Page 1


Inledning

Produforum Åboland Nätverket för kulturaktörer 2009 – 2014 REDAKTÖRER Alessandra Sarelin Patrik Edman Kristin Mattsson PÄRMBILD Jenny Wiik IIIUSTRATIONER

INNEHÅLL 03

Inledning

04

Kompetens nyckeln till framgång

06

Berättelser, måleri och rörelse – ett tvärkonstnärligt samarbete

08

Produforum Åboland utvecklade nytt koncept

09

Konsten att paketera kultur

10

Fortbildning, stöd och gemenskap

Catarina Ahlstrand LAYOUT Peter Siegfrids Marina Saanila Tidningen utgiven av Produforum Åboland, april 2014. Ansvarig utgivare: Sydkustens landskapsförbund r.f.

P

Tryck: Painosalama Oy

11 Hej, vi syns!

www.produforum.fi

12 Viljan är en stark kraft 14 Kulturaktör i skärgården – bra för det mesta 19 Lyckat samarbete inom fortbildning

roduforum Åboland är inne på sitt fjärde år och det är mindre än tre månader kvar tills projektet tar slut 30.6.2014. I den här tidningen vill vi lyfta fram och synliggöra lyckade satsningar och verksamhetsformer under Produforum Åbolands tid. Vi vill visa på den bredd av konstnärer och kulturutövare som varit med och förverkligat projektet. Under projekttiden har vi kallat dem för kulturaktörer eller enbart aktörer. Produforum Åboland har arbetet med att korsbefrukta aktörerna med andra sektorer som vården, barnomsorgen, och företagsvärlden för fruktbara nya samarbeten. Synlighet och kompetenshöjning har ända från projektets början varit ett led i att försöka öka arbetsmöjligheter för konstnärer. Vi har gjort reklam utåt för att visa vilka aktörer det finns i Åboland, men också kopplat ihop dem med varandra. Våra aktörsträffar har sammanlagt samlat omkring 50 aktörer från vitt skilda områden. Träffarna har besökts av musiker, berättare, formgivare, illustratörer, dansare med flera. Många av aktörerna

är mångsysslare och gränsöverskridande och har talanger på flera konstnärliga områden. De har också olika kompetenser i och erfarenheter av kulturproduktion. Produforum har haft devisen ”samarbete lönar sig”, med tanken att om det är flera som gör tillsammans blir mera gjort med bättre resultat. Goda resultat av projektet kan därför anses vara att aktörer kompletterar och hjälper varandra i sina kulturprojekt. Vi vill i den här tidningen ge röst åt aktörer som varit aktiva och som varit med och skapat ramarna för projektet. Målet med projektet har varit att förbättra arbetsmöjligheterna för aktörer i Åboland. I projektplanen ingår åtgärder som att stöda nätverkande, synliggöra kulturaktörer, handleda och coacha, ordna verkstäder och kurser, träffas på aktörsmöten mm. Allt detta har vi hunnit med plus lite till, som två studieresor – en till Österbotten vintern 2011 och en till Åland hösten 2013. Vi har också deltagit i NordMatch, en nordisk och baltisk konferens som ordnats av Produforum riks tre gånger. Vi har haft framtidsverkstäder och seminarier om kulturhuvudstadsåret och kultursamarbeten. Det är svårt att sammanfatta resultaten efter en så mångfacetterad verksamhet på olika nivåer. En del aktörer har varit med endast en gång medan andra har varit aktiva längs hela projektperioden, allt beroende av behov och den kompetenshöjning vi satsat på. Resultaten av projektet är därför både många och av olika karaktär. En del av dem berättar vi om i denna tidning. 

Kristin Mattsson, projektchef Produforum Åboland

20 Att vara frilansande konstnär – frihet och spännande ovisshet

22 Kulturdusch för Kimitoöns daghem

Under tiden mellan 2007 och 2014 har fyra Produforumprojekt verkat i Svenskfinland med Produforum riks som paraplyprojekt. De övriga regionala projekten är Produforum Österbotten och Produforum Nyland.

23 Aktörer som aktivt deltagit i Produforum Åboland

Aktörer på studieresa till Åland, september 2013.

2

PRODUFORUM

3


Kompetens nyckel till framgång Text: Patrik Edman

D

et har funnits en röd tråd i allt som Produforum Åboland engagerat sig i - att förbättra jobbmöjligheterna för konst- och kulturaktörer i regionen. Kompetenshöjande verksamhet har varit den klara ledstjärnan i denna strävan. – Vi har erbjudit mångsidiga kurser i allt från exempelvis bokföring och marknadsföring till företagsjuridik. I dagens värld krävs det bred kompetens. Det inser som tur är många kulturaktörer, säger projektchef Kristin Mattsson. Hon och projektkoordinator Marina Saanila räknar upp några guldkorn under åren, till exempel kurserna i röstanvändning,

Femtiotalet aktiva kulturaktörer och tiotals seminarier, nätverksträffar och kompetenshöjande kurser. Plus mycket annat. Är de som lett Produforum Åboland nöjda, så här med facit i hand? Javisst, men jobb återstår.

entreprenörskap samt layout- och designprogram. Det blev också flera studieresor, och en som var speciellt givande var resan till Åland hösten 2013.

På rätt spår Att Produforum tuffade fram på rätt spår avslöjar svaren i en enkät bland kulturaktörerna. Vid sidan av nätverkandet bedömdes just kompetenshöjning som det viktigaste som Produforum kunnat erbjuda. – Vi vet att vår verkamhet gjort kulturaktörerna bättre rustade för framtiden och också att de fått jobb tack vare nätverket, säger Marina. Flera kulturaktörer svarade nämligen att deras engagemang i Produforum lett till konkreta arbetsmöjligheter. – Produforum har haft dokumenterad framgång. Därför är det naturligtvis synd att vi inte fick ännu fler deltagare, säger Kristin.

Långvarighet en förutsättning Produforum var ett långvarigt projekt. Lyckligtvis. Det fanns och finns mycket att göra inom kultursektorn, som präglas av konkurrens, låga löner, snuttprojekt och små stipendier. – Det har inte heller, så som på finskt håll, riktigt funnits någon liknande verksamhet på svenska. Det var absolut nödvändigt med en viss kontinuitet för att etablera oss och maximera nyttan, säger Kristin. Hon och Marina Saanila har även personligen fått mycket ut av nätverket, inte minst i form av värdefulla kontakter och egen kompetenshöjning. – Jag har fått både vänner och samarbetsparter via Produforum. Det har också varit givande att kunna dela med sig av det man själv kan, säger Marina.

Behoven återstår Produforum är till ända, men behovet av nätverk och kompetenshöjning i Åboland kvarstår. Det gäller inte endast inom kultursektorn utan bland alla företagare. Det finns en outnyttjad potential i till exempel turismbranschen. – Det gäller att ta tillvara erfarenheterna från Produforum och vidareutveckla företagarnas möjligheter i regionen. Vi ser tydliga behov av ett förstärkt samarbete, speciellt i skärgården, betonar Kristin. Produforum lever också vidare, i vissa former. Exempelvis kan företagare i Åboland och hela Svenskfinland dra nytta av projektets materialbank på webben.

