Page 1

Posttidning A

27 mars 2014 / # 1 093 / Pris: 10 Kr / Stödpris: 20 Kr / Månadspren: 40 Kr

Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning

socialisterna.org @offensiv RattvisepartietSocialisterna

KAMPANJ

”Vi är beredda att gå i strejk”

Elever stoppade SD

Byggnadsarbetarna vill ta fighten

6 8-9

Kent Wernes: Den stora omvandlingen

11

Krisen fördjupas för Erdoğan

–J

Välfärd utan vinst

Ägarna gjorde miljonvinster. Barnen fick knäckebröd och vatten. Skandalen på förskolan Hälsan förskola, som egentligen borde heta det motsatta, ger ett nytt ex-

empel på att välfärdens plundrare gör allt för att kunna berika sig. Släng ut plundrarna – för en välfärd utan vinst.

– sidan 6-9

14

Foto: Elias Theodorsson

ag jobbade på Friggagatan och där var det en massa underleverantörer och ingen ordning alls. Det ser man ju på resultatet också, fastigheterna där är katastrof. Det säger Peter Olsson, som jobbar på ett lägenhetsbygge i Kviberg i Göteborg, med anledning av att Byggnads varslat om strejk från den 1 april. – läs mer på sidan 3 och sista sidan

Allt fler bemanningsanställda

SMS:a ditt bidrag till: 72550 Skriv ”offensiv” följt av mellanslag och summa (5-200 kr). T ex: offensiv 50


OFFENSIVS STÅNDPUNKT

27 MARS 2014 # 1 093

2

NOLL TILL VÄLFÄRD – MER TILL VAPEN Foto: Public domain / Wikimedia Commons

A

lliansregeringen gör allt för att kunna dra egen vinning av Ukrainakrisen i hopp om att få ökat stöd inför det stundande valet. Efter att ständigt ha påtalat att det inte finns något ”utrymme” för satsningar på välfärd och aviserat nya nedskärningar i den statliga verksamhet som finns kvar, har Alliansregeringen varit snabb att lova ytterligare miljarder kronor till det så kallade försvaret. Enligt finansminister Anders Borg i förra veckan krävs en ”en substantiell uppskalning” av försvarets förmåga. Beskedet kom efter att regeringen i den senaste budgeten ökar försvarsanslagen med 200 miljoner kronor. Totalt kostar försvaret 41 miljarder kronor, vilket är betydligt mer än vad gymnasieskolan årligen kostar. Samtidigt pågår en allt mer oblyg kampanj för en svensk Nato-anslutning. Men givet den djupt förankrade folkliga reaktionen mot högerpolitiken är det inte trolig att ens ett modernt kosackval kan rädda regeringspartierna undan en valförlust. Socialdemokraterna försöker för sin del framställa sig som ännu mer försvarsvänliga och angriper regeringen för att ha underskattat det ”ryska hotet”. ”Moderaterna har under en längre tid haft svårt att ta till sig allvaret bakom den ryska upprustningen och regimens allt mer auktoritära karaktär. Från Socialdemokraternas sida har vi återkommande pekat på den osäkerhet som detta skapar inför framtiden”, skriver Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 17 mars och lo-

BONUSJAKT OCH TOKHÖGER

var att med S vid makten blir det inga ”sparbeting” på försvaret. Tvärtom, Socialdemokraterna vill både rusta upp och ser gärna att den svenska vapenexporten ökar än mer. Också Vänsterpartiet har dukat under och talar om höjda försvarsanslag och militär upprustning av Gotland. Men den svenska maktelitens ja till militär upprustning och nya steg mot Nato bidrar till en ytterligare militarisering av Östersjöområdet, vilket i sin tur ökar spänningarna och konfliktrisken. Vidare bidrar den svenska regeringens aktiva deltagande till Västimperialismens ingripanden i Ukraina och fulla stöd till landets nya regering till att skärpa krisen i Ukraina. På DN Debatt i lördags skrev Reinfeldt och Bildt att det nu för första gången finns en regering i Kiev som är beredd att genomföra de åtstramningar och nyliberala försämringar som Väst efterlyser. Inte ett ord nämndes om att denna regering är en koalition mel-

lan det korrupta, nationalistiska Fäderneslandet och det nyfascistiska Svoboda samt att regeringen i Kiev för första gången saknar representation från östra Ukraina. Att tre parlamentsledamöter från Svoboda misshandlade landets tvchef för att få honom att avgå dagarna innan debattartikeln ger en bild av vilka krafter som regeringen stödjer. Regeringens högerpolitik är lika farlig i Sverige som utomlands. RS/Offensiv säger nej till svenskt Nato-samarbete och medlemskap samt fortsatt miljardrullning till Försvarsmakten. • Kamp för verklig militär nedrustning. • Stoppa vapenexporten. Förstatliga krigsmaterielindustrin under löntagarnas demokratiska kontroll och styre. Omvandling av krigsindustrin till civil produktion. • Global kamp mot imperialismens plundring och militarism – för en socialistisk värld i fred och frihet. ■

N

är EU eller för den delen regeringen säger att man tar krafttag för att stoppa bankernas ”bonuskultur” kan bankdirektörerna sova lugnt i väntan på nästa bonushöjning. Som ett direkt resultat av krisen och som en följd av ilskan mot att skattebetalarna åter får betala för den stora banksvindeln har EU infört nya regler för hur stora bonusar som bankerna får ge till sina chefer. Max en årslön i bonus drog EU till med, vilket är en mycket stor summa med tanke på att det inte handlar om några lågavlönade precis. SEB:s vd Annika Falkengren har exempelvis en grundlön på dryga åtta miljoner kronor plus sex miljoner kronor i bonus och andra förmåner. Nordeachfen Christian Clausen kammar hem ännu mer, cirka 17 miljoner kronor totalt efter den senaste lönehöjningen. ”Clausen tjänar nu cirka 46 500 kronor om dagen. Hans lönelyft blev cirka 6 000 kronor per dag” (Metro den 13 februari). Swedbanks vd Michael Wolf har mindre eftersom han bara tagit ut sin grundlön på åtta miljoner kronor under senare år. Hur som helst. Mycket vill ha mer. Och inget EU-direktiv utan att det också finns kryphål för rika, storbolag och banker. Kryphålet i det här fallet är att om aktieägarna ger sitt godkännande kan bankerna ge två årslöner i bonus. Efter att bankcheferna mutat sina aktieägare med rekordutdelning – 46 miljarder kronor i vår – väntar man nu på att få lite i retur. Så räkna med att aktieägarna beslutar att fördubbla bonusen, vilket alltså skulle ge bankernas vd:ar 16 miljoner kronor mer. Ett påslag på 200 procent för Swedbanks vd alltså. ”Blir det inte extra bonus kommer vår ställning som bank att hotas”, säger bankcheferna till sitt försvar när dom menar sin ställning i toppen av löneligan. ”De skulle ju aldrig klara sig med bara en extra årslön”, skriver till och med en ironisk börsreporter och tillägger att ”Det är svårt att förstå bankernas ohämmade förkärlek till bonusar. Det kanske behövs en liten tillbakablick: Bonusar och risktagande spelade en nyckelroll i det som senare utlöste finanskrisen. Hög risk har genererat hög bonus. Och går det utför är det någon annan som skjuter till pengar. Till exempel skattebetalarna.” När bankcheferna går på förnyad bonusjakt är det inte långt till nästa kris.

H

ögerstyret i Tjörns kommun vill privatisera delar av havet i sin hamnar, rapporterar SVT Västnytt. Vattnet ska säljas ut för 500 kronor per kvadratmeter och snart har väl tokhögern i Tjörn även satt prislapp på luften i kommunen. Sänk högern – släng privatiseringspolitiken överbord. ■

Återigen har skolor i Stockholmsområdet blivit nedsprejade av nazistisk propaganda (skärmdump Aftonbladet den 25 mars).

Veckotidningen Offensiv ges ut av Rättvisepartiet Socialisterna • Postadress: Box 73, 123 22 Farsta • Telefon: 08-605 94 00 • Prenumerationsärenden: 08-605 94 03 • Fax: 08-556 252 52 • E-post: offensiv@socialisterna.org • Hemsida: www.socialisterna.org • Ansvarig utgivare/chefredaktör: Arne Johansson • I redaktionen: Per Olsson (redaktionssekreterare), Elin Gauffin, Sebastian Olsson, Robert Bielecki och Natalia Medina • Prenumerationer: Helår 480 kr, nio månader 360 kr, halvår 240 kr, kvartal 120 kr, månad 40 kr • PlusGiro: 87 96 49-2 • Tryck: V-TAB, Norrtälje 2014 • Miljöcertifierad enl ISO 14001, cert nr 1410718 • ISSN: 0348–5447


KAMPANJ

27 MARS 2014 # 1 093

3

Fullt stöd till Byggnads strejkvarsel Byggnads har varslat om strejk från 1 april med anledning av att arbetsgivarna säger blankt nej till huvudentreprenörsavtal, vilket gör huvudentreprenören ansvarig för att regler följs på arbetsplatsen, om säkerhet, arbetsmiljö, lön, kollektivavtal och arbetsvillkor. Detta oberoende av var i entreprenörskedjan de berörda arbetar.

RS/Offensiv ger sitt fulla stöd till Byggnads strejk­ varsel.

PER OLSSON

per.olsson@socialisterna.org

E

tt sådant avtal skulle vara ett stort steg framåt i fackets kamp för ordning och reda på byggarbetsplatserna. Huvudentreprenören ska betala för de företag som exempelvis inte betalar lön. Det handlar om tre varsel som berör totalt 1 400 byggnadsarbetare på ett 40-tal arbetsplatser. Det första varslet träder i kraft den 1 april om ingen uppgörelse nås innan dess. Varsel nummer två träder i kraft den 8 april och det tredje den 15 april. Varslet i sin helhet finns på Byggnads hemsida byggnads.se.

RS/Offensiv ger fullt stöd till Byggnads varsel, även om vi tycker att det borde vara tuffare. Fler byggnadsarbetare i strejk redan från början skulle sätta större press på de arroganta byggarbetsgivarna i Sveriges Byggindustrier och de vinstrika byggjättarna. – Nu börjar tålamodet ta slut. Vi har suttit i över ett år med vår motpart för att vi har trott på en gemensam lösning. Det enda vi har fått är ett nej, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm på förbundets hemsida med anledning av varslet. I fjolårets avtalsrörelse var frågan om ett huvudentreprenörsavtal den stora stridsfrågan och byggnadsar-

betarna var beredda att gå i strejk. ”Kampviljan rapporterades vara hög ute i landet, och besvikelsen var stor på många håll när strejken stoppades av de statliga medlarna”, skrev Byggnadsarbetaren efter att strejken stoppades av Medlingsinstitutet nio timmar innan den skulle ha startat. Ett avtal slöts utan strejk och en partsammansatt grupp tillsattes för att utarbeta ett program för ordning och reda. När det partsammansatta gruppens rapport var klar i mitten av februari var läget lika låst. Den innehöll inga konkreta förslag, eftersom arbetsgivarna fortsatt sa hårdnackat nej till huvudentreprenörsavtal. Den 20 februari sa Byggnads upp byggavtalet som löper ut den sista mars. Medlare har utsetts, men det kommer sannolikt att krävas strejk för att arbetsgivarnas ska tvingas ge upp sitt motstånd till ett huvudentreprenörsavtal. Byggarbetsgivarnas och Svenskt Näringslivs extremt aggressiva och anti-fackliga reaktioner på Byggnads strejkvarsel vittnar om att bakom nej:et till ett huvudentreprenörsavtal döljer sig en vilja att försöka knäcka facket. Idag jobbar endast tre av fem anställda inom byggbranschen i före-

tag som omfattas av kollektivavtal. Med hjälp av EU:s antifackliga politik och lagstiftning har det skapats nästan slavlika förhållanden. Exempel finns på att utländska byggnadsarbetare jobbar för en lön som inte ens överstiger 30 kronor i timmen. I slutet av den långa och till sist okontrollerbara kedja av underen-

treprenörer finns även kriminella bolag. Dagens Nyheters kartläggning av byggbranschen visar på ett allt mer cyniskt sätt att hantera byggarbetare från andra länder. Drivkraften är pengar. Pia Bergman, samordnare på Skatteverket, uppskattar att ”minst tio miljarder kronor undanhålls i  skatter och avgifter i  byggsek-

torn” (Dagens Nyheter den 17 mars). Viker sig inte arbetsgivarna måste Byggnads låta strejkvarslet träda i kraft. Byggnads kamp har redan stort stöd och en strejk skulle få massivt folkligt stöd och sätta kampen för lika villkor på arbetsmarknaden i fokus på valåret 2014. ■

Byggnadsarbetare: ”Ingen tvekan – vi är strejkberedda” Offensiv har varit ute på byggarbetsplatser i Göteborg för att lyssna till vad arbetarna tycker, samt pratat med Stefan Slottensjö, lokalt förtroendevald på Nya Karolinska-bygget i Stockholm. OFFENSIV

offensiv@socialisterna.org

P

– Vi ser en stor oordning när arbetsgivarna anlitar oförsäkrad och billig arbetskraft, ofta från övriga Europa. Kvaliteten blir sämre när ingen tar ansvar och kvalitet måste få kosta med riktiga avtal och försäkringar, säger Stefan Jönsson, elektriker och jobbar på bygget vid Skånegatan. Stefan är medlem i Svenska Elektrikerförbundet, som via samverkansförbundet 6F har uttalat sitt stöd för Byggnads varsel.

