Ollas i Bäsinge by – en kulturhistorisk mötesplats

Ollas i Bäsinge by – en kulturhistorisk mötesplats

Gården Ollas ligger vid Nedre Dalälvens inlopp till sjön Bäsingen i Folkärna socken i Avesta kommun. Ett unikt kulturarv i ett bevarat gammalt odlingslandskap.

Foto: Torbjörn Wåhlin

Ollas i Bäsinge by I 2

Bäsinge by ligger i ett område av riksintresse för kulturmiljövård. Här har jordbruk kombinerats med brytning av järn- och kopparmalm i hundratals år.

Foto: Torbjörn Wåhlin

Bäsinge, en välbevarad bergsmansby

Dalarna bildar tillsammans med Västmanland det gruvtätaste området i landet.

Redan under medeltiden utvecklades bergsmanskulturen. En bergsman var en självständig bonde och järnproducent med egen mark och skog. Byar kunde gå samman för att bygga en hytta för att bearbeta malmen. Bergsmännen bröt järnmalm, drev masugnar och producerade tackjärn som de sålde till lokala järnbruk som framställde det viktiga stångjärnet.

Byn Bäsinge nämns första gången i skrift 1353, men i trakten har det funnits bosättningar från stenåldern. Bäsinge är en välhållen bergsmansby inom ett område av riksintresse för kulturmiljövård.

I området finns flera lämningar efter det tidigare bergsbruket med välbevarad bebyggelse och omgivande odlingslandskap med öppen åkermark. Från 1500-talet har det i omgångar främst brutits järn och koppar fram till slutet av 1800-talet. Även koboltbrytning har gjorts i området.

2 I Ollas i Bäsinge by

På gården Ollas fanns till exempel Nygruvan med två gruvhål med järnmalm med aktiv brytning på 1700-talet.

Nygruvan är en registrerad fornlämning och de två gruvhålen är idag inhägnade och vattenfyllda.

I mitten av 1800-talet fanns ett tiotal stora gårdar i byn I mitten av 1800-talet fanns ett tiotal stora gårdar i byn. Ollas var en av dessa vars gårdsbild inte ändrats i någon större utsträckning sedan Laga skiftet avslutades 1894. Dock byggdes ett nytt bostadshus i början av 1900-talet på samma plats som det tidigare.

Gårdens marker har hållits intakta förutom att delar av skogen sålts av. Idag består fastigheten Bäsinge 18:1 av fyra skiften.

Det största skiftet, med flest byggnader,

består i huvudsak av åker och betesmark.

Två skiften finns med blandad åker, äng och skog. Det fjärde skiftet är skogsmark.

Jordbruket på gården lades ned 1974. Åkermarken har sedan dess varit utarrenderad.

Folkare, en särpräglad gränsbygd

Folkare är en bygd vars namn kan spåras i varje fall till mitten av 1300-talet. ”Folk” lär syfta på en samlingsplats, ett ting, som funnits i det område som idag är Folkärna socken. ”Folkare” syftar också på en plats eller ”område med fin sand”. Folkares kärnbygd utgörs av det stora näset väster om sjön Bäsingen och området väster om detta näs. Det är idag främst tre socknar som räknas till Folkare; By, Folkärna och Grytnäs. Dessa tre landskommuner tillsammans med Krylbo köping bildade Avesta kommun vid den stora kommunreformen 1967.

Folkare ligger i sydöstra Dalarna men odlingsmiljömässigt har området nära koppling till Västmanland, Uppland och

Mälardalen. Den ekonomiska utvecklingen i Folkare har också hört samman med malmbrytning och järnframställning.

Många bönder hade i början av 1800-talet andelar i hyttor och smedjor. Skogsbruk och metallhantering har fortsatt vara viktiga i modern tid.

Den biologiska norrlandsgränsen, Limes Norrlandicus, löper i nordostlig riktning genom södra Dalarna. I denna klimatologiska gränszon möts nordliga och sydliga arter. I norr finns ett relativt artfattigt naturlandskap med stora barrskogar.

Söder därom ett varmare och artrikare område med mycket blandskog. Söder om gränszonen avlagrades under och efter den senaste istiden sediment som gav upphov till bördig åkermark.

I Folkare fanns bördiga jordar. Obrukad mark vid Dalälven torrlades och uppodlades från slutet av 1700-talet. Nya brukningsmetoder utvecklades tidigt.

Växelbruk med vallodling, järnskodda redskap och bättre djurhållning bidrog till en gynnsam utveckling.

Älvlandskapet Nedre Dalälven Bäsinge by ligger centralt i Biosfärområde Älvlandskapet Nedre Dalälven som 2011 instiftades av FN-organet Unesco. I ett biosfärområde görs insatser för att: främja naturvård, bevara och utveckla biologisk och kulturell mångfald, utveckla samhället på ett långsiktigt hållbart sätt och för att utveckla forskning och utbildning. Lokal samverkan och lokala förutsättningar är grunden för arbetet. nedredalalven.se

Kornknarr fotograferad vid Bäsingen och Ollas våtmark.

