Page 1

Årgång 6 • 2016

Tyskland SWEA Världsmöte i Arizona

– över 300 Sweor intar småstad i öknen

SWEA Tema – flyktingar

Ny i Berlin?

– mingla med SWEA Professional

‘Ärans och Hjältarnas’ språk?

– tankar kring det svenska språket

1


Innehållsförteckning

8 SWEAs Världsmöte i Arizona

– över 300 Sweor intar småstad i öknen

Editorial ......................................................................................3 Ordförandens rader.................................................................4 SWEA Art ..................................................................................6 SWEA Världsmöte i Arizona...................................................8 Tyst avdelning..........................................................................11 SWEA Professional................................................................12 EUs nya arvsförordning.........................................................13 Tilltvålad i München...............................................................14 Nåja, vad är väl en konsert med Måns..................................17 Att jobba som Kulturråd i Berlin...........................................18 Bondgårdssemester i Pippis värld........................................19 Karlsson flyger över takåsarna i München..........................20 Historien lever.........................................................................21 SWEA tema - Flyktingar - Roxanas väg.............................22 SWEA tema - Flyktingar - Meine Lehrerin.........................23 Hallå där - vem är du?..........................................................24 Smultronställen .......................................................................26 Svensk rally-drottning i Tyskland.........................................29 SWEA-böcker till Krakow.......................................................30 Viktig information från riksbanken......................................30 Att leva och arbeta i Tyskland............................................31 Svenskar och tyskars attityder till varandra......................32 Studera tyska i Tyskland........................................................33 Potsdam.................................................................................. 34 Svenska som modersmål......................................................36 Kan det här vara ‘Ärans och Hjältarnas’ språk?...................37 Bergkirchweih i Erlangen......................................................38 Samnordisk pensionärskultur................................................39 Tempelhof................................................................................ 40 Astrid Lindgrens krigsdagböcker...........................................41 Livet i snuttifieringsmodus....................................................42

Grand Canyon Foto: Anna Ekman

Över 300 Sweor deltog i Världsmötet i Scottsdale, Arizona, den 14-16 oktober 2015. SWEAs Världsmöten äger rum vartannat år. Alla avdelningsordförande måste vara närvarande vid regionmöten och årsmötet men alla Sweor är välkomna att delta. SWEA Arizona hade organiserat ett fantastiskt program med olika aktiviteter, utflykter och efterresor. Här några intryck från SWEA Tysklands avdelningsordförande.

20

Karlsson flyger över takåsarna i München

MEMA1s Regionmöte Vid SWEAs Världsmöten har alla SWEAs sju regioner parallella regionmöten. Region MEMA har ca 1.115 medlemmar i 14 avdelningar; regionordförande är Christina Hallmert, SWEA Rom, som nu blir SWEA Internationals nya ordförande. Alla avdelningar har problem att värva nya medlemmar, att hålla kvar

och att aktivera dem. Ibland finns konkurrens mellan åldrarna, vissa avdelningar upplever en konkurrens med facebookgrupper ”Svenskar i ...” Men några har med framgång gått in i dessa grupper, presenterat SWEA och värvat medlemmar. SWEA Professional har blivit populärt. Sweor representerar mångfalden i arbetslivet: både unga och äldre kan dela erfarenheter och ta vara på varandras kunskaper om hur arbetslivet fungerar och vad som är annorlunda än i Sverige. Inom MEMA har SWEA Israel och SWEA Tunisien det speciellt svårt pga den ekonomiska och politiska situationen. De är mycket små avdelningar. Vi beslöt att planera aktivieteter till förmån för SWEA Tunisien och Israel och därigenom stödja svenska kvinnor som bor där så att de kan stödja varandra.

OEMA2s Regionmöte Vad roligt det var att träffa alla OEMA-AO igen, plus några nya ansikten. Ett helt år sedan sist! KomMed demonstrerades för dem, som inte använt det tidigare. Önskemål framfördes att ordförande ska kunna ta ut statistik från databasen. Vad är fördelen med att vara medlem i SWEA? Tillgång till lokalt och globalt nätverk, prata svenska, styrelsearbete och andra ansvarsområden är givande på många sätt. Vi insåg att våra facebooksidor ser helt olika ut. En del har slutna sidor där bara medlemmar är med, fördelen är att kunna diskutera saker som bara berör Sweor. Andra har öppna sidor, där ser man möjlighet till reklam för SWEAs aktiviteter. Hur rekryterar vi nya medlemmar till styrelsen? Det är viktigt att styrelsen har energi och på ett positivt sätt vis-

Förmöte OEMA-1 Foto: Tina O’Malley

8

Till glädje för SWEA Münchens kulturgrupp hade biblioteket 2015 en utställning av Ilon Wiklands illustrationer. Ilon Wikland gjorde bilder till

många av Astrid Lindgrens böcker. Karlsson och Lillebror, Ronja, Mio min Mio, Lotta på Bråkmakargatan och många flera har fått ett ansikte genom hennes teckningar. Utanför Schloss Blutenburg hänger Karlsson på taket framför ett fönster på andra våningen, ungefär som man kan tänka att han brukar flyga runt över Stockholm. När vi väl har hittat rätt port i slottet blir vi visade in i en lång korridor med över 80 illustrationer. Tjorven och Båtsman sitter lyckliga på en brygga, barnen i Bullerbyn firar jul. Skisser och teckningar i akvarell och akryl ger oss en blick tillbaks till barndomens böcker. Ilon Wikland föddes i Tallin 1930 och 1944 skickades hon som flyktingbarn till Sverige. Vi upptäcker i slutet av korridoren Ilons egen bok om sin barndom Den långa, långa

26

Smultronställen

Foto: Eva Laurell

Ett 600 år gammalt och pittoreskt slott i västra München, Schloss Blutenberg, är sedan 1983 hem för die Internationale Jugenbibliothek. Biblioteket har världens största samling av barn- och ungdomslitteratur med över 500 000 böcker på över 130 språk. Förutom att förmedla barnoch ungdomsböcker är bibliotekets huvuduppgift att ta tillvara på den kulturella mångfalden som på ett unikt sätt uppenbaras i världslitteraturen. En del av biblioteket är reserverat för studier och forskning, den andra delen är ett vanligt bibliotek där barn och ungdomsböcker (även svenska) lånas ut.

1. MEMA är SWEA-regionen Mellersta Europa, Mellanöstern, Afrika 2. OEMA är SWEA-regionen Östra Europa, Mellanöstern, Afrika

Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Input Margareta?

Frauenmuseum i Bonn

Köln/Bonn

Foto: Eva Laurell

20

34

Ett museum av kvinnor, med kvinnor, för kvinnor. Detta är Frauenmuseum i Bonn med ständigt växlande utställningar på aktuella kvinnoteman, t.ex single moms, kejsarsnitt, eller kvinnor i världsreligionerna. Kvinnliga konstnärer presenteras regelbundet, t.ex. Mary Bauermeister eller Gabriele Münter. En konstmässa i november visar ett kalejdoskop av aktuell kvinnlig konst och en modemässa i mars presenterar mode, konstkläder och smycken. Fem konstnärer har ateljéer i museet och understryker museets roll som idéverkstad.

Foto: Margareta Nilson

www.frauenmuseum.de Margareta Nilson

Parken vid Liebieghaus Museum

Cochem – en pärla i Moseldalen, värt ett besök året runt: i blekt vinterljus över vinbergen, på våren när persikoträden blommar och förstås på hösten när vinet skördas. Det är marknader med konsthantverk, riddar- och vinfester. Promenera eller ta en båttur längs floden, vandra upp till den mäktiga borgen, strosa runt i den pittoreska lilla staden med sina gränder och trappor. Frossa på Café Germanias mumsiga tårtor. Det är inte utan skäl SWEA Art kommer hit och målar!

När man hör ordet smultronställe går tanken direkt till en solig vägren med röda bär och gröna grässtrån. Om man bor i en storstad får man leta upp andra slags smultronställen och då blir det oftast en trevlig park. Som parken vid Liebieghaus Museum Foto: vid Museumsufer intill floden Main. Liebieghaus Där sitter man vid varmt väder i en skyddad trädgård och lyssnar på fågelkvitter. Vill man ha lite kultur ligger skulpturmuseet Liebieghaus här, de har varierande utställningar, under senare år t.ex. av den amerikanske popkonstnären och skulptören Jeff Koons eller med flera hundra år gamla lerfigurer från utgrävningar i Nigeria. Det finns även ett trevligt café.

www.cochem.de

http://www.liebieghaus.de/

Foto: Margareta Nilson

Cochem

Margareta Nilson

Författare

26

40

Potsdam Cecilienhof 3 Foto: Anna Maria Insulander

Potsdam - min hemstad sen sju år - är kanske mest känd för slottet Sanssouci och för konferensen 1945 mellan USA, Sovjetunionen och Storbritannien, men är annars för många svenskar ganska främmande. Staden fyllde 1000 år 1993 och har nu över 160 000 invånare. Den växer oavbrutet. Här finns den barnrikaste gatan i hela Tyskland. Förutom universitet finns det här nästan alla vetenskapliga institut och institutioner man kan tänka sig, Hit kommer vetenskapsmän och kvinnor från hela världen. Var ligger Potsdam? Potsdam ligger sydväst om Berlin och låg i forna DDR. Den är nu huvudstad i delstaten Brandenburg och var under DDR-tiden huvudstad i Bezirk Potsdam. Bezirk Potsdam var det enda av DDRs 14 Bezirk som gränsade till Västberlin och Potsdam var den enda större staden med direkt gräns mot väst-

världen. Därför fick den bli ett extra starkt bålverk mot klassfienden, med gränsbefästningar minst lika omfattande som mellan Öst- och Västberlin. Alla trafikförbindelser mellan Potsdam och Västberlin klipptes av efter murens tillkomst i Berlin 1961 och även här byggdes en mur. Runt den lilla enklaven Klein-Glienicke byggdes två murar. Endast representanter för de fyra ockupationsmakterna fick passera över Glienicker Brücke. Bron hette i DDR Brücke der Einheit. Det betydde inte att man önskade någon återförening, utan därmed skulle enhetspartiet SED hyllas. Gränsen mellan Potsdam och Berlin går mitt på bron och där utbyttes ett par gånger under kalla kriget tillfångatagna spioner mellan USA och Sovjetunionen.

samlades i stan. Opålitliga förflyttades ju till ofarligare platser. Detta märks än idag. Vänstern har en mycket stark ställning i stadsparlamentet. Partiet kämpar för att så många byggnader som möjligt från DDR-tiden ska bevaras, men det kunde inte förhindra att stadsslottet byggdes upp igen. Stadens mitt förstördes till stora delar i april 1945 vid det enda bombanfallet, som drabbade Potsdam. Stadsslottet blev ruin och sprängdes 1958. Med slottet har något av den gamla stadsbilden kommit tillbaka och flera socialister är också nöjda. Slott är det endast på utsidan. Inuti är det byggt för Brandenburgs parlament, Landtag, som flyttat in. Det kallas nu Landtagsschloss. ” Ceci n´est pas un châteaux” står på ytterväggen med gyllene bokstäver.

Landtagsschloss På det inre planet innebar närheten till väst att särskilt många partitrogna och övertygade socialister

Filmstaden Under fem politiska system har det i filmstaden Babelsberg producerats film i 100 år. Filmbolagen har

Foto: Anna Maria Insulander, SWEA Berlin

Jag känner mig lycklig. Lycklig och på något underligt sätt privilegierad att jag har möjlighet att bo i en så fantastisk stad som Berlin. Efter mitt första besök som turist sommaren 2013, var jag som besatt av tanken på att flytta hit. Och så kom jag på hur det kunde bli möjligt: jag skulle skriva mitt examensarbete från Berlin. Sagt och gjort. I maj 2015 var arbetet färdigt och jag är nu examinerad landskapsarkitekt.

34

Medborgarnas park Mitt examensarbete handlade om stora stadsparkers betydelse för städer men även hur stadsplanerare och arkitekter ser på parkernas framtida utveckling och utseende. Den tidigare flygplatsen Tempelhof var en av de parker jag studerade. Den gamla flygplatsen är med sin 386 hektar öppna yta en enastående stadspark där endast fantasin sätter gränser för det, som är möjligt att göra. I vilken annan huvudstad erbjuds invånarna denna typ av yta? Idag byggs städer allt tätare och många gröna områden försvinner, då städer genomgår så kallad förtätning. I tider av urbanisering pågår ständiga diskussioner om hur framtidens städer ska se ut. Svaret heter för det mesta förtätning. I kontrast till detta representerar Tempelhof, som så mycket annat i Berlin, en vilja att prova något annat. Att gå sin egen väg. Efter att flygplatsområ-

det öppnades för allmänheten 2010, hade politikerna planer på att bebygga stora delar av området. Människor protesterade mot planerna och lyckades 2014 få igenom en folkomröstning i frågan. 65% av de röstande Berlinborna ville behålla området som det var. Nya kvaliteter Många har svårt att se de kvaliteter som Tempelhof har eftersom ordet park länge reserverats åt välklippta gräsmattor, blommande rabatter och friserade häckar. Men en park kan vara så mycket mer än det. Tempelhof används som ingen annan yta i stadsmiljö – här finns plats för att ta sig fram på inlines, racercykel, kitesurfing eller windsurfing. De två senare, drakflygning respektive segling på skateboards, har jag aldrig tidigare sett i stadsmiljö. Eftersom Tempelhof erbjuder något så ovanligt som stora bilfria asfaltytor och vida vyer, får man som besökare lätt en känsla av frihet, svår att uppnå någon annanstans i stadsmiljön. De stora ytorna tillsammans med få träd gör att många människor uppfattar Tempelhof som blåsigt med brist på möjligheter till skugga. Andra ser det som möjligheter att utföra ovannämnda aktiviteter eller en plats att se solnedgången på. Trots att många inte uppfattar de kvaliteter som Tempelhof har, så finns där många. Det rika djurlivet är en av dem. Det stora fältet mellan landnings-

banorna är på våren en fristad för häckande fåglar men även hemvist för sork och andra smådjur, vilket i sin tur lockar predatorer som rovfåglar och rävar. En annan kvalitet är den artrikedom hos de växter, som trivs på den näringsfattiga mark som ängen utgör. Med de inhemska växterna kommer insekter och pollinerare, som i sin tur lockar fåglar och så vidare. Jag tror ni förstår, biodiversiteten är god. Modern stadspark En av de slutsatser jag drog utifrån arbetet med min uppsats var att framtidens parker kommer att se annorlunda ut. Många av de välskötta parkerna kostar mycket att underhålla men anses värdefulla att behålla som kulturoch naturminnen medan nya parker måste bli billigare att underhålla, vilket i praktiken innebär ”lite mer naturligt rufsiga”. När städer växer sig tätare försvinner samtidigt mindre parker och gröna ytor nära bostaden, är stora parker en plats där människor kan hämta andan och göra aktiviteter, som är omöjliga någon annanstans. Därför är Tempelhof inte bara en unik stadspark utan också en nödvändighet i en stad som växer. P.S. I skrivande stund finns förslag till boende för asylsökande på delar av Tempelhof… Anna Maria Insulander, SWEA Berlin

40

Impressum

Huvudredaktör & ansvarig utgivare Margareta Nilson, SWEA Köln/Bonn e-mail: kolnbonn@swea.org Lokalredaktörer SWEA Berlin Ankin Häusler, Anna Maria Insulander Lokalredaktörer SWEA Frankfurt-Heidelberg Riitta Hallberg, Cecilia Ljungvall Lokalredaktörer SWEA Köln/Bonn Margareta Nilson, Helene Claesson 2

Lokalredaktörer SWEA München Eva Laurell, Maria Öhlin-Lostetter Layout Annika Östman

© Alle Beiträge dieser Zeitschrift sind urheberrechtlich geschützt und dürfen nicht ohne schriftliche Genehmigung durch den Herausgeber reproduziert werden. © Alla bidrag i den här tidningen får endast kopieras med utgivarens skriftliga tillstånd.


Vilken lycka att få presentera SWEA Tyskland 2016! Det såg knepigt ut i början, knackigt med ekonomin, svårt att hitta skribenter, ännu svårare att hitta någon för layouten, allra svårast att hitta annonsörer. Men till slut gick det! En fantastisk och entusiastisk redaktion från Berlin, Frankfurt-Heidelberg, Köln/Bonn och München har tagit fram SWEA Tyskland 2016 som du nu har i handen. Som vanligt är tidningen en blandning av SWEA-aktuellt om våra fyra avdelningars aktiviteter under året som gått, presentationer av stora och små smultronställen runt om i Tyskland, vi grunnar på svenskt och svenskhet och hänger oss åt lite nostalgi. Det går bra för SWEA i Tyskland. Vi har fått nya, unga medlemmar i alla avdelningarna. SWEA Professional är en mötespunkt där vi kan utbyta erfarenheter om arbetslivet och kulturella skillnader. Och inte minst bli av med lite frustration. Detta är en viktigt funktion med SWEA! SWEA Professional har nu en egen facebookgrupp, öppen för alla Sweor. Flykting blev årets ord i Tyskland 2015. Flyktingsituationen berör oss alla och vi som Sweor är predestinerade att hjälpa. Även om våra livshistorier inte på

något sätt kan jämföras med flyktingars har vi ju trots allt erfarenhet av att leva i ett nytt land och integrera oss i en ny kultur. För alla oss migranter är språket viktigt – vårt modersmål och språket där vi bor. Nyblivna Sweor kämpar med att lära sig tyska, mammor med att lägga grunden för flerspråkighet hos sina barn, samtidigt har vi ibland svårt att acceptera hur svenska språket förändras. Det är ett privilegium att kunna flera språk och flerspråkighet ökar flexibilitet och intelligens! Världsmötet i Arizona var en höjdpunkt på SWEA-året 2015. Vi som hade förmånen att få åka dit berättar utförligt om möten, mingel och utflykter. Ni vet väl att alla Sweor kan vara med på Region- och Världsmöten? MEMAs nästa regionmöte kommer att vara på Rivieran i oktober 2016 med ett attraktivt program för alla Sweor! Konst är mitt stora personliga intresse och det var roligt att organisera ännu en SWEA Art Workshop i Cochem i våras. Ett smultronställe! Kul att SWEA Art Berlin kommit igång! Till slut ett stort TACK till alla flitiga skribenter och fotografer i hela Tyskland, redaktörerna i SWEA-avdelningarna, vår duktiga layouta Annika Östman, alla annonsörer! Vi har gjort ett jättebra jobb på mycket kort tid och nu hoppas vi att ni Sweor, som läser tidningen, är lika nöjda som vi.

