Mångfald nr.6 2021

Page 1

December, 2021

Mångfald Odla och använd kultursorter – för den goda smaken, hälsan och miljön

Ecological Outcome Verification Ett nytt sätt att mäta jordhälsa på Sid 4-8

Varje gård har sina förutsättningar Växtrådgivaren om sitt arbete med jordhälsa Sid 9-10

Bevuxen jord året om? Läs om försöken på Slätte gård Sid 14-16

Tankar från Norge Norske bonden Hellek Berge om sitt uppvaknande Sid 21-25

Foto: Sven Persson


Sista delen i Allkorns projekt om jordhälsa Föreningen Allkorn ansökte i december 2018 om medel för att ”genomföra en mindre förstudie och några pilotaktiviteter kring utveckling av, och sambandet mellan: hälsosamma jordar, hållbar odling och hälsosam mat. Och hur allt detta har betydelse för miljön och hälsan hos djur och människor.” Ansökan beviljades 2019 och den preliminära tidplanen för studien omfattade ett år – från mars 2019 till mars 2020. På grund av Covid-19 förlängdes projekttiden. Projektet har hittills omfattat: två kunskapsmöten, ett kunskapshäfte och ett temanummer av tidningen Mångfald (nummer 3). Med Mångfald nummer 6, som du nu håller i din hand, går vi i mål med projektet. Detta är ytterligare ett temanummer inom ämnet, denna gång med tydlig inriktning mot de praktiska aspekterna och lantbrukares egna erfarenheter.

Föreningen Allkorn Allkorn, som bildades 2004, har idag runt 450 medlemmar och har utvecklats till en förening för mångfald, livsmedelskvalitet, hälsa och miljö. Föreningens medlemmar verkar för att: - genom odling bevara och utveckla en mångfald av lokalt anpassade kultursorter av stråsäd - främja förädling och försäljning av produkter med mycket näring och smak från dessa sorter - öka konsumenters kunskaper och intresse för ekologiskt odlade kultursorter.

Mångfald – Nr 6, december 2021 ISSN 2003-3141 Redaktion och ansvarig utgivare: Styrelsen för föreningen Allkorn. Kontakt: info@allkorn.se Grafisk form: Louise Persson, swelo.se Redaktör: Rebecca Öhnfeldt, rebecca.ohnfeldt@gmail.com Omslag: Bredgrepning, Sven Persson/swelo.se Tryck: Litografen AB, Vinslöv. Tidningen är tryckt på ett miljömärkt FSC-certifierat papper. Tidningen ges ut till alla medlemmar i Allkorn, men går också att beställa på info@allkorn.se

2

I det här numret sätter vi jordhälsan under lupp. Vilka redskap har vi till vårt förfogande och är det kanske så att våra sinnen är viktigare än vad vi tror när det kommer till att göra kvalificerade bedömningar?

Ett paradigmskifte pågår Under Allkorns pågående projekt om jordhälsa har vi kunnat konstatera att det är ett ämne som blir allt viktigare. Eller egentligen har jordhälsa alltid varit viktigt, men det är ett ämne som vi fortfarande (förvånansvärt nog) har relativt lite kunskap om. Trots det växer erfarenhetsbanken sig större hela tiden då allt fler personer testar sig fram inom området. Även om metoderna och åsikterna kring vad som är bäst för att uppnå god jordhälsa kan skilja sig åt, är de flesta numera överens om att vi måste lägga allt mer fokus på jordhälsan om vi ska klara morgondagens utmaningar. Till utmaningarna hör inte bara att mätta en växande befolkning utan också den ökande mängden koldioxid i atmosfären. Idag vet vi att matjorden spelar en stor roll när det kommer till att binda kol. Kan vi dessutom främja markens kolbindande funktioner bidrar vi också till dess bördighet så det är sannerligen en win-win situation. Det här numret av Mångfald är ett dubbelnummer och det är fullmatat med erfarenheter och praktiska exempel. Vår förhoppning är att det ska väcka intresse och nyfikenhet i ämnet och samtidigt förmedla att man inte ska ge upp även om det känns svårt. Den samlade erfarenheten verkar vara just den – att man måste vara lite envis och besitta ett visst mått av tålamod. Dessutom ligger Sverige, jämfört med vissa andra länder, fortfarande lite på efterkälken när det kommer till kunskap kring exempelvis vilka metoder som är bra lämpade för vårt avlånga lands förhållanden. Alla som kämpar på och intresserar sig för sin

jordhälsa är således med och bygger upp en nödvändig gemensam kunskapsbank! Den norska bonden Hellek Berge (sid. 21) har många intressanta tankar kring detta. Vi också glada över att ha med en artikel (sid. 4) om Ecological Outcome Verification (EOV), något helt nytt i Sverige och som verkligen känns som ett mätverktyg för framtiden eftersom det mäter faktiska resultat av jordhälsofrämjande arbete i fält. Det kan vara ett bra stöd för den som vill fokusera på jordhälsan, men också vill ha uppsikt över resultatet på både kort och lång sikt. I och med detta nummer avslutas Allkorns projekt om jordhälsa. Men det jordhälsofrämjande arbete har bara börjat. Som Jonas Ringqvist säger (s. 18): ”Det är troligtvis ett paradigmskifte som pågår just nu, men än är tankarna och metoderna inte mogna. Det är en bit kvar till att hitta sätten som håller över tid och fungerar.” Vi hoppas nu att allt mer resurser ska gå till Sveriges (och världens) arbete med jordhälsa eftersom allt som bekant börjar och slutar med jorden. Sist men inte minst vill vi avsluta med att rikta ett stort tack till alla de personer som hittills har deltagit i Allkorns vitaliseringsprojekt! Det är roligt att så många är intresserade av att hjälpa till. Under sensommaren och hösten har flera paket innehållandes fina ax kommit till Allkorns fröbank. Trevlig läsning önskar Allkorns styrelse!


Nya medlemmar i Allkorns styrelse Allkorn har fått en ny ordförande vid namn Tobias Nilsson samt en ny ledamot vid namn Anette Isacsson. Mångfald ställde några snabba frågor till dem. Text: Rebecca Öhnfeldt

Namn: Tobias Nilsson Ålder: 48 år Bor: Kårstaby i Vallentuna kommun, några mil norr om Stockholm Arbetar med: Verksamhetsutvecklare för naturvård på Norrtälje Naturcentrum. Relation till odling: Min pappa var jordbrukare men egentligen var det bara flyghavren som angick mig under uppväxten. Mitt naturvårdsarbete har på senare tid formats av idéer kring hur nischgrödor kan bidra till upprätthållande av aktivitet i framför allt nedläggningshotade jordbruksområden, men jag anser även att kulturarvsgrödor kan bidra till rikare mångfald i bygder som lider av intensifiering. I min yrkesroll försöker jag väcka åkerbruket till liv på en liten gård utanför Norrtälje. Där odlar vi för uppförökning och demonstration, samt försöker utveckla ett resurscentrum för det gröna kulturarvet.

Det är viktigt med en mångfald av tankar, idéer och erfarenheter i en förening som Allkorn. Vill du engagera dig i Allkorns styrelsearbete? Maila till info@allkorn.se

Varför är Allkorn en viktig förening? För mig är Allkorn odlarnas samlade kraft för ett långsiktigt omställningsarbete med syftet att skapa självständighet och nya modeller för ekologiskt hållbart jordbruk. Föreningen har en unik roll i att lyfta fram grödornas mervärden och se till att fler upptäcker och får nödvändig kunskap om kulturarvsgrödor.

Namn: Anette Isacsson Ålder: 62 år Bor: Valtersten Mellangård , Vikbolandet (utanför Norrköping)

Vad tror du om framtiden för kulturspannmål? Som jag upplever det går utvecklingen just nu förhållandevis fort framåt och det finns inget som direkt tyder på att utvecklingen skulle stanna av, snarare lär det rulla på i samma riktning med en ökad medvetenhet bland konsumenter. På sikt kanske produkter som kommer från föreningens odlare kommer att bli så pass vanliga att tillgängligheten påverkar priserna vid försäljning, av den anledningen är det viktigt att fortsätta visa på grödornas mervärden avseende exempelvis smak, näringsinnehåll, kultur och estetik. Ett mer instabilt klimat och möjliga hinder på en global marknad lär göra alternativa marknader och grödor mer relevanta i framtiden.

Varför är Allkorn en viktig förening? Föreningen Allkorn är viktig för att träffa likasinnade med intresse för kulturspannmål samt för att bevara de äldre sorter som har bra egenskaper för fortsatt odling.

Favoritspannmål: Just nu ’Lantvete Uppsala’ eller ’Upplandsvete’ som jag föredrar att kalla sorten.

Arbetar med: Ekologiskt KRAV-certifierat jordbruk tillsammans med min man Mats. Vi odlar spannmål och jag har en mindre äppelodling.

Vad tror du om framtiden för kulturspannmål? Kulturspannmål har säkert framtiden för sig, intresset finns och det ökar. Men vi har en hel del att jobba med för att få det att fungera med försäljning. Jag tror att det är viktigt att det blir fler lokala kvarnar och en ny generation mjölnare. Favoritspannmål: Svarthavren Stormogul är min favorit – det var början till mitt intresse för kulturspannmål, då jag märkte att den var bättre som hästfoder än nyare sorter av svarthavre.

3


Gunnar Thelin för anteckningar över de olika EOV-hälsoindikatorerna.

Mätmetoden som tar hänsyn till resultatet ’Ecological Outcome Verification’ – EOV – är en metod baserad på vetenskaplig grund som nyligen har introducerats i Sverige. Med EOV kan man mäta jordhälsofrämjande arbete, det vill säga ta reda på om lantbrukarens insatser ger önskvärt resultat. Text: Rebecca Öhnfeldt

Gunnar Thelin är växtekolog och har arbetat med bland annat vegetationsekologi inom skogsbruket. Sedan några år tillbaka är Gunnar Thelin även engagerad i Nordiskt nätverk för regenerativt lantbruk. Intresset för det regenerativa lantbruket tog fart när Gunnar såg Allan Savorys Ted Talk ”How to green the desert and reverse climate change” och kort därefter även läste Savorys bok om holistic management. – Allan Savory grundade Savory Institute och är en av förgrundsgestalterna inom den regenerativa rörelsen. När jag hade läst boken föll allt på plats. Jag har undervisat i ekologi och skulle vilja påstå att det här är den bästa ekologiboken som finns och dessutom den bästa management-bok jag läst. Väldigt kortfattat kan man säga att holistic management utgör ett ramverk för att

4

fatta välgrundade beslut inom komplexa system, exempelvis inom lantbruket, säger Gunnar. Det regenerativa lantbruket vill vitalisera ekosystemen genom att jobba med naturen istället för mot den. Metoderna strävar efter att förena hög produktivitet med hög biologisk mångfald. Att arbeta med jordhälsan är avgörande för att detta ska fungera. Det är här Savoryinstitutets mätningar i form av så kallad ’Ecological Outcome Verification’ (EOV) kommer in i bilden. I somras gick Gunnar Thelin en utbildning som hölls av den norska växtekologen Ulf Ullring och är numera ackrediterad ’EOV-monitor’. – EOV är ett vetenskapligt baserat verktyg för att mäta om marken brukas regenerativt eller inte. För att avgöra det utgår man i mätningarna från funktionen i

de fyra ekosystemprocesserna – vattencykeln, mineralcykeln, energiflödet och artsamspelet. Väl fungerande ekosystemprocesser är nämligen en förutsättning för både ökad produktion och mer biologisk mångfald. Här måste man bland annat ta hänsyn till att jorden är som en levande organism vars mikroliv är avgörande för dess hälsa, säger Gunnar. Hur fungerar det konkret? – Man kan inte sticka in ett mätverktyg i jorden för att mäta exempelvis vattencykeln. Därför har Savory Institute tagit fram 15 olika indikatorer som täcker upp de fyra ekosystemprocesserna. Mycket bar jord är exempelvis en negativ indikator eftersom det missgynnar mikrolivet och därmed jordhälsan. Annat man tittar på är förekomsten av grönmassa, önskvärda växter ur ett betesperspektiv, förekomst av smådjur som insekter och


mask med mera samt nedbrytningen av förna och gödsel. Med hjälp av indikatorerna gör man sedan en samlad bedömning, berättar Gunnar.

Mycket bar jord är en negativ indikator eftersom det missgynnar mikrolivet och därmed jordhälsan EOV är en metod som kan användas i alla olika ekoregioner och man har därför inte samma kriterier överallt utan anpassar mätningarna efter platsens förutsättningar. – EOV-mätningar på en plats börjar alltid med att man etablerar en ’baseline’. Här ingår att jag lägger ut minst tio provytor för löpande mätningar (’short-term monitoring’) och sen väljer man ut minst en yta för så kallad ’long-time monitoring’.

