INTERNATIONELLT
20 FEBRUARI 2014 # 1 088
10
Tunisien tre Är efter Ben Alis fall För tre Är sedan, den 14 januari 2011, öppnades ett nytt kapitel i vÀrldspolitiken. Störtandet av Tunisiens lÄngvariga diktator Ben Ali genom en framsvepande revolutionÀr rörelse markerade triggandet och inspirerandet av massrörelser runt om i vÀrlden, samt för en fullstÀndig omvandling av det politiska landskapet i Mellanöstern och Nordafrika.
SERGE JORDAN
cwi@worldsoc.co.uk.
S
edan dess har en massa vatten runnit under broarna. ImperialistlĂ€ndernas hĂ€rskande klasser, som togs med fullstĂ€ndig överraskning nĂ€r den revolutionĂ€ra vĂ„gen i Tunisien avsatte en av deras nyckelallierade, klĂ€nger sig nu desperat fast vid detta land som deras sista hopp om en presentabel modell för âdemokratisk övergĂ„ngâ, i en region som befinner sig i oemotsvarat tumult, drabbat av hĂ€mningslöst vĂ„ld, politisk instabilitet och sekteristisk krigföring. NĂ€r det kommer till de tunisiska massorna sĂ„ har emellertid deras entusiastiska förhoppningar om en snabb och lĂ€tt revolutionĂ€r seger som skulle leda till stora förĂ€ndringar av deras liv sedan lĂ€nge förbytts till förnyade umbĂ€randen och ilska. Det Ă€r sant att i jĂ€mförelse med lĂ€nder som Egypten, Syrien, Jemen eller Libyen sĂ„ framstĂ„r Tunisien som mycket mer âstabiltâ. Detta Ă€r till stor del tack vare existensen av en stark och strukturerad facklig rörelse, genom det mĂ€ktiga UGTT (Tunisiens LO). Detta Ă€r dock endast myntets ena sida. Trots att det Ă€r jĂ€mförelsevis mer âstabiltâ, genomgĂ„r Tunisien faktiskt en social och politisk kris av oemotsvarade proportioner, som i verkligheten inte motsvarar den rosenröda bild som en del försöker mĂ„la upp. Arbetslösheten fortsĂ€tter att öka, dagligvarupriserna har exploderat, de inre regionernas infrastruktur Ă€r fortfarande desperat bristfĂ€llig, polisen praktiserar korruption, tortyr och godtyckligt anvĂ€ndande av vĂ„ld har inte upphört,
religiös extremism och jihadistiska grupper har rest sina huvuden. Juridisk repression och hot mot fackföreningar och politiska aktivister har ocksĂ„ fĂ„tt ett uppsving under de senaste mĂ„naderna. Enligt en undersökning lever officiellt 24,7% av befolkningen pĂ„ mindre Ă€n 2 dollar om dagen och en vĂ€xande andel av tunisierna kan inte lĂ€ngre tillgodose ens sista grundlĂ€ggande matvarubehov. Medan landet fortsĂ€tter att styras i enlighet med en liten styrande elits intressen stĂ„r den breda befolkningsmajoriteten inför socioekonomiska villkor som i mĂ„nga avseenden Ă€r vĂ€rre Ă€n under den tidigare diktatorn. TvĂ„ Ă„rs styre under det islamistiska högerpartiet Ennahda har tillhandahĂ„llit massorna en tydlig barometer för mĂ€tning av hur lĂ„ngt detta parti var berett att gĂ„ för att tillmötesgĂ„ deras krav. Den avgĂ„ende regeringen har för avsikt att lura massorna genom att de nyligen tillkĂ€nnagav en formell överenskommelse om ett nytt âvĂ„rdnadshavarâ-kabinett â ett beslut som togs tillsammans med oppositionen i mitten av december förra Ă„ret â efter Ennahda, samtidigt som den beslutsamt vill fĂ„ igenom de av storföretagsamheten hyllade âimpopulĂ€ra Ă„tgĂ€rdernaâ. Det tunisiska folket var inte sena med att ge svar: omedelbart efter att skattehöjningarna tillkĂ€nnagavs svepte dagliga protester fram över landet frĂ„n norr till söder. Demonstranter som var frustrerade över den nya skattehöjningen attackerade regerings-
NÀra 1 miljon tvÄngsarbetare i EU En EU-rapport berÀknar att det sammanlagt lever 880 000 mÀnniskor under slavliknande förhÄllanden i medlemslÀnderna. NÀstan en tredjedel av tvÄngsarbetarna, 270 000, Àr sexslavar, enligt en rapport frÄn EU-parlamentets sÀrskilda utskott för organiserad brottslighet, korruption och penningtvÀtt. De resterande 610 000 tvÄngsarbetarna slavar exempelvis inom jordbruket. KÀlla: www.europaportalen.se