Vill du annonsera i nästa upplaga av SWEA Tyskland? Med en annons stödjer du vårt ideella arbete inom SWEA Tyskland. Vi informerar dig gärna om fler möjligheter att stödja vår förening! Upplaga SWEA Tyskland 2016: 500 exemplar Alla annonser i fyrfärgstryck

1/8.......................................................................40€ 1/4.......................................................................70€ 1/2.......................................................................125€ Helsida.......................................................................240€ Baksida.......................................................................380€ *Med förbehåll för evtl. prisändringar

3


Ordförandens rader

Berlin I ca 6 år har jag nu varit medlem i Berlinstyrelsen. Innan dess var jag det några år i Frankfurt am Main. Det har varit en spännande tid och om jag ska vara ärlig – jag har själv personligen haft mycket glädje av jobbet, för jag har lärt känna kvinnor, som jag nu bär nära mitt hjärta och som jag annars inte skulle ha lärt känna. Det har varit en glädjens tid – men jag ska också säga en jobbens tid. Särskilt som ordförande – där har jag ibland känt stort krav på att hålla i alla trådar, fastän jag har haft värdefull hjälp av de andra. Det är som en byggplatsledare – alla jobbar fint på sina jobb, men det är du, bara du, som måste ha järnkoll på att huset sen funkar och inte rasar ihop. När tidningen kommer ut – round about – har nästan hela styrelsen här i Berlin bytts ut. Vi har lyckats med UNDRET GENERATIONSBYTE! På det har jag jobbat stenhårt de sista åren och nu är jag oerhört lycklig över vi lyckas med det! Ett gäng unga tjejer tar över rodret – blan-

Frankfurt-Heidelberg Nästan direkt när jag kom till Tyskland för 7 år sen hittade jag SWEA och har varit medlem sen dess. Det sista året har jag haft förmånen att vara ordförande och i år har det bl a inneburit en resa till SWEA’s världsmöte i Scottsdale i Arizona och det kan ni läsa mer om i tidningen. På vår facebooksida och hemsida kan ni se vad vi i Frankfurt-Heidelberg har för oss, bl a när vårt månatliga Stammtisch äger rum. Där träffas vi över en bit mat och dryck och diskuterar allt mellan himmel och jord. Ofta går vi på Engelska Teatern och vi har flera bokklubbar där svensk litteratur läses och dryftas. Frankfurt med sitt stora kulturutbud får också allt som oftast besök av oss

4

berlin.swea.org berlin@swea.org dat med några ”gamla” medlemmar. Det är för mig en jättefin kombination och jag är förvånad över hur lyhörda ni unga är för våra gamlingars (dit jag också räknar mig..) önskemål. Inte kan jag minnas att jag var så tolerant i den åldern... Efter många år i Styrelsen lutar jag mig nu bekvämt tillbaka och överlämnar med varmt hjärta och stor glädje rodret till nästa generation. Och säger ur mitt hjärtas djup: NI KOMMER ATT GÖRA DET JÄTTEFINT OCH SER FRAM EMOT DET SOM KOMMA SKALL! Cecilia Stickler

frankfurt.swea.org frankfurt@swea.org när det är olika konstutställningar och vi har även börjat med utbyte med systerföreningar i närheten, som t ex Köln/Bonn. Uppslag om nya aktiviteter är välkomna så kom gärna med i styrelsen och berätta om era ideer. I tidningsgruppen har jag varit med i flera omgångar och det är verkligen trevligt att lära känna svenska, kunniga kvinnor i hela Tyskland på detta sätt. Har ni tänkt på att ni även skulle kunna vara med och bidra till tidningsarbetet i fortsättningen? Det behövs alltid nya krafter och det är flera olika sysslor man kan hjälpa till med; skriva artiklar, korrekturläsa, redigera, fotografera, osv. Alltid lär man sig nåt nytt. Jättestort tack till Köln/Bonn för allt arbete ni lagt ner som huvudredaktörer i år! Riitta Hallberg


Köln/Bonn I början av 2015 blev jag vald till ordförande i SWEA Köln/ Bonn. Egentligen hade jag inte alls tänkt mig det. Men vår förra ordförande flyttade till Sverige och någon måste ta över. Fast jag var nog inte så svår att övertala. Jag tycker SWEA är så värdefullt, har så mycket att ge och är så väldigt kul. Jag har varit med i SWEA ett tag, både i Lissabon och i Köln/Bonn. Så jag visste vad det gällde och att jag hade en jättebra styrelse att luta mig mot. Fast inte trodde jag att det skulle vara så mycket jobb! Men så spännande och så inspirerande! SWEA-året har verkligen varit aktivt och vi har fått med fler medlemmar. Stammtischen har vi flexibiliserat. I Köln kör vi olika veckodagar och i Bonn växlar vi mellan lunch och kväll. Genast kommer fler Sweor och vi har vunnit nya medlemmar. Vi har besökt olika arbetsplatser, en viktig del av många Sweors vardag, och har lärt oss mycket om miljö och miljöer. Att binda midsommarkransar på Ikea och Luciamarknaden i Rech är några av årets höjdpunkter som dessutom ger

München Så är det dags att skriva som ordförande för sista gången, till sommaren flyttar vi tillbaka till Sverige. Det kommer kännas väldigt konstigt att lämna München efter nio år. Vad kommer jag att sakna? Biergarten-kulturen, alperna, naturen, mina svenska vänner och naturligtvis SWEA. Så många roliga minnen från olika aktiviteter som jag har med mig. Att vara ordförande ger så mycket. Inte bara att det är roligt att ”driva” en förening och roligt på styrelsemötena. Det är också en utmaning och utveckling av en själv personligen. Att dessutom, tillsammans med programansvarig/programgrupp, få komma på bra och roliga aktiviteter är jättekul. Min förhoppning med SWEA

klirr i kassan. Det är tillfällen att presentera svenska traditioner till en entusiastisk och nyfiken tysk publik. I MEMA-regionen planerar vi aktivieteter för SWEA Israel och Tunisien, små avdelningar som har det svårt pga den ekonomiska och politiska situationen. Detta är SWEA-solidaritet! SWEA-avdelningarna i Tyskland har mycket gemensamt och jag hoppas vi kan förstärka samarbetet ytterligare, även med SWEA Belgien, Holland och Luxemburg. Vi bor så nära varandra här i regionen och kan ha stort utbyte av varandra.

Ordförandens rader

koln.bonn.swea.org kolnbonn@swea.org

Margareta Nilson

munchen.swea.org munchen@swea.org är att alla ska känna sig delaktig i arbetet. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att vara med i styrelsen, bara att hålla i en aktivitet (en gång) kommer ge både den personen en känsla av tillhörighet samt avlastning för styrelsen/programansvarig. Det är vi tillsammans som gör SWEA till vad det är, inte styrelsen. Som ni kan läsa om i tidningen så har alla avdelningsordförande samt många fler Sweor varit på SWEAs Världsmöte i Arizona. Vill ni känna av den ”Världsvida vänskapen” som finns i SWEAs logga ska ni åka på Region- och Världsmöten. Nästa år är Regionmötet i Stockholm, nära och bra. Kom med! Sist, men inte minst, vill jag tacka alla som har arbetat med att få fram denna tidning. Tack Eva och Maria att ni ställde upp från vår sida. Tack Margareta för hårt jobb. Anna Nejdling Ekman

5


SWEA Art Collage Julkort SWEA Art Berlin Workshop nr.1 SWEA Art Workshop nr. 2 “Ich hab’ noch einen Koffer in hos Carita Schmidt, Berlin” (Marlene Dietrich) Kunstzentrum Tegel-Süd. Matsalsbordet täcktes snabbt med färgglada servetter, tidningsbilder och titlar, vykort, knappar och pärlor… ett underbart kreativt kaos! Våra väskor stod på rad i väntan på förvandlingen... 6 glada Sweor och en gäst samlades en söndagseftermiddag i slutet av sommaren för att prova på (med) C ollage tekniken (från franskan ”coller” = klistra) med en väska i papier maché. Vi hade turen att ha en mera experimenterad släkting som Bärbel varit snäll att ta med. Dessutom kunde också vissa i vår egen grupp dela med sig av sina Collage-kunskaper. Berit och jag hade Googlat på nätet. Sedan började vi med saxarna i högsta hugg... händerna rev ivrigt delar av servetter, foton, tidningar... det klistrades och skrat t ades... det sprudlade av idéer och det var svårt att slita sig från sitt verk för att ta en paus. Stämningen var på topp och vi hade det verkligen roligt ihop. Efter närmare 5 timmar kunde vi stolt visa upp våra väskor. Tänk att alla blev så totalt olika och riktigt fina! Väskor som så småningom kommer att fyllas med små servetter brevid handfatet, samla ihop sytillbehör, krimskrams, kanske sparpengar till en resa eller bara vara som en rolig prydnad. Ja, vem vet - vår egen fantasi får styra... Caroline Creutzer, Skulptör Kontaktperson, SWEA Art Berlin

6

En vacker söndagseftermiddag träffades 6 konstnärer och konstnärer-to-be i Caritas ateljé, som ligger i en stor byggnad, som tidigare har varit förvaltningskontor för en industrifirma och även ett vårdhem. Här jobbar sedan 2001 flera aktiva konstnärer i sina ateljéer, så visst kändes det härligt och proffsigt att få sitta i en sådan miljö och gestalta. Vi skulle denna gång skapa egna julkort av papper och färg, som vi hade handlat in, och deltagarna tog även med egna julkort till inspiration och för att använda som collage på julkorten. Vi fick alltså för första gång testa att måla egna konstverk och hade fantastiskt bra stöd av professionella Carita, som hjälpte till med tips, råd, knep och knåp.

Kreationerna kom fram till stämningsfull musik som Carita hade med sig och en fantastisk solnedgång utanför, som hette mer än duga! Konstverken blev alla olika och riktigt fina. Vi kunde känna oss stolta och nöjda efter dessa timmar, som tyvärr gick alltför fort. Workshop nr.3 är redan inplanerad och vi hoppas att flera Berlinsweor blir intresserade och del av vårt kreativa gäng. Berit Sundahl, SWEA Art Berlin


Hissen är ur funktion! Förstår din 6-åring den här meningen? Förbered ditt barn för de nationella målen innan ni flyttar hem. Svenska Distans ger ditt barn en unik möjlighet att studera det svenska språket på grundskolenivå utifrån den svenska kursplanen. Språk och lärande hör ihop. Språkforskning visar att barn som har goda kunskaper i sitt modersmål också har större möjligheter att lära sig andra språk och ämnen. Svenska Distans kurser utgår från den nivå ditt barn befinner sig på. Studiepaketen ger dig som förälder förutsättningar att strukturerat och målinriktat hjälpa ditt barn att stärka det svenska språket. Världens möjlighet!

KURSERNA: Webbpaketet

Standard

Lilla Svenskapaketet

Sommarkurs

Eleven följer sin individuella studieplan och tränar sin svenska utifrån uppgifter och övningar baserade helt på de bästa e-läromedlen som idag finns på marknaden.

Kursen bygger på varje barns individuella behov och nivå. Vi gör en individuell studieplan där tydliga mål sätts upp.

En självstudiekurs där ni med ett interaktivt läromedel och traditionell kurslitteratur gör era egna lektioner.

Veckolånga intensivkurser i svenska som genomförs på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket.

Läs mer på svenskadistans.se 7


SWEAs Världsmöte i Arizona

– över 300 Sweor intar småstad i öknen

Grand Canyon Foto: Anna Ekman

Över 300 Sweor deltog i Världsmötet i Scottsdale, Arizona, den 14-16 oktober 2015. SWEAs Världsmöten äger rum vartannat år. Alla avdelningsordförande måste vara närvarande vid regionmöten och årsmötet men alla Sweor är välkomna att delta. SWEA Arizona hade organiserat ett fantastiskt program med olika aktiviteter, utflykter och efterresor. Här några intryck från SWEA Tysklands avdelningsordförande. MEMA1s Regionmöte Vid SWEAs Världsmöten har alla SWEAs sju regioner parallella regionmöten. Region MEMA har ca 1.115 medlemmar i 14 avdelningar; regionordförande är Christina Hallmert, SWEA Rom, som nu blir SWEA Internationals nya ordförande. Alla avdelningar har problem att värva nya medlemmar, att hålla kvar

och att aktivera dem. Ibland finns konkurrens mellan åldrarna, vissa avdelningar upplever en konkurrens med facebookgrupper ”Svenskar i ...” Men några har med framgång gått in i dessa grupper, presenterat SWEA och värvat medlemmar. SWEA Professional har blivit populärt. Sweor representerar mångfalden i arbetslivet: både unga och äldre kan dela erfarenheter och ta vara på varandras kunskaper om hur arbetslivet fungerar och vad som är annorlunda än i Sverige. Inom MEMA har SWEA Israel och SWEA Tunisien det speciellt svårt pga den ekonomiska och politiska situationen. De är mycket små avdelningar. Vi beslöt att planera aktivieteter till förmån för SWEA Tunisien och Israel och därigenom stödja svenska kvinnor som bor där så att de kan stödja varandra.

OEMA2s Regionmöte Vad roligt det var att träffa alla OEMA-AO igen, plus några nya ansikten. Ett helt år sedan sist! KomMed demonstrerades för dem, som inte använt det tidigare. Önskemål framfördes att ordförande ska kunna ta ut statistik från databasen. Vad är fördelen med att vara medlem i SWEA? Tillgång till lokalt och globalt nätverk, prata svenska, styrelsearbete och andra ansvarsområden är givande på många sätt. Vi insåg att våra facebooksidor ser helt olika ut. En del har slutna sidor där bara medlemmar är med, fördelen är att kunna diskutera saker som bara berör Sweor. Andra har öppna sidor, där ser man möjlighet till reklam för SWEAs aktiviteter. Hur rekryterar vi nya medlemmar till styrelsen? Det är viktigt att styrelsen har energi och på ett positivt sätt vis-

Förmöte OEMA-1 Foto: Tina O’Malley

8

1. MEMA är SWEA-regionen Mellersta Europa, Mellanöstern, Afrika 2. OEMA är SWEA-regionen Östra Europa, Mellanöstern, Afrika


Las Vegas Foto: Anna Ekman

ar det för medlemmarna. Det ska vara roligt att vara med i styrelsen. Utmaning och utveckling på det personliga planet är belöningen. Vi diskuterade SWEA Professionals. Här ser det olika ut i våra avdelningar beroende på språk och andra förutsättningar. Så otroligt inspirerad och peppad man blir att jobba vidare efter ett sådant här möte! De som aldrig tidigare varit med på Region- eller Världsmöten förstår plötsligt vad det globala nätverket innebär och vill naturligtvis återkomma nästa år! SWEA Världsmöte På lördagen var det dags för SWEAs Världsmöte som var öppet för alla. Ett hundratal Sweor kom för att lyssna på SWEA Internationals ordförande Margaret Sikkens Alquist. Hon betonade att vi är en internationell organisation med ett stort nätverk och inte bara en lokal förening. Glöm inte SWEA’s motto: Lokalt Stöd -Världsvid vänskap - Global Kompetens! SWEAs jurist underströk att vi är en ideell förening med syfte att stödja svenskt språk och kultur genom donationer och stipendier. En ny Facebook-sida SWEA Professional Worldwide finns nu, där alla medlemmar kan gå med och utbyta erfarenheter. Margarets föredrag avslutades med att alla fick ett par snygga blå SWEA-solglasögon. Till slut en fantastisk presentation av SWEA Perth, som organiserar nästa Världsmöte i Australien i oktober 2017. 3. Svenska Kyrkan i Utlandet

Workshop - Att växa i din roll inom SWEA Workshopen började med att vi i publiken fick presentera föreläsaren Eva P Svensson. Vem är hon? Bakgrund, utbildning, intressen, familj, bil, hobby, etc. Vi skulle fundera över vad vi själva ger för första intryck: ”Du får aldrig en andra chans att ge ett första intryck”. Vilken bild förmedlar jag av SWEA när jag träffar svenskar i min omgivning? Vi fick tre meningar och skulle ta ut ord från de tre vanligaste ordklasserna, som stämde in på oss själva, och bilda en mening av detta. Min mening blev: ”Eftersom jag är strukturerad, öppen och glad så vill jag entusiasmera mina medlemmar att ge en bild av SWEA så att andra också får en positiv bild”. Svenska språket Den ende mannen på Världsmötet var språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson. Kunnig och humoristisik, känd från P1:s program Språket, som han tyvärr har pensionerat sig från. Vi som bott utomlands i många år har svårt att acceptera att svenska språket förändras, att ord får ny innebörd, som häftigt, fett, grymt... Jag blir minst sagt irriterad när var och vart blandas ihop. Men så har det alltid varit. Vi vänjer oss vid språkligt slarv och till slut blir det accepterat. Radio, TV, tidningar, Internet har gjort språket mera jämlikt. Samtidigt leder digital kommunikation till ett större stilistiskt spektrum, med mer talspråk och ett mindre enhetligt offentligt språkbruk.

