Page 18

spira om: Minnen för livet

På påskaftonsnatten konfirmerades Hans Lindgren, 51 år, i Ålidhemskyrkan. – En underbar upplevelse, säger han.

51 år och nyss konfirmerad Hans Lindgren konfirmerade sig på påskaftonsnatten i Ålidhemskyrkan – en stor och omvälvande händelse. – Nu är jag verkligen omfamnad av kärlek och känner att jag har en tro! text Eva Gustafsson  | foto Peter Lindegren

De flesta konfirmerar sig i högstadiet, men inte Hans Lindgren. Uppväxten i en ateistisk miljö bidrog till att han inte tyckte att det var något som angick honom. – Kompisarna konfirmerade sig, men jag hade aldrig de tankarna och visste nog inte riktigt vad det var egentligen, berättar Hans. Ett tag var han ändå med i församlingens kör i Kiruna där han gillade gemenskapen och känslan, utan att kunna sätta fingret på varför. Tron har smugit sig på, särskilt sedan han träffade Gun-Marie som han gifte sig med 2009. – Frun har en tro sedan barnsben och nu läser hon till präst, säger Hans. Jag har följt med på mässor och så i kyrkan och känt mig stolt över henne. Jag har ändå varit lite tveksam till det hela för egen del.

18

spira nr 3 • 2013

Sedan hände något som fick honom att börja omvärdera sina tankar och känslor kring livet. Vid en rutinundersökning upptäcktes ett allvarligt hjärtfel och operationen var ett faktum. Operationen gick bra, men väckte någonting i honom. – Alla känslor hamnade plötsligt väldigt utanpå och jag kan nog säga att hela upplevelsen väckte en tro jag inte visste att jag hade. Staffan Nygårdh, som är präst i Ålidhemskyrkan pratade om katekumenat, en väg till kristen tro, och Hans ville vara med. Sedan i höstas har han varannan vecka gått till kyrkan för att med andra vuxna prata om tro, bibeltexter och deras tolkning. – Vi har varit en jättehärlig grupp och jag har längtat till varje tillfälle, berättar Hans. Även om jag inte hunnit så långt i min tro än, så är känslan överväldigande. d e an dra i grup p en valde att inte konfirmera sig, men för Hans var det självklart, så på påskaftonsnatten var det dags. – Jag var inte direkt nervös, men det kändes ett pirr inombords, säger han. Staffan hade

pratat med mig om att handpåläggningen kunde kännas speciell och det gjorde den också. Det var en stark upplevelse! ha ns t y cker a t t han tydligt kan känna i kroppen att där finns en tro på Gud numera. Där finns en känsla av att vara nöjd och tillfreds. Det är en stor skillnad sedan tidigare. Då kunde han ibland tycka att »det inte var så noga«, men i dag har också små saker fått en större betydelse. – Det är som att alla bra och fina saker har upphöjts, förklarar han. Jag själv har också fått en större betydelse; bland vänner, på jobbet, i allt faktiskt. Någonting jag önskar att alla kunde få känna av. Han pratar gärna om den glädje och gemenskap han får av att gå till kyrkan och då särskilt till nattvarden. Där kan han vara den han är och får en inre ro. – Där finns så mycket kärlek, säger Hans och ler. Är det kallt ute, så blir jag ändå alldeles varm inuti! n Nya katekumenatgrupper startar i höst i Umeå lands-, Umeå stads- samt Ålidhems församling. s p i ra om : m inne n f ö r liv e t

Spira nr 3 2013  

Ute 23 maj 2013.

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you