De långsiktiga mätningarna görs med fem års mellanrum för att se hur marken utvecklas över längre tid. Då kan man också se om de löpande bedömningarna är relevanta. I anslutning till uppstarten och den första genomgången lämnar jag underlag till Savory Institute som sammanställer en rapport till brukaren. Efter den initiala etableringen kan de löpande bedömningarna göras av lantbrukaren själv. Det går att lära sig relativt snabbt hur man gör – kursen tar 3–4 dagar – om man har viss erfarenhet av hur det ser ut i naturen, berättar Gunnar. Gunnar Thelin och Ulf Ullring har hittills etablerat ’baselines’ för mätningar på en handfull ställen i Sverige och vanligast är det med gräsbetesmarker. – Man kan göra det i lantbruk utan betesdjur, det kan dock vara svårt att prestera bra utan djuren eftersom de har väldigt stor effekt på resultatet. Att titta på exempelvis en nysådd åker blir inte relevant i sammanhanget. Men jobbar du som växtodlare med fånggrödor, genomtänkt växtföljd, undviker bar mark och så vidare – då blir det så klart mer relevant att genomföra EOV-mätningar.

EOV – Ecological outcome verification EOV är en vetenskapligt baserad metod som har tagits fram av Savory Institute för att genom bedömningar och mätningar kunna följa utvecklingen avseende de fyra ekosystemprocesserna på en fastighet. EOV är uppdelad på årlig så kallad short term monitoring (STM) och long term monitoring (LTM), som görs vart femte år. I STM gör man bedömningar avseende 13–15 ekologiska hälsoindikatorer på minst 10 platser utvalda för att representera fastigheten. I LTM görs mätningar av andel bar jord, diversitet, infiltration med mera – jordprofilen undersöks och man gör en omfattande fotodokumentation. Vid utläggning av en så kallad baseline görs först STM och sedan görs LTM på en eller flera för fastigheten representativa platser, baserat på resultaten i STM. Att lägga upp en baseline för EOV tar två dagar och priset varierar efter storleken på fastigheten. Men man kan räkna med ett grundpris på 13 000–14 000 kronor. Dock går det att anpassa efter den enskildes önskemål och man tittar just nu även på om det går att hitta annan finansiering för att kunna genomföra flera EOV:s i Sverige. Har du frågor om EOV? Kontakta Gunnar Thelin på: gunnar.thelin@gmail.com Läs mer om EOV här: savory.global/land-to-market/eov/ eller skanna QR-koden nedan.

Gunnar Thelin och Ulf Ullring observerar biodiversitet hos Kristina Forsberg.

5


Hur skiljer sig EOV från andra certifikat? – EOV är en mätmetod och inte ett certifikat. Om vi jämför med exempelvis ekologiskt är det stor skillnad. Är du ekologiskt certifierad ska du göra a, b, c och d – men effekterna av det du gör mäts inte. I EOV mäter man faktiska effekter i fält. Det är med andra ord resultatet som utvärderas och inte metoderna. Det är det som gör det till ett kraftfullt verktyg. Du kan ju vara ’degenerativ’ som ekolantbrukare om du exempelvis bearbetar jorden för mycket och inte arbetar på ett sätt som gynnar jordhälsan på längre sikt. EOV är i sig alltså inte en certifiering – det finns en certifiering som fungerar som en förlängning av EOV-mätningar, den heter ’Land To Market’ och används mer i försäljningssammanhang och är absolut inget måste. Nu när vi etablerar EOV i Sverige är den primära tanken inte att vi ska ha nya stämplar ute i butik. Utan vi vill få fler att arbeta med regenerativa metoder och lära ut hur man följer upp och utvärderar dessa metoder, säger Gunnar. Ger vårt arbete resultat för jordhälsan? I samband med utbildningen i somras var Gunnar Thelin hos Kristina Forsberg i

Ludvika och hon anser att EOV är att bra verktyg för att hon som lantbrukare ska kunna se vilket resultat hennes arbete ger.

I EOV mäter man faktiska effekter i fält. Det är med andra ord resultatet som utvärderas och inte metoderna – Gunnar Thelin och Ulf Ullring var hos mig i juli och etablerade en baseline för mätningar på både kort och lång sikt. Jag ska själv genomföra de löpande mätningarna och tänkte utbilda mig i EOV så att jag kan läsa av tendenserna i marken. Men i grunden handlar det om att observera markerna, man behöver inte ha en massa avancerade instrument eller så, säger hon.

Kristina har drivit gården utanför Ludvika tillsammans med sin man Magnus sen 2017 och intresset för jordhälsa var en grundorsak till varför de började överhuvudtaget. Idag förfogar de över cirka 100 hektar mark. – Vi ville säkra mat till oss själva och i förlängningen till andra på platsen där vi bor och då behöver vi ha jordhälsan på vår sida – för att göra det behövs djuren. Vi har ett 50-tal kor idag och i takt med att marken blir mer vital kan jag hålla fler djur. Markerna får bestämma hur mycket djur vi ska ha och just nu vill markerna ha fler djur, säger Kristina. Kristina och Magnus tillämpar ’holistic planned grazing’. På svenska kallas det adaptivt bete eller helhetligt planerat bete och det är en metod som används för att göra markerna mer vitala och förbättra jordhälsan. I korthet går det ut på att man ’härmar’ hur stora flockar med idisslare har rört sig över prärie-, savannoch stäpplandskap. Djuren går i täta flockar och får beta av gräs och örter för att sedan flyttas vidare. Medan gräset vilar fortsätter rötterna att arbeta eftersom växterna, som har väntat på att bli betade, aktiverar rötternas energilager.

De fyra ekosystemprocesserna – vattencykeln, mineralcykeln, energiflödet och artsamspelet De fyra ekosystemprocesserna är beroende av varandra och måste fungera tillsammans. När de gör det på ett optimalt sätt har vi vitala ekosystem. När det kommer till vattencykeln är det inom lantbruket bland annat viktigt att förstå skillnaden mellan effektivt och ineffektivt regn. Vatten som snabbt rinner av markytan och samtidigt ofta bidrar till jorderosion är ineffektivt regn. Effektivt blir regnet när marken är täckt av ett skyddande växttäcke och jorden är väl-aggregerad. Sådana marker kan ta emot regn likt en tvättsvamp och håller kvar vattnet länge. Mineralcykeln syftar till hur jordens mikroliv tillsammans med växternas rötter tillgodogör sig mineraler ur markens geologiska material och omsätter organiskt material. Ju mer liv vi har i ekosystemen, desto bättre fungerar näringscykeln. Energiflödet handlar i stora drag om hur väl vi tar vara på fotosyntesen – något som kräver att vi har så många friska växter som möjligt så länge som möjligt på våra marker. Och sist men inte minst handlar artsamspelet om att låta så många arter som möjligt samspela så bra som det bara går. I grunden behöver varje art vara bra för ekosystemet som helhet – även människan.

6

Observation av jordprofil – hur långt sträcker sig rötterna, vad är det för jordtyp, hur ser plogsulan ut?

Ulf Ullring drar in doften av jord.


Växterna vill genast läka, vilket den gör genom att fortsätta växa. När gräset blir avbetat så går det tillbaka i utvecklingen mot mognad och frösättning. Det innebär att man kan hålla gräset i en snabb-tillväxtfas med maximal fotosyntes betydligt längre tid av året, samtidigt som man upprätthåller kvaliteten på betet när det inte hinner bli grovt. Detta sker under förutsättning att det får vila tillräckligt länge – så att det hunnit återhämta sig ordentligt – innan man kommer tillbaka med djuren igen. Det är tiden för återhämtning som helt styr betesplaneringen. När betesdjuren får vara ute och göra det jobb de är anpassade för, bidrar de också med gödsel och en ökad biologisk mångfald. – Hos oss är djuren på samma plats max två dagar. På sommaren flyttar vi dem varje dag och sen kommer de tillbaka till samma plats efter 35–50 dagar eftersom gräset ska återhämta sig mellan varven. Hur ofta vi flyttar djuren beror på marken och växtsäsongen. Men jag brukar säga att det vi gör mest i vårt arbete på gården är att flytta djur och stängsel. För att lära oss den här metoden har vi varit väldigt målmedvetna – vi har gått kurser, varit på studiebesök och så vidare. Men det är också en praktisk

kunskapsprocess. Allt går inte att läsa sig till utan man måste helt enkelt testa sig fram och vara ödmjuk, säger Kristina. Markerna som Kristina och Magnus idag förfogar över hade inte brukats på länge när de började 2017. De upplever att de nu efter några år kan se en skillnad i hur markerna presterar. – Det som är bra med EOV är att vi nu kan börja kartlägga mer noga vad som händer här. Vi får ju svart på vitt veta vad vårt arbete har för resultat. För oss betyder det jättemycket. Annars kanske vi bara tolkar in det vi vill se. Från vår synpunkt är det viktigast att vi får veta om vi gör markerna starkare och bättre. Vi säljer vårt kött till folk som redan har full insyn i vad vi gör. Jag är därför inte intresserad av en certifiering utan mer av att veta vilken hälsa marken har. Det är lätt att säga att man vill främja biologisk mångfald och jordhälsa, men om det verkligen fungerar i praktiken är en annan sak. Allt vi gör här handlar om att stärka markerna och ekosystemprocesserna – det är vår drivkraft och då vill vi så klart veta om vi gör rätt, säger Kristina Forsberg.

Allt vi gör här handlar om att stärka markerna och ekosystemprocesserna – det är vår drivkraft och då vill vi så klart veta om vi gör rätt

Både Kristina Forsberg och Gunnar Thelin hoppas att EOV ska bli ett etablerat begrepp i Sverige. – Om vi vill att fler personer ska gå över till regenerativa metoder måste vi på något sätt kunna mäta att det funkar, säger Gunnar. Det som är bra med EOV är att startsträckan är väldigt kort, det tar två dagar att etablera en baseline. Materialet finns ju även i en databas vilket leder till att man på sikt kommer att kunna forska på det.

Gunnar Thelin och Ulf Ullring undersöker en komocka.

7


Vi behöver med andra ord inte vänta på några resultat utan kan arbeta på och utvärdera arbetet löpande samtidigt som materialet kan komma att användas i forskningssammanhang framöver eftersom den delen också är viktig när det kommer till underlag för politiska beslut och liknande. I takt med att termen regenerativt lantbruk börjat bli ett modeord lockar det till sig en del oseriösa aktörer som vill

kapitalisera på begreppet, även här fyller EOV en viktig funktion. – Genom att använda EOV håller vi ju koll på resultaten och det kommer att sålla bort aktörer som inte är seriösa, säger Gunnar.

– För att möta de problem vi står inför på global nivå är de regenerativa metoderna det mest hoppfulla jag har stött på. Det känns därför viktigt att fler personer bli intresserade av detta samt att vi blir fler som kan följa upp metoderna på ett bra sätt, säger han.

Gunnar Thelin vill nu kunna utbilda andra inom EOV-monitoring och håller därför på och vidareutbildar sig för att kunna lära ut metoden.

För Kristina Forsberg är korna avgörande för jordhälsan.

Regenerativt lantbruk och holistic management I Mångfalds förra nummer om jordhälsa (nummer 3) beskrev vi vad regenerativt lantbruk är. Här kommer en liten repetition. Att regenerera innebär att återbilda eller förnya. Det övergripande målet för de regenerativa metoderna är att skapa så vitala ekosystem som möjligt genom fokus på de fyra ekosystemprocesserna: vattencykeln, mineralcykeln, energiflödet och samspelet mellan arter.

8

Regenerativa lantbrukare arbetar med att bygga upp motståndskraftiga system genom att fokusera på jordens hälsa. Rent praktiskt innebär det att man tillämpar flertalet olika metoder som också anpassas efter den plats där man befinner sig. Det kan vara allt från att minimera jordbearbetning och ha jorden beväxt så mycket som möjligt, till att odla många olika grödor och låta betande djur sätta fart på fotosyntesen.

Holistic management är ett ord som ofta nämns i samband med regenerativt lantbruk och det är ett ramverk för att kunna fatta beslut i komplexa system. Det är med andra ord inte bara tillämpbart inom just lantbruk. Holistic planned grazing (adaptivt bete/helhetligt planerat bete) är framtaget inom Holistic management-ramverket och syftar till betesmetoder som vitaliserar gräsmarker.


Gårdens villkor lägger grunden för arbetet Idag står många gårdar inför nya utmaningar och behöver därför förändra sättet de arbetar på. Det viktigaste – om man vill lyckas – är enligt växtodlingsrådgivaren Hermann Leggedör att alltid utgå från lantbrukarens vilja och platsens förutsättningar när man beslutar om åtgärder. Text: Rebecca Öhnfeldt

Hermann Leggedör driver, tillsammans med sin fru Beate Leggedör, företaget Agri-kultur i Småland. Företaget har funnits sen 2013 och arbetet är inriktat mot lantbruksrådgivning, Hermann sysslar bland annat med växtodlingsrådgivning och eko-rådgivning. Rådgivningen är främst orienterad mot ekologiskt lantbruk, men det förekommer även konventionella gårdar bland Hermanns uppdragsgivare. I jobbet ingår bland annat vägledning i maskinteknik, ogräshantering, växtföljd, jordbearbetning, etablering av huvudgrödor samt hur man bryter vall på bästa sätt. Hermann är agronom och lantbrukare i grunden och har jobbat som växtodlingsrådgivare i Sverige i över 18 år.

