfekt amerikansk accent efter många år på sjukhus i Maine och New York, och ber Mats berätta varför han inte vill använda döda donatorer. – Vi har så få döda donatorer i Sverige. Det är väldigt få trafikolyckor, och av dem som förolyckas är nästan alla män. Vi hade fått vänta väldigt länge. Professorn pekar på Ömer. – Det här fallet verkar vara väldigt framgångsrikt. Mats nickar, och Tuncer fortsätter: – Enligt Ömer jobbar du hårt. Det är ju precis som när Shumway utvecklade tekniken för hjärtat, och sedan kom Bernard och gjorde det på en annan plats. Han lutar huvudet bakåt och skrattar. Mats ­skrattar också, men inte lika högt. Strax därefter eskorterar Ömer honom därifrån. Först när de lämnat professorn på säkert avstånd tar han till orda. – Tuncer är en mycket duktig kirurg, men förra året opererades han för cancer. Han har inte varit sig riktigt lik sedan dess.

P

å eftermiddagen, när Mats Brännström precis har serverats sin tredje efterrätt på två timmar, berättar Ömer att han kallat till en presskonferens. – De kanske vill ha en lite mer vetenskaplig air kring projektet, förklarar Mats i bilen på väg mot universitets huvudbyggnad. Väl framme eskorteras Mats och César till ett halvcirkelformat podium där deras platser är utmärkta med namnskyltar och mikrofoner. Ett pressuppbåd riktar filmkameror och anteckningsblock mot dem, och i bakgrunden projiceras ett bildspel med fotografier från den turkiska livmodertransplantationen på en stor duk. Ömer, Ögretim och universitets rektor, en tunnhårig man med brun i kostym, slår sig ner bredvid dem. – Kära vänner från pressen, säger rektorn. Varmt välkomna. I dag har vi en mycket speciell gäst som vi vill välkomna till vårt universitet. Kamerablixtarna smattrar mot podiet, och han lämnar över ordet till Ömer. – Om ni söker på våra svenska vänners namn på internet kommer ni att få se att de är de främsta i världen. De har jobbat i tio år inom det här fältet, och vi kan dra stor nytta av deras kunskap. De har kontaktat oss efter att ha läst om våra framsteg, och vi är lyckliga över att få samarbeta med dem. Han gestikulerar mot Mats för att visa att det är hans tur. – Vi är glada över att vara här och tacksamma för gästvänligheten, säger Mats. Jag tycker att teamet har gjort en fantastisk insats, och vi kommer hit för att lära oss så mycket vi kan. Det här är ett viktigt område – om vi lyckas kan vi behandla ett stort antal kvinnor som i dag inte kan få barn. Även César gratulerar Ömer och hans grupp till deras stora framgång, innan en journalist med runda glasögon frågar om Mats har fått träffa patienten. – Det är ett bra case, säger han. Hon är ung och vid god hälsa. Du vet säkert att det gjordes en livmoder­transplantation i Saudiarabien för tio år sedan, som i slutänden inte lyckades. Det är mycket viktigt att den här lyckas, för annars tror jag att det dröjer tio år till innan någon vågar sig på ett nytt försök. – Blev du förvånad, frågar en man med skägg. – Inte så värst, säger Mats. Jag trodde kanske att det andra försöket skulle ske i Kina. Men det är skönt att det händer här. När han lämnar presskonferensen en halvtimme senare kommenterar han ståhejet: – Där utnyttjade de mig lite, det inser jag. Han ler. – Så blåögd är jag inte att jag missade det. Men … det får man bjuda på.

60 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


f oto : st r i n g e r / s ca n p i x

Ett par timmar senare, på emeritus Per Olof Janson, en fullsatt restaurang som som den här dagen ska gå enligt Ögretim är »den känigenom de sista detaljerna daste i hela ­Antalya«, tjatar i gruppens drygt 30 sidor Mats än en gång på Ömer att tjocka ansökan till den regiohans team måste publicera nala etiknämnden, organet en vetenskaplig uppsats som utgör den sista tröskeln där de beskriver hur de gått innan den första ­operationen tillväga. kan genomföras. – Ni måste skriva medan Eftersom Mats och hans ni fortfarande har händelse­ team ska operera tio kvinförloppet färskt i minnet. nor och driver livmoderJag kan hjälpa er, det är inga transplantationen som ett problem. forskningsprojekt är godkänPIONJÄRER. Plastikkirurgen Ömer Ömer tackar för erbjudannandet både extra krångligt Özkan bredvid sin patient Derya Sert det, och lovar att göra om och extra viktigt. Efter en – den första kvinnan i världen som Mats säger. Sedan berättar lång diskussion om detaljer i har haft en transplanterad livmoder han om sitt nästa projekt: rapporten – operationssalar, i mer än 99 dagar. att genomföra Turkiets föromhändertagandet av patient sta ansikts­transplantation. efteråt, möjlighet till besök Några minuter senare frågar Mats vad Ömer gör på hos en psykolog, ett bättre stycke om immunsupfritiden. pression – tar Mats till orda. – Jag har ingen fritid, svarar han. – Jag tycker även att vi borde diskutera exit – Lyssnar du på någon musik? ­strategies. Om någon vill dra sig ur under något – Nej. stadium, hur gör vi då? Om paret splittras, eller – Läser du några böcker? om någon kvinna mår så dåligt att hon vill avbryta Ömer skakar på huvudet. projektet? – Vad gör du då, när du inte jobbar? – Vad svårt, säger Pernilla Dahm-Kähler. – Sover. That’s good enough for me. Senare utvecklar hon: Sent på kvällen, när César och Mats sjunkit ner i – Det går ett år från provrörsbefruktningen till varsin röd sammetsfåtölj i hotellets lobby, samman- dess att man stoppar in embryona i kvinnan. Under fattar den spanska gynekologen vistelsen. den tiden kan saker hända. Vad händer om mannen – Jag var skeptisk från början. Men det här känfår cancer? Vad händer om de skiljer sig, och båda des bra. Det var en win-win-situation. vill ha barnet? Eller om mamman är jätteglad över Mats nickar. att donera sin livmoder, men sedan blir kvinnan – Det var ju en vinst för dem, men för oss också. inte gravid. Vad väcker det för tankar hos ­mamman? Jag lärde mig en mängd tekniska saker: vilka kärl »Inte nog med att jag har fött en dotter utan liv­ man ska använda, var man ska fästa livmodern, moder, nu ger jag henne min egen, men det ger inte vilka mediciner de har använt. Vi har fått dubbelt heller något resultat.« Sådant där kan man inte så stor erfarenhet av livmodertransplantation på stöka över, utan vi måste se till att patienterna kan människa. prata med kuratorer. Han tar en klunk rödvin. I mötesrummet fortsätter diskussionen: – Men även om man följer anvisningarna i vår – Tänker man inte att det måste finnas en extremt littera­tur så är det inte tillräckligt för att göra den hög motivation hos dem som väljer att utsätta sig här operationen. Han borde ha besökt oss. Men det för det här? sade jag ju inte till honom. – Jo, säger Mats. Men jag tycker ändå att de här diskussionerna ska finnas med, så att det syns att vi januari 2012 slår sig Mats Brännström ner vid åtminstone har tänkt på dem. ett avlångt konferensbord i ett grått mötesEfter en genombläddring av det ofärdiga dokurum på Sahlgrenska sjukhuset. Runt honom mentet slänger Mats ut en fråga till alla runt bordet. ­sitter 13 personer – kirurger, operationssköterskor, – Vad är våra forskningsvinster med det här? narkos­läkare, narkossköterskor, undersköterEfter en kort tystnad svarar han själv: skor… – som de senaste 18 månaderna har träffats – Naturligtvis är det ju ett test för att se om det nästan lika många gånger för att diskutera prohär över huvud taget går. Men det är också så att om jektets etiska aspekter. Gruppen leds av professor det inte skulle fungera, så kan vi ta reda på varför.

I

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

61


Sedan teamet avbröt s­ amarbetet med institutet i Kenya under 2011 har primatforskningen fortsatt på ett center i Tyskland och hos Andreas ­Tzakis i Miami.

INTERNATIONELLT.

62 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


– Ja, säger Per Olof Janson. Vi skapar en i någon utsträckning konstgjord miljö där man kan driva fram en graviditet. Och det är ju faktiskt sensationellt. – Sedan gör vi det möjligt att behandla den här typen av infertilitet, säger Pernilla Dahm-Kähler. Det har ju tidigare varit omöjligt. – Den här upptäckten kanske innebär att intresset för att åka utomlands och ägna sig åt surrogasi försvinner, säger överläkaren Lars Sahlman. För surrogasi tycker vi inte är särskilt käckt. – Nej, säger Per Olof Janson. Det är faktiskt oerhört viktigt att nämna. Mats uppdaterar gruppen om hur läget ser ut i resten av världen. – Den turkiska gruppen har fått tillåtelse att göra ett case till. Och nu vet vi ju även att flera grupper är på gång i USA. – Men det är ju ingen tävling alltså, inflikar Lars Sahlman. – Nej, det är absolut ingen tävling, säger Mats. Vi ska göra det här rätt, och på ett forskningsmässigt sätt. Det jag menar är att om någonting går fel, så har vi absolut bäst underlag för att förstå varför.

D

en första patienten kommer att opereras i mitten av april. Ingreppet sker på en helgdag, för att inte stjäla några resurser från sjukhusets övriga verksamhet, och kommer att sysselsätta ett team på nästan 20 personer. Mats Brännström och Pernilla Dahm-Kähler ansvarar för att operera ut livmodern ur donatorn, Michael Olausson och Andreas Tzakis sätter in den i mottagaren. Delar av proceduren kräver unika och nya metoder, men de allra flesta stegen i operationen har teamet genomfört många, många gånger tidigare. – Nu när man börjar tänka på det så känns det lite som: »Förstorar vi inte upp det hela nu?« säger Pernilla Dahm-Kähler. Att ta bort en livmoder på ett sådant sätt som vi ska göra här, det gör jag och Mats varje vecka när vi opererar cancer i livmoder­ kroppen och livmoderhalsen. Och att sy ihop kärl, det gör transplantationskirurgerna varje vecka också, med goda resultat. Både själva operationen och fasen efteråt – då patienterna får medicin mot avstötning och till en början undersöks noggrant två–tre gånger i veckan – kommer att bygga på lärdomar som teamet samlat på sig under år av forskning. Försöken på möss bidrog med kunskap om IVF och hur länge en livmoder klarar sig utanför kroppen, försöken på råttor gav information om lämpliga doser immun­ suppression, försöken på gris ledde till förståelse för svårigheterna att operera i det trånga bäckenet, f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

försöken på får lärde gruppen vilka kärl de skulle fästa livmodern i för optimal blodgenomströmning, och genom försöken på apor finslipade teamet sina kirurgiska metoder. Tack vare Ömer Özkans transplantation i Turkiet lärde de sig vikten av att fästa livmodern ordentligt i kroppens ligament. I andra fall har Mats Brännström kunnat hämta information utifrån. Hans ursprungliga farhågor om immunsuppressionen visade sig överdrivna: en studie gjord på 15 000 kvinnor med transplanterade organ har visat att sådan medicin varken leder till högre missbildningsfrekvenser eller spädbarnsdödlighet. När gruppen på Sahlgrenska genomför de första operationerna har forskningen pågått i nästan 13 år. Enligt samtliga inblandade i projektet har ingen tidigare transplantation föregåtts av så noggranna förberedelser. Vid den första njurtransplantationen hade forskarna bara en rad misslyckade experiment på hund bakom sig. Detsamma gällde den första levertransplantationen, där tre patienter opererades samtidigt och den som klarade sig bäst dog efter 21 dagar. Även lungtransplantationerna gjordes mot en bakgrund av försök på hund, och av de första 39 patienterna överlevde bara nio i mer än två veckor. Hjärtat som gjorde Christiaan Barnard världs­berömd slutade att slå efter 18 dagar. Så många patienter dog faktiskt de följande åren att man förbjöd hjärttransplantation i alla utom fyra av ­världens länder. Först när effektiva immuno­ suppressiva mediciner uppfanns i början av 80-talet återupptogs operationerna igen, med betydligt bättre resultat. – Vi lever i betydligt noggrannare tider, säger Andreas Tzakis, som varit transplantationskirurg i snart 30 år. – Reglementet vi måste gå igenom är mycket striktare, samtidigt som toleransen för tillkortakommanden har minskat, både hos patienter och allmänhet. Förr i tiden var en transplantation någonting fantastiskt som kunde rädda ett liv. I dag är det ett mirakel som förväntas inträffa. Mats Brännström tvekar på frågan om han någonsin har blivit frustrerad av de oändliga raderna med regler och tillstånd. – Nja … inte frustrerad. När vi började med det här trodde jag att vi skulle klara av det på två till fyra år. Men det tar alltid längre tid än man tror, så är det med all forskning. Och egentligen tycker jag att det är en fördel. Ju mer det skrivs om någonting och ju mer folk får veta, desto bättre är det. Om det bara kommer helt plötsligt blir folk tagna på sängen. Och på sjukhuset har projektet verkligen mognat. Jag höll nyligen en presentation för personalen här, och ingen hade någonting negativt att säga.

63


I

slutet av februari 2012 har den turkiska patienten Derya Sert haft sin transplanterade livmoder i nästan 200 dagar. När Ömer Özkan uppdaterar Mats om patientens tillstånd – »vi har börjat sänka doserna på medicinerna, och h ­ ennes psykologiska status är god« – ber han även om ursäkt för att han inte hört av sig på ett tag: »Vi har varit lite upptagna på sistone.« Det visar sig att Ömer redan har gått i mål med sitt nästa projekt: att transplantera ett ansikte. Eftersom donatorn, en man som krossades under ett tåg, hade valt att skänka hela sin kropp till vetenskapen passade Ömer även på att operera bort båda hans armar och ett av hans ben. Samtidigt som ansiktstransplantationen genom­fördes, fäste delar av Ömers team de lemmarna på en 34-årig man som hade förlorat tre av sina fyra extremit­eter då han som 11-åring slog en järnstav mot en elledning för att skrämma iväg duvor. Därmed genomförde Ömer inte bara Turkiets första ansiktstransplantation, utan även världshistoriens första tredubbla lem-transplantation – samtidigt. Under presskonferensen på Antalyas universitetssjukhus förklarade rektorn att de »njöt av att vara medicinska förgrundsgestalter i Turkiet och i världen«. Ingreppet fick global medieuppmärksamhet. Om Sahlgrenskas livmodertransplantation i april går som planerat lär även den skapa enorma mängder PR för sjukhuset i Göteborg. I och med att behandlingen drivs som ett forskningsprojekt kommer tillvägagångssättet – precis som all tidigare forskning – att publiceras i vetenskapliga avhandlingar och artiklar som är tillgängliga för vem som helst. Om metoden sedan snabbt sprids över resten av världen är det mycket tack vare Mats Brännström och forskargruppen på Sahlgrenska. Historieböckerna kommer dock med största sannolikhet att innehålla Ömer Özkans namn. När Mats Brännström får frågan om vad en lyckad livmodertransplantation skulle innebära för honom, tänker han efter en kort stund. – Det skulle ju liksom vara ett … erkännande för långt arbete. Och sedan naturligtvis en personlig tillfredsställelse över att man har gått i land med det här. Jag sade faktiskt från början, redan före Fageeh i Saudiarabien, att vi nog inte kommer att bli först. Vi som grupp kanske får ett erkännande för det här i den vetenskapliga världen, för att det här är gjort korrekt och ordentligt mot en forskningsmässig bakgrund. Men det är ju inte samma fame som man får om man är först. Som Barnard. Han var ju inte först med kunskapen – det var ju den här andra killen. Mats Brännström verkar inte direkt nedstämd när han säger det. Han tycks över huvud taget sakna

förmågan att se bekymrad ut, och envisas man säger han bara att han är »en människa som försöker se det positiva i saker och ting«. När jag ­frågar Michael Olausson om Mats Brännström verkligen har en så avslappnad attityd som han ger sken av säger Olausson att han »tror att det stämmer«. – Mats har målmedvetet haft en idé och lunkat på med den i sin egen takt. Och sådant inger respekt. Han har varit ute och berättat om det här och skrivit i en mängd vetenskapliga tidskrifter. Nu är alla på honom och vill ha receptet. Att det sedan var någon som skyndade sig före, det är ju precis som med ­Barnard och han, vad heter han… i San Francisco… Tre sekunders tystnad. – Nej, jag kommer inte på namnet just nu.

S

ara ingår i den första gruppen patienter som ska opereras i april. Hon känner fortfarande inte till det exakta datumet, men har bett om att slippa vara allra först. Det beror främst på att den första patienten sannolikt kommer att uppvaktas hårt av medierna – något hon inte är det minsta intresserad av. Hon hyser höga förhoppningar, men är samtidigt väl medveten om att behandlingen är experimentell. – Själv operationen är jag inte orolig för. Det är hur det kommer att gå efteråt. Kommer liv­modern att hålla? Hur går det när de sätter in äggen? ­Kommer jag att få friska barn? Sådant tänker jag mycket på. Hon har lyckligtvis människor i sin närhet att dela oron med. – Innan det här började har jag och min man inte kunnat prata om barn särskilt öppet. Jag har börjat gråta, och han har blivit upprörd. Nu är det annorlunda. Det senaste året har vi pratat mycket om barn, och vi har kommit varandra väldigt nära. Sara bor för tillfället i en trea, där det sista rummet fungerar som gästrum. Hon och hennes man har aldrig tidigare pratat om att flytta till något större – Sara har till och med sagt att hon inte vill bo i hus. På sistone har hon ändrat sig. – De säger att det finns möjlighet att få två barn. Sedan ska de ta bort livmodern. Är det första barnet friskt, och om möjligheten finns, så vill vi gärna göra ett till. Men annars får vi nöja oss med ett. Det är vår stora önskan – att få ett barn. Christopher Friman är reporter på Filter. Magnus Bergström är Filters bildredaktör.

Lördag 21 april Preliminärt datum för den första livmoder­transplantationen på Sahlgrenska sjukhuset i ­Göteborg.

64 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Johan rheborg vanna rosenberg erik Johansson Josephine bornebusch Johan ulveson maria kulle

en relationskomedi med sveriges roligaste skådespelare manus: alan ayckbourn regi: emma bucht

premiÄr 24 mars på intiman, stockohlm Biljetter och mer info på Blixten.se


DESIGNERS REMIX

DENIM DEMON

SAMSØE & SAMSØE

1 099:-

400:-

1 499:-

VÅR/SOMMAR 2012

FÄRGAD AV VÅRENS FORMER

Hos oss hittar du det främsta inom skandinaviskt mode. HENRIK VIBSKOV 2 995:-

ACNE

SANDQVIST

HOPE

1 695:-

895:-

1 295:-

VELOUR

WESC

RODEBJER

RESTERÖDS

1 495:-

395:-

1 495:-

899:-

AC N E R O D E B J E R M I N I M A R K E T B AC K H E N R I K V I B S KOV O U R L E G AC Y T H E LO C A L F I R M V AV E S H O E R E P A I R H O P E D AG M A R C A R I N W E ST E R V E LO U R DIANA ORVING Y3 POUR GANT RUGGER DESIGNERS REMIX LEVI’S VINTAGE MADS NØRGAARD GRAM NUDIE JEANS WESC ÖRJAN ANDERSSON R E S T E R Ö D S R O K I N S A M S Ø E & S A M S Ø E S A N D Q V I S T S O U L L A N D U N I F O R M S F O R T H E D E D I C AT E D D E N I M I S D E A D D E N I M D E M O N S P I E W A K C O R N E L I A P A P L I B E R T I N E L I B E R T I N E M.FL

PUB Hötorget

BRUNOGALLERIAN Götgatan 36

MALMÖ Davidhallsgatan 14

OUTLET St:Eriksgatan 79

WEBSHOP www.aplace.com


plus

Babyboom 15 procent av världens par lider av ofrivillig barnlöshet – men tack vare modern läkarvård kan de allra flesta få hjälp. Filter listar de största framstegen i vår tid.

ivf

R i k ta r s i g t i l l :

Kvinnor med skadade äggledare. S å f unk a r d e t:

In vitro-fertilisering innebär i korthet att kvinnans ägg befruktas av mannens spermier i en konstgjord miljö, istället för i äggledarna. Läkarna b ­ ehandlar kvinnan med hormoner för att få ut äggen och placerar dem sedan i en näringslösning tillsammans med ungefär 75 000 spermier per ägg. Efter några dagar förs ett eller flera av de befruktade äggen in i kvinnans livmoder, där de ­utvecklas som under en vanlig graviditet. Po p u l a r i t e t:

När metoden lanserades på 70-talet möttes den av stor skepsis, men så snart man bevisat att »provrörsbarn« var lika friska och välmående som genomsnittet etablerades hundratals kliniker världen över. Bara i Sverige föds i dag ungefär 3 500 barn om året tack vare IVF. Läkaren Robert G Edwards, som utvecklade metoden, belönades med Nobelpriset i medicin 2010.

ICSI

R i k ta r s i g t i l l :

Män med mindre än en miljon spermier i varje utlösning. S å f unk a r d e t:

Till skillnad från vanlig IVF-behandling, där ägg och spermier placeras i en droppe näringslösning, bygger intracytoplasmatisk spermieinjektion på att man injicerar en enda av mannens spermier direkt i ett av kvinnans ägg. Metoden, som lanserades 2001, innebär att även män med fertilitetsproblem kan bli fäder. Po p u l a r i t e t:

Hundratusentals par genomgår behandling varje år. I länder som ­Grekland, Italien och Spanien har forskare varnat för att metoden rentav är för populär, och att det i många fall hade gått lika bra med den billigare och mindre resurskrävande IVF-metoden.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

67


plus

Äggcellsfrysning R i k ta r s i g t i l l :

Kvinnor som vill trotsa sin biologiska klocka. S å f unk a r d e t:

Ett antal ägg plockas ut ur en upp till 40 år gammal kvinna. Genom den nya metoden vitrifikation fryses de ner till minus 196 grader på bråkdelen av en sekund. När kvinnan sedan är redo att föda barn tinas äggen upp, befruktas genom ISCI och planteras i kvinnans livmoder. Med hormonell hjälp kan hon, åtminstone i teorin, bära och föda ett barn ända upp i 60-årsåldern. Po p u l a r i t e t:

Hur många kvinnor som har frusit ner sina ägg är oklart, men knappt 2 000 barn är födda genom metoden. Den är särskilt populär i det katolska Sydeuropa, där man av religiösa skäl inte får frysa embryon. Sådana betraktas som levande varelser, medan äggceller bara är just celler.

Äggstockstransplantation R i k ta r s i g t i l l :

Kvinnor som drabbats av cancer eller lider av för tidigt klimakterium. S å f unk a r d e t:

Behandling mot vissa typer av cancer kan ge hormonrubbningar som försätter en kvinna i ett för tidigt klimakterium och gör henne infertil. Innan cancerbehandlingen påbörjas opereras därför vävnad från äggstocken ut ur ­kvinnan. Så snart hon är fri från cancern tinas vävnaden upp och opereras tillbaka. Om transplantationen lyckas återgår kvinnans hormonnivåer till de normala, och hon kan bli med barn. Po p u l a r i t e t:

Det första barnet från en kvinna med transplanterad äggstocksvävnad föddes i Belgien 2004. Sedan dess har ytterligare drygt tio barn blivit till genom metoden, däribland två i Danmark. illustr ati on and rea s j ö st r ö m

68 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


p o r t r 채t t

Det sociala arvet


Efter matmissbruk, utmätning och självmordstankar är brottaren Eddy Bengtsson redo för comeback. Men den största utmaningen är inte att ta sig till OS i London. t e x t: E r i k A l m q v i s t F o t o : Ma g n u s B e r g s t r ö m


ötterna sticker ut under – Hångla? Det gör la inget. Det är ändå inte det jag täcket när Eddy Bengtsvill göra. son kurar ihop sig i – Nä, vi har precis tränat, och så har jag en murvel sängen och trycker igång här som intervjuar mig. Han är så jävla lik Kristian en av sina favorit­låtar Luuk. Na-na-na-na-naaa-naaa, he’s got the Luuk! med Cornelis på sin lapHaha, jag ska skicka en bild till dig sen. Puss! top. Han sjunger med: Han drar på sig sin IFK Göteborg-keps och – Saskia har ett namn vänder sig till Johan, som just satt på en låt med med klang, hon jobbar på den svenska countrygruppen Mats Rådberg och ett pilsnerpang. Rankarna. Med sitt rakade huvud – Nä, nu går vi och käkar va? säger Eddy. Kom och sina 118 kilo fördelade igen, Luuken! över 193 centimeter ser han ut som en jättebebis Efter att ha slevat i sig ett fat ärtsoppa hämtar i en krubba. I sängen bredvid sitter den två kilo Eddy fyra pannkakor som han täcker med en hög tyngre Johan Eurén och äter jordnötssmör med vispgrädde och jordgubbssylt. När han satt sig sked direkt ur burken. kommer han på sig själv, och skrapar av hälften av – Stäng av det där nu Eddy, så ska du få höra lite grädden. riktig musik. Precis som vid de andra måltiderna under lägret – E du go eller? Du har så jävla konstig musiksamlas ett gäng runt Eddy. Han är 15 år äldre än de smak. Ska vi lyssna på Abba nu igen? yngsta landslagsmännen, och efter att ha tillbringat Det enda, utöver kroppshyddorna, som skvallrar större delen av sitt liv i träningslokaler, på läger om att Eddy och Johan är Sveriges två bästa tungoch på tävlingar är han full av brottarhistorier. Han viktsbrottare är de trikåer som ligger på hotellrums- berättar gärna om hur någon gammal landslagsman golvet, bredvid avsparkade kalsonger, tubsockor och misslyckades med att hålla sitt avhållsamhetslöfte godispåsar. under ett VM, om när Frank Andersson lånade Det är den fjärde dagen på brottningslandslagets pengar av »Hoa-Hoa« Dahlgren utan att betala vårläger, och brottarna har precis avslutat morgontillbaka eller om när han såg Kajsa Bergqvist naken passet. Dörren ut till korridoren under OS i Sydney år 2000. står på vid gavel. Det gör den alltid När tallriken är tom vänder han Eddy Bengtsson när Eddy bor på hotell – ett knep sig mot Viktor Pääjärvi, en oerfaFödd: 1979 i Göteborg han lärde sig under OS i Sydney för ren tungviktare från Kiruna, som Bor: I Majorna i Göteborg tolv år sedan: alltid kommer det in med sitt svarta hår och sin tunna Gör: Landslagsbrottare, MMAnågon rolig jävel som vill tjöta lite. tangorabatt ser ut som en svullen fighter. Driver ett gym i Mast­ Eddy fipplar upp sin Iphone och reinkarnation av Clark Gable. hugget i Göteborg. ringer ett samtal. – Du har nåt på överläppen. Om Övrigt: Är en fanatisk IFK – Hallå gasellen! Hur är läget? du gnuggar ordentligt med handGöteborg-supporter. När han Har du varit hos doktorn? Halsduken när du har duschat så kan du mötte ungraren Ivaylo Markov på fluss? Då blir det inget ligga. Vad nog få bort det. Eller är det där ludd en MMA-gala i Lisebergs­hallen sa du? från handduken som har fastnat 2009 var mittbacken Ragnar Sigurðsson sekond. Han skrattar. över läppen?

72 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


F o t o : p e t r a j ä r e v i k , p r i vat

»Jag blev ett skilsmässobarn när jag var tio månader. Och min son blev ett skilsmässobarn när han var tio månader. Det är mitt livs största misslyckande.«

Alla skrattar. För de andra När hon ändå födde en son på brottarna är Eddy en trivselValborgsmässoafton 1979 fick spridare och en erfaren landspappa Conny, som var 19 år, lagskamrat som nu gör comevårdnaden. Den första tiden back. De vet att han var en av delade han och Eddy på en Sveriges bästa brottare när han skumgummimadrass i en tvåa i plötsligt lade av, 27 år gammal. Landvetter. För att försörja dem De vet att han sedan var borta arbetade Conny som snickare från sporten i fyra och ett halvt på dagarna, och flera kvällar i år, under den ålder som brukar veckan drog han in extrapengar räknas som en brottares bästa som nattvakt på ett ungkarlsho– men de vet inte varför. tell i Göteborgs hamn, där han Om någon av dem skulle ha emellan­åt fick ta hand om döda sett honom för fyra år sedan missbrukare som tagit livet av hade de aldrig kunnat tänka sig sig på rummen. De nätterna sov att han skulle sitta här nu. Det Eddy hos sin farmor Inger. Hon var å andra sidan inte så många arbetade som städare på Land­ som såg Eddy då, eftersom han vetterskolan, och på morgnarna, Tre generationer badare. Conny sällan lämnade sin lägenhet. innan hans dagis öppnade, med Eddy i början av 80-talet. Eddy med Cornelis, 30 år senare. Han hade långt skägg, gick på följde Eddy med till skolan och sömntabletter och antidepreshjälpte henne att städa. siva och funderade på hur han skulle ta livet av sig. I det lilla samhället Land­vetter väckte den lilla När brottarna skyfflat i sig sina pannkaksberg och familjen uppmärksamhet. gått tillbaka till sina rum sitter Eddy och jag kvar – Det pratades jävligt mycket skit helt enkelt, med varsin kopp kaffe. säger Conny. Eddy växte upp utan en mamma. På – Jag var så långt nere på botten man kan komma. den tiden tyckte folk att det var extremt. Han vände Jag käkade så mycket tabletter att jag var ett vandsig till mig i allt. Jag lagade hans byxor och sydde i rande apotek för fan. Till slut var jag tvungen att knappar. Också det som var mest kvinnligt fick jag bestämma mig: »Hur fan ska du ha det Bengtsson? göra. Det var inget konstigt med det, det var bara så Ska du ta livet av dig? Ja, men gör det då. Gå och det var. häng dig eller hoppa från Älvsborgsbron.« Andra skvallrade om Connys och farmor Ingers Han tar en slurk kaffe. förflutna. Hon hade levt tillsammans med flera – Jag hade 700 orsaker att avsluta livet, och ett alkoholiserade män som misshandlat henne. Tillskäl att fortsätta. sammans med en av dem fick hon Conny. Pappan fortsatte att slå både Conny och Inger tills Conny, et är ingen överdrift att påstå att Eddy när han fyllt 15, slog tillbaka så ordentligt att pappan Bengtsson hade förutsättningarna emot sig aldrig vågade röra dem igen. redan från allra första början. För Conny, som var en lovande fotbolls­­­spelare I ett misslyckat försök att tvinga fram ett missfall tills han skadade knäna och tvingades lägga av, var drack hans mamma ricinolja under graviditeten. det självklart att Eddy skulle syssla med idrott.

D

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

73


Efter att Eddy, som var överviktig och kallades »tjockis« på dagis, sett sumobrottning på TV tog Conny med femåringen till Öis brottnings­lokal i Gårda. Under de kommande fem åren missade han inte en träning. Oftast stod Conny bredvid och hejade på. Vid sidan av brottningen styrketränade och joggade Eddy och Conny en timme varje dag.

Alla var dock inte lika upphetsade. – Eddy var framfusig, säger tränaren Frank Steen. Det var inget ont i honom, men tänk som Zlatan eller Guidetti, han skämdes inte för att visa upp sig. Jantelagen slår alltid mot sådana. Fast egentligen handlade det mest om att det fanns ett agg mot hans pappa. Samtidigt kände Eddy sig trakasserad av Ljungberg, och retade sig på att världsmästaren utgav sig för att vara mer helylle än han i själva verket var. Ljungberg hade i sin tur svårt för Eddys kaxighet, och ännu svårare för Conny. – Jag vill inte säga för mycket, men Conny var inte alltid rumsren, säger Frank Steen. Ändå var det inte rättvist att Eddy fick klä skott för det. Han hamnade utanför och blev inte schysst behandlad. Efter träningarna var det många föräldrar som inte ville skjutsa honom, trots att de skulle åka åt samma håll, så jag skjutsade hem honom fast jag bodde i andra änden av staden. En dag ringde en man från Katrinelundsgymnasiet till Conny och undrade om han visste vart Eddy tagit vägen. Det visade sig att Eddy blivit så skoltrött att han helt enkelt hade slutat gå dit. Tillsammans bestämde far och son att om han ändå inte var där, så var det lika bra att han slutade skolan helt och hållet, så att han kunde satsa helhjärtat på brottningen. – Jag har tyvärr sett det där så många gånger, säger Frank Steen. Det är så viktigt att ungdomarna skaffar sig en utbildning, men så uppmuntras de att tänka att det bara är brottningen som gäller. Som ett led i satsningen såg Conny till att Eddy blev sponsrad av Kungstorgskaféet och husmanspuben Karlssons Garage. På två år gick han upp från 75 till 100 kilo, och i Öis började folk viska att han var dopad. För att få slut på spekulationerna övertalade Eddy Riksidrottsförbundets dopningskontrollanter att testa honom. Sex veckor senare fick han svaret i ett tjockt brunt kuvert. Testet var positivt. Halterna av testostero­n var onaturligt höga, och Eddy kallades till fler läkarkontroller. – Då var alla jävlar på mig om att jag inte kunde ta ut honom till SM, säger Frank Steen. Men med stöd av brottningsförbundets ord­ förande, stjärnadvokaten Pelle Svensson, stod Frank på sig och menade att Eddy visst fick tävla så länge han inte var dömd. Resultatet från de nya läkarkontrollerna visade att Eddys kropp på egen hand producerade mer t­estosteron än vad som anses normalt.