Foto: Kenneth Seil

Ollas i Bäsinge by I 3

Åkerarealen ökade stadigt under mer än 100 år. Trots minskad ängsareal kunde betet öka och mer hö hämtas från hagmarker, myrar och i skogen.

Jordreformer ändrade odlingslandskapet

I byarna bodde bönderna tillsammans, men i egna hus och på egna gårdstun.

Sedan medeltiden brukades jorden i tegskiften. Varje gård skulle ha var sin andel av likvärdig kvalitet i byns samtliga åkergärden och ängsmarker. Resultatet blev oftast långsmala små åkertegar. Vid arvskiften och försäljningar, delades bra som dåliga tegar till små remsor.

Tegsystemet krävde att jorden brukades samordnat i byn, eller till och med att man sådde och skördade tillsammans med andra. Det fanns inte utrymme att på egen hand prova andra grödor, eller nya brukningsmetoder. Förespråkarna för jordreformer menade också att ett mer individualistiskt jordägande skulle underlätta nyodling, öka skördarna och gynna folkökningen.

Skiftesreformerna drevs igenom av staten och målet var att rationalisera jordbruket.

Skiftena utfördes av utbildade lantmätare och dokumenterades noga. Den första reformen, Storskiftesreformen, beslutades 1749. Lantmätarna skulle se till att ägor lades samman i så stora skiften som möjligt. Ofta skiftades bara åkern, ibland också ängen, och gårdarna fick ligga kvar i byn. 1762 uppsattes ett mål på högst fyra skiften åker och fyra skiften äng per gård.

Dessa mål uppnåddes dock ytterst sällan vid ägoskiften.

Genomförandet av reformen gick långsamt, och för att skynda på beslöts om Enskifte 1807 och Laga skifte 1827. Laga skifte var en utdragen process och pågick under en hundraårsperiod fram till 1928.

Vid sekelskiftet hade åtta av tio gårdar i Folkare minst 20 hektar odlad jord. En siffra långt bättre än länet i övrigt och även bättre än rikssnittet.

Sven Erik Eriksson är född och uppvuxen i Folkärna socken. På 1970-talet lämnade han hembygden för arbete i Tyskland och andra länder. Hemkommen till Sverige blev det arbete inom bioteknik, förpackningsteknik och logistik. Under många år bosatt i Helsingborg för att i början av 2000-talet hamna i Shanghai i Kina där han startade ett eget företag.

Det var i mötet med den uråldriga kinesiska kulturen som tankarna tog form kring hembygden och det egna kulturarvet. 2010 tog Sven Erik över Ollas, släktgården i Bäsinge.

Sven Eriks kusin Anne-Marie Eriksson Boivie, som bor på gården, har behållit den som den är. Med tacksamhet har Sven Erik därmed fått möjlighet att utveckla gården till en kulturhistorisk mötesplats.

Foto: Mats Mikaelsson

4 I Ollas i Bäsinge by

Laga skifte gällde för hela landet, med undantag för övre Dalarna. Därför är det i Dalarna vanligt med sammanhållna bymiljöer. I andra delar av landet splittrades byarna och gårdarna flyttades ut i åkermarken. I Bäsinge fanns det elva 11 gårdar vid byns Laga skifte 1860. Tre flyttades ut.

Ollas stannade kvar.

Egentligen flyttade fyra gårdar ut. Redan några år före Laga skifte processen hade påbörjats flyttade en gård ut från bykärnan på eget initiativ och egen bekostnad.

Vid sekelskiftet 1900 odlade bönderna i södra Dalarna i första hand havre, potatis och andra rotfrukter. Endast cirka fem procent av arealen användes för odling av omväxlande råg, korn och höstvete.

I mindre omfattning odlades ärter och andra baljväxter. Havre var det viktigaste sädesslaget och odlades på drygt en fjärdedel av åkermarken. Drygt 40 procent av den odlade arealen brukades som slåttervall för att producera vinterfoder till de många djuren. I Folkare fanns det vid denna tid omkring 6 000 nötkreatur, 1 400 hästar och 1 500 grisar. Cirka 2 800 får och lamm, drygt 3 000 höns och nära 200 bisamhällen.

(Källa: Folkareboken utgiven av Avesta kommun 2020. Källa om Laga skifte: lokalhistoriker Klas Englund)

Ollas, välhållen gård med lång hävd

Ollas har varit i Sven Erik Erikssons släkt sedan 1600-talet. Gårdens byggnader, åkermark och hagar utgör en välbevarad historisk enhet med lång hävd. Gårdens historia sträcker sig tillbaka till 1600-talet med ett kontinuerligt jordbruk fram till modern tid. Gårdsmiljön präglas fortfarande av det en gång aktiva jordbruket.

Gården har idag 20 hektar åker- och ängsmark och en lika stor areal skog.

Ollas består av flera sammanhållna mangårds- och ekonomibyggnader. Smedjan och rökbastun är på grund av brandrisken placerade ett stycke från gården i sluttningen ned mot sjön. Lador är placerade på åkermarkerna. Det är en välbevarad äldre gårdsmiljö som undgått ombyggnader och moderniseringar i sen tid.