Vilka metoder används enligt din erfarenhet för en ökad jordhälsa? – Om vi pratar om exempelvis jordens vattenhållande förmåga, att man vill ha en stabil jordstruktur – men också porositet för att syre och vatten kan komma ner – så kan öppen mark vara negativt. En öppen mark bildar skorpa lättare än en täckt mark. Den eroderar också lättare. Marktäckning är inte bara bra för en bättre jordstruktur, det håller också marken sval eftersom växterna skuggar marken. Marken kan hållas täckt så mycket det går genom exempelvis bottengrödor. Klöver och cikoria kan användas för att täcka marken utan att äventyra huvudgrödan, eller så kan de

agera mellangröda på vintern. Olika klöver-, gräs- och örtarter borde alltid blandas. Råg är underskattat i sammanhanget. Framför allt handlar det om att hitta en hållbar växtföljd som tar en närmare de mål man har. Olika grödor konkurrerar på olika sätt. Mot rotogräs är det marktäckning, konkurrenskraftiga grödor, noggrann jordbearbetning i rätt tid och med rätt redskap som gäller. Plöjningsfritt – hur går man från att ha markbearbetat kontinuerligt till att sluta? – Man måste fråga sig hur man gör det bäst i sitt system. Ekologiska lantbrukare

När du hör ordet jordhälsa – vad tänker du på då? – Det pratas mycket om jordhälsa och det kan innefatta många olika saker. För mig betyder det bland annat att arbeta för att skapa och bevara en bördig jord och att hantera jordbearbetning så skonsamt som det går. Det innebär också en rik växtföljd där både trindsäd och vall ingår.

Det är en resa, att som ekologisk lantbrukare minimera jordbearbetningen

Hermann är agronom och lantbrukare i grunden och har jobbat som växtodlingsrådgivare i Sverige i över 18 år.

9


måste arbeta på andra sätt för att hålla efter ogräs. Det är en resa, att som ekologisk lantbrukare minimera jordbearbetningen. Det går inte från en dag till en annan. Det är inte alla som har tillgång till den nödvändiga typen av teknik som behövs för att ställa om. Vill man ändra på saker måste man se över växtföljden för flera år framåt, maskinparken och så vidare. I Sverige måste vi hitta nya metoder som vi anpassar efter våra förhållanden. Plöjning kan vi ju göra på många olika djup, och då kan vi gå mot en grundare sådan.

mindre gård på 5–30 hektar utan någon större maskinpark kan jag ju lättare börja testa mig fram för att se vad som behövs. Sen har vi de stora gårdarna på 100 hektar och uppåt där det krävs ett annat arbete om man vill lägga om. Här måste lantbrukarens vilja och motivation styra. Man får helt enkelt ställa sig själv frågan vad det är man är intresserad av att genomföra. Vad frågar folk efter när de tar kontakt med dig? Frågar man specifikt om jordhälsa? – Det är ingen som kontaktar mig och säger ”jag vill ha en bättre jord”, utan man har ofta andra mer konkreta önskemål. Ofta finns ett visst missnöje som leder till att man vill börja ändra på saker. Det kan handla om att få bort ogräs, köpa in mindre gödsel, jordbearbeta mindre för att reducera maskinkostnader och så vidare. Man kan hålla på med ett traditionellt system under en lång tid så länge det rullar på och regnet kommer. Försämringen av jorden är något som smyger sig på. Efter några år utan djurhållning och vallodling märker man av en sjunkande bördighet och då vill man göra något åt saken. Sen är det ju samma med förbättringar, det tar några år innan resultatet märks.

Det är viktigt att titta på förutsättningarna på varje enskild gård, det finns inga generella metoder som passar alla Är det vanligt att lantbrukare just nu vill gå mot att bearbeta marken mindre för att man får höra att det är bättre för jorden? – Det pratas just nu mycket om exempelvis regenerativt lantbruk, där en viktig komponent är att ändra och minska bearbetningen av jorden. Jag vill understryka att det är viktigt att titta på förutsättningarna på varje enskild gård, det finns inga generella metoder som passar alla. Vad har gården för historia? Vad kan fungera på just den platsen? Sen slår man samman det med dagens förutsättningar med klimatförändringar och annat. Det är också en storleksfråga. Har jag en

10

Vad är det viktigt att tänka på som rådgivare? – Som rådgivare kommer man till en gård och tar hänsyn till utgångsläget. Med djurhållning, jordens skick, växtföljd med mera. Gårdens villkor lägger grunden för arbetet. Man måste vara otroligt lyhörd.

Jag vill aldrig säga till någon att den gör fel. Vi gör ofta saker och ting som vi alltid har gjort. Och de flesta av oss tar det säkra före det osäkra när det kommer till metoder. Jag kommer heller aldrig försöka övertala någon att de ska driva sin gård på ett visst sätt, initiativet måste komma från lantbrukaren. Jag kan komma med information som kan användas som beslutsunderlag. Jag tycker att det är viktigt med goda exempel som vi kan lära oss av. En gård med både djur och växtodling har lättast att arbeta med bra växtföljd. Jag förespråkar därför samarbete mellan olika gårdar – att vi rör oss bort från specialiseringen och drar nytta av ett kretsloppstänkande. Sen tycker jag att man som rådgivare idag överlag får ställa sig frågan hur man kan bidra till ett miljömässigt hållbarare lantbruk. Hur ser du på lantbrukets framtid? – Som lantbrukare bevakar man omvärlden mer idag – för att man måste. Man är också mer utsatt som lantbrukare och då kanske man vill ändra sig till det bättre för att kunna stå för det man gör. Just nu är det en liten svacka för det ekologiska lantbruket i Sverige. Konsumenter bryr sig mer om att köpa svenskt och frågar inte om det är konventionellt eller eko. Men jag tror att eko på sikt kommer att gå upp. Jag uppfattar det som att lantbruket har potential att utvecklas till det bättre med en rikare flora och fauna på gårdarna. Man märker att folk söker efter genuina, hantverksmässiga livsmedel – kulturspannmål kommer öka och vi kommer att få ett mer diversifierat utbud av grödor. Man kommer också tala mer om hur man ska lösa förädlingen av grödorna – vi behöver fler förädlingsplatser i Sverige.


Att våga vila i det man har gjort Roland Höckert driver ekologiska Godegården. Sen några år tillbaka testar han helt nya metoder för att främja en bättre jordhälsa. Det nya arbetet kräver rejält med tålamod och det är en utmaning för en otålig lantbrukare. Text: Rebecca Öhnfeldt Foto: Lina Vestman

Våren 2018 sätter en kedja händelser igång en process hos eko-lantbrukaren Roland Höckert. En process som ska leda till att han snart lägger om sitt lantbruk totalt. Det börjar med en reklamation av en produkt som tillverkas på åkerbönor från hans gård. Man har hittat spår av larver (bönsmyg) i produkten. Det visar sig vara svårt att lösa på ett enkelt sätt då bönlarver är väldigt vanligt. Några veckor senare åker Roland till Polarbröd och får då reda på att mjölet han levererar till dem inte går att baka på. Det här bakslaget försöker Roland lösa genom

att själv sortera ut kärnor från sin skörd med extra hög proteinhalt. Han vill visa att med rätt teknik får man fram de bästa kärnorna och då ska bakningen inte vara något problem. Men det visar sig att även detta mjöl har för dålig kvalitet. Ungefär en månad senare får Roland besök av Martin Beck från Danmark. Martin är en fristående rådgivare med närmare 20 års yrkeserfarenhet. Han är bland annat inriktad mot att hjälpa gårdar med jordfruktbarhet, regenerativa odlingsmetoder, kompostering och växtodling.

– Martin Beck säger under besöket till mig att: ”Roland du är ju inte ekologisk”. Han berättade för mig att min jord inte var i ett bra skick, att det var tydligt att min mark var i obalans. Han berättade också för mig att det inte måste vara så här, att det går att producera mat utan att minska jordens bördighet. Jag var vid det här laget redan så sänkt av mina tidigare motgångar så jag var mottaglig för det han sa. I vanliga fall hade jag nog inte lyssnat på honom, utan snarare känt mig påhoppad och avfärdat honom, berättar Roland. Sen kommer sommaren 2018 och med den torkan. Roland drabbas liksom många andra hårt. – Jag inser då att Martin Becks ord om dålig jordstruktur var sanna. Jag återgick till mina anteckningar från vårt möte och började fundera över hur jag skulle göra för att börja ta hand om jorden bättre. Jag hade aldrig pratat om jordens ekosystem förut med alla dessa begrepp – mykorrhiza, nematoder, svampar, rotexudat och så vidare. Visst kanske man hade hört orden förut, men de hade inget direkt sammanhang för mig. Det är svårt att ta till sig så mycket ny kunskap på en och samma gång, säger Roland.

Jag hade aldrig pratat om jordens ekosystem förut med alla dessa begrepp

Roland är ute på en lärande-resa. När det kommer till jordhälsa är det inte alltid lätt då man måste ha tålamod för att se om de åtgärder man har vidtagit ger resultat. Men Roland känner att han är på rätt väg.

11


Men nu var Roland ändå motiverad. Han ville få till en förändring på gården och började med att ta de jordprovsanalyser som Martin Beck hade föreslagit. Med provsvaren kom en åtgärdsplan, det handlade om att köpa in olika tillskott såsom kalk, svavel, koppar och zink. Roland följer planen men känner sig snabbt otålig. – Som lantbrukare vill man ha snabb respons. Jag blir därför nästan arg på Martin och ifrågasätter hans planer. Han ber mig då jämföra axen från de behandlade respektive obehandlade ytorna. När vi gör detta ser jag faktiskt skillnad. Axen från de behandlade ytorna är mer robusta. Jag kör upp mjöl till Polarbröd och den här gången går det att baka på, men jag vill ändå inte dra några förhastade slutsatser. Men så 2020 bestämmer jag mig ändå för att satsa helhjärtat på den här linjen. Det innebär bland annat minskad jordbearbetning för att inte riva upp jordens mikroliv i onödan, säger Roland. Roland återkommer till det svåra med att våga vänta och vila i det man har gjort. – Det är knepigt när man är mitt uppe i allt med räkningar och löner som ska

12

betalas. Och intill sina egna fält ser man grannens konventionellt brukade fält som med sin prunkande ymnighet bidrar till stressen. – I år hade vi en dålig skörd och det har varit tufft. Tankarna från när vi ställde om till ekologiskt kommer tillbaka till mig. Att allt sker gradvis. Men det är så otroligt frustrerande att inte få respons direkt. Jag sa till Martin Beck när vi började att ”det här kommer ju ta jättelång tid – minst 3–4 år!” Då svarade han att om det gick så fort skulle jag vara nöjd! Det har varit ett jobbigt år. Men det känns ändå så pass bra i magen att jag vill fortsätta. Jag har börjat förstå hur man ska göra för att balansera jorden.

tror att de har kommit längre av den anledningen. Vi som håller på med stora fält och växter har ofta en annan blick. Vi tittar på fälten med ett helikopterperspektiv. Vi vill ha jämngröna, frodiga fält fria från ogräs. Vi odlar med ögat, inte med händerna.

En växt kan inte ta upp mer än vad ett begränsande ämne tillåter. Ändå byter vi sort och tror att växten ska parera allt

Roland tror att många på sätt och vis redan har rätt kunskap, men att den försvinner någonstans på vägen. – Jag är utbildad agronom. Hortonomerna kan bygga jord bättre än agronomerna. De tar mer handfast i jord och växer. De är närmare på så sätt och jag

I agronomutbildningen får man lära sig att en jord bara kan hålla ett visst antal joner, att om man tillsätter för mycket av något så konkurrerar det ut annat. Vi får också lära oss att växtföljd är det viktigaste för en stabil skörd. Men när vi tar examen jobbar vi sen ändå bara med sortval, gödning och bekämpning.


Jag undrar var glappet sker. Varför tappar vi precisionen och måttfullheten?

Hur jobbar Godegården med jordhälsa?

Roland beskriver hur han länge var fast i samma tankemönster. Stubb-bearbeta, plöja, gödsla, kalka, dränera, håll ogräset borta och så vidare – runt runt i samma banor, som dessutom kostar mycket pengar.

Godegården ansvarar för cirka 570 hektar växtodling på Varaslätten med bas i Järpås. Allt bedrivs ekologiskt enligt KRAV:s regelverk. Omställningen började 1997 och blev klar 1999.