»Jag var helt övertygad om att de skulle ha det bättre utan mig. Min själ och hjärna var som grumligt vatten.« När Eddy var åtta år gammal blev Conny tillsammans med en ny kvinna. I början tyckte Eddy varken särskilt bra eller illa om kvinnan, han tänkte mest på att hans pappa verkade glad. Snart insåg han dock att något inte var som det skulle. När Eddy kom hem från brottningen kunde hon sitta stupfull i en fåtölj, med ett glas Rosita upphällt i en mugg – för att det skulle se ut som om hon drack kaffe. Hon och Conny kunde också ha våldsamma gräl. Vid ett tillfälle när Eddy kom in i köket möttes han av ett vilt slagsmål. Kvinnan kastade kastruller och knivar mot Conny och han spottade snus på henne. – Hon kunde inte acceptera Eddy, och att vi två hade en så nära relation, säger Conny. Hon var svartsjuk. En morgon när Eddy vaknade av deras skrik fick han nog. Han gick ner i köket och bad dem att hålla käften. Hon svarade med att ta kaffe­kannan från spisen och slänga det kokheta kaffet över Eddy, som blev så chockad att han bara stod kvar och skrek tills Conny slet in honom i duschen och vred på iskallt vatten.

J

u bråkigare det blev hemma, desto mer energi lade Eddy på brottningen. Det blev inte mycket tid över för skolan eller för vänner, men Eddy brydde sig inte nämnvärt. Han hade ändå inte så många kompisar. Flera av hans klasskamrater gjorde sig lustiga över att han höll på med »en bögsport«. Om han fick tid över brukade han mest umgås med Conny och hans kompisar, skåde­ spelarna Kent Andersson och Weiron Holmberg, på Kungstorgskaféet i centrala Göteborg. 14 år gammal fick Eddy börja träna med den nyblivne världsmästaren Mikael Ljungberg, OSmedaljören Torbjörn Kornbakk och de andra seniorerna. Göteborgs-Posten skrev en artikel om Eddy med rubriken »Löfte av kolossalformat«, som farmor Inger sparade.

74 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


F o t o : U lf Pa lm / S C A N PI X

Snart hade Eddy gått up tio kilo till och skickades var över tilldelades Eddy Ivars Guldsko, priset för till VM i sumobrottning där han, efter att ha lärt sig årets bästa svenska brottare. grunderna i en sumobok från Göteborgs stadsbibEn dag frågade den rastlöse Frank om han fick liotek, överraskande gick hela vägen till kvartsfinal. låna Eddys sponsorbil för att hämta sin sambo på När Eddy tog guld i Nordiska mästerskapen 1997, stationen. Sedan hörde Eddy ingenting från Frank, hävdade brottningsförbundets ordförande Pelle förrän Conny fick hem en P-bot utfärdad i Norr­ Svensson – själv dubbel världsmästare – lyriskt att köping. Dagen därpå kom en ny från Gävle, och Eddy skulle kunna efterträda Aleksandr Karelin under de kommande veckorna kunde Eddy och som världens bästa brottare. Karelin var då så överConny följa Franks resa genom Sverige. lägsen att han fått smeknamnet »Lyftkranen från Efter sex veckor lämnade Frank Andersson tillSibirien«. Ryssen hade inte förlorat en enda poäng baka bilen. Då var den så krockskadad att Ford bröt under tio år och hade precis utsetts till »världens sponsorkontraktet. bästa brottare under 1900-talet«. »Jag skulle inte bli Även samarbetet med Frank tog slut, och när förvånad om Eddy vinner OS-guld i Sydney 2000«, Stockholmsklubben Spårvägen lockade med en fortsatte Svensson. storsatsning med massör, gratis mat och sponsorer Samtidigt eskalerade konflikten med Mikael beslöt sig Eddy för att lämna Göteborg. Ljungberg, som hade hamnat i bråk med Svenska Han ångrade sig redan efter tre veckor. Spårvägen brottningsförbundet eftersom han hade en annan höll inte sina löften och Eddy vantrivdes i Stockskosponsor än landslaget. Öis ställde sig bakom holm. Han tyckte att människorna där tog sig själva Ljungberg och försökte få Pelle Svensson avsatt. På på för stort allvar och inte fattade när han skämtade. en presskonferens ställde sig Eddy upp och höll ett Men han ville inte att de som sagt att han aldrig spontant försvarstal – Eddy berättade hur Svensson skulle passa in i huvudstaden skulle få rätt, och blev ställt upp för honom efter dopningsanklagelserna. kvar. Flera personer i Öis ledning tolkade det som att När Eddy Bengtsson 20 år gammal åkte till OS Eddy tog ställning mot klubben. De ville att han i Sydney, beskrevs han som ett medaljhopp. Själv skulle be om ursäkt. Eddy vägrade, och stämningen kände han att det var overkligt att befinna sig i på träningarna blev alltmer spänd. samma läger som de svenska stjärnor han bara sett Efter att Conny ringt runt till ett antal andra på TV. Eddy njöt av uppmärksamheten och tackade föreningar skrev Eddy istället kontrakt med AK77, ja till alla reportrar som ville intervjua honom. en liten juniorklubb i Kortedala som saknade elit­ Efter turneringen var journalisterna inte lika brottare. Conny fixade också en sponsrad Ford intresserade av den frispråkige göteborgaren. De Mondeo med Eddys namn på sidan, trots att Eddy skrev istället om Mikael Ljungberg, som vann inte ens hade körkort, och övertalade den gamle guld. Eddy åkte ut mot vitryssen Debelka i tredje världsmästaren Frank Andersson att ta sig an Eddy. matchen. Eddy trivdes med den fritänkande Frank, som Under de kommande säsongerna fortsatte han att k­allade honom »en stor talang,
tuff och kaxig – precis dominera tungviktsklassen i Sverige, men i internasom jag var«. tionella mästerskap lyckades han aldrig leva upp till Hans gamla tränare i Öis var mer skeptisk. förväntningarna. Efter varje misslyckande noterade – Eddys stora misstag reportrarna på plats att var att han lämnade Öis, Eddy satte sig ensam säger Frank Steen. Tidioch grät. gare hade han lyssnat Efter tre år i huvudpå tränaren, men när staden flyttade Eddy han fick lite framgångar hem till Göteborg, men kom det andra männiseftersom AK77 nu var kor som sa att de visste en amatörförening och vad han skulle göra. Det det inte var läge att var synd. återvända till Öis, börMen redan nästa jade han distanstävla säsong vann Eddy sitt för Malmöklubben första SM-guld. Året Sparta, samtidigt som därpå tog han fem SMhan mellan träningarna titlar och en överlägsen jobbade på Connys Motgång. Trots höga förväntningar slutade Eddy seger i Elitseriens bemanningsföretag. bara på tionde plats i OS 2000. Efter förlusten mot poängliga. När säsongen vitryssen Debelka satte han sig ner och grät. När Eddy inte körde f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

75


truck på något lager ansvarade han för att ringa in folk som behövdes på olika byggen. Han trivdes, och flera av hans nya arbetskamrater blev snart vänner. En av dem, Olle, gjorde ett särskilt starkt intryck. En prestigelös livsnjutare med en helt annan inställning än de tävlingsinriktade människor Eddy kände från brottningen. När en arbetskompis berättade att han skulle arrangera ett företagsevent lovade Eddy att hjälpa honom att få dit några roliga gäster. »Jag känner ju Lasse Kronér«, tänkte han. – När jag ringde svarade hans sekreterare. En sur jävla hagga. »Nej, han är ledig i dag.« Jag ringde tillbaka nästa dag, men fick inte tala med honom då heller. Sen ringde jag varje dag hela veckan. Haggan var lika sur varje gång. På fredagen tänkte jag skämta med henne och sade: »Tjenare, nu har vi pratat så mycket att vi måste ut och ta en fika.« »Nej«, sa hon. Till slut lyckades Eddy ändå övertala henne att äta en middag på Karlssons Garage. Hon hette Amanda, och visade sig vara betydligt trevligare än Eddy trott. Han »blev görkär«. En kort tid senare flyttade de ihop. Under uppladdningen inför OS i Aten 2004 fick Eddy besök av Expressens reporter Christoffer Brask, som ingående beskrev Eddys nya träningsmetod: »Fyra ruscher uppför den gamla hoppbacken blir det, innan det är dags för det stora testet: drygt hundra steg uppför en stentrappa. Med pappa Conny, 130 kilo, på ryggen. Efteråt stapplar Sveriges bästa tungviktsbrottare bort till ett hörn. Där blir han stående, dubbelvikt. ›Nu ska han spy‹, säger Conny och skrattar.« Trots den hårda träningen blev Aten-OS ytter­ ligare ett misslyckande. Efter »två skitmatcher« slogs han ut ur turneringen. Samma år blev Mikael Ljungberg, efter att ha avslutat brottarkarriären, utnämnd till sportchef för brottningsförbundet. Eddy tyckte att det var dags

svarade Kjell-Ove. »Varför jobbar du då?« undrade Eddy. När Kjell-Ove berättade att Mikael Ljungberg tagit livet av sig trodde Eddy att han skämtade. Ändå kunde han inte sova på hela natten. Klockan sex gick han ut och köpte tidningen, vars förstasida pryddes av Mikael Ljungbergs ansikte. Det spekulerades om att brottarstjärnan inte hade lyckats hitta sin plats i tillvaron efter att idrottskarriären tagit slut. Även om de aldrig kommit överens på ett personligt plan, hade Eddy beundrat Ljungberg för hans sportsliga framgångar. Att han tagit sitt liv fick Eddy att fundera över livet efter karriären. Samtidigt ­visste han att Ljungberg varit psykiskt sjuk och att det inträffade troligtvis skulle ha skett ändå.

P

å ett landslagsläger strax därefter gick ledbandet, korsbandet och menisken i ena knäet av när han skulle lyfta tungviktskollegan Jalmar Sjöberg. Det dröjde ett år innan han kunde börja träna igen. – På sätt och vis var det skönt. Jag kände inte lika mycket glädje längre. Jag hade byggt upp en sådan press på mig själv. Allt var på liv och död, allt handlade om att vinna, och jag klarade inte av det längre. Eddy var trött på att pendla till Malmö, och på att Spartas klubbledning kunde tvinga hem honom för att gå en svensk seriematch även om han var utomlands och tävlade i ett EM-kval. Dessutom hamnade han allt oftare i konflikter. Tyckte han att något kändes det minsta fel sade han ifrån, även om motståndaren var en klubbledare eller landslagstränare. – Det där hade han nog med sig hemifrån, säger Conny. Jag har alltid pushat honom att våga säga vad han tycker. Men kanske skulle han ha varit smidigare ibland. Jag tror inte att konflikterna har hjälpt honom i karriären. Men inom brottningen finns det också fruktansvärt många lögnhalsar och fegisar. När Öis, som bytt flera ledare sedan Eddy lämnade klubben, hälsade honom välkommen tillbaka för att agera sparringpartner till det nya tungviktarstjärnskottet Johan Eurén, tackade han ja. Efter den långa konvalescensen var Eddy i sitt livs sämsta form, men lyckades ändå vinna sitt första SM för sin nygamla klubb. Vid samma tid blev Amanda med barn, och Eddy gick upp allt mer i familjelivet. När Eddy var 26 år gifte de sig, och varje dag när han kom hem från jobbet sjöng han Jag är också med barn, av favorit­artisten Lasse Tennander, för hennes växande mage. Inför SM 2007 talade Eddy med förbunds­kaptenen Leo Mylläri, och förstod det som att han skulle få Sveriges tungviktsplats i EM om han upprepade förra

»Det var också en jävla boost för självförtroendet. Hon r­aggade upp mig när jag stod där i badbyxor.« att de glömde sina gamla konflikter och ringde för att gratulera och prata om sin egen fortsatta karriär. Han fick inget svar. Några dagar senare ringde det istället på Eddys telefon. Det var GT-reportern Kjell-Ove Andersson. »Hallå, hur är läget?« hälsade Eddy. »Inte så bra«,

76 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


årets SM-seger. Men dagen före invägningen läste han i Göteborgs-Posten att Mylläri sagt att EM-platsen var vikt åt Jalmar Sjöberg, och att Eddy måste komma tillbaka till gamla tiders form för att bli aktuell. En håglös Eddy slutade trea i SM. När han lämnade Lisebergshallen för att gå på fest med Olle och några andra kompisar från bemanningsfirman bestämde han sig för att aldrig brottas igen. Eftersom Amanda var gravid gick hon och Eddy tidigt från festen. När Eddy kom till jobbet på måndagen visade det sig att flera av arbetskompisarna fortsatt till klubben Dojjan på lördagsnatten, men att Olle inte kommit hem. Sex veckor senare flöt han upp i Rosenlundskanalen. För att döva sorgen började Eddy jobba »som en dåre« i ett försök att bli lika uttröttad i kroppen som han tidigare blivit av träningen. Istället fick han sömnproblem och blev utmattad och apatisk. Han sökte tröst i maten, och åt så mycket pizza, hämtmat och godis att han snart inte kom i sina kläder. När vågen visade 165 kilo slutade han väga sig. Så småningom insåg Amanda och Conny att sorgen över Olles död höll på att utvecklas till en större kris. – Jag slutade med brottningen tidigt, och väldigt snabbt, utan att ha något annat att falla tillbaka på, säger Eddy. När du lägger av efter att ha tränat så hårt hela ditt liv blir allt så påtagligt. Det där som du tidigare tryckt undan med träning och tävling kommer ikapp dig. För höggravida Amanda var det påfrestande att leva med någon som var så uppslukad av sina egna problem. Eddy lämnade praktiskt taget inte lägenheten och lät skägget växa så att han »såg ut som Kapten Haddock«. Han slutade betala sina räkningar och drog på sig så många betalningsanmärkningar att Kronofogden gjorde en utmätning. – Jag var så långt ner på botten man kan komma. Det var nog inte så kul för Amanda. Jag hade pisskort stubin, jag kunde bli vrålarg på henne och sedan börja gråta för att jag ångrade mig. I juni 2007 födde Amanda en son, som de döpte till Cornelis. – Det var tio lyckliga dagar men sedan, så fort jag gick tillbaka till jobbet, föll jag ner i mörkret igen. Till slut gick Eddy till en läkare som förklarade att han var deprimerad och utbränd, och skickade hem honom med ett sjukskrivningsintyg samt recept på sömnpiller och psykofarmaka. – Det sjuka var att jag mådde ännu sämre efter det. Jag kände mig som en dålig make och jag plågades av att jag inte kunde vara ett bra föredöme för Cornelis. Jag var helt övertygad om att de skulle ha det bättre

utan mig. Min själ och hjärna var som grumligt vatten. Jag såg inte näven framför mig, och funderade över vilket sätt som var bäst för att avsluta alltihop. En höstnatt när Eddy inte kunde somna smög han ut ur lägenheten. Han sade ingenting till Amanda och skrev inget avskedsbrev, han tänkte att hon visste hur dåligt han mådde. Hon skulle förstå

»Nu tävlar och tränar jag för att jag mår bra av det och för att det är kul. Vi får se hur långt det räcker.«

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

vad han hade gjort. Han irrade västerut, längs Banehagsgatan, förbi de gamla röda fabrikslokalerna och snickeriverkstäderna vid Röda sten. Sedan gick han ut på Älvsborgsbron. Efter 450 meter var han framme vid mitten av bron. Eriksbergskranen och Göta Älvbron stack upp långt bort som mörka skuggor mot himlen, och bara ett mintgrönt räcke skilde honom från ett 45-meters fall ner i Göta älv. Eddy tittade ner i det becksvarta vattnet. Kanske fanns det en risk att han skulle överleva fallet? Han vandrade tillbaka mot Röda sten. När han kom till den plats där bron går över en hård, asfalterad gångväg var hans skägg vått av tårar. Precis därifrån skulle han dyka.

E

ddy vet inte hur länge han stod på Älvsborgsbron. Kanske några minuter, kanske en timme. I huvudet snurrade alla skäl för och emot att dyka ner mot asfalten. Även om han bara ställde till besvär för alla i sin närhet, trots att han var övertygad om att de skulle klara sig bättre utan honom, insåg han att det fanns en person som en dag faktiskt skulle behöva honom. – Jag skulle svika Cornelis för mycket om han aldrig skulle få ha en riktig pappa. Att sätta en son till världen och sedan lämna skeppet – så gör man inte. Veckorna efter det Eddy i dag kallar ett ljudlöst rop på hjälp bestämde han och Amanda att de skulle göra ett sista försök att få allt att funka igen. De sålde lägenheten och tog lån för att köpa en villa i Onsala. – Vi var så jävla dumma som trodde att vi kunde köpa oss till någon sorts dröm som skulle lösa allt, fast vi inte ens hade råd. Efter tre månader ringde Eddy till samma mäklar­e som hjälpt dem att köpa huset och bad henne att sälja det, eftersom de skulle skiljas.

77


– Jag var fruktansvärd att leva med. Vid ett tillfälle, när jag för första gången på månader lyckades somna utan sömntabletter, drömde Amanda något och råkade väcka mig i sömnen. Jag gick i taket fullständigt: »Din jävla idiot, för fan, fattar du ingenting?« Hon åkte hem till sina föräldrar den natten. – Jag blev ett skilsmässobarn när jag var tio månader. Och min son blev ett skilsmässobarn när han var tio månader. Det är mitt livs största misslyckande. Mitt i skilsmässan fick Eddy ett samtal från promotorn Marko Gyllenland som berättade att han skulle ordna en MMA-gala i Lisebergshallen. MMA är en kampsport som ursprungligen gick ut på att låta allt från brottare och boxare till karateutövare och sumobrottare slåss mot varandra i en bur, med ytterst få regler. I takt med att sporten på senare år har professionaliserats och fått ett mer utvecklat regelsystem, har den blivit ett populärt sätt för många pensionerade brottare och boxare att förlänga karriären och dra in lite extrapengar. Marko frågade om Eddy var intresserad av att vara med på galan. Eddy var i så dålig form att han trodde att erbjudandet gällde om han hade lust att sitta i publiken, men Marko förklarade att han ville att Eddy skulle tävla. Eddy, som sett några matcher på TV men aldrig prövat själv, frågade Amanda vad hon tyckte. Hon sade nej. Eddy ringde upp Marko och tackade ja. – Jag insåg att jag längtade tillbaka till något där jag kunde känna mig hemma och få träna mig trött. Han satte ihop ett rigoröst träningsschema. Eftersom han var sjukskriven hade han gott om tid. På morgnarna körde han ett pass MMA, vid lunch tränade han boxning och på kvällarna brottning. Trots att han fortfarande missbrukade mat gick han ner 20 kilo på åtta veckor. När Eddy i november 2008 för första gången gick in i MMA-buren i Lisebergshallen hade han, till skillnad från sin motståndare, en tröja på sig. Han vägde 130 kilo, men hade gått ner så snabbt att huden inte hunnit anpassa sig till den nya kroppsmassan. Matchen var över på en dryg minut. Eddy kastade sig över motståndaren, vräkte ner honom i mattan och överöste honom med slag tills domaren sade stopp. När Eddy reste sig med lyfta armar sjöng hela publiken melodin till White Stripes Seven Nation Army. – Det var den största egokicken jag upplevt. Det jublet fick mig att bestämma mig för att fortsätta. Steg för steg började han återta kontrollen över sitt liv. När han lyckats sluta med de antidepressiva medicinerna kunde han fokusera på att försöka sova utan sömntabletter. Och när han kunde det gick det lättare att fokusera på träningen.

– Det var som att vara ett barn, jag var tvungen att lära mig allt från början igen. I dag bor han i en trea på Såggatan i Majorna, i samma kvarter som han och Olle brukade hänga. – När jag flyttade var det viktigaste att Cornelis skulle få ett fint rum. Nu har han en blåvitrandig tapet och ett bra golv. Hans säng står så långt från dörren som möjligt, så att han inte ska störas av ljud från trappuppgången. Man var ju en jävla arkitekt där ett tag. En dag i höstas, när han var med Cornelis på Åby badhus, kom en lång, vältränad tjej fram till honom och började prata.

78 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


»För jävla tufft.« Efter Olles död ordnade Eddy och några andra vänner en minnesbänk för honom i S­öderlingska parken i Majorna. »Självklart är det ungar som varit där och klottrat på den jävla bänken.«

– Det var också en jävla boost för självförtroendet. Hon raggade upp mig när jag stod där i badbyxor. De fortsatte att träffas, och snart kände sig Eddy tvingad att förklara för henne hur det låg till. – Jag sa till Petra: »Jag har fallit för dig så det bara skriker om det, men faller inte Cornelis för dig så spelar det ingen roll.« Som tur var blev Cornelis nästan också kär i henne. I höstas ställde han sig på vågen i Öis omklädningsrum för första gången på ett år. När den visade 118 kilo blev han så lycklig att han omedelbart bestämde sig för att ställa upp i en brottningstävling. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

Några veckor senare tog han ett SM-guld för Öis i fristilsbrottning. Målet är att utvecklas inom MMA och samtidigt kvalificera sig till OS-brottningen i sommar. Landslagstränaren Benni Ljungbeck tror att Eddys chanser är goda. – Han har överraskat, med tanke på att han varit borta så länge. Av det han visat upp så är han tvåa i Sverige, och det är jävligt bra. Att han är 32 år b­etyder inte så mycket, det finns många bra b­rottare i den åldern. I dag handlar det mer om egen motivation, och nu verkar Eddy harmonisk och glad. Jag tror att han blir en överraskning för många.

79


Av sju MMA-matcher har Eddy v­unnit fyra. Som b­rottare har han en fördel i de l­iggande situa­ tionerna, i den s­tående kampen är han oerfaren.

Rookie.

Hans gamle tränare från Öis och landslaget, Frank Steen, är inte lika optimistisk. – Eddy är over the hill, en föredetting. Han har haft sin karriär, den är slut. Det kan reta mig att han aldrig skaffade sig en gymnasiekompetens så att han fick en grund att stå på utanför brottningen. I ett försök att skaffa sig just en sådan grund köpte Eddy i vintras ett konkursdrabbat, nedgånget gym i Masthugget. För att locka dit vanligt folk, och inte bara gamla kroppsbyggare, döpte han om gymmet från Tropic Sun Gym till Trivsamt hälsocenter. Han har dessutom övertalat Göteborgsprofiler som Glenn Hysén och kändiskocken Alexandra Zazzi att börja träna där.

E

n lördagskväll i februari 2012 avbryter Eddy OS-laddningen för att delta i MMA-galan Cage Warriors i nordöstra London. Publiken – som till 99 procent består av unga män med öl i plastglas – skrålar, medan två blödande MMAfighters kliver ut ur den strålkastarupplysta slagsmålsburen. Förloraren har ett så kraftigt jack i huvudet att hans nacke och skuldror är röda av blod. Istället för att ta den anvisade vägen tillbaka till omklädningsrummet irrar han ut i gången mellan stolsraderna i publiken, och lämnar ett droppande mörkrött spår efter sig. Medan två tonårskillar springer in i ringen för att torka rent mattan med varsin frottéhandduk

80 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


MMA (Mixed Martial Arts) MMA började som ett brutalt experiment där ­utövare av olika kampsporter möttes, nästan helt utan regler. I dag är sporten en växande industri med miljonpublik och tydligare regelverk.

Alexander Emelianenko, som kallats »the worst fight in MMA history« sedan Eddy fallit ihop av matchens första jabb. Efter att Eddy vaggat ner till buren presenteras hans motståndare. Dave »The Iron Giant« Keeley, en fighter från Sheffield som har en geisha tatuerad över ryggtavlan och som förlorat fyra av nio matcher. Inte heller han får några stora applåder. Matchen börjar avvaktande, de trippar runt varandra på armlängds avstånd. Keeley får in några raka slag, varpå Eddy dundrar in i motståndaren med huvudet före och får ner honom på rygg. Keeley låser sina ben runt Eddys midja, samtidigt som Eddy drar i engelsmannens bakhuvud och trycker handflatan mot hans struphuvud. För att värja sig trycker Keeley upp den ena handens fingrar i näsan och ögonen på Eddy. Så ligger de och stånkar i två minuter. Det påminner om en sexakt mellan två djur. När Eddy vrider om Keeleys arm för att tvinga honom att ge upp får han ett armbågsslag i ansiktet, och Keeley slingrar sig loss. Så snart de rest sig rusar Eddy återigen rakt fram mot Keeley, men britten slår en välriktad armbåge rakt över tinningen på honom. Eddy tar ett vacklande steg bakåt innan han faller ihop som ett skjutet rådjur. Keeley kastar sig över Eddy och får in ytterligare några knytnävsslag innan domaren vräker undan honom. Medan Keeley skuttar till sin ringhörna med armarna i luften ligger Eddy kvar med uppspärrade ögon. Han klarar inte att fästa blicken och ser förvånad och skräckslagen ut samtidigt. Hans armar vilar stumt mot ringgolvet. På vänster axel har han en tatuering av Muhammad Ali. På höger underarm står det »Cornelis« med snirkliga bokstäver.

E greppar en konferencier i kritstrecksrandig kostym mikrofonen för att förklara att nästa match direktsänds över hela världen på internet. – In the blue corner, Swedish Olympic wrestler, Eeeeeeeeeddyy Bengtsson! En ny spotlight tänds i bakre delen av salongen och zoomar in Eddy. Han bär en luvtröja och en tränings­jacka med sponsormärken för Majornabaren Henriksberg, Däckdepån och Ryggkliniken. Bara de mest väluppfostrade åskådarna applåderar. Sedan MMA-debuten i november 2008 har Eddy gått ytterligare fem matcher och vunnit tre. Men de åskådare i HMV Forum som överhuvudtaget känner igen honom gör det förmodligen från matchen mot f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

n halvtimme senare huttrar Eddy och hans sekond Peter Enbom på gatan utanför arenan. Eddy vinkar åt en svart bil med släckt taxiskylt. – Va fan, finns det ingen jävla ledig taxi i den här stan? Efter att ha vandrat tre kvarter ser Peter en taxi på andra sidan vägen, men tittar åt fel håll innan han springer över gatan. En bil tvingas tvärbromsa och Peter hoppar tillbaka upp på trottoaren. – Peter, för helvete! ropar Eddy. I tumultet stannar också taxin som Peter försökte vinka på. Eddy fipplar upp en rumsnyckel från deras hotell, men eftersom där inte står någon adress vet inte chauffören vart han ska köra. Till slut hittar Eddy ett kvitto från hotellet, Premier Inn, och de hoppar in. – Han måste vara gaisare, den gôbben. Makrillar brukar vara lite sega, säger Eddy.

81


Eddys pappa Conny: »Ingen kan slå såna kryss som Eddy. Men jag tror han kommer att bli skadad. Man tappar styrka när man är borta så länge.«

Sista chansen.

Han känner försiktigt med fingrarna på bulan i tinningen. – Det var fan att man skulle förlora i dag då. – Ta det inte så, biffen, säger Peter. Du var bra i dag. Hade du bara dragit upp hans arm högre när du vred den så hade du haft han. Det var din bästa match hittills. Eddy hummar. Efter fem minuters snack om att de båda är nykära hemma i Göteborg, är Eddy på bättre humör. När taxichauffören parkerar framför en lila skylt med texten »Premier Inn« och en bild av en sovande måne, visar taxametern tio pund. – Fan vad fort det gick den här gången, säger Peter. När vi körde till arenan tog det 20 minuter och kostade 17 pund. Han måste kört runt hela stan.

– Den gubben var garanterat gaisare, slår Eddy fast, och fiskar upp en sedel ur träningsjackan. Efter att Eddy duschat sätter vi oss i baren, där han beställer en öl och det enda som finns att äta – en tjockbottnad pizza. – Jag har fortfarande en missbrukarpersonlighet. Vår släkt har en lång historia av missbruk. Farmor levde med missbrukare och alkoholister som utnyttjade henne. Jag har ärvt det där, men för mig har det mest handlat om mat och socker. Jag måste tänka på mitt beteende varje dag, för jag vet att om jag kan sätta värde på mig själv kan jag också förmedla värme till människor runt omkring mig. – Jag har accepterat att jag har stora fel och brister. Men jag försöker se det och krypa till korset och säga förlåt. Jag vill behandla mina nära och kära respektfullt. Jag kommer aldrig att bli någon jävla toffel, men jag försöker vara den där reko goa gôbben som jag vill vara. Runt oss sitter redan de flesta av kvällens andra slagskämpar med varsin öl. En man i kostym kommer fram till Eddy, tackar för en god match och räcker över ett kuvert med 750 pund innan han säger att han hoppas att Eddy kommer tillbaka till hans galor. – Nu tränar och tävlar jag för att jag mår bra av det och för att det är kul, säger Eddy. Vi får se hur långt det räcker. Men det viktigaste i mitt liv är inte längre att tävla. – Jag är så otroligt tacksam att jag inte valde att avsluta allt, för jag hade saknat Cornelis och Cornelis hade saknat mig. Vi kommer att ha jävligt mycket roligt ihop om vi får vara friska och hela. Han är min bästa kompis. Vi kollar mycket på Astrid Lindgren-filmer. Härom­ dagen frågade han mig om jag inte kunde byta namn till Alfred. »Varför då?« frågade jag. »För det är du och jag, Alfred.« Eddy sköljer ner en pizzabit med en klunk öl. – Jag vill egentligen bara att Cornelis ska ha det bättre än jag har haft det. Erik Almqvist är reporter på Filter. Magnus Bergström är Filters bildredaktör. Söndag 6 maj Eddy Bengtsson är en av de tävlande på MMA-galan The Zone i Göteborg. Tre månader senare hoppas han få representera Sverige i brottningstävlingen under OS.

82 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Satsa friskt i ditt företag Driver du ett mindre företag vet du precis hur viktig varje enskild medarbetare är för att verksamheten ska fungera. Vi har hälsoförsäkringar som är anpassade till små företag. De skapar förutsättningar både för ett friskt företagande och för att du och dina medarbetare snabbt ska komma tillbaka till jobbet om något ändå händer. Satsa friskt – det skapar trygghet.

lansforsakringar.se/foretag

Länsförsäkringar är en bank- och försäkringsgrupp som består av 23 självständiga länsförsäkringsbolag, alla med en stark lokal förankring och närhet till sina kunder.


Använd

för Instagram och Twitter.

#WOWGBG

presentatör

STAY OUT WEST

sponsorer

huvudsponsorer

Eller via Ticnet på -   , www.ticnet.se samt försäljning och uthämtning via Ticnetombud. Biljetter kan även köpas på www.sj.se/upplevelser, -   samt SJ Resebutik.

WWW.WAYOUTWEST.SE

köp dina biljetter på

STAY OUT WEST


r e p o r ta g e

86 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Hur i hela friden kunde Svenska kyrkans största b­iståndsprojekt, som skulle skänka välstånd och hållbar utveckling åt ett av Afrikas mest utsatta områden, landa i markrofferi, mutor och a­partheid? t e x t: H e n r i k b r a n d ã o J ö n s s o n foto: Anders Kristensson

Den goda viljan

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

87


en svenska jägmästaren Åsa Tham blickade ut över kullarna från biskop Mark van Koeverings veranda. I fjärran ljöd kvinnornas sång. Doften av köksved svepte in från byarna, alltmedan solen gick ner långt borta i den glittrande Malawisjön. Den amerikanske biskopen skakade på huvudet. Trots att inbördes­ kriget hade tagit slut för länge sedan var barna­ dödligheten fortfarande 20 procent och medel­ livslängden 38 år. Blev det missväxt igen riskerade halva befolkningen att få svälta. Åsa Tham, som ansvarade för Svenska kyrkans skog i Västmanland och Dalarna, lyssnade. I nästan 20 år hade församlingarna i Västerås stift skänkt pengar till det anglikanska vänskapsstiftet i Moçam­ bique; länge var det startpaketen från syförening­ arna i Västerås stift som hjälpte kvinnorna att klä sina nyfödda barn. Nu var det oktober 2003 och den avlägsna regio­ nen var fortfarande en av de fattigaste i Afrika. Biskopen tyckte inte att biståndsprojekten ledde någon vart. Ena året skulle civilsamhället stärkas, nästa år var det jämställdheten som skulle säkras. Sedan åkte biståndsarbetarna hem och ersattes av nya, som kom med andra idéer. Biskopen efterlyste något mer varaktigt. Något som kunde få Niassa­ provinsen i norra Moçambique att klara sig själv i framtiden. Eftersom den bördiga marken var pro­ vinsens enda tillgång hade de flesta satsningarna gjorts inom jordbruket. Men grusvägarna var för dåliga – grödorna hann ruttna innan de nådde när­ maste hamn 600 kilometer bort. Den svenska jägmästaren ställde sig vid veranda­ räcket och frågade vad det var för skog som vajade för vinden bortom kullarna. Mark van Koeverin­g, som hade bott nästan 20 år i Moçambique, berättade att den portugisiska kolonial­makten planterade tallskogen på sextiotalet. När den moçambikiska befrielserörelsen Frelimo kastade ut portugiserna 1975 glömdes tallskogen bort. Åsa Tham fick något i blicken. – Växer träden fort här? frågade hon.