Konflikthantering Hur vissa människor kan beröra andra. Vi fick lyssna på ett föredrag om krishantering av Louis Linder, som är SKUT3 -präst i Florida, utbildad psykoterapeut, sexolog, skild två gånger fick vi veta. Skönt att veta att även fackmässigt kompetenta personer kan strula till det lite. Hon visar helt vetenskapligt hur de 4 faserna i en kris ser ut: chock, reaktion, bearbetning, nyorientering, och vad man bäst gör i en krissituation. Vi får utlägg om män, som har för tjocka magar, producerar för mycket östrogen och inte får upp sin lilla vän. Vi skrattar så vi gråter, men så fängslar hon mig samtidigt med sina ögon, sitt kroppsspråk och med vad hon säger. Mitt i det komiska rör hon vid mitt inre och klumpen i halsen går inte att svälja ner. Jag vet sedan att om/när jag får kris i mitt liv – igen – skulle jag vilja ha Louis skuldra att luta mig mot, fälla några tårar och låta henne trösta mig med sina kloka och livsnära ord. Mingel och middagar Om SWEA-minglet hade jag ju hört mycket. Om ljudnivån likaså – och den kan ibland nästan uppnå smärtgränsen. Jag klev första kvällen in på hotellet och såg ett mingelhav. Okey, nästan 300 svenskor träffades och det var svårt att ens hitta en ståplats på den mexikanska fiestan. Och nu känner jag kanske inte så många i SWEA men, vad lätt det är att börja prata med någon! Grepp 1: Ta tag i den andras namnskylt med de skönt stora bokstäverna och ”Oh, du kommer från…”, Grepp 2: Den andra tar tag i din namnskylt och i nästan i 100% ”Oh Berlin! Vilken underbar stad!” och sen finns ingen hejd på snacket. Nästa kväll blev vi bussade till All American Cowgirl Night på ett genuint countryställe, där cowboyhatt och boots och hela köret nästan är

Cowgirl Foto: Rivieran

9


plikt. Ni tjejer från New York var perfekt utrustade – grattis utan avund! Vi kunde sitta ute i den sköna, ljumma kvällen vilket med open end upptill gjorde ljudnivån acceptabel. Mat serverades på rustika plåttallrikar, saftiga filébitar – äkta cowgirlmat – (hörde jag som vegetarian, som fick nöja mig med morötter och potatis – but so what?). Festmiddagen på lördagen var på Venue, där hela stora salen dukats festligt. Ett stort porträtt av Agneta Nilsson, som målats av Inger Hodgson, SWEA Los Angeles, avtäcktes under stort jubel och vi hoppas det får en fin plats på Gripsholms slott. Sen underhöll Lena Andersson oss, hon upptäcktes en gång i Hylands hörna och lever nu i USA. Countrymusik – härligt rockig! ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” sjöng alla med i. Vid midnatt lämnade en trött men lycklig AO Berlin stället för en tidig morgontur nästa dag. Scottsdale Scottsdale är en förort till Arizonas huvudstad, Phoenix. På en guidad stadsvandring får vi veta mer om staden och dess historia. Den grundades av militärprästen Winfried Scott, som flyttade dit med sin familj och började odla citrusfrukter på 1880-talet. Men det finns spår av indianfolk som bott här före Kristi födelse. Scott grundade en skola, affärer öppnade, järnvägen kom och staden växte. Idag har Scottsdale över 200.000 invånare och är känd för sitt hälsosamma kli-

mat, sina konstgallerier och för sina golfplatser. Frank Lloyd Wright En utflykt gick till Taliesin West, vid foten av McDowellbergen utanför Scottsdale. Frank Lloyd Wright (1868-1959) är en av världens mest kända arkitekter, han ritade Guggenheim Museet i New York. FLW flyttade till Arizona 1937 och grundade en arkitekturskola, som fortfarande finns. Alla byggnader är färdigställda av elever i organisk stil, där man tar stor hänsyn till naturen med stora terasser och uterum. Guiden berättade att de första åren flög fåglar omkring inne eftersom inga fönster fanns. Intressanta konstverk från Orienten är inbyggda i väggarna, både ute och inne. Inte bara byggnaderna är speciella utan även en del av möblerna är designade och tillverkade av FLW och hans elever. Grand Canyon, Monument Valley, Navajo Nation Bussen för efterresan till Grand Canyon, Monument Valley och Navajo Nation startar tidigt med 25 Sweor och guiden Donovan, en äkta Navajoindian. Vi åker genom öknen med skulpturala kaktusar, stannar i Sedona, röda klippor mot blåa berg. Vidare till Grand Canyon för att hinna fram till solnedgången. Man tappar andan, enorma bergsformationer, oändliga djup, blått, blått, violett, blixtrande orange. Nästa dag upp i ottan för att uppleva soluppgången, om möjligt

ännu mer fascinerande. Vilka färger! Vilket ljus! Så oändligt stort! Vår guide får slita oss därifrån. Souvenirhandlande tar tid. Sweor har ibland väldigt svårt att bestämma sig i utbudet av silversmycken med vackra turkoser, vävnader, korgar och keramik. Monument Valley, ännu en vidunderlig upplevelse. Klippor som röda katedraler och stora pelare som slängts ut i öknen. En ryttare på häst poserar pittoreskt på en klippavsats. Nu är vi i Navajo Nation, ett reservat med egna lagar och egen regering. För Navajos är det viktigt att leva i samklang med moder jord, fader himmel och med alla djur och växter. Indianer har levt här i minst 5.000 år och lämnat efter sig hällristningar som visar djur och scener ur deras liv. I en grotta spelar en Navajo på flöjt, en annan har en trumma. Magiskt! Grand Canyon, Las Vegas Nitton förväntansfulla Sweor tog plats i bussen. En del kände varandra, andra blev trevliga nya bekantskaper. Vår guide Jojo berättade entusiastiskt om resan. Vi stannade vid fantastiska Red Rocks och därefter i byn Sedona. Sedan vidare till Grand Canyon, så häftigt! Morgonen efter fick vi också uppleva soluppgången där. Vi fortsatte mot Route 66-staden Seligman med många tidstypiska bilar och hus samt souvenirer att köpa. Därefter vidare till Las Vegas. Staden med alla hotell, casinon och neonskyltar levde upp till alla förväntningar. På dagen outleten, här skulle det shoppas. På kvällen musikalen Jersey Boys samt casino, utan vinst tyvärr. När bussen vände tillbaka mot Scottsdale satt vi inte längre på samma platser i bussen. Kanske för att vi lärt känna varandra väldigt bra!? I Wickenburg fick vi en fantastisk guidad tur i ett Western museum. Väl tillbaka i Scottsdale sa vi hejdå till varandra, vilken resa det har varit! Välkomna alla Sweor till nästa SWEA Världsmöte i Perth, Australien, i oktober 2017!

Monument Valley Foto: Margareta Nilson

10

Margareta Nilson, Anna Nejdling Ekman, Cecilia Stickler & Riitta Hallberg


Tyst avdelning Jag beställer alltid Ruhezone när jag åker tåg. Jag behöver lugn och ro för att kunna tänka. Mitt tänkande går nämligen fram och tillbaka genom alla kroppsdelar, tar tid och måste mogna. Och jag är lättstörd. Av någon anledning har systemet med tysta avdelningar inte slagit igenom i Tyskland. Många resenärer är fullständigt omedvetna om det. De beställer platsbiljetter utan att notera tillvalet, eller också klampar de in för att det finns lediga platser. Informationen är också mycket lågmäld, ett ”hysch” piktogram och ordet Ruhezone inslipat på glasdörrarna. Jag kliver på tåget i Leipzig, vagnen är så gott som tom och jag gläder mig åt ett rofyllt tankearbete under de närmaste timmarna till Frankfurt

Flughafen. Då dundrar fyra pensionärer från Dresden in, slår sig ned vid bordet på andra sidan gången, drar upp plastmuggar och Rotkäppchen-flaskor. De lider av häftig resfeber och den måste dämpas. De ska nämligen för första gången i sitt liv på semesterresa till Kina – med start från Frankfurt Flughafen. När jag försynt påpekar att de satt sig i en tyst avdelning reagerar de omedelbart – och resten av färden pratar de oavbrutet i ett halvviskande röstläge. När jag kliver av för att byta tåg vid flygplatsen har jag inte fått något gjort, men kan allt om deras resrutt genom Mittens rike. En annan gång på direkttåget Bonn – Berlin. Jag slår mig ned vid min fönsterplats och kvinnan mitt emot flyttar genast till gångplatsen. Utan att växla ett ord, men med ett förstående ögonkast har vi nu båda plats för ben, datorer och papper. Det är tyst och lugnt i den tämligen

fullsatta vagnen, ända tills en pappa med två barn kliver på i Köln och slår sig ned på sina reserverade platser vid bordet på andra sidan gången. Med möda lyckas han stuva in stora och små resväskor, ryggsäckar och hopfällbara sparkcyklar på hatthyllan. Det är en pedagogisk far, han talar mycket med sina barn, han läser högt för dem, spelar kort med dem, medlar när de gnabbas, förklarar att godis blir det först efter smörgåsarna. Sonen, en klipsk tioåring, springer med jämna mellanrum iväg för att besöka mamman. När vi är vid Hannover uppenbarar hon sig i proper business kostym och slår sig ned hos sin familj. Nu är det hon som läser högt för dottern i förskoleåldern. Dessförinnan hade hon suttit någon annanstans för att kunna arbeta i lugn och ro. Inger Schuberth, SWEA Köln/Bonn

11


SWEA Professional Berlin bara växer och växer. Och även andelen svensktalande Berlinbor ökar. Många kommer hit bara för en kortare tid för att pröva på storstadslivet, för att plugga tyska, för att få nya perspektiv, hitta nya kunder eller för att bygga upp kontaktnätet. SWEA har en enorm potential som samlingspunkt just för nyinflyttade och för den, som vill få möjlighet att umgås på svenska. Inom SWEA Berlin finns det en otroligt stor erfarenhetsbas av medlemmar, som redan bott och arbetat flera år i Berlin, som vet hur det fungerar med boende och byråkrati, som känner till stadens olika hörn och kanter, och som har viktiga och spännande erfarenheter och kontakter inom olika områden och sektorer. Var registrerar man sig? Hur bokar man en tid på Bürgeramt? Hur hittar man en bra läkare, som pratar engelska eller kanske till och med svenska? Hur fungerar det med sjukförsäkringen? Hur hittar man ett arbete? Vad finns det för regler? Och det är inte bara som nyinflyttad, utan även som gammal i gården, som det också kan vara till stor hjälp att ha ett nätverk av människor med liknande (och olika!) erfarenheter att vända sig till. De kan ge stöd och inspiration, ge råd och tips, när ens situation plötsligt förändras och man möter nya utmaningar – till exempel när man får barn, söker nytt arbete eller beslutat sig för att försöka starta eget. Idé blir verklighet I december 2014 kallade Ankin, Cecilia och Gunilla - alla otroligt erfarna, engagerande, inspirerande Berlin-Sweor - oss till ett första möte. Där bollade vi möjligheten att skapa en liten grupp inom styrelsen, som fokuserar just på svensktalande kvinnor i yrkeslivet. Resultatet var “SWEA professional Berlin”. Vi är nu tre, som håller i den här delen av SWEA Berlin - Anna Lindell, Elena von Sperber

Besök på Ortiga Foto: Anna Oels-Lindell

och jag. Vad kan vi inom SWEA Berlin göra för att stärka nätverket för kvinnor, som är mitt i eller i början av sitt yrkesliv? Vilken typ av stöd, utbyte och input skulle vi själva, som yrkesverksamma kvinnor, önska oss? Det finns redan ett flertal “SWEA-professional”-grupperingar i olika delar av världen. Den allra första var Anna med att starta i San Fransisco 2011 och vi har haft tur att kunna bygga på hennes erfarenheter därifrån. Det här första året har handlat mycket om att se vad det finns för möjligheter att utvidga nätverket - att vända sig till olika forum och skapa en första bas för kontakt och möte. I slutet av mars 2015 hade vi vår första After-Work-träff på Amano Bar mitt i Berlins Mitte. Därefter har vi haft ytterligare fem träffar med mycket spännande möten och diskussioner Nästa träff blir en guidad rundtur på Hertie School of Governance - en mycket spännande möjlighet att få insikt i en av Tysklands mest framstående privata högskolor för forskning och vetenskap inom politik, samhälle och ledarskap. Att få en chans att få höra om och att besöka företag och institutioner i Berlin är otroligt inspirerande - att få se vad det finns för olika typer och former av arbetsplatser. Men minst lika spännande har det varit med utbytet inom gruppen på träffarna – att också därigenom få olika perspektiv på temat arbete och yrkesliv, att få ta del av allas olika berättelser och erfarenheter, framgångar och utmaningar. Vi har redan flera idéer och planer - spännande företagsbesök, presentationer och träffar. Men vår förhoppning är också just att kunna bygga vidare på den här delen av nätverket som en erfarenhetsbas och mötesplats för den, som kommer ny och den, som redan är en mer inbodd Berlinare – dit man kan vända sig för att skapa nya kontakter, utbyta erfarenheter och idéer och få råd, tips och hjälp från andra, som kanske redan tagit ett steg i den riktningen man själv vill gå. Du kan gärna kontakta oss om du har frågor och/eller vill få mer information om kommande träffar och events: professional.berlin@gmail.com

Mingel på Ortiga Foto: Anna Oels-Lindell

12

Hanna Nordqvist, SWEA Berlin


EUs nya arvsförordning

– vad betyder den för oss?

Den 17 augusti 2015 trädde EU:s nya arvsförordning i kraft. Den gäller i samtliga medlemsstater (med undantag för Danmark, Storbritannien och Irland). I Sverige kompletteras dessa regler av en ny internationell arvslag. De nya reglerna innebär stora förändringar för oss utlandssvenskar. En nyhet är att det har införts ett s.k. arvsintyg. Syftet är att berörda personer (arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer och boutredningsmän) på ett enkelt sätt ska kunna bevisa sina rättigheter och befogenheter i ett annat land, t.ex. där kvarlåtenskapen av den avlidna finns. På så vis kan gränsöverskridande arvsärenden behandlas betydligt effektivare och smidigare. Den viktigaste ändringen är dock att det numera är den avlidnas hemvist som avgör vilket lands arvsrätt som ska tillämpas. Dels vad gäller själva fördelningen av arvet, dels förfarandet. Detta inkluderar boutredning, bouppteckning, arvsskiften, lagval och domstolsbehörighet vid eventuella tvister. För svensk medborgare bosatt i Tyskland och med hemvist här innebär det att om personen inte agerar är tysk arvsrätt tillämplig. Hemvist - föremål för diskussion Det är inte helt klart genom arvsförordningen hur begreppet ”hemvist” ska tolkas. Om en svensk medborgare till största delen av året vistas i Sverige men fortfarande är skriven i Tyskland kommer troligtvis Tyskland att räknas som hemvistland. Andra faktorer kan vara egendom i ett land. Hemvisten kan vara oklar om en person bott i ett land på grund av ekonomiska eller yrkesmässiga skäl, men bibehållit en stark koppling till sin ursprungsstat. Då kan personen anses ha sin hemvist i ursprungslandet om familj, huvudsakliga intressen och det sociala livet fanns där. Eftersom olika länders arvslagar kan gynna barn och makar olika finns det risk för att de nya reglerna ger upphov till arvstvister om var den avlidne hade sin hemvist när hon eller han avled. De nya reglerna ger dock utrymme för att genom aktivt val (s.k. lagval) välja det landets arvsrätt som man är medborgare i. Det innebär att en svensk medborgare boende i Tyskland alltid har rätt att välja svensk, men bara svensk, arvsrätt. Det är inte möjligt att välja ett tredje lands arvsrätt. Det är därför viktigt att en person som bor utomlands i så fall skriver ett testamente där det tydligt och klart framgår att det landets arvsrätt ska gälla som man är medborgare i. T.ex. om man bor i Tyskland och vill att svensk arvsrätt ska gälla. Vad ska man tänka på? För att veta vilket lands arvsrätt som man vill ska tillämpas bör man ta reda på vad som gäller i de olika länderna. Eftersom varje enskilt fall är speciellt beträffande civilstånd (gift/ sambo, skild eller ensamstående), barn: egna (bröstarvingar), gemensamma eller partnerns (särkullbarn), förekomst av äktenskapsförord (t.ex. enskild egendom) m.m., går det inte här att belysa alla de rättsliga as-

pekterna. Några av de viktigaste frågorna är: 1. Vem ärver om inget testamente finns? Här skiljer sig svensk och tysk rätt åt på flera sätt. Foto: privat En viktig skillnad är att enligt svensk rätt finns en möjlighet att sitta kvar i s.k. orubbat bo. Gemensamma barn får då ut sitt arv först när den efterlevande föräldern avlider. På så vis förhindras att t.ex. tillgångar måste säljas för att barnen ska kunna få ut sitt arv. Denna möjlighet saknas i tysk rätt som dock medger att barnen frivilligt kan avstå från att ta ut sitt arv direkt. 2. Vad ingår i bouppteckningen? Vilka tillgångar är det som ingår vid fördelning av arv. Även här skiljer sig svensk och tysk rätt åt på flera sätt. Såväl svensk som tysk rätt har olika regler för en gift person och för en person som var sambo när hon eller han avled. 3. I flera fall kan det vara klokt att skriva ett testamente. T.ex. om tysk arvsrätt är tillämplig och man vill skydda efterlevande genom att ge möjlighet att så långt som möjligt låta personen sitta i orubbat bo. Vad gäller upprättande och innehåll skiljer sig de tyska och svenska reglerna delvis åt. Viktiga frågor är: • Hur skriver jag ett giltigt testamente? Vilka formkrav är det som gäller? En viktig skillnad är att svensk rätt säger att ett testamente måste vara skriftligt och bevittnat av minst 2 personer (dock ej släkt eller arvingar). Detta formkrav saknas enligt tysk rätt. • Hur mycket får jag testamentera bort? Vad händer med resten? Här finns viktiga regler vad gäller barnens och make/makas arvslott och laglott. • Kan jag testamentera bort egendom så att den blir mottagarens enskilda egendom? Det finns situationer där man gärna vill skydda den egendom man testamenterat bort. T.ex. vill man inte att denna egendom ska ingå i en bouppdelning om testamenttagaren senare skiljer sig. Enligt svensk rätt kan man genom testamente bestämma att egendomen ska förbli enskild. Enligt tysk rätt är ärvd egendom automatiskt (d.v.s. även utan testamente) enskild egendom. Endast avkastningen kan komma att ingå i en senare eventuell bouppteckning beroende på i vilket ”Güterstand” man lever i. Dock kan parterna genom äktenskapsförord bestämma att även avkastningen ska förbli enskild. • Även de skatterättsliga konsekvenserna ska beaktas. Arvsförordningen omfattar dock ej skatterätt utan vanliga skatteregler (t.ex. vad som skatterättsligt anses som ”hemvistland”) gäller där. Jenny Nyberg, jur.kand. SWEA Köln/Bonn

