Page 56

Under hela den sovjetiska ockupationen av Estland, som inte upphörde förrän 1991, utgjorde den estniska minoriteten i Sverige en vital del av estnisk fri kultur och debatt. Flera stora namn i den estniska litteraturen är än i dag bosatta i Sverige, många av dem märkligt okända utanför den estniska gemenskapen. Det är en historia som är både enorm och svårgreppbar och som fortfarande pågår. Genom sin användning som flyktingboende under andra världskriget är Villa Björkudden en liten spegel, en ingång i denna lika fantastiska som hjärtknipande berättelse. Mycket av dokumentationen kring lägret är i dag bortgallrat, en del papper hittade säkert inte rätt från början. Men det finns de som var med. Där och då. En av dem är Helga.

Helgas berättelse 56

Helga Nõu, eller Helga Raukas som hon hette som flicka, kom till Sverige som liten flicka. Hennes liv är på sätt och vis en spegling av de möjligheter och prövningar som väntade för dem som nådde det nya landet. Helga föddes i en välutbildad medelklassfamilj: mamma Elsa var handarbetslärarinna och pappa Aleksander var skogsinspektör för norra Estlands statliga skogar, därtill fritidskonstnär. De bodde med tre barn – Helga hade två yngre bröder – i en fyrarumslägenhet i Tallinn när den ryska ockupationen nådde dem. Helga var bara ett litet barn men kriget och oroligheterna utgjorde ändå en påtaglig och obehaglig ny verklighet. Folk försvann och kommunistiska agenter fanns överallt. Hon var sju år när den ryska ockupationen avlöstes av den tyska. När kriget bröt ut åkte mamma Elsa med barnen till Tartu, där de i veckor tog skydd för bombningarna i morföräldrarnas källare, innan de sedan lyckades fly från staden till landsbygden. Längs vägen sågs hängda människor som pekats ut som kollaboratörer till ryssarna. Under tiden tvångsmobiliserades pappa Aleksander av ryssarna för att

Profile for Taeko Ostergren

Björkudden 2018 svenska_web  

Björkudden 2018 svenska_web  

Profile for tatan68
Advertisement