88 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


»Jag tänkte: ›Varför plantera hundratusentals träd på åkermark, om de inte ger något att äta?‹«

– Ja, det regnar ganska mycket, svarade biskopen. När solen gick ned över savannen fick Åsa Tham en idé. I Sverige tar det 70 år för en tall att växa upp. Under solen på högplatån i Niassa skulle det kunna räcka med 14 år. Om hon kunde få Västerås stift att investera i tallplantering i Moçambique kunde det inte bara ge Niassa en efterlängtad och långsiktig utveckling. Det skulle också ge Västerås stift en chans att förvalta sina pengar på ett etiskt försvarbart sätt.

Niassaprovinsen upprördes hon över vad som hänt dagen före hennes ankomst: ett hungrigt lejon hade tagit sig in på den sandiga huvudgatan i centralorten Lichinga och dödat ett barn. Under det blodiga inbördeskriget tillhörde befolkningen i Niassa de hårdast drabbade. I provinsen, som till ytan är stor som England, bor endast en miljon invånare. Följden blev att reger­ ingstrupperna aldrig var där de behövdes, och att Renamosoldaterna kunde gå in i byarna för att et svenska engagemanget för Moçambique våldta, lemlästa och dräpa utan att möta något har djupa rötter. Under kolonialkriget mot större motstånd. Det enda befolkningen kunde göra portugiserna på sjuttiotalet gav Sverige var att fly. För att motverka avfolkningen rensade öppet stöd åt befrielserörelsen Frelimo, och när den den dåvarande inrikesministern huvudstaden utropade Moçambique till en marxistisk enpartistat Maputos gator från tiggare, tjuvar, prostituerade blev Sverige det första landet i Europa som erkände och oppositionella, och skickade dem 1 800 kilo­ landet och öppnade en ambassad. meter norrut till Lichinga. Två år efter självständigheten angreps regimen av Några år senare inledde marxistregimen ett sam­ Renamogerillan, som finansierades av grann­landet arbete med Östtyskland. Tyska jordbrukstekniker Rhodesia. När Rhodesia blev Zimbabwe 1980 tog fick fria händer att sätta igång storjordbruk som regimen i Sydafrika över skulle få Niassa att blomstra. stödet till gerillan. Från En natt tog sig Renamo­ svenskt perspektiv var gerillan in på en av öst­ engagemanget för Moçam­ tyskarnas gårdar och sköt ihjäl bique även en del av kam­ alla biståndsarbetare, varpå t a n z a n i a 0 400 km pen mot apartheid. Landet deras landsmän flydde tillbaka Malawisjön blev snart ett av våra till Europa. Först i början niassaprovinsen främsta bistånds­länder. av 90-talet, när Frelimo­ Lichinga a När självständighets­ regeringen övergett sina i mb za hjälten Samora M­achel marxistiska ideal och inbör­ omkom i en misstänkt deskriget var över, vågade arrangerad flygolycka reste någon satsa i Niassa igen – både utrikes­minister Sten denna gång en grupp om 500 zimbabwe Andersson och kabinetts­ vita farmare från Sydafrika. sekreterare Pierre Schori För att undvika att bön­ till begravningen. En ung derna i ett av Afrikas fattigaste Mona Sahlin kom hit 1980, länder hamnade i underläge som SSU-ordförande i beslöt regeringen att mark­ Stockholms län och på lagen skulle fortsätta att vila Maputo Swaziland inbjudan av marxist­ på principen att jorden till­ sydafrika regeringen. I den avlägsna hör alla, det vill säga staten.

D

Moçambique ma

la

wi

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

89


Ekonomin i Moçambique, med drygt 23 miljoner invånare, har haft en till­ växt på mellan 8 och 14 procent sedan 2001. Landet är på väg att bli en av Afrikas »lejon­ ekonomier«, men glesbygdsregionen Niassas huvudstad Lichinga, med 142 000 invånare, ligger några år efter resten av landet. Här är huvudgatan en av få med asfaltsbeläggning.

BRYTNINGSTID.

90 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Istället erbjöds sydafrikanerna att arrendera mar­ ken i 50 år för en symbolisk summa. Det enda de vita farmarna behövde göra var att komma överens med byarna om vilken mark de fick använda. Syd­ afrikanerna ville ha den bästa marken, för att kunna driva ett så professionellt jordbruk som möjligt. Den marken ville inte byborna ge bort. Syd­afrikanerna åkte hem igen. Nästa nation att ge sig in på savannen i Niassa blev Sverige. 1997 undertecknade stats­minister Göran Persson ett samarbetsavtal med den moçambikiska regeringen om att utveckla provinsen. Sida star­ tade det långsiktiga utvecklings­ programmet Proani, Programa Avante Niassa – Framåt Niassa – och reste runt i regionen för att se vad det vore bäst att satsa på. Idén föddes att starta en stiftelse som kunde utveckla regionens näringsliv. Segdragen byråkrati och misstankar om korruption gjorde att projektet drog ut på tiden. Till slut frös Sida en del av biståndet och tillsatte våren 2003 en oberoende granskning. Efter att ha läst rapporten från Ernst & Young sammanfattade en ledarskribent på Östgöta Correspondenten: »De svenska pengarna kunde lika väl strös från luften. Då skulle chansen att de kommer åtminstone några behövande till del vara större.« En del av det svenska biståndet hade gått direkt in på de styrandes bankkonton – bland annat hade landets utbildningsminister snott två miljoner kronor och rest jorden runt med sin familj. Rapporten publicerades samtidigt som Åsa Tham kom hem från Moçambique med sin idé om ett stor­ skaligt skogsbruksprojekt. Claes-Bertil Ytterberg, biskop i Västerås stift, blev eld och lågor. Biskopen var van vid att tänka utanför boxen – utöver att han hade lett stiftets solidaritetsarbete i Moçambique i över 15 år kämpade han för homosexuellas rätt att få gifta sig i kyrkan – och gav klartecken till att 70 miljoner kronor ur stiftets skogsbolag lade grunden till en investeringsfond som skulle plantera och för­ valta tallskog i Moçambique. Samtidigt försökte Sida få ordning på sin sats­ ning. Tisdagen den 25 januari 2005 bildades stif­ telsen Malonda, »företagande« på bantuspråket yao. Den Sidafinansierade stiftelsen listade fyra möjliga investeringsområden i Niassa: turism, gruvindustri, jordbruk och trädplantering. När det svenska biståndsorganet fick reda på att Västerås stift redan skapat en fond som ville plantera tall i Moçambique föreslog Sida att kyrkan och staten skulle göra gemensam sak. Svenska kyrkan, som är Sveriges åttonde största skogsägare, framstod

som en trygg och oklanderlig partner. Åsa Tham hade dessutom varit vice ordförande i det inter­ nationella certifierings­organet FSC, skogs- och pappers­industrins egen miljömärkning. I augusti 2005 mottog hon Föreningen Skogens utmärkelse Guldkvisten för att hon »angriper skogsbrukets rost i rutinerna« och »varit betydelsefull för den inter­

»Den förflugna idén på verandan var plötsligt en global fond med ett totalt investeringsbelopp på 750 miljoner kronor.«

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

nationella kampen mot artutrotning, illegal avverk­ ning och exploatering av människor«. Åsa Tham kände att hon hade vind i seglen: Sida skulle fixa marken, den amerikanske biskope­n i Niassa skulle förankra projektet hos lokal­ befolkningen och hon skulle plantera träden. Tillsammans skulle trojkan förändra livet för den miljon människor som lever i Niassa. Ekonomiska prognoser visade dessutom att sju av världens tio länder med högst tillväxt låg i Afrika. Inom kort väntade en ofrånkomlig byggboom som skulle skapa virkesbrist på kontinenten. Fick hon loss ännu mer pengar att plantera tall för skulle Niassa kunna sälja trä till hela det expansiva Afrika. Västerås stift tog kontakt med Norska kyrkan som gick in med lika mycket pengar som Västerås stift gjort. Sedan vände sig stiftet till en dansk fond­ förvaltare som valde att satsa omkring 135 miljoner kronor. Mark van Koevering fick det prestigefyllda Harvard­universitetet att gå in med 60 miljoner kro­ nor. När Västerås stift pratade med den holländska fonden ABP, som förvaltar offentliganställdas pen­ sioner och är världens näst största pensionsfond, fastnade även de för samspelet mellan bistånd och business, och satsade 415 miljoner kronor. Den förflugna idén på verandan var plötsligt en global fond med ett totalt investeringsbelopp på 750 miljoner kronor. Det återstod bara att döpa den. Åsa Tham funderade hemma på prästgården i Skultuna, och efter ett tag kom det: Global Solidarity Forest Fund, den globala skogs- och solidaritetsfonden. På ritbordet framstod den som ett bistånds­ mässigt skolboksprojekt: tio procent av f­onden skulle öronmärkas för moçambikiska aktie­ägare, en del av avkastningen skulle gå till lokalbefolkningen och lika många hektar som bolaget planterade skog på skulle avsättas till ett ekologiskt reservat.

91


92 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Rachide Omars familj lever fortfarande nästan helt vid sidan av penningekonomin. Eftersom deras lerhydda, liksom de flesta hemmen i Niassa, saknar tillgång till el, finns det ingen belysning. Rachides fru Albertina lagar maten över öppen eld.

UTANFÖR.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

Sida presenterade idén för den moçambikiska regeringen, som dammade av det misslyckade pro­ jektet med de sydafrikanska farmarna och erbjöd svenskarna samma avtal: 220 000 hektar mark, tolv gånger större än Stockholms kommun. Vill­ koret var att svenskarna själva förhandlade med byarna om vilken mark de fick använda. Eftersom det rörde sig om skogsplantering oroade sig ingen för att konflikten med bönderna skulle upprepa sig: träden borde kyrkan kunna plantera på sådan mark som byarna inte använde för att odla mat. För att utföra planteringarna bildade Västerås stift det moçambikiska skogsbolaget Chikweti, som betyder skog på yao. I början av 2006 packade Åsa Tham in sina möb­ ler från prästgården i en container som skickades till Moçambique. Hon sade upp sig som jägmästare i Västerås stift för att bli direktör för Chikweti Forests of Niassa. Mark van Koevering utsågs till styrelseordförande. I väntan på att hon kunde bygga sig en afrikansk herrgård hyrde Åsa Tham ett hus på det anglikanska stiftets tomt i Lichinga. Om kvällarna träffades den svenska jägmästaren, den amerikanske biskopen och hans brittiska hustru på biskopsgårdens veranda. De njöt av utsikten och diskuterade hur de bäst kunde hjälpa befolkningen. Under Åsas ledning uppfördes stora växthus där man drev upp tallplantorna. Dessutom byggdes en hel liten by, Chikweti village, med Åsas egen bostad, företagets administrativa byggnader och bostäder åt de skogsingenjörer hon värvade från Sverige, Brasi­ lien, Guatemala, Sydafrika och Moçambique. Lokal­ befolkningen fick jobb i plantskolorna samt med att sätta ut de planteringsfärdiga träden. Till chef över markförhandlingarna med byarna, det enskilt svåraste momentet i investeringen, utsåg hon en nyexaminerad jägmästare från lantbruks­ universitetet i Alnarp. Jobbet i Moçambique var hans första anställning. Hans späda ålder var ingen fördel i det Afrika där ålder ger automatisk status. Att han dessutom inte kunde portugisiska gjorde inte kommunikationen enklare med byarna. Ännu en komplicerande faktor var att plantering­ arna helst skulle ligga nära de vägar som fanns – för att underlätta transporterna när träden väl var färdigväxta och fällda. Det gjorde att Chikweti, trots de moçambikiska myndigheternas ursprungliga förhoppningar, till stor del ville åt mark som redan var upptagen. Lösningen blev att ta genvägen via den lokala maktstrukturen, och sätta upp byhövdingarna, deras fruar och närmaste män på lönelistan. På så vis kunde man förhandla med en man på varje plats, och slippa omständliga diskussioner. På bara några år växte Global Solidarity Forest

93


Fund till Niassas största arbetsgivare, med samman­ lagt 3 000 anställda.

L

ängs vägrenen på landsväg 249 som går ner mot Malawisjön från Niassas centralort Lichinga, vandrar lokalbefolkningen med sina varor på huvudet. Vinden fläktar i hettan, det doftar bränt gräs. När en överlastad cykel vinglar till på lands­ vägen tvingas vi göra en brysk manöver med jeepen.

han sängar och byråer, som oftast beställs som hemgift och tar flera månader att tillverka. Just nu bankar han in ett mönster i en sänggavel med sitt stämjärn. – Under torrperioden måste du ha något vid sidan om att göra, säger Rachide. Annars överlever du inte. De få pengar Rachides familj har tillgång till kom­ mer från de kontanter hans kunder betalar sina möbler med. I övrigt lever de på vad de själva odlar. Varor som salt, matolja och ris byter de till sig mot majs. Invånarnas odlingslotter kallas machambas, och ligger utspridda runt byn. Varje familj på landsbygden har rätt till en machamba – som kan vara upp till två hektar stor – där de flesta odlar majs och kassava. Vem som ska ha vilken odlingslott bestäms av byns hövding. Inför regnperioden hackar Rachide och hans fru Albertina upp sin machamba och när de första drop­ parna faller planterar barnen grödorna. När torkan kommer, sex månader senare, står majsen klar att skördas. Har familjen planerat väl och sått tillräck­ ligt klarar de sig genom hela torkan. Om något går fel svälter familjen. Machamban är helt enkelt medelpunkten för allt liv på den moçambikiska landsbygden. Så börjar Rachide Omar berätta om sin första kontakt med det svenska Chikwetiprojektet: – Jag skulle ut och kolla hur majsen tagit sig. På åkermarken lade jag märke till ett gäng i gröna overaller som satt på huk. Jag såg att de planterade något. Plantorna var illgröna och knappt tio centi­ meter höga. Rachide böjde sig ned och kände på barren. De var sträva som pälsen på ett vildsvin. I en av raderna såg han sin granne. – Jag frågade vad det var för något, och han sva­ rade att det var någon typ av snabbväxande träd. Jag undrade om de gav bär eller frukt. Det visste han inte. Då frågade jag igen. Men han bara skakade på huvudet. Rachide lägger ifrån sig stämjärnet. – Jag tänkte: »Varför plantera hundratusentals träd på åkermark, om de inte ger något att äta?« Han gick hem till sin fru Albertina, och frågade om hon hade hört talas om planteringarna. Visst, det hade hon. Enligt hennes väninnor var det ett utländskt bolag som etablerat sig i Niassa för att tjäna pengar på att plantera träd. Frun berättade att bolaget satt upp hövdingen och hans tre fruar på företagets lönelista. Som tack hade bolaget fått marken.

»Förut hade vi frukträd här. Men bolaget högg ned alla t­räden och planterade den här skiten.« För de styrande i Moçambique är den här regio­ nen fortfarande något av landets Sibirien. Savan­ nen är glest befolkad och oexploaterad, men har ett gynnsamt klimat tack vare att platån ligger 1 360 meter över havet. Att markarrendena dessutom är så gott som gratis har på sistone fått brasilianska sojabaroner att betrakta Niassa som det globala jordbrukets sista vita fläck. De, och de kinesiska vägingenjörer som asfalterar grusvägen som ska leda till Indiska o­ceanen, är i princip de enda utlän­ ningarna i området vid sidan av de internationella biståndsarbetarna och skogsbolagens folk. Snart börjar de svenska tallplanteringarna att synas från vägen. Sju mil norr om Lichinga svänger vi in i byn Licole, som är omgiven av små barrträd. Den enda elledningen går till hövdingens hus som ligger centralt i byn. Gatorna är av grus. Byns enda affär är en liten stängd kiosk. Vi passerar några småflickor som balanserar stora vattenkärl på huvudet. När de får syn på oss springer de för livet och tappar sitt vatten. Även hos dagens generation, 20 år efter det blodiga inbör­ deskrigets slut, finns rädslan för att främlingar som kommer till byn vill röva bort flickorna. Vi frågar runt efter någon som jobbar för Chikweti, och hamnar hos en kille som planterar tall. Han är fåordig, men hans mamma säger att hon är glad att sonen tjänar pengar. Samtidigt gillar hon inte att han jobbar för skogsbolaget. Vi uppmanas att prata med snickaren Rachide istället. Rachide Omars möbelverkstad består av ett halmtak som vilar på pålar som bankats ned i mar­ ken. Jordgolvet är täckt av träflisor och sågspån. En transistorradio balanserar på arbetsbänken, på en spik hänger en muslimsk almanacka. Här tillverkar

94 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Lantbrukarbyn Licole har runt 1 000 invånare.

AVKROK.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

95


– Hur kunde mina grannar vara så dumma att de jobbade för ett sådant bolag? säger Rachide. Fattade de inte att de planterade bort sitt eget levebröd? Vi följer med Rachide och hans familj till deras machamba. Albertina har lindat in deras minste pojke i ett tygstycke om ryggen. De andra fem bar­ nen följer pappa Rachide.

Även om han inte säger det rakt ut är budskapet tydligt: får byborna chansen ser de helt enkelt till att sätta eld på de förhatliga barrträden. Rökpelaren fångas av vinden och sprider ut sig över himlen. Ännu har inte någon av det svenska skogsbolagets brandbilar hunnit dit. För att komma till rätta med problemet storsatsar bolaget på att bekämpa bränderna snabbt. Chikwetis nye brandmästare har rekryterats från Guatemala där han hade ett liknande jobb. Till sin hjälp har han en svensk skogsingenjör från Arboga. – De lär få mycket att göra nästa torrperiod, skrattar Rachide. Låt det brinna! Låt det bara brinna!

»Jag var biskop, det är jag d­uktig på, men att driva en sådan stor fond… det blev för m­ycket för mig.« När vi kommer fram tar Rachide med oss till odlingslottens bortre ände. – Kolla här. Här går gränsen. Och titta vad som växer här. Han går en meter ut i fältet och tar tag i toppen på en tall som sträcker sig till hans midja. Han fattar tag om toppen på tallen och låtsas dra upp plantan. – Vet du vad deras tallar gör? Suger upp vattnet som vi behöver till vår majs! När vi går tillbaka mot byn pekar han på några vissnade tallplantor som ligger slängda på marken. – Det var en av mina andra grannar som ryckte upp dem i förra veckan. Han blev rädd för att trä­ den skulle skugga hans marker. Majsen behöver ju mycket solljus för att kunna växa sig stor. Vi passerar en annan familj vars odlingslott också är omringad av planteringarna. – Förut hade vi fruktträd här, säger Amuli Susa. Men bolaget högg ned alla träden och planterade den här skiten. Han beklagar sig över att barnen inte längre får i sig det viktiga vitamintillskottet från frukten. Nu blir det mest ensidig kost på majs och kassava. Amuli anklagar bolaget för att bara ha beaktat sina egna transporter och sina anställdas bekväm­ lighet när de tog den bästa marken, som ligger när­ mast landsvägen och byarna. För byinvånarna inne­ bar det att deras marker trängdes allt längre bort. Bortom en kulle ser vi brandrök stiga mot him­ len. Rachide säger att det är den fjärde branden på bara några veckor. Det är så torrt i landskapet att det räcker med en tändsticka för att flera hektar ska brinna upp. – Bolaget mutar vår hövding och snor vår mark. Vad tror de? Att vi bönder ska sitta här och se på? Nej, nej, säger han och vickar med pekfingret fram­ för sin näsa.

D

en förste som anade vidden av problemen var Julio Pêssego, lokal ordförande för bondeförbundet Unac. Under 2008 mot­ tog hans kontor i Lichinga en allt stridare ström av klago­mål från bönder som förlorat sina marker. Under de förberedande samtal Pêssego haft med delstatsregeringen hette det att Global Solidarity Forest Fund var anvisade mark som låg långt ifrån byarna. Uppenbarligen hade något gått snett. Julio Pêssego kontaktade den svenska bistånds­ organisationen Kooperation utan gränser, som är aktiv i området och som följt det svenska skogs­ projektet från starten. Pêssego tyckte att det var märkligt att en »etisk fond, som ägdes av en kyrka i Sverige, tog marken från de fattigaste av de fatti­ gaste i Afrika«. Ett lokalt miljönätverk anordnade en k­onferens om mark- och skogskonflikten för att ringa in problemet. Därefter försökte Kajsa Johansson på Kooperation utan gränser få Åsa Tham att lyssna. När hon avfärdade frågan, mejlade Kajsa istället den svenska ambassaden i Maputo. Ambassaden svarade att den inte längre hade något med Global Solidarity Forest Fund att göra: efter meningsskiljaktigheter mellan Västerås stift och den Sidafinansierade stif­ telsen Malonda hade kyrkan och staten gått skilda vägar. I Lichinga plågades Mark van Koevering. Han till­ hör den anglikanska kyrkan, den institution – med ärkebiskop Desmond Tutu i spetsen – som betytt mest för fred och utveckling i Afrika. Han hade inte råd att förlora församlingarnas förtroende på grund av att han satt i styrelsen för ett svenskt skogsbolag som tog mark från bönderna. När han försökte prata med Åsa Tham fick inte heller han något gehör. Till slut, i augusti 2009, skrev han till Global Solidarity Forest Funds

96 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


ordförande Claes-Bertil Ytterberg: »Vi måste vara försiktigare. Planteringarna ska göras i samförstånd med byarna. Det är ju deras framtid det handlar om.« Sedan Ytterberg gått i biskopspension arbetade han på heltid som styrelseordförande för Global Solidarity Forest Fund. När van Koeverings mejl nådde honom hade församlingarna i Västmanland och Dalarna, Sveriges tredje största stift, ingen aning om vad deras miljoner ställde till med i Moçambique. Ytterberg hade därför svårt att ta till sig budskapet från van Koevering, och agerade enligt det valspråk han tog när han blev biskop: »Saliga är de som håller fred.« Planteringarna fortgick i oförminskad skala och ett halvår senare vädjade den amerikanske biskopen igen: »Claes, Claes. Åsa går på för hårt. Det funkar inte. Du måste göra dig av med henne.« Efter ytter­ ligare två veckor, där klagomål från bönder upptagit nästan hälften av hans arbetstid, ställde Mark van Koevering ett ultimatum. »Inte ens de svenska skogsingenjörerna står ut med henne längre. Du måste agera. Antingen gör du dig av med henne eller så avgår jag.« När den amerikanske biskopen rannsakade sig själv och projektet återstod ingenting av det som fått honom att tro på det från början. Global Solidarity Forest Fund ägdes till hundra procent av utlänningar. Ingen del av avkastningen gick till lokalbefolkningen, och det ekologiska reser­ vatet hade det inte blivit något av. Visst, de lokala arbetarna, den överväldigande majoriteten av Chikwetis anställda, fick 15 kronor om dagen för att sätta plantorna. Men det är inte mycket i en region där en liter mjölk kostar 20 kro­ nor. Dessutom rörde det sig inte om fasta anställ­ ningar; när planteringen var över skulle arbetarna sägas upp, och träden växa till sig mer eller mindre på egen hand under 14 år. Mark van Koevering störde sig också på löneklyftorna inom företaget. Åsa Thams direktörs­ lön var 100 000 kronor i månaden plus förmåner. Chefen under henne, en svensk skogsingenjör, erhöll 70 000 kronor i månade­n plus bostad, bil och en fri hem­ resa om året. Även mellan skogsingenjörerna fanns löneskillnader: bäst tjänade de svenska skogsingenjörerna, sedan kom de brasilianska, guatemalanska och sydafrikanska. Sämst betalt fick de som bäst kände till marken – de moçambikiska skogsingenjörerna. Den amerikanske biskopen tyckte att Åsa Tham

hade »byggt upp rena apartheidsystemet«: »Ju vitare du var desto mer fick du i lön.« I mars 2010 avgick Mark van Koevering som s­tyrelseordförande för Chikweti.

M

oçambiques premiärminister Aires Ali är en av få inom Maputos maktelit som kommer från Niassa. När han fick reda på vad som hänt flög han genast till Lichinga. Lördagen den 22 maj 2010 höll han ett extrainsatt möte med delstatsregeringen och begärde en utredning om Global Solidarity Forest Fund. Under 20 dagar reste ett team på sju skogs­ ingenjörer och två chaufförer runt för att intervjua hövdingar, byråd, bönder och organisationer. Deras arbete presenterades i en 60 sidor tjock rapport som slog fast att det svenska skogsbolaget roffat åt sig 31 825 hektar mark, en yta dubbelt så stor som Malmö kommun, utan att ha färdigt tillstånd från den moçambikiska staten. Rapporten kritiserade också fonden för att den inte tagit något socialt ansvar, vilket varit ett krav från regeringen när den godkände investeringen. I rapporten framkom det också att kommunikationen mellan delstatsreger­ ingen och skogsbolagets chef inte fungerade: så fort de sökte Åsa Tham höll hon sig borta. När rapporten kom i premiärministerns händer frös han genast det svenska investeringstillståndet. Den svenska ambassadören förstod att skandalen riskerade såväl hans som Sveriges unika förtroende­ kapital i Moçambique, och kallade till sig Åsa Tham. En vecka senare kom hon till ambassaden, där hon slog ifrån sig kritiken och menade att allting var ett missförstånd. Ambassadören nämnde då de tabeller i premiärministerns rapport som listade vartenda hektar omtvistad planteringsmark. Åsa Tham ändrade genast ton, och försökte vända på steken:

»Det var ett ganska stort hus hon byggde åt sig. Vi har

flyttat in hela huvudkontoret här nu.«

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

allt var egentligen Sidas fel, eftersom investerings­ tillståndet var knutet till deras Malondastiftelse. När organisationerna gick skilda vägar var Global Solidarity Forest Fund tvingad att finna en egen lösning. En vecka senare flög två tjänstemän från den svenska ambassaden till Niassa för att göra en egen

97


utredning. Under fem dagar träffade de medlemmar från delstatsregeringen och anställda på jordbruks­ departementet, som alla bekräftade premiärminis­ terns rapport. Åsa Tham bad Claes-Bertil Ytterberg att boka ett möte med Sidas generaldirektör i Stockholm. Under förmiddagen den 14 oktober 2010 presenterade Tham och Ytterberg sina anklagelser mot Malonda­ stiftelsen. De gamla kollegorna från Västerås stift menade att Malonda mutat handläggaren i Moçam­ bique för att få ta över skogsfondens investerings­ tillstånd, vilket fått till följd att skogsbolaget inte hade kunnat plantera tall i den takt som deras inves­ terare önskade. Därför tänkte den etiska fonden stämma Sida på 13 miljoner kronor. För att lägga tyngd bakom motattacken hotade Ytterberg med att gå till medierna: »Jag tror inte att det skulle se sär­ skilt bra ut för Sida med ett skadeståndsanspråk nu. Ni har ju redan så mycket negativ publicitet.«

E

n månad senare skrev Dagens Nyheter om land grabbing i Afrika. Förstasidan i ekonomi­delen täcktes av en satellitbild av Afrika samt rubriken »Kontinent till salu«. Tidning­ ens reporter refererade till en rapport från Världs­ banken som kritiserade utländska företag som tog över mark i Afrika. I en sidoartikel intervjuade tidningens reporter Chikwetis direktör Åsa Tham. Reportern undrade om Västerås stift stött på några konflikter i sitt arbete i Moçambique. Hon svarade: »Nej, nej, det har vi inte. Vi har inte haft några konflikter, varken med myndigheter eller lokalbefolkning.« Kajsa Johansson, som var chef för Kooperation utan gränsers verksamhet i Moçambique, läste artikeln på nätet. Hon mejlade genast reportern och berättade allt hon visste. För att reportern inte

kunde vara en möjlighet för många länder i Afrika, men för att det skulle bli verklighet måste lokal­ befolkningens rättigheter säkras och sättas främst. »Utveckling får inte ske på bekostnad av de fat­ tigaste, tvärtom; den ska gynna de allra fattigaste.« När DN:s reporter läst debattartikeln sände hon den vidare till Åsa Tham, som fick ge sin version. Efter två veckors mejlande fram och tillbaka fick Kajsa Johansson svar från DN: »Det uppstår i stort sett alltid konflikter när svenska, och andra utländska, företag etablerar sig i utvecklingsländer. Detta är naturligtvis allvarligt och vi försöker belysa proble­ matiken med jämna mellanrum, vilket också var syftet med reportaget om land grabbing. Men det går samtidigt inte att skriva om varje fall.« Kajsa Johansson gav upp. Istället översatte hon DN:s artikel till engelska och portugisiska, och spred den tillsammans med sin debattartikel i andra forum. Inom några dagar visste de flesta ambassader och organisationer som jobbar med internationellt utvecklingsarbete i Moçambique allt om den svenska kyrkans agerande i Niassa. När Åsa Tham fick reda på vad Kajsa Johansso­n gjort kallade hon till ett möte i Maputo. Kajsa vågade inte gå dit ensam, och bad en koordinator från Moçambiques bondeförbund att följa med henne. De två svenskorna, den ena 31 år och den andra 56 år, stämde träff på ett utomhuskafé bred­ vid lyxhotellet Cardoso. Åsa menade att allt rörde sig om en konflikt mel­ lan henne och Kajsa. »Men Kajsa, varför är du så arg? Detta hade vi ju kunnat lösa över en kopp kaffe i Lichinga.« Kajsa svarade att hon inte alls var arg: »Det är bönderna som är arga.« Sedan undrade Åsa varför hon inte sagt något tidigare. Eftersom Kajsa ansåg att hon gjort just det, under flera år, kände hon att det inte var lönt att fortsätta. Istället överlämnade hon all sin information till styrelse­ ledamöterna i Global Soli­ darity Forest Fund. För ett år sedan avske­ dade styrelsen Åsa Tham. Där­efter avgick styrelse­ ordförande Ytterberg. När nyheten publicerades i Vestmanlands Läns Tidning, som ges ut i Västerås, förklarade styrelsen uppsägningen som ett led i en naturlig utveckling: »Vi har nu avverkat uppbyggnadsskedet och när vi nu ska strukturera om oss och verksamheten får en annan profil, så är det naturligt att byta ledning«, sade ledamoten Erik Ling.

»Ska vi få det här att funka måste vi börja om från början. Annars är investerarnas pengar slängda i sjön.« skulle tro att hon pratade i nattmössan bifogade hon premiärministerns utredning. Sedan skrev hon tillsammans med Moçambiques bondeförbund en debattartikel, som hon h­oppades få in på DN Debatt. Åsa Thams påståenden kunde helt enkelt inte få stå oemotsagda. I debatt­artikeln skrev hon att utländska direktinvesteringar

98 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


»En annan profil?« und­ rade tidningens reporter. »Ja, pionjärprojektet är över, nu håller vi på med en etablerad verksamhet«, sva­ rade Ling. Och därmed var det fortfa­ rande ingen av de 77 försam­ lingarna i Västerås stift som hade en aning om vad deras omhuldade skogssatsning ställt till med i Moçambique.

Grafström, som hade varit Stora Ensos Latinamerika­ chef i åtta år. Han talar fly­ tande portugisiska och har erfarenhet av att handskas med ilskna bönder. 65-årige Grafström gick i pension från Stora Enso och tackade ja till att bli arbetande styrelse­ordförande i Global Solidarity Forest Fund. I sitt första uttalande lade han sig platt: »Vi är utlänningar en asfalterade och gäster i detta vackra landsvägen söderut land Moçambique, och från Lichinga löper måste anpassa oss till lokala genom förstäder befolkade lagar och sedvänjor.« av bönder som flyttat in till Därefter återstod att provinshuvudstaden. Direkt ersätta Åsa Tham. De miss­ efter stadsgränsen börjar lyckade planteringarna i savannen. Niassa var välkända inom Efter en bilfärd på tio branschen. Få jägmästare minuter höjer sig en kulle kände sig lockade av att ge VISSELBLÅSARE. Kajsa Johansson är ur landskapet. På toppen sig in i ett bolag där en stor fort­farande förundrad över att hon inte ligger Chikweti Village. En del av marken, 31 825 hek­ l­yckades få DN intresserade av det som för nybyggd grusväg leder förbi tar, stod under utredning av henne var »världens story«. en obemannad vaktkur den moçambikiska staten. och sju identiska villor, där Samtidigt ökade antalet skogsingenjörerna från Sydafrika, Tanzania och anlagda bränder, och premiärministern var fortfa­ Guatemala har sina bostäder. Högst upp tronar en rande sur. Nils Grafström drog i sitt kontaktnät och gräddfärgad enplansvilla, fyra gånger så stor som de fick ett tips om en jägmästare från Sydafrika. andra husen. Här bodde Åsa Tham. hris Bekker är en storväxt boer från Port När hon hade fått sparken stod den globala skogsElizabeth som tidigare förvandlat krisande och solidaritetsfonden inför enorma problem. skogsbruk i Tanzania, Sudan, Uganda och Norska kyrkan, som gått in med 70 miljoner kronor, Ghana till framgångsrika bolag. Chris Bekker är för ville veta var deras utlovade avkastning på 13 procent om året tagit vägen. Den holländska pensionsfond som skogsbranschen i Afrika vad The Wolf är för Vincent Vega i Pulp Fiction – han löser problem. Kraven satsat 415 miljoner, och som därmed stod för 56 pro­ han ställde för att ta hand om Chikweti var 136 000 cent av kapitalet, framförde samma undran. kronor i månaden plus bostad, bil och alla utgifter Ett lika stort problem var att den holländska betalda. Han ville också att hans högra hand, syd­ fondens stadgar stipulerar att den bara får inves­ afrikanen Collin Church, skulle anställas. tera i miljö­certifierade skogsbruk. När holländarna När jag träffar Chris Bekker har han varit bolagets gick in fick de veta att certifieringen bara var en direktör i sju månader. tidsfråga – skogsbolagets direktör hade ju varit vice Vi möts i Åsa Thams gamla farstu. Bakom nästa ordförande i FSC och dessutom erhållit pris för sitt dörr breder ett kontorslandskap ut sig, där ett engagemang. tiotal skogsingenjörer sitter framför sina datorer Företrädare för miljörörelsen har länge, bland annat i Filter, kritiserat skogsindustrins egen miljö­ eller ringer i telefon. En tung täljstenskamin från Handö­l är det enda som avslöjar att rummet fram märkning för att vara slapphänt och tandlös. Men till nylige­n var Åsas vardagsrum. inte ens FSC:s porösa regelverk har kunnat släppa – Det var ett ganska stort hus hon byggde åt sig, igenom en verksamhet som Chikwetis. konstaterar Chris Bekker. Vi har flyttat in hela För att inte riskera att investerarna drog sig huvudkontoret här nu. ur var skogsfondens styrelse tvungen att hitta Bekkers eget kontor återfinns i Åsa Thams gamla en ny ordförande med grundmurat förtroende sovrum. inom skogsindustrin. I São Paulo fann man Nils

D

C

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

99


Chikwetis nyrekryterade chef Chris Bekker i »Katedralen«. Det som tidigare var bostad åt en person är nu ett rymligt högkvarter för 30 anställda.