13


Foto: Cecilia George

Tilltvålad i München

– eller varför man inte ska smörja in sig med symaskinsolja En mörk tisdagskväll i oktober har jag noggrant täckt hela matbordet med tidningspapper. Diverse attiraljer står uppradade: en emaljerad femlitersgryta, köksvåg, elvisp, oliv- och rapsolja, kokosfett, skyddsglasögon, en vattenflaska med skriften ”Ej drickbart” och slutligen en stor plasthink med lock prydd med diverse varningstecken. Nej, här ska inte bakas. Här ska göras tvål och dessutom naturlig sådan! Det börjar ringa på dörren och tio Sweor från SWEA München droppar in och alla vill veta hur olja, vatten och lut kan bli den bästa tvål man kan tänka sig. Själv började jag göra tvål för över 15 år sedan. Detta var under min kemistutbildning, där steget från synteslabbet till det naturliga tvålköket faktiskt inte är så stort som man kan tro. I båda fallen gäller det att ha tungan rätt i mun och att veta exakt vad, när och hur mycket som blandas ihop. Proportionerna måste stämma mellan de olika ingredienserna och hänsyn måste tas till hur ingredienserna påverkar eller påverkas av förtvålningsprocessen. Förtvålningsprocess – vad är det? Och vad är tvål överhuvudtaget om vi nu är på frågvist humör? Tvål består av tensider och glycerin Har du tänkt på varför en tvål tvättar rent? (Nu kommer en pytteliten kemilektion – men häng med ändå, kemi är kul!) En naturlig tvål inne-

14

håller två saker; tensider och glycerin. Tensiderna tvättar rent och glycerinet återfuktar huden. Jag har en femåring därhemma som inte skulle nöja sig med det svaret, så låt oss borra vidare: Vad är en tensid? En tensid kan tyckas magisk. Den blandar olja och vatten, något som annars är omöjligt. Det beror på att en tensidmolekyl är uppbyggd av en vattenälskande del och en fettälskande del. Den fettälskande delen orienterar sig mot oljan och det vattenälskande huvudet riktar sig utåt mot vattnet. På så sätt sluter ett gäng tensidmolekyler in en liten fettbubbla. Den kan då beblanda sig med vattnet och därmed lösas från dina händer (genom in-tvålning) eller från kläder (med hjälp av tensiderna i tvättmedlet). En tensid tvättar alltså rent genom att kapsla in och transportera bort fett. Oljan blir till tvål Men nu tillbaka till första frågan – hur kan fet olja bli en tvål som tvättar rent? Nu blir det kemilektion nummer två – häng med! Förutom vitaminer består vegetabilisk olja till allra största del av fettsyraestrar, eller triglycerider som de även kallas. När en starkt frätande lösning, t.ex. lut, tillsätts spjälkas triglyceriden från att vara en stor molekyl till fyra: tre fettsyramolekyler och en glycerinmolekyl. Fettsyrorna utgör nu de magiska tensiderna som med ett vattenälskande

huvud och en fettälskande svans kan tvätta våra kletiga händer. Glycerinet hjälper huden (och även tvålen) att bevara fukt och är därför en populär, men inte helt billig, tillsats i kosmetika. Du kan lätt se om din tvål därhemma innehåller glycerin eller inte. Om den efter ett tag ser sprucken och ganska tråkig, för att inte säga äcklig, ut, saknas glycerinet och tvålen är troligtvis uttorkande för dina händer. Dock är glycerin ingen garanti för att tvålen är naturlig. Glycerin kan utvinnas både från djur och växter och tillsättas till industriella tvålar. Från teori tillbaka till praktik För att göra naturlig tvål behövs ett recept och detta måste räknas ut. Att höfta lite går inte alls, utan slutar garanterat i katastrof: antingen en geggig klump eller en extremt kemiskt peelande (läs frätande) tvål. För att räkna ut receptet tar jag tabeller till hjälp, som anger hur mycket lut jag behöver per viktenhet raps-, oliv- och kokosolja. Därtill beräknas mängden vatten som luten ska lösas i och slutligen den mängd olja som tillsätts på slutet för att ”överfetta” tvålen och därmed göra den ännu mer vårdande. Förkläde och skyddsglasögon är redan på och vi sätter igång! Olja och natriumhydroxid (lut) vägs noggrant upp. Luten löses i vatten, det osar skarpt och blir varmt. Vi smälter


kokosoljan på låg värme och tillsätter oliv- och rapsolja. Termometern visar på drygt 30°C i oljeblandningen och vi står beredda med elvispen när jag med jämn stråle häller i luten. Färgen slår genast om: den är inte längre gulgrönt genomskinlig utan snarare ljusgrön och mjölkig. Temperaturen går snabbt upp till 56°C utan att vi värmer. Det är bra – stigande temperatur är ett säkert tecken på att förtvålningsreaktionen är igång. Vår uppgift är nu att röra. Och röra. Avskräckande tensider Men varför gör vi då detta? Istället för att stå där och röra i timmar hade vi väl kunnat gå till en affär och köpa oss industritvål för 1 € styck och sedan druckit sekt, suttit i soffan och snattrat hela kvällen. Tvåltillverkning är ett hantverk med över tusen år på nacken, men inte bara det: naturtvålen har många fördelar i jämförelse med sin industriella motsvarighet. Industriella tvålar innehåller oftast industriella tensider (SDS, SLS eller SLES) som förenklat framställs genom att koka svavelsyra och dodekanol. Giftiga biprodukter, bl. a. dioxin, bildas och måste tas bort från själva tensiden innan den kan användas som råvara för kosmetiska produkter. Industriella tensider har gemensamt att de är starkt uttorkande. De används även som avfettningsmedel i industrin. Torr och kliande hårbotten kan bero på detta så ta en titt på schampoflaskan om din hårbotten inte är nöjd. Den naturliga tvålens tensider är inte hårda, d.v.s. torkar inte ut huden även om du tvättar händerna ofta.

Dessutom är förtvålningens biprodukt glycerin känd för sina hudvårdande egenskaper. Om du byter din industriella eller flytande tvål mot en natur-tvål, kommer du högst troligen att märka att oavsett om du tvättar händerna tio gånger om dagen blir huden inte lika uttorkad. Vi tillsätter dessutom ett överskott av olja till naturtvålen, som vid användning verkar vårdande och återfettande. Mineralolja är inget för huden Och det är det som är det fina i kråksången vad gäller naturkosmetik överhuvudtaget, det innehåller naturliga ämnen som tas upp av huden, som för övrigt är kroppens största organ med syfte att reparera och tillföra näring. Syntetiska ämnen som till exempel petrolat-produkter, utvunnet ur råolja och även kallat petrolatum, petorleumolja eller mineralolja, lägger sig som en film på huden utan att göra nytta. Den innehåller nämligen inga vitaminer eller andra beståndsdelar som huden kan använda sig av. Mineraloljan har bara fördelar för producenterna eftersom den är mycket hållbar, d.v.s. krämerna kan stå i åratal på hyllan, och som ingrediens i kosmetika är den dessutom billig. Det kan vara intressant att veta att andra användningsområden för mineralolja är symaskinsolja, träolja eller motorolja. Mineraloljans brist på funktion är tyvärr inte det värsta med den. En nyligen utförd studie från Stiftung Warentest visade att alla (!) kända hudvårdsprodukter, även för baby/barn, med mineralolja som bas innehåller aromatiska kolväten. Dessa ämnen misstänks vara cancerframkallande och hör inte hemma vare sig i eller på

kroppen, särskilt inte för småbarn då dessa generellt har tunnare hud och ämnen tränger fortare igenom. Den färdiga naturtvålen lagras och blir bättre Tillbaka till tvålen - vi turas om att röra och det vi väntar på är att konsistensen ska ändras, från rinnig till krämig, ungefär som marsansås med vispad grädde i. Fackidioten säger att tvålmassan ska ”tracea”, d.v.s. lämna spår som stannar kvar när man t.ex. ringlar tvålmassa på ytan. Hur lång tid det tar innan tvålmassan “tracear” beror helt på oljesammansättningen. Kokosolja ger en snabb förtvålning och en fast tvål, medan olivolja behöver avsevärt längre tid både vad gäller rörning och lagring. Äntligen är stunden kommen – tvålmassan börjar tjockna. Vi byter till handvisp för att få bättre känsla för tvålmassans konsistens och för att undvika att vispa ner luftbubblor i tvålen. Vi har förberett silikonformar att hälla upp i – det blir rosor, dalior och Darth Vader. När formarna är fyllda är vi alla mycket nöjda med uträttat ärende även om alla måste gå tomhänta hem. Tvålen ska nämligen stelna och sen lagras i minst tre månader innan den kan användas. Under denna tid fortsätter förtvålningsreaktionen, tvålen torkar och blir hårdare och hårdare. Man kan faktiskt säga att en naturtvål är som ett årgångsvin – den vinner på lagring! Tvålkokning är för den tålmodige entusiasten som älskar att experimentera men har disciplinen att följa de uttänkta recepten till punkt och pricka. Resultatet är en naturlig och fantastisk tvål, som är säker för dig och

15


Här råder högsta koncentration: luten är tillsatt och vi vill inte få skvätt på oss. Nu gäller det att röra ordentligt för att snabba på förtvålningen av raps- och olivoljorna. Foto: Cecilia George

dina nära och kära, som inte belastar miljön med svårnedbrytbara ämnen och som inte ökar den kemiska belastningen på din kropp. Efter tvåltvätten, ta en skvätt av olivoljan och smörj in dig - för jag tror vi skippar symaskinsoljan i fortsättning, eller? Ett par saker att hålla koll på och om möjligt undvika: Mineraloja – går under många namn. Petrolatum, mineral oil, parffinum med flera bör undvikas. Dels tillför den inget till huden, dels innehåller petrolatprodukter inte sällan polyaromatiska kolväten, organiska föreningar som satts i samband med bl.a. cancer.

SWEA-München-Tvålen: Ingredienser:

Gör så här:

400 g Kokosolja, t.ex. Palmitin 200 g Rapsolja 200 g Olivolja Natriumhydroxid 125 g Destillerat vatten: 305 g Överfettning: 40 g olivolja

1. Lös natriumhydroxiden i det destillerade vattnet, gärna under fläkten eller utomhus eftersom det osar. Rör med en visp så att det inte sätter sig på botten. 2. Förbered de formar du vill använda. Jag rekommenderar silikonbakformar. 3. Smält kokosfettet på låg värme. När allt är smält, tillsätt oljan. 4. Tillsätt luten till oljeblandningen och rör så kraftigt du kan utan att det kommer för mycket luftbubblor i tvålmassan. 5. Rör tills tvålmassan tjocknar ca 1-1,5 timma. När tvålmassan är som marsansås är det dags att tillsätta överfettningen och eventuella doftoljor (lavendel, apelsin etc.), ca 10-30 ml. 6. Häll upp tvålmassan. Var försiktig, den är fortfarande mycket basisk. 7. Låt tvålen stå i formarna ett par dagar innan du tar ut den. Använd handskar! Förvara tvålen tort, luftigt och varmt i minst tre månader innan du använder den.

Läs igenom hela beskrivningen innan du börjar. Tänk på att natriumhydroxid är starkt frätande. Använd skyddsglasögon, plasthandskar och kläder du inte är rädd om. Om du får stänk på huden, tvätta genast med mycket vatten. Får du stänk i ögat, skölj genast med ljummet vatten i minst 15 minuter. Uppsök läkare! Använd inte formar, grytor eller redskap av aluminium. Natriumhydroxid och destillerat vatten kan du köpa på apoteket. Bra länkar för dig som vill veta vad din kosmetika innehåller: INCI-pedia: www.incipedia.de Naturligt snygg: www.naturligtsnygg.se På Ekohyllan: www.paekohyllan.wordpress.com

16

Parabener – är en uppsättning konserveringsmedel som används i kosmetik. Parabener har visats sig ha hormonstörande verkan. Särskild gravida och barn i alla storlekar ska undvika dessa. Perfume/Fragrance – kan vara en syntetisk soppa av substanser som förhoppningsvis luktar gott. Under täcknamnet ”Parfym” går ämnen som kan verka hormonstörande, allergena eller där den enskilda eller samverkande effekten på kroppen inte är utredda – eller ens påtänkta. Sodium laruryl sulphate – eller SDS, SLS, SLES, är en industriell, starkt uttorkande tensid som förekommer i allt från avfettningsmedel, diskmedel, till flytande tvål och schampo. Polyethylene – Skrubbkrämer innehåller små plastkulor vilka inte är farliga för dig, men när de hamnar i naturen och senare i djuren, hamnar de på tallriken hemma hos dig. Mikroplasten kan vara giftig och effekten i ekosystemen forskas det på, bland annat på Göteborgs universitet. Om författaren: Cecilia George (f.d. Farre), uppvuxen i Filipstad, Jönköping och Göteborg, bor i München sedan 2006, och jobbar som Senior Scientist/ Marketing Director på Nanion Technologies. 2013 grundade hon firman Tigerflicka of Sweden i München.


Nåja, vad är väl en konsert med Måns... Den sextionde Eurovison Song Contest (ESC) gick av stapeln i Wien en kväll i maj 2015. För Sverige tävlade Måns Zelmerlöw med låten “Heroes”. Skåningen Måns, född 1986, blev först känd i Sverige efter en femteplats i Idol 2005. Som artist har han förutom ett antal melodifestivaler även deltagit i Let´s Dance och Så ska det låta. Programledare har han varit för Melodifestivalen och Allsång på Skansen.

sida ser anslaget: “Ni missar väl inte att Måns kommer till München i September”. Zelmerlöw lär man sig stava senast

Denna ESC kväll i maj bänkade dottern och jag oss framför TV:n. Måns låt var riktigt bra och koreograf in, i vilken han interagerade med animerade bakgru n d s f i g u r e r, var storslagen. Spänningen under poängutdelningen var på topp och till slut vann Måns Zelmerlöw! Dagen efter laddade vi ner “Heroes” och sången lades till den låtlista som kördes på repris i dotterns rum. Tyvärr var vi inte i närheten av Måns sverigeturné sommaren 2015, så gissa glädjen när jag på SWEA Münchens hem-

Foto: Warner Music

när man ska köpa biljetter i den lokala Muenchenticket/Post/Schreibwaren affären. Två biljetter inköptes eft-

ersom barn under 13 år bara får gå i vuxet sällskap. En tjejkompis köpte också biljetter åt sig och sina döttrar – vad vi såg fram emot konserten! Väl inne i konsertsalen ställde vi oss först ganska långt bak men insåg snabbt att det inte var mycket folk i publiken - mest andra svenska mammor med döttrar, så vi förflyttade oss framåt. När “Heroes” och sedan “Cara Mia” drog igång stod vi på andra raden och dansade för fullt! Det är klart att Måns kan det här med att showa! Även en sådan kväll har ett slut och hur var då konserten med Måns? Alla mammor och döttrar tyckte likadant: Alldeles… alldeles underbar! Källor och mer information: https://sv.wikipedia.org/wiki/ M%C3%A5ns_Zelmerl%C3%B6w http://mzw.se/ Maria Öhlin-Lostetter, SWEA München

Vill du läsa om en svensk pensionärs äventyr i Berlin? www.den-svenska-pensionaeren-i-berlin.se 17


