Page 9

spira möter: Stina Hägglund

Stomin gav Stina livet tillbaka text Helena Andersson | foto Malin Grönborg

Den första september förra året förändrades livet för Stina Hägglund, 24 år, modebloggare och nybliven mamma. I en akut operation togs hela hennes tjocktarm bort och hon fick en påse på magen. – För mig betyder stomin frihet. Jag är så otroligt tacksam att jag fått mitt liv tillbaka! – Välkommen till vårt barnfamiljsstök, hälsar Stina Hägglund, och visar runt i den färgglada lägenheten där hon själv, hennes man Emil och ettåriga dotter Elle är nyinflyttade. Efter Stinas akuta operation i höstas bestämde de sig för att flytta tillbaka från Stockholm till Umeå. – Vi kände att vi behövde vara nära våra familjer, och ta emot all hjälp vi kunde få. Innan Stina själv fick stomi tänkte hon »stackars« om människor med påse på magen. Hon förstår att många går igenom en kris när de får stomi, särskilt unga människor och de som opereras efter en kort tids sjukdom. För henne själv, i en trygg relation och efter 15 år av tarmproblem, kom påsen som en befrielse. – Visst känns det trist att Emil aldrig kommer att kunna stryka över hela min mage, men stomin är ändå frihet för mig! Jag kommer att kunna börja leva ett normalt liv nu när tarmen är borta.

och de gifte sig när Stina var 19 år, efter bara ett och ett halvt år tillsammans. – Det blev liksom nöd och lust redan från början. Han blev kär i mig när jag låg i soffan med fett hår och slang i näsan och han fick bära mig till toaletten. Trots att så mycket handlade om sjukdomen var jag samtidigt lycklig!

hist or i en bö r j a r n ä r Stina som åttaåring får diagnosen Crohns sjukdom, en kronisk tarmsjukdom som går i skov. Sjukdomen tog fart i tonåren och Stina blev tvungen att vara borta från skolan flera månader varje år. Det tärde på henne, att aldrig kunna känna sig pigg och vara som en normal tonåring. Mitt i en sjukdomsperiod träffade hon Emil,

s pi r a mö t e r : st i na h ä g g lun d

me n m itt i bröllopslyckan började alla år som sjuk komma ikapp, och kort efter vigseln drabbades Stina av en depression. Tillsammans med en terapeut började hon bearbeta svåra frågor som »Finns det någon mening med att jag finns?«, »Vilket är mitt värde, om jag inte kan prestera något« och »Är jag inte bara en börda för min familj?«. – I terapin lärde jag mig att jag får vara arg och ledsen. Det tog några år, men jag gick igenom det och kom ut på andra sidan, utan bitterhet och med ett nytt perspektiv.

Jag funderar på att rita något snyggt på påsen så de som tittar inte bara tycker synd om mig!

Då bodde Emil och Stina i Stockholm, och hon arbetade som säljare på NK man. Hon var sjuk till och från. När hon blev gravid blev hon drastiskt sämre. Dottern Elle föddes i februari år 2012. – Elle var en riktig gudagåva! Hon fick mig att lyfta blicken från mig själv. Jag var ledsen att hon fick en sjuk mamma, och att jag inte kunde gå på promenader och fika med andra mammalediga. Samtidigt kände jag mig värdefull! Jag kunde ge henne det hon behövde – hålla om henne, se henne i ögonen och älska henne. s t in a s a t t es p å en medicin som hjälper de allra flesta med Crohns sjukdom, men blev inte bättre. Under ett besök i Umeå i augusti vaknade hon en morgon och sa: »Något är fel. Vi måste åka till sjukhuset nu.« Där blev hon snabbt inlagd, och en tarmundersökning visade att hela hennes tjocktarm var bortom räddning. Hon skulle opereras och få en påse på magen. – Jag minns att jag satt i rullstolen utanför undersökningsrummet och bara grät och grät. Jag brukar vara en positiv människa, men då var jag verkligen ledsen. Jag trodde att alla nu skulle se att jag var sjuk, och att jag som är så modeintresserad bara skulle kunna ha stora kläder! spira nr 3 • 2013

9

Spira nr 3 2013  

Ute 23 maj 2013.