SKARPRÄTTARE.

Chikwetis nye chef har en plan för hur han ska få det svenska skogsbolaget på fötter igen. I huvud­ sak går den ut på att alla byhövdingar och deras släktingar stryks från lönelistan. Ingen ska heller erbjudas anställning i utbyte mot mark. Bolaget ska också minskas till cirka 900 heltidsanställda. Den nya affärsplanen har presenterats för delstats­ regeringen, som överväger att återupprätta det gamla investeringstillståndet igen. – Ge mig ett år till och vi är på banan, säger Chris Bekker. Jag efterfrågar hans analys av varför Chikweti­ projektet hamnade så snett. – Jag har en regel. Jag recenserar aldrig mina företrädare. Det enda jag kan säga är att det är tack vare Åsa som jag är här. Han döljer ett flin på läpparna. – Skämt åsido. Jag är inte rätt man att sitta här och döma. Generellt kan jag säga att det inte går att dimpa ned från till exempel Sverige, och tro att en modell som fungerar där ska passa in i Moçambique. Det krävs några år av Afrika i ditt blod för att du ska förstå hur saker och ting fungerar här, säger han och drar fingrarna längs underarmens ådror. – Det är också viktigt att ha en bra relation till

de lokala politikerna. I Afrika har vi ett ordspråk: »Bygg aldrig ditt hus större än guvernörens.« Det gäller att vara ödmjuk. Vet du förresten vad de anställda kallade det här huset? Chris Bekker knäpper händerna i en bön, och besvarar sin egen fråga: – Åsas katedral. – Du kan inte heller basera lönerna på de anställ­ das ursprung. Är du skogsingenjör från Zimbabwe, Sverige, Brasilien, Guatemala eller Sydafrika så har du samma lön. Det går inte att göra skillnad på folk. När det gäller planteringarna är Chris Bekker inte heller nöjd. De första provplantorna stoppades i mar­ ken redan 2005. Efter snart sju år i jorden borde de snabbväxande tallarna vara minst fem meter höga. I stället är få av dem högre än två meter. På vissa stäl­ len har planteringen gjorts så slarvigt att Chikwetis egen personal måste bränna ned träden och plantera om. Ett av problemen är att Bekkers företrädare lät personalen stoppa plantorna direkt i marken. – För att tallen ska ha en chans att ta sig måste du ploga. Sedan stoppar du ned plantan. På så sätt har den större chans att ta sig. Du måste också hålla rent från ogräs och andra växter i planteringarna. Annars snor ogräset kraft från tallen.

100 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


För övrigt är den nye direktören för Chikweti inte ens övertygad om att det är tall som Västerås stift bör satsa på i första hand. Att köra till kusten från Niassa är fortfarande ett svettigt äventyr på gropiga grusvägar som tar flera dagar. För att det ska bli lön­ samt att sälja virke till byggindustrin krävs billiga och enkla transporter. – Det bästa vore att plantera eukalyptus och satsa på pappersmassaindustrin. Finnarna är intresserad­e av att bygga en fabrik här. Vad jag vet är regeringen positivt inställd till det. Jag tror att det skulle bli mer lönsamt. Det han säger innebär att de hundratals miljone­r Global Solidarity Forest Fund har satsat så här långt inte bara har gjort livet sämre för lokalbefolk­ ningen, de har också varit riktigt dålig business. Chris Bekker kavlar upp skjortärmarna. – Ska vi få det här att funka måste vi börja om från början. Annars är investerarnas pengar slängda i sjön.

D

Tham betalade Licole Macamula 4 269 metical i månaden för att vara lojal mot bolaget. Det är lite mer än tusen svenska kronor, mer än dubbelt så mycket som bönderna fick som planterade tall sex dagar i veckan. – Jag tyckte det var en bra ersättning, säger höv­ dingen. Direktören var schysst. När avtalet var klart skänkte hon 200 metical till byborna som de kunde arrangera en fest för. 200 metical räcker till tio Coca-colaflaskor i byns kiosk. Inte mycket till fest för tusen bybor som precis blivit av med sin mark. Jag lutar mig mot h­övdingens hus och undrar om hans fruar också sagts upp. – Nej, det tror jag inte. De jobbar nog kvar i växthusen. På väg tillbaka till Lichinga kör vi förbi del­ statens regeringsbyggnad. Chefen för jordbruks­ departementet är tjänstledig, så istället får hans ställ­företrädare förklara hur myndigheten ska se till att Chikwetihistorien inte upprepas. För att skogsbolaget ska få sitt planteringstill­ stånd måste markförhandlingarna vara transpa­ renta. Först ska en förfrågan ställas till ett byråd med minst 25 medlemmar, där byhövdingen ingår. Byrådet ska sedan diskutera förslaget med resten av byn. 30 dagar senare ska bolaget få besked om vilka marker de får plantera på. – Det är ett sätt att för­ söka undvika korruption och nepotism, säger Jaulane Bendzane. Byrådet ska sedan till­ sammans med hövdingen bestämma vad byn vill ha i ersättning för marken som de gett bort. – Det kan vara allt ifrån en vårdcentral till en skola, något som kommer alla till del, inte bara hövdingen.

agen därpå åker jag tillbaka till byn Licole för att träffa hövdingen. När vi kommer innanför murarna som skyddar hans hem, det enda i byn som är byggt av betong, vandrar han fram och tillbaka på verandan. I handen har han ett A4-papper. – Jag fattar ingenting. Vi kom ju överens om att jag och mina fruar skulle jobba åt Chikweti. Nu har jag blivit avskedad. Vad fan är det som är på gång? Hövding Licole Macamula rättar till sin basker. – De kom hit och bad om mark. Jag sa att de kunde ta allt det där borta. Det var bra mark. Och nu detta, säger han. Hövdingen tittar igenom pappret en gång till och fun­ derar. Han letar efter orden. – Det är precis som ett falskt arrangerat äktenskap. Du kommer överens med pappan om att du ska gifta dig med hans dotter. Och sedan, när du väl ska gifta dig, så ångrar han sig. Vi hade ett avtal. Det går inte att säga upp nu. Det här ska de få ångra! Jag ber att få läsa upp­ HÖVDINGEN. Licole Macamula tituleras sägningsavtalet. Det är régulo, vilket betyder »liten kung« på undertecknat av Chris Bek­ p­ortugisiska. Precis som monarkerna i Europa föds han till sitt ämbete. ker. Avtalet avslöjar att Åsa f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

M

oçambiques huvudstad kal�­ las för Afrikas Havanna, ett smeknamn som härstammar från apart­heidtiden då det var förbjudit för vita syd­ afrikaner att umgås med svarta. För att roa sig över rasgränserna reste vita män och kvinnor till Maputo, på vars restauranger och barer de kunde prata, dansa

101


102 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


PLANTSKOLAN. Chikweti har byggt sex konstbevattnade växthus. Här märks redan Chris Bekkers kursomläggning: i år driver man upp 1 400 000 eukalyptusplantor, som de 140 lokal­anställda planterar med största f­örsiktighet. »Vi föredrar att k­vinnor p­lanterar. De är mer varsamma«, säger den guatemalanske planteringschefen Alberto Enriquez.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

och kyssas med svarta utan att någon tittade snett. Den djupt kristna apartheidregimen i Sydafrika förbjöd även gambling, varför ett av södra Afrikas flådigaste kasinon återfinns i Maputo, 45 mil från Johannesburg. Stämningen är i stort sett densamma i dag. Skill­ naden är att nu flyr sydafrikanerna även från våldet. Åsa Tham flyttade till Maputo efter att hon fått sparken från Chikweti. Hon hyr en bostad i de fina kvarteren, inte långt från »the Grande Dame of Maputo«, lyxhotellet Polana. Första gången jag bestämmer träff med henne dyker hon inte upp. »Men kom inte min assistent Lena? Hon skulle ju ersätta mig«, säger hon efteråt på telefon. Vi träffas till slut på Piri-Piri, en legendarisk bohem­restaurang på paradgatan Avenida 24 de Julho. Åsa Tham har klätt upp sig i en modern, blå knutblus och satt upp håret i en klämma med samma mönster som blusen. Klockan är sex på kvällen och lyx­bilarna glider förbi oss på uteserveringen. Det har gått sju månader sedan hon fick sparken. Möblerna från prästgården i Skultuna är åter ned­ packade i en container och på väg hem mot Sverige. – Det är väl klart att det inte var så här jag hade tänkt det. Min plan med att flytta till Moçambique var ju att stanna kvar och driva projektet. Men saker och ting blir inte alltid som man vill, säger hon och rycker på axlarna. – Är du besviken? – Nja, jag försökte. Det gick inte. Det är inte mer än så. – Vad var det som gick fel? – Det går inte att peka på något speciellt. Vi gjorde många rätt också. – Som vad? – Ja, vi anställde över 3 000 personer. Folk som aldrig tidigare haft ett jobb. – Bönderna menar att ni tog deras mark. – Ja, jag har hört det. Men det stämmer inte. Vi använde oss av den mark som vi blev tilldelade. – Var det inte hövdingarna som gav er sina under­ såtars mark? Ska en etisk fond tacka ja till sådant? Åsa Tham blir tyst. Hon svarar inte. Jag försöker igen: – Hur vill du beskriva konflikten? Hon tar en klunk mineralvatten, avvisar en souvenir­försäljare och sätter ned glaset på bordet. – Hade jag vetat att det funnits en massa gamla politiska strider i de här områdena hade jag aldrig gått in där. Allting härstammar från inbördeskriget. Vissa byhövdingar är Renamo och andra håller på Frelimo. Dessa ärvda konflikter gjorde det svårt för oss.

103


– Vad har det med ert skogsprojekt att göra? – Tillgång på mark är en politisk fråga. Det har jag lärt mig. De som har makten i Niassa är Frelimo. De gynnar inte byhövdingar som är Renamo. Åsa sitter med armarna i kors och klämmer på överarmen medan hon pratar. – Hövdingen är kanske Renamo och bönderna är Frelimo. Det gör att så fort hövdingen gör något så protesterar bönderna. – Konflikten hade alltså inte att göra med att ni tog över böndernas mark? – Vi har följt alla regler. Solen går ned över uteserveringen. Åsa sitter kvar i sin låsta position. – Är det sant att du betalade svenska skogs­ ingenjörer mer än afrikanska och latinameri­ kanska? undrar jag. – Ja, det stämmer. I Moçambique finns det inte många utbildade. Du måste ta hit folk. Och det går inte att få hit en svensk skogsingenjör för 1 000 dol­ lar i månaden om du tror det. Jag fick betala vad som krävdes. Och olika nationaliteter har olika krav. Det var absolut inte min avsikt att skapa apartheid. – Det finns de som kritiserar dig för att du anställde unga, oerfarna skogsingenjörer som du sedan sparkade till höger och vänster. Hon svarar med behärskat lugn: – När vi planterade som mest var vi 6 000 anställda. Vi var Moçambiques största plantage­ bolag. Då går det inte att vara mesig. De som inte levererade fick sparken. Det enda jag ångrar är att jag inte sparkade fler, tidigare. – Anställda säger att du styrde bolaget som Mar­ garet Thatcher. För första gången skiner hon upp: – Jaså, gjorde jag det? Det tar jag faktiskt som en komplimang. Jag gillar Margaret Thatcher.

Niassa blir torrare och torrare. Bränderna sprider sig lätt när bönderna kör med sitt svedjebruk. Säg mig vilket pappersbruk som accepterar sotigt trä. Jag undrar om hon ångrar något, utöver att hon inte sparkade tillräckligt många människor. – Alltså, vi gjorde säkert tusen fel. Jag önskar att markprocessen gått bättre. Men vi fick inte heller mycket hjälp. Alla de här organisationerna hade ju inte direkt på sin agenda att vi skulle bli bättre. De ville bara visa alla felen vi gjorde. Den där debatt­ artikeln som Kajsa skrev gjorde mig mycket ledsen. Hon måste ha mått riktigt dåligt efter att hon skrev den. Den svenska jägmästaren dricker upp det sista av sitt mineralvatten. – Nu tycker jag det är organisationernas tur att rannsaka sig själva. Hur vill de att utvecklingen ska komma till Niassa? Hur vill de få bort svält och 20 procents barnadödlighet? Eller vill de att alla ska leva kvar som på Karl-Oskars tid? Åsa Tham signalerar att hon måste gå. Hon har en middag bokad med en vän klockan åtta. – Vad menar du själv var anledningen till att du fick sparken? undrar jag. – Jag levererade inte. Jag skulle ha planterat fler hektar till en lägre kostnad. Jag planterade 14 000 hektar på fem år. Det var för lite. Hon reser sig upp. – Ursäkta, nu ska jag iväg på en trevlig middag. Det kan jag verkligen behöva.

F

rån hemmet i Västerås ger Claes-Bertil Ytterberg sin syn på tiden som styrelse­ ordförande i Global Solidarity Forest Fund. – Ja, vad ska jag säga. Det växte oss över huvudet. Helt plötsligt hade vi 750 miljoner kronor i en fond som jag var styrelseordförande för. Jag var biskop, det är jag duktig på, men att driva en sådan stor fond… det blev för mycket för mig. Över telefon säger den före detta biskopen att stiftets intentioner var att stödja befolk­ ningen i Moçambique. – Vi ville hjälpa dem. Och inte bara genom all­ mosa och bistånd, utan med verklig förändring. Ett skogsbolag som de kunde tjäna pengar på. Vi hade pengarna och trodde att vi hade kunskapen. Men det skar sig nästan direkt. Åsa ville att det skulle vara mer business och Mark ville se mer bistånd. I dragkampen mellan den svenska jägmästaren och den amerikanske biskopen vann jägmästaren.

»Hur vill de få bort svält och 20 p­rocents barnadödlighet? Eller vill de att alla ska leva kvar som på Karl-Oskars tid?« Jag berättar vad hennes efterträdare anser om satsningen på virkesbranschen, och att han hellre vill plantera eukalyptus till pappersmassaindustrin. – Jaha, men då får du berätta för mig hur han har tänkt få stopp på bränderna, säger hon och snörper med munnen. Det är inte bara kriminella bönder som tuttar fyr. Klimatförändringarna gör också att

104 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


I dag är Åsa Tham VD för Moçambique Carbon Initiatives, som säljer kol­ krediter på moçambikisk urskog till västerländska företag som vill klimatkompensera.

ENTREPRENÖR.

När Mark van Koevering sade upp sig insåg Ytter­ berg att han fick ta över rollen som bromskloss mot girigheten. – Min rädsla var att det skulle bli nykolonialism av det hela. Kyrkans sköld får inte fläckas. Men det var svårt. Jag gillade ju Åsa. I 14 år hade biskopen och jägmästaren arbetat ihop i Västerås stift. De hade rest och tagit emot utmärkelser tillsammans. En gång flög de till Kat­ mandu för att ta emot ett miljöpris. – Vi hade en väldigt, väldigt bra relation. Det var därför jag dröjde med att avskeda. Men när inves­ terarna var på mig och rapporterna kom om att markövertagandet inte gått rätt till fanns det inget jag kunde göra. Inför beslutet låg han sömnlös i flera nätter. – Jag försökte lägga fram det som: »Åsa, nu har du och jag gjort vårt. Vi har startat upp projektet. Nu får andra ta över.« Men hon lyssnade inte. Hon ville fortsätta. Då fanns det inget annat jag kunde göra. Den före detta biskopen tystnar i luren. – Det är det jobbigaste jag någonsin gjort. Jag tyckte så mycket om henne. I dag har vi ingen kon­ takt längre. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

I

Niassa färgar solnedgången savannen bortom Mark van Koeverings veranda i gult. Syrsorna drar igång sin stråkorkester. I fjärran tänds eld efter eld utanför byhyddorna. Mark van Koevering häller upp en skål nötter. – Vi hade Chris på middag i förra veckan. Han verkar bra. Han kommer säkert att få ordning på det hela. Marks fru Helene nickar. – Jag fick ett mycket gott intryck av honom. Han har räddat krisande skogsbruk förr. I oktober 2003, när Åsa fick sin idé på Marks veranda, var han trött på alla punktinsatser och ville satsa på något mer varaktigt och storskaligt. Nu säger han att det svenska skogsprojektet fått hans syn på bistånd att svänga på nytt. – Jag är faktiskt tillbaka på ruta ett. Jag tror på det småskaliga igen. Mark van Koevering berättar om en självuppoff­ rande brittisk sjuksköterska som för åtta år sedan lämnade sitt bekväma liv i England för att arbeta åt det anglikanska stiftet i Niassa. – Hon vandrar mellan byarna och lär ut grundläg­ gande kunskaper i sjukvård till familjerna. Vad de ska tänka på vid förlossningar, diarré, malaria och

105


SKYMNING. Paret van Koevering oroar sig för Chikwetiprojektets framtid. I vintras tog Volkskrant, Nederländernas tredje största dagstidning, upp skandalen under förstasidesrubriken »ABP-investe­ ring göder land grabbing«. Andra medier i Nederländerna hakade på.

enkla barnsjukdomar. Inget märkvärdigt. Vet du hur mycket hon fått ned barnadödligheten i de byar hon gått till? 60 procent! – Och hon kostar nästan inget. Hon har ingen dyr Hiluxjeep, som är standard för alla biståndsarbetare som kommer hit. I början hade hon inte ens ett eget hus. Hon gick från by till by och bodde hos famil­ jerna hon hjälpte. – Det är fler sådana personer vi behöver. Inte några stora projekt som göder korruptionen och gör de rika rikare. Kyrkan är mycket bättre när den kämpar för de fattiga. Äktenskapet mellan business och bistånd tror han inte heller på längre. I slutändan är det ändå businessidan som vinner, eftersom det är där peng­ arna finns. Mark reser sig för att hämta några Coca-cola­ flaskor ur kylen. När han kommer tillbaka uttrycker han oro över reportaget jag ska skriva. Även om han är kritisk mot hur Chikweti betedde sig tidigare, vill han nu att det ska gå bra för bolaget. – Tänk om allt går åt pipan, om investerarna drar sig tillbaka och bolaget går i konkurs. Då kommer

det att användas som ännu en negativ bekräftelse: »Titta, det går inte att göra affärer i Niassa! Inget funkar där.« Men det är inte sant. Det går att arbeta här. Man måste bara ha tålamod. Hur lång tid tog det inte för länderna i Europa att gå från jordbruks­ samhällen till industriländer? Den resan tog 50 år. Inte fem. Mark van Koevering blir stående med blicken mot horisonten. – Men ibland blir jag också tveksam. Först kom östtyskarna. De mördades. Sedan sydafrikanerna. De fick åka hem. Nu är det svenskarna som kanske måste ge sig av. Vilar det en förbannelse över det här stället, eller vad är det? Henrik Brandão Jönsson är frilansjournalist och bosatt i Rio de Janeiro. Läs mer om honom på sidan 14. Anders Kristensson är frilansfotograf med bas i Malmö. Söndag 8 april Svenska kyrkan avslutar sin årliga påsk­ insamling Utrota hungern.

106 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


NYTT MELLANÖL. OCH EN 100-ÅRIG NJUTNING. Vid förra sekelskiftet såg den moderna världen dagens ljus på Europas kontinent. En tid fylld av framsteg, tillförsikt och förfinad bryggerikonst. På 60-talet hyllade Mariestads Bryggeri denna storhetstid med ett exklusivt öl som hette Continental. Och nu är det hög tid igen. Nya Mariestads Continental är en modern lager med doft av den stora världen. Maltmixen är balanserad mellan pilsnermalt och karamellmalt för att bygga kropp. Och den engelska aromhumlen Fuggles bildar tillsammans med sorten Perle en lätt blommighet och frisk citrus. Njut ett glas av nya Continental.

Mariestads Continental.

Alk 4,2 Vol%

Alkohol kan skada din hälsa.


upplevt

»Det handlar bara om vart vi riktar vår energi« Under sju år gjorde hon allt för att skada sig själv. För Filter berättar Årets äventyrare Anneli Wester hur hennes tunga erfarenheter kunde bli en fördel på berget. B e r ät tat f ö r M a r i t l a r s d o t t e r foto: Nicke Johansson

Jag föddes i Utby i Göteborg 1969 och har två äldre bröder. När jag var två år skildes mina föräldrar. Mamma fick vårdnaden först, men lämnade över oss till pappa efter ett par månader. Det fanns väl annat roligt i livet, antar jag. Vi växte upp tätt ihop med våra grannar, två killar som var tre och sex år äldre än jag. Jag var en fighter och stod mig bra i konkurrensen. Jag förstod inte varför mina klasskamraters mammor var så betuttade i pappa, men det förstår jag i dag: han tog hand om tre barn, var klassförälder i alla tre klasserna och vi hade köksgardiner och blommor i fönstren som alla andra. Utbybergen är några av norra Europas finaste klätterberg och jag växte upp precis nedanför dem. De var lite av vår lekplats. Där lärde jag känna en del av dem som deltog i den första svenska expeditionen till Everest. Pappa och jag satt och tittade på dem på TV sen. På den tiden var filmkameran kvar

nere i baslägret och man såg någon liten prick däruppe. Det var så jädra spännande. Mamma träffade vi ett fåtal gånger om året. Det var väldigt speciellt, vi var tvungna att klä upp oss. Hon levde ett lite glassigt liv. Vi brukar säga att vi inte passade in i möblemanget. Väntade hon besök fick vi inte röra möblerna, för det blev fingeravtryck. Hon var omgift och de hade gott om pengar. Barn var jobbigt. Jag vet i dag att hon älskade oss men hon kunde inte hantera sådana känslor. Hon var det stora spöket i vår familj som vi sällan pratade om. Det värsta vi barn kunde säga till varandra var ›du är precis som mamma‹. När jag var nio eller tio var det en man som t­allade på mig mer än man får göra. Sedan, som tonåring, i den åldern då man undrar över kvinnlig identitet, var jag ganska trasslig. Jag fick kontakt med en kvinna som jag anförtrodde mig åt. Fick stöd och sov över där ibland. Hennes man gjorde saker som man inte gör med 14-åringar. Sex och

108 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

109


hela köret. Många aldrig. Jag tror det var gånger. Det hade sönder för att jag hade ett sånt mig fullständigt och jag otroligt behov av konstängde av. Istället börtroll. Att göra sig illa är jade jag göra mig illa. I lite grann som anorexi, förtroende berättade jag en kontrollgrej.  Jag om allt för en präst, utan kunde väl dricka till att veta att han var komnågon gång, men jag pis med det där paret. var absolut inte ett proHan förtalade mig inför blembarn man var rädd hela församlingen. skulle börja med droger. Jag berättade också Jag var trasig, bökig på för en stödlärare på nåt annat vis. De visste högstadiet. Hon gjorde inte vad de skulle göra ingenting. Jag har träfav mig. Jag var bäst i fat henne senare i vuxen klassen i flera ämnen. ålder och hon sa att hon Jag var sällan med på trodde att jag ljög. Hon matte­lektionerna men beklagade det, naturhade femma på proven. ligtvis – men det var så Vad skulle de ge mig för RESVAN. »Pappa jobbade tio år på sjön innan dags. Det gjorde ju också betyg? I åttan hade jag han träffade mamma, och har aldrig frågat sönder mig. både streck och femmor. varför jag behöver resa. När vi växte upp visade Skulle jag förklara När jag var 18 blev han oss Sverige, som 16-åring hade jag varit i skulle jag nog säga att jag jag efterlyst av Interalla landskap. Ett kanonbra drag av honom.« börjat bli knepig redan pol. En kompis som jag tidigare. I relationer. t­räffat i England ringde Socialt dysfunktionell. Jag tänkte mycket. Filosof­ hem till pappa och sa: ›Här är hon.‹ tänk. Folk hängde inte riktigt med i svängarna. I dag Sista året på gymnasiet pluggade jag psykologi. kan jag läsa om mina idéer i filosofiböcker, men då Sent en kväll gick vi med klassen och såg en film fattade ingen människa vad jag pratade om. Mer än om en kvinna som blev våldtagen. Den natten den där mannen som utnyttjade mig. Han läste filobrakade det samman. Allt det gamla kom över mig. sofi och teologi, och tyckte det var jätteintressant. Jag tog kontakt med kvinno­jouren som skickade Du fattar. mig i en taxi till psyk på Lill­hagen. Jag var livrädd. När man ser det i efterhand ser det självklart ut. Uppfylld av alla känslor kring det som hade hänt Varför fortsatte jag att komma hem till dem? Du fat- mig. Men de tuffa grabbarna på psyket körde med tar alltid ett beslut för nästa kommande minut. Vad hårdhandskarna och skrämde skiten ur mig. Jag ska du göra? Jag hade fortfarande ett kontaktbehov. blev vettskrämd och stängde av. Jag vågade inte Han var hur manipulativ som helst och bekräftande. ens berätta. Allt som jag sökte i den situationen. Sedan blev jag inlagd för utredning. Det blev Jag gjorde mig illa. Och sen gjorde jag mig mer pannkaka från början. Två falanger inom sjuk­ och mer illa. Jag berättade inte för pappa, för jag vården blev osams: de som ansåg att ›vi ska droga ville inte göra honom ledsen. Jag mådde dåligt på ner henne och sätta henne på plats‹, och de som sa egen hand. Pappa hade också filosofin att så länge att ›detta handlar om andra grejer‹. Det slutade med man inte gör en stor sak av någonting så blir det att jag fick en schizo­frenidiagnos. I sju år behandingen stor sak. I dag vet han att det inte var så bra. lades jag för schizofreni. Alla – utom överläkaren Men han är bara människa han också. som ville ha lugn och ro på sin avdelning genom Även om jag inte insåg det intellektuellt insåg jag att få över mig till den andra – visste att jag inte var känslomässigt att det är bättre att inget säga. Då kan schizo­fren. Jag drogades ner så in i helsike. jag inte bli besviken. Skriker man efter hjälp och ingen Jag väckte mycket känslor hos personalen. Jag är svarar, det gör jätteont. Det satt i under många år. verbal och käftade med läkare. Fick de inte som de Jag gjorde mig illa istället, ibland så illa att jag ville var det en spruta i baken som gällde. En gång hamnade på akuten. Jag fick en psykolog i öppenfick jag skriva på ett avtal om att ifall jag bråkade, vården, som jag gick hos en gång i veckan. om jag slog sönder stolar och sånt, skulle jag transJag stack hemifrån ett par gånger också. Rände porteras ner till akutavdelningen, läggas fast i bälte på stan, sov i trappuppgångar. Inga droger. ­Aldrig, och ges en spruta. Det var jättebra! Jag slog sönder

110 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


grejer hela tiden, för då var det någon annan som operationer? Fast de gick visst på en annan budget. gjorde mig illa och jag slapp göra det själv. De under- Till slut sa handkirurgerna: ›Vi är beredda att betala höll det hela kan man säga. för ett behandlingshem om ni plockar fram ett.‹ Det En kväll hade jag slagit sönder någonting, men var krig på Sahlgrenska. läkaren kunde inte komma utan jag gick och lade Till slut var min pappa på klinikchefen och sa: ›Ni mig. Klockan två på natten väcktes jag av jourläkamåste göra någonting.‹ Problemet var att jag hade ren för att föras ner och ges den där bestraffningen. shizofrenidiagnosen. De vägrade släppa den. De klaInom psykiatrin handlar väldigt mycket om att rade inte av att säga att ›den här har vi hittat på, hon fostra människor och att bestraffa. ska egentligen ha en annan diagnos‹. Till slut sa de De skulle ha tagit tag i psykologen jag gick hos ändå okej och ställde om diagnosen. inom öppenvården istället. Hon var väldigt profesBehandlingshemmet visade sig vara en rätts­ sionell. Den terapin skulle ha fått styra. Sen skulle psykiatrisk avdelning på sjukhuset i Växjö. De de ha hjälpt mig med vardagsruljansen och att ha gjorde en bra sak: satte ut mina mediciner. Annars kul. Om man haft så mycket elände som jag hade, var de stenhårda. Isolering i veckor. Hot och missoch ändå ska klara vardagen, behöver man fylla på handel. Där var det på håret att jag strök med. Jag med gladgrejer. Jag behövde göra sånt jag mår bra strimlade lakan och hängde mig i badrummet. av: träning, äventyr. De kunde ha tagit mig till fjälPersonalen skar ner mig, blå och medvetslös. Jag len och åkt skidor ett par dagar tills det var dags fokuserade på att komma därifrån med livet i behåll för nästa psykologbesök. Hjälpt mig att hålla näsan och slutade göra mig illa. Efter åtta månader tyckte ovanför vattenytan. överläkaren att jag var så allvarligt psykiskt störd att Min kropp är skörden av destruktiviteten. När jag behövde ytterligare sex månaders tvångsvård på man skär sig riktigt hardcore karvar man in till en specialklinik för särskilt vårdkrävande, och sökte benet. Kniv, rakblad, whatever. Jätteofta hade jag en tillstånd. Domstolen tyckte inte jag var i behov av bit av ett rakblad instoppat i munnen – till och med någon tvångsvård alls. Samma kväll blev jag fri. när jag sov – för att alltid kunna ha det till hands. Jag Jag gjorde en anmälan mot sjukhuset i Växjö, har bränt upp mina fingrar – mitt framför ögonen på men inte för min skull, det var mer för att upp­ en personal en gång, och märksamma myndighan stoppade mig inte. heterna på vad som De flesta av mina skador pågick. Jag hoppades att har jag gjort när jag varit de skulle dra i bromsen på sjukhus. Fullständigt men ansvarsnämnden absurt. Jag svalde grejer valde att dra ner rull­ också. Knivar, pennor. gardinen. De trodde inte Jag stoppade kemikalier på mig. Det var samma i kapslar och svalde. avdelning som hösten Jag sprutade i mig hela 2003 bara hade unga, ampuller med insulin outbildade vikarier när och hamnade på intensidet började brinna. Två ven i koma. Om och om tjejer dog och tre skadaigen. Nu är det mycket des allvarligt. Uppdrag säkrare på sjukhusen, granskning har berättat men på den tiden kunde om det. jag sno recept och skriva Efter att ha varit nedut till mig själv. Tyvärr drogad och inlåst under kom jag också över cellstörre delen av åren 1989 gifter. Jag svalde 200 till 1996 blev jag hemtabletter. Det slog ut skickad till Göteborg. äggstockarna. Jag var tillbaka i min Personalen sa att tvåa. Som sjukpensionär. ›ni får skicka henne Den ena brorsan var i på behandlingshem‹, Sydafrika, den andra SKYDDSLÖS. »Jag anmälde så småningom men cheferna på psyk hade gift sig, skaffat barn mannen som förgrep sig på mig, men det gick sa: ›Vi har inga pengar.‹ och levde sitt liv. inte att styrka att brott hade begåtts. Vid Men vad kostade inte Jag stack till Afrika det laget var jag inom psykiatrin och då är utgångsläget att man inte är trovärdig.« alla amputationer och i åtta månader. I slutet f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