Att jobba som Kulturråd i Berlin

Foto: Nina Röhlcke

Första advent. Andra julen i Berlin närmar sig. Det är snart ett och ett halvt år sedan jag började mitt uppdrag som kulturråd i Tyskland. Tiden har gått rasande fort, det har varit intensivt. Nytt land, nytt jobb och nya arbetskamrater, mycket att förhålla sig till. Det har varit fantastiskt spännande. Möten, många intressanta möten. Ett av dem: i februari hade jag förmånen att träffa Nobelpristagaren Günter Grass, när vi båda talade vid öppningen av utställningen War eigentlich ein schönes Schiff… , en tysk-svensk-polsk samproduktion om undergången av flyktingfartyget Wilhelm Gustloff strax före krigsslutet 1945. Vi satt bredvid varandra i St. Jakobi kyrka i Lübeck. Han sa: „Keine Kultur kann auf die Dauer von eigener Substanz leben“, ”ingen kultur kan i längden överleva av bara sig själv”. En mycket positiv förutsättning här i Tyskland är det stora intresset från tyskarna för Sverige. Var och varannan jag pratar med är en ”Schwe-

18

den-Fan”. Det märks inte minst på den stora mängden samarbetsförfrågningar, som jag får dagligen. Från hela landet hör man av sig och önskar vår hjälp att få kontakt med konstnärer, eller ber om hjälp och finansiellt stöd för att bjuda svenska gäster till festivaler och gästspel. Ambassaden ombeds också ofta vara beskyddare för tysk-svenska projekt och vi representerar gärna vid allt från öppningar av utställningar till konserter med svenska musiker. Trots att vi har en mycket begränsad budget, hjälper vi alla på något sätt. Antingen genom att ansöka om ekonomiskt stöd från svenska myndigheter, tipsa om passande partners i Sverige eller genom att samarbeta med våra nordiska kollegor. En stor del av våra projekt är nordiska samarbeten. Det faktum att vi har våra ambassader på samma plats i Berlin är unikt och positivt för oss alla. Jag är utsänd från Kulturdepartementet, vi är åtta kulturråd stationerade runt om i världen. Mina kollegor finns

i Paris, Washington, Moskva, Peking, London, Istanbul och Bryssel. Alla kommer vi direkt från kulturlivet, vi är kulturarbetare, producenter, journalister och tjänstemän, sakkunniga med lång erfarenhet från det svenska kulturlivet. Engångsdiplomater, utsända för några år och sedan tillbaka till Sverige. Vårt uppdrag är att främja svensk kultur i vårt stationeringsland. Vi har alla olika förutsättningar, det är annorlunda att arbeta i Kina jämfört med Storbritannien, i Turkiet jämfört med Tyskland. I dagens Europa, i dagens värld, med de utmaningar vi har att hantera, behöver vi samarbeta och utbyta erfarenheter, hjälpa och inspirera varandra, vara kreativa och utvecklas. Kultur och demokrati är grundvalarna som förenar oss. Eller som Günter Grass sa: ”Keine Kultur kann auf die Dauer von eigener Substanz leben.“ Nina Röhlcke, Kulturråd


Bondgårdssemester i Pippis värld

Foto: Jane Clarke

Semestern i år blev en riktig succé. Som Gävlebo hade jag aldrig varit i Småland så i år blev det Nybble Gård i Vimmerby. Bondgården ligger på gångavstånd från Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Den har ett vandrarhem i ladan med 6 familjerum. Det finns gemensamt kök, uteplats, lusthus och grillplats. Det bästa med bondgården är djuren: hästar, danska minikossor, gotlandsfår, hundar, höns och kaniner. Kaninerna har en stor inhägnad utomhus där barnen kan gå in och ut. Hade min äldsta dotter fått bestämma hade hon övernattat hos kaninerna. Det första hon gjorde på morgonen var att springa ut och mata dem. Klockan åtta samlades alla för att gå till hagen för att hämta hästarna. Barnen fick själva leda dem ner till bondgården där de skulle ryktas. Sen bar det av med häst och vagn till fåren som skulle matas. När fåren var mätta och belåtna fick barnen åka vagn tillbaka till gården och det var dags att rida. Det var inte bara en tur runt hagen utan upp till skogen och tillbaka, ca 15 minuter per barn. Mina småtjejer blev snabbt minishettisens Isas största fans. Alla aktiviteter på bondgården är gratis och tjejerna pratar fortfarande om kaninerna och Isa. Nybble gård är en riktig pärla som vi bokade av slumpen, det egentliga skälet till att vi åkte till Vimmerby var ju Astrid Lindgrens värld. Det som genast slog mig där var hur välorganiserat och fint

allt var, från parkering till biljettköp. Inte på något sätt slitet. Fastän vi hade oturen att det var publikrekord den dagen vi var där så kändes det inte alls fullt (med tyska mått, får jag tillägga). Vi har mest läst Pippi så det var på Villerkulla vi tillbringade den mesta tiden. Det var självklart den mest välbesökta platsen inne på parken. Unikt för Astrid Lindgrens värld är barnteatern. I alla hörn spelas föreställningar hela dagen. Parken är stor och det finns gott om lekplatser. Det enda jag ångrar är att jag tog med tjejerna in i Pippibutiken på vägen ut. Här gjorde vi av med en smärre förmögenhet.

Vi tog även en snabbis till Katthult för att återuppliva minnena om Emil. Det kostar några kronor att gå in men det finns ett fint fik samt en liten butik. Vi åkte häst och vagn runt gården för en liten peng. Tyvärr blev vi omringade av ett trettital nyfikna kossor och det resulterade i att tjejerna numera är livrädda för kossor. Målet var ändå att döttrarna skulle få uppleva svensk kultur och lantliv och det tror jag lyckades. Sommaren 2016 siktar vi på Bamse på Kolmården och ett återbesök på Junibacken i Stockholm. Om vi inte blir övertalade förstås att återvända till Nybble Gård och Astrid Lindgrens värld. http://www.nybble.se/se/aktiviteter http://www.alv.se/ Jane Clarke, SWEA Köln/Bonn

Vi har mest läst Pippi så det var på Villerkulla vi tillbringade den mesta tiden. Det var självklart den mest välbesökta platsen inne på parken.

19


Karlsson flyger över takåsarna i München

Foto: Eva Laurell

Ett 600 år gammalt och pittoreskt slott i västra München, Schloss Blutenberg, är sedan 1983 hem för die Internationale Jugenbibliothek. Biblioteket har världens största samling av barn- och ungdomslitteratur med över 500 000 böcker på över 130 språk. Förutom att förmedla barnoch ungdomsböcker är bibliotekets huvuduppgift att ta tillvara på den kulturella mångfalden som på ett unikt sätt uppenbaras i världslitteraturen. En del av biblioteket är reserverat för studier och forskning, den andra delen är ett vanligt bibliotek där barn och ungdomsböcker (även svenska) lånas ut. Till glädje för SWEA Münchens kulturgrupp hade biblioteket 2015 en utställning av Ilon Wiklands illustrationer. Ilon Wikland gjorde bilder till

20

många av Astrid Lindgrens böcker. Karlsson och Lillebror, Ronja, Mio min Mio, Lotta på Bråkmakargatan och många flera har fått ett ansikte genom hennes teckningar. Utanför Schloss Blutenburg hänger Karlsson på taket framför ett fönster på andra våningen, ungefär som man kan tänka att han brukar flyga runt över Stockholm. När vi väl har hittat rätt port i slottet blir vi visade in i en lång korridor med över 80 illustrationer. Tjorven och Båtsman sitter lyckliga på en brygga, barnen i Bullerbyn firar jul. Skisser och teckningar i akvarell och akryl ger oss en blick tillbaks till barndomens böcker. Ilon Wikland föddes i Tallin 1930 och 1944 skickades hon som flyktingbarn till Sverige. Vi upptäcker i slutet av korridoren Ilons egen bok om sin barndom Den långa, långa

Foto: Eva Laurell


resan, nedskriven av Rose Lagercrantz. Här är bilden av ett adjö vid ett tåg och bilder där ett barn ser stridsvagnar som kommer rullande. Även bilden av en gråtande flicka bredvid en blodig hund i snön, dödad av soldater, går rakt in i hjärtat. Bilderna är motsatsen till Wiklands Bullerbyromantik, men i hennes säregna stil väldigt vackra och berättande. Bara en annan saga, hennes egen saga, och vi kan inte låta bli att inse att den boken är högaktuell. Mer information om Internationale Jugendbibliothek: www.ijb.de Maria Öhlin-Lostetter, SWEA München

Foto: Eva Laurell

Historien lever Tre gånger fler besökare än väntat på Vasamuseet den sjätte november 2015. En seger för mig och Gustav II Adolf – och långa, långa köer till ärtsoppan och bakelserna i pausen mellan mina föredrag. Visst gladde det mig, samtidigt som jag undrade. Visserligen hade min syster ringt runt till vänner och bekanta och anlände i täten för tio personer, men övriga 127 besökare, varför hade de kommit och skapat publikrekord för ett kvällsarrangemang på kungens dödsdag? Uppenbarligen fanns ett intresse att lyssna till det jag hade att berätta om ett av den svenska historiens mest ryktbara fältslag och om den kult det gav upphov till. Kanske drog just Vasamuseet och insikten att museet har mycket med den gamle krigarkungen att göra? Samma kväll invigdes utställningen ”Krieg. Eine archäologische Spurensuche” med närmare 900 gäster i det stora arkeologiska museet i Halle – med en massgrav från slagfältet utanför Lützen som ”huvudattraktion”: ett jordblock med de välbevarade skeletten av 47 soldater i åldrarna 15-50, tyska legoknektar som troligtvis tjänat den svenska kronan i slaget vid Lützen. Lagda i jord utan kläder, fotfolk, som mejats ned eller skjutits i huvudet av ryttare. Hugg och kulhål i kranierna, i vissa fall med kulorna kvar. Resultaten av de antropologiska

undersökningarna är inte mindre nedslående: syfilisskadade, undernärda män med tandröta, utslitna knän och axlar. Men slaget vid Lützen är bara slutpunkten på den mäktiga utställningen som tar avstamp i den yngre stenåldern och visar att människan ägnat sig åt organiserad krigföring alltsedan hon blev bofast. Redan den 4 november 2015 invigdes en liten korrespondensutställning

var kikaren (byggd efter Galileo Galileis princip) inte till stor nytta, även om allt man såg med 15 gångers förstoring ”stod på fötterna”, och inte som med Keplers teleskop ”på huvudet”. Och så var det minnesorten, målad av Johan Christoffer Boklund och besjungen av Erik Gustav Geijer, men också hyllad av Sveriges första kvinnliga doktor i historia, Ellen Fris. Från slutet av 1700-talet vurmade hela Europa för

på slottet i Lützen: ”Tatort, Fundort, Erinnerungsort.” Här kunde vi visa ett annat fynd, eller snarare byte, från slagfältet: kungens fältherrestav, som samtidigt var en kikare. En ung svensk professor köpte ”Gustav Adolfs perspektiv” av en diakon i Naumburg 1685. Diakonen hade fått det av en krigsdeltagare, som på sin dödsbädd ångerfullt överlämnat det till honom. 1720, sex år före professorns död upptogs kikaren, just under beteckningen Gustav II Adolfs perspektiv, i Antikvitets Kollegiets förteckning. På 1950-talet kom den till Kungl. Livrustkammaren. Och därifrån har den nu återförts till Lützen till utställningarnas slut den 22 maj 2016. Som väderleksförhållandena var den där dimmiga novemberdagen 1632

Gustav II Adolf som frihetens räddare: andens frihet, trons frihet, tankens frihet, ja åsikts- och yttrandefrihetens försvarare! Senare blev det mer personkult med tydligt konservativa drag. I den lilla utställningen drar vi upp minnets kurviga tidslinje fram till idag. Vi väjer varken för nazisternas planer eller för förhållandena på DDR-tiden. Och därmed trampar vi naturligtvis på ömma tår. En besökare skrev i gästboken: Här måste [Inger Schuberth] se till att ändra uppfattning! Och då tänkte hon: Länge leve de friheter som kopplats till Gustav II Adolfs namn! Inger Schuberth, SWEA Köln/Bonn

21


SWEA Tema Flyktingar

Livet i Iran Jag föddes i Mahabad i Kurdistan i norra Iran som syskon nummer två av fyra. Min tre år äldre syster Mandana och jag bodde tillsammans med mamma Tahmina och pappa Siamand i ett stort hus med en trädgård fylld av fruktträd och rosenbuskar. Doften från de stora vita rosenbuskarna är det starkaste minnet jag har från min barndom i Kurdistan. Min pappa jobbade som agronom och min mamma var rektor på en skola. Vi hade ett fint liv med många vänner och släktingar. Mahabad har alltid varit en historisk stad med kurdiska kristna, judar och muslimer, människor som hade bott i fred, sida vid sida, i flera generationer tillbaka. Men den Islamiska revolutionen i slutet av 70-talet förändrade allt. Ayetollah Khomeyni kom till makten och många icke-muslimer eller de som hade andra politiska åsikter blev avrättade, fängslade eller flydde landet. Min pappa blev medlem i det Kurdiska demokratiska partiet i Iran (KDPI) i hopp om att förbättra kurdernas situation i Iran. Hans parti blev förbjudet, han var tvungen att fly till Irakiska Kurdistan och blev Peshmerga. Han blev kvar där i sju år. Under de åren besökte vi honom i smyg varje sommar. Mina yngre syskon, Medya och Diako, föddes efter revolutionens start. 1983 konfiskerades vårt fina hus och vi flyttade till min mormor. Mamma förlorade sin tjänst som rektor och fick börja arbeta som lärare. De slutade dock inte trakassera oss och till slut såg min mamma ingen annan utväg än att fly från Iran. Flykten från Iran Året var 1989 då vi påbörjade vår resa mot Sverige, först till Turkiet med hjälp av människosmugglare. Jag var 14 år gammal. Tillsammans med mamma, min äldre syster och mina småsyskon lämnade vi mormors hus en tidig morgon, med frukosten fortfarande på bordet. Smugglarna var kurder och mycket vänliga, inte som de profithungriga smugglare som finns idag. Vi färdades med bil till Urumia, ca 12 mil norr om Mahabad. Där fick vi sova hos kurder, nomader som levde i stora tält. Vi bytte om till lokala kläder för att smälta in och kunde korsa gränsen mellan Iran och Turkiet obemärkta. Familjen delades upp, min äldsta syster och de två yngre syskonen fick åka bil och jag och min mamma fick rida över gränsen. Mamma och jag red från Urumia i Iran till Van i Turkiet, en sträcka på nästan 30 mil. Vi fick inte prata eftersom vår kurdiska dialekt skiljdes sig från lokalbefolkningens. Det var en ansträngande resa för en 14-åring och när vi väl kom fram till Van gladdes jag åt att komma till ett vanligt hus med badrum. När vi väl var i Turkiet var det Foto: Roxana Jaff lättare att ta sig från Van till

22

Roxanas väg Ankara och vidare till Istanbul, fortfarande klädda som lokalbefolkningen. Pappa hade redan fått asyl i Sverige och vi fick därmed inresetillstånd av svenska myndigheter. Iran fick dock reda på att vi hade flytt, därmed började svenska, turkiska och Foto: Gunilla Svenningsen iranska myndigheter att förhandla om att antingen skicka tillbaka oss till Iran eller ge tillstånd att resa till pappa i Sverige. Efter tre månaders påtryckningar från svenska myndigheter släppte turkarna iväg oss och vi kunde återförenas med pappa efter drygt tio år. Livet i Sala Vi kom till Sala i december, strax innan Lucia. Jag tyckte det var så vackert med alla ljus. Vi visste ju inget om hur man julpyntade i Sverige. Jag började i en svensk grundskola, dock förstod jag inte så mycket första terminen. Jag hade en underbar stödsvenskalärare, Carina, vi har än idag en bra kontakt. Jag fortsatte på gymnasiet och sedan vidare till högskolan i Karlskrona. Jag utbildade mig till tolk och pratar förutom kurdiska och svenska också persiska, dari, engelska och tyska. Min äldsta syster Mandana läste på komvux i två år och studerade sedan biomedicin på universitetet i Örebro. Min yngsta syster Medya är forskare i immunologi och bor i Amsterdam och min lillebror Diako arbetar på Atlas Copco i Örebro. Vägen till Tyskland Jag träffade en underbar man och blev kär. Vi har samma familjebakgrund, han hade kommit som fyraåring tillsammans med sin familj till Bonn. Jag tyckte att det skulle vara spännande att få uppleva ett nytt land och kultur och flyttade till Tyskland. Har man flyttat en gång i livet så tycker jag att det bli lättare att göra det flera gånger, man blir helt enkelt mindre rädd och anpassar sig snabbt. Livet i Bonn Jag har nu bott i Bonn i åtta år med min man och mina barn Milan och Nella. Min man och jag pratar kurdiska med varandra. Milan är 6 år och pratar tyska, kurdiska och svenska. Han har just nu ett uppehåll från svenska undervisningen eftersom han har precis börjat årskurs 1. Jag känner mig mer svensk än något annat här. Hemma är för mig idag, där min familj och vänner finns. Men ibland skymtar minnet åter av doften från den stora vita rosenbusken i vår fina trädgård i Mahabad. Gunilla Svenningsen SWEA Köln/Bonn