Nöjd huvudman Det är Sydkustens landskapsförbund som varit huvudman för Produforum Åboland. Sydkusten ansökte bland annat om finansiering från EU. Organisationen ser tillbaka på Produforums verksamhet med positiva ögon. – Sydkustens landskapsförbund har fått en hel del värdefull synlighet tack vare Produforum, säger platschef Lena Långbacka. Hon ser, liksom Kristin Mattsson och Marina Saanila, ett klart behov av den här formen av nätverk också framöver. Därför vill Sydkusten gärna förvalta arvet av Produforum genom liknande projekt i framtiden. 

4

PRODUFORUM

PRODUFORUM

5


Berättelser, måleri och rörelse – ett tvärkonstnärligt samarbete Text: Alessandra Sarelin och Kristin Mattsson

M

arjo Paavola drömde om att förverkliga något liknande som ”Skapande veckan” hon hade upplevt i sin barndoms sommarhangö. Tillsammans med två andra kulturaktörer i Produforum Åboland började hon bolla tankar kring ett läger med skapande verkstäder för barn. De andra i samarbetsgruppen är Paola Fraboni och Tove Bornemann som Marjo fått kontakt med på de nätverksträffar som ordnats av Produforum Åboland. Eldsjälarna är överens om att Produforum Åboland har varit en bra plattform för nyskapande samarbete. Tillsammans föds det mod att tänka stort och faktiskt våga satsa och tro på de egna idéerna. Produforum Åboland har särskilt uppmuntrat till samarbete över konstgränserna, och har därför bjudit in konstnärer från många håll att delta i verksamheten. Också konstarter som sagor och rörelser som inte räknats till den traditionella ”konsten” har mött varandra genom Produforums kompetenshöjande verksamhet. Tove, Marjo och Paola märkte när de träffades att de har en gemensam vision för vilken slags skapande verksamhet de vill erbjuda barn och att de med sitt kunnande kompletterar varandra. De

har alla tre deltagit i prova på -kulturverkstäder för daghemsbarn som Produforum Åboland har arrangerat. Där fick de utveckla verkstäder för barn, något de som kulturaktörer sedan kunnat erbjuda dagvårdssektorn. – Till vår stora glädje har vi märkt att det finns en efterfrågan på mångsidig kulturverksamhet för barn, slår arbetsgruppen fast. Det är särskilt viktigt att aktörer utifrån erbjuder något som är nytt och fräscht för deltagarna, något som inte finns i vardagsverksamheten. Produforum Åboland har erbjudit hjälp med produktifiering och med att hitta det ”lilla extra” som lockar till att använda kulturaktörers tjänster. – Produforum har bidragit med konkret hjälp, t.ex. med marknadsföring, och det har varit viktigt för oss, säger Paola. Marjo har verkstäder i det hon kallar dansglädje, ett kravlöst sätt att röra sig till musik både fritt och med hjälp av enkla koreografier. Toves verkstad ger barnen möjlighet att måla med olika tekniker och material – också här utan krav på att resultatet ska se ut på ett visst sätt. Paola har lång erfarenhet av verkstäder i ordkonst och på lägret håller hon en berättarklubb med barnen. I stället för att läsa böcker tar hon in barnen i den fria sagans värld.

Från vänster: Tove Bornemann, Paola Fraboni, Marjo Paavola, Henrik Leino, Gunnar Bornemann.

6

Trions verkstäder erbjuds under ett barnläger som hålls i sommar i Pargas. Under lägret kommer också kulturaktörerna Gunnar Bornemann och Henrik Leino att bidra med att göra lägrets innehåll ännu bredare. Gunnar håller i trådarna för lerarbete och hantverk medan Henrik hjälper barnen att bygga egna instrument av återvinningsmaterial. – Vi använder plaströr, metall, gummi och andra rester från den lokala industrin, förklarar Henrik som är musiker. Och så ska barnen förstås få spela på instrumenten också. En tanke med lägret är att barnen deltar i alla verkstäder, men också i matlagningen. Barnen tillreder sina måltider tillsammans med Paola, som har erfarenhet av att leda matlagningskurser och -verkstäder med barn. Samarbetet gör att lägret kan innehålla många olika konstformer, men också att planeringen och ordnandet av lägret blir lättare för arrangörerna.

”Produforum Åboland har erbjudit hjälp med produktifiering och med att hitta det lilla extra som lockar till att använda kulturaktörers tjänster.” – Det ger mervärde att jobba i ett team där alla har en roll. Vi har delat upp planeringsarbetet mellan oss så att var och en bidrar med de delar som de är bra på, som att ansöka om finansiering, göra lägerschema, korrekturläsa osv. För kulturaktörer är samarbete skönt eftersom man annars ofta jobbar ensam. Man kan dela upp uppgifterna som har med produktionen eller produkten att göra så att det blir mera lönsamt och resultatet bättre, berättar Marjo.  

Illustration © Catarina Ahlstrand, 2014.

PRODUFORUM

7


Produforum Åboland utvecklade nytt koncept

Text och bild: Alessandra Sarelin

H

ur kan anställda inom äldreomsorgen och kulturaktörer som erbjuder skapande verksamhet för och med seniorer hitta varandra? Den här frågan inspirerade Produforum Åboland, att skapa matchningskonceptet. Konceptet går ut på att en kulturaktör får fem till tio minuter på sig att berätta om sin verksamhet för en potentiell beställare. Efter utsatt tid flyttar personalen till nästa kulturaktör. Det handlar alltså om speed-dating där personliga möten uppstår. – Det ger en möjlighet att genast ställa frågor och byta kontaktuppgifter, berättar Kristin Mattsson. Satsningen på kultur för och med seniorer körde igång våren 2011 när kultursamarbetet VårKultur ordnades för femte gången av Sydkustens landskapsförbund tillsammans med kultursektorerna i Pargas, Kimitoön och Åbo. Ett mål var att skapa nätverk mellan kultursektorn och vårdsektorn och att testa nya verksamheter på de äldreboenden som finns i regionen. Startskottet var seminariet Kultur ger kraft i Pargas, som lockade närmare 70 deltagare, en stor del av dem personal inom äldreomsorgen. Produforum Åboland var en av huvudarrangörerna och nätverket producerade också ett programhäfte där kulturaktörer presenterades. Hösten 2011 ordnade Produforum Åboland en utbildningsdag i Kimito för aktörer och anställda inom äldreomsorgen. Eftermiddagen fungerade som en mötesplats för aktörer och personal och matchningskonceptet testades för första gången. – Konkret går matchningen till så att fem till åtta aktörer har varsitt bord. Personalen får fem-tio minuter på sig att cirkulera mellan aktörerna. Vi har fått positiv feedback från bägge parter – kulturaktörer och personal – så vi tror att det här sättet att träffas är lyckat.

8

”Produforum har varit ett viktigt nätverk för mig personligen. Det är tack vare Produforum jag har fått en lokal yrkesiden­ titet.” Susanne har också jobbat med rörelse och dansimprovisation inom daghem och eftisar – igen som en följd av Produforums satsning på speed dating mellan kulturaktörer och dagvårdssektorn. – Jag hoppas att vårdenheter, daghem, eftisar, skolor, bibliotek och museer har fått upp ögonen för vilket brett kulturutbud det finns i Åboland, säger Kristin. Häftet VäljKultur finns kvar som en kanal för kulturaktörer att presentera sig. – Produforum har varit ett viktigt nätverk för mig personligen. Det är tack vare Produforum jag har fått en lokal yrkesidentitet, förklarar Susanne, som ursprungligen kommer från Tyskland. 

