SÅDÄR FINT SOM DET ALDRIG BLIR TEXT: STEFAN INGVARSSON FOTO: ESTER MARTIN BERGSMARK
”DET VAR DENNIS COOPER SOM FICK MIG ATT KÄNNA att jag hade något att berätta och skriva om. Det var hans böcker och hans stumma, sönderknullade pojkar. Något inom mig vill ta det låga och patetiska och göra det starkt. Men där finns också en pojktants dröm om en Harlequinberättelse med en grabbig och en brudig kille. En berättelse om några dårar som knarkar och knullar sig igenom Stockholmsnattens skogar i hopp om att hitta en glänta med ett hus med vita knutar och något slags äktenskapslycka.”
När Stefan Ingvarsson läste utkastet till Eli Levéns (25) kommande roman var han fast. För Mums räkning tog han dik tafonen och två bullar med sig till Årsta för att prata ut om pojk tanter, längtan och förnedrande sex.
Eli Levén och jag ligger på överkastet på hans säng. När jag först läste det han hade skrivit satt jag själv och översatte fjolleposet Lubiewo – en bok som i sin tur gjorde starkt intryck på Eli. Nu återvänder vi till den världen och märker hur starkt den präglar vårt eget språk när vi vill beskriva längtan och berättande. Vi återvänder till lyriken i avlagringarna på en pissoar, till drömbilderna på näthinnan under en anonym avsugning i en park, all den fantasi och spänning som ryms i anonymt – och därför helt fiktivt – sex. Men vi pratar också om könsöverskridanden och begär. Det där flyktiga begäret. Det outgrundliga begäret. ELI: Vägen fram till att vara kille har varit väldigt krokig för mig. Just nu är det första gången som jag känner att jag har ett kön eller ett genus, eller vad fan det heter, som funkar i världen. Det är ett beslut om att komma till ro med att jag inte kan vara den tjejen som jag idealiserar inom mig själv. Det kanske också har att göra med att jag har insett att jag kan ha, att jag kanske har, upphöjt kvinnlighet till någon form av ideal. Jag tror jag identifierade mig mycket med det idealet. När jag bröt med min pappa och sedan bröt med min första kärlek blev jag så gott som radikalfeminist och levde separatistiskt. Killar var bara något jag knullade med och till slut blev det skitjobbigt. Jag samlade bara på mig dåliga erfarenheter av män genom att söka mig till svin och leva farligt. Min syn på kön blev ganska svartvit och jag ville inte vara man. Jag ville inte iscensätta en karl, som jag redan tyckte att det fanns för många av. Istället kom jag fram till att jag ville vara en tant, jag ville slå ett slag för tanten. Jag skulle ta det lägsta och göra det till det högsta på något sätt, vara en pojktant. Ett rosamålat långfinger upp i röven på allting. STEFAN: En tant är väl en rätt asexuell roll också? E: Inte egentligen, kolla på Patti Smith, Tina Turner eller Siouxsie Sioux. Men jag var nog lite asexuell ett tag också. Det blev konsekvensen av att jag så tydligt tog ställning mot mannen. Jag kände mig nog utanför allting när jag var den där pojktanten, det gick inte att spegla sig i någon 35