Redskap och verktyg finns kvar i ekonomibyggnaderna och vittnar om hur det var att driva jordbruk innan det moderniserades under 1900-talets första årtionden.

Ollas har varit i Sven Erik Erikssons släkt sedan 1600-talet Det var ett mångsidigt jordbruk med både växtodling och djurhållning. Därtill en stor trädgård med många fruktträd och bärbuskar. Smedja och rökbastu var också viktiga i gårdens ekonomi och bidrog till att göra gården i stort sett självförsörjande.

Förutom gårdens huvudbyggnad, finns ett stort antal byggnader för hantverksmässig förädling av olika jordbruksprodukter och för tillverkning av verktyg och redskap. Här finns ett kostall komplett med utrustning för hantverksmässig mjölkning och ett stall för hästar och grisar. Hönsen har ett eget hus. Bagarstuga, snickarbod och smedja är centrala i gårdens liv, liksom ett hus där kött och fisk kan varmrökas och linet torkas. För tröskning och annan hantering av spannmål behövdes också ett särskilt hus. Förvaring av hö, halm, ved och de många jordbruksredskapen krävde många uthus, logar och lador. Fem särskilda lador för hö och redskap är placerade på olika utägor. Hus och byggnader är fulla med inventarier; redskap, verktyg och saker från gårdens historia.

Ollas i Bäsinge by I 5

Skatten på Ollas loge

Våren 2016 fann Sven Erik ett femtiotal tomma spannmålssäckar på Ollas loge.

Det var hans farbror Erik, född 1908, som hade hängt upp dem på ett rep. Ingen vet när han gjorde det, men det måste vara före 1974 för då slutade Erik med jordbruket. De kan ha hängt där redan på 1950-talet. Eller längre. Som sagt, ingen vet.

Men säckarna var inte helt tomma, några sädeskorn hade fastnat i juteväven. Sven Erik blev nyfiken. Kunde fröna väckas till liv? Det gick, ett tiotal plantor växte upp och gick i ax. Det var speltvete. Skörden från dessa plantor blev utsäde våren 2017.

Ett 40-tal plantor, 60% med borst, 40% utan, gav en skörd på cirka 300 gram rensade kärnor. Dessa blev nytt utsäde 2018 och räckte till 10-12 m2.

Sven Erik engagerade några duktiga ekologiska odlare i Dalarna och Skåne som

hjälpte honom att uppföröka vidare under 2019 och 2020. Nu har detta speltvete såtts ut på Ollas hösten 2020 och ingår i en demonstrationsodling som ska visas för odlare och andra intresserade på en första planerad fältvandring i augusti 2021. Detta år hoppas Sven Erik också att skörden blir tillräckligt stor så att han kan mala vetet på egen hushållskvarn och få mjöl till att baka surdegsbröd i gårdens bakstuga.

Sven Erik har etablerat samarbete med forskare i Sverige och Tyskland för att försöka spåra Ollasgårdens vete. Men tills vidare är skatten döpt till Folkärna speltvete från Ollas i Bäsinge by, Folkärna Socken.

Det fanns också andra små skatter i säckarna; havre, korn och vete som Sven Erik arbetar vidare med tillsammans med odlare och medlemmar i föreningen Allkorn. Det är aldrig för sent att hitta skatter från den gamla bondekulturen!

2016 fann Sven Erik några sädeskorn på logen. De hade fastnat i väven på annars tomma jutesäckar.

Han sådde kornen samma år i en pallkrage. Tio plantor gav nya frön som såddes ut nästa år och gav ett 40-tal plantor som gav en skörd på cirka 300 gram nya frön. 2019 hade skörden vuxit så att sorten kom att ingå i en demonstrationsodling på Ölands Museum Himmelsberga.

Nu växer Folkärna speltvete återigen på en Ollas-åker.

Foto på Öland: Eva Finder

6 I Ollas i Bäsinge by

Den nya våtmarken på Ollas är anlagd intill Bäsingen för att gynna biologisk mångfald och bidra till bättre balans i vattenflödet. I brädladan förvaras slåtterhö. Ladan renoveras 2022.

Foto: Sven Erik Eriksson

Ollas, en kulturhistorisk mötesplats

Tanken med Ollas som en kulturhistorisk mötesplats är att visa och demonstrera olika delar av ett dåtida småskaligt jordbruk präglat av mångfald och självhushållning. En plats för alla med intresse för kulturhistoria och sambandet mellan ekologisk kretsloppsodling, näringsrik mat och bra hälsa.

På Ollas finns möjligheter att i samarbete med ideella föreningar, privata företag och offentliga organisationer – och intresserade privatpersoner ta olika initiativ för att utveckla lokal och regional matkultur, gårdsnära hantverk inom besöksnäring och gröna näringar.

Andra exempel på initiativ som kan tas är odling av spannmål, lin, humle, grönsaker, frukt och bär och andra grödor med historisk förankring i bygden. Ta vara på kultursorternas långa strån för taktäckning.