Fler fackförbund borde följa Kommunals och 6F:s exempel och ge stöd till varslet, samt förbereda sympatiåtgärder om konflikten bryter ut.

Är Byggnads medlemmar beredda att gå ut i strejk? – Absolut, det finns ingen tvekan, svarar Stefan Slott­ensjö, träarbetare och lokalt förtroendevald på Nya Karolinska-bygget i Stockholm.

När Offensiv når Stefan Slottensjö håller han och andra i Byggnads just då på med listor för strejkvakter när strejken börjar den 1 april. – Vi hade väl farhågor att byggarbetsgivarna inte skulle agera konstruktivt. Men det var nog klokt att försöka komma överens för ett år sedan. Men nu måste vi göra något, säger Stefan Slottensjö. Det handlar om att huvudentre-

Stefan Jönsson.

prenörer ska ta ansvaret för att alla, även villkoren hos underentreprenörer. Att Svenskt Näringsliv har gått ut så hårt mot Byggnads visar att det är en fråga som gäller fler. – Svenskt Näringsliv målar ut oss som bråkiga och högavlönade. Men vi hade ett enormt stöd från allmänheten ifjol. Frågan är inte isolerad till byggbranschen. Kommunal har gett oss stöd och sagt att de gäller även dem. ■

Stefan Slottensjö.

Foto: Per-Åke Westerlund

– Att arbetsgivarna ställer grupp mot grupp är som två steg tillbaka, då kan det bli som på 1920-talet, säger Stefan och syftar på att Sveriges Byggindustrier i uttalanden jämfört byggnadsarbetares löner med sjuksköterskornas. – Elektrikerna brukar omtalas som Sveriges fransmän, så det är klart att vi stödjer Byggnads. Alla strider som kan förbättra situationen är viktiga.

Foto: Elias Theodorsson

eter Olsson, som jobbar på ett lägenhetsbygge i Kviberg i Göteborg, säger till Offensiv att det är stor skillnad på arbetsplatserna, och fortsätter: – Jag jobbade på Friggagatan och där var det en massa underleverantörer och ingen ordning alls. Det ser man ju på resultatet också, fastigheterna där är katastrof. Bygget på Friggagatan började 2010 och två år senare kunde man avslöja att det i princip varit ett

hafsverk. GP konstaterade i en artikelserie 2012 att ”Byggnadsarbetare, besiktningsmän och byggherrar verkar faktiskt ganska överens om att det handlar om för kort om tid, för komplexa byggen som byggs upp med allt för många underleverantörer och underleverantörer till underleverantörer.” På Friggagatan var ett femtiotal entreprenörer inblandade och det utgör ett tydligt exempel på varför Byggnads nu har varslat om konflikt.


INRIKES

27 MARS 2014 # 1 093

4

CWI firar 40 år

Camilo Maureira Flores, aktiv i Rättvisepartiet Socialisterna Malmö, berättade om den antirasistiska kampen i just Malmö.

Foto: Elias Theodorsson

Nya politiska vindar i Sverige Under helgens partikongress diskuterades det politiska läget i Sverige och Rättvisepartiet Socialisternas perspektiv. Per Olsson inledde diskussionen, och sade bland annat att det nu finns motstridiga tendenser inom den politiska situationen i Sverige. LOUISE STRÖMBÄCK louise.strombäck@socialisterna.org

Under diskussionen togs många olika frågor upp. Bland annat diskuterades kvinnokampen, där en ny medvetenhet växer fram. Feministiskt Initiativ har vuxit explosionsartat, från 500 medlemmar i oktober till 7 000 medlemmar idag. Det rapporterades från Malmö där två antirasistiska demonstrationer samlat 2 000 och 10 000 deltagare. Miljöfrågan togs upp; Sveriges utsläpp av koldioxid har ökat med 15 procent sedan 1990-talet enligt Naturvårdsverket. Vården och hemtjänsten är i kris, där chefer ofta tänker i siffror men inte på människovärde. Från Socialistiska Partiet deltog Alex Fuentes, som bland annat sade att det behöver byggas en rörelse mot det kapitalistiska systemet, och framförde hälsningar från SP. ■

JONAS BRÄNNBERG jonas.brannberg@socialisterna.org

I

nnan dess hade dock kongressen diskuterat situationen i Norden med intressanta rapporter från kamraterna i Finland. – Vi har nu medlemmar i Helsingfors, Åbo och nära sympatisörer i Uleåborg. Vi har regelbundna Skypemöten och ger ut vår tidning, Sosialistinen Vaihtoehto, fyra gånger per år. Vår hemsida är välbesökt med över 1 000 besökare per månad, berättade Tim Halpin från Helsingfors. Innan Tony Sanois gick in på de stora framgångar CWI gjort rapporterade han också om stora utmaningar. I Pakistan upplever kamraterna en talibanisering av landet, med allt större säkerhetsproblem.

– Det är omöjligt att göra normalt politiskt arbete förutom i Sindh. Ledande medlemmar har tvingats på flykt efter hot från feodalherrar och islamister. Ändå genomförde kvinnliga kamrater en stor marsch mot talibanerna den 8 mars och sektionen har lyckats behålla de flesta medlemmarna i en svår situation. Framgångarna dominerade rapporten, framförallt handlade det om Sydafrika, Brasilien och USA. – Till slut har det nya arbetarpartiet partiet vi lanserat tillsammans med andra, WASP, lyckats registrerat sig för vårens val. Vi har en bas bland gruvarbetare och flera fackföreningar har anslutit sig till WASP. – Våra framgångar i Seattle, där Kshama Sawant blev vald till kommfullmäktige, har fått både nationella och internationella effekter. Socialist Alternative sprider sig över landet och flera vänstergrupper från andra länder, till exempel i Sydamerika, har kontaktat CWI efter att ha hört talas om segern i Seattle. – Den ”milda reaktion” som vi upplevt i Europa är tillfällig. Snart kommer liknande genombrott att göras i fler länder, avslutade Tony Sanois. ■

Tony Sanois från CWI:s ledning talade på kongressen.

Foto: Natalia Medina

D

et blåser nya politiska vindar i Sverige, framför allt bland unga. Ett bra exempel på det är Studenter mot rasism, som grundades för ungefär ett år sedan och som drar till sig allt fler ungdomar. Men det finns också en

misstro mot politiska partier bland unga idag. Men Sverigedemokraterna är också ett stort hot och är farligt nära att bli tredje största parti. Det beror bland annat på den statliga rasismen. Borgarna är rädda för att den antirasistiska kampen ska kopplas samman med kampen mot kapitalismen, och går därför till attack mot antirasismen snarare än mot rasister och nazister. I Sverige ökar klassklyftorna snabbare än i andra länder. De rika drar ifrån och är rikare än någonsin. Landets 136 miljardärer har förmögenheter som motsvarar 45 procent av Sveriges BNP! I år delar börsbolagen ut nära 200 miljarder kronor till aktieägarna, vilket är mer än vad sjukvården (landstingens) årligen kostar.

– I år firar vår international, CWI, 40 år. Under lång tid var Europa vår bas med de starkaste sektionerna. 2013 och troligen även 2014 kommer att bli ihågkommen i vår historia när CWI gjorde stora genombrott på andra kontinenter, inledde Tony Sanois från CWI:s internationell sekretariat kongressrapporten om CWI:s arbete.

”Det feministiska arbetet genomsyrar partiet” Många kamrater deltog på Rättvisepartiet Socialisternas kongress för första gången. Offensiv intervjuade några av dem för att höra vad de tyckte om kongressen.

olika frågor och lärde sig väldigt mycket. – Jag tyckte om inläggen om feminism, hur socialister ser på det.

Vad tyckte du om kongressen? Var det något som var särskilt intressant?

Gertie Mårtell, Stockholm: – Det fanns en entusiasm under kongressen och jag är glatt överraskad. Man får tillfälle att lära sig och se olika delar av partiet. – Jag blev imponerad av inläggen från de kvinnliga kamraterna från Västsverige, och blev positivt överraskad av det feministiska arbetet som genomsyrar partiet så mycket.

Johanna Andersson, Malmö: – Det var jättekul och väldigt intressant. Man fick perspektiv på

Kubilay Ovacikli, Luleå: – Det var bra diskussioner under kongressen. Även kul att träffa an-

MINELA MAHMUTOVIC

minelam.92@gmail.com

dra medlemmar. Partiet har bra koll på vad som händer i världen och att vi även agerar i många länder.

– Det var intressant att höra hur partiet agerar och organiserar i rörelsen mot rasism och kapita-

lism. Det är tydligt att partiet kan ha den rollen som ett revolutionärt parti. ■

Johanna Andersson.

Gertie Mårtell.

Kubilay Ovacikli.


27 MARS 2014 # 1 093

5

I korthet Fler skyddsombud larmar om brister

V

ården Enligt en granskning som Läkartidningen gjort har antalet 6:6a-anmälningar (begäran om föreläggande eller förbud från skyddsombud) inom vården nästan fördubblats, från 30 stycken 2011 till 63 under 2013. Det skriver Vårdfokus den 20 mars. Enligt arbetsmiljöinspektör Lise-Lotte Harnfelt, som är nationell branschsamordnare för hälso- och sjukvården, är några bidragande faktorer den höga personal­ omsättningen, ett ökat söktryck samt den växande gruppen multisjuka patienter och äldre. – Det har blivit mer slimmat. Det finns en frustration, oro och rädsla att man ska göra fel, och att patienter ska komma till skada eftersom man inte hinner utföra sina arbetsuppgifter, säger hon till Läkartidningen.

1 000 bort från Arbetsförmedlingen

Foto: Elias Theodorsson

Kongressen röstar om att anta kongressdokumentet angående partibygget.

RS rustar för val och ny tid av aktivt motstånd Förmiddagen under söndagen ägnades åt att diskutera partibygget och valkampanjen. Det var den punkt som tveklöst lockade till mest diskussion, vilket också visar på Rättvisepartiet Socialisternas utveckling och styrka. CAROLINE HOLMGREN

caroline_holmgren@live.se

E

lin Gauffin inledde punkten med att slå fast att vi är inne i en period av polarisering, där den antirasistiska kampen har brutit ut i masskala. Media bär och tjänar på en borgerlig agenda som vill slå en kil mellan RS och Studenter mot rasism, rädda för att massorna som protesterar mot nazism och rasism idag, ska ställa krav mot nedskärningar och privatiseringar imorgon. Vårt parti är en länk mellan dagsaktuella frågor och den framtida lösningen. Elin nämnde hur vårt program om kvinnoförtryck inte enbart förklarar hur det kan bekämpas, utan också om dess avskaffande, något som få feministiska grupper idag kan göra. Könsfördelningen i partiet är allas ansvar och det ligger i alla partiorgans intresse att se över genusstrukturer, härskartekniker och hur vi kan få fler kvinnliga medlemmar att ta steg framåt.

Inför det så kallade supervalåret pratade Elin Gauffin om vår prioritering för 2014 som är att bli återvalda i Haninge och Luleå. Genom att peka på våra platser, där vi inte tar emot privilegier utan organiserar till strejker och protester och dessutom agerar som en megafon för kampen också inne i kommunfullmäktige och har aldrig gått med på en nedskärning eller kompromiss, visar vi också att vi är en kraft att lita på och levererar den politik som vi talar om. Men valkampanjen kräver också stora insatser från våra medlemmar, i form av heltidsarbete och ekonomiska resurser. Vi kommer också att behöva stöd och hjälp från våra prenumeranter och sympatisörer. Den nyaste medlemmen i Malmö, Johanna Andersson, berättade att hon gick med i RS då hon tröttnade på Vänsterpartiets politik och röstfokusering. Hon såg RS som det alternativ som skiljer sig ifrån andra vänstergrupper för att vi de facto agerar i frågor. Johannes Lundberg från Sandeslätts partiförening i Göteborg förklarade vikten av att engagera sig på sin arbetsplats även innan en går på sektionsmöten och har ett fackligt uppdrag. Genom att föra en ständig dialog och sälja Offensiv på din arbetsplats kan du uträtta mycket politiskt arbete. Robert Bielecki från Jordbro partiförening berättade om arbetet

i Umeå, dit han har åkt i omgångar för att stärka upp kamraterna där. De har nu kontinuerliga möten och aktiviteter och han vittnar om ett varmt bemötande från befolkningen som med en stark tradition och historia nu törstar efter ett nytt vänsteralternativ. Jonas Brännberg som sitter i Luleå kommunfullmäktige förklarade hur vi använder kommunfullmäktige som en plattform för kamp. Genom vårt inflytande har vi också kunnat påverka flera viktiga beslut, som att stoppa nedläggningen av en skola som tack vare vårt arbete finns kvar än idag. Att RS har stor potential under den kommande perioden var något som Kristofer Lundberg slog fast i avrundningen av partibyggespunkten. Vår styrka är våra idéer och politiska program. Men bygget av partiet kräver också ett medvetet och aktivt arbete från alla medlemmar. Då vi inte är immuna mot samhällsstrukturerna måste vi alla hjälpa till och motverka pressen från det kapitalistiska samhället. RS vill inte enbart värva medlemmar på ett papper, utan vi vill ha aktiva medlemmar som bygger partiet. Efter diskussion antogs kongressmaterialet och ett nytt tillägg i partistadgarna samt valdes en ny partistyrelse som tillsammans ska fortsätta det gemensamma arbetet. ■

N

edskärning Hela 1 000 jobb ska bort på Arbetsförmedlingen över två år, vilket innebär att antalet anställda går från 13 200 till 12 200. Ungefär hälften försvann ifjol, och den andra hälften ska bort i år. I samma veva kommer rapporter som tyder på att enskilda arbetsförmedlare ska hjälpa över 300 arbetslösa. Det skriver Arbetet den 19 mars. Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson tycker att arbetsförmedlarna istället ska ”jobba smartare”, som hon sa i Aktuellt häromveckan. Det samtidigt som arbetsbördan blir större, då en halv miljon arbetssökande ska rapportera hur många jobb de sökt via så kallade aktivitetsrapporter. Tanken är att varje arbetsförmedlare ska ägna en timme åt att gå igenom rapporten tillsammans med den arbetslösa, men med en arbetstid på 170 timmar i månaden räcker det inte till att gå igenom 300 rapporter. Än mindre att utföra något annat arbete.