111


av den vistelsen började är det mitt behov som är min kropp lägga av. Den problemet. Hela mitt liv ena grejen efter den har kommit att präglas andra kopplade ner: av den inställningen. vissa hjärnfunktioner, Genom att bli fri från minnet, koncentrationsbehov kan man bli fri på förmågan. När jag kom riktigt. Det är kärnan i hem sökte jag mig till buddhismen, men det sjukvården som sa att visste jag inte då. det var psykiskt. Jag var full av dåliga Till slut kunde jag i minnen. Skulle jag ÖVERLEVARE. Under självskadeåren brände princip inte gå, hela min kunna må bra var jag Anneli Wester bort fyra fingrar. Ytterligare hjärna var nedmonterad. tvungen att fylla på med två förvandlades till stumpar, »det saknas en Ibland fick jag hålla i roliga saker och fokudel nere i strumporna också«. Till hennes inre folk när jag gick nedför sera på det som gör mig skador hör kroniska hormonstörningar, sänkt en trottoarkant, för glad. Jag lärde mig också syresättningsförmåga, matsmältningsproblem och nedsatta hjärnfunktioner. balansen var helt paj. att styra tankarna. Det Jag blev dement till slut. var märkligt att ingen På riktigt. Jag var helt ur funktion. Trodde att jag hade uppmärksammat det tidigare. Man sa: ›Tänk skulle dö. Jag skickades till minnesmottagningen, på något annat‹, men märkte inte att jag saknade där en läkare förbarmade sig över mig. Han hade förmågan att välja. Tidigare hade jag bara en kanal i inte kunskap om mitt tillstånd, men han behandhuvudet. Jag saknade den mentala tekniken för att lade symptomen. Jag fick bland annat B12, folsyra tänka på annat. Runt 1998 hittade jag fjärrkontroloch vitaminer. Byggstenar till cellerna. Sakta, sakta len – man kunde byta kanal! Sen trimmade jag upp började jag funka bättre igen. den förmågan ordentligt. Av en ren tillfällighet såg jag en artikel om patienJag pluggade lite på Komvux och en folkhögskola ter som behandlats med cellgifter på 1970-talet. Hos för att få upp studie­förmågan och sen tyckte jag det dem såg man i efterhand långtids­effekter som var var dags att läsa ordentligt. Jag tänkte mig juristlinidentiska med mina skador. Då fattade jag. Jag tog jen. Dels för att jag ville bli författare, och såg den de där tabletterna 1991. Fem år senare kom effeksom en bra grund att stå på, dels för att jag inte var ten. Min kropp kan inte längre själv tillverka nya vatten värd i samhället. Psykiskt sjuk, ingen utbildc­eller. Jag kommer alltid att behöva ta medicin som ning. Min dröm var att åtminstone komma upp på h­jälper cellerna på traven. plus minus noll. Inte bara vara ett stor minus. 1998 började jag sakta försöka hitta tillbaka till Min läkare tyckte det var sådär. Jag hade fortlivet. Det var inte så att jag tänkte ›nu ska jag tillfarande många brister – framförallt hade jag baka‹, utan varje dag rullade på. Skulle jag anmäla svårt med minne och koncentration. Men jag ville sjukvården i Göteborg eller inte? Min idé var: åtminstone pröva. Om inte annat för att kunna säga ›Om vi någonsin ska kunna förhindra att det här att jag i alla fall försökte. händer igen, kan jag inte kriga mot dem. Ska vi en Min första fysiska utmaning efter psyksvängen dag kunna sitta ner vid samma bord och diskutera, var att fjällvandra. Det hade jag gjort i tonåren. Nu hjälper det inte att jag anmäler. De kommer att gå i var det 2001 och jag var jätteskruttig. Folk sa: ›Ska försvarsställning.‹ du fjällvandra? Med dina ben?‹ De syresätter sig Så jag gjorde bara en anmälan till patientförsäkfortfarande dåligt. Jag kan springa långt, men inte ringen. Man måste förstå skillnaden. Om jag kör på fort. Men vad faan, måste man gå två mil? Fokus på dig med bilen kan du polisanmäla mig, men det är möjligheterna! Jag gick två kilometer, satte upp tälinte samma sak som att du sen gör en skadeanmälan tet, kollade på fjällvärlden, njöt, lagade mat. Istället till ditt försäkringsbolag. Jag valde så att säga att för att ligga hemma och glo på samma fläck i taket. inte göra en polisanmälan för att jag blivit påkörd, Jag blev mästare på att fokusera på det jag kan göra. men jag gjorde en anmälan till försäkringsbolaget Jag rörde på mig och gjorde väldigt mycket samtiför att få ekonomisk ersättning. Men även de valde digt som jag pluggade. Tog en sittplats för 500 spänn att säga att det här inte kunde vara sant. på nattåget till Norrland. På en fjällvandring träfJag insåg att jag aldrig skulle få upprättelse. Det fade jag några från Göteborg som ville ha med mig enda sättet jag kunde förhålla mig till det på, var att på Göteborgsvarvet. De sa: ›Du kan vandra och du jobba med mitt eget behov av ursäkt. Jag har mat, bär tungt – vi ska få igång de där benen.‹ Jag tänkte: jag har kläder. Om jag mår dåligt över att inte ha mer ›Jag får väl pröva och se vad som händer.‹ Jag tog mig

112 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Anneli Wester

faktiskt runt. Två och en halv timme system där man räknar poäng på tog det och jag kunde inte gå på en höjdsjukesymptom. Ont i huvudet vecka. Vem faan bryr sig, jag ägde ger en poäng, ont i huvudet efter Ålder: 43 år världen. Då sa kompisarna: ›Okej, aspirin två poäng, må illa ytterligare Bor: I lägenhet i Göteborg nu ska du med på en Svensk klassien poäng, spy två poäng. ExperÄventyr i urval: Vandrat i Grand ker.‹ Jag tänkte återigen att ›jag pröterna säger att man kan ha en till Canyon, forsränt i Zambezi­floden, var‹. Jag tog mig runt alla delarna på tre poäng, men har man fyra till sex bestigit Mont Blanc, gått uppför Mount Sinai i månsken och sovit första försöket. Jag kom väl 18:e sist poäng ska man stanna tills man mår under bar himmel på toppen. på Vansbrosimmet och 36:e sist på bättre. Vid sju poäng går man ner. Kuriosa: Blivit biten av giftiga Vätternrundan, men vem bryr sig? Jag tillåter mig att ha en poäng. Har spindlar på tre kontinenter, åkt Det är en myt att man behöver järnjag två stannar jag, har jag tre går snowboard på sanddynerna i Oman fysik för att göra en klassiker. Det är jag ner. Ett av symptomen på höjdoch ätit grillade larver i Kina. gubbarna som byggt upp det så, för sjuka är att man tappar omdömet att märkvärdiggöra sig själva. De har och det vill jag inte riskera att göra. ofta en annan inställning, ska prestera och kräks när När jag besteg 7 500 meter höga Muztagh Ata de kommit halvvägs. hade jag aldrig mer än en poäng. Folk som bestiger Att plugga på juristlinjen var skitjobbigt. Jag satt 8 000-metersberg sitter i dunjackor och syrgasmask på biblioteket mellan nio och fyra varje dag och på den höjden. Och jag satt i undertröja. För att jag bad föreläsarna att inte ta det personligt om jag tar det lugnt och är supernoga. Sen handlar det ju somnade. Jag hade en fantastisk handledare och tog också om hur man är som människa. Hur packar examen 2007. folk bilen där hemma? En del, om de har en stor Jag tänkte att jag ville skriva något enkelt först. trunk i baksätet, sätter fast den med bälte – andra Ur författarhänseende odramatiskt. Få leka. Och då gör det inte. Jag tillhör dem som spänner fast truntänkte jag att jag skriver om äventyr. Jag bestämde ken. Vi är olika. Folk tror att människor som bestimig för att skriva en bok om tio bergsbestigningar. ger berg är riskpersoner, men det är olika i bergen Jag besteg Kebnekaise. Galdhöpiggen. Och sen precis som hemma. Jag gillar inte att vara rädd. p­innade det på med Mont Blanc och Europas högsta Precis samma tekniker som jag använde för att berg Elbrus. Shit, nu började det bli högt. Jag besteg hitta tillbaka till livet är min starkaste gren i berAconcagua… M­uztagh Ata. gen. Att styra tankarna, ha mental kontroll. Många Livet är stort i bergen. Det ligger väl i enkelheten. klarar en natt med storm på 6 000 meters höjd men Man fokuserar på enkla saker som att hålla sig varm, efter två nätter går 80 procent ner. Efter tre nätha ett tryggt skydd, sova, äta och hålla sig tillräckligt ter går alla ner. Då sitter jag lätt en vecka till. Att frisk. Resten av uppmärksamheten riktas mot livet självt. Kanske lite som ökenfäderna som gick ut i öknen för att fundera över livet – fast jag sitter i himlen. Luften är mer lättänkt däruppe. Jag klättrar i alpin stil. Det betyder att man, till skillnad från expeditionsstil, bär med sig allt i ryggsäck och klarar sig utan hjälp eller syrgas. Du mal på, sakta, sakta. Den medicinska rekommendationen från höghöjdsexperter är att man ska gå i snitt 300 meter UTMANING. »Jag kan naturligtvis inte klättra som de som har fem fingrar, men högre för varje natt och det innebär bara att jag får hitta andra lösningar. Ibland måste jag välja en sova en extra natt per annan rutt, eller använda mig av småkrokar som jag hakar fast i berget. Istället för isyxor får jag använda isskruvar. Det tar en jäkla tid, men upp kommer jag.« tusen meter. Det finns ett f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

113


vänta ut väder, ha discinormal. Nu kör jag mitt plin, ta det långsamt… galna race. Det finns jätteintressant. liksom ingen sans och Mustagh Ata var den balans i mig. En komhögsta solobestigningen pis skrev på Facebook i alpin stil som någonför några veckor sen: sin gjorts av en svensk. ›Anneli, fuck sans och Jag tältade dessutom balans, kör!‹ Det finns på toppen. Det är den en kreativitet i det, att högsta topptältningen försöka dämpa och som gjorts i världen utan sansa hämmar även camps eller utrustning kreativiteten. rekord på MUSTAGH AGA. I sommar avser Anneli på berget i förväg. Förra året förlorade att komma ännu högre: 8 036 meter på Gasher­ Jag vaknade på morjag sju personer i min brum II. Nästa år är hon anmäld till Marathon gonen uppe på toppen närhet. Mamma, morde Sables, ett lopp i Sahara där man springer och grät och undrade mor, klättrarvänner i snitt en maraton om dagen under sex dagar. vad i helvete jag gjorde och en kille… Vi hade »Det är helt okej om jag kommer sist, bara jag där. Jag hade tappat bort knappt själva förstått att fullföljer och har kul på vägen.« mig. Prestation och sånt vi älskade varandra. Sen är inte viktigt för mig, men jag hade ändå dragits skulle jag hantera att han var död. Jag hade ingen med i det och kände inte igen mig. Det tog flera tidigare erfarenhet av död och saknad. Jag hade inte veckor efter att jag kommit hem innan jag rett ut ens blivit dumpad av en pojkvän. Och mitt i all den min reaktion och kunde gå back to basics. Det som sorgen skulle jag hantera att jag inte mått dåligt på är viktigt för mig. Dels det här med livet, och dels att 15 år. På den tiden brände jag mig själv, men hur fokusera på möjligheterna. Sedan dess har jag också skulle jag göra nu? Det blev lite av en hardcorehöst, blivit vän med världsrekordet. Mina sponsorer men jag skadade mig aldrig och hittade mer normala tycker såklart att det är jätteroligt och det måste jag sätt att hantera att jag inte mådde bra. Till exempel bjuda på. I dag är det kul för att det inte är viktigt. upptäckte jag att det kändes lite tryggare om jag gick Och då blir det ännu roligare. Jag har precis gjort och la mig med kläderna på. en ny tatuering där det står ›Fuck world records, life I maj flyger jag till Pakistan för att bestiga värlrules‹. dens 13:e högsta berg, Gasherbrum II i Pakistan, Det jag tycker är kul är att klura ut hur jag måste 8 036 meter. Min plan är att tälta på toppen. Det blir göra för att klara min uppgift. Det är främsta drivsista berget i boken. kraften. Innan man kunde flyga sa folk att det inte Det är en jäkla massa utrustning som behövs går. Sen finns det alltid några tjommar som säger: inför resan, men läget är under kontroll, jag kän›Jo, det går, vi har bara inte kommit på hur.‹ Tuffa ner mig trygg med de grejer jag har. Jag har sytt om grabbarna boys säger att det inte går att bära så mina handskar, med fyra fingrar på ena handen och mycket på den höjden. Jo, det går uppenbarligen, för två stumpar på den andra. Mat tar jag också med, för jag gör det – men man får ta det långsamt, för mig att kunna äta sådant jag mår bra av. tar det 40–50 dagar att bestiga ett berg. Jag g­ illar att Nu vill jag gärna ta ett par år med äventyr och känna mig cool, det har jag alltid gjort. Tältar jag på skriva om dem. Och sen låta det sakta utvecklas till toppen av ett berg känner jag mig cool. andra skriverier. En övergång till en mer allvarUtan tvekan har jag också världsrekord i att göra lig Anneli. När jag tittar tillbaka på min historia mig själv illa. Anledningen till att jag kunde vara kan jag tänka att om jag lyckades med allt det där så fruktansvärt självdestruktiv är att jag är kreativ. när jag var destruktiv, vad kan jag då göra som Jag tänker utanför boxen. Jag kunde komma på nya konstruktiv? sätt att göra mig illa på. Folk frågar: ›Har du inga Det känns som om jag knappt har börjat. Jag är gränser?‹ Nej, det har jag inte. Det handlar bara om ruskigt nyfiken.« vart vi riktar vår energi. Tänk bara om någon kunde Marit Larsdotter är frilansjournalist i Göteborg. ha hjälpt mig tidigare att använda det här till någonLäs mer om Marit på sid 14. ting positivt. Tänk om någon dragit iväg med mig på äventyr och jag fått syssla med det här vid sidan Nicke Johansson är frilansfotograf i Göteborg. av terapin. Då hade jag kanske inte behövt lägga all maj Anneli Wester lämnar Göteborg för att bestiga energi på det negativa. ­Gasher­brum II i Himalaya. Ett tag försökte jag bli normal, men jag är ju inte

114 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Inget. Har. Varit. Som. Det. Är. Inget. Är. Som. Det. Har. Varit. Därför startar vi en helt ny treårig skrivutbildning. Vi utgår från fyra etablerade genrer: journalistik, copywriting, skönlitteratur och vetenskapligt skrivande. Sedan tar vi sikte på samtidens snabbt föränderliga medialandskap.

Det. Är. Inget. Som. Har. Varit. Varit. Har. Det. Som. Inget. Är. Programmet för professionellt skrivande, 180 hp Ansök senast 15 april. HiG.se/skrivande

Vad framtiden behöver


116 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


perspektiv

Vilse i ­pannkakan? Fejkade psykbryt, nedsprejade­ ­tunnelbanevagnar och broccoli på stan. I takt med att samtidskonsten blir allt mer teoretisk riskerar det konkreta hantverket att förpassas till historien. Eller? t e x t: e l i n k l e m e t z

Chu Yia Chia. Bilden är från performancekonstfestivalen Live Action Göteborg 2009. Ur Konsthögskolan Valands examenskatalog 2011. Foto: Christian Berven.

Enlightenment,

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

117


R

edan som 14-åring bar Oscar Furbacken med sig ett skissblock i fickan vart han än gick. När som helst kunde han sätta sig ner och snabbt dra några linjer med sin mjuka blyertspenna över det vita pappret. Under de långa bilresorna mellan uppväxtstaden Paris och föräldrarnas sommarstuga i Småland tecknade han av den förbipasserande landsbygden i farten. Väl framme fylldes blocket av skogar, sjöar och små röda stugor. När han efter gymnasiet började på Kulturamas konstskola i Stockholm blev han uppmanad av sina lärare att besöka mer samtida konstutställningar, eftersom att det »skulle vara bra« för honom. Oscar travade lite motvilligt in på galleri efter ­galleri. I mötet med målare som Jockum Nordström och hans vanställda människokroppar, tänkte han: »Vad är det här för trams, det här skulle ju jag kunna måla bättre själv!« Men det vågade han inte säga högt. – Det var ju egentligen inte särskilt kontroversiell konst, säger Oscar. Men redan där tog det stopp. Jag förstod inte alls vad mina lärare menade att jag hade att lära av det där. Några år senare blev Oscar antagen till Kungliga konsthögskolan, »Mejan«, i Stockholm. Krocken med det nya blev ibland smärtsam. När han under sin utbytestermin i Paris öppnade sin laptop och visade bilder på sina verk, utbrast en professor: »Det här kan jag inte ens titta på, det är bara yta.« På en opponering i Mejans lokaler på Skeppsholmen fick han liknande kritik. »Det här är jätteskickligt gjort. Men det du säger att du vill uttrycka kan jag inte se i det här verket. Därför har du misslyckats.« När Oscar frågade vad han kunde ha gjort istället blev svaret: »Jag vet inte.« Tröskeln till samtidskonsten går inte att jämföra med tröskeln till andra kulturyttringar. Medan människor lyssnar på musik varje dag och strömmar till biograferna eller bokhandlarna, står konstscenen i ett hörn för sig. De flesta tar sig inte till gallerierna, och gör vi det står vi där ofta framför tavlor med färgfläckar på, eller framför märkliga installationer med något diffust ljud i bakgrunden, i väntan på den stora uppenbarelsen. Som ofta uteblir.

Konst har heller aldrig tidigare bestått av så vitt skilda företeelser som i dag. Konstnären och professorn Elin Wikström ställde 2009 upp en säng på Ica Maxi i Kalmar. Verket innebar att hon sov i sängen under affärens öppettider i en vecka. På Norrlands­ operan uppträdde konstnären Itziar Okariz genom att stå och kissa på scenen. Den oplanerade kapning av konstverket som följde var kanske ännu mer förvånande – en långskäggig, äldre man sprang fram med en röd tillbringare, fångade upp Itziars kiss, smakade på det och skrek: »Det smakar konst! Det är äkta vara!« I samma kategori finns den burk innehållande den italienska konstnären Piero Manzonis avföring som brittiska Tate Modern köpte in för 300 000 kronor. En återkommande värdemätare på konstscenens riktning är konsthögskolornas examensutställningar, som arrangeras varje vår. 2008 fick Konstfack hård kritik efter att en student med artist­ namnet NUG visat filmer där någon vandaliserade i tunnelbanan – filmer som senare köptes av gallerier för runt 150 000 kronor. Året därpå blev det nya löpsedels­rubriker efter att Anna Odell, som en del av sitt examens­arbete, låtsades vara en självmords­ benägen psykpatient. Mejan och Konstfack i Stockholm, och Valands konsthögskola i Göteborg, är landets mest anrika konsthögskolor. Vid en genombläddring av kataloger från förra årets examensutställningar återfinns allt möjligt. På Valand har en student som en del av sitt examensarbete tagit kort på en kille som visar snoppen. En annan student har målat sig grön, och går omkring på stan och bjuder på broccoli med dip från en silverbricka. En student på Mejan visar ett foto föreställande en skylt med luncherbjudanden från en kebabrestaurang. Och på Konstfacks hemsida presenterar en student sitt examensarbete som ett filmklipp där någon med glittriga, högklackade skor kliver i ett yoghurtpaket. Vad som är bra konst eller inte är en fråga som bäst lämnas till betraktaren. Det man kan se är däremot att en stor del, utåt sett, inte tycks handla om hantverksskicklighet, utan snarare om skickliga teoretiska resonemang och idéer – som ofta är svårtolkade för den oinsatte. Den amerikanska författaren och journalisten Tom Wolfe skrev redan 1975 en bok om fenomenet. Han beskriver hur han fick en plötslig insikt

118 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Kungliga konsthögskolan urval ur examensutställningar 2011

orient grillhouse , Daniel Diamant. Installation.

utan titel , Karin Karlsson.

Gouache på papper.

skogens röst , Louise Dahl-Lindvall.

Samtida stång-performance.

f oto : O s ca r F u r b ac k e n

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

119


när han läste en mening i nya konstformen happeen recension av realistiskt ning innebar, reste sig Carl målad konst. Meningen löd: Fredrik upp, öppnade en »Att sakna en övertygande soptunna och hoppade i teori är att sakna något med huvudet före. Däravgörande.« Wolfe skriver efter började människor i inledningen: »Kort sagt, i strömma upp på scenen. En dagsläget, om det inte finns bar på en gycklare i bjäller­ en medföljande teori kan mössa, en annan satte jag alltså inte ens titta på en sig i skräddarställning på målning.« I slutet av boken ­Lennart Hylands skrivbord The Painted Word målar han och började läsa poesi. upp en ironisk framtids­ En livlig debatt väcktes vision. Där spatserar kulturi samma veva på konst­ eliten runt på gallerier fyllda skolorna, där många ansåg av stora dukar med välforatt undervisningen var förmulerade konstteorier på. legad. Eleverna hade ­dittills Under texterna sitter exemfungerat som lärlingar pel på teorierna – kopior av knutna till varsin konstnär. hur skulle det gå om alla gjorde så? , äldre målningar i frimärksNu inrättades en friare, Elin Wikström, verket är från 1993 och storlek. Konstnärerna i mer individuell konst­ fotot är taget vid reaktiveringen 2009. ­Wolfes dystopi skakar på utbildning. Genrer utanför huvudet och skrattar lite åt det konstnärliga finrummet den tid då konsten ägnade sig åt att göra bilder, åt började ta plats – bland annat popkonst inspirerad hantverk. av Andy Warhol. Nu – nästan fyrtio år efter bokens utgivning – Snart skulle ännu ett uppbrott komma. Den kan man ställa sig frågan: håller satiren på att bli unga Elin Wikström satt på golvet hos sin kompis i verklighet? ­början av 80-talet, drack Vino Tinto och frågade sig inför sitt gymnasieval »Vilket är det bästa sättet att anken om konst som teori, och inte som ett undersöka livet på?« Naturvetenskap? Journalistik? antal sätt att måla eller skulptera på, började Biståndsarbete? Efter några timmars diskussion hos filosofen Immanuel Kant, som lanserade kom hon fram till att det måste vara konst, »för där idén om att konsten kommunicerar det som l­ igger får man välja sitt ämne fritt«. 1987, samma år som bortom vår kunskap. Den bästa sättet att nå dit Elin började på Valands konsthögskola i Göteborg, ansågs länge vara att härma de klassiska mästarna, visades Implosion – ett postmodernt perspektiv på en tanke som på allvar bröts först 1917 – med en Moderna museet. Konstnärer från hela världen pissoar. Genom att signera den och placera den på ställde ut foton, videor och installationer, och Paris­utställningen ifrågasatte Marcel Duchamp utställningen blev startpunkten på postmoderkonstens grundbultar. Tanken om ett avantgarde nismens intåg i Sverige. Konstscenen blev alltmer – konsten som en förtrupp som hela tiden hittar global, och krocken mellan två generationer konsttill »det nya« – lade grunden till modernismen. närer tydlig. Elins professor på Valand förklarade Ismerna avlöste sedan varandra, hela tiden med att skulpturkonsten härstammade från gravar och strålkastaren på det senaste. Trots nya, ban­ krigsmonument. När hon sade att hon var mer brytande riktningar behöll hantverket, såsom intresserad av att arbeta med dialog, normer och måleri och skulptur, en orubbad ställning. värderingar, svarade han: »Ja, då kanske det inte Under 60-talet fick idébaserade verk ett b ­ redare passar dig att hugga i sten. Du kanske ska arbeta genomslag. Japansk-amerikanska Yoko Ono med människor?« genomförde ett performance 1961 där hon från sceNär Elin tog examen 1992 hade gränserna nen uppmanade publiken att klippa sönder hennes ­suddats ut och postmodernismen tagit över. Sedan kläder med en sax. Några år senare gav hon ut boken konstutbildningarna lanserades i Sverige hade Grapefruit – en handbok i konceptkonst. I Sverige studenterna sökt in till avdelningar som skulptur, häpnade de svenska TV-tittarna när pionjärerna måleri och grafik. Nu togs avdelningarna bort, och Öyvind Fahlström och Carl Fredrik Reuterswärd fler elever började arbeta med foto och film, dans medverkade i Hylands hörna 1962. Medan Öyvind och teater. Allt var konst, och alla tolkningar rätt. Fahlström blev intervjuad och förklarade vad den Postmodernismen fokuserade på teori och konsten

T

120 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


blev alltmer textbaserad. Det, ihop med nya högskolekrav på kursplaner och struktur, gjorde att utbildningarna införde teorikurser och skriftliga examinationer. Den konceptuella och samhällstillvända konst som Elin representerade fick allt mer ljus på sig. Konstformen hade ofta ambitionen att undersöka samhället, likt en form av journalistik. När Anna Odell från Konstfack ställde sig på Skeppsbron och spelade självmordsbenägen inför elevutställningarna våren 2009, var det med syftet att undersöka psykvården. På samma skola genomförde Ylva Trapp i våras en undersökning av bostadssituationen i Stockholm, presenterad i en uppsats och ett antal foton och videoklipp. Alla utbildningarna är i dag individuella och utformas ihop med en handledande professor. Varje student har en ateljéplats, och i verkstäderna kan de jobba med allt från skulptur till digitala medier. Utöver det finns valbara kurser. – Ska du jobba med konceptuell konst kan kunskap om hur man spänner en duk vara slöseri med tid, förklarar Måns Wrange, rektor på Mejan. Sedan kan det vara bra att kunna grunden i bildkomposition även om du ska göra film eller konceptuell konst. Och tvärtom. Konstteori och idéhistoria är ofta obligatoriskt, liksom övningar i kritik och analys. »Skriftliga arbeten har en central betydelse för din utveckling«, står det i Konstfacks beskrivning. Sista terminen gör alla elever en examensutställning, då man numera också förväntas skriva en essä.

N

är Alexander Klingspor som 18-åring ringde runt till de svenska konsthögskolorna märkte han ganska snabbt att de inte skulle kunna ge honom det han ville ha. De var alltför teoretiska, och saknade enligt honom handledning i verklig hantverksskicklighet. När han var liten hade han suttit i den stora grosshandlarvillan i Danderyd och målat teckningar med påhittade karaktärer, och som 16-åring fick han gå som lärling hos illustratören Michael Boston. Nu ville han lära sig att måla och teckna som de gamla mästarna. – Det finns något oerhört levande i gamla mästares konst. När jag tittar på deras verk är det som ett fönster in i en annan värld. De har lämnat efter sig sin föreställning om verkligheten. Figurer träder fram ur mörkret, strålar i ljuset... Alexander Klingspor sökte sig till USA och konstnärerna John och Mark English, som lärde honom allt från hur man grundar en duk till kompositionslära. När Alexander flyttade hem till Sverige igen försökte han ta sig in på Stockholms gallerier, men f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

utan framgång. Han hankade sig fram genom att dela ut morgontidningar, och motgångarna ledde till att han ifrågasatte sin konst. Vad hade han egentligen att säga? Vändpunkten blev en stentrappa vid St Eriksplan i Stockholm. Där hittade han sitt uttryck: de folktomma gatorna, viskningarna från historien – staden Stockholms mystiska energi. Snart flög han till New York för att göra ett nytt försök att ta sig in i konstvärlden. När Alexander 2002 gick in på Arcadia Gallery och visade upp sina tavlor för ägaren Steven Diamant utbrast han: »Jag gillar dem!« Diamant bad direkt om fem verk som skulle visas på Miamis konstmässa. Alexander åkte hem, smått chockad, och målade fem tavlor de kommande fem månaderna. Alla såldes direkt – den första till Whoopi Goldberg. Den film-noir-stil som Alexander hade utvecklat passade väl in i den amerikanska smaken. Och efter genomslaget i USA öppnade sig dörrarna även i Sverige. När jag pratar med Alexander via Skype står han i sin ateljé i East Village, New York, och arbetar med sin pensel på The Sky – en målning av en flicka i röd hatt omgiven av en mörk stadsmiljö. Tavlan kommer att ingå i av hans utställning på Albermarle ­Gallery i London i vår. – De som gillar min konst säger ofta att de g­ illar att de ser vad det är – och att det är välgjort. I Stockholm har jag känt mig väldigt uppskattad. Folk verkar ha längtat efter det här. Bra konst är för mig ett väl utfört verk som ger människor en upplevelse. En känsla av skönhet, obehag – det är en tolkningsfråga. Att de etablerade utbildningarna inte prioriterar de kunskaper han har förvärvat genom åren tycker han är synd. – Som det är nu har de här teknikerna setts som något som tillhör det förgångna. Det är lite bakvänt. I musikhögskolorna antar jag att man får lära sig hur man spelar noterna innan man börjar göra mer komplicerade stycken. Jag ser inte hantverket som ett hinder för att uttrycka sig, utan som en fördel. Att samtida konst bygger på teorier har han egentligen inga problem med. – Jag har inget emot bra idéer, men jag vill att de presenteras ordentligt. Där tycker jag många inom mer avantgardistisk konst gör en miss. Det blir nåt slags blaj utav det, som jag ser på det – en reflektion av vår tid: masskonsumtion och ytlighet. Där tycker jag att hantverket vinner – det är tidlöst. När man tittar tillbaka på den här eran tror jag att man kommer tänka: Vad sjutton höll konsten på med?

F

ör att förbättra sitt tecknande skrev Alexander Klingspor 2006 in sig på den då nyöppnade skola som han själv hade velat se när han var yngre – Atelier Stockholm. När jag kommer till

121


konsthögskolan valand urval ur examensutställningar 2011

machine heads , Bjørn Wangen. Installation.

utan titel , Amir Kalantari. Digitalt.

brevinkast,

Hans-Owe Rydberg.

vill vara duktig, blomma & katt (t.H.) , Hans-Owe Rydberg. Tusch på vägg.

122 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


f oto : E PW St u d i o

skolans gula sekelskiftsskicklighet och hantverk hus i Solna står elever i – något som inte alla kan ateljé­erna och tecknar göra. Duchamps urinoar av gipsavgjutningar. En är snart hundra år gammun, ett öra, eller ett mal. Det är logiskt om helt ansikte får liv på de pendeln går tillbaka. vita dukarna. Under tre Skolan har i nuläget år går eleverna igenom 30 platser. Eftersom bestämda moment: från eleverna här, till skillnad kopior i blyerts och kol, från dem på Konstfack, till målning i svartvitt, Mejan och Valand, måste stilleben i färg, och sista bekosta sin utbildning året: porträtt. Under hela själva, 85 000 kronor tiden ges dessutom lekper år, kan inte alla som tioner i kroki. Kritik från skulle vilja gå här göra Sanna Tomac, Hans-Peter det. Szameit och de andra – Det finns ett stort lärarna ges varje morgon intresse, säger Sanna. och eftermiddag. Då pekar ­Sverige nog är lite efter, de ut vad som inte ser rätt helt enkelt. ut, om ljuset f­ aller lite fel, Den realistiska skola gate #31 , Alexander Klingspor. Olja på pannå. eller om en vinkel inte som de står för har fått stämmer. kritik. Efter att den inom – Jag vet vad folk tänker, säger Hans-Peter genren välkände norske konstnären Odd Nerdrum ­Szameit: »Där sitter de i sina små Rembrantmössor och hans elever gjorde utställningen Figurationer och målar interiörer från 1500–talet.« Nej, det gör i Edsviks konsthall i Stockholm 2009 skrev konstvi inte. Kom hit och titta på deras verk! Ja, de målar kritikern Eva Ström i SvD: »När jag vandrar genom gamla krukor och sånt, men det är för att lära sig Edsviks salar är det oundvikligt att inte associera måla olika slags ytor, säger Hans-Peter Szameit. till den exposition av godkänd konst naziregimen Sanna Tomac och Hans-Peter Szameit träffades arrangerade i München 1937 samtidigt med utställunder en konstutbildning i Italien, och efter att ningen Entartete Kunst, där modernistiska verk ha tagit emot elever några år i USA kände de kalfördömdes.« let till Sverige. Sanna minns själv hur smärtsamt Ett par år senare skrev Jessica Kempe om den hon tyckte det var att inte kunna uttrycka sig som realistiska skolan i tidskriften Konstperspektiv: hon ville under uppväxten i Närtuna. Hon målade »Där har solen gått i moln och upplysningstiden händer som såg »rent förskräckliga ut«, men hitsläckts ner.« Även hon beskrev en estetik som förde tade ingen som kunde hjälpa henne. Nu vill hon ge tankarna till nazismen. Sanna har svårt att ta till sig tillbaka till andra hantverkstörstande unga. Skolans deras resonemang. fokus är att lära ut målartekniker från tiden före – Om Hitler tyckte om rött – ska vi då sluta modernismens genombrott. använda den färgen? Det är så löjligt. Vi är totalt – Synen på konstutbildningen i dag är att den opolitiska. Vi lär ut en teknik, som folk får göra vad ska vara helt fri, förklarar Hans. Om jag som lärare de vill med. Folk kommer hit från hela världen för influerar mina studenter räknas jag som korrupt. att skapa den konst de drömmer om. Inom modern Det låter helt galet för mig. Vi upplever att man upp- konst kan nästan allt vara konst – man kan få betalt når frihet genom kunskap. för att stå och kissa på en scen. Men att det ska bli Den samtida konst som produceras på konsthögett stort ramaskri när det kommer en grupp som vill skolorna och de etablerade scenerna har de svårt jobba på ett annat sätt? för. etongbyggnaden vid Telefonplan, där Konst– Konsten har blivit så intellektuell, säger Hans. fack har haft sina lokaler sedan 2004, påminDe som inte gillar det får svaret: »Ja, men du förstår ner om en jättelik skokartong. Bland de till­ inte«, och det får en att känna sig dum. Det finns fälliga utställningarna i den stora entréhallen står inte alls den pressen i film eller musik. Du kan en TV som visar en film där en kille i militärutstyrsäga »det är vackert«, och det kan räcka. Det är ett sel ­dansar utmanande till musik. värde som vi fortfarande tycker är viktigt. För mig På väggen ovanför skrivbordet på rektor Ivar är konst inte bara idén, utan bör också innehålla

B

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

123


Björkmans kontor hänger en gulnad tidningssida med Marcel Duchamps namn – konceptkonstens fader – i feta bokstäver. Ivar Björkman tror att en alltmer teoretiserad konstvärld ställer andra krav på konstnärsrollen. –Konstnärsrollen förändras. I konceptkonsten är det många gånger andra som gör saker åt dig. En annan öppning som kommer är en större fusion med samhällsbyggnad. Konstnären kommer inte in som sista instans och gör en utsmyckning, utan finns med i planeringen från början. Han menar att skolorna måste utbilda studenterna i annat än rent hantverkskunnande. – Det handlar om att de ska kunna förhålla sig till sitt arbete. Att jobba med konstnärliga projekt kräver i dag att du kan förhålla dig till och problematisera din konst. Men att tanken och teorin skulle ta överhanden tror han inte på. – Vi är inte intresserade av att sitta här och enbart vara teoretiska. Vi är ju en hantverksskola, och vill att våra forskare ska vara nere i görandet. På en konstskola i Danmark anställde de en litteratur­ vetare som skulle hålla i forskningsinriktningen, och han var ju »vadå, praktik?«. Det blev bara kaos. Inte helt oväntat har konstnären alltså nu även börjat ta över forskarrollen – med en ännu mer teori­baserad konst som följd. Måns Wrange är rektor på Mejan i Stockholm – den skola som examinerar flest konst­studenter varje år. Han driver ett forskningsprojekt om konstskandaler – hur exempelvis politiker försöker plocka poäng på dem. Skillnaden mot annan forskning är att resultatet blir ett konstnärligt verk – en film, ett performance, en skulptur eller en happening. – Av någon märklig anledning provocerar det väldigt många. Konstnärer har alltid gått in i olika kontexter: film, litteratur, teater, dans, sociala projekt... Forskarvärlden är en av de mest inflytelserika världarna som finns. Konstnärer vore ju idioter om de inte gick in i den också. I den nya konstnärsrollen verkar det dessutom som om avantgardet till slut har hittat hem. Ordet användes redan i början av 1800–talet av den franska politiska tänkaren Henri de Saint–Simon. Han beskrev avantgardet som en trojka som skulle bestå av tre personer: konstnären, som skulle komma med visionerna, och ingenjören och entreprenören som skulle genomföra dem. – Redan där har du en konstnärsroll som går emot den romantiska bilden av en ensam b ­ ohemisk konstnär, mot ett mer samhällsengagerat och ­kollektivt arbete. Det är det vi ser nu, säger Måns Wrange.