Djurhållning med olika lantraser. Likaså utveckling av lokalt tidigare kända hantverk

som smide, bakning, rökning, linberedning och vävning. Produktion av mat samt försäljning i gårdsbutik och på olika gårdsevenemang. Logar kan användas som musiklokal och för utställningar och andra kulturarrangemang. Lador på utägor kan anpassas för olika friluftslivs aktiviteter som till exempel natur- och kulturhistoriska landskapsvandringar, fågelskådning etc.

Utvecklingen på Ollas har redan börjat med flera olika initiativ.

En våtmark har anlagts

Under 1900-talet har nästan en fjärdedel av våra ursprungliga våtmarker försvunnit till följd av utdikning och uppodling. Våtmarker är en av de artrikaste livsmiljöerna i vårt land med en stor mångfald av insekter, kärlväxter, mossor, groddjur och fåglar.

Hundratals rödlistade arter finns i olika typer av våtmarker.

Våtmarker är viktiga på flera olika sätt. De bidrar till att stärka landskapets förmåga att hålla och balansera vattenflöden.

Det minskar risken för översvämningar, Ollas i Bäsinge by I 7

skyddar vid torka och gynnar grundvattenbildning. Våtmarker renar vattnet från näringsämnen och miljögifter. Det minskar näringsläckage från jordar till vattendrag, sjöar och hav. Våtmarker hjälper oss att möta klimatförändringar. År 2020 anlades på Ollas en våtmark på en tidigare betad älväng ner mot sjön Bäsingen. Våtmarken ligger inom området Kungsgårdsholmarna som är klassat som riksintresse för naturvård.

Tanken med den anlagda våtmarken är att gynna biologiska värden, framför allt fågellivet. Men syftet är också att hålla kvar det högvatten som naturligt råder om vårarna lite längre tid än vad som är normalfallet idag. Regleringen av Dalälven har gjort att översvämningarna längs Bäsingen numera oftast är både mindre och mera kortvariga än de var före regleringen.

Våtmarken på Ollas är ett projekt som Sven Erik initierat i samarbete med Avesta kommun och Länsstyrelsen i Dalarna.

Sören Eriksson från Sören Eriksson Naturvård AB har projekterat våtmarken och utarbetat instruktioner för hur den ska skötas.

Bagarstugan är troligen den äldsta byggnaden på gården – från 1700-talet. Historisk bakugn kompletteras med ”modern” ugn från 1950-talet.

Foto: Sven-Erik Eriksson

8 I Ollas i Bäsinge by

Naturvårdsverket samordnar LONA, LOkala NAturvårdssatsningar för att stödja kommuners och ideella föreningars långsiktiga naturvårdsengagemang. Statliga bidrag är medfinansiär för genomförande av våtmarksprojektet på Ollas.

(Källa om våtmark: Peter Klintberg, ekolog Avesta kommun)

Kommande aktiviteter kring våtmarken kan utvecklas i samarbete med till exempel Avesta kommun, Avesta Naturvårdsstiftelse och Folkare Ornitologiska Förening.

Gårdens byggnader är del av kulturlandskapet

Sven Eriks mål för de närmaste åren är att ha genomfört översyn och renovering av smedjan, rökbastun, samt två lador mot sjösidan. Renoveringen görs i syfte att långsiktigt säkerställa byggnaderna som värdefulla inslag i gårdsmiljön och kulturlandskapet.

Gårdens bakstuga, eller bagarstuga, är redan renoverad och färdig att brukas också som sommarboende. Bagarstugan var tidigare brygghus och är troligen den äldsta byggnaden på gården. Husgrunden av huggen sten tyder på att den kan vara från 1700-talet. Här kan olika aktiviteter genomföras. Till exempel surdegsbakning i vedeldad stenugn, med färskmalet mjöl från gårdens eget ekologiskt odlade kulturspannmål. Efter bygdens egna traditionella recept. Bagarstugans ugn är en matbrödsoch knäckebrödsugn. I stugan finns också en spis och ugn från 1950-talet.

Smideskonst och speciellt hästskosmide har lång tradition i Folkarebygden. Varje gård med självaktning skulle ha en egen smedja. Där tillverkades och reparerades allt smide som behövdes för gårdens verktyg och redskap, även gårdens spik. Under 1800-talet var specialiteten i Folkärna socken att smida hästskor och hästskosöm. Storskaliga leveranser gjordes från Folkärna till bland annat Kungliga Hovstallet och Veterinärinstitutet (sedermera Veterinärhögskolan), samt till kavallerioch artilleriregementen i Stockholm. En viss Abraham Larsson, utnämnd till Kunglig hovleverantör (mäster och storsmed),

organiserade detta med hjälp av gårdarna i Folkärna. Ollas var en av de 80 smedjor som han hade som lego-leverantörer.

Den gamla rökbastun/linbastun har huvudsakligen använts för att torka lin för linberedning men även för att röka kött och fisk. Fisket var rikligt i den nära 30 meter djupa Bäsingen. Byggnaden är avlång, med ingång från ena gaveln. Genom ett litet förrum kommer man in i själva bastun.