Lärare mår sämst

A

rbetsmiljö Enligt en ny jobbhälsobarometer, utförd av företagshälsovårdens branschorganisation Sveriges Företagshälsor på de flesta yrkesgrupper, är lärare den yrkesgrupp som mår allra sämst. I indexet som mäter hälsan är viktiga komponenter känslan av mening, kontroll och arbetstillfredsställelse. Det rapporterar Lärarnas Nyheter den 17 mars. – Många lärare tycker att de har små möjligheter att påverka sina arbetsuppgifter, att det är svårt att få stöd och hjälp vid hög arbetsbelastning, man känner sig stressad och man har svårt att hantera konflikter på arbetsplatsen, säger Lars Hjalmarsson, vd för Sveriges Företagshälsor, till Svenska Dagbladet. Det är inte särskilt förvånande att lärare har en dålig arbetsmiljö med tanke på de ständiga nedskärningarna, indragna resurser och den rasering av välfärden som försiggår. Totalt har det enligt samma undersökning skett en försämring av arbetsmiljön mellan 2010-2013, där kvinnor generellt mår sämre än män och där kommunalt anställda mår sämre än privatanställda.

450 tjänster bort på Volvo CE

J

obbslakt Volvo fortsätter att skära ned på personalen. Totalt ska 450 anställda inom Volvo Construction Equipment bort. Dock är inget varsel lagt, utan de hoppas att tillräckligt många ska vara intresserade av någon form av avgångserbjudande. I Braås, norr om Växjö, ska 95 tjänster bort och i Eskilstuna 70 tjänster. Även produktionsenheterna i Hallsberg och Arvika berörs. Det skriver Dagens Arbete den 20 mars. Nedskärningen beror enligt produktionschef Jörgen Svenningsson på att lönsamheten är för låg och att produktivsförbättringar måste göras.

Våld mot busschaufförer vanligt

A

rbetsmiljö En granskning av Kommunalarbetaren som publicerades den 12 mars visar att nästan varannan busschaufför har utsatts för våld eller hot under 2013. Antalet anmälningar om våld och hot till arbetsmiljöverket har fördubblats från 85 stycken år 2008 till 163 stycken 2013. ■


INRIKES

27 MARS 2014 # 1 093

6

Elever stoppade rasister – Jag är väldigt besviken på att skolledningen inte förstår att elevers välmående och trygghet är prio nummer ett. Ordet demokrati slängs hit och dit, men vad det egentligen handlar om är att vi inte tänker tillåta sexistisk, homofobisk och rasistisk propaganda att spridas på vår skola, säger Ronya.

Eleverna satte stopp för rasistiska Sverigedemokraternas besök på Globala gymnasiet i Stockholm.

Uppemot 120 elever körde bort Sverigedemokratisk Ungdom från sin skola, Globala gymnasiet, tisdag förmiddag den 25 mars. Klockan 10.00 upprättades blockader vid gymnasiets två ingångar för att hindra SD att komma in och sprida rasistisk propaganda vid skolans ”politikerdebatt” där flera riksdagspartier och FI bjöds in.

Efter att SD:s tre företrädare stått vid blockaderna utan att kunna ta sig in i skolan och hört elevers slagord i två timmar gav SD upp och gick. Polisen kunde inte ingripa, eleverna var i flertal.

att stödja eleverna som tog initiativ att demonstrera efter att en av kontaktpersonerna till aktionen hörde av sig och ville ha stöd. Här följer en rad intervjuer och elevers röster om SD och blockaden.

ENZO COSTA enzo.costa@socialisterna.org

Rektorerna på skolan hävdade att SD är ett till riksdagsparti som bör lyssnas på och att eleverna som demonstrerade vid dörren skapade en ”orolig stämning”. En av rektorerna envisades med att försöka hålla SD i handen genom blockaden, vid upprepade tillfällen, utan resultat. Studenter mot rasism var på plats för att ge en oberoende rapport ur elevernas synvinkel och för

– Det hela är väldigt spontant. Vi visste under en längre period att SDU skulle komma. Jag och andra elever har försökt att få skolledningen att inte släppa in dem på vår skola, vilket de ignorerat. Igår affischerade vi och kallade till ett möte, där 20 elever deltog. Vi bestämde att vi skulle verkställa en blockad, säger Ronya, som var med och tog initiativ till protesten mot SD.

Alla får komma in utom SD” sa eleverna, samt ”Vi vill känna oss trygga i vår skola”. Efter ett tag hotade polisen blockaden och sa att eleverna hade två val, att bana väg åt SD och om inte skulle de lyftas bort. Sam Trelje, elev på Globala,

svarade polisen och höll ihop kedjan. – Det är vår demokratiska rätt att uttrycka våra åsikter på vår skola, inte SD:s. Det handlar om minoriteters rätt att få känna sig säkra på vår skola, berättade han för Offensiv.

Eleven Tova kom ut till skolgården för att ansluta sig till blockaden. – Stämningen på skolan är delad och det finns debatter. Skolan har infört en ny policy som handlar om att alla riksdagspartier ska kunna få sprida propaganda här. Det finns de som tycker att det är oacceptabelt att SD släpps in på skolan och de som tycker som skolledningen, att det handlar om demokrati. Vi är peppade att blockaden blev av. Att inte släppa in SD på skolan handlar om tryggheten på skolan, avslutar Tova. – De flesta vuxna här snackar om demokrati men saknar helt människosyn. Rektorerna menar att det är politiskt korrekt att bjuda in alla partier men förstår inte att många elever blir sårade av deras retorik. Här ska vi studera, inte splittras, säger Kaddi. – Förhoppningsvis kan vi inspirera elever i andra skolor att organisera sig på andra skolor och ta ställning mot denna normalisering av rasismen som pågår. Flera behöver ta initiativ, från början var vi fyra personer i gruppen som protesterade hos rektorn över att SD skulle få komma hit och idag var vi upp­ emot 120 elever som tog ställning mot rasism, säger Ronya efter den lyckade aktion som hon tog initiativ till. ■

Vårdval Stockholm gynnar välbeställda Efter att Vårdval Stockholm infördes i början på 2008 har skillnaderna mellan olika vårdcentraler ökat markant. I Rinkeby var de tvungna att avskeda halva personalstyrkan, samtidigt som överklassen gynnas allt mer. ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

D

et är i den nyutkomna boken Den stora omvandlingen där det i ett kapitel står att läsa om det så kallade Stockholmssyndromet, vilket handlar om just Vårdval Stockholm. Den visar att vårdcentralernas resurser, till ingens förvåning, dränerats i de fattigare områdena som exempel-

vis arbetarklassområden. Samtidigt har vårdcentraler i ”finare” områden inga större problem. – Har man en vårdcentral på Östermalm med en gammal men frisk befolkning kan man tjäna rätt bra med pengar. Här kan en 55-åring vara betydligt sjukare än en 85-åring där, säger Leena Laitinen, verksamhetschef på Rinkeby Vårdcentral, i boken. I och med att man införde Vårdval Stockholm förlorade vårdcentralerna i förorter och andra arbetarklassområden omkring en tredjedel av intäkterna. Detta på grund av den extra ersättning de fått med anledning av områdets vårdtyngd försvann. Eftersom de vårdcentralerna får mindre resurser, ökar också pres�sen och stressen hos vårdpersona-

len som jobbar där, vilket leder till en drastiskt sänkt arbetsmiljö. När de dessutom tvingas sparka personal ökar belastningen än mer. – De som blev kvar fick det oerhört jobbigt. Den ena duktiga läkaren och distriktssköterskan efter den andra slutade eftersom de inte orkade med. Då började spiralen nedåt, säger Laitinen. Karolinska folkhälsoakademin, som utvärderat Vårdval Stockholm, har samma slutsats. Alla inkomstgrupper har sedan vårdvalets införande fått minskade resurser till vården. Alla utom den rikaste och friskaste fjärdedelen, som istället sett en dramatisk ökning. Frihet är i högerns mening friheten att exploatera och utsuga de allra svagaste och fattigaste i samhället, och där-

igenom samtidigt berika de redan rika. Det visar sig också att många personer i dessa områden söker sig in till akutmottagningarna inne i centrala Stockholm, där personalen redan går på knäna. Besöken på akutmottagningarna har ökat med sex procent per år sedan 2008. Resultatet blir att arbetarklassen i förorterna inte får rätt till samma vård som överklassen, samtidigt som personalen inom hela vårdsektorn får allt större bördor på sina ryggar med mindre resurser att ge personer i behov en bra vård. Men riskkapitalisterna, som kunnat tjäna stora pengar inom vården, klagar inte. Enligt samma bok har andelen av den skattefinansierade välfärden som drivs i privat regi ökat från 7 procent 1998 till 17

procent 2012. Staten, kommuner och landsting köpte 2012 verksamhet för 104 miljarder kronor av privata aktörer, vilket är en fördubbling sedan 2005. Detta samtidigt som de privata vårdföretagen tar ut enorma summor i vinst på skattebetalarnas pengar. Rättvisepartiet Socialisterna står för att all privatiserad välfärd måste tas tillbaka i offentlig ägo under personalens demokratiska kontroll och styre. Resurser måste gå dit behoven finns, och inte som nu där behov verkar betyda ”behovet för nyliberala lycksökare att tjäna så mycket pengar som möjligt på de mest utsatta”. Endast en enad och förankrad massrörelse kan pressa utvecklingen åt rätt håll och sätta den nödvändiga pressen på etablissemanget. ■


27 MARS 2014 # 1 093

7

Utfrågning av rödgröna toppolitiker

Knäckebröd och vatten till frukost samt mellanmål till förskolebarn är vad vinstintresset inom välfärden har att erbjuda.

”Politiker mot väggen om Vinster i välfärden - Ja eller Nej” • Ja eller Nej till skolpeng? • Skrota vårdvalet? • Återföra hemtjänst och kollektivtrafik i offentlig regi?

Trots miljonvinster serverades barnen på Hälsans förskola knäckebröd och vatten till frukost och mellanmål, avslöjar SVT:s Uppdrag Granskning i förra veckan. Matbudgeten låg på 12 kronor per dag och barn, inräknat personalen. I vissa fall var matbudgeten så låg som 9 kronor per dag och barn. ROBERT BIELECKI

offensiv@socialisterna.org

D

et är inte bara maten vars budget och kvalité var absolut undermålig. Lekrummen var ibland alldeles tomma, och personalen fick inte något gehör för alla sina klagomål, vilket ledde till en stor omsättning på personal. Det mesta snålades in på, uppger både den pedagogiska personalen, kockarna och tidigare verksamhetschefer. – Det här handlar om ett företag som utnyttjar det politiska systemet till max. De har hittat en riktig kassako och gör allt för att maximera vinsten, säger en av friskolans tidigare barnskötare, Peter, till Aftonbladen den 19 mars. Förskolekoncernen Hälsans (ohälsans?) förskola startades upp 2007 av folkpartisten Bijan Fahimi, som även är styrelseledamot i Svenskt näringsliv och Almega, och har därefter gått med miljonvinster år efter år. Både år 2011 och 2012 gick Hälsans förskola med 8 miljoner kronor i vinst.

Trots miljonbeloppen fick vare sig barn eller personal äta sig mätta. Flera föräldrar vittnar också om att barnen haft såriga rumpor då barnen gått med blöta blöjor. Istället har pengarna gått till fortsatt expansion. De har som mål att ha 50 förskolor år 2015. Då behöver företaget ha minimala utgifter och samtidigt ta ut så mycket som möjligt i vinst. En av de tidigare verksamhetscheferna uppger att hon blivit uppkallad till styrelsen efter att ha gått och handlat mat till förskolan eftersom hon ansåg att situationen var såpass förskräcklig. – På huvudkontoret fick jag sitta själv och de satt mitt emot mig tre personer och spände ögonen i mig och sa att jag hade gjort ett väldigt dåligt jobb. Och att de var väldigt upprörda för de behövde de här pengarna för att kunna skaffa fler förskolor, säger verksamhetschefen i programmet, som valde att säga upp sig kort därefter.