Men den nya rollen utesluter inte andra konstnärsroller, menar Måns. – Om det är någon skola som håller hantverket högt så är det vi – vi har allt från 3D till gammal muralmålningsteknik. Vi har valt att behålla, medan många andra lägger ner. När det kommer till teori brukar jag istället prata om reflektion, där teorier kan vara verktyg. De flesta tycker det är något man behöver. När vi gjorde vår första essäkurs på vår master tyckte nio av tio att det var bra. Under Oscar Furbackens första tre år på Mejan arbetade han med fotografi, video och installationer, för att sedan återgå till måleriet och tecknandet. När han tog sin examen förra året ställde han ut jätte­ målningar av realistiskt målade lavar och mossor i närbild. Trots, eller kanske tack vare, krockarna och ifrågasättandet, tror Oscar att utbildningen har gjort honom till en bättre konstnär jämfört med om han gått en mer teknikinriktad skola. – Hade jag gått en sådan skola hade jag nog behållit ett antal fördomar mot samtidskonst. I förlängningen skulle det nog ha hindrat att jag utvecklades både som människa och konstnär. Ett verk kan ha ett starkt värde genom att det är mänskligt och verkligt, även om det inte är tekniskt fulländat. Styrkan ­ligger inte i nivån av verklighetsavbildning. Oscar förstår dem som säger »jag vill kunna se vad det är« – han har ju själv varit där. Men att en stor del av den samtida konsten kräver kunskaper i teori för att bli begriplig ser han inte som en nackdel. – Jag tror att det ofta handlar om förväntan. Många står framför en duk med tre färgklickar och tror att de ska få en uppenbarelse. Men de flesta skulle inte förstå så mycket om man inte visste vad konstnären heter, i vilket sammanhang den är målad och så vidare. Då växer verket och blir intressant.

V

alands konsthögskola fick sitt namn av den fornnordiske sagohjälten och smeden Völund, som stod som staty på det hus i centrala ­Göteborg där utbildningen huserade på 1890-talet. Efter ett antal flyttar är skolan tillbaka i samma anrika kvarter. Studierektor ArneKjell Vikhagen bjuder in till ett vitt mötesrum och ger sig in i ett samtal om den realistiska skolan, och hur ett lärosäte som Valand förhåller sig till den. – För min del är Odd Nerdrum en postmodern konstnär i allra högsta grad, även om han blandar målarfärg i temperateknik. Frågan vi ställer är: Vad vill du uppnå? Vi har målare som målar figurativt och är väldigt duktiga på det. Visst kan man ha skönhet som utgångspunkt – men det är ju också ett relativt begrepp! Att som den realistiska skolan lära ut en teknik

124 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


konstfack

f oto : l a r s e r n h o l m

urval ur examensutställning 2011

Allt ska bort! Kapitel II by Carolshakebefore and the Citrus Freshness , Carolina Nylund.

Performance.

A Flight to the Land ­Beyond the North Pole ,

Johan E ­ ldrot och Erik ­Larsson. Installation.

the sacrament , Pjotor Davidchenko.

Installation.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

när toppar faller , Cecilia Hultman.

Teckningsinstallation med ljudverk.

125


atelier stockholm Ett urval

citroner på rymmen , Cindy Kosakowski.

Olja på duk.

»cast«-övning,

Sigurd Fernström. Teckning, kol och vit krita. krokiteckning,

James Cowper. Kolteckning.

Hommage à Guillaume Postel , Samuel Järnegard Fogelvik. Olja på duk. f oto : H a n s - P e t e r Sz a m e i t

126 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


som går ut på att det finns rätt och fel, passar heller inte in i hur konsthögskolorna tänker. – Jag skulle aldrig kunna säga: du har inte målat den här handen tillräckligt bra. Om man inte har utrymme för att göra fel och leka, hur ska det gå då? Som student behöver du inte redovisa ett fysiskt objekt för att bli godkänd – du kan arbeta koncept­ uellt, vilket i princip kan innebära vad som helst. Det är inte en produktbaserad utbildning, utan en processbaserad. Vi bläddrar igenom elevutställningskataloger. För den oinvigde är det ibland svårt att förstå hur vissa verk, till synes gjorda på en eftermiddag, kan vara resultatet av fem års arbete. – Jag tror man lätt missuppfattar, säger ArneKjell Vikhagen. De flesta studenterna är inte upptagna av att det ska glänsa, utan mer intresserade av saker som är förstörda, fragmenterade, dysfunktionella, skitiga, perversa... Han menar också att det till viss del ligger i konstens identitet att vara obegriplig för sin samtid. – Edvard Munchs Skriet ska säljas för en halv miljard nu. För hundra år sedan fick du sådana verk i princip gratis. Det min mamma har på sin Monetkalender på väggen ansågs fruktansvärt fult för hundra år sen, och helt omöjligt att tänka sig i ett hem. Vem vet, vi kommer kanske att ha den här bilden på väggen, säger ArneKjell och pekar på det där fotografiet med snoppen från elevutställningen 2011. – Den konst som ifrågasätter allt du står för kan vara outhärdlig att ha hemma. CD:n och boken kan du leva med. Vårt syfte är inte att du ska känna dig hemma. Du ska förpassas till en annan värld. Man behöver verkligen inte gilla samtida konst. Hans-Peter Szameits teori om att pendeln är på väg tillbaka, att den moderna konstens idé om att ständigt bryta mot konventioner själv blivit en konvention, har ArneKjell svårt att säga något om. – Kommer det en sådan utveckling kan vi inte stoppa den ändå. Men att till exempel ha en professor i figurativt måleri på skolan skulle jag tycka var bisarrt. Det vore att lägga lock på konstutvecklingen de senaste hundra åren. Det betyder inte att det inte finns ett utrymme för det i konstvärlden i stort. Men om vi ska utbilda konstnärer som verkar i ett samtida fält kan vi inte ägna oss åt det. Vid en viss punkt får vi råda en person med det intresset att vända sig någon annanstans – vi har inte den kompetensen.

E

lin Wikström har precis lämnat sin professorstjänst på Umeå konsthögskola för att ta över som rektor på den förberedande utbildningen Göteborgs konstskola. Hon utförde sitt konstverk där hon sov på Ica första gången 1993 i Malmö. I tre veckor låg hon i sängen under butikens öppettider, f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

med en textremsa som for förbi ovanför hennes huvud. Texten handlar om en person som vaknar på morgonen, är sur och slö och bara vill: »Ligga i sängen och blunda och låta tankarna komma och gå. Hur skulle det gå om alla gjorde så?« Hon minns föraktet i luften. Hon tolkades som den arbetslöse, den som inte gjorde rätt för sig – en skamfull situation under 90-talskrisen. När hon 2009 blev ombedd att göra om verket på Ica Maxi i Kalmar kom däremot folk fram och satte sig på sängen och sade »Åh, den som fick ta ­hennes plats.« Plötsligt var det en begärlig position, en ­kritik mot prestationssamhället. Hon tänkte: »Shit, här har jag gjort ett verk, som när det åldras lyfter fram helt olika aspekter.« – Jag och publiken jobbar tillsammans. Jag sätter igång något, de jobbar med sin tolkning av verket. Många säger att min konst är elitistisk och svår. Det tycker jag är märkligt. Merparten av mina konstnärliga projekt sker utanför museer och gallerier, åtta timmar om dagen på en trottoar. Jag brukar säga till mina studenter: »Om du har ett verk som du inte kan prata om med en femåring, då har du miss­lyckats katastrofalt.« Ett av den konceptuella konstens urprojekt var just att nå ut till en bredare publik, det tycker jag är lika angeläget i dag. Den ambitionen ser jag sällan i samhällsvetenskapen, journalistiken, eller någon annanstans. Elin tycker att teori och reflektion på skolorna är bra – när hon själv gick på Valand fanns ingen konstteori överhuvudtaget. Samtidigt konstaterar hon att det i dag kanske är »för stort fokus på teori«, och att hantverket prioriteras lägre. – När jag stod i skulpturverkstaden på Valand fanns det alltid en teknisk lärare på plats som jag kunde fråga om hjälp. I dag är det inte så – man har inte råd med det längre. Marta Edling, docent i konstvetenskap vid Uppsala universitet, har forskat om konstutbildningarnas utveckling i Sverige. – Om du är en jävel på att måla men kanske inte så bra på att föra ett teoretiskt resonemang om måleri, är det inte lika lätt att ta sig fram i den intellektuellt orienterade samtidskonsten i dag. Det finns ingen värdering i det – men det är så det ser ut. De studenter jag pratat med som är inriktade på hantverket kan i dag känna sig ganska uppgivna inför utvecklingen av konstnärlig forskning, där de upplever att den konceptuella konsten helt dominerar. Samtidigt som konststudenter har större möjligheter än någonsin att arbeta konceptuellt, syns också en annan trend. Liksom Oscar Furbacken återvänder många konstnärer till teckning och målning för att de ser något särskilt i hantverket.

127


f o t o : Pe r - E r i k A d a m s s o n / G a l l e r i M a g n u s K a r l s s o n

I examens­ konstnärerna i katalogen för Sverige finns flera Oscars avgångssom ägnar sig åt klass har skrifigurativt måleri benten Sinziana – bland andra Ravini valt »De Linn Fernström, sista romantiJens Fänge och kerna« som rubKarin Mamma rik, och skriver: Andersson. »Till skillnad från När jag får tag många före dem, på Karin Mamma så tycks det här Andersson håller föreligga en sann hon på att förbeoch uppriktig reda sig för utställtro på en värld ningen Dog days tick tock , Karin Mamma Andersson. Akryl och olja på pannå. bortom denna, en på Galleri Magnus vilja att ta sig ut ­Karlsson i Stockur postmodernismens många gånger relativistiska holm. Karin Mamma Andersson gick på Mejan i sluoch nihilistiska världssyn.« tet av 80-talet. I en tid då många andra valde nyare Beskrivningen av ett slags nyromantik känns igen digitala uttryckssätt, stannade hon kvar i måleriet. av ArneKjell Vikhagen, studierektor på Valand. – Jag tror att hantverket i stort har chanserat i – Jag tror att fler studenter vill tas på allvar i dag. världen, även i konsten. Förr specialiserade man sig Då kommer också hantverket in – man behöver vara tidigt. I dag kan man allt och egentligen inget – det bra på det man gör. ska helst gå fort, vara enkelt och billigt. Om man vill Katarina Andersson Winberg, professor på ägna sig åt konst tror jag att man behöver kunna sitt master­programmet på Valands konsthögskola, material. Visst kan man ta in assistenter – just nu ­håller med: har jag brutit armen, så det vore ju toppen. Men jag – Det man kan se på både vår och andra skolor de ser det som en styrka att jag gör saker själv. senaste åren är att teckningen har kommit tillbaka. Karin har emellanåt varit på besök på konsthögIntresset för måleriet och det figurativa berättandet skolorna för att föreläsa. har också blivit större bara de senaste åren. – Utifrån kan man höra åsikter om att konsthögDen realistiska skolan växer samtidigt. Året efter skolorna borde blicka utåt, lära sig mer om vad som att Atelier Stockholm etablerade sig i Sverige öpphänder på den internationella konstscenen. Jag nade en liknande skola, Florence Academy of Art i tror inte ett skit på det. Du blir ingen bra kock av att Mölndal, som blir studiemedelsberättigad från och veta vilka restauranger som gäller eller vilka knivar med i höst. Atelier Stockholm kämpar för mer försom är bäst, om du ändå inte kan hacka löken. Vill ståelse för sin inriktning och vill att deras skola ska du bli en bra kock måste du lära dig yrket, veta vilka bli likställd med statliga konstutbildningar. ingredienser som funkar ihop, hur du lagar och pre– Det borde inte kosta mer för en student att gå senterar maten. här än på Konstfack, tycker Sanna Tomac. I samma andetag vill hon påpeka att skicklighet Hon är hoppfull om att framtiden ska erbjuda fler inte är allt. möten mellan skolorna. – Man får inte ut något av konst som bara är duk– Det har inte varit så lätt att få till – det är som tig. Det behövs alla sorters konstnärer – de som går två olika världar. Det skulle inte behöva vara någon bredvid, utan teknisk skicklighet, de som skjuter slags fajt emellan, utan istället: »Det finns två olika från höften, de som brinner. Vi måste ha knasbollar alternativ – vad underbart.« som ifrågasätter, annars kommer konstlivet att dö.

U

tanför skolorna finns gott om verksamma konstnärer som fokuserar på hantverksskicklighet. Ett flertal skandinaviska realistiska konstnärer har de senaste åren fått stor uppmärksamhet – utöver Odd Nerdrum och Alexander Klingspor finns namn som Christopher Rådlund och Vebjørn Sand. Och bland de mest uppmärksammade och internationellt kända samtida

Elin Klemetz är frilansjournalist i Göteborg, och har i tidigare nummer av Filter bland annat skrivit om apartheidmotståndet. LÖRDAG 14 april Valands masterstudenter ställer ut sina verk i Göteborgs konsthall. En månad senare är det ­Konstfacks tur, och sista maj öppnar Mejans examensutställning på ­Konstakademien i Stockholm. 

128 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Sunny side up

r ä n t e d r a n t s y T n i r e m du kom ? t e m m u r a k i f i Bra.

ig t få med d krävs för at m so M ad IH v å du rsmålen? P . Men har erträffa affä redan chef v ö en g ga och ch li li o d n g ty so n Du är rändri ina per fö d a n v å ri fr d r r, å . utg nisko som ledare enden. Vi andra män a potential ndras bete a ll fu te in in i d v r u nå repetera r gar så att d mer. a utmanin ig ss ä får du veta m rs så e .s affä m h .i ww gå in på w 00 24 eller 4 -2 0 0 2 0 å Ring oss p


United Stage & PK MUSiK PreSenterar

TRÄDGÅRDSFÖRENINGEN

SOMMAREN 2012! + Anna Ternheim trädgårdsFÖreningen 13 juli

trädgårdsFÖreningen 14 juli

trädgårdsFÖreningen 15 juli

www.UnitedStage.Se • www.ticnet.Se • www.PKMUSiK.Se

peter Doherty (uk)

GBG wrestlinG

emilie autumn (us)

Jonathan Johansson

the maGnetic FielDs(us)

FriDa hyvönen

trädgår´n - gÖteBorg 31 mars

pustervik stora kluBBen - gBg 29 april

trädgår´n - gÖteBorg 7 april

annedalskyrkan - gÖteBorg 11 maj

Brewhouse - gÖteBorg 10 april

neFertiti gÖteBorg 12 maj

Fler konserter och mer inFo på: www.pkmusik.se

emil Jensen

Bio roy - gÖteBorg 13 april

sophie Zelmani

sagateatern - Borås - 11 maj stadsteaterns FoajéBar - gBg 12 maj


f oto : ca r l a b r a h a m s s o n

LIVING THE DREAM. Ebbot Lundberg, klädd i bastrumma istället för kaftan. Foto, sid 146.

Guiden Saker man kommer att tala om de kommande två månaderna:

132 böcker Därför slipper Jan M­yrdal hamna på ålderdomshem. 141 film Rötmånad på de svenska biograferna.

155 miljö Det nya gröna. 157 musik Joseph Goebbels vs Johan Forsman.

146 foto Fanzinist, javisst!

165 samhälle »Ditt jävla borgarsvin!«

151 mat & dryck På mellanlandning i de torra frallorna land.

169 teknik Tre uppfinningar, tre uppföljningar.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

131


beläst. Myrdals bibliotek innehåller bland mycket annat en porrsektion. »Tittar du på exempelvis 1800-talets anglosaxiska pornografi, så handlar mycket om spanking. Det är intressant och säger något om den tidens uppfostringsideal.« 132

a p r / m a j 2 0 1 2 f i lt e r


böcker

Jan Myrdals sista flytt 84 år gammal var Jan Myrdal bortglömd, nyskild och orolig över vad som skulle hända med hans 100 000 böcker efter hans död.

V

åren 2008 hölls en stor­slagen fest i en stuga i skogen ­mellan Skinnskatteberg och Fagersta. Stugans ägare, för­ fattaren Jan Myrdal, fyllde 81 år men de 200 gästerna var där för att fira giftermålet mellan honom och den 34 år yngre under­sköterskan Andrea Gaytán Vega. Runt det tortilla­ späckade buffébordet minglade svenska kulturpersonlig­heter som Lars ­Gustafsson, Sven Lindqvist och ­Annika Hagström med brudens familj som flugit in från M ­ exiko. Myrdal, som var utklädd till charro, en mexi­ kansk cowboy, hade dessutom åkt »ner till kontinenten« för att ladda upp med aktningsvärda mängder tequila, rom och champagne. Vigseln, som förrättades av Mats ­Svegfors, var Jan Myrdals fjärde. Hans livskamrat under 50 år, konst­ nären Gun Kessle, hade dött bara ett halvår tidigare. Flera av hans vänner tyckte att författaren verkade förälskad och full av energi. I samband med bröl­ lopet talade han själv om sin nya kärlek i flera intervjuer. »Jag reagerar våldsamt fysiskt på henne«, sade han i Aftonbladet. För Borås Tidning

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

avslöjade han att han råkat slå på trygghetslarmet under deras första samlag. Andrea förklarade att Jan var »en bättre älskare än någon annan«. ringer på dörren till stugan utanför Skinn­ skatte­berg har Andrea Gaytán Vega flyttat ut efter en stökig skilsmässa som kantades av offentliga gräl. Jan Myrdal öppnar och hälsar med att ursäktande konstatera att »här ser för jävligt ut, men det har jag ju redan förklarat på telefon«. På köksbordet svettas en grevéost i sitt öppnade paket bredvid en påse formbröd. Fyra pappkassar med tomglas står på golvet. Eftersom det »inte finns plats för två någon annanstans« går vi uppför trappan till hans arbetsrum, där han sätter sig bakom skrivbordet, som är täckt av utskrifter, tidningar,

N är jag, tre år senare,

­ isketter, borrar och två gamla d skrivare. I fönstret hänger en teckning före­ställande två nakna kvinnor ovan­ för tre uppnålade porträtt av Stalin, Balzac och Strindberg. – Jag blir 85 nu. Och det är som Gun sa till mig innan hon dog: »Du ska inte bo själv här ute i skogen.« Jag kör inte bil längre, så det blir ensamt. En stor tigerrandig katt hoppar upp på skrivbordet och värmer sig vid en brummande laptop. – Ensamheten stör mig egentligen inte – fast den gör det ändå. Du ser ju hur här ser ut. Man lagar liksom för fan inte coeur de filet åt sig själv. Efter att ha varit en av Kultur­ sveriges rebelliska superstjärnor under 60- och 70-talen har Jan Myrdal blivit alltmer marginaliserad – och kritiserad – eftersom han inte tagit avstånd från vare sig Stalins Sovjet, Pol Pots Kampuchea eller Maos Kina. Aftonbladets kultursida, som varit hans viktigaste födkrok under ett liv som frilans, har klippt banden med honom. Nu syns hans texter oftast i tidningar med mindre spridning, som Folket i Bild/Kulturfront. Men hans borttynande sociala liv och minskande inkomster bekommer honom inte lika mycket som oron över vad som ska hända med hans böcker

»Framför allt består baracken dock av böcker, varav många är så sällsynta att de inte ens finns på Kungliga biblioteket i Stockholm.« 133


f oto : m ag n u s b e r g st r ö m

böcker

när han dör. Under sin – men eftersom flera långa och svårslag­ av avdelningarna i det bart produktiva privata biblioteket författar­karriär har är så unika vill han Jan Myrdal avhand­ inte riskera att de lat otaliga ämnen. delas upp. För några Oavsett om han skrivit år sedan skänkte han om författare som och Gun sina krigs­ Balzac och Strindberg, affischer – »en jävligt om egna intressen fin samling« – till som ­Meccano, om den Kungliga biblioteket politiska utvecklingen i Stockholm, mot att i Kina, Indien och de i gengäld gjorde Afghanistan eller om en katalog över den egna uppväxten materialet. som son till folkhems­ Jan har sedan byggarna Alva och dess talat med Gunnar Myrdal, har utländska »vieux han gått lika grundligt papier-samlare«, till väga, enligt som varnat honom devisen: »Man måste för att skänka saker alltid gå till original­ till museer, eftersom källorna.« de är för ovarsamma. Resultatet är en Det händer alltför samling böcker och ofta att materialet Produktiv. En av Jan Myrdals egenheter är att han, oavsett tidskrifter – »ungefär skingras, delas eller vad man talar om – det kan vara IB-affären, Indien, porr, en hyll­kilometer« – stjäls. Vieux papier­upphovsrätt eller gubbsjuka – strösslar samtalen med citatet: som han förvarar i en vännerna tycker att »Jag har ju skrivit om det där.« barack i anslutning till Jan borde försöka stugan. få ut böckerna till – Jag har samlat sen jag var grabb borgerlig intellektuells goda smak. samlar­kollektivet i stället. och i princip behållit allt. Det är Myrdals är ett arbetsbibliotek, med – Men något sådant kollektiv finns faktiskt en jävla bra samling. Ska du flera unika objekt och specialavdel­ ju för fan inte i Sverige. skriva om Strindbergs Giftasfejd ningar. En av dem innehåller gammal Framtidsutsikterna för en man som behöver du tidningarna från den pornografi – något Myrdal menar är Myrdal och en boksamling som hans tiden. Jag har de stora verken, jag har ett utmärkt studieobjekt om man vill är med andra ord dåliga. Det mest alla nummer av tidskriften Revue de undersöka vad som rört sig i huvudet troliga hade varit att han hamnat på Monde från 1800-talet och framåt, på medelklassen under en viss period något Carema-boende medan hans jag har alla nummer av Illustration och i historien. böcker spriddes på olika antikvariat. Punch. Jag har allt det. – Samlingen är måttlig, men av Förmodligen hade det också blivit Framför allt består baracken dock skriven pornografi har jag de klas­ så om det inte varit för en kom­ av böcker, varav många är så sällsynta siska 1700- och 1800-talsverken. munist i Varberg, som 17 år gammal att de inte ens finns på Kungliga Det är framförallt fransk, tysk och fick en kick som var »stark som ett biblioteket i Stockholm. engelsk pornografi. Och naturligtvis heroinrus« när han upptäckte Marx Den stora boksamlingen har amerikansk. och Myrdal. jämförts med Ingmar Bergmans, men Han betonar att man bör skänka det regissören efterlämnade var i bort den här typen av samlingar – »det Den 5 8 -årige Lasse D iding har en första hand ett praktexempel på en är skillnaden på samlare och krämare« blå framtand och en manchester­

134 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


Läs idag det du vill vara imorgon. Känner du att dagarna börjar upprepa sig? Att du behöver helt ny kunskap eller förfina den du har? En dagkurs på Berghs kan vara vägen dit. Med 38 kurser inom en rad områden har du mycket att välja mellan. Från planning och visual branding till storytelling och marknads-pr. Förutom nya insikter får du chansen att bredda ditt nätverk. Antalet deltagare i varje klass är begränsat, vilket ger små och täta grupper. Lärarna arbetar själva inom de områden de undervisar i, vilket ger dig tillgång till den senaste kunskapen. Kurserna är på max tio hel- eller halvdagar. Några med ett tillfälle i veckan, några med samtliga tillfällen i följd. Börja förändringen idag, genom att gå in på berghs.se och se om det finns någon kurs som passar dig.


»det är en manifestation mot att så många andra boksamlingar går till spillo. Kultur värderas inte högt i dag.« kavaj med specialsydda kleptoman­ fickor.  Jag träffar honom bland läder­fåtölj­erna och bokhyllorna i rökrummet på hans hotell i Varberg, där han presenterar sig med att säga att han under större delen av sitt liv varit en misslyckad, alkoholiserad lärare och hotellägare med oförlösta författardrömmar. När han 1986 tog över det då enkla pensionatet såg han det bara som ett sätt att tjäna lite extrapengar som skulle ge honom mer tid över till hans »enda livslånga passion«: att läsa böcker. Men efterhand som han renoverade hotellet och inredde det efter egen smak blev det så populärt att han så småningom blev miljonär. Det ändrade dock inte hans syn på sig själv som »en total loser«. Han var så frustrerad och bar på så mycket överskottsenergi att han var tvungen att dricka whisky på nätterna för att över huvud taget kunna somna. Han kunde lägga tio år på »idiotgrejer« som att bråka med myndigheterna för att få döpa sin son till Brfxxccxxmn­ pcccclllmmnprxvclmnckssqlbb11116, vilket skulle uttalas »Albin«. Diding kallade det en »protest mot den svenska namnlagen«. Samtidigt var han så blyg att han blev genomsvettig om han skulle tala inför folk. Allt vände när han för sex år sedan blev tagen för rattfylla och lade in sig på ett behandlingshem. En av de första grejerna han gjorde då han kom ut var att resa upp till Jan Myrdals och Andrea Gaytán Vegas

bröllop, där han höll ett tal »inför alla dessa människor som jag beundrade så« och förklarade att han hade startat något han kallade Jan Myrdal-sällska­ pet. Utöver att sprida och översätta Myrdals stora produktion skulle sällskapet varje år dela ut ett »Leninpris« på 100 000 kronor till en olydig samhällsdebattör i Myrdals anda. – Många undrade väl vad det var för ufo som stod där i kortbyxor, men flera av dem blev medlemmar på direkten, även om Lars Gustafsson senare gick ur eftersom han inte ville förknippas med Lenin. Efter att ha visat mig runt på hotel­ let, där korridorerna är belamrade med böcker och inramade planscher föreställande Mao, Lenin och Stalin, och där källaren utgörs av det vackra, blåkaklade »Leninbadet« – med Leninbyster och ryska »badnymfer« i marmor på väggarna – hoppar vi in i hans Volvo. Han kör mot enkelriktat genom staden och parkerar framför ett rött trevåningshus, där en hög Ikeakartonger står lutade mot entrén. – Vi har redan köpt Billybokhyllor för 100 000 kronor, säger Diding och kliver in i en lägenhet som mest liknar en byggarbetsplats; väggarna är täckta av bokhyllor från golv till tak. – Här ska Jan bo, förklarar Diding och går vidare in till nästa rum. – Här blir det bibliotek och rum för stipendiater. Nästa rum är till skillnad från de andra inte täckt av sågspån, utan är ett fullt möblerat kök med en nybyggd bokhylla.

– Här bor Elisabeth, min särbo, men hon kommer att få hysa några av Jans böcker. Diding har upplåtit sin gamla bostad åt Myrdal och hans bibliotek. Tanken är att boksamlingen ska finnas kvar efter författarens död, och att huset ska kunna fungera som stipen­ diatbostad och -­bibliotek åt forskare och författare. Henning ­Mankell har hjälpt till med finansier­ingen genom att köpa halva fastigheten, värderad till 4,6 miljoner, av Diding, som själv håller på att flytta in i en villa vid havet. Någon timme senare röker Diding en cigarr under en uppstoppad örn i sitt nya hem. Ett människokranium med avsågad hjässa fungerar som askfat. Jag frågar varför han egentli­ gen gör det här. – Tanken var att bevara Jans biblio­ tek och samtidigt resa ett monument över honom. Jag var dyster över att han är så marginaliserad i dag. Men det är också en manifestation mot att så många andra boksamlingar går till spillo. Bibliotek stängs. Socialdemokraterna slarvade bort Hjalmar Brantings hem. Aftonbladets bibliotek försvann. Kultur värderas inte högt i dag. I vår går det sista flyttlasset. Där­ efter kommer nyfikna Varbergsbor att kunna stifta närmare bekantskap med Sveriges mest kända maoist. Jan Myrdal: – Jag är lyckligt lottad, utan att förstå varför.  Er i k Almqvi st Il l u str atio n Emi li an o P on z i

Lördag 14 april Jan Myrdal är på plats i Varberg när Jan Myrdalsällskapet delar ut Leninpriset på 100 000 kronor till författaren Sven Lindqvist och Robes­pierre­priset på 10 000 kronor till poeten Jenny Wrangborg.

136 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


kontakt: Tradebanco AB • 040-22 40 00 • www.tradebanco.se


Mina år med bin Ladens, Catrin Streete och Ingrid Carlqvist Streete berättar tillsammans med Carlqvist om hur hon var rådgivare åt överhuvudet Bakr bin Laden och fästmö åt lillebrodern Saleh. 17 april Främling, en bok om Carola, Johanna Koljonen och Andreas Ekström Journalisterna Ekströms och Koljonens bok om landets schlager­ drottning, hennes musik och ­människors relationer till henne. 21 april Smålands mörker, Henrik ­Bromander Serieroman på över 600 sidor om hur den unge Erik växer upp i småländska Nässjö. Innehåller bland annat en homosexuell fascist och en lång fängelsevistelse. 30 april Fortets murar, Björn Hedlund Reportagebok i förlaget Atlas serie »Vems Europa?«. Journalis­ ten Hedlund skildrar situationen vid E­uropas gränskontroller, hur migranter låses in och deporteras. 10 maj Humlor i Sverige, Bo Mossberg och Björn Cederberg 176 sidor fullmatade med humlor. Alla Sveriges 40 arter tas upp. Ib ­ oken illustreras och beskrivs humlors utseende och beteende, samt vilka blommor du kan odla för att locka dem till din trädgård. Maj Ingenmansland, Dan Jönsson Journalisten Jönsson berättar om »Sveriges baksida«. Han reser till tolv slumpvis utvalda orter i landet, i syfte att uppmärksamma de delar av Sverige som sällan syns i media. 7 maj Om man håller sig i solen, Johanna Ekström Ekström skriver om sin uppväxt med föräldrarna Per Wästberg och Margareta Ekström, en borgerlig författarfamilj där allt på ytan verkar vara perfekt men där idyllen vilar på ett svek. 8 maj Två soldater, Anders Roslund och Börge Hellström Författarduons sjätte roman med fokus på landets gängkriminalitet, hur människor fastnar i den och hur svår den är att ta sig ur. 9 maj

smakprovet: »Jag hade börjat Catrin sitta med på en del Saleh Bakr Streete bin Laden bin Laden av Bakrs möten, som hans extra ögon och öron. Givetvis var det ingen som visste varför jag var med, alla förutsatte att jag var en blond bimbo där jag satt och filade naglarna, och kunde inte föreställa sig att jag bedömde deras ärlighet och bakomliggande syfte.« Catrin Streete om hur hon var Bakr bin Ladens »bullshitdetektor«.