Det är lågt till tak och mitt på jordgolvet är en eldstad uppmurad. Skorsten saknas och röken går istället ut genom små fyrkantiga hål i väggarna. Längs båda långsidorna finns i midjehöjd de lavar, där linhalmen lades till tork.

Renovering av smedja och rökbastu görs i samarbete med Länsstyrelsen i Dalarna och beräknas vara genomförd under senare delen av 2021. Snart ska de gamla hantverken kunna visas igen.

Arbetet med de två ladorna planeras för år 2022. Byggnaderna består av en timmerlada och en brädlada som använts för tillfällig förvaring av hö eller sjö-slåtter.

Byggnaderna ligger ner mot sjön i anslutning till den nyanlagda våtmarken.

Den gamla smedjan från 1800-talets början. Nu varsamt renoverad för att kunna tas i bruk igen.

Foto: Sven Erik Eriksson

Ollas i Bäsinge by I 9

Ladorna kan användas av fågelskådare och för annat friluftsliv i området.

Odling av kultursorter av spannmål

Den påbörjade odlingen av kultursorter av stråsäd på Ollas görs i samarbete med bland andra föreningen Allkorns medlemmar i Dalarna och Västmanland samt med Länsstyrelsen i Dalarna. Demonstrationsodlingen omfattar några större fält och ett antal mindre parceller. I centrum finns Folkärna Speltvete, Lantsort Dalavete och Fulltofta Råg. En särskild fältvandring för odlare och allmänheten kommer att arrangeras i samarbete med Allkorn och Länsstyrelsen i Dalarna.

Utveckla allmogeåkrar En annan intressant utveckling där Ollas kan bidra är att i samarbete med Svenska kulturlandskap nätverk för kulturlandskapsvårdare i Sverige, utveckla allmogeåkrar.

Dessa är åkrar där man odlar en gammal kultursort av spannmål tillsammans med ogräs som funnits i trakten. På så sätt bevarar man både sällsynta arter och en gammal tradition. Det finns inte många platser kvar där ett förindustriellt åkerbruk fortfarande bedrivs.

10 I Ollas i Bäsinge by

Mångfald är naturens strategi för förändring

Dagens jordbruk vilar på en mycket smal genetisk bas. I det moderna jordbruket används väldigt få växtsorter som också är starkt förädlade. Sorter med snäv genetisk bas kan slås ut av växtsjukdomar och förändringar i miljön. I äldre växtsorter eller närbesläktade vilda arter finns den genetiska mångfald, den naturliga variation av gener och deras samspel, som behövs för att klara sjukdomar och förändringar i odlingsmiljö och klimat.

Människa och spannmål hör ihop, de har utvecklats tillsammans under årtusenden.

Det är också det kontinuerliga samspelet mellan odlingsmiljön, växtens gener och bondens medvetna urval som är grunden till det vi idag kallar kultursorter. Generationer av bönder i hela världen har på detta sätt bedrivit en långsam växtförädling i samklang med naturen. Föreningen Allkorns definition av kultursort omfattar dels ursprungliga, ”primitiva”, arter från jordbrukarsamhällets början och dels alla lantsorter utvecklade av världens bönder.

Exempel på sådana ursprungliga arter är enkornsvete, emmervete och speltvete. Hit hör även vilda arter av råg, havre och korn som till en början dök upp som ”ogräs” i veteodlingar innan de domesticerades och blev kultursorter.

En tredje kategori som Allkorn räknar in bland kultursorterna är de flesta namnsorter framtagna av svensk och nordisk växtförädling fram till ca 1970. Under 1900-talets första hälft var nämligen växtförädlingen inriktad på lokal förädling med växtförädlingsstationer i hela landet. Under den här tiden utnyttjade växtförädlarna också lantsorter i sina korsningar. Några exempel på populära namnsorter av vete som lanserades på 1940-talet är Hansa, Olympia, Eroica, Virtus och Aros. Exempel på tidiga namnsorter bland de andra

sädesslagen är Segerhavre, Solhavre, Svanhalskorn, Ingridkorn, Eddakorn, Stålråg och Schmidtråg.

Kultursorter är bra för jorden

Kultursorter utgör ett levande kulturarv.

Sorterna utvecklades i odlingsförhållanden som vi idag beskriver som ekologiska.

Spannmålens kultursorter klarar sig bra utan konstgödning och bekämpningsmedel. I jämförelse med moderna spannmålssorter är kultursorterna överlägsna i utnyttjande av växtnäring, smak, kvalitet och innehåll av mineral och antioxidanter.

Genom sina djupa rötter och sitt kraftfulla växtsätt konkurrerar de ut ogräs och klarar tuffa odlingsförhållanden. Växten luckrar upp jorden och hämtar näring ur djupare jordlager. Det ger större odlingssäkerhet.