Lyckat koncept inom dagvården och den fria bildningen

H

östen 2012 användes matchningskonceptet för att föra samman daghemspersonal och kulturaktörer samt den fria bildningen och kulturaktörer. Henrik Grönroos, bildningsansvarig på Folkhögskolan Axxell i Pargas, var med då kulturaktörer inom Produforum Åboland presenterade sig för den fria bildningen på ett evenemang som kallades Nya kurser – nya resurser. Åtta kulturaktörer och tio kursplanerare och rektorer från medborgarinstituten i Åboland, folkhögskolorna i Pargas och Houtskär samt Svenska studiecentralens enhet i Åbo möttes i Pjukala i Pargas i oktober. – Det var en positiv överraskning att så många kulturaktörer var med och presenterade sig. Även om varje aktör hade en kort tid på sig att berätta om sitt kunnande fungerade konceptet eftersom alla var väl förbredda och hade material med sig. Det är sällan man får möjligheten att under en dag bekanta sig med så många potentiella kursledare.

Henrik Grönroos

Syftet med evemenanget var att förbättra de enskilda kulturarbetarnas kontaktnätverk och därigenom deras arbetsmöjligheter. Det var en win-win situation för båda parter. Vi som jobbar inom den fria bildningen behöver hela tiden nya lärare och kursledare. Jag kommer att sakna Produforum som en plattforum för att skapa nya kontakter mellan konstnärer, kulturaktörer och personal inom bildnings- och kultursektorn, avslutar Henrik.

Susanne Montag-Wärnå

Personalen träffar nya konstnärer att anlita till sina arbetsplatser och har möjlighet att direkt fråga konstnären och diskutera sina behov. Tillsammans kan de planera och fundera över vad konstnären kan erbjuda just den bransch som personalen företräder, förklarar Kristin. Produforum Åboland anställde en person på deltid för att koordinera och förmedla aktörer till äldreomsorgen. Nio aktörer kunde under vintern besöka äldreboenden i regionen för att inspirera invånarna och skapa tillsammans med dem. Verkstäderna betalades med medel från Fredrikahemmets fond. Allt från fritt måleri till rörelse och improvisation fanns på menyn. Susanne Montag-Wärnå, danspedagog och performance konstnär bosatt i Pargas, var en av aktörerna som fick jobb via projektet. Hon erbjöd rörelse­ improvisation i Hemmet i Åbo, på Björ­ ke­bo serviceboende i Pargas och på Regnbågen i Korpo. Hemmet i Åbo satsade dessutom egna pengar så att verksamheten

kunde fortsätta också efter att VårKultur projektet hade avslutats. På alla tre ställen deltog också personer med demens, vilket var en stor utmaning för Susanne. – Jag litade på min förmåga att läsa av situationen och på min sociala kompetens. Oberoende av hur aktivt deltagarna var med i övningarna uppstod alltid mycket känslomässiga situationer, berättar hon. – Jag hade sedan tidigare ett intresse av att jobba tillsammans med seniorer eftersom jag hade gjort en dansföreställning tillsammans med en grupp äldre pargasbor. Att jobba inom en institution var nytt för mig. Men min ambition som konstnär är att jobba inom institutioner med dans, lek och konst som kommunikationsverktyg – inte ensam i en ateljé. Jag forskar hela tiden i hur dans och performance kommunicerar och jag hoppas kunna utvidga den här verksamheten, förhoppningsvis med statligt stöd. Improvisation är alltid interaktivt, man skapar tillsammans som grupp. PRODUFORUM

Konsten att paketera kultur

O

rdet pitch har blivit allmängods inom de kreativa branscherna. Man ska pitcha och man ska paketera sitt kunnande. Enligt ordboken är pitch ”en kort presentation av en idé till en potentiell kund, producent eller ett produktionsbolag.” En pitch ska vara övertygande och konkret. En pitch består ofta av en s.k. logline som sammanfattar hela idén på en eller två meningar. Kulturutövare och konstnärer jobbar ofta med projekt eller i andras projekt på det fria fältet. Att arbeta med olika konstformer på det fria fältet brukar innebära ett idogt sökande efter nya projekt innan det gamla har avslutats, en ständig jakt på samarbetspartners, kunder, bidrag och sponsorer. Eftersom man sällan har en anställning för en längre tid måste man vara beredd att kunna marknadsföra sin förträfflighet så att andra vill betala för ens verksamPRODUFORUM

het. Och för att lyckas med detta måste man vara både övertygande och konkret. Jag har märkt att det inte alltid är så lätt att konkretisera eller pitcha vad man riktigt gör, vad det är man säljer. Det är viktigt att lyfta fram nyttan med produkten i sin pitch och i sin marknadsföring överlag. Men, efter att ha arbetat i kulturnätverket Produforum Åboland i över tre år har jag märkt att det ofta brister här för konstnärer. De vet inte vad de ska erbjuda, de har inte sina paket tillräckligt färdiga och konkreta för att kunderna ska förstå vad de erbjuder. De har inte heller tänkt igenom prissättningen och det är allt för mycket ”jag gör vad som helst och skräddarsyr efter behoven”, vilket gör att man som kulturanvändare inte förstår riktigt vad kärnan i kunnandet är, vad det är jag ska få och varför. Dessa frågor, varför köparen har nytta av en kulturprodukt eller -tjänst, resultatet, är minst lika viktigt att få fram som vad

Text: Kristin Mattsson det är man gör. En prislista bör också finnas att ta fram som måttstock när någon frågar efter pris. Sedan kan ju saker alltid modifieras efter behov, men helst efter att man först har skapat ett någorlunda konkret paket. För att öva sig i att paketera sitt kunnande, tydliggöra vad det är man säljer, finns verktyg till hjälp. Digital storytelling innebär att man gör kortfilm på nätet, kompetensportfolion som det finns att göra nätversion av nuförtiden samlar ens kompetenser på konkreta sätt, Advisory Ring; en metod att med hjälp av andras brainstormande komma närmare en slutprodukt, pitching kan man öva sig på, osv. Dessa behöver inte användas bara i säljsyfte utan även lika mycket för den egna utvecklingen och för att man själv ska förstå vad man gör och åt vilket håll man vill gå. Dessa verktyg har vi bl. a. jobbat med i Produforum Åboland, i våra kurser och verkstäder. 

9


Fortbildning, stöd och gemenskap Text: Kristin Mattsson

M

arina Saanila gjorde en uppföljning och kartläggning av kulturaktörernas behov av Produforum Åboland efter att projektet varit igång i ca tre år. När hon frågade aktörerna vad de har fått ut av projektet hittills svarade många av dem att det har varit nyttigt att få träffa andra i samma situation som en själv, som jobbar inom konstoch kulturbranschen. – Flera kommenterade att det har varit skönt att se att det finns andra som precis som man själv pusslar ihop sitt jobb av olika bitar, antingen som frilans eller som företagare som erbjuder olika kulturpaket, exempelvis till skolor, daghem och vårdinstanser. Produforum har fått dem att känna sig som en del av en gemenskap. De flesta av de 27 som Marina samtalade med har fått nya kontakter och många har också inlett samarbeten med de kontakter de har knutit genom Produforum. – För många har det varit viktigt att ha någon att vända sig till med sina frågor och funderingar kring sitt arbete. Vi på Produforum har fungerat som ett bollplank och vi är, som någon uttryckte det, ”lite som en spark i baken”, säger Marina. Möjligheten till synlighet är också en sak som uppskattades mycket. Många har fått möjlighet att synas i pressen och i olika broschyrer och det har lett till fler arbetstillfällen.