HEJ FÖRFATTARE:

Johanna Koljonen

Varför har ni skrivit en bok om Carola? – Det är intressant och problematiskt att det finns människor i offentligheten som man får lov att göra sig rolig över. Boken är inget försvar, men vi försöker titta på Carola som artist istället för som kändis. Det finns en föreställning om att hennes karriär är ett misslyckande, att hon var en lovande artist som sabbade allt genom att börja sjunga kristen musik. Men det är helt fel. Det går inte att föreställa sig hur stor hon var, och fortfarande är. Hur menar du då? – Alla har en åsikt och alla har någon personlig ­Carolahistoria. Jag minns speciellt en kvinna vi pratade med. Hon var väldigt flygrädd, inte alls religiös, men när hon en gång satt på ett flygplan, kallsvettig och rädd, minns hon att Carola kom in. Då tänkte hon: »Det är lugnt, hon har direktkontakt med Gud. Vi kommer inte att störta.«

f oto : s o f i a r u n a r s d ot t e r

april/maj

FRÅGAN: Björn Cederberg Vad är det som är så speciellt med humlor? – Humlor skänker människor lugn med sitt stilla brummande. Och de inger hopp, eftersom de faktiskt är riktigt bra på att flyga. De är väldigt sympatiska och har vad man kan kalla hög »pandafaktor«, med stora ögon och mjuk päls. Sedan gör humlorna stor nytta vad ­gäller pollinering, vilket inte uppmärksammas. Det finns mycket s­ krivet om fåglar och fjärilar men på bi- och humlesidan finns ett stort glapp. Det jag går igång på är olika beteenden hos de olika arterna. Om du till exempel håller fast en humla sprutar den ut en doftpuff av smörsyra. Det är som ett humleinvektiv – ett »släpp mig för helvete« på kemiska.

138 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

i l l u s t r at i o n : m a l e n a l a r s s o n

Fler böcker

f o t o : p r i vat

böcker


  


Malmö ONSDAG 28 MARS

TORSDAG 19 APRIL

FREDAG 30 MARS

MÅNDAG 23 APRIL

TORSDAG 5 APRIL

NITAD + BLACK FEET

MÅNDAG 31 APRIL

TORSDAG 12 APRIL

JAKOB HELLMAN

TISDAG 1 MAJ

FREDAG 20 APRIL

KUEDO(UK) + STAR SLIGER (UK)

TORSDAG 3 MAJ

LÖRDAG 21 APRIL

JUVENILES (FR) + A PLACE TO BURY STRANGERS (US)

FREDAG 4 MAJ

ONSDAG 25 APRIL

Medis

THE ZOMBIES (UK) UTESERVERINGSPREMIÄR Malmö

STEVE FORBERT (US) MÅNDAG 30 APRIL

KRISTIAN ANTTILLA LITTLE MARBLES ONSDAG 2 MAJ

SPOEK MATHAMBO (RSA) LÖRDAG 5 MAj

MICHAEL GIRA (US) BOWERBIRDS (US) FRIENDS (US) FANFARLO (UK) JOHN LINDBERG TRIO THE LEMONHEADS (US) TORSDAG 29 MARS

THE ZOMBIES (UK) FREDAG 6 APRIL

HANDSOME FURS (CA) RUSSIAN RED (ES) FREDAG 13 APRIL

UTESERVERINGSPREMÄR Medis

DEBASER MALMÖ 5ÅR

ROYAL BATHS (US) m.fl.

SUMMER CAMP (UK) PALPITATION

TISDAG 15 MAJ

ONSDAG 18 APRIL

Slussen

TORSDAG 19 APRIL

VIVE LA FETE (BE) LÖRDAG 31 MARS

ZOLA JESUS (US) TORSDAG 5 APRIL

UTESERVERINGSPREMIÄR Slussen

MANFRED MANN'S EARTH BAND (UK) RACHEL YAMAGATA (US) FREDAG 20 APRIL

JUVENILES (FR)

CRASH NOMADA + DEN FLYGANDE BOKRULLEN

FREDAG 27 APRIL

LÖRDAG 14 APRIL

FIBES, OH FIBES!

XIU XIU (US) TISDAG 17 APRIL

BLACK BREATH (US) VICTIMS + TORMENTED

LONEY DEAR FREDAG 4 MAJ

LÖRDAG 12 MAJ

URBAN CONE


1

film 3

7

10

8

5

6

4

9

Det svarta hålet Nästan inga svenska filmer har biopremiär i april eller maj. Filter förklarar varför.

D

en svenska biografbranschen är av tradition skadeglad. Ju kallare, råare och regnigare det är utomhus, desto fler människo­r söker skydd i biomörkret. När svenska folket mår dåligt mår biograferna bra. Att fen­omenet även går att tillämpa i motsatt riktning förklarar varför film­ distributörer avskyr våren. Under de senaste tio åren har endast 30 svenska filmer haft p ­ remiär under april och maj. Hälften av dem har lockat färre än 1 000 bio­besökare, och bara en dryg fjärdedel har setts av fler än 5 000 människor. Den realistiskt lagde kan argumentera för att många av film­erna – en doku­ mentär om Vietnam­kriget ­berättad ur ett vietnamesiskt p ­ erspektiv, en polsksvensk samproduktion om en kvinna som flyr trafficking i Vit­ ryssland, en »episk dokumentärfilm om livs­kvalitet i vår tid«, en upp­ brottsskildring filmad med lågupplöst mobilkamera – kanske inte hade nått en masspublik oavsett premiärdatum. Men utbudet väcker också frågan om vad som kom först: hönan eller ägget. Har nästan inga svenska filmer ­premiär under våren eftersom publiken inte har någon lust att gå på bio, eller har publiken inte någon lust att gå på bio eftersom nästan inga svenska filmer har premiär? N ä r Svens ka Fil minst itutet

utredde saken i slutet av 2000-talet genom satsningen Sommarbio­ f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

projektet, kom de fram till att både våren och sommaren hade ett oförtjänt dåligt rykte. Svenska filmer hade visserligen svårt att dra publik, men amerikanerna hade visat att stor­ satsningar som Transformers, Harry Potter och James Bond lockade in svenskarna i biosalongerna även när solen sken. Den så kallade blockbus­ ter-säsongen inleddes dessutom ibland så tidigt som i början av april, och sommar­filmen stod för nästan en tredjedel av årets biobesökare. Bekymret tycktes alltså inte vara publiken, utan det bristande inhemska utbudet. För att råda bot på problemet lanserade Svenska Filminstutet 2009 ett särskilt stöd på upp till en miljon kronor för att svenska distributörer och producenter skulle »våga testa premiärsättning under sommar­ perioden«. Stödet utökades snart till att även omfatta månaden maj, och bland de produktioner som tagit del av pengarna finns Sommaren med Göran, Broder Daniel Forever, Kommissarie Späck, För kärleken och fjolårets stora satsning på en svensk sommarblockbuster – Kronjuvelerna. – Satsningen har haft positiva effekter, säger Torkel Ståhl vid Svenska Filminstitutet. Andelen svenska premiärer har ökat, och anta­ let biobesök har ökat, även om det inte hänt så mycket som vi hade hoppats. Projektet ligger för tillfället på is, men Torkel Ståhl säger att det pågår

diskussioner om att väcka det till liv igen, förhoppningsvis med »ännu fler premiärer, och fler filmer av högre kvalitet«. – I år är ju bara två svenska film­ premiärer planerade under den här perioden, säger han, så det verkar som om det behövs någon form av stöd. De svenska distributörerna har i regel varit positiva till satsningen. Peter Possne, som distribuerat en mängd svenska succéer sedan 80-talet och i dag är VD på produk­ tionsbolaget Sonet Film, kallar dock stödet för »konstgjord andning«. – Problemet kvarstår ju. Ingen distri­ butör vill gå upp med sin film under en period då sannolikheten för att publiken ska komma minskar radikalt. fråga sig om det inte är självbedrägeri att subven­ tionera svenska vår- och sommar­ filmer och sedan låta dem konkurrera med amerikanska storproduktioner. Men satsningen handlade inte bara om ett ökat utbud, utan också om ökad spridning. Sedan biografkedjan Sandrews gick i konkurs i mitten av 2000-talet äger SF en förkrossande majoritet av landets biografer. Precis som alla kommersiella företag drivs SF med syftet att generera vinst, och när biopremiärerna tablåläggs place­ ras de säkraste korten på de bästa tiderna för att maximera antalet biobesök. Stora familjefilmer som The Stig Helmer Story går upp på juldagen, ungdomsfilmer som Sean Banan – inuti Seanfrika lanseras lagom till höst- eller sportlovet, övriga filmer med hög profil sprids över högsäsongen som pågår från mitten av augusti till slutet av mars. Där ska

Man kan naturligtvis

141


film de dessutom konkurrera med filmer som Mission Impossible 3, som visas i uppemot 250 kopior landet över. Trängseln innebär att distributörerna måste kriga om de bästa platserna – i de fall de över huvud taget får möjlighet att välja själva och inte bara tilldelas ett datum av SF. Peter Possne: – Biografsituationen i dag är så pressad att om man vill upp med någonting som är smalt eller lite udda, då är man mer eller mindre hänvisad till de perioder när konkurrensen om dukarna inte är så hård. De filmer som har svårt att nå ut från början får därmed ännu större problem. Men Peter Possne menar att systemet inte bara behöver vara negativt. – Finns det ett antal bra, vanliga spelfilmer att välja på så går man nog inte på en dokumentär. Men om en dokumentär är något av det mest intressanta som finns, då kanske man går på den. Und e r de s enast e tio åren har endast en svensk vårpremiär lyckats dra en publik på över 100 000 besökare: landsbygdsdramat Varg. I dag beskriver regissören Daniel Alfredson trots det publiksiffrorna som »något av en besvikelse«. – Jag hade nog hoppats att filmen

skulle dra ännu mer publik, och jag tror kanske att den hade gjort det om… äh, det vet man aldrig. Det är otroligt svårt att marknadsföra film. Daniel Alfredson vet inte varför Varg hade premiär just i april, och påpekar att man som regissör har mycket liten möjlighet att påverka den sortens beslut. – Men det är klart att som upphovs­ man så blir man ju livrädd om de säger: »Nä, men vi kör upp den här i maj.« Då vet man att det blir tufft. – Jag hade nog önskat att ­Sandrews fanns kvar, eller att det fanns någon­ ting som liknade systemet med Folkets hus. Det hade blivit bättre konkurrens då, och kanske lite större spridning. Daniel Alfredson är osäker på varför just Varg lyckades med det som ingen annan svensk film har gjort. Hans enda teorier är att manusförfattaren Kerstin Ekmans namn är så starkt, att Peter Stormare spelade huvudrollen och att Varg är »en bra film«. – Det tycker jag, även fast jag har gjort den själv, haha. För de distributörer som trots allt är villiga att satsa på en svensk våroch sommarpremiär bidrar Svenska Filminstitutet med ett par tips i rap­ porten Den svenska sommar­filmen 2001–2011. Man bör till exempel

undvika filmer med sommar­tema, då dessa är mer populära under vinterhalvåret, vilket bevisas av framgångarna för bland annat Göta Kanal 2, Änglagård och Vi hade i alla fall tur med vädret. Genom att kartlägga de tio mest sedda filmerna har de kommit fram till att de säkraste korten är komedier och romantiska dramer. »Specifikt för den svenska sommarsuccén är, till skillnad från många av de amerikanska, att den utspelar sig i en realistisk nutidsmiljö. […] Bland de tio mest sedda filmerna utgjordes huvudrollen i åtta fall av en vuxen man. Sju av filmerna utspelade sig i stadsmiljö.« Ovanstående hade varit bra att veta för de finansiärer som bidrog med närmare 50 miljoner kronor till produktionen av Kronjuvelerna – en äventyrsberättelse som utspelar sig i en magisk, dåtida småortsmiljö och har en ung kvinna i huvudrollen. Följaktligen lockade den endast drygt 70 000 biobesökare. C HRISTOP HER FRIM AN il l u str atio n malen a lar sson

fredag 13 maj Vårens två enda

svenska premiärer går upp på bio. Långfilmen Jävla pojkar och För dig naken, om »konstnären Lars Lerins sökande efter kärlek«.

Th e B l a c k P o w e r M i x ta p e s

M agg i e va k na r på b a l k o ng e n

H ata G ö t e b o r g

Dokumentär med aldrig tidigare visat material från den svarta frihetskampen i USA under 60- och 70-talen. Prisad på festivaler världen över och belönad med två Guldbaggar.

Dokumentärfilm om den invandrade massajen Maggie, till stor del filmad av henne själv. Guldbaggebelönades som bästa dokumentärfilm.

Debutfilm från regissören Robert Lillhonga om ett kompisgäng från Helsingborg. Mottog fina recensioner och en Guldbaggenominering, och nådde i efterhand viss kultstatus.

Premiärmånad: April Biobesökare: 4 455

Premiärmånad: April Biobesökare: 2 784

Premiärmånad: Maj Biobesökare: 15 067

142 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o :T o m m y G o e t z , s i lv e r o s a f i l m , s o n e t f i l m

Undanträngda. Många smala svenska filmer har tvingats upp på bio under våren. Vissa förtjänade bättre.


“INCREDIBLY TOUCHING” NORDISK PANORAMA 5 CITIES FESTIVAL HONORARY MENTION

!F ISTANBUL OFFICIAL SELECTION

SEMINCI 2011 CINE DE VALLADOLID IN COMPETITION

CINEMA


film

»Det var en svår situation att ha ett k­ontrakt som tvingade mig att göra löpande­bandsysslor, som för mig gränsade till fascism (p­oliser i s­kolan… herregud!). Jag var f­örstummad, förlorad och nedkörd i Amerikas strupar som en ung r­epublikan. Fucked and plucked utan någon väg ut ur mardrömmen.«

The Lady Biografi om Fredspristagaren Aung San Suu Kyi, Burmas frihetskämpe och symbol för kampen mot landets militärregim. Regisserad av Luc Besson. 4 april Friends With Kids Romantisk komedi skriven och regisserad av Jennifer Westfeldt, som även spelar huvudrollen. Filmen baseras på tanken att par måste välja mellan att skaffa barn eller att vara lyckliga och kära. Även med Kristen Wiig och Jon Hamm. 13 april

Revolt Norsk dramakomedi om en pojke på 70-talet som vill revoltera mot de vuxna, men får svårt att göra så när hans pappa stöder honom i allt. 20 april The Avengers Mastodontaction med två miljarder kronor i budget. Trångt bland huvudrollerna när USA:s samtliga superhjältar ska besegra ultra­ superskurken Loke. 27 april The Woman in Black Skräckfilm där 22-årige Daniel Radcliffe spelar en advokat och änkling som träffar på ett hämnd­ lystet spöke när han ska reda ut ett dödsbo. 27 april Battleship Efter succén med Transformers gör nu leksaksföretaget Hasbro action av brädspelet Sänka skepp. Med Alexander Skarsgård, Liam Neeson och Rihanna i rollistan. 30 april The Dictator Komedi skriven av Sacha Baron C­ohen, med densamme i huvud­ rollen som den galne diktatorn General Aladeen. 16 maj Men in Black III Tredje gången gilt för Will Smith och Tommy Lee Jones. Föregångaren från 2002 inkluderas ofta på listor över historiens sämsta uppföljare. 25 maj

STATISTIKEN I The Avengers bildar bland annat Iron Man, Thor och Hulken superhjälteklubb. Filmen bör hamna på både filmbolagens dröm- och mardrömslistor. 1 000 900 800 700 600 500 400 300 200 100

Inspelade miljoner dollar

21 Jump Street Actionkomedi baserad på kultserien med samma namn från 80-talet, där unga poliser infiltrerar skolor för att bekämpa ungdomsbrottslighet. Med en rejält nedbantad Jonah Hill i huvudrollen. 20 april

Johnny Depp om sin tid som ungdomsidol i serien 21 Jump Street. 22 år efter sitt avhopp återvänder han för en cameo i filmatiseringen av serien.

f o t o : d e n n i s va n t i n e / s c a n p i x

CITATET

Antal nerladdadningar i miljoner 1 2 3 4 5

6

7

8

9

10

Thor var den tredje mest nedladdade filmen och den 15:e mest inkomstbringande 2011. Iron Man 2 var den femte mest nedladdade filmen och den sjunde mest inkomstbringande 2010. The Incredible Hulk var den näst mest nedladdade filmen och den 21:e mest inkomstbringande 2008.

i l l u s t r at i o n : m a l e n a l a r s s o n

april/maj

HEJ SPELTILLVERKARE:

Annika Furuvik, produktutvecklingschef på Alga.

Har ni fått några erbjudanden om att filmatisera era spel?  –Vi har inte fått några seriösa förslag. Men jag vet att det har gjorts TV-serier av spel, till exempel av Cluedo på 90-talet, med Martin Timell som program­ledare. Annars är det oftast omvänt, att det görs en film och sedan kommer spelet. Har ni några spel som du tror skulle passa för bioduken?  – Den försvunna diamanten skulle fungera alldeles utmärkt. Det finns djungel, rövare, bovar och så en spännande jakt på diamanten. Även det svenska spelet Finans, som handlar om aktiemarknaden, skulle kunna bli film – det är nästan lite Wall Street över det.

144 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o : p r i vat

Fler filmer


om kvinnan som brottsplats (det handlar inte om rån, mord eller kvinnomisshandel) Urpremiär 7 mars Nya Studion

idé, koncept, regi, koreografi CarolIna Frände, nadja Hjorton Med CarIna BoBerG, marIe delleSkoG, lISa lIndGren,

vICtorIa olmarker, CarolIne SöderStröm

Sven-Åke GuStavSSon Björn kjellman

lIvemuSIk moto BoY

urpremiär 30 mars Stora Scen Av LucAs svensson efter MichAL WitkoWskis roman Regi Ronnie hALLgRen Med BjöRn kjeLLMAn, sven-Åke gustAvsson, AnnA BjeLkeRud, eivin dAhLgRen, eRic eRicson, FRedRik eveRs, dAvid FukAMAchi RegnFoRs, niLs gRAnBeRg, oskAR huMLeBo, LARs väRingeR, kjeLL WiLheLMsen, chRistoFFeR stRAndBeRg, johAn kARLBeRg, uLF RönneRstRAnd Biljetter 031 708 71 00 Restaurangen 031 708 70 90

www.stadsteatern.goteborg.se


Ebbot Lundberg, Union Carbide Productions, 1987 »Den här bilden togs i en paus under inspelningen av bandets första album In the Air Tonight. De var väldigt annorlunda från de flesta a­ ndra unga band. De var helt hängivna sin musik och fristående från allt a­ nnat. De hade en infantil humor: en hög, illaluktande prutt kunde få dem att fnissa i nästan en timme. Texterna handlade inte om att göra motstånd mot något eller någon – tvärtom handlade de om den frustration som bottnar i att ha för mycket, för många alternativ i livet.«

146 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


foto Flugan på väggen. Under slutet av 80-talet befann sig Carl Abrahamsson i centrum av Sveriges musikliv med sitt fanzine Lollipop. I  vår samlar han bilderna och historierna från den tiden i en bok.

Kim Gordon, Sonic Youth, 1987 »Om alla band hade varit lika trevliga och tillmötesgående som Sonic Youth hade jag nog fortsatt och blivit någon form av musikjournalist. Jag skulle sammanfatta dem som vänliga, artiga och hängivna.«

The Leather Nun, 1985 »Sångaren Jonas Almquist och hans gäng med ljudbrutaliserare hade ett rykte om sig att vara farliga, på grund av sitt samröre med Industrial Recordsmaffian och senare även motorcykelgängen. De var hårda som sten, alltid mycket vassare än andra band och efter ett tag tror jag de såg mig som någon sorts konstig maskot.«

The Creeps, 1987 »Robert Jelinek och de andra på en av otaliga källaroch svartklubbar som fanns i Stockholm då. Creeps kom från Älmhult som var modsdominerat och lutade åt England. R'n'b betydde vid den här tiden Pretty Things och Yardbirds och inte slöwailande neosoul. Stockholmsbanden och Solnamaffian var mer lagda åt tuffare amerikansk garagerock. Creeps var också fruktansvärt bra live.«

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

147


foto

Iggy Pop, 1986 »Iggy på presskonferensen innan konserten. Det här var under Blah-blah-blah-turnén, som innebar en mycket stark comeback för honom. Jag var en riktig pain in the ass och frågade hela tiden om den gamla goda tiden med The ­Stooges. Han gav mig nästan det onda ögat.«

Annnika Söderholm (senare von Hausswolff) och Freddie Wadling, Cortex, 1986 »Cortex backstage på Stadt Hamburg i Malmö. När jag var i Göteborg bodde jag ibland hos Freddie och Annika. Det var en upplevelse. Det kändes som att hamna i en Paul Morrissey-­film som ljussatts av Mario Bava, till tonerna av Stravinskij och Captain Beefheart.«

Mr Lollipop, 1986 »Jag var en stor fanzine­ konsument. Tillsammans formade tidningarna en väldigt stark vilja hos mig att ha ett eget fanzine. ­Lollipop blev den flagg vi stred under, för den goda, dåliga smaken.«

ber ättat för Oskar Son n Li n dell f oto car l ab r aham sson

MÅNDAG 16 APRIL Carl Abrahamssons bok ­ anzinEra släpps på Trapart förlag. F

148 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


ai weiwei 3 februari – 10 juni 2012 / Öppet tider: t ors 11 – 19, fre – sÖn 11 – 17 art@m agasin3.com / w w w.m agasin3.com / buss 1 eller 76 till friha mnen


Lördag 12 maj 18.00

Ibrahim Maalouf Originellt och fullkomligt självklart förenar trumpetaren Ibrahim Maalouf melodiska linjer med uttryck från jazz, pop och rock. Vi har hänförts – ta chansen och upptäck något nytt! Lördag 19 maj 16.00

Jon Hassell Han har länge varit en doldis, men alltmer börjar omvärlden förstå Jon Hassells storhet. Med visionära idéer och fenomenalt spel har han påverkat och inspirerat storheter som Brian Eno, David Byrne och Daniel Lanois. Och själv låtit sig inspireras av dem.

Fredag 14 september 19.30

Laurie Anderson – solo Lördag 9 juni

Volt Festivalen för elektronisk musik.

Se, lyssna och läs mer om kommande konserter på www.ukk.se, i UKK-appen, på facebook eller via twitter. Biljetter: ukk.se 018-727 90 00 ticnet.se 077-170 70 70

För två år sedan förhäxade Laurie Anderson Uppsalapubliken med sin föreställning Delusion på Uppsala stadsteater. Flera utsålda hus och lysande kritik. Nu kommer hon tillbaka till Uppsala med en helt ny soloföreställning.


mat & dryck

Mat på låg nivå »Vad är grejen med flygplansmat?« undrade komikern Jerry S­einfeld i slutet av 80-talet. Filter ställer den betydligt mer r­elevanta frågan: Vad är grejen med flygplatsmat?

I

februari 2008 presenterade det anrika amerikanska rese­magasinet Travel + Leisure en lista över ­världens bästa flygplatsrestauranger. På tredje plats hamnade hamburger­ kedjan Max filial på Arlanda. Något så ovanligt och exotiskt som en familjeägd snabbmatskedja med in­ riktning på ekologisk mat hade rese­ magasinet inte hört talas om förut – åtminstone inte på en flygplats. Även för de svenska besökarna måste restaurangen ha varit en frisk fläkt. Till och med en nyckelhålsmärkt hamburgare blir exklusiv i jämförelse med de räklandgångar, torra ost­ frallor och halvfabricerade lunch­ bufféer som den svenska resenären lärt sig förknippa med flygplatsbesök. på en flyg­ plats var länge ett hopplöst företag. När den kommersiella flygtrafiken växte fram under 50-talet hade enbart de rika råd att flyga. Det var en upplevelse som innehöll lyx, även i form av mat och dryck. När flyg­ resorna blev billigare stannade maten kvar ombord. Den ingick i biljettpriset och var lika starkt integrerad med upplevelsen som luftgropar och lock för öronen. Kvar på marken fanns flygplatskantinerna som försökte sälja mat till passagerare som redan betalat för att få äta på planet. I slutet av 90-talet tågade lågbudget­bolag som Ryanair och Easyjet in på marknaden med slim­ made organisationer och pressade biljettpriser. Affärsmodellen var

f o t o : m at t i a s g ö r a n s s o n

Att d riva r estau r ang

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

för traditionella restauranger som Stockholms Fisk och cajun­inspirerade New Orleans Bistro & Bar. I utrikes­ terminalen serverade Anderssons Food & Akvavit skandinaviska tapas, komponerade av Leif Mannerström. Även Marcus Samuelsson slog upp dörrarna till sin gatumatssatsning Street Food och fick sällskap av bland annat Scandinavian Tapas Bar och italienska Rai Due. Henrik Littorin på Swedavia, bolaget som äger elva av Sveriges flygplatser, menar att Arlanda börjar komma ikapp de internationella flygplatserna. – De stora internationella flyg­ platserna har haft en mer omfattande genomströmning av resenärer, säger Littorin. Det är nu även fallet på Arlanda, dit fler långväga besökare kommer. Det gör att utbudet måste anpassas efter efterfrågan, med både

att täcka kostnaden för biljetten och sedan ta extra betalt för övriga tjänster, däribland matserveringen. Snart drog även de traditionella bolagen in på maten för att kunna kon­ kurrera. Så flög två flygplan in i World Trade Center. Säkerhetskontrollerna blev strängare och resenärerna var tvungna att tillbringa än mer tid i avgångshallen. Plötsligt fanns en hunger att stilla. Snabbmatskedjorna expanderade och snart började även restauranger av klassiskt snitt att dyka upp. På Heathrow i London öppnade TVkocken Gordon Ramsay restau­ rangen Plane Food, på JFK i New York serverades pilgrimsmusslor på brasseriet La Vie och på Schiphol i Amsterdam erbjöd Bubbles Seafood & Wine Bar såväl ostron som kaviar. Tiden verkade mogen även för de svenska flygplats­ krögarna. Arlanda byggde ut sin utri­ kesterminal i bör­ jan av 2000-talet och 2007 invigdes shopping- och mat­ området Sky City. Bredvid kaféer och bagelformad rågfralla. Det mest avancerade snabbmatskedjor ­Landvetters inrikesterminal har att erbjuda en ­söndagskväll. fanns även plats

151


Mat & dryck

»Det jag sett är att ju rikare ett land är, desto sämre mat­upp­ levelser blir det. Och ju fattigare det är, desto mer själ har maten.« typisk skandinavisk mat och mat från andra delar av världen. Littorin menar att passagernas nya behov också är flygplatsernas, efter­ som en huvudintäkt är hyrorna från de allt mer ekonomiskt ansträngda flygbolagen. – Vi försöker hålla kostnaderna för flygbolagen nere. Därför letar vi intäk­ ter på annat håll och då blir intäkter från bland annat shopping, mat och dryck viktiga. Det finns en stor möjlig­ het i det, eftersom dessa saker ofta är en viktig del av rese­upplevelsen. flygplatser har dock tiden stått stilla. Där regerar fortfarande de vanliga kantinerna och caféerna, med namn som Café & lunchrestaurang Husman i Malmö, Flygplatsrestaurangen i Umeå eller Kiosken i Luleå. På Göteborg City Airport i Säve kan man få en fabriksförpackad »nachotallrik med cheddarkräm«, på Landvetter en bagelförklädd fralla med ost. Marcus Samuelsson, vars restaurang Street Food snart får en filial på Landvetter, vänder sig emot den torftiga mat­

På landet s mind r e

kulturen i flyglandet bortom Arlanda. – Flygplatser och tågstationer är bra exempel på ställen där man är stranded, säger Samuelsson. Man vill ha någonting bra att äta – men så finns det bara snabbmat. Grejen med snabbmat är att du mår skit två timmar efter, du blir trött, du blir seg. Och då tänker man: »Shit, måste jag bara ha dåliga alternativ?« Som mat­ entrepenör måste man tänka till, och fundera över hur man kan förändra och anpassa maten till just den miljön. En utmaning för restaurangerna på flygplatser med färre passagerare, är att en stor del av deras kunder ofta är flygplatspersonal och människor som bor i närområdet. Men Roel Huinink, VD för Arlanda Development Schiphol Company som ansvarar för utbudet av restauranger och butiker på Arlanda och Landvetter, tror ändå på bättring. – De senaste fem åren har antalet mat- och dryckesställen på Arlanda och Landvetter ökat med 30 procent. Också på de mindre flygplatserna kommer det nog att ändras, men i mindre grad. Om man

tittar på trender för ekologisk och äkta mat tror jag det kommer öka även där, eftersom konsumenterna kräver det. Huinink menar att även Land­vetter är annorlunda än Arlanda, med mindre passagerar­volymer, och att det därför kan vara svårt att etablera en restaurang av högsta snitt där. – Det skulle vara svårt att ha en enstjärnig Michelinrestaurang på Landvetter. Kanske skulle det gå på Arlanda, säger Huinink. Är det något ni planerar, att ha en Michelinrestaurang på Arlanda? – Det kan jag inte bekräfta. Oavsett vilket är det en lång väg att vandra. Marcus Samuelsson: – Det jag har sett är att ju rikare ett land är, desto sämre matupp­levelser blir det. Och ju fattigare det är, desto mer själ har maten. Du äter mycket bättre på ett tåg i Indien än på en flygplats någonstans i väst­världen. Oskar Son n Li n dell

LÖRDAG 14 APRIL Vårens flyg­ resande når sin höjdpunkt.

1

Inspiration. Tre flygplats­restauranger som gärna hade fått ligga i Sverige. 1

Plane Food, Heathrow Airport

Med orden »jag ska göra slut på den jävla skamfläck som Heathrow är« öppnade TV-kocken Gordon Ramsay sin restaurang Plane Food år 2008. Sedan dess har restaurangen ständigt placerats i topp på listor över de bästa flygplatsrestaurangerna i världen. Plane Food erbjuder frukost, lunch och middag.

2

Ah Yee Leng Tong, Hong Kong I­nternational Airport

När passagerarna själva fick rösta i World Airport Awards 2011 utsågs Hong Kong till den flygplats i världen som hade bäst restauranger. Ah Yee Leng Tong specialiserar sig på hemgjorda kinesiska soppor och dim sum-rätter. Den som vill få aptit kan börja med en runda på flygplatsens niohåls golfbana.

3

2

3

Encounter Restaurant, Los Angeles International Airport

På LAX har du den unika möjligheten att äta middag i ett flygande tefat och mingla i skenet av lavalampor. E­ncounters futuristiska design och speciella utsikt i kombination med god mat har gjort restaurangen till ett populärt besöksmål, både för flygresenärer och för stadens befolkning.

152 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


kontakt: Tradebanco AB • 040-22 40 00 • www.tradebanco.se


Visa ditt stöd!

Finns att köpa på Pressbyrån och 7Eleven fr o m den 5 april. Magasinet är resultatet av ett unikt samarbete där alla arbetar pro bono: Magasinet Filter gratis­ producerar innehållet, Arctic Paper skänker pappret, Trydells tryckeri bjuder på trycket, Interpress fridistribuerar, Pressbyrån och 7Eleven efterskänker sin försäljningsprovision.


miljö Upptrappning. Den som vill vara eko på riktigt odlar inte bara egna grönsaker – utan även sin egen fisk. Veteranen Per-Erik Nygård förklarar principerna bakom aquaponics.

S ta r t e n

»Jag var yrkesfiskare och hade egen fiskodling i Härnösand när jag för 15 år sedan läste om kretsloppsodling i en norsk fiskeritidning. Jag byggde ett växthus och började lära mig. Det är som en blåkopia av vad som händer i naturen, förutom att jag har en vattenpump. Först nu har intresset blivit stort – det ­passar väl som handen i handsken för det politiska pratet om närodlat, minskad energiåtgång och kortare transporter.«

växthuset – 20–21 grader – är aborre en av de mest lämpliga. Det skulle fungera kommersiellt. Aborrfilé går för runt 500 kronor per kilo, plus att det råder underskott en stor del av året.« G r ö n s a k e r na

»Jag odlar i dag tomat, gurka, purjolök och sallad för eget bruk. Det går att odla

vad som helst utom växter som inte vill stå fuktigt. Det viktiga är att hitta rätt proportioner – växterna ska ta upp all skit som fisken lämnar. Blir näringshalten för hög tar fisken skada, och är den för låg hänger inte växterna med. Ett kilo fisk ger ungefär tio kilo ätbara grönsaker.« Eli n Klemet z

tisdag 8 maj Mässan ­Tillståndet

i miljön på Münchenbryggeriet i ­Stockholm.

K r e t s lo p p e t

»Fiskarna matas med traditionellt fiskfoder, varpå deras skit följer med vattnet ut till grönsaksbäddarna. I den finns allt – köper du växtnäring i affären har den i princip samma innehåll. I grönsaksbäddarnas bottengrus finns även miljontals bakterier som bryter ner kvävet fiskarna andas ut, så att det kan tas upp av växterna. Vattnet går tillbaka till en pumpgrop, syresätts och förs tillbaka till fiskarna. Sedan går det runt, runt.« Ba s s ä ng e n

f oto : p h i l i p s d e s i g n

»Mina bassänger rymmer fyra kubik­ meter vatten. Det räcker inte för kommersiell matproduktion, men fungerar som prototyp för odling i större skala. Metoden fungerar även på akvarienivå – jag har byggt kretslopp på 100 liter till skolor. Till skillnad från annan fiskodling går det inte åt alls mycket vatten – karen är kristallklara. Det enda vatten som avgår är det som växterna tar upp och avdunstar.« Fisken

»Jag startade med regnbåge, men det var mest på skoj. Man kan ha i stort sett vilken fisk man vill, beroende på temperatur. Eftersom jag håller det varmt i f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

Hemodlingens rolls-royce. Företaget ­Philips variant av aquaponics kallas Biotower.