SWEA Tema Flyktingar

Under det gångna året har vi kunnat ta del av den mediala bevakningen av flyktingarnas kamp att nå det för många efterlängtade Tyskland. På grund av närheten till Österrike, Italien och den så kallade Balkan-rutten kommer många av de som lyckats, först till mottagningsenheter i München. Därifrån fördelas de sedan över hela landet. En speciellt utsatt grupp av flyktingar är de ensamkommande barnen. Peter hat einen Hund, står det på pappret. “Why is it einen Hund?” frågar Nicki mig. Nicki är 16 år och kommer från Nigeria. Två eftermiddagar i veckan hjälper jag till med läxor i ett hem för ensamkommande pojkar i åldern 16-18 år. Hemmet, som snart varit öppet i ett år, ligger i sydöstra München och delar byggnad med ett ålderdomshem. Många av de äldre har själva varit flyktingar efter andra världskriget och har välkomnat pojkarna, inte minst för att det blir lite liv och rörelse på hemmet. Från att i början ha varit en grupp med tio pojkar är det nu fyra grupper med 16 pojkar i varje grupp. Pojkarna kommer främst från Afghanistan, Syrien, Somalia, Eritrea och Nigeria och går i olika skolor i området. Våren 2015 kom jag till hemmet som frivillig för att hjälpa till att laga mat. Pojkarna kom i snabbare takt än det gick att anställa och kocken behövde hjälp. Två förmiddagar i veckan hjälpte jag till med att handla och laga mat för 30 personer. Mycket tomatsås, mycket kryddor, mycket ris, något kött till och sallad. Ibland kyckling och pommes frites, det

               

                    

   

             

      

                 

   

         



Meine Lehrerin åt alla. Det är svårt att hitta mat som tonåringar från olika kulturer och religioner vill och kan äta. När fler personer hade anställts sa jag att jag gärna hjälpte till med läxor och det välkomnades. Nicki är glad varje gång jag kommer och vi kämpar oss genom verbböjningar och ackusativändelser men även multiplikation och huvudräkning. Engelska är hans modersmål och jag kan översätta ord åt honom så att han förstår och han lär sig snabbt. Ordboken är till hjälp men även internet. Där har han en stor fördel jämfört med eritreanerna. De har en liten ordbok, men på internet säger de, finns inget på deras språk. Även på engelska finns det ord som Nicki inte förstår. En övning handlade om att kryssa rätt ord till rätt bild. En hammare var avbildad och Nicki ville kryssa ordet Hummer som fanns med. Lobster översatte jag, och försökte rita och förklara. Till slut utbrister han ”ja, de har vi i Nigeria, men de har en svans och är giftiga”. Hummern blev till slut som en större skorpion som inte är giftig och bor i havet. Till Abdul från Afghanistan försökte jag förklara vad ost är. Hans engelska och min ritning räckte inte till. Veckan efter tog jag med en bild av en ost och ville visa honom, men han hade rymt dagen innan. “Varför rymde han?” ville jag veta. Nicki som alltid är glad och skrattar blev allvarlig. “De vill för mycket för snabbt. De vill inte bo på ett hem och gå i skolan” säger han. “Pengar och jobb vill de ha på en gång. Allt tar sin tid. Jag är här och nu ska jag studera ordentligt och ta mitt diplom. Sedan ska jag arbeta och tjäna pengar.” Nicki har försäkrat mig att han inte ska rymma och varje gång vi ses, vill han även försäkra sig om att jag, han kallar mig meine Lehrerin, kommer tillbaka. Maria Öhlin Lostetter, SWEA München

rokokoko SCHMUCK

CAROLINE

ABELS

Handgjorda smycken av ädelstenar och 925 silver

Verkstad och affär: Nordendstr.18 80799 München Telefon 0170 -119 19 16 abels.caroline@t-online.de www.rokokoko.de instagram: rokokoko_schmuck

www.facebook/rokokoko.de www.dawanda/rokokoko.de

23


Hallå där!

ng o

ldt , S W

EA

Jag heter Alicia von Mangoldt och jag flyttade till Tyskland i augusti i år. Jag är jurist och arbetar på White & Case i Frankfurt. Min man är tysk och vi bestämde oss, efter tre års pendling mellan Tyskland och Sverige, för att satsa på ett gemensamt liv här. För mig var det en självklarhet att gå med i SWEA, eftersom det ger ett utmärkt tillfälle att nätverka och lära känna andra svenskor i Tyskland. När man flyttar till ett nytt land tar det en viss tid att skaffa sig ett socialt liv och bli integrerad i samhället, och då är det värdefullt att ha ett forum där man kan lära känna trevliga människor. Sen ger ett medlemskap i SWEA möjlighet att hålla kontakten med den svenska kulturen, inte minst genom att man får tillfälle att prata svenska. Dessutom är SWEA:s aktiviteter väldigt trevliga, och jag försöker vara med på ”Stammtisch” så ofta det går.

onn th

n/B O ls

Kö l

k fu r t

an

r lin

Jag är född i Stockholm, där jag bodde till dess att jag som fjortonåring flyttade med mina föräldrar och syster till Berlin. Efter Abitur-examen i Berlin studerade jag hospitality management i Schweiz och flyttade därefter tillbaka till Stockholm. I 15 år arbetade jag sedan där och i Sydafrika, Thailand och slutligen från 2008 i Berlin för ett internationellt företag, som organiserade vetenskapliga kongresser. Sedan två år tillbaka driver jag tillsammans med en f.d. kollega ett internationellt eventföretag här i Berlin, albamy. Albamy genomför konferenser, möten, kongresser och mässdeltagande i Tyskland, Österrike och Norden åt företag, organisationer och myndigheter från hela världen. Vi har kontor i Berlin och London.SWEA har tack vare SWEA Professional, blivit intressant för mig.

Ma

Fr

Be

Be

A

E

e

e l lst e d t , S W

ab

24

eH

E lis

Jag är född och uppvuxen i Stockholm. Efter studentexamen studier i Frankrike, åter i Sverige arbetade jag för American Airlines. 1987 flyttade jag med min familj till Berlin. Nästan ”hemma” med en tysk mamma som växt upp där. 1999 grundade Monika Westerlind och jag SWEA Berlin. I fyra år var jag programansvarig. Sedan dess har många medlemmar kommit och gått. Och nu när SWEA Professional har tillkommit är även min dotter, Stephanie, medlem. Jag är ombud för Svenskar i Världen, som bevakar utlandssvenskarnas intressen, när det gäller dubbelt medborgarskap, pensioner, etc. Sedan 17 år också representant för auktionshuset Bukowskis. SWEA är en viktig förening för svenskor som lever utomlands men även för dem som återvänt till Sverige. Det är inte alltid så lätt att komma tillbaka efter många år utomlands och då känns det bra att träffa andra i samma situation.

ni

n

EA

vo

l lst e d t , S W

Al i ci a

He

ha

ab

et

St e p

Elis

r lin

Vem är du?

son , S W E

A

Mitt namn är Elisabeth Olsson och jag föddes 1953 i Göteborg. Jag studerade kemi vid Göteborgs Universitet och började arbeta först inom utveckling på Eka Chemicals i Bohus norr om Göteborg för att sedan gå över till teknisk marknadsföring. Genom förtagsuppköp och omstruktureringar hamnade jag år 2000 i Aachen, strategiskt belägen mellan utvecklingslaboratoriet på Akzo Nobel i Düren och fabriken som tillverkar silikater för tvättmedel och maskindiskmedel i Maastricht. SWEA lärde jag känna på nätet. Så spännande med en världsomfattande organisation för svensktalande kvinnor! Vilket nätverk! Jag gick med i SWEA Köln/Bonn 2003. Här har jag lärt känna oerhört trevliga och varmhjärtade kvinnor att dela både sorg och glädje med. Vi har jättekul ihop och man får tillfälle att få prata svenska, vilket är mycket värdefullt.


, SW E A M

Jag bor i München, i staden som är som en sagolikt vacker by, sedan två år tillbaka. Jag är uppvuxen i Stockholm men har bott i Perth, Vancouver och London. Efter 4 år i London hade längtan efter bergen börjat ta över och när min man fick jobb i München hade jag packat våra väskor innan han ens hade skrivit på kontraktet. Jag tävlade i alpin utförsåkning från tidig ålder och att nu ha bergen som granne är en lyx jag försöker utnyttja vid varje tillfälle som ges. Jag jobbar för skid- och spor tmärket Salomon och driver även mitt egna företag SKAN Fitness, som erbjuder personlig träning. Till SWEA blev jag introducerad när jag som nyinflyttad deltog i den svenska Luciakören. Den trevliga stämningen och möjligheten till att bygga ett nätverk både personligt samt professionellt gör att jag är SWEA medlem.

Radiologie / Neuroradiologie Magnetresonanztomographie (MRT) Prof. Dr. med. Karl F.R. Neufang Kardio-MRT Dr. med. Ralf Goldschmidt MR-Mammographie Dr. med. Ulrich von Smekal Ganzkörper-MRT Dr. med. Ulrich Hirschfeld Computertomographie (CT) Dr. med. Matthias Hackenbroch Osteodensitometrie (svensktalande) CT-gesteuerte Schmerztherapie (PRT) Nuklearmedizin Röntgen und Mammographie Dr. med. Peter Schmitz Ultraschall Dr. med. Alexander von Smekal Nuklearmedizinische Diagnostik

k fu

ün

r t- H e idel b e

rg een

W

örn

an

en

ch

en

ch ün

onn n/B

Kö l

ld

a

Jag lämnade Sverige för tio år sedan när min man fick ett spännande jobberbjudande och vi flyttade till Hongkong. Efter nästan åtta år i ”Orientens Pärla” var det dags för ett nytt äventyr! Flytt till München där vi nu bor sedan augusti 2013. Återigen var det min mans jobb som gav oss möjligheten att upptäcka ett nytt land. Det var en stor omställning att lämna mitt jobb, flytta tvärs över jordklotet och bli ”hemmafru”. Då var SWEA till stor hjälp eftersom det fanns många i samma situation som förstod precis vad jag pratade om och kunde ge goda råd. Att flytta från Asien till Europa var också en stor omställning och då kändes det bra att SWEA München fanns. SWEA är ett fantastiskt nätverk och dessutom är det väldigt roligt att vara med på alla aktiviteter som anordnas!

O

en

M

Xi m

t ing , S W E A

ia

Åt

M ar

För drygt åtta år sedan packade jag mitt bohag och flyttade från Stockholm till kärleken i Tyskland. Lite oväntat men jag har aldrig ångrat det. Efter en kort tid i Bayern och ett par år i Düsseldorf bor vi nu med våra tre barn i äppelstaden Meckenheim strax utanför Bonn. Här trivs vi bra. Innan jag flyttade till Tyskland utbildade jag mig till geovetare vid Stockholms universitet och började jobba på ett företag som bearbetar och säljer natursten till braskaminer och gravstenar. När jag flyttade hade jag möjligheten att ”ta med” mig jobbet och arbetar där än idag. Jag är relativt ny medlem i SWEA men jag gillar tanken på ett nätverk av driftiga och engagerade kvinnor som är där för varandra. Det är härligt att träffa andra svenskor och att medverka i svenska traditioner som man så lätt saknar när man bor långt hemifrån.

n

i

Lie c k , S W E A

ul

Ki

an

Åsa H

C e cilia

m

er, SWE A

Fr

Jag gick med för att delta i aktiviteter som mammagruppen anordnade, men gruppen hade tyvärr upphört. Anledningen till att jag stannade var de trevliga människor jag träffat under ”Stammtisch”. Trots att jag inte kände någon, möttes jag av en vänlighet och hjälpsamhet som fick mig att känna att världen är godare än jag tror! Det roliga med SWEA är att man får chansen att träffa andra kvinnor i en liknande situation; man har flyttat till ett annat land utan att känna någon. Detta kan vara både spännande och skrämmande. Just att SWEA finns, ger en trygghetskänsla som är ovärderlig när man är ny i ett främmande land. Även om intressen varierar, har vi alla SWEA gemensamt; denna gemenskap är så viktig. Att ha en referensperson som har bott i landet där man är en längre tid och är villig att dela med sig av sina upplevelser/erfarenheter, både positiva och negativa, detta är värt mycket!

Berliner Str. 2 53879 Euskirchen-Innenstadt Vid frågor och tidsbeställning

Tel. Radiologie 02251-510 23 Tel. Nuklearmedizin 02251-129744 Fax 02251–76116 service@radiologie-euskirchen.de www.radiologie-euskirchen.net

25


Smultronställen Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Ett stort tack till våra SWEOR som delat med sig av sina smultronställe med år för 2016 års upplaga av SWEA Tyskland. Input Margareta?

Frauenmuseum i Bonn

Köln/Bonn

Ett museum av kvinnor, med kvinnor, för kvinnor. Detta är Frauenmuseum i Bonn med ständigt växlande utställningar på aktuella kvinnoteman, t.ex single moms, kejsarsnitt, eller kvinnor i världsreligionerna. Kvinnliga konstnärer presenteras regelbundet, t.ex. Mary Bauermeister eller Gabriele Münter. En konstmässa i november visar ett kalejdoskop av aktuell kvinnlig konst och en modemässa i mars presenterar mode, konstkläder och smycken. Fem konstnärer har ateljéer i museet och understryker museets roll som idéverkstad.

Foto: Margareta Nilson

www.frauenmuseum.de Margareta Nilson

Parken vid Liebieghaus Museum

Cochem – en pärla i Moseldalen, värt ett besök året runt: i blekt vinterljus över vinbergen, på våren när persikoträden blommar och förstås på hösten när vinet skördas. Det är marknader med konsthantverk, riddar- och vinfester. Promenera eller ta en båttur längs floden, vandra upp till den mäktiga borgen, strosa runt i den pittoreska lilla staden med sina gränder och trappor. Frossa på Café Germanias mumsiga tårtor. Det är inte utan skäl SWEA Art kommer hit och målar!

När man hör ordet smultronställe går tanken direkt till en solig vägren med röda bär och gröna grässtrån. Om man bor i en storstad får man leta upp andra slags smultronställen och då blir det oftast en trevlig park. Som parken vid Liebieghaus Museum Foto: vid Museumsufer intill floden Main. Liebieghaus Där sitter man vid varmt väder i en skyddad trädgård och lyssnar på fågelkvitter. Vill man ha lite kultur ligger skulpturmuseet Liebieghaus här, de har varierande utställningar, under senare år t.ex. av den amerikanske popkonstnären och skulptören Jeff Koons eller med flera hundra år gamla lerfigurer från utgrävningar i Nigeria. Det finns även ett trevligt café.

www.cochem.de

http://www.liebieghaus.de/

Foto: Margareta Nilson

Cochem

Margareta Nilson

26

Författare


Königliche Gartenakademie

Berlin

Clärchens Ballhaus! Huset ser ut som om det rasar ihop vilket ögonblick som helst, inredningen är som på ett sjabbigt landFoto: Cecilia Stickler sortshak – men S TÄ M N I N G E N ! När Mr. DJ startar sitter inte många kvar och när det blir Abba är det Hela Havet Stormar. Där är barn, tonåringar, medelålders, mycket gamla – alla uppe och dansar.

Om vår, sommar, Foto: Cecilia Stickler höst eller vinter om du vill koppla av, hitta blommor till balkonger, njuta av juldekorationer eller, eller... Besök då Königliche Gartenakademie i Berlin Dahlem. Och det allra bästa: cafét i underbar ambiente och utan skrålmusik i ett vackert renoverat gammaldags växthus. Denna klenod ligger litet gömd i närheten av Botanischem Museum i Altensteinstrasse 15a, 14195 Berlin. Författare:

Clärchens Ballhaus är en institution här i Berlin. Fanns redan på DDR-tiden. Och ett under att inte en investerare rivit och byggt flotta loft. Snälla, låt oss behålla Clärchen! Clärchens Ballhaus Auguststr. 24 10117 Berlin 030-2829295

Foto: L Hallberg

Lohrberg

http://www.ballhaus.de/de/startseite.html Författare:

Frankfurts ”stadsberg” på cirka 185 meters höjd med fin utsikt över nejden. Norr om staden, bara 10 kilometer från centrum finns denna park med stora, gamla träd. Här odlas äpplen och fortfarande även en del vin. Här kan man njuta av en picnic eller t ex grilla under den varma årstiden och åka pulka med barnen på vintern.

Frankfurt

Som vanligt i Tyskland finns där även restaurang som är väldigt trevlig en varm sommarkväll. http://frankfurt-interaktiv.de/frankfurt/gruenguertel/ volksparks/volkspark-lohrpark.html https://de.wikipedia.org/wiki/Lohrberg_%28Frankfurt_am_Main%29 Författare:

27


München

Foto: Eva Kahle

Höhlmühle Rundweg från Forsthaus Höhlmühle till Aidling och tillbaka 5,8 km

Ahornboden

Leden går genom en ljus bokskog och över ängar med kor och hästar. Bäst av allt är den gudomliga utsikten mot alpkedjan, Riegsee och Staffelsee. Passa också på att njuta av de vackra bondgårdarna i byn Aidling och på att besöka bykyrkan med sina fina barocka träskulpturer. På vägen tillbaka passerar man byn Habach där man kan titta på det vackra ”Stiftshaus” med sina fasadmålningar och “Ulrichskirche” från 1000-talet.