”Många önskar sig föreläsningar som ger inspiration, för när man jobbar en­ sam och själv skapar sitt jobb behöver man få inspiration av andra emellanåt.” – När jag i början av året frågade vilken typ av verksamhet aktörerna önskar sig av Produforum nätverket under den resterande projektperioden, var det de kompetenshöjande verkstäderna och korta kurserna som kom högst på listan. Att det finns någon som kan ordna fortbildning inom t.ex. företagande, marknadsföring eller datorprogram upplevs som värdefullt.

Inspiration på önskelistan Många önskar sig föreläsningar som ger inspiration, för när man jobbar ensam och själv skapar sitt jobb behöver man få inspiration av andra emellanåt. Detta satsade vi därför fullt på under det sista året som gått. Samtidigt har vi gett över bollen till CLL och Åbo Akademi, för att de delvis fortsätter erbjuda den fortbildning som kulturaktörer behöver, bl.a. inom ämnet kulturledning. Också fria bildningen har fått information om behoven och kommer att ta kultursektorns önskemål i beaktande i högre grad. 

Hej, vi syns!

D

et finns en viktig röd mapp i Produforums kontor i Pargas. Mappen är fullspäckad med tidningsklipp och annonser. Den visar att Produforum Åboland, eller närmare sagt kultur- och konstaktörer i nätverket, fått värdefull synlighet under åren. Marknadsföring och synlighet har varit viktiga fokusområden under hela Produforums existens. Målet har varit att hjälpa aktörerna i den, inom kultursektorn, ofta tuffa jakten på jobb. Tack vare satsningen är invånarna i Åboland i dag dessutom mer medvetna om det rika kulturutbud som finns i regionen. Kulturaktörer behöver all hjälp de kan få för att synas. Vi har, via olika marknadsföringskanaler, kunnat ge dem synlighet och skapat förutsättningar för mera jobb, säger projektkoordinator Marina Saanila.

Gratis annonser och broschyrer Satsningen på synlighet har, förutom genom artiklar om kulturaktörerna i pressen, pågått på flera andra plan, så som på Produforums hemsida och Facebook. Medlemmarna har också erbjudits gratis annonsutrymme i lokalpressen. En annan viktig kanal har varit broschyrer med presentationer av aktörerna och deras verksamhet, så som VårKultur och Välj Kultur. Broschyrerna har bland annat delats ut till en lång rad instanser som kan tänkas ha nytta av aktörernas tjänster, till exempel daghem, vårdenheter och bibliotek. Vi har fått positiv feedback av våra aktörer som blivit kontaktade tack vare broschyrerna. Vi lever visserligen i digitalåldern, men många vill fortfarande bläddra i en fysisk produkt, säger Marina Saanila.

Text: Patrik Edman Även om julkalendern inte direkt ledde till nya uppdrag för alla aktörer så har den en mer långsiktig funktion. Satsningar på kommunikation och marknadsföring bär inte alltid genast frukt - det tar tid att bygga upp sin synlighet.

”Marknadsföring och synlighet har varit viktiga fokusområden under hela Produforums existens.” Jag fick positiva kommentarer från olika håll och naturligtvis synlighet för vad jag gör och hur jag arbetar, säger formgivare Pia Holm från Happy Design.

Ett liv efter Produforum Flera marknadsföringskanaler fortsätter även om Produforum löpt ut som projekt. Exempelvis ger den riksomfattande portalen kulturforum.f i aktörerna möjlighet att marknadsföra sig själva. Nyhetsbrevet kulturpost.f i, som kulturaktörerna också kan använda, når i sin tur potentiella kunder i hela Svenskfinland. 

Julkalendern

Aktörsträff i Åbo, augusti 2013.

10

PRODUFORUM

En av Produforums större satsningar, som ledde till både lokal och nationell synlighet, var Sydkustens julkalender 2012. Kalendern gick ut på att Produforum producerade tio korta filmer om lika många aktörer och deras verksamhet. Filmerna publicerades på Åbo Underrättelsers webbplats under olika dagar i december, och samma dag presenterades kulturaktören med en artikel i tidningen. Filmerna visades också nationellt, i tv-programmet Min Morgon på Yle Fem. Aktörerna har därtill fått använda filmen i sin egen marknadsföring. En kund hänvisade till videon på min hemsida, och den kontakten resulterade i ett större uppdrag, säger fotograf Mathias Lönnström, en av de tio aktörerna. PRODUFORUM

11


”Viljan är en stark kraft!” Text: Alessandra Sarelin

K

ulturaktörer i Produforum Åbo­land har sedan våren 2013 haft möjligheten att få yrkes­ coach­ning av projektkoordinatorn Marina Saanila som är samtalscoach i psykosyntes. Fjorton aktörer i Pargas, Kimito och Åbo har använt sig av möjligheten till avgiftsfri coachning. Satsningen är en del av Produforums verksamhet för att öka kompetensen bland kulturaktörer och främja deras arbetsförutsättningar. Coachningen varierar mycket till sitt innehåll beroende på aktörens livssituation men utgångspunkten är alltid ett mål som coachen och aktören sätter upp under första sessionen. Under de följande sessionerna används olika metoder och verktyg för att utveckla de egenskaper och resurser som behövs för att målet ska nås. Oftast behövs det minst fem sessioner för att nå må-

Coachning inte terapi

let, ibland kan man behöva träffas upp till tio gånger. Omtyckta verktyg är vägledda meditationer, målning och avslappning. I ett avspänt tillstånd är det lättare att identifiera mål för både privat- och yrkesliv. För Mariella Lindén, författare och berätterska, passade det bra att jobba med bilder, både genom att rita och med inre visualiseringar.

Från idé till förverkligande – Det hjälpte mig att sätta ljus på vissa frågeställningar och bryta ner saker i tillräckligt små delar utan att förlora kontakten till helheten och min vision om vad jag vill skapa, berättar Mariella. Hon hade länge haft en idé om att ordna mini-retreat med berättande, visualiseringar och god mat i en avkopplande miljö. Efter att ha gått på coachning, först fem gånger under våren och sedan fem gånger

– Man är både subjekt och objekt, förklarar Mariella. När man skapar sitt eget jobb är ens personliga vision både en styrka och svaghet. Man behöver kunna bedöma sina val utifrån. Det hjälper att ha en coach som bollplank.

Mariella Lindén

under hösten, föll bitarna på plats och hon förverkligade den första retreaten. För frilansande kulturarbetare är den egna personen ett arbetsredskap och därför är det extra viktigt att utveckla sin medvetenhet om egna beteendemönster.

Illustration © Catarina Ahlstrand, 2014.