Många sorter har rötter som når 2-3 meter ner i jorden. Efter skörd förmultnar rötterna och bidrar till ökad mullhalt i jorden, ökad

bindning av kol i marken, effektiv dränering och minskat näringsläckage. Kultursorterna är också naturligt motståndskraftiga mot sjukdomar. Överhuvudtaget blir det miljöoch klimatmässiga fotavtrycket mindre med kulturspannmål. Och när klimatet ändras ger kultursorterna ändå skörd, medan moderna sorter inte klarar den förändringen lika bra och i värsta fall inte ger någon skörd alls.

Mångfald är livets strategi för anpassning till ändrade livsförhållanden och kontinuerlig utveckling. Kultursorter har ett rikt och varierat genmaterial. Därför kan dessa sorter anpassa sig till odlingsplatsens jord och klimat. Varje gård kan utveckla egna nya kultursorter. Sorter med mycket bioaktiva ämnen, antioxidanter, vitaminer och mineraler som är bra för vår hälsa. Ekologisk odling av resurssnåla kultursorter med höga näringsvärden är därför klimatsmart.

Lantsorter – är böndernas sorter

Lantsorter uppkommer genom odling från eget utsäde. En lantsort utvecklas genom en kombination av naturligt urval och bondens medvetna urval på odlingsplatsen.

Genom upprepad odling och förökning på samma plats under lång tid anpassas lantsorter till det lokala klimatet, jordmånen och odlingssättet. Det är sorternas rika genetiska material som gör att de också kan klara variationer i väder och angrepp av sjukdomar och skadedjur.

Kultursort till vänster, modern sort till höger.

Kultursorter har långa strån och djupa rötter.

Långa strån gör att de står emot ogräs bättre, särskilt sorter med snabb utveckling och tidig marktäckning. Med långa strån hamnar axet högt upp från den fuktiga miljön nära marken.

Detta minskar riskerna för svampangrepp från marken. Bild: Viera Larsson /Ordbildarna

Ollas i Bäsinge by I 11

Lantsorterna kännetecknas av att de ger en stabil men något lägre skörd. Den lägre avkastningen kompenseras av ett generellt sett högre näringsinnehåll.

Under 1900-talet kom lantsorterna snabbt att ersättas av nya sorter (med högre avkastning men med mindre näringsinnehåll och smak) framtagna av växtförädlingsföretag. Idag återstår endast spillror av det rika material av lantsorter som odlades i Sverige och i övriga Europa för bara drygt 100 år sedan. Man uppskattar att det för 100 år sedan kanske fanns 100 000 vetesorter i världen, idag har minst 75 procent av dessa försvunnit.

Exempel på lantsorter som genom Allkorns verksamhet åter kommit i odling är Ölandsvete, Lantvete Dalarna, Halländskt Lantvete, Uppsala Lantvete, Lantvete Västergötland, Borstvete Gotland, Lantvete Gotland, Sommarhavre Gotland, Lanthavre Gotland, Svedjeråg, Midsommarråg, Gutekorn.

Några av de 20-talet parceller med olika versioner av Lantvete Dalarna som ingår i demonstrationsodlingen på Ollas. Utsäde hämtat från Allkorns fröbank, Danmark, Norge, Finland och fem olika landskap i Sverige. Även parceller med Folkärna speltvete och Folkärna vete.

Foto 12 juli 2021, Sven Erik Eriksson

12 I Ollas i Bäsinge by

Lantvete Dalarna

Lantsorter av vårvete finns bevarade från flera landskap i Södra Sverige. Mest kända är Lantvete Öland, Lantvete Gotland, Lantvete Halland och Lantvete Västergötland. Lantvete Dalarna kommer från Södra Dalarna som ur jordbrukssynpunkt ofta hänförs till Mälarlandskapen på grund av sitt gynnsamma klimat.

Lantvete Dalarna odlades ännu på 1920talet i södra Dalarna och blev på grund av sin tidighet använd i växtförädlingen av vårvete. Sveriges Utsädesförening, som bildades redan på 1880-talet, registrerade 1921 sorten Rubin, en korsning utförd 1906 mellan sorten Kolben och lantvete Dalarna. Rubin fanns kvar på sortlistorna till 1936 då den ersattes av andra tidiga sorter. Dalavårvete fanns även i tidiga försök på Svalöf och Ultuna 1907-1921 och även på en del andra platser bland annat i Bollnäs. Lantsorten ansågs av föreningen ha ett svagt strå och känslighet mot gulrost.

Lantvete Dalarna kallades ofta Dalavårvete eller Dalarnes lantvårvete. I Nordiska Genbanken, NordGen, finns tre accessioner Dala (NGB9708), Landvårvete Dalarna (NGB6410) och Lantvete Dalarna (NGB 6673). Dessa tre accessioner selekterades på SLU i Alnarp från 1997 av växtförädlaren och forskaren Hans Larsson. Selekteringen gav upphov till minst ett tiotal linjer med olika färg och form som brun, vit, kort, lång, borstig och utan borst. Den mest typiska formen för lantvete Dalarna är den med bruna borstiga ax. Linjerna fanns sedan under kommande år i olika demonstrationer runtom i landet. Skörd från demonstrationerna delades ut till intresserade odlare i landet.