Foto: Garitzko/Wikipedia Commons

Barn svalt på Hälsans förskola

I den totalt nyliberala friskolemarknaden är det inte förvånande att fall såsom Hälsans förskola uppdagas. Välfärdsplundringen blir alltmer parasitär – ska barn inte ens kunna få mat så de blir mätta? Hur långt ska det få gå innan ett folkligt uppror på allvar startar? Trots den massiva opinionen mot vinster i välfärden har den inte omsatts till masskamp hos personal, föräldrar och drabbade. Vänsterpartiet, som ofta pratar om sitt motstånd mot vinster i välfärden, kommer inte att kunna göra ett skvatt åt rovdriften då de är mer måna om att regera med Socialdemokraterna. Därför kommer de att behöva göra kraftiga eftergifter på sitt uttalade motstånd mot vinster i välfärden, då Socialdemokraterna inte vill förhindra vare sig privatiseringar, vinstuttag eller fortsatta nedskärningar på välfärden. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) tar aktivt kamp mot nedskärningar och privatiseringar, tillsammans med personal, brukare och andra som är beredda till att kämpa. RS är en aktiv del av nätverket Folkkampanj för Gemensam välfärd, som mobiliserar till protestdagar, aktioner och demonstrationer mot de massiva vinstuttagen i välfärden. Det är bara genom en enad, kollektiv kamp tillsammans med alla välfärdens personal och brukare som vi kan stoppa den nyliberala plundringen. ■

Det är några av frågorna när Folkkampanjen för Gemensam Välfärd i Stockholm frågar ut rödgröna toppolitiker inför valet. En arbetsgrupp har tillsammans med anställda och brukare inom vård, skola, kollektivtrafik och andra områden förberett fakta och frågor. Även bostadskrisen och socialförsäkringarna ska behandlas.

Slutfrågan handlar om vilka privatiserade verksamheter som ska återtas i offentlig regi. De politiker som kommer är: Från riksdagslistorna Veronica Palm (S), Karin Rågsjö (V) och Annika Hirvonen (MP). Från Landstinget: Dag Larsson (S), Håkan Jörnehed (V) och Helene Öberg (MP). Mer information: Theo Bodin, 073-979 25 72, theo.bodin@gmail.com, för arbetsgruppen inför utfrågningen den 2 april. ■

Politiker mot väggen Om Vinster i välfärden

- Ja eller Nej? Toppolitiker från S

V

MP

utfrågas om: - Skolan - Vården - Äldreomsorgen och anställdas vilkor - EU:s roll, kollektivtrafik mm - Bostäder - Socialförsäkringarna -Återta verksamhet i offentlig regi

Onsdag 2 april

Arrangörer:

kl 18:00 ABF-huset

Sverige glider allt mer isär: • Sverige slår numera Nordenrekord i fattigdom, med den högsta andelen fattiga på 20 år. • Sverige har även högst ungdomsarbetslöshet i Norden. • Sverige har den mest avreglerade välfärden i Europa och världens mest avreglerade skola. • Utgifterna för utbildning har minskat i förhållande till BNP i hälften av OECD-länderna sedan början av den globala kapitalistiska krisen 2008. Men de största nedskärningar har genomförts i Sverige,

Estland och Italien. Det skriver OECD i sina nya rapport Society at a glance 2014 och påtalar att nedskärningar slår hårdest mot barn från familjer med låga inkomster. • Närmare hälften av de öppet arbetslösa står utan a-kassa, visar ny statistik som TCO tagit fram. De är hänvisade till kommunens försörjningsstöd, egna besparingar eller hjälp från anhöriga. Totalt var 217 725 personer inskrivna som öppet arbetslösa i september i fjol. 44,2 procent av dessa, eller 98 331 personer, saknade ersättning från a-kassan, enligt TCO. ■


ANALYS

27 MARS 2014 # 1 093

8

Den stora omvandlingen För den som vill veta hur det gick till när världens mest utvecklade svenska välfärdsmodell nästan utan motstånd förvandlades till världens mest avancerade tillämpning av Milton Friedmans köp- och säljsystem, där riskkapitalister kunnat tjäna guld på skola, vård och omsorg är reportageboken Den stora omvandlingen av Kent Werne med flera, som just getts ut av Leopard förlag, en oumbärlig guld­ gruva. ARNE JOHANSSON

offensiv@socialisterna.org

Vi såg inte det hotet, att några skulle berika sig. Vi tänkte inte på det sättet”. Föga trovärdigt, men så försvarade det moderata finansborgarrådet Torbjörn Rosdahl i Stockholms läns landsting avknoppningen av cirka 150 vårdcentraler i Stockholm, sedan det visat sig att de läkare som köpt Serafen för en spottstyver på knappt 700 000 kronor som inventarierna värderats till strax såldes vidare till det Jerseybaserade riskkapitalbolaget Capio för 20 miljoner. Han är inte ensam om att försöka två sina händer. När Sverige snart går till val kommer framtiden för den underminerade och i hög grad privatiserade välfärden att stå i centrum. Inte för att vare sig Alliansen eller den S-opposition som leds enligt Stefan Löfvéns outtalade men tydliga motto att lagt kort ligger vill det. Men ingen kan längre blunda för att missnöjet jäser både bland de medborgare som under en 20-årig utförslöpa har degraderats till kunder och den personal som tvingas ta det dagliga ansvaret, samtidigt som växande klyftor skapar en grogrund för såväl rasism som förortskravaller. ”Förlåt, vår politik har lett skolan fel. Vi insåg inte hur vinstintresset skulle sabotera skolsektorn”, ursäktade sig Miljöpartiet i Aftonbladet i november 2013, efter konkursen för Sveriges näst största vinstdrivna skolbolag JB Education och det förödande facit som visar att de svenska skolresultaten har rasat mest av alla enligt den internationella PISA-jämförelsen. Det Carl Bildt som ny statsminister i början av 1990-talet kallade det ”liberala systemskiftet” och som den dåvarande skolministern Beatrice Ask trosvisst försäkrade skulle ge Sverige ”Europas bästa skola” har med brittiska The Guardians ord har förvandlat Sverige till ett ”laboratorium för den politiska högern”. Som Kent Werne beskriver i boken togs det första steget från ord till handling i den omvandling, som även fått affärstidningen The Economist att intyga att den marknadsliberala profeten Milton Friedman skulle ”känna sig mer hemma i Stockholm än i Washing-

ton DC”, med etableringen av Pysslingens förskola Smörblomman i Nacka 1986 som landets första vinstdrivna daghem. Nästan 30 år senare är Pysslingen en del av landets i särklass största friskolekoncern Academedia med 50 000 elever, en omsättning på över fem miljarder kronor samt en skattefinansierad rörelsevinst år 2012 på 7 500 kronor per elev till det Wallenbergkontrollerade riskkapitalbolaget EQT. Idag går var femte välfärdskrona som vi betalar i skatt – 104 miljarder kronor 2012 – till privata företag, varav 83 procent till aktiebolag. Över 200 000 svenska elever går i friskolor, medan en tredjedel av befolkningen är listad på privata vårdcentraler och 62 000 personer jobbar i riskkapitalägda vård- och skolbolag. Werne citerar den moderate f d PR-gurun och välfärdskapitalisten Peje Emilssons ord om att Sverige har blivit ”ett Klondyke för riskkapitalister”. Och att Sverige idag enligt The Economist har världens största riskkapitalbransch i förhållande till folkmängden beror på att denna på ett hittills globalt sett unikt sätt har tillåtits att slå klorna i den skattefinansierade välfärden, som är den minst riskabla kvasimarknaden. Bokens tyngsta kapitel om ”Pysslingen och Riskkapitalet” ger en fascinerande överblick över hur det gick till. De som idag urskuldar sig med att man inte förstått hur idéer om valfrihet skulle göra daghem, friskolor, äldreboenden och LSS-hem till big business, förtränger hur tydligt idéerna om en ”nattväktarstat” där allt kunde privatiseras utom polis, militär, domstolar och fyrtorn lanserades i början av 1980-talet. Detta sedan kapitalägarna med arbetsgivarföreningen SAF i spetsen väl bestämt sig för att sätta klackarna i backen och slå tillbaka mot 1970-talets vänstervindar, växande offentliga sektor och sviktande lönsamhet inom industrin. Werne nämner inte storkonflikten våren 1980, som blev ett svidande första bakslag för SAF, men väl hur storfinans, direktörer och småföretagare åter ”bröt feghets-

vallen” den fjärde oktober 1983 i en marsch mot löntagarfonder som samlade 75 000 personer. Socialdemokratins nya stora devalvering, reformstopp och reträtt om löntagarfonderna i stället för att ta strid om den ekonomiska makten efter att ha återfått regeringsmakten 1982 var en svaghet som inbjöd till nya trumpetstötar från nyliberala tankesmedjor som Timbro och den SAF-ägda Svenska Managementgruppen. Den så kallade M-gruppen, med påläggskalvar som Bengt Westerberg och Carl Bildt, såg en potentiell välfärdsmarknad värd minst 100 miljarder kronor. ”Miljarder i omsorgsbranschen lockande byte”, skrev Veckans Affärer. Lanseringen av ett småskaligt daghemsprojekt som Pysslingen strax innan jul 1983, i god tid innan valet 1985, var ett noga uttänkt PR-drag, vars mysiga namn solkades av att det var ett dotterbolag till Electrolux. Redan våren innan hade det vinstdrivande producentkooperativet Praktikertjänst startat City-

akuten i Stockholm i syfte att tjäna pengar på ”onda magar, snuvor, skärsår och vrickade fötter”. Det blev för mycket för socialministern Sten Andersson och Olof Palme, som äntligen såg sig piskade att gå till skarp motoffensiv. 1984 blev också ett ”gränsdragningens år” med Lex Pysslingen, som satte stopp för statligt stöd till vinstdrivande förskolor, Dagmarreformen som gav landstingen kontroll över privata vårdetableringar och strypta statsbidrag till de få privatskolor som redan fanns. Olof Palme duckade inte för buropen från den SAF-kongress dit han inbjudits att tala genom att förklara att vi inte kan ha det som i USA, där man ”driver daghem som McDonald’s”, där vinster görs genom att dra in på personalen, och man ”talar om Kentucky fried children”, där barnen hänger som små vimplar på väggarna. I ett linjetal inför statliga generaldirektörer sågade Palme argumenten att privatiseringar skulle ge lägre kostnader, bättre service och valfri-

het. Det man sparar på entreprenader kommer ”att uppvägas av de effektivitetsförluster som alltid ligger i en uppsplittring av resurserna – och av samhällets kostnader för att övervaka den privata verksamheten”. Palme förutsåg också överetableringar där företagen såg en chans till avkastning, underförsörjning där lönsamheten var svag, stömlinjeformning och ägarkoncentration. I sitt seminarium för ett par veckor sedan under Välfärdskonferensen i Stockholm, organiserad av Nätverket Gemensam Välfärd, noterade Kent Werne den skarpsynta blick som möjliggjorde för Olof Palme att långt i förväg förutse vad dagens politiker inte förstår, trots att de sitter med facit i hand. Socialdemokraterna vann systemskiftesvalet 1985 på att förklara att vinster i välfärden var uteslutna så länge S regerade, ett motstånd som dock snabbt dunstade bort efter mordet på Olof Palme 1986. – I det alldeles omedelbara lilla perspektivet vann Olof Palmes retoriska kraft den kampen, men i det stora perspektivet hade sys-


27 MARS 2014 # 1 093

9

om välfärdsplundringen Det liberala systemskiftet som Carl Bildt i början av 1990-talet pratade om skulle enligt dåvarande skolminister Beatrice Ask ge Sverige ”Europas bästa skola”. Istället har det som The Guardian skrev förvandlat Sverige till ett ”laboratorium för den politiska högern”.

Foto: Bengt Oberger / Wikimedia Commons

temskiftet redan inletts, förklarade Carl Bildt långt senare. Det Bildt framförallt syftade på var den omvandling som särskilt efter Palmes död 1986 tagit fart med den nya marknadsimiterade förvaltningslära, som finansministern Kjell-Olof Feldt och dennes pojkar i den så kallade kanslihushögern hade lärt av Margareth Thatchers Storbritannien. Något som idag kallas New Public Management. Syftet med NPM var att underlätta politikernas besparingar genom att decentralisera budgetansvaret, ersätta regelstyrning med målstyrning och införa ett köp-sälj-förhållande mellan beställande och utförande enheter. Därmed blev steget inbjudande kort från kommunala verksamheter med decentraliserat budgetansvar i form av intraprenader till att även ta in anbud från privata entreprenörer genom externa upphandlingar. En ändring av kommunallagen som öppnade för entreprenader initierades också av

Ingvar Carlssons S-regering redan innan valförlusten 1991. Därmed var en viktig del av manegen krattad. Det skulle bara dröja till den fjärde oktober samma höst, på åttaårsdagen av högerns löntagarfondsmarscher, innan Carl Bildt i den nya högerkoalitionens första regeringsförklaring förklarade att ”nu är kollektivismens tid slut” och att 1990-talet skulle kännetecknas av en ”valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken” med köp-säljmodell och privatiseringar. Utan tvekan bidrog både stalinismens kollaps och pressen från den djupa ekonomiska krisen i början av 1990-talet till att socialdemokratins motstånd mot den nya lagen om offentlig upphandling (LOU), och avskaffandet av Lex Pysslingen med friskolereformen, den fria etableringsrätten inom barnomsorgen och primärvården, med skolpeng, äldreomsorgspeng och så vidare blev ytterst svagt. – Den socialdemokratiska regeringen 1994 tog vissa steg tillbaka men det mesta förblev som vi

beslutat, konstaterade Bengt Westerberg fler år efter att S återtagit regeringsmakten med ett VM i budgetåtstramning. Som den socialdemokratiska skolministern Ylva Johansson under 1994-98 försökte ursäkta sig hamnade privatiseringen av välfärden i nedskärningspolitikens skugga.Visserligen ströps friskolornas möjligheter att ta ut avgifter 1997, men att Göran Perssons S-regering samtidigt höjde friskolornas ersättning från 75 till 100 procent av snittkostnaden per elev öppnade slussarna för de vinstdrivande skolbolagen på vid gavel. Den socialdemokratiska stopplagen mot försäljning av sjukhus som till slut klubbades igenom revs efter valet 2006 upp igen av Alliansen, även om den kanske bidragit till att privatiseringarna inom sjukvården mer styrts till en privatisering underifrån av vårdcentraler och specialistvård. Samtidigt gjordes Lagen om valfrihet obligatorisk 2007 inom landstingen, utan något politiskt motstånd att tala om.