Marina understryker att coachen kan hjälpa till med att medvetandegöra gamla invanda mönster, men coachningen är inte rådgivning eller terapi. Med hjälp av de verktyg som används under coachningen kan automatiska sätt att reagera eller förhålla sig brytas. – När vi blir medvetna om våra egna mönster kan vi bryta dem. Då har de inte längre så stark makt över oss utan vi kan välja nya vägar. Omedvetna processer kan styra oss, men målet är att vi själva ska kunna styra olika delar av våra liv, säger Marina. Ibland är det svårt att sätta upp ett mål eftersom den som blir coachad har tappat bort sin egen vilja, eller har blandat ihop sin egen vilja med andra människors vilja och därför styrs av måsten och andras förväntningar. – Vi gör mycket övningar för att hitta den egna viljan. Viljan är en stark och god kraft i livet, säger Marina. Gemensamt för kulturaktörer är att de känner oro över sin ekonomi. De skapar alla sitt eget jobb med olika bitar och osäkerheten inför framtiden är ibland stor. Det finns inte alltid tillräckligt med jobb för småföretagare och konstnärer inom kulturbranschen. – Mitt bästa avstressningstips är att gå inåt och verkligen tänka på vad man vill och strävar till. Om man mest fokuserar på sårbara underlägen eller skral ekonomi halkar man lätt in på tomgång och tappar sitt eget kraftdjup. Psykosyntescoachningen är väldigt fin hjälp för att synliggöra den inre kartan över vad det är man väljer att satsa sitt liv på, säger Mariella.

Fokuserar på möjligheter Coachningen strävar efter att fokusera på möjligheterna och mindre på begränsningarna. Marina Saanila coachar människor i förändringsprocesser.

12

PRODUFORUM

PRODUFORUM

– Hinder är i och för sig guldgruvor eftersom de utgör sådant som gör att man kan utvecklas, slår Marina fast. Kan en positiv syn på hinder göra att de känns mindre hotfulla? – Om en aktör t.ex. känner stark ovilja inför administration och marknadsföring och man väljer att se på det här hind­ret

som en positiv utmaning så kan det hända att när aktören väl har vågat titta närmare på varför hen har den här inställningen så frigör det väldigt mycket resurser och kraft. Samtalscoachen inspirerar, motiverar och stöder aktören att hitta en bra balans mellan den egna viljan, framtidsmålen och vad som är en realistisk affärsidé. 

”För frilansande kulturarbetare är den egna personen ett arbetsredskap och därför är det extra viktigt att utveckla sin medvetenhet om egna betendemönster.” 13


Kulturaktör i skärgården – bra för det mesta Text: Patrik Edman

Naturen som inspiration samt frid och lugn. Men också långt till kunderna, dåliga internetförbindelser och ensamma dagar. Att vara kulturaktör i skärgården innebär både för- och nackdelar.

”För en frilansande ensamföretagare är det guld värt att ha kontakter utåt till andra människor, för att få och utbyta kunskap, information och goda råd.”

D

et finns ett extr­a stort behov av fungerande kon­ takt­­nät i skär­går­ den. Därför fanns det också en beställning på ett nätverks­ projekt som Produforum.

Camilla Hynynen jobar som frilansfotograf och redaktör.

Exempelvis kommer den första kulturaktören som gick med i nätverket ända från Keistiö i Iniö. Träffa fem skärgårdsbor inom kultursektorn som haft både nytta och nöje av Produforum Åboland.

t Det här är jag

a

c

e

Äter och dricker helst ?

Jobbar som ?

b Bor i ? Familj ?

har inspirerat d Hon/han mig ?

14

PRODUFORUM

PRODUFORUM

Camilla Hynynen

Peter Mustelin

a) Frilansfotograf och redaktör för inrednings- och lifestylemagasin.

a) Industriell designer, tillverkar elcyklar, Bhava Industries Ltd.

b) Nagu (Lillandet).

b) Korpo.

c) Min man Janne, två vuxna söner och en bonusdotter. Två katter och en envis hund.

c) Min sambo Laura.

d) Duktiga fotografer och bloggare inspirerar mig, just nu den svenska fotografen Cecilia Möller. e) Älskar lax i alla former. Gott vin ger guldkant åt en middag.

För- och nackdelar med att jobba i skärgården? Fördelarna är helt klart naturen som finns utanför dörren. Att vara en del av naturen och glädjas av att se årstidernas variation bättre än i stan. Och så lugnet - det egna lugnet ute i skogen. En av nackdelarna är nätförbindelserna. Jag har länge kämpat för att få en snabb förbindelse, vilket är ett krav i mitt arbete. Jag skickar stora bildfiler och det kräver kapacitet. Vi har tyvärr inte möjlighet till fiberkabel. En annan nackdel är färjturerna – de skulle få vara fler och bättre planerade.

d) Laura! Hon sparrar mej att förverkliga min dröm och att inse att det är den enda vägen. e) God vegemat och en god latte (dubbel espresso).

För- och nackdelar med att jobba i skärgården? Orsaken att jag gör detta är att jag är starkt driven av idealism. Att bo i stan och att designa för massproduktion har aldrig känts helt rätt. Fördelarna är främst kopplade till den livsstil skärgården kan erbjuda. För mej passar det bra att bo nära naturen och havet. Det finns inget bättre än att ta en cykel- eller paddlingstur och uppleva ”discovery channel live” mitt under arbetsdagen om det annars känns trögt. Det är väldigt inspirerande helt enkelt. Peter Mustelin

Vad har Produforum Åboland gett dig? Möjligheten att få träffa andra aktörer och utbyta erfarenheter. Det blir ju rätt så ensamt som egenföretagare med kontor hemma. Jag har haft nytta av alla föreläsningar som Produforum ordnat, t.ex. om hur man läser sitt bokslut. Jag har också fått stöd i tankar kring marknadsföring och synlighet i sociala medier. Ibland har jag behövt ett mötesutrymme och då har jag fått låna Produforums kontor. Det har fungerat mycket bra.

Behövs ett liknande nätverk framöver, och hur kan det i så fall utvecklas? Visst ska man satsa på liknande projekt i framtiden! För en frilansande ensamföretagare är det guld värt att ha kontakter utåt till andra människor, för att få och utbyta kunskap, information och goda råd samt knyta nya affärskontakter.

15


Janne Gröning

Att jobba hemifrån kan ha sina sidor. För det mesta är det skönt men ibland blir det för lugnt och ensamt. Tyvärr känns det som att navelsträngen till Åbo ännu finns kvar. Det blir onödigt många turer till stan och för många kilometrar bakom ratten.

”Det finns inget bättre än att ta en cykeleller paddlingstur och uppleva ”discovery channel live” mitt under arbetsdagen om det annars känns trögt. Det är väldigt inspirerande helt enkelt.”

a) Naturfotograf, föreläser om naturens helande inverkan på oss människor. b) Iniö (Keistiö). c) Fru och vilda djur på gården. d) Moder Natur inspirerar mig! e) Egna ekologiska grönsaker och rotfrukter, vild fisk och vilt. Vatten och ibland vin till maten.

För- och nackdelar med att jobba i skärgården?

Hanna Mehtonen-Rinne. Foto: Saga Rinne.

Vad har Produforum Åboland gett dig?

Hanna Mehtonen-Rinne

Under min tid i Produforum har jag bytt huvudverksamhet. Jag arbetade tidigare med design och ”brand building” för andra företag. Jag lade ner den firman i maj 2013 och grundade i stället Bhava Industries Ltd. Det jag tagit med mej från min tidigare firma är den brand building-föreläsning jag utvecklade tack vare sparring från Produforum. Jag har nu lett den flera gånger per år och har också vidareutvecklat den. Jag är mycket nöjd med det paket jag i dag kan erbjuda, och det är mycket tack vare stöd och sparring från Produforum.

a) Företagare, fotograf, utbildare inom digitalt berättande.