– En växt kan inte ta upp mer än vad ett begränsande ämne tillåter. Ändå byter vi sort och tror att växten ska parera allt. Men växten kan ju inte prestera mer än den näring som finns i marken. Då gödslar vi lite mer för att få högre skörd. Vi glömmer bort det vi har lärt oss. Martin Beck påminde mig om balansen, att en jord inte kan hålla mer än dess kapacitet. Jag tror att det är kulturen kring lantbrukande som har drivit mig bort från biologin. Beck tog ett spadtag i min blytunga jord och frågade mig: ”vart ska rötterna ta vägen Roland?”. Innebär en omställning mycket ny infrastruktur i form av nya maskiner och dylikt? – Alla maskiner vi har är ju anpassade för bar jord. Men dessa funkar inte med växtrester. Det skulle kunna innebära att man måste byta ut hela maskinparken. Men samtidigt har de som har kommit längst i Tyskland inga dyra maskiner. De har istället varit kreativa och löst problemen. Varje gård måste göra resan utifrån sina förutsättningar. Det är inte självklart att man lyckas bara för att man har massa pengar. Ibland är det just avsaknaden av pengar som gör att det går vägen. Sen måste man kanske våga avvakta lite och låta naturen göra sitt. Vad säger andra lantbrukare till dig när de hör vad du gör? – Jag får höra saker som att jag är ”modig” och ”vad intressant”. Det är nog förtäckta sätt att säga att jag dumdristig. Men jag hade inte varit nöjd om jag hade gjort som alla andra. Det triggar mig när någon säger att nåt är omöjligt. Det är roligt att försöka motbevisa skeptiker.

På Godegården har man sen 2018 påbörjat en resa mot bättre jordhälsa med analyser, ökning av antalet gröna dagar, tillsättning av mjölksyrebakterier till gödsel, samkompostering av hönsgödsel och fårgödsel och man låter fåren vara ute på alla åkrarna minst en gång i växtföljden. Roland Höckert upplever att omställningen till dessa odlingsmetoder känns lika stor, om inte större, som den gjorde när man för över 20 år sedan ställde om gården till ekologisk produktion. Växtföljden på gården är 8-årig: raps, vete, klöver, vete, böna/ärt, havre, vall I och vall II. Plogen används just nu 3–4 gånger i denna 8-åriga växtföljd med målsättningen att minska den ytterligare. På Godegården har Roland Höckert börjat följa de odlingsmetoder som rådgivaren Martin Beck och företagen Vitalanalyse och Levende Jord förespråkar. Metoderna har sina rötter i ekoregionen Kindorf i Österrike och bygger på fem steg: 1. Analysera jorden med Albrecht-metoden Den ger information om exempelvis jordens TEC (Total Exchange Capacity), det vill säga förmåga att binda näringsämnen, jordens pH, mull/humusinnehåll, växttillgängliga katjoner, halter av fosfor och svavel samt mikronäringsämnen. Analysresultaten levereras med en gödsel-/kalkrekommendation. De viktigaste mikronäringsämnena som måste vara i balans ur ett bördighetsperspektiv är kalcium, magnesium, svavel och bor. Kalcium och magnesium tillförs för att vitalisera kulturgrödan, medan svavel och bor utgör själva skelettet i mull. 2. Hålla marken täckt med grön biomassa under hela året Under mark behöver mikrolivet ha ständigt med energi för att kunna leva – detta kan de endast få från gröna växter. Över mark behöver t.ex. pollinatörerna ha blommor under hela året och inte endast i maj när rapsen blommar. För att kunna lagra in kol i marken måste växterna agera som en kolpump som genom fotosyntesen fångar koldioxiden och kan transportera ner sockerarter till markens organismer. I utbyte får växten tillgång till de näringsämnen den behöver. 3. Flatkompostering Flatkompostering innebär att innan man kan så en ny gröda ska den gröna täckgrödan fräsas mycket grunt (3–5 cm) för att inte störa det mikrobiologiska livet i jorden. Efter 5–14 dagar är jordbädden redo för en ny grödetablering utan att man gör ytterligare markbearbetning. 4. Mikrobiologisk processtyrning För att flatkomposteringen ska fungera behövs rätt sammansättning bakterier och svampar. Detta kan man uppnå genom att dels låta idisslare beta på åkermarken, och dels genom att tillsätta mjölksyrebakterier eller kompost i syfte att tillsätta gynnsamma bakterier och svampar till jorden.

2015 flyttade fåren ut på Godegårdens åkrar och är idag integrerade i växtodlingen. Detta innebär att de bara får gå på nya beten utan parasiter och hjälper till att minska ogräsen och stimulera grödorna till högre skördar.

5. Plantvitalisering För att få en hög mulluppbyggnad i jorden behövs som nämnts en kolpump. Ju kraftigare pump, desto mer kol kan bindas. Och ju friskare gröda desto kraftigare pump. Genom att göra plantsaftsanalyser under odlingssäsongen kan man se vilka ämnen som behöver tillsättas för att vitalisera plantan och stimulera fotosyntesen. Hämtat från godegarden.se 13


Regenerativ havreodling - maximalt utnyttjande av solljus och fotosyntes På Slätte gård bedriver Olle Ryegård försök med att maximera andelen gröna dagar för att gynna jordens mikroliv och för att se om det på sikt leder till att jordens mullhalt ökar. Text och foto: Olle Ryegård/Ekoweb

kritiska nivå vid oss i Norden på cirka 1,6 procents mullhalt i lerjordarna.

Ett sätt att få ned maximal mängd med kol i jorden är att arbeta med att maximera växternas fotosyntes. Här spelar bevuxna dagar och antal växtarter en stor roll. Kombinerar man detta kan man öka mullhalten i åkermarken betydligt mer och snabbare än vad forskning tidigare visat, enligt praktiska försök utomlands. Men funkar det i Sverige också? För den nyfikne testas detta nu i demofälten biostimulanter på Slätte gård som är inne på sitt andra år av fem i testserien.

355 dagar med solfångare Ett fokus har därför på demofältet varit att maximera antalet gröna dagar. Under växtodlingssäsongen 2020–2021 var fältet bevuxet 355 dagar av 365 dagar. Jorden låg endast öppen 10 dagar då det plöjdes, harvades, gödslades och såddes igen. Det innebär att havren växte cirka fyra månader och vallinsådden 11 mån av det totala växtodlingsåret. Fördelen med detta ur ett mikrolivsperspektiv och jorduppbyggnad är att marken är i stort sett orörd under 355 dagar av året. Havren kom upp cirka en vecka efter sådd och ytterligare två till tre veckor senare började insådden att växa tillsammans med en del örtogräs såsom svinmålla. När sedan havren började mogna var marken grön under huvudgrödan av vallinsådden. Det innebar att markens mikroliv kunde fortsätta att leva och växa och att en ’grön-brygga’ skapats redan innan skörd. En period under vilken mikrolivet annars svälter eller får

För att kunna bygga upp jorden och öka mullhalten behövs energi. Den energin kommer från solen, växterna gör sedan om energin till kolhydrater som byggs in i växten eller utsöndras som socker till mikrolivet i jorden och blir kol. Jorden fungerar här som ett batteri där kolet är det som lagrar in överskottsenergin. Finns det för lite kol i jorden försvinner också många funktioner eller så slutar den att fungera, precis som när ett batteri laddas ur. Enligt flera jordexperter som Ekoweb har pratat med ligger denna

knapra på det befintliga kolförrådet. Vid skörden av havren var blandvallen cirka 5–10 centimeter hög. Värme är dödligt för svamp Men det handlar inte bara om mat till mikrolivet. Ur ett markperspektiv och för uppbyggnad av jorden är tiden efter skörd mycket kritisk och tuff, när det gäller värme, fukt och fysisk bearbetning för mikrolivet. Om marken inte är bevuxen och bearbetas intensivt blir den lätt 50–60 grader varm och då dör eller decimeras de flesta svampar och bakterier ned till ett djup av cirka 10–15 centimeter. Det uppbyggande mikrolivet i jorden trivs bäst i temperaturer runt 5–20 grader och i fuktig jord. Gröna växter kyler Växter använder solljusets energi till att bilda socker och det har en kylande effekt på marken. Om solljuset istället når svart jord ombildas solljuset till värme. Så effekten är här dubbel för klimatet med att ha fältet bevuxet, dels för att den lagrar in kol men även för att bevuxen

Fotosyntes

Havre 2020

Havre 2020 Blandvall

2020 April Maj

Juni Juli

Aug Sept Okt

2021 Nov Dec Jan Febr Mars April Maj

Extra fotosyntes Blandvall

Blandvall

Juni Juli

Aug Sept Okt

2022 Nov Dec Jan Febr Mars Ap

Extra fotosyntes Blandvall


pril Maj

mark kyler. Därför är marken bevuxen på demofältet. För att få ett bättre skydd mot värmen behöver insådden var cirka 15 centimeter hög på Slätte gård för att inte torka eller brännas bort efter skörd. Denna höjd har inte uppnåtts och för att underlätta tillväxten av vallinsådden har utsädesnivån av havre minskats från 220 kilo per hektar 2020 till 180 kilo 2021 och mängden vallfrö ökats till 15 kilo per hektar från 10 kilo per hektar 2020. Hösten bästa perioden att bygga jord Den första perioden efter skörden är mycket viktig för jorduppbyggnaden, dels för att det fortfarande är stor instrålning av solljus med mycket energi i, dels för att den fuktiga och lagom varma hösten passar svampar mycket bra. Det är därför viktigt att kunna skörda huvudgrödan tidigt så att blandvallen kan få fritt solljus och växtutrymme. Svamparna är sedan nyckeln till kolinlagringen och de är mer beroende av att marken inte bearbetas under en lång tid än bakterier. Svamparna gynnas främst av olika gräs och en mångfald av växtarter.

Mäta kväveeffektivitet samt inlagring av kväve i mull På demofältet för biostimulanter skördades det i snitt 5,4 ton havre per hektar 2020. Räknar man om detta i kväveeffektivitet gick det åt 11 kilo tillförd kväve för att skapa ett ton havre. Nu återstår det att se om mullhalten också ökar över åren, vilket är målet. Vid starten 2020 var mullhalten 3,7 procent i demofältet. Enligt den danska jordexperten Martin Beck innehåller varje procent mull 2,5 ton kväve per hektar, vilket skulle innebära att det just nu finns ett förråd av kväve i jorden på knappt 10 ton per hektar. Enligt Dr. Christine Jones kan uppbyggnaden av mullhalten i jorden endast ske med kväve som fixerats från luften och därför gödslas inte blandvallen efter skörd med kväve. Anledningen till detta är att om det finns lättillgängligt kväve slutar mikrolivet att fixera kväve och då slutar också den stabila kolinlagringen.

Havre 2020

2020–2021:

355 dagar 10 dagar 330 dagar 120 dagar

bevuxet svart jord vall havre

Diagrammet visar en schematisk bild av hur solljuset och fotosyntesen utnyttjas under testperioden 2020 till 2024 på demofälten för biostimulanter på Slätte gård. Över tiden kan man se att energilagringen är betydligt större med en blandvall som insådd än utan den. Den lite kyligare perioden under hösten med mer fukt gynnar svamptillväxten i jorden

Havre 2020 Blandvall

Juni Juli

Demoodling Biostimulanter

Aug Sept Okt

2023 Nov Dec Jan Febr Mars April Maj

Extra fotosyntes Blandvall

Blandvall

Juni Juli

Aug Sept Okt

2024 Nov Dec Jan Febr Mars April

Extra fotosyntes Blandvall


25 augusti 2020 Man kan ju fråga sig i detta odlingssystem vad som är huvudgröda och inte? Havren växer på fältet under 120 dagar och blandvallen i 330 dagar. Systemet ger cirka 350 bevuxna dagar om året, men kräver tajming för att lyckas. Fältet är nu inne på andra året med vårplöjning och frågan som Olle Ryegård ställer sig är om mullhalten kan öka i detta fält med 0,1 procent per år med detta system?

19 april 2021 April månad. Jorden är bar endast 10 dagar per år under försöken på Slätte gård.

10 november 2020 November och marken är fortfarande grön

20 maj 2021 Det är maj och havren är på väg upp.


Jonas Ringqvist med en bredgrep – ett redskap som används för att försiktigt luckra jorden.

Det pågår ett paradigmskifte Jonas Ringqvist och Sanna Mattsson Ringqvist driver sen 2003 Bossgården utanför Tidaholm. Från början odlade de grönsaker för självförsörjning, men sen 2008 odlar de grönsaker till försäljning och idag säljer de via Reko-ringar och butiker samt till restauranger och genom andelar. Jonas, som har odlat i 30 år, har under de senaste åren tillsammans med Sanna utvecklat ett odlingssystem som innebär fasta bäddar med minimal jordbearbetning. Text: Rebecca Öhnfeldt

Vad är bakgrunden till det system ni har idag? – För ungefär sju till åtta år sedan började det dyka upp inspiration till att odla med mindre jordbearbetning från flera håll. Vi hade bland annat volontärer från USA här och då var det en volontär som frågade: ”Why dont you have a broadfork?”. Alltså en bredgrep som man kan luckra jorden med. Det fanns inte i Sverige då. Men strax efter det började det hända saker på området och idag finns det bra redskap även här, säger Jonas. Vad innebär det att ni har fasta bäddar? – Det betyder att bäddarna är där de är. Vi tillämpar som sagt minimal bearbetning och vi flyttar dem inte. Vi luckrar jorden med en bredgrep och så har vi en tvåhjulstraktor som vi kan köra olika redskap ytligt med, exempelvis rotorharv.