Det är sedan slutet av 1990-talet som taktpinnen på allvar och länge utan politiskt motstånd tagits över av riskkapitalisterna med stöd av en uthållig och mäktig kampanj för valfrihet med kundval och fri etableringsrätt från arbetsgivar-, bransch- och lobbyorganisationer som Almega, Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund. Det är först med de senaste två årens långa rad av vård- och skolskandaler som Caremas vägning av kissblöjor med mera på Koppargården, JB-konkursen och PISA-rapporten, och det motstånd underifrån både inom facken och bland allmänheten som detta skapat som missnöjet mot hela denna utveckling till sist hamnat i fokus inför årets val. Och läget idag? – Två riksdagspartier som gör anspråk på regeringsmakten säger att de vill stoppa möjligheten att göra vinst. Även inom Alliansen talas det om inskränkningar i ägarskapet. Vi är väldigt oroade, säger Håkan Tenelius, näringspolitisk chef på Vårdföretagarna.

Men det räcker inte. Utan ett mäktigt motstånd underifrån mot det välfärdsindustriella komplex, som även köpt upp och snärjt in fd ledande S-politiker och fackliga ledare, kommer dessa kapitalintressen inte att släppa det hägrande mål som Almegas näringspolitiske chef Ulf Lindberg uttalade 2008 – ett kundvalssystem som fullt utbyggt skulle motsvara två tredjedelar av all verksamhet i kommuner och landsting. Hur motståndet ska bedrivas ger dock Den stora omvandlingen ingen vägledning om. Inte heller talar boken om de konsekvenser av välfärdens förfall och växande klyftor vi ser i form av tex ökad arbetslöshet, förortskravaller och rasism. Absolut centralt just nu blir att inför årets val korsbefrukta den stora antirasistiska rörelse som har växt fram efter nazistdåden i Kärrtorp och Malmö med den gryende folkrörelsen för en upprustad och gemensam välfärd utan vinstintressen och nya impulser till fackligt motstånd underifrån. ■


INTERNATIONELLT

27 MARS 2014 # 1 093

10

Erdoğans regim skakas av kris och nya protester Spänningarna ökar inför helgens lokalval (den 30 mars) i Turkiet. Landet skakas av ett massuppror efter att ytterligare en person fallit offer för polisvåldet. Den auktoritära och korrupta regeringen försöker klamra sig fast vid makten genom att så splittring i en kombination med ökat statligt förtryck av oppositionsaktivister och provokationer från regeringsanhängare. FESTUS OKAY

cwi@worldsoc.co.uk

D

et sätt på vilket premiärminister Recep Tayyip Erdoğan försöker klamra sig fast vid makten har väckt stor ilska. Den 11 mars blev Berkin Elvan det åttonde offret för polisvåldet mot de demonstrationer som skakade Turkiet i fjol somras. 15-årige Berkin Elvan var på väg för att handla frukostbröd när han den 16 juni träffades av en tårgasgranat i huvudet. I 269 dagar kämpade han för sitt liv och på sin femtonårsdag hamnade han i koma. Hans mördare går fortfarande fria. Den tragiska nyheten om Berkins död följdes av nya omedelbara protestvågor mot regeringen och Erdoğan. Manifestationer anordnades runt om i Turkiet. I Ankara samlade en spontan sittprotest inom

kort flera tusen personer samtidigt som stadens studenter bojkottade undervisningen och tog sig in till centrum. Med en blandning av sorg, ilska och avsky samlades sedan studenter, elever, industriarbetare, kontorsanställda, vänstergrupper, kurder och alawiter till en gemensam demonstration i Ankara bakom slagord som: ”Den mordiska staten måste ställas till svars”, ”Berkin mördades av AKP:s [regeringspartiet] polis” och ”Erdoğan – mördare, mördare!”. Utan förvarning gick polisen till attack. Det handlade om skamlös terror och under hela natten pågick strider mellan unga demonstranter och polisen. När Berkin begravdes i Istanbul den 12 mars var det hundratusentals som gick med i begravningståget. Efter sommarens massuppror var Erdoğans rykte som oövervinnelig allvarligt skadat. Sedan dess har regimen drabbats av såväl nya bakslag som skakats av korruptionsskandaler. Det sistnämnda har tvingat fyra ministrar att avgå. Staten är i kris och det råder total splittring i toppen. Det finns ett starkt motstånd mot Erdoğan. Men Erdoğan som är rädd för det straff som hans motståndare – arbetarklassen eller delar av den härskande klassen – kommer att utkräva anser sig inte ha

råd att backa. Medan Erdoğans regim krackelerar försöker samma regim ta ett allt hårdare grepp om statsapparaten. Nya lagar har gett Erdoğan kontroll över rättsväsendet. Censuren har skärpts. Efter att delar av den härskande klassen, som är emot Erdoğan, omgrupperat sina politiska styrkor för att om möjligt samlas under ett gemensamt oppositionsparaply har regeringspartiet AKP känt sig tvingad att luta sig allt mer mot militären. Statens våldsverkare skyddas och de som har blod på sina händer släpps fria. En sak är säker: Det är inte frågan om utan när Erdoğan tvingas bort. Visserligen kan regeringen fortfarande inkassera stöd. Men stödet är krympande, vilket helgens lokalval sannolikt ger besked om. Vapenvilan i de kurdiska områdena har gjort det allt svårare för regeringen att så splittring. Men regeringen har inte tagit några konkreta steg för att stärka kurdernas nationella rättigheter, vilket stadigt undergräver uppgörelsen med PKK. Vänstern står i fronten av proteströrelsen, men lider brist på politiska perspektiv och program. Det är en korrekt sammanfattning att säga att vänstern omfamnat rörelsen men att massorna ännu inte har anammat vänstern. Det behövs en socialistisk vänster som kan visa vägen framåt och skapa enad rörelse mot kapitalism och förtryck. ■

Darsim flydde från Irak efter våld och hot Darsim Shaml Ahmed var lärare i Irak. Han kom till Sverige 2007 efter att ha fått fly från hot och våld från rebellgruppen Islamiska staten Irak. – Jag blev hotad på grund av att de ansåg att jag undervisade fel, att min undervisning om muslimsk historia inte överensstämde med deras, säger Darsim, och fortsätter: – De har sin egen historiebeskrivning om sin syn på islam och de som inte delar den hotas, förföljs och mördas. Själv ansåg jag aldrig att det jag undervisade var kontroversiellt, säger Darsim. KRISTOFER LUNDBERG

kristofer.lundberg@socialisterna.org

D

arsim blev hotad av gruppen flera gånger, men fortsatte att undervisa. Men en dag blev han attackerad efter skolan. – Jag blev påkörd av en bil, samtidigt som de sköt i luften och skrek att en otrogen var på väg att dö, berättar Darsim. Skadorna var tillräckliga för att Darsim skulle köras till sjukhus där han lades in. Där på sjukhuset fick han av polis veta att han inte fick lämna sjukhuset.

En anmälan var nu riktad mot honom. Det var inte de som genomförde mordförsöket på honom som skulle åtalas, då även polisen ansåg att han hade förolämpat islam. Han är mycket oroad över utvecklingen i hemlandet, men också över sin egen situation. – Idag är situationen än värre än när jag flydde 2007. Då var de en liten grupp, idag finns de i större delar av landet, däribland i Kirkuk. Islamiska staten är verkligen verksamma och

utgör idag ett större hot än tidigare. De är betydligt mer kraftfulla idag än tidigare, berättar Darsim. – De har stärkts av inbördeskriget i Syrien, dels genom att växa numerärt men också genom att en del som har stridit i Syrien har kommit tillbaka till Irak. Detta är samma grupp som hotade och körde på mig. Idag utgör de ett hot mot stora delar av regionen. Darsim fortsätter och berättar om det hot som gruppen utgör. – Det är deras regler som ska gälla, alla ska följa de villkor de sätter upp. De som inte gör det riskerar livet. De bygger sina regler på en snäv tolkning av religionen. De är utan tvekan antidemokratiska krafter. – Att Islamiska staten har spridit sig innebär också ett större hot, då det innebär att inbördeskriget har spridit sig. De lyckas etablera sig runt om i landet på grund av den desperation som finns. – Fattigdom, obetalda löner och en social katastrof skapar grogrund för extremism, säger Darsim

och han är kritisk mot de svenska myndigheternas rapportering. – Redan 2009 påstod man att landet är säkert, att allt är tryggt. Det är en falsk bild och idag är det dessutom mycket värre. Vapentillgångarna har ökat, bilbomberna ökar. Speciellt utsatta är kurderna, den folkgrupp som Darsim tillhör. Darsim är långt ifrån den enda läraren som hotas. – Det är inte ovanligt att lärare hotas eller mördas. Det är ständiga problem med att undervisa. Både regeringen och rebellgrupperna har sina egna tolkningar av religionen och det gör att hot, press och våld kan komma från båda håll. ■

Darsim Shaml Ahmed.

Rättvisepartiet Socialisterna är den svenska sektionen av CWI, Committee for a Workers’ International, som finns i över 40 länder i alla världsdelar. www.socialistworld.net


27 MARS 2014 # 1 093

11

Ohållbar situation i Nigeria Det kapitalistiska styret med dess våldsamma och osläckbara lust efter profit, kapitalismens gud, har bara varit förmöget att producera omätbara nivåer av socioekonomisk underutveckling och massmisär mitt i överflödet. För närvarande lever 70-80 procent av nigerianerna på mindre än 2 USA-dollar (12:50 kronor) om dagen. Uppskattningsvis 40 procent av nigerianerna, mestadels unga, är helt utan jobb. SEGUN SANGO

Ordförande Socialist Party of Nigeria

U

Elförsörjningen, en universellt erkänd resurs för ekonomisk och social utveckling, befinner sig i ett mardrömslikt tillstånd. Nigerias infrastrukturella misslyckande är legendariskt. Det finns knappt någon järnvägs- och tågservice. Trots omfattande vattentillgångar finns det knappast några vattentransportmedel alls. Trots att landet därför är nästan helt och hållet beroende av vägburna transporter medger inte den härskande kapitalistiska elitens vinsten först-ideologi ens anläggandet av högkvalitativa vägförbindelser mellan och inom städerna. Därför går årligen tiotusentals liv förlorade på de rena dödsfällor som kallas vägar, samtidigt som tusentals miljoner produktivitetstimmar försvinner för att vägarna är i så dåligt skick och på grund av andra otillräckligheter. Mot bakgrund av det ovan skissade kapitalistiska ekonomiska misslyckandet blir den förhärskande atmosfären av total handlingsförlamning i landets politiska landskap lättare att förstå sig på. Det

måste rakt av slås fast att denna handlingsförlamning är inbäddad i Nigerias kapitalistiska ursprung som en företagspolitisk enhet. Det centrala motivet för de forna brittiska kolonialisternas sammanförande av de olika nationaliteter och stammar som utgör dagens Nigeria var behovet av att minimera kostnaderna för att sköta landets omfattande territorium, samtidigt som britterna naturligtvis maximerade de koloniala fördelarna i den knivskarpa konkurrensen med den franska imperialismen under koloniseringen av Västafrikas folk och naturresurser. De brittiska kolonialisterna brydde sig i sin jakt efter vinster och territorier inte om att söka samförstånd med de inhemska styrande eliterna i de olika delarna av landet, och än mindre med de nigerianska folken själva. Ända från den koloniala erans första början fram till idag har de styrande kapitalistiska eliterna av olika nationaliteter i lika hög grad alla misslyckats med att utveckla en verkligt nationell ekonomisk och politisk agenda kapabel att garantera ekonomisk utveckling och politisk frihet för de olika nationaliteter och stammar som tillsammans utgör Nigeria. Det skarpaste uttrycket för Nigerias pågående politiska och nationella kris är det pågående Boko Haram-upproret som politiskt och ekonomiskt praktiskt taget har lamslagit landets nordöstra områden. Från 2009, när upproret bröt ut, fram till nu har över 7 000 personer dödats och troligen biljontals naira (1 krona motsvaras idag av 26 naira) gått förlorade, till följd av den fysiska förstörelse som orsakats av både Boko Haram-rebeller och av den kapitalistiska statens säkerhetsstyrkor, inklusive armén. Sedan i maj 2013 har Jonathanregeringen infört militärt undantagstillstånd i tre nordöstliga delstater. Men trots detta och hundratals miljarder naira i militärutgifter blir hundratals nigerianer åt gången fortsatt periodvis dödade av Boko Haram-rebeller och statens säkerhetsstyrkor i deras föregivna uppgift att kväsa upproret i denna del av landet. Den kapitalistiska eliten argu-

Foto: pjotter05 / Flickr CC

tbildningssektorn avslöjar på ett skarpt sätt den olösbara kapitalistiska kris som håller Nigeria i sitt grepp. Omkring 75 procent av Nigerias befolkning beräknas vara under 25 års ålder, 40 procent av alla barn i skolåldern går inte i skolan över huvud taget eller saknar tillgång till adekvat utbildning. Icke desto mindre är kraven på formell utbildning högre idag än under de föregående åren av landets existens. Globalt sett är Nigeria ungefär den nionde största råoljeexportören. Nigerias kartlagda gastillgångar placerar också landet bland världens tio ledande länder på området. Men sådan är den yttersta oansvarigheten hos de internationella och lokala kapitalistiska eliter som styr denna dominerande ekonomiska sektor att landet sedan två årtionden och än i dag i överväldigande hög grad är beroende av att bränsle, diesel, fotogen, bensin och många andra förädlade produkter ur råolja och naturgas importeras!