Behövs ett liknande nätverk framöver, och hur kan det i så fall utvecklas? Det är oerhört bra att det finns nätverksprojekt som Produforum. En tanke om utveckling kunde vara att samarbeta med en företagskuvös, på det viset att Produforum är ett förstadium och språngbräde till kuvösen. Exempelvis Produforum-Lite, som är öppen för alla, och Produforum-Pro, för utvalda entreprenörer som aktivt vill utveckla sin verksamhet.

16

Det finns många fördelar. Det är så vackert och fridfullt och man har utrymme att andas och leva ett fullständigt liv. Naturen är det bästa vi har. Var skulle vi annars leva och bo och varifrån skulle vi få vår mat? Nackdelar är att servicen håller på att bli sämre samt de långa avstånden. Från Keistiö till Åbo tar det cirka 2,5 timmar och till Pargas 3 timmar. Sedan ska man också till-

b) Gult litet hus i Kimito.

trafiken skärs ner, internet fungerar dåligt, det är svårt att få tag i utrymmen, och så vidare.

c) Maken Jere, barnen Saga och Benjamin. En hund och två katter.

Vad har Produforum Åboland gett dig?

d) Mina barn i vardagen och arbetet. Astrid Lindgren inspirerar mig att tro på berättandets kraft, fantasin och olydighet.

Nätverket har gett mig en känsla av att det finns människor som arbetar aktivt och synligt för att ge oss kulturarbetare jobbmöjligheter, stöd och erkännande. Helt konkret har jag fått jobbuppdrag, synlighet, hittat samarbetsparter och fått vägledningshjälp.

e) Allt från italienskt och asiatiskt till pappas köttbullar.

För- och nackdelar med att jobba i skärgården? Det bästa är att jag har allt det viktigaste nära till hands: jobb, hem, hobbyer och barnens daghem och skolor. Samtidigt får jag regelbundet jobba i städerna, och får på så sätt min dos av kultur och storstadsflärd, men slipper den stress och konsumtionshysteri som storstaden kan ge mig. Här har skärgårdskommunerna en fördel som de kunde utveckla genom att stöda dess företagare mer aktivt, för det är här nackdelarna blir märkbara: kollektiv-

baka hem, och att få allt att passa med färjornas tidtabeller är inte alltid så lätt!

Vad har Produforum Åboland gett dig? Produforum har varit jättebra. Jag tror att Produforum gett alla aktörer goda kunskaper och erfarenheter som vi har nytta av i framtiden. Jag var faktiskt den första aktören som gick med och jag var väldigt aktiv i början. De två senaste åren har det hänt olika saker i mitt liv, som gjort att jag varken kunnat eller hunnit vara så aktiv.

Behövs ett liknande nätverk framöver, och hur kan det i så fall utvecklas? Det vore väldigt bra med någon slags fortsättning, kanske det kunde heta Utveck­ lings­forum? Mitt behov just nu vore en kurs i bildbehandlingsprogrammet Photo­ shop. Jag har nämligen nyss köpt min första ”riktiga” digitalkamera, tidigare har jag

fotat på film. Jag skulle behöva lära mig att redigera videor och ”framkalla” mina digitalbilder. Det är vad jag kommer på just nu, men det finns naturligtvis andra viktiga saker, alla har vi lite olika behov.

”Produforum har varit jättebra. Jag tror att Produforum gett alla aktörer goda kunskaper och erfarenheter som vi har nytta av i framtiden.”

Behövs ett liknande nätverk framöver, och hur kan det i så fall utvecklas? Jag tycker definitivt att det behövs ett nätverk som kan fungera som stöd och bollplank i en bransch som är osäker och i ständigt behov av utveckling. I mitt eget och andras arbete tycker jag att detta verkar vara det mest värdefulla – att det finns någon som engagerar sig i dina frågor då du kanske inte vet hur du ska gå vidare med ditt arbete.

Janne Gröning

PRODUFORUM

PRODUFORUM

17


Sofia Törnqvist a) Skådespelare, regissör, dramalärare. b) Kimito. c) Sambo, två tvillingflickor och två bonusbarn. d) Starka kvinnor (på t.ex. Kreativa Kvinnor-seminarier) som vågar följa sina drömmar. e) Jag njuter av god mat och inspireras av matkurser och nya recept. Dricker citron- eller limevatten, ibland ett glas kallt vitt vin.

För- och nackdelar med att jobba i skärgården? Fördelen med att jobba i skärgården, speciellt med kultur, är att det inte finns så många andra med samma specialkunskap

Sofia Törnqvist. Foto: Sam Cygnel.

som en själv. Dessutom är det lätt så att jag som skådespelare får möjlighet att bredda mitt kunskapsområde till att regissera och undervisa. En nackdel är att man hela tiden kan känna att man är en offentlig person med ett visst ansvar för sina uttalanden.

Vad har Produforum Åboland gett dig? Allt jag deltagit i har gett mig otroligt mycket som konstnär och människa. Jag är i en bransch där man tidvis kan känna sig rätt så ensam. Genom Produforum har jag fått träffa andra som ställer liknande frågor som jag. Jag har dessutom tagit del av den coachning som Produforum erbjudit. Den har hjälpt mig att bli tydligare på vad jag ska satsa mina resurser på och vad jag kan behöva hjälp med utifrån.

Behövs ett liknande nätverk framöver, och hur kan det i så fall utvecklas? Visst behövs den här typens nätverk! Det jag skulle behöva är mer coachning privat och i grupp samt inspirerande föreläsningar om idéer och företag. Och varför inte någon slags utbytesbank av tjänster. En kurs där man konkret utvecklar varandras idéer vore också nyttig. 

”Allt jag deltagit i har gett mig otroligt mycket som konstnär och människa. Jag är i en bransch där man tidvis kan känna sig rätt så ensam.”

Lyckat samarbete inom fortbildning Text: Patrik Edman

Produforum Åboland har samarbetat med en rad fortbildningsarrangörer för att kultursektorn ska få skräddarsydd och praktisk fortbildning. Ett mål har varit att tillgodose fortbildningsbehoven också efter att Produforum upphört som projekt.

L

istan över utbildningsinstanser som Produforum samarbetat med är lång, och kontakterna har resulterat i ett mångsidigt utbud av kurser och föreläsningar. Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, CLL, blev samarbetspart hösten 2012. – Mycket har hänt på kort tid. Tack vare samarbetet har vi kunnat erbjuda fler och mångsidigare kurser till våra målgrupper än tidigare, säger utbildningsplanerare Katarina Humina. De flesta kurser har arrangerats inom ramen för Öppna universitetet, en del av CLL. Humina nämner bland annat kurserna Audiovisuella berättelser och Portfolio över eget kunnande som exempel på koncept som CLL inte hade erbjudit utan Produforum.

gent, och aktörerna har ofta rätt individuella och ibland akuta behov. – Det räcker inte att man erbjuder ett önskat innehåll. Format och tajming är minst lika viktigt. Men samarbetet med Produforum har hjälpt oss att få en tydligare bild av vad som önskas ute på fältet, säger Humina.