Vi har behovsanpassad gödsling, vilket innebär att vi myllar ner kompost i form av ströbädd från våra djur och grönmassa utifrån grödans behov. Efterhand tar jordens mikroliv hand om näringen. Vi tillämpar också växtnäringsbalansberäkning eftersom man lätt bygger upp obalanser om man gödslar fel. För mycket fosfor exempelvis missgynnar mykorrhizan. Vi gör också AL-jordanalyser med någon slags regelbundenhet för att hålla koll.

bevuxna över vintern. Vi gör så att vi sår in det efter skörd på sommaren och sen bryter vi det på våren för att så en ny gröda. Råg är bra för att balansera upp kvävet med mer kol.

Vi odlar en mix av råg och luddvicker för att hålla bäddarna bevuxna över vintern

Hur stor är ytan ni odlar på och vad gör ni mer för jordhälsan? – Vi odlar grönsaker på 0,4 hektar. Vi har bestämt att vi i rotationen ska ha en fjärdedel av bäddarna täckta med helårsgröngödsling. Vi odlar en mix av råg och luddvicker för att hålla bäddarna

Vi testar oss även fram med olika kvävefixerare och har en annan mix med mer klöver i. För oss är djuren också en central del i upplägget. Vi har en balans mellan vall och grönsaker för att på så sätt få näring via djuren.

17


n de

at ide n

m

ed

a lev

m er

Maxime r

m Ma x i me ra

18

Mi ni

Ma x i me ra

Utsikt över Bossgårdens odlingar.

rötter

g nin

Märker ni av några resultat? – Vi såg märkbara resultat redan andra säsongen. Det var jordstrukturen som

Minimera störning – i form av jordbearbetning, kemikalier etc. Maximera jordtäcket – kan vara nedvissnat eller organiskt material eller markväv Maximera tiden med levande rötter i jorden – det är under den tiden fotosyntesen pågår Maximera mångfalden – jobba med olika grödor över tid, odla ett bottentäcke av grödor tillsammans med huvudgrödan

ör st

Ska man bygga ett sant regenerativt system måste djurhållning på något sätt knytas samman med växtodling

På Bossgården utgår Jonas och Sanna från fyra principer för jordhälsa som de ursprungligen har hämtat från USA:s jordbruksdepartement. Dessa principer är något att sträva mot snarare än strikta regler, men de är bra att ha i åtanke när man designar sin odling. De två första principerna handlar om att minimera försämringen av jorden medan de andra två syftar till mer av en uppbyggande verksamhet för jorden.

a

Ni som har kurser i odling, hur ser intresset för dessa frågor ut? – Vi har haft kurser sen 2018. Jag upplever att det har hänt väldigt mycket inom området. För 3–4 år sen vaknade intresset för småskalig odling med de här metoderna. Men nu börjar man lära sig mer om hur man kan göra det hållbart också. Intresset för jordhälsa och nya metoder växer över hela världen. Det är troligtvis ett paradigmskifte som pågår just nu, men än är tankarna och metoderna inte mogna. Det är en bit kvar till att hitta sätten som håller över tid och fungerar. Vi är som sagt lite på experimentstadiet just nu. Ska vi få det att funka på riktigt behövs det en strukturell förändring i jordbruket. Ska man bygga ett sant regenerativt system måste djurhållning på något sätt knytas samman med växtodling. Det måste därmed till mer allsidighet på gårdar överlag och samarbeten mellan nischade gårdar.

Fyra principer för jordhälsa

den fal g ån

förändrades, den gick från att vara hårt packad till att få en lätt struktur. Sen vill man ha bra markaktivitet också – det vill säga hur snabbt jobbar mikrolivet in näring och så vidare? Vi har en lätt moränjord så här kan jag tänka mig att det går fortare än på andra ställen. Vi kan få långt över normskörden för ekologisk odling, men vi jagar inte bara mängd. Vi vill låta saker mogna ordentligt.

ket täc rd jo

Har jordhälsa alltid intresserat dig? – Jag lärde mig odla med biodynamiska metoder. Där är det inget nytt med jordhälsa och mikroliv, så den grundsynen har jag haft med mig hela tiden. Däremot hade jag inte lärt mig det här med lite bearbetning för att inte störa mikrolivet. Plöjningen har ju bland annat handlat om att man ska kunna bryta mark för att odla vall. Men nu har det börjat komma alltmer nya tekniker och redskap som gör att man kan hoppa över plöjningen. För inte så längesen var det helt enkelt inte tillgängligt. Även om man kanske visste att man inte skulle störa jorden för mycket så kunde man inte göra något åt det. Även på större gårdar börjar man nu testa sig fram med ytkompostering och sådant. Däremot skulle jag säga att vi i Sverige fortfarande är mycket på experimentstadiet.


Ray Archuleta, Olle Ryegård, Dr Allan Williams, Svante Kaijser och Gabe Brown.

Det går att förbättra alla jordar i världen! Olle Ryegård/Agroidé deltog vid en jordutbildning i Chico, Kalifornien, USA innan pandemin. Utbildningen genomfördes av Soil health consultans som drivs av Ray Archuleta, Gabe Brown, Allan Wilsson och David Brent – några av världens främsta experter inom regenerativt lantbruk. Text och foto: Olle Ryegård

På kursen i Chico deltog både konventionella och ekologiska lantbrukare från både USA och Kanada. Gemensamt för alla deltagare var att man har problem med sina jordar. De avkastar helt enkelt inte som de borde, är svårbrukade och kräver stora insatser för att skörden ska bli bra. Den stora gemensamma frågan för deltagarna var alltså om man kan förbättra jordarna och få dem mer lönsamma? – Vi arbetar med alla typer av jordar över hela världen. Allt från torra till väldigt blöta områden och det som är gemensamt för nästan alla jordar i världen är att de är degraderade, det vill säga i sämre skick än vad de borde vara. Mikrobiologin i marken fungerar likadant över hela världen och många lantbrukare tror att just deras jordar är extra speciella och svåra. Det stämmer inte. Alla jordar går att fixa till, säger Gabe Brown.

”We have to be green to be black” Man måste vara grön för att få svarta siffror. Med det menar Soil health consultans att ska man ha ett riktigt lönsamt jordbruk måste man arbeta med biologin och naturen, inte mot den. Den kampen vinner man aldrig om man hela tiden försöker förändra de naturliga grundläggande processerna. – Vi vet att man måste tjäna pengar från första dagen som lantbrukare och många små ändringar i tanken och systemet gör att ekonomin snabbt kan förbättras. Med rätt metoder kan insatserna snabbt minskas med hälften. Vi fokuserar inte på skörd, utan på vinst och lönsamhet, säger Gabe Brown. Att observera är mycket viktigt Det som Soil health consultans arbetar mest med är att få lantbrukare att börja

observera vad som händer på fälten. Syn, lukt och känsel är underskattade verktyg och med dessa kan man komma långt.

Syn, lukt och känsel är underskattade verktyg och med dessa kan man komma långt – Det behövs inte massor av dyra tester. Mycket av jordförbättringarna man kan göra kostar inga stora pengar. Bara genom att man ändrar sättet man brukar åkern på, använder fler olika växter,

19


har grönt längre tid på året och att man generellt tänker efter så kan man uppnå de effekter man önskar. Många av de byggstenar man behöver för detta finns redan i luften och i jorden – det är bara använda mikrobiologin för att komma åt dem, säger Ray Archuleta. Gabe Brown har under en 20-årsperiod ökat sin mullhalt i marken från knappt två procent till 6–11 procent på sin gård i Bismarck, North Dakota. Många av de som Soil health consultans arbetar med världen över har ökat mullhalten i sina jordar med 2–3 procent över en femårsperiod. Finns det då något enkelt grundrecept för att öka markhälsa och humushalten? – Nej, det finns det inte, utan receptet är olika för olika jordar. Alla jordar ’kräver’ sina verktyg och här måste lantbrukarna observera och välja vilka man ska använda utifrån det man vill åstadkomma med jorden, exempelvis öka infiltrationen eller mullhalten. Däremot fungerar jorden och dess biologi lika över hela världen så det finns grundprinciper att följa, säger Ray Archuleta.

20

Soil health consultans grundprinciper: • Diversifiering av växter på åkern, minst 12 arter från fyra olika familjer • Diversifiering av djur på åkern • Alltid ha gröna växter på åkern som matar mikrobiologin • Störa det biologiska systemet så lite som möjligt • Få flödet av vatten och energi att fungera optimalt

Nedan: T.v. Archuleta, en av världens främsta experter på regenerativt lantbruk, visar på hur man enkelt kan göra ett eget infiltrationstest på sin mark. Vatten hälls i ett infiltrationsrör och sedan mäts hur lång tid det tar för vattnet att tränga ned i jorden. Detta visar jordens infiltrationshastighet, lagringskapacitet av vatten och ger även ett mått på hur bra jorden är på att andas, enligt Ray. T.h högst upp För att testa jordens stabilitet lades torkade jordklumpar ned i rör med vatten. Längst till vänster lades skogsjord, sedan var den ekologisk ‘no-till’-jord, därefter ekologisk plöjd jord och sedan konventionellt brukad jord. Den stabilaste jorden var skogsjorden och den minst stabila jorden var den konventionellt brukade jorden. Här ramlade jorden sönder på mindre än två minuter medan skogsjordklumpen gick att ta upp ur vattnet efter att vattnet trängt in i jorden. T.h längst ner Genom att vaska rötterna fick man loss de kolhydrater och näringsämnen som satt runt rötterna. Detta kan man sedan se som en tunn film på vattenytan och som sedan sätter sig på kanten av baljan. Detta test görs för att se att rätt process är igång i jorden.


Blodklöver som underkultur i havreodlingen.

En norsk bondes resa mot bättre jordhälsa Här följer utvalda och översatta delar ur texten: ”Jordhelse, karbon og regenerativt landbruk for bønder, av ein bonde” av den norske bonden Hellek Berge. Text: Hellek Berge, översatt och bearbetad av Rebecca Öhnfeldt

Varför jag började lägga om mitt lantbruk 2015 såg jag en video om regenerativt lantbruk med den amerikanska bonden Gabe Brown. Jag hade då 20 års erfarenhet som konventionell spannmålsodlare och ytterligare sju år som ekologisk spannmålsodlare i ryggen. Videon tog mig helt på sängen eftersom jag insåg hur lite jag egentligen förstod om jord och vilken effekt markhälsan kan ha på växternas vitalitet. I skrivande stund har det gått fyra år sedan jag stötte på begreppet regenerativt jordbruk och jag har ägnat stora delar av min fritid åt att läsa mer om det för att lära mig och förstå. Det jag har skrivit här är mitt försök till en liten sammanställning av huvudpunkterna i det jag har läst och sett om jordhälsa. Det går säkerligen att hitta felaktigheter i det jag skriver – men

jag påstår heller inte att jag är något proffs på jordhälsa. Mycket i ämnet är skrivet av specialister, jag är generalist och försöker förmedla alla möjligheter jag ser i detta. Mitt syfte med att skriva detta är att försöka inspirera den som läser till att vilja lära sig mer om ämnet och själv börja söka svar på sina frågor. Mitt mål är att så många bönder som möjligt ska vara intresserade av att testa olika sätt att förbättra markhälsan på. Det leder till allt fler erfarenheter som vi sedan kan dela med varandra.

och ska hållas isär. Det jag har insett på sistone är att allt hänger ihop och därför behöver vi börja se våra gårdar som en del av ekosystemet omkring dem.

Mitt syfte med att skriva detta är att försöka inspirera den som läser till att vilja lära sig mer om ämnet

Mycket i ämnet jordhälsa är redan känt för biologer, men det verkar som om denna kunskap ännu inte är kopplad till våra jordbrukssystem. Natur och jordbruk ses ofta som två separata system som är oberoende av varandra

Jag har tre barn och har jag tur får jag en dag barnbarn. Jag är orolig för hur världen kommer att se ut i framtiden för dessa individer om vi inte snart börjar förändra hur vi behandlar vår planet.

21


Det är denna oro som ligger bakom att jag nu vill väcka intresse för jordhälsa. Globalt sett är jordbruket dominerande när det kommer till markanvändning. Vilken riktning jordbruket tar påverkar jordens alla ekosystem och därmed hur jorden kommer att se ut i framtiden. Jag tror inte att de stora förändringarna kommer att komma uppifrån och ner till oss bönder, utan jag tror att de börjar med oss. Vi bönder spelar en stor roll för miljön och klimatet världen över och jag tror inte att det kommer att ske stora förändringar förrän vi börjar förstå jordbruk på ett annat sätt. Varför ska jag som bonde bry mig om god markhälsa? För det första minskar en god markhälsa mängden insatser som behövs för att få en bra gröda. Detta beror på att ett mångsidigt mikroliv i en frisk jord leder till att fler av de bundna makro- och mikronäringsämnena blir tillgängliga för växten. När en växt får alla mikronäringsämnen den behöver, blir den friskare och mindre benägen att drabbas av sjukdomar och bristsjukdomar. Ett rikt mikroliv med stor mångfald skyddar växterna. Mångfalden säkerställer att inga enskilda organismer dominerar helt och detta minskar risken för sjukdomar. Ett av de bästa tecknen på god jordhälsa är god infiltrationsförmåga av vatten i jorden. Bättre infiltrationsförmåga ger också jorden möjlighet att lagra vattnet så att jorden är mindre utsatt för torka.