Oavsett om man vill ut på en lång vandring eller bara promenera en halv kilometer i vacker natur, ett besök i Ahronboden har något för alla. Ahornboden ligger i Österrike/Tirol. Resan dit tar ca 2 timmar med bil från München, men bjuder också på mycket vackra vyer. Väl framme möts man av långsträckta, gröna gräsmattor med utspridda lönnträd som skänker skugga på sommaren och glöder i vackra höstfärger i September/Oktober. Runt omkring står imposanta och branta bergsväggar i bergskedjan Karwendel.

http://www.dasblaueland.de/de/hhlmhle-rundweg-58-km_p3

http://www.ahornboden.com

Eva Kahle

28

Foto: Eva Laurell

Eva Laurell


Svensk rallydrottning i Tyskland Foto ewyrosqvist.com Copyright: Daimler AG

Hon var den första och hittills enda kvinna som tävlat för Mercedes Benz. I rallyvärlden är Ewy Rosqvist von Korff ett känt namn på en dam som visade hela världen att tjejer kan! På 60-talet flyttade en kvinna från Sverige till Stuttgart. Inget ovanligt med det, många är vi som på grund av jobbet eller kärleken har tagit en liknande väg. Det ovanliga var att det var denna kvinnas talang att köra bil som tog henne från de skånska slätterna till den tyska bilstaden. Ewy växte upp som bonddotter utanför Ystad i Skåne tillsammans med 4 bröder. Hon utbildade sig till veterinärsassistent och jobbade hos den lokala veterinären, som i början på 50-talet börjat specialisera sig på artificiell inseminering av kor. Så, med spermier från speciellt utvalda tjurar som bagage, körde Ewy sin första bil, en Mercedes 170S, 150-200 km om dagen till olika bönder som behövde befrukta sina kor. Landsbygdsvägarna i Skåne på den här tiden skulle visa sig vara en mycket bra skola för någon som senare skulle bli rallyproffs. Som 23-åring träffade Ewy sin förste man, Yngve Rosqvist. Yngve brukade tävla i mindre bilrallys och med honom ställde hon upp i Midnattssolsrallyt. Efter det var hon fast. 1956 körde hon sitt första rally själv och på det följde många fler. Ewy hade talang och vann flera tävlingar. Trots detta var det inte en lätt hobby. Det kostade mycket pengar att vara med i tävlingar: Upp mot 3000 kr startavgift för ett stort rally. Och det kostade mycket tid. Tid som gjorde att arbetskol-

legor inte helt gärna fick ta över hennes turer på jobbet och tid som gjorde att äktenskapet blev lidande. Till slut skiljde sig Ewy och hennes man. I början av 60-talet började Mercedes-Benz flirta med Ewy och hon fick jobbet som professionell rallyförare åt dem. 1962 kom den största succén som även gjorde Ewy känd för den stora världen. Tillsammans med kartläsaren Ursula Wirth vann hon världens största hastighetstävling på allmän väg, det strapatsrika ”Gran Premio Argentina”. Det var en farlig tävling som pågick i elva dagar med sträckkörningar på 700-800 km. De körde i upp till 230 km/timme. De två tjejerna vann inte bara totalt, utan var segrare på varenda delsträcka. ”Vi åt ingenting när vi körde, på sin höjd lite apelsin som Ursula skalade och lade i munnen på mig. För att slippa springa ut i buskarna med publik drack vi nästan ingenting under etapperna heller, trots att det ofta var runt 40 grader varmt”, berättar Ewy i en artikel i Expressen 2008 när filmen ”Rallybrudar” med Ewa Röse hade premiär. Filmen bygger på Ewy Rosqvist liv. ”Bitvis var det usla vägar, ombytligt väder och många gånger kunde det dyka upp vildhästar och fårhjordar på vägen”. Ewy var själv en hårsmån från döden när hon inte hann bromsa före en järnvägsbom. Bommen åkte rakt igenom vindrutan och ut genom bakrutan. Väl i mål som självklar vinnare blev Ewy hyllad och berömd i många länder, däribland Tyskland och Sverige så klart. 1964 gifte sig Ewy med Alexander von Korff, chef för Mercedes sport-

avdelning och 1965 avslutade hon sin rallykarriär. Idag är Ewy 86 år gammal och bor på Strandvägen i Stockholm. Källor: http://www.ewyrosqvist.com och Expressen 05/11/2008 Några frågor till Ewy När du fick frågan om att flytta ner till Tyskland och jobba för Mercedes, tvekade du då? Nej, det var väldigt smickrande att bli tillfrågad. Jag körde på den tiden för Volvo och Mercedes var så mycket bättre. Det var klart att jag sa ja! Hur var det att jobba för Mercedes? Det var fantastiskt. De hade mycket skickliga montörer som också lyssnade på oss förare. Den tyska noggrannheten var tydlig. Allting var mycket professionellt. Hur var det att vara kvinna i detta speciella yrke? Jag var den första kvinnliga föraren hos Mercedes och fortfarande den enda, men de respekterade mig och efter att de vant sig vid mig var jag som vem som helst. Hur tyckte du det var att bo och jobba i Tyskland? Det var den bästa tiden i mitt liv. Jag tycker mycket om Tyskland och jag åker fortfarande till Stuttgart flera gånger om året. Mina priser står i Stuttgart och när Mercedes vinner åker jag dit och firar. Eva Laurell, SWEA München

29


Per buss med böcker till Krakow

Tre Berlin-Sweor åkte till Krakow (Polen) med svensk litteratur till Jagellonica Universitet och träffade där även en av årets SWEA-stipendiater. På Institutionen för svenska språket och litteraturen blev vi, Frances Toma, Mariann Kügler och undertecknad, hjärtligt mottagna. Där väntade lektorn Magda Filar, bibliotekarien Dorota W. och SWEA Internationals stipendiat 2015 för forskning i svenska språket, Marta Stasiak Górna. I det fina biblioteket tillbringade vi ett par särdeles informativa timmar. Imponerande var vilken perfekt svenska dessa kvinnor talar! De flesta föreläsningar i svensk filologi är här dessutom på svenska, vilket lär vara ovanligt. Svensk filologi tillkom som ämne 1973, alltså på Polens kommunisttid. Universitetet grundades redan 1364 och är Polens äldsta!

På Frances initiativ hade vi innan resan samlat aktuell svensk litteratur (lätt begagnad) och lyckats med att stuva tre koffertar med efterlängtade böcker till studenterna när vi åkte iväg med linjebussen från Berlin till Krakow. Biblioteket är fortfarande beroende av sponsorer och SWEA Berlin hjälpte 2007 till med en summa för att förbättra biblioteket. Vi fick reda på mycket denna eftermiddag; att Tomas Tranströmer var hos dem för tretton år sedan och att kungen och drottningen varit där. Magda berättade även att hon en gång fick ett stipendium av dåvarande SWEA Warszawa när hon läste svenska. Hon köpte sig då en bärbar dator och åkte till Stockholm för extrastudier! Marta, årets stipendiat, berättade utförligt om sin avhandling om

översättning av talspråk. En jätteduktig och glad flicka! Verkligen värd stipendiet! Hon känner sig hemma i Sverige och har hittills jobbat fyra somrar i Sverige inom äldrevården. Härnäst önskas det svenska hörböcker fick vi veta och under årets lopp 2015 har vi skickat cirka 60 sådana i två omgångar. Det handlar om skönlitterärt och deckare som vi samlat in av privata sponsorer. Det är otroligt hur tacksamma de polska studenterna är för dessa bidrag till biblioteket och vi beundrar insatsen som Magda och Dorota gör för att få ihop ett representativt bibliotek. Gunilla Lager-Ebkes, SWEA Berlin

VIKTIG INFORMATION FRÅN RIKSBANKEN Oktober 2015 börjar Riksbanken ge ut n y a 20-, 50-, 200- och 1 000-kronorssedlar. Nuvarande 20-, 50-, och 1 000-kronorssedlar blir ogiltiga den 30 juni 2016.

30

Oktober 2016 införs n y a 100-, och 500- kronorssedlar och 1-, 2-, och 5kronor som mynt. Nuvarande sedlar och mynt kommer att bli ogiltiga den 30 juni 2017.

OBS! 10-kronan kommer inte att ändras. För mer information: Riksbankens webbplats: riksbank.se/kollapengarna Karin Eklund, SWEA Berlin


Att leva och arbeta i Tyskland

– en personlig tillbakablick med framtid

I slutet av 2000 flyttade jag till Köln och min tyske man. Jag planerade att stanna ett par år för att sedan flytta tillbaka till Sverige. Men vi bor här ännu med våra två barn. Under denna tid har jag samlat erfarenheter av hur det är att vara kvinna och förälder i det tyska arbetslivet. Första jobbet blev en flopp Innan jag vågade flytta ville jag absolut ha ett arbete. Min tyska var inte bra, jag förstod vad som sades men jag talade inte flytande. Som utbildad personalvetare blev jag erbjuden ett jobb inom rekryteringsbranschen. Jag packade mina kartonger och flyttade ihop med min man i Köln. Ny stad, nytt jobb och nytt språk. Att leva och arbeta på ett nytt språk krävde mycket energi. Mina kollegor var hjälpsamma, vi blandade tyska med engelska. Organisationen var platt och vi var „per du“. Vi var tjugo personer som började samtidigt, lika många fick gå efter 6 månader då företaget gick i konkurs! Där stod jag utan jobb – skulle det vara slutet på mitt äventyr?! Knäckebröd – och första barnet Tiderna var goda på arbetsmarknaden 2001. Snart fick jag ett jobb som „Personalreferentin“ på Barilla WASA i Köln. Det passade mig perfekt – det var internationellt, svensk tradition, „gott och nyttigt“ genom WASA och god pasta genom Barilla. Vi arbetade på engelska och min chef tyckte att min tyska räckte för jobbet. Att arbeta i Tyskland skiljer sig från att arbeta i Sverige. Det är inte bara att tysk arbetsrätt är annorlunda eller att jag blev „ni-ad“ den första tiden. När någon ropade ”Frau Adelgren” kände jag mig inte tilltalad. Skillnaderna handlar mer om det mellanmänskliga. Jag kom snabbt överens med chefer och medarbetare. Men hur få den andre att förstå vad jag vill? Jag var tvungen att bli mycket mer rak i min kommu-

nikation. Vissa situationer kändes riktigt obehagliga för kollegorna kunde vara otroligt direkta. Nu tycker jag att jag lärt mig att kommunicera mer rakt och det är bra. Långa arbetsdagar och övertid var normalt. Mina arbetsuppgifter var intressanta, min chef och jag samarbetade bra. Efter en tid hörde även kontoret i Schweiz till mitt ansvarsområde. Jämfört med tyskarna var kollegorna i Schweiz mer avslappade. På vintern åkte de skidor när vädret var fint vilket stötte på oförståelse hos jobbande tyska kollegor. WASAs tyska fabrik ligger i Celle. Där producerar man knäckebröd för hela Europa. Jag fick åka dit och se knäckebrödsproduktionen. Arbetarna jag talade med svärmade för Sverige och svensk mentalitet! Det var verkligen roligt att höra och jag kände mig stolt över Sverige. Efter vårt första barn var jag föräldraledig i 14 månader. Tillbaka på jobbet gick jag ner till 30 timmar i veckan. Vi hade hittat en dagmamma 4 dagar i veckan, på fredagar ryckte mina svärföräldrar in. Dagen innan jag började jobba berättade jag stolt i vår mamma/barn-träff att ”imorgon är det dags..”. De andra såg förvånade ut, någon sa att det skulle hon aldrig kunna göra mot sitt barn – en annan att hon ”älskar sitt barn alldeles för mycket för att kunna börja jobba redan nu”. Jag konstaterade att traditioner och samhället har oss i ett fast grepp. Dilemma deltid Väl tillbaka på jobbet blev det mycket stressigt. Från att ha jobbat heltid med ”open end” till tidsbegränsade dagar var en stor omställning. Jag hade kvar samma ansvarsområde, vi försökte lösa det med att förlänga projekt men det räckte inte. Jag kände mig ibland som en utomjording som bara jobbade och hade barn. En annan kvinna i firman hade också ett litet barn, hennes föräldrar tog hand om det. Av grannmammor fick jag höra ”vad mycket du arbetar

– du har ju ingen tid för dig själv”. När jag pratade med mina vänner i Sverige sa de ”vad skönt du har det som bara jobbar 30 timmar i veckan”. Så olika kan det vara! När vår dotter föddes var det självklart att jag efter föräldraledigheten ville tillbaka till jobbet. Jag insåg att deltid i den firman inte fungerar. 2009 bytte jag arbete och är sen dess i bilbranschen, även nu som ”Personalreferentin”. De flesta medarbetarna arbetar 3-skift i produktionen. Ledarstilen är helt annorlunda, mycket hierarkisk. Vi har många olika nationaliteter, vissa talar knappt tyska (eller engelska). Jag har kommit i kontakt med helt nya arbetsrättsliga frågor. Det är både spännande och lärorikt. Nu arbetar jag huvudsakligen på tyska. Det är viktigt att uppnå en så hög språklig nivå som möjligt. Tyskakurser på distans har jag provat, de passar mig bra, då studerar jag när det passar mig. Jag arbetar fortfarande deltid. Det accepteras då jag är mamma. Det har däremot inte alls varit lika självklart för min man att lämna jobbet tidigt för att hämta barn. Tyskland har genomgått många förändringar under de 14 år jag bott här. Jag lär mig ständigt nya saker om detta spännande land som har en annan bakgrund än Sverige. Ett lands historia påverkar naturligtvis samhället. Så länge det känns spännande, gläds jag åt att jag lever utomlands och över att det fungerar med familj, vänner och arbete! Kristin Adelgren Hackenbroch, SWEA Köln/Bonn

31


Vilka gemensamma nämnare har vi enligt tyskar? Här nämns framför allt 30-åriga kriget, Drottning Silvia och Hansan. Detta tycker även svenskar att vi har gemensamt med Tyskland och tyskar. Vilka svenska författare är kända i Tyskland? Framför allt Astrid Lindgren, Henning Mankell, Selma Lagerlöf, August Strindberg och Stieg Larsson.

Foto: privat

Svenskars och tyskars attityder till varandra och språkets betydelse för näringslivet Är tysken stor och tjock, iklädd ”Lederhosen” och drickandes öl? Och är svensken lång, blond, blåögd och äter knäckebröd? Hur uppfattar vi varandra? Jag frågade Christina Rosén, fil. dr. i tyska vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hon har undersökt svenskar och tyskars attityder till varandra. Hej Christina Rosén, vill du berätta lite mer om detta? Javisst! Det är intressant hur Sverige ser Tyskland och tvärtom. När jag arbetade på universitet i Kiel 2009 – 2010 gjorde jag en undersökning i Sverige och Tyskland. Lika många tyskar som svenskar i åldrarna 15 – 55 år svarade på frågor om bl.a. ”vad man förknippar med Sverige/Tyskland”, ”hur man vill beskriva en typisk svensk/tysk”, ”mat, natur och kultur” i respektive land. Vad kom du fram till? Tyskarnas bild av Sverige och svenskarna är oerhört positiv, medan bilden av Tyskland och tyskar i Sverige inte är lika positiv. Hur kommer det sig? Det beror antagligen på flera faktorer. Media spelar en stor roll. Mest reklam för Sverige har IKEA och Ingvar Kamprad gjort, tillsammans med Astrid

32

Lindgren. Hon har bidragit till att tyskar förknippar Sverige med fantastisk natur och en ostörd idyll, det s.k. ”Bullerby-syndromet”. Svensk litteratur är väldigt populär i Tyskland och det betyder mycket när det gäller att marknadsföra ett land. Svenskars uppfattning om Tyskland är mer negativ. Det kan bero på hur Tyskland presenteras i media. Filmer och dokumentärer om andra världskriget och förintelsen visas ofta i svensk TV, däremot sällan en komedi eller deckare. Inte lika många tyska författare översätts till svenska. Hur uppfattas språken i respektive länder? Här är det samma sak. Tyskar tycker att svenska är vackert och melodiskt, medan svenskar tenderar att uppfatta tyska som fult, hårt och aggressivt. Är det därför att inte många svenskar lär sig tyska? Det är nog en del i det hela, dessutom tror många svenskar att det räcker att kunna engelska. Tyska är emellertid oerhört viktigt för svenskt näringsliv. Tyskland är vår främsta handelspartner och språklig kompetens har en avgörande betydelse i internationell affärsverksamhet.

Hur är det inom musik- och sport? ABBA kommer fortfarande på en ohotad första plats. Sedan nämns Mando Diao, Roxette och Ace of Base. Inom idrotten nämns Björn Borg, Zlatan och Henrik Larsson. Vad vet svenskar om tyska författare, musiker och idrottsmän? Här har vi Goethe, Schiller, Grimm, Judith Herrman och Doris Dörrie som författare. Bland musiker nämns Tokio Hotel, Rammstein, Die Prinzen, Bach och Alphaville. Kända tyska idrottsmän är Oliver Kahn, Klose, Schweinsteiger, Schuhmacher, Boris Becker och Beckenbauer. När svenskar fritt får associera kring Tyskland, vad blev svaren? Främst kom Andra Världskriget, Hitler, Autobahn och Berlin/Berlinmuren. Tyskland är även känt för öl och billig sprit. Varuhuskedjor som Lidl och Bauhaus är kända i Sverige. I en ny undersökning 2013 verkar det som att den negativa attityden börjar vända och att svenskar numera har en mer positiv bild av Tyskland. Den gamla klichébilden av en tysk som stor och tjock med mustasch och mörkt hår har ersatts av en artig, trevlig, glad och ordningsam tysk. Skulle tyskar kunna tänka sig att bo i Sverige och vice versa? Många tyskar kan tänka sig att bo i Sverige. Cirka 90% av de tillfrågade som besökt Sverige kan tänka sig att bo där. Två svar stack ut: ”Der Mensch als Individuum zählt mehr in Schweden” och ”Die Welt ist in Schweden noch in Ordnung”. Tyskar tycker att svenskar är vänliga och att de har bra livskvalitet och välstånd. De som säger nej, anger att det är för lugnt, för lite sol, för kallt och mörkt. Av svenskarna som varit


i Tyskland kan endast 59% tänka sig att bo där. De som studerar tyska var mest positiva till att bo i Tyskland (cirka 85%). De som svarar nej säger att språket är svårt, att det är för lite natur och tråkigt. Har du några egna synpunkter på den här undersökningen? Ja, tyskarna borde göra mer reklam för Tyskland. Undersökningen visar att de svenskar som har mer kontakt med Tyskland har en mer posi-

tiv bild. Ett större utbyte mellan våra länder borde därför initieras av politiker på alla nivåer. Företagen söker ständigt människor med språkkompetens och svenska politiker måste inse hur viktiga kunskaper i främmande språk är, rent samhällsekonomiskt. Runt 900 tyska företag är verksamma i Sverige och cirka 1.300 svenska företag är etablerade i Tyskland. När mindre företag söker sig utanför de nordiska länderna är Tyskland första prioritet.