byggnader, stormade polisstationer, blockerade vĂ€gar och gjorde rĂ€der mot de styrande partiernas lokala hög-kvarter. Bortsett ifrĂ„n skattefrĂ„gan, vilken fungerade som en utlösande faktor, var vĂ€ldigt mĂ„nga av de protesterande unga arbetslösa som uttryckte sitt raseri över sakernas tillstĂ„nd i största allmĂ€nhet. Men arbetarklassen har gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng fĂ„tt se sina anstrĂ€ngningar vara blockerade av den nationella ledningens manövrer. Den senares tvekan att leda en uthĂ„llig kamp mot de hĂ€nsynslöst arbetarfientliga regeringar som har eftertrĂ€tt varandra sedan Ben Alis fall har varit ett konstant kĂ€nnetecken för situationen. Detta har lett till en djupnande frustration bland grĂ€srotsarbetarna, men ocksĂ„ bland stora grupper av unga och stĂ€dernas fattiga, av vilka mĂ„nga desperat försöker överleva genom alla slags dagliga informella aktiviteter. Vissa av de senare nĂ€mnda skikten har i desperation och i allt högre grad alienerade av en fackförening som inte ser ut att ge nĂ„gon riktning framĂ„t för den revolutionĂ€ra kampen frestats till att gĂ„ in i kravallernas Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nd för att uttrycka sin legitima men inriktningslösa ilska. Ibland har lokala kriminella ocksĂ„ utnyttjat det förvirrade lĂ€get till att börja plundra affĂ€rer eller förstöra egendom. Massexplosionen av folklig vrede i januari var, trots dessa komplikationer, inte desto mindre tillrĂ€cklig för att fĂ„ regeringen att skaka i sina grundvalar. Den avgĂ„ende premiĂ€rministern Ali Laarayedh tillkĂ€nnagav torsdagen den 9 januari, efter ett kabinettkrismöte, inför en presskonferens att alla nya skatter som införts pĂ„ fordon i den nya budgeten för Ă„r 2014 tills vidare ska dras tillbaka. Laarayedhregeringens avgĂ„ng har inneburit överförandet av makten till en ny regering bestĂ„ende av sĂ„ kallade âoberoende teknokraterâ. Denna Ă„tgĂ€rd presenteras pĂ„ ett pompöst sĂ€tt som avslutandet av det kapitel av politisk kris som öppnades upp genom lönnmordet pĂ„ Brahmi. Arbetarnas och de ungas masstrejker och protester avsatte faktiskt inte bara Ben Ali frĂ„n makten i januari 2011, utan har ocksĂ„ varit drivkraften bakom den politiska hĂ€ndelseutvecklingen Ă€nda sedan dess. Den tunisiska revolutionens krav har inte alls tillgodosetts, vilket inte
Revolutionen i Tunisien 2011 fÀllde diktatorn Ben Ali, vilket blev starten pÄ ett revolutionÀrt uppsving i hela Nordafrika och Mellanöstern.
kan hĂ€nda inom tvĂ„ngströjeramen för en kapitaliststyrd ekonomi, dĂ€r de rikedomar som produceras skummas av till förmĂ„n för vinster för ett fĂ„tal. Ett massförankrad, sjĂ€lvstĂ€ndig och outröttlig kamp underifrĂ„n mĂ„ste bedrivas för en verklig förĂ€ndring â ett socialistiskt samhĂ€lle. Den revolutionĂ€ra rörelsen kan bara lita till sina egna krafter och mĂ„ste organiseras och struktureras ordentligt pĂ„ alla nivĂ„er för att kunna vara fullt ut effektiv. Som CWI i Tunisien uttalat âbör anti-nedskĂ€rnings och anti-Ă„tstramningsaktionskommittĂ©er upprĂ€ttas i de folkliga grannskapen, pĂ„ arbetsplatserna, pĂ„ universiteten och gymnasierna för att förbereda inför den nya kommande Ă„tstramningsvĂ„gen.â Den revolutionĂ€ra rörelsen behöver ocksĂ„ bygga demokratiskt organiserade försvarsstyrkor som klarar att handskas med detta vĂ„ld,
samtidigt som den riktar appeller till armĂ©ns och polisens grĂ€srötter för att vinna stöd för sina krav och splittra staten utefter klasslinjer. CWI i Tunisien appellerar till alla fackliga och sociala rörelseaktivister, likavĂ€l som till alla politiska grupper som vĂ€grar att gĂ„ med pĂ„ programmatiska överenskommelser med prokapitalistiska partier och som förkastar den nya regeringen, att upprĂ€tta en bred politisk plattform som syftar till bygget av motstĂ„ndskampen utefter klara och oberoende klasslinjer. Detta skulle vara ett vĂ€lkommet steg framĂ„t i Ă„terskapandet av det politiska instrument som arbetarna, de fattiga massorna och de revolutionĂ€ra ungdomarna Ă€r i sĂ„ brutalt stort behov av: ett massparti som försvarar deras intressen och utan förbehĂ„ll kĂ€mpar pĂ„ gatorna, i bostadskvarteren och i fackföreningarna, för tillgodoseendet av deras krav. â
RĂ€ttvisepartiet Socialisterna Ă€r den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workersâ International, som finns i över 40 lĂ€nder i alla vĂ€rldsdelar. www.socialistworld.net