Ett av de bästa tecknen på god jordhälsa är god infiltrationsförmåga av vatten i jorden Förutom att en god markhälsa kan ge lägre kostnader för inköp av insatsvaror kan det också leda till att mer tid frigörs vilket på sikt kan förbättra lantbrukarens villkor. Hur matas mikrolivet i jorden på bästa sätt? Den viktigaste och mest lättillgängliga maten får jordens mikroliv genom utsöndring (rotexudat) av olika flytande kolföreningar från levande växtrötter. Därför är det klokt att odla så många olika växter som möjligt i sin växtföljd och gärna flera samtidigt genom exempelvis samodling av arter eller genom subkulturer/efterkulturer (fånggrödor).

22

Helt enkelt sträva mot att det alltid ska finnas levande rötter av olika slag i jorden. Om du inte själv ser till att hålla din jord täckt med växter, gör naturen sitt bästa för att hjälpa jorden genom att täcka den med pionjärväxter (det som vi kallar ogräs). Jorden vill inte vara bar. Frånvaron av levande växtrötter i jorden leder också till att mikrolivet får för lite mat. När du behöver mikrolivet som mest på våren och sommaren är det viktigt att du har gjort vad du kan för att de små organismerna ska vara i god form. Det förlovade kolet Varför allt detta snack om kol? Jo för i den underjordiska världen är både valutan och infrastrukturen kolbaserade. Man kan säga att växten betalar skatt genom att utsöndra flytande kolföreningar för att mata mikrolivet. Det sägs att upp till 30–40 procent av kolet växterna fångar upp under fotosyntesen utsöndras genom rötterna. Gör växterna detta bara för att vara schyssta? Nej, så klart inte – de får olika näringsämnen tillbaka från mikrolivet, tack vara fotosyntesen utsöndrar växterna olika kolföreningar (sockerföreningar) som talar om för mikrolivet vilka näringsämnen de behöver. Många tror att en större grönmassa leder till att vi fångar mer kol från atmosfären, men det räcker inte. Det vi behöver är ett aktivt mikroliv som kan omvandla de kolföreningar växterna utsöndrar till ett mer stabilt kol. Lyckas vi pumpa ner mer kol i jorden än vad som försvinner bygger vi upp kolhalten i jorden. Mer kol i jorden skapar förutsättningar för en bättre näringscirkulation, vilket i sin tur ger starkare växter. Hugh Riley vid norska institutet för jordbruks- och miljöforskning (Bioforsk) har dokumenterat den stadiga nedgången av kolhalten i de norska jordarna sedan andra världskriget. Som det ser ut nu finns det för mycket koldioxid i luften och för lite kol i jorden. Nu handlar det helt enkelt om att försöka omvandla luftens koldioxid till stabila kolföreningar i jorden – något vi alla vinner på. Naturen vet redan hur detta ska göras, nu gäller det att vi slutar hindra naturen och istället börjar hjälpa till. Stör jorden så lite som möjligt Allt vi utsätter jorden för genom körning med maskiner, jordbearbetning, konstgödsel och besprutning stressar mikrolivet. Organismerna i jorden klarar av stress, men när det upprepas för ofta och för kraftigt orkar de inte stå emot. Egentligen är det så att alla former av jordbearbetning stör jordlivet. Vid plöjning vänds jordprofilen i plöjnings-

djupet upp och ner. Organismerna som är anpassade till ett liv på ytan hamnar 15–25 cm under ytan och vice versa. Maskarnas gångar förstörs och likaså växternas rotsystem som de behöver för att kommunicera med mikrolivet. För att jorden ska kunna aggregeras så bra som möjligt, behöver vi störa den så lite som möjligt. Vi är långt ifrån överens när det kommer till dessa frågor. Vissa hävdar att plöjning är värre än sprutning, medan andra hävdar att sprutning är värre än plöjning. Men egentligen är det nog så att vi än så länge vet för lite om jordens mikroliv för att med säkerhet kunna hävda det ena eller det andra. Vi kan säga något om förändringar av mängden mikroorganismer i jorden, men desto mindre om hur det förändrar mångfalden. Och det är som sagt mångfalden som är centralt när det kommer till jordens mikroliv. Poängen här är inte att ta reda på vad som är värst när det kommer till störande moment, utan istället sträva mot att minska dessa så mycket det går. När det kommer till bearbetning, gödsling och besprutning handlar det om frekvens, intensitet, omfattning och timing: • Frekvens: Hur ofta gör du det? Kan du göra det mindre ofta? • Intensitet: Hur djupt plöjer du, hur mycket plöjer och harvar du, hur mycket näring tillsätter du? Kan detta göras mindre intensivt? • Omfattning: Hur mycket av din gård gör det du på? Måste du göra det överallt? • Timing: Vid vilken tid på året gör du det, gör du det överallt samtidigt, gör grannen samma sak samtidigt? Kan det göras vid andra tillfällen? Tänk överlag på vad du kan göra för att minska stressen i dina jordar beroende på vad du försöker uppnå. När vi pratar om framtidens jordbruk nämns ordet teknik i varannan mening – som om mer avancerad teknik är lösningen på alla våra problem. I själva verket handlar jordbruket till 90 procent om biologi och till 10 procent om teknik. Vad sägs om att vi fokuserar på de 90 procenten? Missförstå mig rätt här, jag har själv stor nytta av den teknik som finns idag, men jag tror inte att den har mycket att komma med när vi ställer den mot naturens egna förmågor. Dessutom kostar den oss mycket pengar. Om vi flyttar blicken från ett ensidigt teknikfokus mot markens biologi tror jag att vi kommer att tjäna på det i både det korta och långa loppet. Ekologiskt och konventionellt jordbruk Debatten om vad som egentligen är bäst


har pågått i många år och kommer säkert att fortsätta i många år framöver. Under de 20 år jag drev konventionellt lantbruk var jag övertygad om att det var det enda rätta. Det ekologiska lantbrukare gjorde var konstigt och inget för mig. När jag sedan började arbeta enligt de ekologiska principerna var jag istället övertygad om att det var det enda rätta och kunde inte förstå hur jag hade kunnat syssla med konventionellt jordbruk så länge som jag hade gjort det. Sedan jag för några år sedan upptäckte det regenerativa jordbruket har det gradvis gått upp för mig att inget av de två tidigare sätten är tillräckligt bra. Konventionellt påverkar markens hälsa negativt genom både mekaniska och kemiska störningar och dessutom saknas det tydliga regler eller riktning inom det konventionella lantbruket. Inom det ekologiska lantbruket är riktningen definierad och det finns regler, men de ekologiska metoderna är inte tillräckligt bra i praktiken då de fortfarande tillåter intensiv jordbearbetning. Det finns så klart enorma variationer när det kommer till hur brukandet utförs, men det finns inget i reglerna som hindrar oss från att förstöra markhälsan.

Debatten konventionellt vs. ekologiskt har successivt blivit mindre intressant för mig. Det vi borde fokusera på nu är att vi alla ska göra vårt yttersta för att skapa ett jordbruk som kan fungera i det långa loppet – det vill säga producera bra grödor, samtidigt som vi minimerar negativa konsekvenser för naturen och den omgivande miljön. Vi måste gå från ett markförbrukande jordbruk till ett markbyggande jordbruk.

Idag sker den mesta spannmålsodlingen i Norge i form av monokulturer med hjälp av relativt intensiv jordbearbetning samt hög konsumtion av konstgödsel och bekämpningsmedel. Vi har helt klart en lång väg att gå om vi ska förbättra markhälsan. Därför behöver både konventionellt och ekologiskt jordbruk nu hitta metoder som förbättrar markhälsan så att vi på sikt behöver allt mindre jordbearbetning och kan minska andelen insatsmedel.

Vi måste gå från ett markförbrukande jordbruk till ett markbyggande jordbruk Pionjärer inom det regenerativa (markbyggande) jordbruket finns bland både konventionella och ekologiska bönder världen över. Det handlar om att fokusera på jorden och ge den det den vill ha, för att jorden ska ge oss det vi vill ha.

Bilden nedan är tagen i juni i år. Rågen rullas ner med en hemmagjord ‘roller crimper’ som sitter på framsidan av traktorn. Baktill är direktsåmaskinen kopplad. Med den sås en mångfaldsblandning av bland annat: lin, oljerättika, åkerbönor, vårvicker, vintervicker, pimpernel med flera. Blandningen sås in som gröngödsling för att mata jorden.

23


Kor av den norska lantrasen Telemarkfe vars bete bidrar till jordhälsan och mångfalden.

Från konventionellt till ekologiskt till regenerativt Från det att jag började odla spannmål 1988 fram till 2008 odlade jag endast korn och havre på markerna, ofta samma art många år i rad – med andra ord var jag fast i ett monokulturtänk. Jag började bland annat få problem med svampsjukdomar och när gödselpriserna sen ökade kraftigt under 2008 kände jag att det var dags att testa något nytt och jag bestämde mig för att lägga om till ekologiskt. När vi la om till ekologiskt jordbruk här på gården under 2009 och 2010 var vi medvetna om att vi måste börja med en ny växtföljd. Eftersom den främsta anledningen till att vi la om var priserna på konstgödsel ville vi komma ifrån det här med att behöva gödsla i stora mängder. Den nya växtföljden inleddes med att vi började odla mer kvävebindande baljväxter. När jag sen 2015 fick lite insikt i det här med markhälsa och regenerativt jordbruk, var det lite av en chock för mig att förstå att för mycket jordbearbetning är skadligt. Jag trodde ju att eftersom jag nu drev ett ekologiskt lantbruk var

24

allt i sin ordning. Så det jag har ägnat de senaste åren åt att fundera på (och fortfarande gör) är att hitta olika sätt att minska jordbearbetningen på. Det senaste för mig är att testa en jordfräs som tillåter en grund bearbetning på 3–4 centimeter. Många idéer kommer från andra bönder i andra länder, än så länge vågar jag inte påstå att jag vet vad som fungerar bäst utan jag håller fortfarande på och testar mig fram. Första steget mot att kunna etablera spannmål utan jordbearbetning var att skaffa en ny såmaskin. Om vi lyckas störa jorden så lite som möjligt kan vi faktiskt undvika att ogräsfrön stimuleras till att gro. Eftersom ogräs är pionjärväxter som vill täcka bar jord så snabbt som möjligt blir de också stimulerade av jordbearbetning. För mig föll valet på en såmaskin med en så kallad ’single disc opener’, det vill säga en skiva som gör en öppning i jorden så att fröet kan släppas ned. Efter det stängs skåran igen med hjälp av ett packhjul. Min förhoppning är att andra bönder också ska inspireras av samma

sak som jag har inspirerats av och börja tänka utanför boxen i sin verksamhet för att försöka förbättra markhälsan. Det finns många tillvägagångssätt och en bra tumregel är att om du inte har några misslyckade försök bakom dig är du inte tillräckligt kreativ. Jag har redan upplevt att det är möjligt att avsevärt förbättra kväveeffektiviteten vid havreodling genom en bättre växtföljd och att hålla jordarna gröna en så stor del av året som det är möjligt. Här kan bonden spara pengar och vi kan också motverka näringsläckage. Jag har också gått mot att få in en större mångfald i mina fångväxter och är nu uppe i blandning på 12–14 arter.

Än så länge vågar jag inte påstå att jag vet vad som fungerar bäst


Efter 30 år som spannmålsodlare har min väg mot det regenerativa jordbruket precis börjat och det är en lång väg att gå. Att lyckas få bra grödor utan vare sig jordbearbetning eller tillsatser är det stora målet som jag nu jobbar mot. Men överlag har jordbruket en lång väg att gå mot att kunna kallas för något som är i närheten av att vara regenerativt. Så länge jordarna urholkas snabbare än de byggs upp går vi åt fel håll och kan förvänta oss en minskad produktion. Vi måste nu helt enkelt vända skutan och börja odla jorden. Bland annat tror jag att vi når dit genom att sluta behandla symptomen och istället försöka förstå det grundläggande problemet med den bristande markhälsan. Forskningen har ännu inte kommit så långt när det gäller marklivet och jordhälsan så här finns ännu mycket att lära och mycket möjligheter.

Texten finns i sin helhet att läsa här: www.bit.ly/hberge2018 eller skanna QR-koden nedan.

• Stor biologisk aktivitet i jorden i form av olika typer av mikroliv och svampar som frigör näringsämnen till växterna.

Läs mer om arbetet med jordhälsa i Norge här: https://www.landbruksdirektoratet.no/nb/nyhetsrom/aktuelle-tema/ nasjonalt-program-for-jordhelse eller skanna QR-koden nedan.