Uppemot 80 procent av nigerianerna lever på en lön på 12,50 kronor om dagen. Vidden av den parasitära kapitalistiska utsugningen är tydlig i Nigeria. menterar nu för att om bara hela oljesektorn, Nigerias ekonomiska grundbult, lämnas över till penningfurstarna, kommer vare sig elen eller några andra former av socioekonomisk service att lida nöd. Efter att utan några positiva resultat ha spenderat miljarder dollar på Turn Around Maintenanceprogrammet (TAM) för landets fyra petroliumraffinaderier, beslöt sig Jonathanregeringen nyligen för att sälja ut alltihop till profitfurstarna, som vanligt väldigt billigt! Inför oljefackets opposition och i synnerhet inför de nästkommande allmänna valen har dock Jonathan­ administrationen tillfälligt pausat denna skoningslösa politik riktad mot de fattiga till förmån för de rika. Endast ett demokratiskt socialistiskt alternativ som placerar ekonomins ryggrad under de arbetande människornas gemensamma ägande och demokratiska kontroll kan börja lägga en permanent grund för att tillgodose de nigerianska massornas ekonomiska och politiska behov. För att uppnå detta måste dock de arbetande människorna först och främst avsätta den styrande kapita-

listiska eliten från makten och i dess ställe upprätta en arbetarnas och de fattigas regering. En sådan regerings centrala uppgift skulle vara att mobilisera Nigerias mänskliga och naturliga resurser för en ekonomisk utveckling som kan garantera en anständig levnadsstandard för alla nigerianer, inte bara för ett fåtal tjuvaktiga kapitalistiska element. Ledningen för den fackliga rörelsen, inklusive dess prokapitalistiska Labourpartiledning, har varken velat eller kunnat erbjuda antikapitalistiska, profolkliga ekonomiska och politiska alternativ till den styrande kapitalistiska elitens ödeläggande politik. Det är av detta skäl som medlemmar i Democratic Socialist Movement (DSM, CWI i Nigeria) och andra socialistiskt orienterade arbetar- och ungdomsaktivister sedan i maj 2012 har bedrivit en gemensam kampanj för att registrera Socialist Party of Nigeria (SPN). Detta syftar till att erbjuda en politisk plattform genom vilken de nigerianska massornas verkliga ekonomiska och politiska behov kan ställas upp i opposition till alla de styrande kapitalistiska partierna

och deras likar, med början i de allmänna valen år 2015. Den så kallat oberoende valkommissionen INEC har, med de existerande kapitalistiska partiernas samtycke, höjt avgifterna för registrering av nya politiska formationer från 100 000 naira (3 900 kronor) till 1 000 000 naira (39 000 kronor), femton år efter den så kallade övergången till demokrati! I syfte att övervinna detta hinder i form av en registeringsavgift på en miljon naira manar medlemmar i Democratic Socialist Movement och Socialist Party of Nigeria alla genuina socialistiska element samt arbetar- och ungdomsaktivister att ge adekvat politiskt och ekonomiskt solidaritetsstöd för registreringen av SPN. Socialist Party of Nigeria står redo att erbjuda de arbetande ett socialistiskt alternativ till alla kapitalistiska partiet, med start från och med 2015 år allmänna val. I slutänden kommer Nigerias och i förlängningen hela världens arbetande massor att besegra de kapitalistiska krafter som försöker vidmakthålla massmisären mitt i världens överflöd av mänskliga och naturliga resurser. ■


INTERNATIONELLT

27 MARS 2014 # 1 093

12

Rasister framåt i Frankrike Front National gick starkt framåt i den första omgång av de franska kommunalvalen i söndags. Det rasistiska partiet tog borgmästarposten i gruvstaden Hénin Beaumont och leder inför den andra omgången i ytterligare 16 kommuner.

FN har också gjort motståndet mot EU till en huvudprofil och sökt allianser med andra högerextrema och rasistiska partier, som Sverigedemokraterna, FPÖ i Österrike och PVV i Nederländerna. Väljare som intervjuats om varför de röstat på Front National tar oftast upp arbetslösheten som första fråga. Hénin-Beaumont, en stad med 25 000 invånare där FN tog borgmästarposten, har hög arbetslöshet efter gruvnedläggningar på 1990-talet. FN har lyckats framstå som ett alternativ till de tidigare regeringarna och därmed fått proteströster. Socialistpartiet och högerpartierna diskuterar nu med både mindre partier och varandra om olika former för att stoppa FN i andra valomgången på söndag. Socialistpartiets ledning vädjar till ”alla demokratiska krafter” att förenas mot FN. Detta i sin tur enbart förstärker bilden av att de etablerade partierna är likadana och de högerextrema är någon form av alternativ. FN fick drygt 5 procent men ställde bara upp i 596 kommuner som täcker en tredjedel av alla väljare (landet har 36 000 kommuner varav många är små byar). Förutom i Hénin-Beaumont, där de fick drygt 50 procent, är Front National största parti i flera ganska stora städer i söder, som Avignon (94 000 invånare), Fréjus (52 000) och Béziers (71 000). Partiet siktar på att ta 15 borgmästarposter. Som mest har man tidigare vunnit fyra, 1997. Det återstår att se hur resultatet blir i andra omgången på söndag.

PER-ÅKE WESTERLUND

paw@socialisterna.org

F

ront Nationals (FN) valframgångar är en varning inför EU-valet, både i Frankrike och resten av Europa. FN ställde upp i 596 kommuner och gick vidare till andra omgången i 229, däribland i landets näst största stad Marseilles. Det ska jämföras med kommunvalen 2008, då FN ställde upp i 199 kommuner. Valresultatet är ett monument över den massiva kritiken mot det socialdemokratiska Socialistpartiet och presidenten Francois Hollande. När han valdes för två år sedan fanns förhoppningar att han skulle stå för en annan politik än sin föregångare, högerpresidenten Sarkozy. Hollande lovade höjda skatter för de rika, att begränsa finanskapitalets makt, skapa nya jobb och därmed minska den höga arbetslösheten. Verkligheten blev en annan. Arbetslösheten är över 11 procent och växer bland unga. Den ekonomiska tillväxten är under 1 procent. Hollande har backat från sina radikala vallöften och lovar nu istället kapitalet att han ska skära ner i offentliga sektorn med 50 miljarder euro (440 miljarder kronor). Han har framträtt som en krigshök nära allierad med USA och sänt trupper till bland annat Mali. Francois Hollande har blivit den impopuläraste presidenten i modern tid, med förtroendesiffror på bara 20 procent. Det är hans högerpolitik som banat väg för Front National. Att hans regering dessutom tvångsutvisat romer har spätt på FN:s rasistiska argument. Fackföreningarna och den franska vänstern har än så länge inte gett något som helst alternativ till Hol-

Det rasistiska partiet Front National gick framåt i kommunalvalen. Ett verkligt socialistiskt alternativ måste ta kamp mot både högerpolitiken och mot Front National. lande. NPA (Nya antikapitalistiska partiet, bildat 2009) och Vänsterfronten (Kommunistpartiet och Vänsterpartiet) har inte lyckats hålla en självständig linje i förhållande till regeringen, än mindre tagit initiativ till kamprörelser underifrån.

Samtidigt har Front National, i likhet med Sverigedemokraterna, under Marine Le Pen försökt putsa fasaden genom att utesluta vissa som gjort grovt rasistiska uttalanden. Partiet har i högre grad beskrivits som ett ”vanligt” parti i me-

dia, samtidigt som högerpartiet UMP och Socialistpartiet antagit en del av FN:s rasistiska politik. Till exempel stöder UMP samma linje som FN om att begränsa rörligheten för invånare inom EU, det vill säga att stoppa migranter från Rumänien.

Valdeltagandet på strax under 60 procent är det lägsta i ett lokalval sedan 1960-talet. Det är ett tecken på den stora misstron mot alla partier - inklusive Front National. President Hollandes utlovade nedskärningar kommer förr eller senare att leda till nya explosioner av kamp i fransk tradition. Inom vänstern kommer det i sin tur att orsaka nya debatter och diskussioner om alternativet. Ett verkligt socialistiskt alternativ måste ta kamp mot både högerpolitiken och mot Front National. ■

Organisering och fortsatt kamp nödvändigt i Bosnien En protestvåg spred sig över Bosnien och Hercegovina i februari 2014 i drygt 20 städer. IRMA MAHMUTOVIC rs.gbg@socialisterna.org

protester mot nedskärningarna. Fredsavtalet undertecknades 1995, men ännu är den ekonomiska situationen i stort sett densamma med en omfattande arbetslöshet och allt fler privatiseringar.

fter det blodiga kriget på 1990-talet har en ny fas inletts i landet med mass-

Landets invånare har fått lida länge och det som skulle möjliggöra förändring är motståndet från en enad arbetarklass.

E

Drygt en månad har passerat sedan de första stora demonstrationerna. Det kan onekligen konstateras att aktiviteten på gatorna har minskat och det är mindre protester som nu anordnas. Den 19 mars samlades till exempel cirka 50 personer i Sarajevo och ett 40-tal demonstrerade den 24 mars i Mostar. Deltagarna betonade vikten av fortsatt kamp för re-

geringens avgång och för rättvisa, eftersom inga av de krav som lyftes i februari har verkställts. Den protestvåg som spreds i landet fick av många namnet den ”Bosniska våren”. Likt Arabiska våren som inleddes i Tunisien 2010, kunde man se stor potential i Bosnien i de strider som utspelade sig. Däremot finns en fara vid olika

protestvågor att de växer sig stora under en period och sedan avta lika fort. Organisering av demonstranterna är därför av stor betydelse sida vid sida med olika rörelser, där ett socialistiskt program kan presenteras med krav och tillvägagångssätt för samhällsförändring, samt för hur kampen ska utvecklas. ■


27 MARS 2014 # 1 093

13

Kamp mot sexismen i det moderna slaveriets huvudstad

Socialist Action (CWI i Hongkong) tog för fjärde året i rad initiativet till organiserandet av en manifestation på Internationella kvinnodagen den 8 mars, för att samla kvinnor av olika nationaliteter. Syftet var att dra samman kvinnor från territoriets många etniska bakgrunder och kamp på olika områden för att peka på nödvändigheten av en enad kamp mot diskriminering och förtryck av kvinnor. SALLY TENG MEI-CHING / VINCENT KOLO

chinaworker.info

K

vinnor från Afrika, Kina (fastlandet), Indonesien, Filippinerna och Sri Lanka deltog på detta års manifestation tillsammans med aktivister (kvinnor och män) från Hongkong. Flera grupper hade talare, inklusive Refugee Union [Flyktingföreningen] som är inblandade i en månadslång ockupationskamp mot diskriminering och korruption inom myndighetsskött service. Representanter för League of Social Democrats (LSD, Socialdemokraternas Förbund), Slutwalk från Hongkong och Womens’ Coalition HK (en organisation som kämpar för hbt-rättigheter) talade också på manifestationen. Den mest framträdande kvinno- och arbetarkampen i Hongkong under 2014 är den pågående kampanjen av hushållsmigrantarbetare mot slavliknande arbetsmarknadslagar. Flera på varandra följande massprotester har ägt rum under detta år i fråga om fallet med den indonesiska hushållsarbetaren Erwiana, som blev utsatt för våldsamma övergrepp av sin arbetsgivare under sju månaders tid, vilket blev ett internationellt uppmärksammat fall.