De svenska lantsorterna har ofta en gen som ger tidig mognad, hög proteinhalt och högt innehåll av järn och zink. Lantvete Dalarna odlat på många platser har analyserats på mineraler under många år.

Normalt har sorten mycket höga värden på de viktigaste mineralerna som järn, zink, koppar och magnesium jämförbart med andra äldre sorter. Lantvete Dalarna har hög proteinhalt och högt gluteninnehåll med utmärkt bakningskvalitet och god smak. Dalavete har också mycket högt karotenoidinnehåll (fettlösliga näringsämnen som ger färg åt växten och som fungerar som antioxidanter i människokroppen) jämfört med andra vårveten.

Tidiga borstiga ax av Dalavete i en odling på Fredriksdals Trädgårdar i Helsingborg.

Foto 29 juni 2021 Bengt-Göran Carlsson/OrdBildarna

Lantvete Dalarna har blivit alltmer uppskattad i Sverige och är även populär i Norge, Finland och Danmark.

På Ollas visas ett 20-tal versioner av Lantvete Dalarna från fem olika landskap i Sverige och från Norge, Finland och Danmark.

Demonstrationsodlingen har tillkommit för att se hur mångfalden ser ut i det som nu odlas av Lantvete Dalarna i olika delar av Norden. Från en demonstration kan man välja ut den bästa eller de bästa för fortsatt odling men man kan också blanda allt för att få en lokal gårdssort.

(Källa: Dalavete, textbidrag Hans Larsson)

Demonstrationsodlingen och kunskapsspridning i samband med denna görs med stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

Nordiskt Genresurscenter Nordiskt Genresurscenter, NordGen, är de nordiska ländernas gemensamma genbank och kunskapscenter för genetiska resurser. NordGens uppdrag är att bevara och främja ett hållbart användande av den mångfald av husdjur, skog och växter som är viktiga för det nordiska lantbruket. Organisationen finns med sitt huvudkontor och sektionen för NordGen Växter på Alnarp i Skåne.

Sektionerna för NordGen Husdjur och NordGen Skog finns på Ås i Norge.

Baslager för NordGen Växter finns i Danmark och på Svalbard. I den nordiska frösamlingen finns cirka 33 000 unika fröprover (accessioner) från mer än 500 olika växter.

Ollas i Bäsinge by I 13

Allting börjar med jorden

Alla våra odlarmödor är beroende av jordens hälsa. En hälsosam, bördig, jord är väldränerad, vattenhållande, lagom näringsrik och framför allt full av biologisk aktivitet. En sådan jord har bra djup och struktur, rätt pH och markorganismer i balans.

Jordens struktur avgörs av markpartiklarnas storlek, form och ursprung samt av luftporer. Växtrester och annat organiskt material är viktigt för struktur och stabilitet.

Jordaggregat skapas främst av ler och organiskt material som binder ihop jordens olika partiklar. Maskar, svampar och andra markorganismer bidrar till stabila aggregat genom gångar som de skapar och genom slem som de kan utsöndra. Stabila jordaggregat är ett bra tecken på en levande och frisk jord. Då kan växternas rötter lätt tränga ner för att finna vatten och näring.

En sådan jord kan också lagra näring och ger mindre läckage.

Sköter vi jorden på rätt sätt är den en förnybar resurs Klimatförändringar innebär stora påfrestningar i jordbruket. Med bra jordhälsa kan påfrestningarna begränsas. Genom att tillämpa 5+1 viktiga principer kan vårt sätt att odla bidra till att rädda klimatet.

Principerna är fundamentet i det som kallas Regenerativt jordbruk, eller kretsloppsjordbruk.

1. Stör inte jorden Undvik plöjning som förstör jordens struktur och dess skydd av det biologiska livet.

Bearbeta mera sällan och med grundare bearbetningsdjup. Konstgödsel och 14 I Ollas i Bäsinge by

kemiska bekämpningsmedel stör också jordens struktur och markorganismerna.

Kontinuerlig plöjningsfri odling höjer mullhalten i jorden. Det organiska materialet är födokälla och livsutrymme för alla markorganismer och består av döda växt- och djurrester i olika stadier av nedbrytning.

2. Skydda jorden Håll jorden alltid täckt. Naken jord leder till erosion orsakad av vind och vatten.

Täckt jord skyddar också mot ogräs och avdunstning. Använd mellangrödor och gröngödslingsgrödor, lämna kvar skörderester. Djuprotade arter kan transportera upp växtnäring från djupare jordlager.

Växtnäring som gröngödslingen binder in i växtmassan blir tillgänglig för efterföljande gröda då gröngödslingen brukas in i jorden och bryts ner av markens olika organismer.

3. Öka mångfalden Satsa på mångfald i fält och på gård. Undvik monokulturer. Ökad mångfald av växter ökar mångfalden av markorganismer.

Större biologisk mångfald leder till bättre balans mellan gynnsamma och ogynnsamma organismer. Olika växter utsöndrar olika rotexudat som gynnar olika grupper av mikroorganismer. Träd och buskar transporterar upp näring till markväxterna via lövfallet. Med ökad mångfald utnyttjas resurser mer effektivt, t.ex. snabbare nedbrytning av organiskt material och bättre näringstillgänglighet, alltså effektivare kretslopp. I en bra växtföljd ingår kvävefixerande växter.