Principerna för bättre jordhälsa – ha inte bar jord, stör jorden så lite som möjligt, främja odlad mångfald, ha levande rötter, integrera betesdjur etc. – är inte alltid särskilt specifikt formulerade och måste därför anpassas efter lokala förutsättningar. Det handlar om att försöka maximera det som är bra och att minimera det som inte är bra. Att lämna över marken till nästa generation i bättre skicka än när vi tog över den har länge varit en devis för bönder, kanske handlar det nu om att lämna över gården med bättre markhälsa än när du tog över den?

• Hög vatteninfiltrationskapacitet i marken, vilket gör den mindre benägen för erosion samt minskar risken för urlakning och förlust av näringsämnen. • Stor vattenlagringskapacitet i jorden, vilket gör den mindre utsatt för torka. Detta kommer också att minska avrinningen av vatten när det regnar mycket så att risken för översvämningar minskar. • Marken består av markaggregat, små klumpar som är mörka i färgen. Dessa klumpar bildas och hålls samman av olika slags ’lim’. Till exempel hyfer från mykorrhiza-svampar som har klibbiga cellväggar och som därmed binder samman jordpartiklar. En väl aggregerad jord står bättre emot urlakning. Det kan man också se när det regnar då vattnet som rinner från marken är klart istället för grumligt, även efter kraftigt regn.

Som bonde behöver man inte sitta med händerna i knät och vänta på forskarna, det har vi inte tid med Som bonde behöver man inte sitta med händerna i knät och vänta på forskarna, det har vi inte tid med. Det är bättre att vi är fler som testar oss fram för att förbättra markhälsan och samtidigt observerar vad som händer. På så sätt får vi mer kunskap som vi kan dela med oss av sinsemellan. Det vi behöver framöver är att lämna ’silotänkadet’ där vi alla lever i våra separata silos och istället övergå till ett övergripande systemtänk. Lantbruket är ett komplext system och vi måste börja behandla det som ett sådant genom att ta ett helhetsgrepp om perspektiven.

Vad är god jordhälsa enligt Hellek Berges erfarenhet?

Hellek Berge har varit med och grundat föreningen Regenerativt Norge, läs mer om den här: www.regenerativtnorge.no eller skanna QR-koden nedan.

För den som är extra lässugen finns här också en text att läsa om försök som Hellek Berge har gjort med råg och kråkvicker: www.bit.ly/hberge2019 eller skanna QR-koden nedan.

Hellek Berge anser att bönder har en oerhört viktig roll när det kommer till arbetet med jordhälsa.

25


En hållbar och klimatsmart livsmedelsförsörjning är möjlig Det är viktigt att äta mindre kött för klimatets skull. Men utan kor, fleråriga vallar och beten går det inte. Vallodling i växtföljd på all åker är nödvändigt för att återställa kolbalansen. Griskött och kyckling från dagens storskaliga köttproduktion måste vi däremot lära oss att avstå ifrån. Text: Artur Granstedt och Olof Thomsson

Den gångna sommaren har konsekvenserna av klimatförändringarna märkts tidigare och slagit hårdare än vad de flesta bedömare förutsett. Kravet på en långtgående omställning av vår produktion och livsstil trappas upp. Den 9 augusti publicerade FN:s klimatpanel IPCC en ny sammanställning. Budskapet är tydligt – läget för klimatet är akut och människan står som ansvarig. EU-kommissionen presenterade nyligen ett radikalt program för klimatomställning.

26

Men det verkar redan uppenbart att det inte kommer att räcka. Bland annat berörs jordbruket knappast alls, trots att det är den näringsgren som mest påverkas av EU:s politik. Däremot verkar det som om det klimatprogram som just nu håller på och förhandlas fram i FN kommer att ställa långtgående krav på en omställning av jordbruket.

former har det hittills funnits en uppgivenhet i debatten, som om radikala förändringar inte går. Men aktuell forskning visar att en omställning till hållbar och klimatsmart livsmedelsförsörjning visst är möjlig – även om kraven på nytänkande inom både produktion och konsumtion är mycket stora om vi ska kunna klara klimatmålet.

En omställning är möjlig När det gäller möjligheterna att ställa om jordbruket till klimatneutrala produktions-

Sedan snart två år pågår till exempel ett forskningsprojekt med nu 22 i stort sett självförsörjande exempelgårdar fördelade


T.v. Artur Granstedt på Nibble gård i Järna. Här pågår långtidsförsök som jämför verkan av komposterad fastgödsel med flytgödsel, med och utan biokol, samt verkan av biodynamiska preparat. Liksom i tidigare försök med enbart fastgödsel undersöks här utvecklingen av markens organiska substans, skördar och kvalitetsegenskaper hos odlingsprodukterna.

Det är mycket långt från det jordbruk vi har i dag. Det jordbruk som nu är mer eller mindre specialiserat och beroende av importerade klimatbelastande resurser i form av mineralgödsel, importerade fodermedel, fossil energi och bekämpningsmedel. Den klimatbelastning som inte sker inom landet sker i andra länder. Särskilt spannmålsgårdar är beroende av importerat mineralgödsel som kostar fossil energi att framställa. Djurgårdarna är beroende av importerade fodermedel vars växtnäringsinnehåll sedan blir ett överskott av gödsel och växtnäring som slutligen övergöder haven.

Maten står för cirka 26 procent av hushållens klimatpåverkan Enligt Naturvårdsverkets beräkningar

över landet och som vi presenterade nyligen på en forskarkonferens anordnad av SIANI (Swedish International Agricultural Network Initiative) och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Gjorda klimat- och växtnäringsbalanser och intervjuer på dessa gårdar visar exempel på hur vi kan minska matproduktionens belastning på klimatet med cirka 90 procent och därmed klara klimatmålet. Ett scenario för hela landets matförsörjning baserad på detta skulle innebära följande: Inga inköp av kväve i form av mineralgödsel behövs, ingen import av fodermedel och ingen användning av kemiska bekämpningsmedel. Dessutom växtföljder med flerårig vallodling som kan binda kol och kväve i marken på all odlingsmark. Men det är också nödvändigt att vi anpassar vår konsumtion huvudsakligen till vad vi kan producera med lokala och förnyelsebara resurser på inhemska odlingsmarker. Kött från idisslare (nötkött) skulle behöva minska med över 40 procent och från enkelmagade djur (gris och fågel) med mer än 90 procent. Ekologiskt kretsloppsjordbruk Maten står för cirka 26 procent av hushållens klimatpåverkan enligt Naturvårdsverkets beräkningar. Då är ändå inte konsumtionens fotavtryck i form av avskogning och förändrad markanvändning för vår import av nötkött och fodermedel som soja beaktade. Att verkligen stoppa matkonsumtionens belastning på klimatet skulle enligt våra resultat vara fullt möjlig med en omställning av hela jordbruket till det som kan kallas ekologiskt kretsloppsjordbruk, där fleråriga vallar och gräsätande kor och andra idisslare utgör nödvändiga delar i hela landets jordbruk – kombinerat med en till detta anpassad konsumtion.

Svårt att hitta kretsloppsgårdar I vårt arbete visade det sig svårt att hitta de gårdar som trovärdigt klarar klimatmålet. Även gårdar som uppfyller kraven för ekologisk certifiering visar sig köpa in foderoch gödselmedel som leder till en ökad belastning på klimatet och miljön, om än i mindre utsträckning. Flera lovande förslag på gårdar har vi inte kunnat ta med i projektet eftersom de köper för mycket foder eller organiska gödselmedel från konventionellt inriktade specialiserade djurgårdar. För att klara klimatmålet och samtidigt även stoppa övergödningen av sjöar och hav måste de enskilda jordbruken verkligen vara självförsörjande på växtnäringsämnen eller ha en lokal samverkan med andra gårdar så att växtnäringen i djurens gödsel återförs i väl slutna kretslopp. Med ökade inköp ökar både växtnäringsöverskott och klimatbelastning.

ut genom förbränning och det kol som långsiktigt åter måste bindas i växtlighet och mark. Återförseln av vallgrödornas skörderester och rötter samt djurens gödsel innebär att vi får det kretslopp med bindning av både kol och kväve ur luften som behövs för återuppbyggnaden av markens organiska substans och den kolbindning i marken som kan rädda klimatet. På våra exempelgårdar utgör vallarealen cirka 60 procent av åkerarealen och binder enligt våra beräkningar understödda av resultat från långliggande försök för i storleksordning 0,5 ton kol per hektar och år motsvarande cirka två ton koldioxidekvivalenter per hektar och år. Vallarnas kolbindning kompenserar för kornas mera kortsiktiga utsläpp av klimatgasen metan, bevarar kolet långsiktigt i marken och säkrar odlingsjordarnas framtida produktionsförmåga. Resultaten från våra gårdsstudier tyder på att vi skulle kunna klara klimatmålet och även övriga miljömål kopplat till jordbruket förutsatt att vi kan anpassa vår konsumtion till vad som kan produceras i ett ekologiskt kretsloppsjordbruk. En mindre köttkonsumtion kommer också behöva kompenseras av en betydligt större konsumtion av vegetabilier som grönsaker, rotfrukter och också baljväxter som bönor och linser utöver brödsäd för försörjningen med baslivsmedel till en framtida befolkning på cirka elva miljoner människor i Sverige.

Vi skulle också behöva ta tillvara och även öka den befintliga arealen naturbeten

Kväveförsörjningen på dessa framtida kretsloppsgårdar baseras på tillräckligt stor andel av fleråriga vallar med baljväxter (klöver eller lusern) som genom symbios med baljväxtbakterier i marken tillför den mängd kväve ur luften som behövs för jordbrukets kväveförsörjning. De fleråriga djupgående rötterna med sitt rika mikroliv har också stor betydelse för vittringsprocesser och grödornas näringsförsörjning med mineralämnen. Långliggande försök visar detta. Vallodlingen kompletteras även med odling av baljväxter som linser, ärter och bönor som också hämtar kväve direkt ur luften och som lämpar sig väl till både foder och föda.

Fotosyntesen är avgörande De fleråriga vallarna med stor andel baljväxter som klöver och lucern utgör basen för djurens foderförsörjning, odlingsmarkernas framtida produktionsförmåga och vårt framtida klimat. Ytterst är det bara i den gröna växten genom fotosyntesen som vi kan återställa balansen mellan det kol som vi släpper

Storskalig djuruppfödning inte hållbart Detta skulle uppskalat till hela Sveriges jordbruk innebära en fördubbling av vallarealen på cirka 800 000 hektar inom livsmedelsproduktionen till cirka 1,6 miljoner hektar, innebärande en betydande bindning av kol i odlingsmarken. Vi skulle också behöva ta tillvara och även öka den befintliga arealen naturbeten som uppgår till cirka 500 000 hektar. Såväl gris-, fågel- som äggproduktion har stor betydelse även i framtiden för att ta vara på spill från växtodlingen, den spannmål som ej är tjänlig som brödsäd och andra livsmedelsprodukter samt spill från livsmedelsframställning. Svin visar sig också väl kunna tillvarata gräsmarker

27


och vara goda markberedare, och även höns kan ha en roll där. Men de storskaliga formerna vi har i dag bedömer vi långsiktigt inte uthålliga om vi ska försörja en ökande världsbefolkning med mat, klara miljömålen vad gäller stoppad övergödning av haven och skyddet av den biologiska mångfalden samtidigt som vi vill stoppa den globala uppvärmningen. Vad som här visas med en samverkan mellan växtodling och mer grovfoderbaserad djurhållning baserad på fleråriga vallar och gräsmarker gäller inte för bara ett enskilt land utan bör gälla för övrigt jordbruk i Europa och principiellt i världen. Resultaten från det nu aktuella projektet överensstämmer väl med vad som framkom i det tidigare genomförda EU-finansierade Östersjöprojektet BERAS (Baltic Ecological Recycling Agriculture and Society) med typgårdar inom hela Östersjöregion åren 2003–2010.

Artikelförfattarna: Artur Granstedt är Agr Dr, docent i ekologiskt lantbruk och författare till boken Morgondagens Jordbruk, Södertörns högskola, 2012 (uppdaterad 2018). Olof Thomsson är Agr Dr och forskare i miljö- systemanalys. Denna artikel har tidigare publicerats i nr 40 av Miljömagasinet, detta är en reviderad version. Den fullständiga presentationen finns på sbfi.se eller skanna QR-koden nedan. .

Svin visar sig också väl kunna tillvarata gräsmarker och vara goda markberedare

Foto: Frida Persson/septemberbacken.se

28


Vikten av att testa sig fram Vigselshus är en ekologisk växtodlingsgård utanför Sala med 425 ha åker med odling av bland annat spannmål, oljeväxter, åkerbönor och bovete. Karl Fernholm tog över gården efter sin pappa 2014 och ställde 2016 om till ekologiskt. Han är sedan en tid tillbaka intresserad av jordhälsa och vilka metoder han kan använda för att störa jorden mindre och ge den mer naturlig näring. Text: Rebecca Öhnfeldt

Du har börjat bearbeta marken mindre – hur kommer det sig? – När vi körde konventionellt höll vi redan på en del med mindre jordbearbetning och mellangrödor. Men när vi började med eko började vi istället bearbeta jorden mer och hade mycket svart jord. Hösten 2017 började jag testa med mellangrödor igen. Sen var jag nere i Österrike och Tyskland 2018 och kollade på regenerativa gårdar och då blev jag inspirerad. Där var det mycket diskussioner om just plöjningsfritt och mellangrödor.

här årets blöta vårbruk. Små detaljer kan få stor betydelse. Därför vill man kanske börja på mindre arealer först och testa sig fram. Vi märkte att när vi sådde vete och raps – som vill ha mycket kväve – efter en mellangröda så hade kväven bundits i mellangrödan och den frigjordes inte lika lätt. Man märkte att den släpptes loss för långsamt helt enkelt. Där var upptaget bättre i den jord som hade legat bar innan vi sådde. Så på så sätt kan resultaten också bero på vilka arter man har haft i mellangrödorna och vilka som kommer efter.