Virtuell fortbildning En ambition har varit att göra kurserna så tillgängliga som möjligt. Det kan vara svårt för bland annat skärgårdsbor att delta i närstudier i exempelvis Åbo eller Kimito. Här har nätbaserade kurser varit en lösning, såsom kursen Juridiska pusselbitar för kultursektorn. Nätkursen, ett samarbete med CLL, gav alla med dator och nätförbindelse möjlighet att få en inblick i exempelvis avtals- och beskattningsfrågor samt vilka bolagsalternativ det finns.

I ett och samma paket Åbo svenska arbetarinstitut har erbjudit en räcka kurser i samarbete med Produforum, bland annat om hur man bygger upp ett varumärke och utbildning i olika dataprogram. – För oss är det viktigt att hela tiden bygga nätverk och skapa samarbetsmöjligheter med olika organisationer

Katarina Humina

och grupper. Genom samarbetet med Produforum har vi kunnat erbjuda de bästa sidorna av både Arbis och Produforums tjänster i ett och samma paket, säger rektor Sixten Westerby. Kurserna har tagits fram på flera sätt. I en del fall har Produforum kommit med idéer på lämpliga föreläsare. Vissa Produforumaktiva har dessutom erbjudit sina tjänster direkt till Arbis. – Vi har också deltagit i Produforums ”matchningar”, som går ut på att kulturaktörer presenterar sig för potentiella uppdragsgivare. Tack vare dem har vi kommit i kontakt med personer som kan erbjuda intressanta kurser, säger Arbis planerare Isa Hudd. 

Kartläggning av behoven Det främsta målet har naturligtvis varit att erbjuda nyttig fortbildning åt kultursektorn. De flesta föreläsare var aktiva inom Produforum, så kurserna gav även dem synlighet och skapade jobbmöjligheter. Ett annat viktigt mål för samarbetet var att göra utbildningsbranschen medveten om vilken typ av kompetenshöjning som kulturfältet önskar. – Vi ville aktualisera behoven inom kultursektorn så att aktörerna kan erbjudas liknande kurser också i framtiden, säger projektchef Kristin Mattsson. Katarina Humina understryker att kartläggningen av fortbildningsbehoven är viktig och ständigt aktuell, men inte alltid så lätt. Kulturfältet är hetero-

18

PRODUFORUM

PRODUFORUM

Från vänster: Anja Lindqvist (textillärare), Sixten Westerby och Isa Hudd.

19


Att vara frilansande konstnär – frihet och spännande ovisshet Text och bild: Hans G. Hästbacka

J

ag är utbildad bildkonstnär och var redan som ung intresserad av fotografering med traditionell kamera. Min bekantskap med Camera obscura/nålhålskamera fick jag under min studietid på Konstskolan i Nykarleby. Det var under en grundkurs i svartvit fotografering som jag konstruerade min första nålhålskamera av en gammal skolåda. Resultatet av mina första ”skolådsexperiment” blev en överraskning i både positiv och negativ bemärkelse. Jag hade inte riktigt kontroll över min skapelse och detta gav mig ett behov att utveckla min kunskap om denna enkla men svårbemästrade fotograferingsteknik. I mina fotoprojekt strävar jag efter att komma bort från det digitala och snabba. Jag försöker gå tillbaka till det primitiva och enkla och konstruera s.k. ”lågteknologiska” kameror av papplådor, böcker och andra vardagliga föremål. Med dessa kameror försöker jag fånga ögonblicksbilder av det som jag tycker är intressant, och det kan vara allt från en forsmiljö i Österbotten till en gatuvy med asfalt och grå betong i Åbo centrum.

Det bästa är friheten Det bästa med att vara frilansande konstnär är friheten. Jag är min egen chef som bestämmer över min tid. Det negativa är att jag kan bli tvungen att boka upp mig för en kortkurs ett år i förskott med den risken att kursen inhiberas en vecka före start. Till största delen har jag fått min inkomst från fotokurser, konstprojekt och föreläsningar som hållits i skolor och för olika föreningar och institutioner. Det har i första hand handlat om nålhålskamerakurser där deltagarna har fått bygga sin egen lådkamera och lärt sig grunderna i traditionell fotografi och mörkrumsteknik. Nu och då får jag förfrågningar om arbetsuppdrag. Vanligtvis har de hittat mina kontaktuppgifter på Kulturfondens register över Kultur i skolan-personer eller i någon broschyr över kulturarbetare, t.ex. Produforums aktörskatalog. Via mina utställningar får jag också kontakter för framtida projekt. Förutom inkomster från fotokurser, har jag också under årens lopp haft den stora förmånen att få stipendier för olika konstprojekt och utställningar.

Tillbaka till ursprunget – med hemmagjord nålhålskamera En vanlig vattenfoto-arbetsdag inleds med 2-3 koppar kaffe, sen planeras dagens fotograferingsprogram, mörkrummet görs i ordning och två kameror förses med fotopapper. Sen bär det iväg till en lämplig forsmiljö. Vanligtvis har jag bara några kilometers körsträcka från mörkrummet till de platser som dokumenteras, men ibland blir det tillryggalagt över 20 kilometer med bil innan jag är framme vid fotograferingsstället. När jag hittat en lämplig fotograferingsplats riggar jag upp kamerorna. Då allt är klart drar jag

20

bort slutartejpen från nålhålet och exponeringen påbörjas. Sen är det bara att vänta, vänta och vänta... När jag tror att exponeringen är klar sätter jag tillbaka slutartejpen. Då de båda bilderna är i paket, bär det igen iväg till mörkrummet.

”Det roligaste med det här jobbet är att bekanta sig med nya platser och slänga sig in i lejongapet. Man vet aldrig hur det kommer att gå. Ovissheten utgör en spänning.” I mörkrummet tar jag ut fotopappren ur kamerorna och framkallar bilderna. Allt som oftast blir resultatet från en fotograferingsutflykt ”noll rätt”, alltså två under- eller överexponerade negativ eller så har jag fått med någon störande detalj. Efter att jag konstaterat att de båda negativen verkligen är dåliga, är det bara att bita ihop tänderna och fortsätta arbetet. I med nytt papper i kamerorna och igen iväg för att göra ett nytt tappert försök. Under en ”bra” dag hinner jag framställa 8-12 negativ, men ibland kan det bli endast 4 negativ under en hel arbetsdag. Hittills har jag genomfört 20 separatutställningar och har dessutom haft med bildmaterial på drygt 40 samutställningar. Utställningarna har förverkligats runtom i Finland och på Åland, från Rovaniemi i norr till Hangö i söder. Under de senaste åren har jag även genomfört åtta s.k. interaktiva nålhålskameraevenemang som är kostnadsfria och öppna för alla intresserade. Tillställningarna har förverkligats i Jakobstad, Pargas och på Nötö. Det första evenemanget förverkligades år 2010 vid Cikoriamuseet i Jakobstad.

Nålhålskamera “Big Box 1” (2001) som konstruerats av faner och trä. Format på kameran (h x b x l): 43,1 x 49,7 x 53,1 cm. Lins: Plåtbit som försetts med nålhål.

Hans G. Hästbacka

“06.07.2010 nästan klart, byig vind, 7 min”. Bilden är tagen med nålhålskameran “Big Box 1”. Exponeringstid: 7 minuter. Plats: Stinasholmarna i Purmo å, Purmo, Finland.