4. Levande rötter Ha levande rötter i jorden så länge som möjligt, helst hela året. Levande rötter förser markorganismerna med energi i form av kol som plantan tagit upp som koldioxid från luften och omvandlat till kolföreningar. Rötterna utsöndrar exudat, enzymer och organiska syror, som hjälper

till att frigöra näringsämnen från jorden så att växten kan ta upp dessa. Mykorrhizasvampar är exempel på organismer som är beroende av samarbete med levande växter. Svamparnas hyfer finns både i jorden och växer in i växtens rötter.

Svampen får energi från växten och ger näringsämnen till växten.

5. Integrera djurhållning Djurens bete av vall och grödor påverkar växternas tillväxt och upptag av koldioxid som pumpas ner i rötterna som i sin tur stimulerar den biologiska aktiviteten i jorden och håller igång kretsloppet av näringsämnen. Stallgödsel är också en viktig del av gårdens kretslopp. Hälsosamma ekosystem kräver olika slags pollinatörer och andra insekter, maskar och fåglar. Värna dessa på olika sätt.

6. Var rädd om daggmaskarna Daggmasken är bondens viktigaste husdjur och en förutsättning för hög

bördighet. Maskarna äter växtrester och annat organiskt material. De bearbetar jorden, gör gångar i den som ökar jordens vattenhållande och dränerande förmåga.

Rötter och daggmaskar samverkar så att rötterna utnyttjar daggmaskgångar och daggmaskarna utnyttjar rotkanaler.

Daggmaskar omvandlar organiskt material i jorden och deras avföring koncentrerar näringen i jorden så att växterna lättare kan ta upp den. Avföringen innehåller flera gånger högre halter av växttillgängligt kväve, fosfor och kalium än vad den omgivande jorden gör. Exkrementerna fungerar också som lim och bidrar till att stabilisera jordaggregaten.

Grödor som växer i mullrika jordar drabbas mindre av sjukdomar och skadegörare jämfört med grödor som växer i jordar som är fattiga på organiskt material.

Foto: Sven Persson/swelo.se

Ollas i Bäsinge by I 15

Den ideella föreningen Allkorn

Kontakt Sven Erik Eriksson Adress: Bäsinge 107, 775 96 Krylbo E-post: seeriksson50@gmail.com Telefon: 070 5380717 Notera att Sven Erik inte bor på gården och att stora huvudbyggnaden är uthyrd och privat område.

• • • • • • •

Hitta till Ollas Kommer du på Riksväg 68 från Horndal: Tag avfart mot By/Rossberga Följ Hede och Näsvägen över Dalälven Direkt efter bron tag höger. Följ vägen i 9 km till Bäsinge Tag höger mot Bäsinge Slakteri. Skyltat ”Kontrollslakteri” Tag vänster INNAN slakteriet och runt slakteriet Parkera vid Bäsinge Slakteri då inga parkeringsmöjligheter finns vid gården Från slakteriet är det cirka 125 meter till gården. Vägen slutar vid Ollas.

Kommer du på Riksväg 70 från Avesta eller Sala: • Tag avfart mot By/Folkärna i Brovallen • Följ vägen i 8 km till Bäsinge och tag vänster mot Bäsinge Slakteri. Skyltat ”Kontrollslakteri” • Tag vänster INNAN slakteriet och följ vägen runt slakteriet • Parkera vid Bäsinge Slakteri då inga parkeringsmöjligheter finns vid gården • Från slakteriet är det cirka 125 meter till gården. Vägen slutar vid Ollas.

Produktion: Texter: Bengt-Göran Carlsson/OrdBildarna och Sven Erik Eriksson Källa om Ollas och Bäsinge by: 1:e antikvarie Jan Karlsson, Uppsala och lokalhistoriker Klas Englund.

Grafisk form: Louise Persson, Swelo Mediaproduktion Tryck: Litografen i Vinslöv, juli 2021 Spridningstillstånd för flygfoto på sidan 1 och 2 av fastigheten Avesta Bäsinge 18:1 LM2021/016182

•

• •

• •

Allkorn bildades 2004 och har idag cirka 500 medlemmar i hela Sverige. Det övergripande syftet var ursprungligen att bidra till att återskapa den biologiska mångfalden i spannmålsodling.

Efterhand har Allkorn utvecklats till en förening för mångfald, livsmedelskvalitet, hälsa och miljö. Föreningens syfte är fortfarande: att främja framtagning och utveckling av en mångfald av lokalt anpassade stråsädessorter och annat korn för ekologisk odling att främja grödor med god kvalitet vad gäller till exempel smak och näring att främja ett samarbete mellan ekologiska odlare för att välja ut de sorter som passar bäst för regionen att främja förädling och försäljning av produkter från dessa sorter att öka konsumenters kunskaper om och intresse för ekologisk stråsäd och gamla sorter.