Hur gick du till väga när du skulle börja med dina nya metoder? – Jag hade som sagt redan börjat med mellangrödor som vi sen plöjde ner. Nästa steg var att inte plöja. Det har funkat ganska bra, men det följer nya utmaningar med att inte plöja – exempelvis tistlar. Jag har testat med alvluckrare för att trycka tillbaka tisteln. Den går djupare ner i jorden, men det blir ändå en skonsammare bearbetning och växtresterna blir kvar på ytan.

Gör du något speciellt för att kontrollera resultaten? – Vi är ute och gräver en del i det fältet vi testar nya metoder på för att se om det händer något. Och så gör vi mikrolivsanalyser. Det vi märker av med blotta ögat är att vi har fått väldigt mycket mask på de fälten där vi har minskat jordbearbetning och börjat med mellangrödor.

Behövde du köpa in nya maskiner? – Jag har köpt en jordfräs, men inte något annat. Jag vill minska ner på maskinerna på sikt. Vi måste dock tukta gräset och det gör vi genom att skära av det och sen så direkt i det. Hur lägger du upp odlingen nu i och med att du testar nya metoder? – Jag har några fält där jag försöker köra fullt ut med de regenerativa metoderna med mindre bearbetning och att hålla jorden täckt så mycket det går för att se vad som händer. Jag testar också att blanda och så in fler arter för att få en högre växtmångfald. Man pratar om att det är bra att komma upp i runt tio arter för jordhälsans skull. Har du märkt av några resultat? – Det går bra, men sen är det ju flera faktorer som påverkar utfallet, såsom det

näring, men också för att en gröda som anses misslyckad ändå kan fungera bra som djurfoder. Men jag vill nog inte börja med djur själv. Jag hade dock gärna samarbetat med en större djurgård. Märker du av att andra lantbrukare är intresserade av att testa metoder som sägs främja jordhälsan? – Intresset är stort i Sverige, men det är nog ganska långt kvar till att fler storskaliga ställer om. Att bara få in mellangrödor är ett stort steg för många. Det går ju att få EU-stöd för att minska växtnäringsläckage genom att plantera mellangrödor. Men jag hoppas att stödet ska bli mer flexibelt. Just nu är det väl i princip bara gräs och rättika som är godkänt. Jag antar att det är gamla försök som ligger till grund för det eftersom man har velat ha grödor som suger i sig kväve. Ska vi få mer odlad mångfald – vilket behövs av flera anledningar – så behöver stöden ses över.

Hur ser du på framtiden – kommer du fortsätta med detta? – Jag tycker att det här är rätt väg att gå och är fullt inställd på att fortsätta. Jag upplever att även om man plöjer får man tistel och kvickrot, så jag har inte så mycket att förlora på att testa den här vägen. De fälten jag kör fullt ut ska jag nu prova att inte plöja alls. Medan jag på andra fält kommer anpassa bruket lite efter rådande omständigheter. Jag skulle nog få större utväxling om jag hade djur. Dels med

Karl Fernholm driver gården Vigselhus utanför Sala och experimenterar sedan en tid tillbaka med regenerativa metoder.

29


Baka tunnbröd med kulturspannmål? I samband med SM i Mathantverk i Östersund i slutet av oktober anordnades en spännande workshop för att baka tunnbröd med kulturspannmål. Det bakades i Eldrimners bagerilokal i Ås, och både Magnus Lanner (bageriansvarig på Eldrimner) och Sébastien Boudet deltog i delar av workshopen. Text: Karin Gerhardt och Anki Berg

– Tunnbröd måste vara det mest förlåtande bröd som finns, det är faktiskt svårt att misslyckas! Och så är det inte så mycket bröd, om du förstår vad jag menar? Smörgåsar idag är ju gigantiska bullmonster. Vem kan äta en sån macka? I en nätt tunnbrödstrut fyller du massa godsaker och äter upp rubbet med hedern i behåll, säger Anki Berg. Hon är projektledare för Nätverk för tunnbrödsbagare, ett EU-finansierat projektet som pågår just nu för att få tunnbrödet att nå nya höjder. Tunnbröd har en lång tradition och är ett gediget hantverk. Anki fortsätter: – Någon måste prata om värdet av hantverket genom hela processen. Bara att

elda ugnen är en konst, att välja rätt ved, det tidsödande arbetet att kavla en tunn kaka och grädda en i taget. Allt med tunnbröd tar en faslig tid! Och utan lönsamhet kommer vi inte att få någon som bakar hantverksmässigt i framtiden annat än för privat konsumtion. Vi får inte hamna där. För flera av bagerskorna blev kulturspannmålen nya bekantskaper som väckte mersmak. Birgitta som driver bagarstugan Fru Bakstra på Frösön och tidigare mest bakat med dinkel och råg, ser nu nya möjligheter: – Det var jätteintressant att få bekanta sig med kulturspannmål och få tillfälle att experimentera. Nu kan jag ta in det här resonemanget i mina kurser också.

Träffen peppade mig att använda äldre spannmål ännu mer. Det finns liksom ingen anledning att använda något annat till våra tunna bröd! Även Karin Gerhardt, som leder det tvärvetenskapliga projektet ”Historiska sädesslag i framtidens mat” är väldigt nöjd. På workshopen testades emmer, enkorn, dinkel, svedjeråg, ölandsvete och dala lantvete, huvudsakligen från Warbro Kvarn i ett enkelt grundrecept med vatten, siktat dalavete och med 50 eller 100 procent kulturspannmål. – Tunnbrödtraditionen med så många historiska recept borde ju vara självklara att baka på kulturspannmål!

Projektet Historiska spannmål i framtidens mat pågår fram till 2023 och finansieras med medel från Formas. Projektägare är SLU. Kontakt: karin.gerhardt@slu.se Projektet Nätverk för tunnbrödsbagare pågår fram till maj 2022 och finansieras med medel från EU:s Jordbruksfond. Projektägare är Anki Berg Kulturinformation. Kontakt: anki@ankiberg.se

30


Jennys bageri Jenny Eknor är ny medlem i Allkorn. Hon driver bageri i Nora och delar här med sig av historien bakom ’Jennys bageri’ samt ett recept på Gotlandsbröd. ”Under en bilsemester med familjen i södra Frankrike sommaren 2019 googlade jag runt på vad som fanns att göra i närområdet och hittade École internationale de boulangerie i den lilla bergsbyn Noyer sur Jabron. Efter ett år av ansökningar och intervjuer landade jag på en camping utanför bergsbyn. Jag köpte mig en cykel och ägnade sedan fyra månader åt att cykla uppför berget tidiga mornar, sätta surdegar, besöka kvarnar, kavla croissanter, skriva en affärsplan och vända degar. I november 2020 avlade jag min bageriexamen och fick ett bageridiplom från franska staten. I mars i år startade jag mitt lilla bageri Jennys bageri på 38 kvadratmeter i samma byggnad som ett snickeri hemma i Nora. Där bakar jag nu croissanter och surdegsbröd på ekologiskt mjöl från min närmsta kvarn, Kullens kvarn i Glanshammar. I våras började jag även som nybörjare att odla upp en hektar med Petkusråg som ska malas om några veckor. Gissa om det ska bli spännande att snart kunna baka ett bröd helt på mjöl från egen odling!”

Gotlandsbröd Ingredienser: 0,7 liter vatten 300 g bubblig surdeg 1 kg mjöl (fördelat enligt nedan) 300 g vetemjöl Algot 460 g vetemjöl Quarna 240 g finmald Petkusråg 200 g mörk ekologisk sirap 20 g mald pomerans 15 g fänkål 15 anis 20 g salt Blanda vatten (ungefär 26 grader) med surdeg och mjöl. Kör i degblandare tills degen blivit elastisk eller knåda en stund för hand. Tillsätt sirap, kryddor och salt och knåda ett par minuter till. Beroende på vilket mjöl du använder kan du behöva tillsätta lite extra vatten. Degen ska vara lite seg och blank och flyta ut lite, inte för hård. Låt degen vila i en back med lock eller en bunke täckt med plastfolie, gärna på ett varmt ställe med en temperatur på 22–27 grader. Vik degen på bakbord eller i backen/bunken efter en timme och sedan efter en timme till. Låt degen jäsa totalt i cirka 3–6 timmar. Dela upp den i fyra mindre delar på cirka 550g på mjölat bakbord. Låt degarna vila i tio minuter och forma dem därefter försiktigt till runda limpor som du lägger i jäskorg eller skål med mjölad handduk i. Jäs i jäskorgar 2–4 timmar. Vänd upp limporna på plåt eller bakstål. Snitta limporna med en vass kniv eller rakblad i önskat mönster. Grädda direkt eller låt dem jäsa i kylen (2–5 grader) över natten och grädda på morgonen. Grädde bröden på 240 grader i 10 minuter och sänk sedan temperaturen till 220 grader och fortsätt grädda cirka 20 minuter till. Innertemperaturen ska vara cirka 98 grader när de är klara. 31


Lästips

Allkorn är en fristående ideell förening vars stadgar i fem punkter anger vår uppgift i samhället:

A Soil Owner’s Manual Jon Stika är en pionjär inom jordhälsa. Han växte upp på en gård i Wisconsin, USA och har forskat inom bland annat jordhälsofrågor. Den här boken riktar sig till alla som är intresserade av jordens biologi samt hur man genom den kunskapen kan få en jord att nå sin fulla kapacitet. Mycket handlar om att börja arbeta med jordens processer istället för emot dem. Boken förespråkar inga specifika metoder eller produkter utan lyfter fram vikten av att förstå hur djuren, växterna, jorden och dess mikroliv fungerar som en helhet. Createspace independent publishing platform, 2016

Holistic Management. A commonsense revolution to restore our environment För den som är intresserad av ekologi och management är den här boken nästan ett måste! Holistic management kan kanske låta flummigt, men det är faktiskt motsatsen till flum. Det handlar om att förstå hur man fattar välgrundade beslut i komplexa system. Med andra ord är det högaktuellt inom jordbruket, men också inom andra branscher och sammanhang. Boken är skriven av Allan Savory och Jody Butterfield. Allan Savory är bland annat känd som en pionjär inom så kallad holistisk betesdrift – något som också beskrivs i boken. Island Press, 2016

- främja framtagning och utveckling av en mångfald av lokalt anpassade stråsädessorter och annat korn (t.ex. baljväxter) för ekologisk odling - främja grödor med god kvalitet vad gäller till exempel smak och näring - främja samarbete mellan ekologiska odlare för att välja ut de sorter som passar bäst för regionen - förädling och försäljning av produkter från dessa sorter - öka konsumenters kunskaper om och intresse för ekologisk stråsäd och gamla sorter. Enligt föreningens stadgar ska styrelsen bestå av ordförande jämte minst tre och som mest sex ledamöter. Här är listan över föreningens nuvarande förtroendevalda: Här är listan över föreningens nuvarande förtroendevalda: Tobias Nilsson, Vallentuna, ordförande, tobias@thatswe.com Curt Niklasson, Havdhem, curre@sigsarvelamb.se

Anders Jonasson, Västra Tunhem, anders.bryggum@gmail.com Magnus Nyman, Sösdala, magnus@kallunda.se

Rebecca Öhnfeldt, Stockholm, rebecca.ohnfeldt@gmail.com Anette Isacsson, Vikbolandet, anette@valtersten.se

KliMat. På jakt efter den hållbara maten Den här boken är resultatet av ett samarbete mellan svenska och ryska journalister inom ramen för Barents Press. Boken har getts ut på både svenska och ryska och den svenska redaktören är Arne Müller. I boken får vi följa en resa som de svenska och ryska journalisterna gav sig ut på för att förstå mer om hur matproduktionen i Norrbotten, Västerbotten, Österbotten och ryska Karelen kan bidra till klimatomställningen inom jordbruket. Längs resans gång träffar de bland annat grönsaksodlare, mjölkbönder, renskötare, bärförädlare och fiskodlare. Allkorn-medlemmen Östen Holmström är med och pratar om kulturspannmål! Ord&visor förlag, 2021

32

Ingeman Anderberg, Bjärred, revisor

Lars-Göran Göransson, Holmsjö, revisor Valberedning:

Anders Lunneryd, Trollhättan, Tel: 0708-989521 Erik Remvig, Klagstorp, Tel: 0704-124055