Hongkong är nu till följd av detta känt som det ”moderna slaveriets” stad. Omkring 300 000 hushållsarbetare från mestadels Filippinerna och Indonesien, men också i mindre antal från Thailand, Nepal och Myanmar, lever och arbetar under hårda diskrimerande lagar. De har extremt långa arbetsdagar med nästan inget lagligt skydd alls mot den ekonomiska utpressning som används av hänsynslösa värvningsbyråer eller mot fysiska övergrepp i hushållet. Det är vanligt att dessa värvningsbyråer tar en avgift för ett anställningskontrakt på 21 000 hongkongdollar (17 000 kronor) – motsvarande de första sju månadslönerna för indonesiska hushållsanställda. Detta inträffar på nytt varje gång den anställda får en ny arbetsgivare, vilket därför avskräcker kvinnorna från att säga upp sig även om en arbetsgivare begår övergrepp eller är våldsam. Myndigheternas bestämmelser innebär att utländska hushållsarbetare inte tillåts bo någon annanstans än hos sin arbetsgivare, vilket i sin tur innebär att de står till förfogande som arbetskraft dygnet

runt. Många av dem arbetar 18-20 timmar om dagen och har inget privatliv, då boendeytorna i Hongkong är så små. Hushållsanställda sover väldigt ofta i vardagsrummet eller ibland i en korridor eller på köksgolvet. Detta gör dem sårbara för våld och trakasserier, ibland av sexuell natur. Förtrycket av migranthushållsarbetare är det extremaste exemplet på ett förtryckande system som drabbar alla kvinnor och alla arbetare – ”lokala” lika väl som ”utländska”. Den 9 mars – då söndag är deras enda lediga dag – deltog över 1 000 hushållsanställda i en demonstration organiserad av en koalition av migrantarbetare. ”Vi är arbetare, inte slavar!”, var en paroll som ekade på gatorna, med uttryck för stöd från många åskådare. Denna protest riktades i särskilt hög grad mot en nyligen påbörjad propagandaoffensiv från myndigheterna som anklagar migrant­ arbetare för att vara ”jobbhoppjerkor”. Hongkongs myndigheter har samtidigt blivit hårdare i sina ställningstaganden emot kraven på avskaffandet av repressiva arbetsmarknadslagar som inneboenderegeln och tvåveckorsregeln. Den senare tvingar hushållsanställda att lämna Hongkong inom 14 dagar efter det att ett anställningskontrakt har sagts upp. Socialist Action var den enda av det fåtal politiska grupper som finns i Hongkong som deltog i migrant­ arbetardemonstrationen den 9 mars, trots att denna var den överlägset största protesten i samband

med Internationella kvinnodagen och en uppenbar prioritet för vilken organisation som helst som utger sig för att stå för kvinnors rättigheter eller för ett feministiskt perspektiv. Flera talare från en rad migrantorganisationer talade, inklusive Eni Lestari från Justice for Erwiana-kampanjen [Rättvisa för Erwiana-kampanjen], som rapporterade från hennes besök nyligen i Indonesien för att träffa Erwiana, hennes familj och hennes anhängare. Puji Babul från Refugee Union [Flyktingföreningen] höll också ett tal på indonesiska på migrantarbetardemonstrationen. Internationella kvinnodagens ma­ nifestation på Times Square stödde sockså av Slutwalk Hong Kong, som protesterade mot sexuellt våld, en kampanj som Socialist Action har hjälpt till med att bygga under de senaste åren. Var sjunde kvinna i Hongkong har upplevt sexuellt våld, enligt Association Concerning Sexual Violence Against Women [Förbundet för frågor rörande sexuellt våld mot kvinnor]. Socialister förklarar att våld mot kvinnor och sexistiska attityder är rotade i kapitalismen, som bygger på könslikaväl som klassförtryck. Det finns många exempel på hur staten – högt uppsatta domare och polischefer – och det högervridna politiska etablissemanget förstärker könsförtrycket och uppmuntrar idéer som undergräver kvinnors rättigheter och frihet. Detta visades förra året genom den ökända kommentaren från Hongkongs säkerhetsminister Lai Tung-Kwok, som sa att kvinnor borde undvika

alkohol för att förhindra våldtäkt. Denna kommentar gjorde många människor upprörda och fick i synnerhet fler unga kvinnor att bli aktivister för att ifrågasätta och utmana sexistiska idéer och det system som skapar dem. Samma politiker som strör uråldriga idéer om kvinnor omkring sig genomför också en ekonomisk politik som upprätthåller könsojämlikheten. Den nyliberala politiken har inneburit att offentliga medel förs över till storföretagen istället för att spenderas på offentlig service som barn- och äldreomsorg. Detta tvingar fattiga familjers kvinnor att stanna hemma och ta hand om familjen utan lön eller, om de har det något bättre ställt, anställa en lågavlönad hushållsarbetare som tar hand om barnen eller äldre släktingar. Ett av Socialist Actions teman på Internationella kvinnodagen den 8 mars var behovet av ett heltäckande pensionssystem, något som Hongkong saknar trots dess status som en av världens rikaste ekonomier. Det nuvarande systemet exkluderar kvinnor som inte har haft någon formell anställning, vilket berövar hundratusentals kvinnor möjligheten att över huvud taget få någon som helst pension. Detta är skälet till att var tredje äldre lever under fattigdomsgränsen i Hongkong och att de flesta av dem är kvinnor. Över 30 000 kvinnor i pensionsåldern försörjer sig på att ta hand om papperskartonger som skräpar på gatorna för återvinning. ■


INRIKES

27 MARS 2014 # 1 093

14

Allt fler bemanningsanställda Antalet bemanningsanställda har ökat explosionartat i Sverige. I takt med att de trygga jobben försvinner och ersätts med inhyrda ökar arbetsskador och dödsfall. Arbetsköparnas vinsthunger kräver inte bara lönedumpning, den kräver förstörda kroppar.

Det handlar också om fack som inte gör sitt jobb. En av de största delägarna i just Proffice är fackförbundet Unionen som för 43 miljoner kronor köpt in sig i tre olika bemanningsföretag med pengar från konfliktkassan (!). De är alltså själva en del av arbetsköparen (eller ’arbetshandlaren’ i detta fall) som tvingar sina anställda (och fackmed­ lemmar) att jobba till sämre villkor. De anställda har alltså med sin fackavgift betalat för att deras villkor ska kunna försämras. Skamligt. Det är dags att facken slutar kröka rygg och blåser till strid som Byggnads nu gör. De kräver ett huvudentreprenörsansvar i kollektivavtalet som innebär att företag kan bli ekonomiskt ansvariga för anställda i andra bolag på byggarbetsplatsen, till exempel för oseriösa byggbolag och bemanningsföretag.

MATTIAS BERNHARDSSON mattias.bernhardsson@socialisterna.org

U

nder de senaste 20 åren har det skett en ökning från cirka 5 000 årsanställda i bemanningsföretagen till över 70 000. Men alla har inte årsanställningar. Totalt handlar det om 140 000 arbetare under förra året. Arbetsmiljöverket har under de senaste tre åren granskat 759 företag inom bemanningsbranschen och kommit fram till att det är dubbelt så många arbetsskador som för andra arbetare. Enligt Arbetsmiljöverket har 44 byggnadsarbetare omkommit de senaste fem åren. Men siffran är antagligen högre då utländska byggnadsarbetare som jobbar i  bemanningsföretag inte ingår. Alla fackliga säger samma sak: De inhyrda tvingas börja jobba innan de andra, de hoppar över lunchen och arbetar i ett farligt

Arbetsköparnas vinsthunger innebär såväl lönedumpning som förstörda kroppar. tempo. Inom åkeribranchen är det vanligt att chaufförer inte får sin nattvila och i princip alla kör för fort på vägarna. De farligaste jobben får de som är beredda att jobba för minst pengar, t ex rivningsjobben som ofta utförs av utländsk eller papperslös arbetskraft. Asbestrisken och alla andra risker de utsätter sig för borde innebära att de får mer betalt än en kollektivavtalsansluten svensk byggnads-

arbetare. Istället får de långt mycket lägre. Alla bemanningsanställda säger samma sak: ”Jag kan inte prata, jag är inhyrd”. Jag försöker få kontakt med ett par arbetare som röjer snö från taken i Jordbro centrum. De har ingen skyddsutrustning över huvud taget. Inga räcken eller linor. Faller de så faller de. Och nedanför finns ingen avspärrning, inga markeringar eller någon som varnar förbipasserande.

Det gamla mantrat att företag behöver hyra in för att klara arbetstoppar förefaller helt löjligt när man ser den stora ökningen av inhyrda arbetare. Det handlar om att fasta och trygga jobb försvinner. Det handlar om att företag som Norwegian låter sina kabinanställda veta att de ska säga upp sig och söka sina gamla jobb hos Proffice. De ska göra samma jobb på samma flygplan men till sämre villkor.

Byggnads strejkvarsel är länge efterlängtat av medlemmarna. Det är en strid inte bara för medlemmarna, utan de som står utanför facket; För de uppskattningsvis 20 000 utländska byggnadsarbetare som jobbar till dumpade villkor och löner och för de många byggnadsarbetare som saknar kollektivavtal. Andra fack borde följa efter. Det är tid att sätta ned foten mot löne-­ och villkorsdumpningen. För det krävs gemensam kamp. ■

Yarden skildrar utsattheten ”Yarden. Gården. En oändlig parkeringsplats indelad i mindre rutor. Ett anonymt kontorshus. Allt inhägnat och omgärdat av rutiner, regler.” Det är i Malmö hamn som denna poetiska korta berättelse utspelar sig. Huvudpersonen upplever det nya Sverige: tillfälliga låglönejobb, utförsäkringar, skulder och en svart arbetsmarknad.

RS LULEÅ rs.lulea@socialisterna.org

S

amtidigt är berättelsen en inre resa. Läsaren får följa med i författarens minnen från en barndom med en psykiskt sjuk mamma och en avvisande pappa från överklassen. Kombinationen av arbetslöshet och mental sjukdom har tvingat honom till Yarden, efter utförsäkring och otaliga korta påhugg. ”Jag har noll kronor i sjukpenning. Jag har varken A-kassa eller möjlighet att söka andra former av bidrag. Jag är pank. Slut. Jag lever ett tag på handlån, försöker förgäves skriva artiklar, recensioner,

tvinga till mig förskott på böcker som jag ändå aldrig kommer att få råd att skriva, till slut är det ingen som orkar svara på mina brev eller telefonsamtal. Jag blir sjukskriven men till vilken glädje, då jag inte får ersättning. Jag får en diagnos, jag får ett recept som jag inte har råd att lösa in.” Dagarna på Yarden är ett helvete. Tusentals importerade bilar ska flyttas, testas och tvättas i isande kyla. Om man gör en skråma på en bil får man i bästa fall avdrag på lönen, men troligast stryks man från lönelistan. De inhyrda, vilka oftast är invandrare, ses som paria av de andra anställda, då de tagit en annan arbetskamrats plats. En kollega som ibland blev sen från lämning vid dagmamman blev utan bonus, utfryst och till slut degraderad till timanställd ute på Yarden. Vad gör osäkerheten och oron med oss människor? Skrivandet, ofta timmarna före jobbet, blir en fristad och berättelsen en väg bort. ”Min kropp. Jag äger fortfarande min egen kropp; mitt tal. Det jag säger är: frihet. Under dessa korta minuter, dessa

timmar från det att jag vaknar tills det att grinden på Yarden slås igen bakom mig är jag fri, så fri jag nu kan vara.” Yarden är långt ifrån någon romantisk komedi som ska få läsaren att må bra, men författarens reflekterande och poetiska berättande håller uppe historien. Och det finns både hopp och klara analyser. ”Klasskamp. Får man inte ett löjets skimmer över sig om man som medelålders centrallyriker plötsligt börjar tala om ett sådant diffust begrepp som klasskamp? Kanske. Jag vet inte. Ärligt talat bryr jag mig inte. Det är inte längre en abstrakt mening, en formell utan innehåll, det är en dynamisk process som redan pågår – och där vi står som ständiga förlorare. Vi för inte klasskamp. De gör. De som redan äger. /.../ Allt oftare tänker jag istället att svaret på den fråga som makten aldrig ställer till oss blir att sluta vända den andra kinden till; att istället ta upp stenen från marken och kasta den, hårt och skoningslöst.” Läs Yarden. Precis som det nya Sverige är den hård och skoningslös. Men den är bra. ■


PARTI

27 MARS 2014 # 1 093

15

Procent av mål

Totalt

49% 39 599 kr

Norrbotten

1 790 kr

Västerbotten

2 044 kr

Mellannorrland

952 kr

Stockholm

21 591 kr

Mellansverige

0 kr

Västsverige

11 486 kr

Sydsverige

1 736 kr

Imponerande kongressinsamling

I

nför den sista veckans tidningsförsäljning finns fortfarande chansen att nå upp till vårt månadsmål 80 000 kronor. Västerbotten och Sydsverige har redan slagit sina regionala mål. De distrikt som är långt ifrån målen är Norrbotten och Mellannorrland, samt Mellansverige som inte har haft några aktiviteter i mars. SEBASTIAN OLSSON

offensiv@socialisterna.org De två största partidistrikten har som vanligt mest pengar i kronor räknat, men räknat i förhållande till sina målsättningar tillhör de mellanskiktet.

Haninge

Marxsistisk teori

RS Jordbro, RS Brandbergen, ondag den 2 april kl 19.00. Plats: Träffen i Jordbro. För mer info: 072‑524 42 95.