155


n NATTUGGLA? KLUBBAR FREDAGAR & LÖRDAGAR HUNGRIG? NALEN RESTAURANG OCH NALEN BAR, ÖPPET MÅNDAG–LÖRDAG REGERINGSGATAN 74, 111 39 STOCKHOLM. MER INFO OCH BILJETTER PÅ


musik

Dålig stämning Musikvärlden bråkade i 800 år innan man lyckades enas om en gemensam stämton. Sedan bestämde sig Håkan Hellströms producent för att förstöra alltihop.

F

ram till 1200-talet var det en­ kelt för musiker att spela ihop. ­Träffade man en sångare var det bara att stämma om sin stråk­ harpa efter hennes röst. Sedan började orglar byggas i var och varannan kyrka runtom i Europa. En orgel har många underbara egen­ skaper, men anpassningsförmåga är inte en av dem. Orgeln byggs på plats och dess stämning avgörs av längden på piporna, vilket betyder att sångare och musiker får rätta sig efter orgeln. Det fanns bara ett problem. I och med att man saknade en fast referenston var det inte mycket som talade för att orgeln i en kyrka skulle ha exakt samma längd på piporna som den i en annan. Så länge musiken stannade inom församlingen fungerade upplägget, men när de musikaliska kulturut­ bytena ökade, parallellt med att en mängd nya instrument utvecklades, blev tillvaron för musikerna svårare.

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

Om du kom med din flöjt till en stad vars orgel var annorlunda stämd än den i din hemstad, kunde det till och med vara omöjligt att spela ihop med andra. har tonen A varit västvärldens referens för alla instrument, även om A:et på ett ställe kunde närma sig vad man kallade för H på ett annat. Under 1800-talet började flera tonsättare propa­ gera för införandet av en internationell normalton. De ville att deras musik skulle låta som den var skriven, och inte en halvton lägre varje gång den spelades i exempelvis Paris. På en

Sedan tidig medel­t id

kongress i Stuttgart 1834 presenterade amatör­ fysikern Johann Scheibler sina mätningar av ett stort antal konsertflyglar i Wien. Han hade kommit fram till att 440 hertz, svängningar per sekund, var median­ frekvensen för ett A, och att den grundstämningen därför borde bli standard. Den italienske kompo­ sitören Giuseppe Verdi beställde vid samma tid en stämgaffel vars A svängde i 432 hertz, men inget av deras initiativ fick det genomslag de hade hoppats. 1859 blev istället Frankrike det första landet som samlade sig under ett nationellt A, då de bestämde sig för 435 hertz. Efter att frågan diskuterats på ett internationellt symposium i Wien 26 år senare såg det ut som om det franska A:et skulle bli internationell standard, ända tills England bestämde sig för att deras A skulle vara fyra hertz högre. Efter första världskrigets slut enades det amerikanska musikerförbundet om att Johann Scheiblers frekvens lät bäst.

157


producerade Soundtrack of Our Lives första låtar 1995 påpekade sångaren och med­ producenten Ebbot Lundberg: »Johan, du vet väl att det var tyskarna som stämde upp på 30-talet?« Johan tog ingen större notis om Ebbots kryptiska historielektion, men när han för ett drygt år sedan började forska i vad sångaren kunde ha menat upptäckte han att det finns flera rörel­ ser som propagerade för en återgång till Verdis A på 432 hertz. Många av förespråkarna verkade rent ut sagt galna. Det Ebbot syftat på var den rörelse som menade att 440-standarden var ett resultat av en långt driven hjärntvättkampanj initierad av nazisternas propaganda­ minister Joseph Goebbels. Andra var av åsikten att 432 hertz är i samklang med alla naturliga övertoner och förenar grundläggande egenskaper för ljus, tid, rum, materia, gravitation, elektromagnetism, solen, Saturnus, månen… Men Verdis A hade också trovärdig­ are, mer namnkunniga anhängare. 1988 hade de världsberömda operastjärnorna Christa Ludwig, Dietrich Fischer-Dieskau och Birgit Nilsson skrivit under en petition som förordade en återgång till Verdis stämton. De hävdade bland annat att en normalton på 432 hertz var mer naturlig, medan 440 hertz på sikt var skadligt för rösten. Strax därefter anslöt sig även andra operastjärnor

f o t o : o s c a r m at t s s o n

Deras beslut sanktionerades av regeringen, och efter en rekom­ mendation från en internationell konferens fick musikvärlden 1955 slutligen en ISO-certifierad standard för tonen A. Alla andra länder som valt en nationell frekvens tvingades att byta till 440 hertz. Nä r J ohan For sman

Tapefly. Singeln Canine Prey blev en hit ett år efter att Håkan ­Hellström släppt sin svenska version För en lång lång tid.

som Placido Domingo, Luciano Pava­ rotti och Montserrat Caballé. Uppmuntrad av sin musikintres­ serade styvson Charles började Johan Forsman själv stämma ner sina gitarrer till 432 hertz, och upplevde en »fysisk sensation«. – Det klingade mycket skönare, mycket varmare, och övertonerna hade fler färger. När Johan sedan behandlade det inspelade materialet med kompres­ sorer och andra ljudprocesser upp­ täckte han att ljuden i 432 hertz blev

»Hans första kommentar var: ›Johan, du vet att du riskerar hela ditt goda rykte om du ska hålla på med det här ?‹« f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

renare och tålde mer bearbetning än ljud i 440. Vid samma tid frågade Ebbot Lund­ berg om Johan ville digitalisera inspel­ ningarna med The New Alchemy, ett psykedeliaband som Ebbot Lundberg har tillsammans med konstnären Per Svensson och flera gamla medlemmar från Union Carbide Productions. – Då hade jag glömt allt om 432 hertz och tyskarna, säger Ebbot Lundberg. Men under arbetet var det som om materialet själv bad om att bli transponerat. För Johan och mig, som älskar psykedelia och gillar att diskutera tiden som tredimensionell och rummet som endimensionellt, var det inget konstigt. Men när Per, som verkligen är marknära och pålitlig, direkt sa »det här känns bättre«, då var det inget snack.

159


musik Nostalgi. Black Sabbaths återföreningsturné sprack innan den startat. Filter påminner om fler som försökt återskapa gammal magi. Succé

Efter trummisen John Bonhams död 1980 uppträdde de resterande medlemmarna av Led ­Zeppelin inte tillsammans. Men 2007 slog sig Robert Plant, Jimmy Page och John Paul Jones samman med Bonhams son Jason för en spelning i London. Spelningen hyllades av en fullsatt arena och mottog pris för bästa liveakt på Mojo Awards.

Gyllene Tider

Bandet firade 25 med en återföreningsturné, åtta år efter sin senaste spelning. Turnén lockade närmare en halv miljon besökare och kulminerade med en spelning på Ullevi inför 58 977 åskådare – den sjunde största publiksiffran i arenans historia.

The Doors

Efter 31 år återförenades keyboardisten Ray Manzarek och gitarristen Robby Krieger som The Doors of the 21st Century. Den bortgångne Jim Morrison var ersatt av schamanen Ian Astbury. Trummisen John Densmore stämde sina före detta bandkamrater: »De kan inte vara The Doors utan Jim. De kan vara The Windows, The Hinges, jag bryr mig inte, så länge som de inte är The Doors.« Bandet kallar sig i dag ManzarekKrieger.

The Fugees

Comebacken skulle ha innefattat ett nytt album, men bandet hann bara släppa låten Take It Easy. Singeln, såväl som Europaturnén, möttes av kyliga recensioner. Medlemmarna Pras Michel och Wyclef Jean gav Lauryn Hill skulden och Michel sade efteråt: »Du har större chans att se Usama Bin Laden och George W Bush dricka latte på Starbucks och diskutera utrikespolitik, än att se Fugees återförenas.«

Happy Mondays

Med skatteindrivare i hasorna bestämde sig Shaun Ryder och Mark »Bez« Berry för att återförena bandet efter sex år. Comebacken bestod av en turné där den drogberoende Ryder läste texterna innantill från en teleprompter. En tid efter fiaskot deltog »Bez« i det brittiska TV-programmet Celebrity Big Brother. Ryder slutade tvåa i teveshowen I’m a Celebrity… Get Me Out of Here!

O lle N ik l as s o n f oto mag n u s be r g st r ö m

Måndag 23 april Tapefly släpper dubbelsingeln Where Do You Go From Here/Mockingbirds. Ebbot släpper solo­skivan There's Only One of Us Here. Båda är inspelade i 432 hertz.

Led Zeppelin

Oskar Son n Li n dell

f i as ko

FREDAG 25 MAJ Ozzy & Friends spelar på Stockholms stadion.

160 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o : T o p h a m Pi c t u r e p o i n t / s c a n p i x , J u r e k H o l z e r / s c a n p i x , Mi c h a e l O c h s A r c h i v e s / s c a n p i x , E d dy Ri s c h / s c a n p i x , M a r t i n T h o m p s o n / s c a n p i x

Vid det laget var det nog ingen som trodde att deras upptäckt skulle få någon större spridning i den svenska populärmusiken. Men det senaste året har Johan Forsman släppt flera singlar i 432 hertz med sitt och sin hustru Christina Löwenströms band Tapefly, och nu skriver Johan låtar ihop med Håkan Hellström till dennes kommande skiva. Under arbetet har han spelat in Hellströms sång i 432 hertz. När Johan berättade för Hellströms andre vapendragare, den excentriske Björn Olsson, om sina experiment, var han skeptisk. – Hans första kommentar var: »Johan, du vet att du riskerar hela ditt goda rykte om du ska hålla på med det här?« Sedan dess har dock även Björn börjat gilla Verdis A så mycket att det är möjligt att hela Håkan Hellströms kommande skiva kommer att spelas in i 432 hertz. Ebbot Lundberg har en egen förklaring till varför Verdis A verkar få ett genomslag just nu. Han talar bland annat om en expert på Mayakosmo­ login, John Major Jenkins, som kommit fram till att jorden 2012 befinner sig i en kosmisk skärningspunkt som bara inträffar vart tjugosextusende år och att 432 hertz är något vi just nu tar emot för att komma ur en mänsklig dissonans. Johan Forsmans förklaring är enk­ lare – han tycker helt enkelt att musik låter bättre i 432 hertz. – Jag arbetar med musik i uppemot ­fjorton timmar per dygn och jag upp­ lever att jag mår bättre både mentalt och fysiskt av 432 hertz. Jag kan hålla mig skärpt mycket längre perioder än tidigare. Jag tror att vi är på väg mot ett nytt skifte, om bara fler får tillfälle att uppleva skillnaden.


Med Kameran Som Vapen

Genom den trånga porten

Fokn Bois

Dark Dark Dark

21 mars–29 april

Ons 11Dark april Dark Dark

Med Kameran Som Vapen Dark Dark Dark [Usa] film/samtal Privatpersoners egna filmer från Västbanken under den israeliska ockupationen

23–25, 30–31 mars

Genom den trånga porten

teater Baserad på Karen Armstrongs självbiografi med samma namn

lör 24 mars

Fokn Bois [GHa] / Outernational

Klubb/Konsert Ghanas främsta hip-lifeduo live på klubb Outernational

Konsert

Teatral bombastisk indiefolk

12, 13 april

Kroke [pOl] möter Västerås Sinfonietta Konsert Polens främsta avantgarde klezmertrio på scen med Västerås Sinfonietta. Dirigent: Hans Ek

1, 2 maj

Frida Hyvönen

Konsert En stormig pianist och lysande textförfattare

Scanna qr-koden för att Se hela SödranS program


musik

Munkhammar i Ansiktet

Ansiktet, ny singel Med X och Äckligt har Ansiktet lyckats göra r’n’b om sex på svenska, utan att det vare sig blir buskis eller Tommy Nilsson-smetigt. I vår släpper duon en ny singel som enligt skivbolaget är »väldigt kontrover­ siell«. April

Hur sjunger man om sex på svenska?  – R’n’b-genren består av tung mustighet och hetero­ sex; låtarna handlar oftast om mannens sexuella erövringar. Även om man skulle vilja är det omöjligt att översätta till svenska, det blir alldeles för sleazy. När vi kom på att man istället kan utgå från tillkortakomman­ den blev det plötsligt intressant. Samtidigt blir man generad när man lyssnar, för man är inte säker på vad som är på skämt.  Vi får ofta höra: »Är det på allvar?« Naturligtvis, det går inte att göra musik oseriöst. Vi har en tydlig tanke med att vända på köns­­normerna. Många har blivit upprörda över att videon till Äckligt har en homo­erotisk touch. Det är kul att folk reagerar så bara för att män har bar överkropp.

Fibes, Oh Fibes!, Album Bandets fjärde album är producerat av Pontus Winnberg och gästas bland annat av Jesper Jarhold, Icona Pop och John Eriksson från Peter, Bjorn & John. Med sin förra skiva 1987 vann de en grammis för bästa pop. 11 april Abalone Dots, Chocolate & Cigarettes »Softgrass«-bandet gick inte vidare till finalen i Melodi­festivalen med sin låt På väg. Deras nya album är det första med texter på svenska. Producerat av Steve Fishell, som bland annat producerat Emmylou Harris och Willie Nelson. 18 april Kent, Jag är inte rädd för mörkret Efter två års turnerande drog Kent till Frankrike och kom hem med en ny skiva, den tionde i ordningen se­ dan debuten 1995. I sommar spelar de bland annat på Peace and Love i Borlänge. April Michel Bublé, Globen, Stockholm Den produktive kanadensiske smörsångaren kommer till Sverige för att framföra coverlåtar i stor­ bandsform. Bublé var senast aktuell i vintras med ett julalbum. 18 april Joel Alme, A Tender Trap Göteborgssonens tredje ­album sedan den hyllade debuten A Master of Ceremonies. Titelspåret A Tender Trap släpptes som singel i februari. 9 maj Niki & The Dove, Nytt album Den hajpade electrogruppen från Stockholm släpper sitt första studioalbum, efter framgångar med singlar som DJ, Ease My Mind och The Drummer. De hamnade på femte plats i BBC:s Sound of 2012. 14 maj Sophie Rimheden, Haj Rimhedens femte album med Madonna-inspirerad electronica­pop är det första sedan Traveller från 2008. Maj

f oto : p e l l e b e r g st r ö m

hej musiker: Herbert »Afasi«

april/maj

HEJ MUSIKER:

Christian Olsson, Fibes, Oh Fibes!

Varför heter ert album Album? – Att göra ett album är nästan det dummaste man kan göra i dag. Vi lever i en värld där alla är musiker och alla är filmska­ pare, tack vare den digitala utvecklingen. Allt drivs av det digitala, vem som helst kan göra en låt och sprida den till omvärlden. Det är underbart men jävligt läskigt. Därför ville vi göra en traditionell platta där det finns en vits med att lyssna från första till sista låten. Det är fantastiskt att folk gör spellistor och tar med våra låtar, vi vänder oss inte mot det, utan det är snarare en kommentar till den moderna musikkonsumtionen. Hur tar sig det uttryck i musiken? – Nu låter det som om jag dissar min egen musik, men vi har inte varit lika perfektionistiska. Vi ville fånga det som hände i studion: trillar en tamburin i golvet så är det med på inspelningen. Vi ville ha med det som man brukar polera bort i kommersiell musik i dag, där man gömmer sig bakom­ ­produktion och perfektion.

frågan: Louise Holmer, Abalone Dots

Hur blev Steve Fishell er producent? –Vi har turnerat ett antal vändor i USA. I San Francisco fick vi vara backstage med Emmylou Harris och Robert Plant, och på The Bluebird Café i Nashville träffade vi Steve ­Fishell. Han gillade vårt sound och ›älskade vår stämsång‹, som han sade efter spelningen. Kort där­ efter kom han över till S ­ verige för att spela in med oss.«

162 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r

f o t o : p r i vat

F l e r m u s i k h ä nd e l s e r


che sudaka

malmö, inkonst, 25 mars, göteborg, musikens hus, 29 mars

lambchop

malmö, palladium, 26 mars

pernilla andersson

”tre och en Flygel” göteborg, hagakyrkan, 30 mars malmö, palladium, 31 mars

steven wilson

malmö, kb, 25 april stockholm, göta källare, 26 april

den svenska björnstammen malmö, kb, 14 april

the soundtrack oF our lives malmö, kb, 28 april

laibach

göteborg, brewhouse, 29 mars

donkeyboy

göteborg, sticky Fingers, 25 april malmö, inkonst, 26 april

the magnetic Fields

stockholm, FiladelFiakyrkan, 12 maj

thåström

helsingborg, soFiero, 6 juli österlen, kronovalls vinslott, 20 juli göteborg, röda sten, 21 juli

För hela vårt program och biljetter se

www.kulturbolaget.se


www.pernod-ricard-sweden.com Enjoy Stoneleigh Responsibly!

named after the stones Stoneleigh Sauvignon Blanc 2011 Alkoholhalt: 12,5 % Pris: 99 kr Art nr: 6311

FYND!

Rejäl, fruktig, mycket frisk och välgjord, grönfruktig, stiltypisk smak. Stora Vinguiden Allt om Vin 1/2012

De många stenarna på vingården Stoneleigh i Nya Zeeland hettas upp i solen och håller rankorna varsamt varma om natten. Fenomenet ger ett ovanligt friskt och välsmakande vin, värdesatt av vinkännare över hela världen. www.stoneleigh.co.nz

Inspired by nature.

Att börja dricka i tidig ålder ökar risken för alkoholproblem.


samhälle

Brf KPML(r) Sedan 70-talet har de revolutionära kommunisternas inflytande minskat kraftigt över hela landet. Med undantag för ett bostadsområde i centrala Göteborg. Lägenhetsinnehavaren Mats Holm r­apporterar från Sveriges rödaste bostadsrättsförening.

E

n morgon hade någon tejpat upp ett flygblad i min port­ uppgång. »Socialism eller Barbari« stod det med tjocka svarta bokstäver, följt av en uppmaning att komma till ett möte i bostadsrätts­ föreningens festlokal. Några veckor senare vajade den röda flaggan med hammaren och skäran utanför lokalen, där ett sjuttiotal personer trängdes. En man ställde sig upp och presenterade sig som »plåtslagare Ulf Nilsson«. Han sade att det finns mer än ett fel i mediebilden av vad som pågår i världen i dag, men att det här och nu fanns möjlighet att höra en sannare version. Med frasen »här kommer Bertil Kilner, en national­ ekonom som vet vad han talar om« överlämnade Nilsson ordet till en välklädd man i övre medelåldern. Kilner inledde med att slå fast att

f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

»vi kommunister måste se igenom många lögner… Som lögnen i Grekland. Lögnen om att det grekiska folket varit så lata att man nu måste gå igenom en svältkur. Sådant ska vi alltså tro på, men att det är en global ekonomisk struktur som nu kollapsar inför våra ögon, att girigheten nu äter upp sig själv och all världens folk med det, det talar ingen om. Klockan för kapitalismen är slagen. Vi kommu­ nister måste lägga oss i. Ni ska bli ambassadörer.« Det var inte Kommunistiska parti­ ets första möte i festlokalen. Tidigare har de ordnat diabildsvisning från Kubaresor, stödmöten för strejkande stålarbetare och politiska trubadur­ kvällar. En partimedlem visade mig ett papper där det stod att alla möten var ett led i ett långsiktigt arbete för att

bygga en organisation av revolutio­ närer som inser att kapitalismen står nära sitt sammanbrott. Kommunistisk a partiet hette

fram till 2005 Kommunistiska Partiet Marxist-Leninisterna (revolutionä­ rerna), KPML(r). Även om man tagit bort den marxist-leninistiska och revolutionära varudeklarationen ur namnet, finns den kvar i det nya partiprogrammet, som slår fast att den borgerliga staten måste krossas och att revolutionen kräver att sympa­ tisörerna är beredda att beväpna sig. I programmet lyfter man också fram Sovjetunionen under Stalins styre som ett ideal. Kommunisterna har haft en stark ställning i husen som tillhör bostadsrättsföreningen ända sedan de byggdes. I mitten på 1960-talet fick kooperativa Riksbyggen uppdraget att ersätta de nedgångna gamla trä­husen på Masthugget med nya bostäder. Bygget blev ett av landets största, och en symbol för det starka samhälle som skulle utplåna fattig­ dom och slum. När byggherren fick problem med finansieringen skrev den dåvarande bostadsministern

165


samhälle

»de vänsterrevolutionära ­backade först efter att ha fått igenom sitt krav: att en rysk kanal i så fall skulle ingå i utbudet.« Ingvar Carlsson en särskild förord­ ning om statliga lån, öronmärkta för området. Men när bygget stod färdigt 1972 gjorde oljekrisen och gröna vågen att bostadsrättsföreningen fick svårt att sälja lägenheterna, varpå Riks­byggen gjorde om dem till hyresrätter. Närheten till KPML(r):s particentral Marx-Engelshuset, Journalisthög­ skolan och de gamla hamnkvarteren präglade inflyttningen. Flera lägen­ heter blev kollektiv. När de flesta av föreningens omkring 1 000 lägenheter på nytt gjordes om till bostadsrätter i början av 80-talet var KPML(r)medlemmarna i husen så många att de också kom att dominera den nya föreningens styrelse. I valen 1982 och 1985 tog KPML(r) plats i Göteborgs kommunfullmäktige, mycket på grund av det starka fästet i valdistriktet Nedre Masthugget, som i princip utgörs av bostadsrättföreningen. Nästan var tionde röst från distriktet gick under dessa år till KPML(r). I resten av samhället minskade vän­ sterns inflytande efter hand. Berlin­ muren föll, Sovjetunionen upplöstes och marxism-leninismen blev omo­ dern. Men i bostadsrätts­föreningen bet sig kommunisterna fast. Själv bodde jag inte här då, men en jurist som önskar vara anonym, och som flyttade in i början av 90-talet, tyckte att föreningen verkade mis�­ skött: gårdarna var förfallna och området började förslummas. Han tog själv plats i styrelsen, som han upplevde saknade kompetens i eko­ nomiska frågor. Juristen krävde att föreningen skulle göra sig fri från Riksbyggen, som fortfarande skötte den tekniska och ekonomiska förvaltningen, och att hyrorna skulle höjas med 25 procent. – Det blev en fruktansvärd kamp,

berättar han. De låga hyrorna var för proletärernas skull, sade man, och undrade om jag inte noterat att bostadsrättsföreningen höll på att utvecklas till ett eget klassamhälle, med en »gräddhylla« längst ner, och misär längre upp i området. Men det var ju rent nonsens. Lägenheterna såg precis likadana ut överallt. Det fanns ett loftgångshus längre upp, men där hade jag själv bott och standarden var utmärkt. Så småningom lämnade fören­ ingen Riksbyggen, men processen förstärkte motsättningarna mellan de olika falangerna i styrelsen. En av styrelsens vänsterrevolutionärer snappade upp ett felaktigt rykte om att ett av föreningens tunga namn – en ledande kraft bland dem som ville omorganisera – finansierat sin privata sommarstuga med pengar från föreningen. Mannen ägde inte ens en sommarstuga, men sparkades ur s­tyrelsen och fann ett papper i sin trappa med orden: »Ditt jävla borgarsvin!« – Han tog mycket illa vid sig, berät­ tar juristen. I valet 2010 blev Kommunistiska partiet, med sina fyra procent, större än Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i bostads­ rättsföreningens valdistrikt, men i styrelsen har partiets medlemmar inte längre något inflytande. Ändå lever deras arv vidare i föreningen. – De behärskade förenings­ demokratin till fulländning, vilket har präglat föreningen, säger juristen. Vänsterrevolutionärerna förvandlade varje liten fråga till ett diskussions­ forum som var tuffare än riksdagen. Der var ofta meningslöst, men mycket lärorikt. När kabel-TV skulle införas hölls ett möte med halvtimmeslånga inlägg

där flera talare pekade på vilket kulturfördärv som hotade. Omröst­ ningen visade att majoriteten ändå var för, men de vänsterrevolutionära backade först efter att ha fått igenom sitt krav: att en rysk kanal i så fall skulle ingå i utbudet. Ryska RTV dyker därför alltid upp när vi trycker på fjärrkontrollen, utan svensk text. på mötet i festlokalen rörde den europeiska finanskrisen. Hur påverkas Sverige? Varför vill Tyskland rädda euron? Varför faller Grekland allt djupare? Ekonomen sade: »Gangsterföretaget Goldman Sachs köpte statsobligatio­ ner från Grekland för några miljarder euro, det är som att släcka en brand med bensin.« En stund senare frågade plåt­ slagaren: »Varför är folk så lite intresserade av den parlamentariska vänstern i dag? För att den inte sätter upp något alternativ.« Nu kom bifallet. Någon sade att man hellre gick hit än till Folkets hus, dit Juholt väntades någon vecka senare på sin ursäktsturné. »Här diskuteras riktig politik.« En man menade att det som nu händer i Grekland snart kommer att hända här. En annan ställde sig upp och sade att ett globalt uppvaknande är nära förestående. En tredje pekade på Occupy Wall Street-rörelsen, strej­ kande arbetare i Grekland, franska protester. Tecknen var många. Mötet avslutades med att folk reste sig och applåderade. Någon sträckte upp en knuten näve. Efteråt berättade en partimedlem för mig att partiet samma dag hållit möten i Svedala, Robertsfors, Finspång, Ängel­holm och Kungsör. Men ingen­ stans kom det lika mycket folk som till bostadsrättsföreningen Mast­huggets festlokal.  M at s Holm

Många spörsmål

il l u str atio n M alen a lar sson

Tisdag 1 maj Röd front – Kom­ munist­­iska partiets förstamajfirande – ­arrang­eras årligen på ett trettiotal orter. I Göteborg, partiets starkaste fäste, har Röd front samlat drygt 1 000 deltagare de senaste åren.

166 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r


iPad iPhone Mac

Ö S T R A H A M N G ATA N K U N G S G ATA N www.macforum.se • 031-721 31 00


”Snett? Nja kanske lite. Men det rätar upp sig med tiden.” giovanni di simone, arkitekt, pisa, år 1283

Fel rekrytering kan stå dig dyrt. Behöver du hjälp? Ring Poolia.

Kvalificerade tjänstemän


teknik Rätt tänkt? De hittade lösningar på vardagsproblem och tog patent på sina uppfinningar. Filter har tagit reda på hur det gick för dem.

Snigelbarriären

Napparaten

Hushållsredskap för att skära skåror i potatis

»Napparaten« bestod av ett elefanthuvud med ett snabelformat rör, där nappar skulle fyllas på vid toppen och hämtas ut vid botten. Uppfinningen skulle lösa problemet med att napparna aldrig gick att hitta då de väl behövdes. Patent­beskrivningen angav att nap­ parna ofta låg oskyddade men också att »en anledning till att det är svårt att hitta napparna när man behöver dem är att det kan vara svårt att komma ihåg var man lagt en napp, eftersom det oftast blir på olika ställen varje gång. Det blir extra svårt om det är barnets andra förälder som plockat upp dem och lagt dem på något för denne lämpligt ställe, som den första föräldern inte känner till.«

Uppfinningens syfte var att förenkla tillagningen av hassel­backspotatis. »På grund av potatisens beskaffenhet är det inte alltid lätt att lyckas skära dessa skåror på lämpligt vis. Framför allt kan det vara lätt hänt att skära för djupt ned i potatisen, så att denna delar sig«, angav patent­beskrivningen. »Dessutom kan det vara svårt att lyckas skära ungefär jämntjocka skivor, vilket är önskvärt och nödvändigt om man vill få potatisen optimalt anrättad. Sist, men inte minst viktigt, är att potatisar i okokt tillstånd är relativt hala, vilket leder till en påtaglig olycksrisk för skärskador vid tillverkning av hasselbackspotatis.«

!

Id é :

Uppfinningen bestod av en plåtvinkel som skulle beläggas med ett preparat innehållande såpa. Den motiverades med att ett växande problem var den »starka tillväxten av sniglar, speciellt den så kallade spanska mördarsnigeln. Den saknar naturliga fiender och en miljömässigt acceptabel kemisk bekämpning. Snigelangrepp på en odling kan vara mer eller mindre förödande.« Vidare sades det vara väsentligt att skyddet var 100 procent effektivt, »eftersom en enda snigel snabbt kan föröka sig innanför barriären. Rent mekaniska skydd klarar inte den uppgiften på grund av sniglarnas enorma förmåga att ta sig över hinder.« U p p f i nna r e n s k o mm e n ta r :

»Det fungerade inte så bra i längden, eftersom preparatet löstes upp av kondensfukt vid regn. Man behövde stryka på nya lager«, säger uppfinnaren Sten Zeilon. »Efter några år kom jag på en förfining av uppfinningen men i dag finns det inte alls samma problem med sniglar.« Hur förfiningen ser ut vill han inte svara på. »Det är hemligt. Det

finns inga liknande uppfinningar, så om sniglarna ökar igen skulle det vara möjligt att sätta igång på nytt.«

»Många handlare sa att om jag tog fram en färdig produkt så skulle de sälja den« ­,säger uppfinnaren Roger Lindholm. »Jag var tvungen att tillverka en form för att kunna mass­producera den men kostnaden för detta var så hög att jag inte klarade av det. Jag har inte sett något liknande och tror inte det finns någon annan lösning på problemet. Om jag får möjligheten, så ska jag sätta fart på projektet igen.«

»Det är ett ­avslutat kapitel.« Uppfinnarens svar när Filter nådde honom för en kommentar.

Oskar Son n Li n dell il l u str atio n malen a lar sson

TISDAG 22 MAJ Tio år sedan patentet för »Napparaten« beviljades på

­Patentverket. De övriga har också beviljats under 2000-talet. f i lt e r a p r / m a j 2 0 1 2

169


det hände sedan Från Filters universum. I tidigare ­nummer har vi b­erättat om finans­mannen David Webb, ­skådespelaren Max von ­Sydow och två efterlängtade barn. Detta har hänt sedan sist.

Under rubriken »Har Max von Sydow blivit

kidnappad?« (Filter #12) försökte reportern Erik Almqvist ta reda på varför en av Sveriges största filmstjärnor genom tiderna vänt ryggen åt såväl den svenska presskåren som sina gamla vänner. När von Sydow nyligen deltog i en sällsynt press­ konferens för filmen Extremt högt och otroligt nära passade de svenska medierna på att lyfta Filters fråga. – Nej, nej, sade von Sydow. Jag har inte blivit kidnappad. Jag har bara valt att bo i Frankrike. Mer än så ville han dock inte berätta, och på frågan om han kunde tänka sig att återvända till hemlandet för att spela in film gav han bara det kryptiska svaret: »Jag är lat.« berättade vi om den amerikanske finansanalytikern David Webb som efter mycket research kom fram till att Sverige var den stabilaste ekonomin i världen – och därför flyttade hit. Sedan artikeln publicerades har han blivit kontaktad av en regerings­medlem – »vi har nu blivit vänner« – och ett flertal människor som erbjudit honom före­läsnings­uppdrag. David Webb tar också snart ett steg närmare permanent uppehållstillstånd genom att starta en aktiefond för SEB, baserad på de tekniker han utvecklade i USA. Än så länge har han inte blivit bjuden till Finansdeparte­ mentet eller Riksbanken, men tillsammans med en grupp jurister försöker han väcka medveten­het om en kommande lagändring gällande investeringssäkerhet – »shockingly bad stuff!« – kallad the Geneva Securities Convention. I Filter #24

berättade biologen och uppfinnaren Susanne Wiigh-Mäsak om sin nya metod för »e­kologisk begravning« – att frystorka människolik. Ett tiotal kroppar, däribland Wiigh-Mäsaks föräld­ rars, låg nedfrusna i väntan på att metoden skulle god­kännas. Nu har Skatteverket kommit fram till att begravningsformen är olaglig. De kroppar som l­igger nedfrusna kan därmed komma att gravsättas med tvång – på traditionellt sätt. Wiigh-Mäsäk kommer att överklaga beslutet. I Filter #9

Nästa nummer av Filter finns i butik 22 maj. Som prenumerant får du tidningen snabbare, billigare och direkt i din brevlåda. Beställ din prenumeration på www.magasinetfilter.se

I Filter #2 4 frågade vi oss vilket ofött barn som hade den ljusaste framtiden – Daniels och Victorias eller Jay-Z:s och Beyonces. Sedan dess har Estelle och Ivy Blue mött sin verklighet.

Antal dygn Ivy Blue hade levt när låten Glory – där hennes skrik hörs i bakgrunden – erövrade plats 74 på den ­amerikanska Billboardlistan:

2

Antal nya medlemmar R­epublikanska Föreningen fick under Estelles första dygn  i livet, cirka:

1000

Antal arter av medicinsk m­arijuana som har namn­givits efter Ivy Blue:

1

Antal nya varumärkesansökningar med Estelle i namnet hos Patent- och Registrerings­ verket en vecka efter namn­ avslöjandet:

5

170 a p r / m a j

2 0 1 2 f i lt e r



Filter nr 25 2012