Lockande ovisshet Under evenemangen uppför jag ett provisoriskt mörkrum på projektplatsen. Från mörkrummet får besökare låna enkla nålhålskameror med vilka de kan fotografera i närmiljön. Fotografierna, i det här fallet pappersnegativ, framkallas i mörkrummet under min ledning. De som deltar i fotograferandet får negativen och en kontaktkopia hemskickad per post. Jag gör även en ext­ ra kopia av varje lyckat fotografi. Av bildmaterialet sammanställer jag en ”kollektiv” utställning som visas på projektplatsen under påföljande år. Det roligaste med det här jobbet är att bekanta sig med nya platser och slänga sig in i lejongapet. Man vet aldrig hur det kommer att gå. Ovissheten utgör en spänning. 

PRODUFORUM

PRODUFORUM

21


Kulturdusch för Kimitoöns daghem Text och bild: Alessandra Sarelin

Produforum Åboland och Sydkustens lands­ kapsförbund ordnade prova på-kultur­verk­ städer i Pargas och Åbo hösten 2013. I mars i år var det Kimitoöns tur. Regionens dagisoch familjedagvårdsgrupper hade fyra olika verkstäder att välja mellan under tre förmiddagar. Dagisgrupper ända från Hitis anlände till Villa Lande.

”Det här är ett bra sätt att marknadsföra sin verksamhet. Tack vare Kulturfondens kulturpaket för dagis, eftis och skolan är det både enkelt och ekonomiskt möjligt för daghem att ta in professionella konst­ närer som kan hämta in nya arbetssätt i verksamheten.”

V

i ser verkstäderna som en möjlighet för daghemmen att dels se vad det finns för kulturutbud, dels få inspiration för den egna verksamheten, förklarar Lena Långbacka på Sydkustens landskapsförbund. Genom smakprovsverkstäderna fick barnen och personalen prova på olika former av kreativt arbete under ledning av en konstnär. Skådespelare Sofia Törnqvist erbjöd teaterlekar och danskonstnären Marianne Petters höll danstimme. Konstnären, illustratören och formgivaren Pia Holm kallade sin verkstad för museumrally och montessori-assistent Ylva Gustafsson ledde det hon kal­­l­ ar sångskatter. Sista dagen är det daghem från Dragsfjärd, Västanfjärd, Dalsbruk och Hitis som har anlänt till Villa Lande med bussar. Furubo daghem, med sju barn, två personal och en förälder, väljer att delta i Marianne Petters danstimme. Marianne uppmanar barnen och personalen att ställa sig i en stor cirkel för uppvärmning till indianmusik. De får röra på sina svanarmar, hönsvingar och flugvingar. Alla kroppsdelar får sin egen dans. Vilda sockornas dans verkar vara en favorit för barnen. Som avslutning gör gruppen en minisaga tillsammans.

Pia Holms museum-lådor.

att lådorna, efter att de torkat, fungerar som rum för barnens egna konstverk och pyssel. – Jag har själv två barn som kommer hem med fina saker de skapat. Jag tycker det är synd att konstverken blir liggande och att man så sällan ser helheten. Man kan hänga de målade lådorna på väggen och samla barnens konstverk där så att de kommer till sin rätt – som på ett museum. Det blir en fin installation. På dagis kan man ha vernissage och barnen får vara stolta över vad de åstad-

22

Aktörer som regelbundet deltagit i Produforum Åbolands verksamhet: Ahlstrand, Catarina Dansledare, tecknare, sammhällsped. stud. Ajanko, Julia Fotograf Borg, Tina Bildkonstnär, expressiv bildtolkare Bornemann, Tove Grafisk designer, konstterapi Clayhills, Henrietta Journalist Edman, Patrik Kommunikationskonsult Fraboni, Paola Sagoberättare, lärare Franck, Anna Fotograf Fredenberg, Kim Musiker, IT Fredriksson, Heidi Skådespelare Gestranius, Ylva Konsthantverkare Gröning, Janne Fotograf Grönroos, Tom Kulturproducent, musiker Gustafsson, Ylva Sång, Livsglädje med musik-ledare Hagström, Tove Lärare, handledare Halonen, Erika Cirkusartist, producent Hellström, Idun Formgivare Holm, Pia Formgivare, konstnär Hynynen, Camilla Fotograf Hästbacka, Hans G. Bildkonstnär Johansson, Carmela Dramainstruktör, journalist Kahra, Sade Fotokonstnär, lärare Kurvinen, Eija Formgivare (beklädnad) Lindén, Mariella Kulturarbetare, berätterska, författare Lindén-Lamoureux, Pia Kulturprojektledare

Den dansande rumpan – Hur ska sagan börja?, frågar Marianne. Barnen hittar på en saga om en dansande rumpa som föll i vattnet, men lyckades komma upp och dansade sedan hela livet. Gruppen dansar sagans olika faser och skrattar åt att rumpan är kroppens bästa dansdel. Efter verkstaden frågar personalen Marianne hur de kan få henne till Furubo. Intresset för dans och rörelse har vaknat. – Det här är ett bra sätt att marknadsföra sin verksamhet. Tack vare Kulturfondens kulturpaket för dagis, eftis och skolan är det både enkelt och ekonomiskt möjligt för daghem att ta in professionella konstnärer som kan hämta in nya arbetssätt i verksamheten. Jag har redan två bokningar till daghem på ön, berättar Marianne. Hitis och Hulta daghem väljer att delta i museumrally. Sammanlagt tio barn får penslar och omålade lådor av kartong. Tanken är

kommit, säger Pia medan hon städar undan de svarta sopsäckarna som skyddat borden under målandet. – Det var lyckade tre dagar, säger Lena efter den sista verkstaden. Förhoppningen är att verkstäderna leder till mera kultur på regionens daghem. Kultur är ingen självklar del av vardagen och det är synd. Kulturfondens kulturpaket kunde utnyttjas mycket mera. Det skulle gagna både personalen, barnen och kulturaktörerna. 

Marianne Petters dansar med barn från Furubo daghem.

PRODUFORUM

PRODUFORUM

Lönnström, Mathias Fotograf Mehtonen-Rinne, Hanna Fotograf, digital berättare Molin, Sofia Skådespelare Montag-Wärnå, Susanne Dansare, pedagog Mustelin, Peter Industriell designer, elcykelentreprenör Paavola, Marjo Rimsalabim-ledare, ordkonstnär, dansledare Pajari, Helbe Textilkonstnär Peitso-Sesay, Sanna Kulturarbetare, pedagog, skribent Petters, Marianne Danskonstnär Prost, Mats Musiker Ridberg, Ida Kulturproducent Ridberg, Riddo Regissör, musiker Saanila, Erik Mediaproduktion, fotograf Sarelin, Alessandra Doula, ”Dancing for Birth” instruktör Sihvonen, Sam Grafisk designer Sjölund, Kenneth Kulturarbetare, språk och kommunikation Sjöström, Tinne Textilartesan Sumelius, Rasmus Drama och forumspel Törnqvist, Sofia Skådespelare, regissör, dramalärare von Wright, Heidi Författare, frilansskribent Wiik, Jenny Illustratör, författare Åkerfelt, Hanna Mångsysslande kulturarbetare

Andelslaget Vinde, Lalla Vinde Sagalunds museistiftelse Åbolands hantverk

23


24

PRODUFORUM

Produforum Åboland