Rättvisepartiet Socialisterna hade partikongress i helgen, så färre kamrater än normalt kunde delta på andra aktiviteter, men det har i alla fall sålts 48 tidningar och 7 prenumerationer den senaste veckan. Av det är 39 tidningar och 3 prenumerationer från tidningsförsäljningen i Stockholm dagen före kongressen, som totalt fick ihop 1 397 kronor. Eftersom det var RS Stockholm som arrangerade kongressen fick de en del inkomster från fikaförsäljning, bokbord och kongressfest, totalt 3 231 kronor. Förutom det stora försäljningsbordet fanns två till, som gav 1 050 kronor till RS Göteborg och 470 kronor till RS Luleå. Kongressinsamlingen, som hade målet 100 000 kronor, gav 85 078 kronor till dels vår internationella organisation CWI, dels valfonden där det totala målet är 200 000 kronor. ■

Stockholm

Utfrågning av politiker mot väggen RS Farsta, onsdag den 2 april kl 18.00. Plats: ABF-huset. För mer info: 08-605 94 03.

Medlemsvärvning

RS Södra, onsdag den 2 april kl 18.00. Plats: Dalen, Åsgärdevägen 75. För mer info: 070‑354 33 16.

RS Husby/Tensta, torsdag den 3 april kl 18.30. Plats: Husby träff. För mer info: 076-141 62 93.

Inför första maj

RS Sandeslätt, RS Hammarkullen, torsdag den 3 april kl 18.00. Plats: RS Bokcafé. För mer info: 072-307 81 43.

Situationen på Irland

RS Hjällbo, tisdag den 1 april kl 18.00.

Plats: Röda stugan i Sandeslätt. För mer info: 073-501 21 37.

Byggnads strejk

Malmö

RS Luleå, onsdag den 2 april kl 18.30. Plats: Partilokalen För mer info: 0920-22 08 74.

RS Malmö, onsdag den 2 april kl 18.00. Plats: Studiefrämjandet. För mer info: 070-829 61 10.

Valmanifest: Antirasism och asyl

Umeå

RS Umeå, För mer info: 076‑259 84 23.

Hur stoppa nazism och rasism

Systemskiftet i välfärden

• Kasta ut riskkapitalisterna från skolan, vården, omsorgen och kollektivtrafiken. • Stoppa nedskärningarna – riv upp privatiseringarna. 200 000 nya offentliga välfärdsjobb. Vård, skola och omsorg ska styras demokratiskt av anställda, brukare, anhöriga och föräldrar. • Massiva, offentliga klimatinveste­ ringar med avgiftsfri lokaltrafik, utbyggd tågtrafik, energieffektiviseringar samt förnyelsebar energi. • Avveckla kärnkraften. • Stoppa gruvbolags och storföretags rovdrift på miljön. ­Offentligt ägande av naturresurserna. • Kapitalismens vinstjakt förstör miljön – för en global planerad ekonomi för hållbar utveckling.

Trygga jobb

RS Majorna, onsdag den

2 april kl 18.00. Plats: Fjällgatan. För mer info: 070-298 78 72.

RS Kortedala, RS Biskopsgården, tisdag den 1 april kl 18.00. Plats: Partilokalen i Göteborg. För mer info: 070‑606 59 81.

Luleå

• Fäll regeringen och bryt högerpolitiken. Följ massprotesternas Europa. • Internationell solidaritet med arbetare och fattigas uppror: från revolutionerna i Nordafrika till generalstrejkerna i Sydeuropa.

Klimat- och miljöhot

Socialistisk kriminologi

Göteborg

Socialistiskt program 2014

• Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa. Nej till låglönemarknad! • Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid. • Återställ a-kassan och sjukförsäk­ ringen. Stoppa jakten på arbetslö­sa och sjuka. • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

En skola för alla

Sundsvall

Byggnads strejk

RS Sundsvall, torsdagen den 3 april kl 18.00. För info om plats: 070-363 60 87 / 070-227 42 21.

Gå med i

• Skrota det segregerade skolsystemet. Bra, enhetlig utbildning till alla. • Mindre klasser och ökad lärartäthet. • Kasta ut vinstintresset. Återförstatliga skolan.

Likaberättigande

• För en kämpande kvinnorörelse mot lönediskriminering, sexism, våld mot kvinnor och för utbyggd välfärd. • För ett socialistiskt samhälle utan klasser, könsmaktsordning, rasism, heteronorm, hederskultur och andra hierarkier.

Bostadskrisen

• Nej till utförsäljning av allmännyt­ tan, ombildningar och marknads­ hyror. Stoppa skattediskrimineringen av hyresrätten. Bostad är en rättighet – ingen handelsvara. • Rusta upp förorten. Kamp för

jobb, bostäder och upprustning av vård, skola och fritid. • Förstatliga byggbolag och banker för att möjliggöra klimatsmarta renoveringar utan ­hyreshöjningar och bygga 50 000 hyresrätter per år med låga hyror.

Antirasism & asyl

• Kamp på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden mot rasism och nazism. • Stoppa jakten på flyktingar. Åter-inför rätten till asyl. • Amnesti till gömda flyktingar och papperslösa. Gemensam kamp för avtalsenliga löner, fasta jobb, bostäder, vård och utbildning för alla.

Jobben, krisen och pensionerna

• Kamp för facklig vetorätt mot uppsägningar, nedläggningar och omorganisationer. • Facken måste ta strid fullt ut för att försvara jobben. Förhindra flytt och nedläggningar genom massprotester, inklusive de anställdas ockupation av arbetsplat­sen om så krävs. Ta kamp för förstatligande under de anställdas kontroll och styre. • För landsomfattande protester mot regeringens orättvisa högerpolitik med fackföre­ningar, nätverk, pensionärsorganisationer med flera. • Omedelbar höjning av pensionerna – riv upp pensionsuppgörelsen.

Nej till militarismen

• Nej till EU-, Natomilitarism och svenskt deltagande i imperialismens krig. Stoppa vapenexporten. • Enad, global kamp mot imperialismens krigsrustning, plundring & krig.

Demokratiska kämpande fack

• Avtalen ut på omröstning – för lokal strejkrätt. • Kämpande och demokratiska fackföreningar. Nej till ­pampstyre; valda representanter på arbetarlön.

Nytt arbetarparti & socialism

• För ett nytt socialistiskt arbetarparti som kan ge de lågavlönade en röst. • Rättvis fördelning av samhällets resurser. Förstatliga storföretag och banker under arbetarnas demokratiska styre och kontroll. • Skrota kapitalets krisande EU & EMU. • För en demokratiskt planerad ekonomi. • För en demokratisk och socialistisk värld. ■


BRÄNNANDE

27 MARS 2014 # 1 093

Offensiv svarar Svenskt Näringslivs hets mot Byggnads I en gräslig helsideannons rubricerad ”Byggstrejk” och som publicerats i landets dagstidningar går arbetsgivarnas Svenskt Näringsliv till frontalangrepp mot Byggnads. Annonsen är fylld av lögner och antifacklig hetspropaganda. Med sin annons visar Svenskt Näringsliv och byggarbetsgivarna att de är beredda att göra allt för att slå vakt om lönedumpning och förhindra att fler omfattas av kollektivavtalets löner och villkor.

Svenskt Näringsliv hetsar mot Byggnads i en alldeles gräslig helsidesannons, fylld av lögner och antifacklig propaganda.

OFFENSIVS REDAKTION

offensiv@socialisterna.org

A

Annonsens andra stycke är än mer osmakligt. Där försöker Svenskt Näringsliv ge sken av att man står på de lågavlönade kvinnornas sida mot ”det mansdominerade höglöneförbundet Byggnads”. Arbetsgivarnas kampanj mot Byggnads syftar till att pressa ned alla arbetares löner medan en seger för Byggnads i striden för ett huvudentreprenörsavtal skulle dra en stor lans mot den låglönemarknad som Svenskt Näringsliv vill införa. Svenskt Näringsliv har katego-

riskt sagt nej till varje form av extra låglönepåslag, vilket främst skulle få upp kvinnors löner. Och en allmän sänkning av de lägsta lönerna är ett av Svenskt Näringslivs främsta krav. Arbetsgivarnas hårdnackade motstånd mot svenska kollektivavtal för alla som arbetar i landet är ett tydligt vittnesmål om att målet är en låglönemarknad och för att nå dit måste facken knäckas. Svenskt Näringsliv försöker framställa sig som de små byggföretagens försvarare. Men det är de stora byggbolagens vinster man försvarar. Arbetsgivarna vill helt enkelt att staten ska få betala om underentreprenören inte betalar ut löner och gör konkurs. Med en häpnadsväckande arrogans förnekar man det tragiska faktum att det varje månad dör en byggnadsarbetare på jobbet. I början av mars skördade bygget av Citybanan i Stockholm sitt sjätte dödsoffer. Siffran över antalet döda byggnadsarbetare kan tyvärr vara än högre, eftersom det redovisade antalet inte inberäknar bemanningsanställda och utländsk arbetskraft. ”Om en inhyrd snickare skulle dö på byggarbetsplatsen, räknas det dödsfallet till bemanningsbranschen och inte till bygg. Det finns uppgifter på att upp till 50 byggnadsarbetare om året dör av asbestrelaterade sjukdomar. I värsta fall är det till och med så att antalet dödsfall i branschen är ännu fler än Arbetsmiljöverkets siffror visar” (Byggnads). Var fjärde dödsolycka redovisas inte. De flesta dödsolyckor som inte räknas gäller utländsk arbetskraft. Svenskt Näringsliv låg bakom regeringens nedläggning av Arbets-

PRENUMERERA PÅ

Foto: Elias Theodorsson

nnonsen inleds med det lögnaktiga påstående att det är Byggnads som bär ansvaret för att det blir konflikt, när det är Svenskt Näringsliv och dess medlemsorganisation Sveriges Byggindustrier som bär det fulla ansvaret. Med illa dold glädje skriver Svenskt Näringsliv att ”kollektivavtalets ställning i byggbranschen blivit allt svagare. Av byggbranschens 90 000 företag så står 60 000 utanför kollektivavtalssystemet”. Men det är en utveckling som arbetsgivarna och byggjättarna aktivt befrämjat och välkomnat. Byggbolagen tjänar mer om arbetet utförs av anställda som saknar kollektivavtal och kedjan av under­entreprenörer bara blir längre. Svenskt Näringsliv har under flera år drivit en kampanj för att just hindra facket, inte minst Byggnads, från att vidta stridsåtgärder mot företag som inte har kollektivavtal. Bakom den antifackliga Lavaldomen i EU-rätten och Arbetsdomstolen stod Svenskt Näringsliv, som betalade rättegångskostnaderna för det lettiska byggbolaget Laval som vägrade att teckna kollektivavtal.

livsinstitutet 2006 och är helt kallsinnig till fackens krav på att Arbetsmiljöverket ska få mer pengar till fler inspektioner på arbetsplatser. Striden gäller att huvudentreprenören ska kunna ställas till svars för att det råder ordning och reda i hela entreprenörskedjan, vilket är lagfäst i en rad europeiska länder, som i till exempel Tyskland, Österrike och Norge. Byggnads varsel erbjuder en kamp för de utländska arbetarnas rättigheter. Byggnads uppskattar att det enbart i Stockholmsområdet finns kanske så många som 15 000 byggnadsarbetare från olika länder, lika många som Byggnads medlemmar i Stockholm. Svenskt Näringsliv vill att dessa arbetare ska fortsätta arbeta under slavliknande förhållanden ”annars snedvrids konkurrensen”, vilket ska läsas som att de slår vakt om de nuvarande förhållandena som pressar löner och villkor nedåt.

Är det inte talande att arbetsgivarna som påstår sig slå vakt om kollektivavtal och konflikträtten går i taket och helt tappar besinningen så fort facken är beredda att ta strid för kollektivavtal och lika villkor? Svenskt Näringsliv avslutar annonsen med att anklaga Byggnads ledning för att vägledas av ”en militant ideologi”.

Men beslutsam kamp och fack som tar fajten är precis vad som behövs för att slå tillbaka arbetsgivarnas och regeringens högermilitanta ideologi och arroganta hållning. Byggnads förtjänar därför allt stöd om man tar den nödvändiga strid som medlemmarna så länge hoppats på. ■

Byggjättarna är vinstmaskiner De fyra byggjättarna JM, Peab, NCC och Skanska har alla ett avkastningningskrav på 20 procent, vilket till och med är högre än de vinstrika storbankerna. NCC redovisade en vinst på 1 472 miljoner kronor för enbart fjärde kvartalet 2013 och Skanska en vinst på 1 624 miljoner kronor fjärde kvartalet i fjol. Byggbolagens vinster är en viktig förklaring till varför de slår europarekord i byggpriser. ”Byggbolaget NCC är en pålitlig högutdelare och en bra aktie att äga för de som gillar utdelningar” (aktiespararna.se). I fjol delade de fyra byggjättarna ut totalt 4 600 miljoner kronor till sina aktieägare, i år blir det sannolikt mer.

Genom att prenumerera på Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning Offensiv stödjer du vår kamp mot nedskärningar, sexism och rasism och får rapporter om kamprörelser i Sverige och i världen för endast 40 kronor i månaden via autogiro. E-posta: offensiv@socialisterna.org, ring: 08-605 94 00 eller posta: Tidningen Offensiv, Box 73, 123 22 Farsta

Offensiv 1093