”Svenska företag går miste om affärsmöjligheter om de inte har folk som kan språket”, sade Volvos f.d koncernchef Olof Persson, numera styrelseordförande för Tysk-svenska Handelskammaren, (SvD Näringsliv, 2012-10-08). Tack Christina Rosén! Intervjun genomfördes av Annlie Gunnarsson, SWEA Frankfurt-Heidelberg

Studera tyska i Tyskland

- ett samarbete mellan svenska och tyska högskolor nu tyska på heltid! Kursen som ger 30 högskolepoäng inleddes med undervisning i grammatik, ordförråd och kommunikationsövningar. Därefter tillkommer delkurser i litteratur, skriftlig språkfärdighet och Landeskunde, där vi lär oss om det tyska samhället och besöker intressanta platser.

Foto: privat Laddad inför terminens sista tenta

När jag och min tyske man efter många år utanför Europa, flyttade till Köln hösten 2013, var mina kunskaper i tyska språket obetydliga. Jag hade läst tyska på högstadiet för länge sedan och var övertygad om att i Köln, Tysklands fjärde stad, klarar man sig på engelska. På Volkshochschule gjorde jag som höggravid mina första försök att utskilja akkusativ från dativ, men efter min dotter hade fötts fanns inte längre tid för tyskastudier. Som utbildad kommunikatör kändes det nödvändigt att lära mig mitt nya lands språk för att ha en större chans att på den tyska arbetsmarknaden. En vårkväll på ett av våra uppskattade „Stammtisch“ på Café Stanton, fick jag höra talas om att Mälardalens Högskola i samarbete med Internationella Skolorna och Kölns Universitet, organiserar undervisning i tyska på universitetet i Köln. Jag anmälde mig på www.antagning.se och pluggar

Undervisningen sker med lärare som har tyska som modersmål och dessutom goda kunskaper i svenska, vilket betyder att mycket fokus läggs på de svårigheter som svenskar har när de lär sig tyska. Lärarna är kompetenta, välutbildade och talar även engelska. För svenska medborgare är högskolekursen gratis och dessutom studiemedelsberättigande om man vill söka studielån. Efter den första terminen finns det möjlighet att förd-

jupa kunskaperna genom att läsa Tyska 2, som består av ytterligare 30 högskolepoäng. Dessutom erbjuder Mälardalens Högskola i samarbete med Internationella Skolorna även Tyska i Tyskland med praktik. Det är en fortsättningskurs om 30 högskolepoäng där studier i tyska kombineras med ca. 13 veckors praktik på en tysk arbetsplats. Till våren har jag anmält mig till Tyska 2 och därefter är det dags att försöka att skaffa mig ett jobb. Förhoppningsvis har studierna vid Kölns Universitet förbättrat mina kunskaper i det tyska språket och därmed även mina chanser på den tyska arbetsmarknaden! Catharina Hetzer SWEA Köln/Bonn

Foto: privat Utflykt till Schloss Drachenburg, Königswinter

33


Potsdam Cecilienhof 3 Foto: Anna Maria Insulander

Potsdam - min hemstad sen sju år - är kanske mest känd för slottet Sanssouci och för konferensen 1945 mellan USA, Sovjetunionen och Storbritannien, men är annars för många svenskar ganska främmande. Staden fyllde 1000 år 1993 och har nu över 160 000 invånare. Den växer oavbrutet. Här finns den barnrikaste gatan i hela Tyskland. Förutom universitet finns det här nästan alla vetenskapliga institut och institutioner man kan tänka sig, Hit kommer vetenskapsmän och kvinnor från hela världen. Var ligger Potsdam? Potsdam ligger sydväst om Berlin och låg i forna DDR. Den är nu huvudstad i delstaten Brandenburg och var under DDR-tiden huvudstad i Bezirk Potsdam. Bezirk Potsdam var det enda av DDRs 14 Bezirk som gränsade till Västberlin och Potsdam var den enda större staden med direkt gräns mot väst-

34

världen. Därför fick den bli ett extra starkt bålverk mot klassfienden, med gränsbefästningar minst lika omfattande som mellan Öst- och Västberlin. Alla trafikförbindelser mellan Potsdam och Västberlin klipptes av efter murens tillkomst i Berlin 1961 och även här byggdes en mur. Runt den lilla enklaven Klein-Glienicke byggdes två murar. Endast representanter för de fyra ockupationsmakterna fick passera över Glienicker Brücke. Bron hette i DDR Brücke der Einheit. Det betydde inte att man önskade någon återförening, utan därmed skulle enhetspartiet SED hyllas. Gränsen mellan Potsdam och Berlin går mitt på bron och där utbyttes ett par gånger under kalla kriget tillfångatagna spioner mellan USA och Sovjetunionen.

samlades i stan. Opålitliga förflyttades ju till ofarligare platser. Detta märks än idag. Vänstern har en mycket stark ställning i stadsparlamentet. Partiet kämpar för att så många byggnader som möjligt från DDR-tiden ska bevaras, men det kunde inte förhindra att stadsslottet byggdes upp igen. Stadens mitt förstördes till stora delar i april 1945 vid det enda bombanfallet, som drabbade Potsdam. Stadsslottet blev ruin och sprängdes 1958. Med slottet har något av den gamla stadsbilden kommit tillbaka och flera socialister är också nöjda. Slott är det endast på utsidan. Inuti är det byggt för Brandenburgs parlament, Landtag, som flyttat in. Det kallas nu Landtagsschloss. ” Ceci n´est pas un châteaux” står på ytterväggen med gyllene bokstäver.

Landtagsschloss På det inre planet innebar närheten till väst att särskilt många partitrogna och övertygade socialister

Filmstaden Under fem politiska system har det i filmstaden Babelsberg producerats film i 100 år. Filmbolagen har


Potsdam Nikolaikirche. Foto: Anna Maria Insulander

ändrat namn under årens lopp, UFA, DEFA. men film görs det fortfarande. På gatan där jag bor finns en ful gammal byggnad, kallad filmvillan, och gård, där det ofta spelas in film. Potsdam har ett filmuniversitet, en filmpark med gamla filmkulisser, en tågstation som heter

Potsdam Medienstadt Babelsberg och ett filmmuseum. I filmmuseet, som inrättades under DDR-tiden i det gamla hovstallet intill slottet, finns också en biograf, där nya och gamla filmer visas. Holländisches Viertel och Russische Kolonie Alexandrowka Holländisches Viertel med brokig historia är idag ett av turistmålen med små krogar, caféer, butiker, gallerier, ateljéer och verkstäder. Kvarteret byggdes på 1700-talet av holländare, som var duktiga byggmästare och hantverkare. Likaså turistmål är Russische Kolonie Alexandrowka, ett stort trädgårdsområde med 12 små bondgårdar i rysk stil. Dåvarande preussiske kungen lät på 1820-talet bygga kolonin för ryska soldater till minne av sin gode vän tsaren. Den gestaltades av landskapsarkitekten Lenné, som anlagt så många slottsparker i Berlin och Brandenburg. Liksom större delen av slotten och parkerna i Potsdam hör kolonin till UNESCOs världsarv.

Einsteinturm, moskén, Voltaire och Ruinenberg På Telegrafenberg står det expressionistiska Einsteinturm. Det byggdes på 1920-talet för att bevisa Einsteins relativitetsteori. Moskén vid en vik av Havel, inte långt från Sanssouci, är ett pumpverk. Det byggdes på 1740-talet för att pumpa vatten till fontänerna i slottsparken. Minaretten är en skorsten. Även nyttobyggnader skulle vara vackra. Bakom buskarna inte långt från moskén ligger det rester av pelare. Det lär vara resterna av huset Voltaire bodde i, när han besökte Fredrik den andre. På Ruinenberg ovanför Sanssouci står ruinerna av en amfiteater och ett tempel. De byggdes som ruiner. Fredrik den andre ville med dem dölja vattenbassängen för fontänanläggningen. Jag bor gärna i Potsdam. Mariann Kügler SWEA ???

35


Svenska som modersmål Det här med tvåspråkighet är något jag ofta funderar på. När min äldsta dotter föddes bodde vi i Orange County, CA, USA. Den svenska skolföreningen hade över 100 barn och bara i hennes förskolegrupp, 0-1 år var det runt 20 barn. Alla barnen talade bra svenska och detta med svenska som modersmål var inget som jag direkt tänkte på. För mig har det varit självklart att mina barn ska lära sig svenska. Med så många svenskar omkring oss var det inte heller något problem. Jag oroade mig snarare för engelskan. På SWEA:s regionmöte hösten 2012 föreläste Lena Normén-Younger från SWEA Vancouver om SMUL - svenska som modersmål utomlands*. Jag var inte så där jätteintresserad. Så hade det kanske varit än idag om vi fortfarande hade bott i svensktäta Orange County. Men det gör vi ju inte. 2013 återvände vi till Köln, där det inte bor så många svenskar och ännu färre barnfamiljer. Våra småtjejer – 2 och 3 år gamla – växer upp trespråkiga. Jag pratar enbart svenska med dem, pappan engelska och tyska lär de sig på dagis. Snart efter vår flytt till Köln letade jag fram facebook-gruppen* som Lena skapat och nu följer jag alla diskussioner med stort intresse. Detta med trespråkighet är nämligen mycket knepigare än jag någonsin kunde tänka mig. Jag funderar rätt ofta på om vi ska bo kvar i Tyskland. Vore det inte lättare att bo i England, där min man kommer ifrån, eller Sverige? Satsa på två språk istället för tre. Ska vi låta svenskan hamna i bakgrunden och satsa mer på tyskan? Jag är rätt hänsynslös, jag talar enbart svenska med tjejerna. Bara om deras kompisar sitter bredvid eller om det är viktigt att någon annan förstår, byter jag till tyska eller engelska. Vi har parabol och Viasat hemma. I bilen är det svenska barnlåtar som gäller. Vi turas om att läsa högt på svenska och engelska på kvällen. Engelskan sitter. Svenskan är hyfsad. Min yngsta verkar ha fått min språkbegåvning och fixar tyskan också. Hon byter snabbt mellan de tre språken. För min äldsta har det tagit 1 ½ år att ens vilja börja prata tyska. Flickorna går på ett tvåspråkigt privat dagis (engelska-tyska). Efter många samtal med dagispersonalen försöker vi nu få igång tyskan. Hon försökte ig-

36

norera tyskan i nästan två år och jag kom på personalen med att prata engelska med henne till min stora fasa! Det verkar vara en svår nöt att knäcka. Nu har vi börjat öva tyska på kvällen, lyssna på tyska barnlåtar i bilen och kolla på tyska barnfilmer. Vi rabblar färger, fingrar och räknar på alla tre språken vid läggdags. Kollar att allt sitter. Repeterar. Övar. Det går framåt men svenskan blir lidande. Men jag är lika glad varje gång en hel sats på endast ett språk kommer ur tjejernas mun! Jag tror nog att det hela kommer att lösa sig men jag är numera helt säker på att man inte bara kan luta sig tillbaka och tro att barn blir tvåspråkiga av sig själva. Tyvärr är intresset svagt för knattegruppen i Köln. Under ca 2 år träffades vi – barn mellan 1-5 år – varannan vecka och sjöng och lekte. Men nu har vi lagt den på is eftersom vi blev färre och färre. Vissa är inte så intresserade av att pusha svenskan, och andra har inte tid. Om två år kan min äldsta börja i svenska skolan och det ser vi fram emot. Jag brinner verkligen för svenska skolan och var väldigt aktiv i den i Orange County. Attans vad kul vi hade när vi ordnade påskäggsjakt, luciatåg, barnteater och julbord.

För att hålla igång engelskan träffar vi andra familjer som är medlemmar i en engelskspråkig förening en gång i månaden. Vi har även bokat in en veckas semester i Sverige i februari. Utan barn skulle jag nog aldrig komma på tanken att åka till kalla Gävle i februari när det är som mest snö, men tjejerna ska få öva sin svenska samt gå i skidskola i Kungsberget. Titta på facebook-gruppen om ni inte redan känner till den. Där finns intressanta diskussioner och tips, allt från bra barnböcker till appar. Just appar är ju en finurlig idé. En av favoriterna är en där man kan öva uttalet på bokstäverna samt stava lättare ord. I eftermiddag när min man frågade min äldsta dotter om hon hade ett blåmärke på benet (på engelska) svarade hon –”yes, I have a bruise but it is also a blåmärke”. Åh vad glad jag blev. Kämpa på med svenskan ni som talar svenska med barnen. Jag tycker det är en otrolig gåva att få växa upp flerspråkig, oavsett vilka språk det är. Jane Clarke, SWEA Köln/Bonn

*Svenska som Modersmål UtomLands (SMUL) är en internationell intressegrupp för utlandssvenska föräldrar som vill att barnen ska använda och utveckla sin svenska. SMUL är öppen för alla som är intresserade av flerspråkighet, men har det primära syftet att hjälpa föräldrar med praktiska tips och information


Kan det här vara ‘Ärans och Hjältarnas’ språk?

Ärans och hjältarnas språk! Hur ädelt och manligt du rör dig! Ren är din klang, säker som solens din gång. Vistas på höjderna du, där åskan och stormarna tala. Dalarnas lägre behag är ej gjorda för dig. Spegla ditt anlet i sjön, och friskt från de manliga dragen Tvätta det främmande smink, kanske det snart är för sent. Esaias Tegnér: Språken, 1817

Vi utelämnar infinitiv att: Det kommer (att) bli besvärligt. Det är dags (att) ta ett beslut. Prepositioner faller bort: Han söker någon som bryr sig (om honom). Vi avstår ( från) löne-ökningar. Vi måste värna (om) vår ungdom. Företeelsen verkar vara smittsam. Till och med en språkvirtuos som Per Olov Enquist sade i slutet av ett radioprogram: Tack alla ni (för) att ni lyssnat. Talspråk återfinns i vårdat språk och skrift Umgängesspråk tar över. Vissa talspråksord har undergått ett ‘stillyft’:

Så säger Esaias Tegnér om svenska språket. Ganska svulstigt och manscentrerat, fjärran från dagens språkliga kriterier, kan det tyckas. Tegnér skrev detta i en tid av blomstrande nationalromantik och skandinavistiska strömningar. Sedan dess har det gått nästan 200 år och mycket har hänt med svenskan. Varför förändrar sig språket och hur ser förändringarna ut? Vårt sätt att uttrycka oss speglar samhällsutveckling och levnadsförhållanden. Nya företeelser behöver namn. Härtill kommer en rad faktorer som gör spåket mera likartat, t.ex. ökad mobilitet och mediernas inflytande. Urbaniseringen är en homogeniserande faktor, som även leder till att regionala dialekter faller i glömska. Det höga tempot idag har inflytande på förändringar i språket. I vår jakt på tidsvinst förkortar och förenklar vi:

Flickor blir tjejer och pojkar blir killar. Man pratar i stället för att tala. Att vår blir våran rubbar inte på äganderätten. (När det gäller uttalet har det motsatta hänt. Numera uttalas oftast imperfektändelsen -ade fullt ut. T.ex. Förra året arbetade han heltid. Vi skrattade åt honom. Det tidigare vanliga han arbeta, vi skratta är idag förbehållet kusinen från landet. Språkvetarna kallar fenomenet spelling pronunciation.) Anglicismer Trots all skepsis inför Tegnérs text, verkar de två sista raderna aktuella även idag. Med det främmande sminket menar Tegnér utländska låneord, på hans tid främst från franskan. Idag är det engelskan som ‘sminkar’ ordförrådet. I huvudsak ser man två tendenser: 1. Engelska låneord införlivas i svenskan: Approach, lifestyle, make up, smoothie eller skateboard. Däremot skulle försvenskningar som pekskärm och mjukvaror säkert fallit Tegnér i smaken 2. D i r e k t ö v e r s ä t t n i n g av engelska ord och uttryck: Att känna sig bekväm med något (to feel comfortable with something), i termer av (in terms of), så här långt (so far), att ta något seriöst (to take sth. seriously), att omfamna en tanke/idé (to em- brace), boken

känns daterad (dated), initialt (initially), när det kommer till (when it comes to). Nykomlingar och felaktigheter Språket är i ständig rörelse. Vissa uttryck kommer ur bruk, medan andra införlivas i gemenskapen av nya ord. Hit hör det könsneutrala hen, ur språksynpunkt en liten revolution, som säkert kommer att uppmärksammas i framtida genderanalyser. En annan nyhet är typ, som muterat till adverb. Men även den öppnaste språkvårdare stänger (än så länge!) ibland grinden. Här handlar det mest om grammatik. Sin och deras förväxlas, var – vart likaså: Författarna träffas för att prata om deras favoritämnen, eller Vart bor du? Adjektiv och adverb skapar problem: Hon lärde sig blixtsnabb svenska, eller Vattnet klassades som otjänlig. Ära och hjältar? Svaret på frågan i rubriken får bli en motfråga: Behöver vi hjältar och ära? Knappast. Orden känns som dammiga klichéer och rimmar illa med nutida värderingar. Vad som behövs är i stället föräldrar, som samtalar med sina barn, och sist men inte minst språkmedvetna lärare, journalister och politiker, som utan pekfinger bidrar till att språket blir klart och levande. Kanske ändå något för hjältar? 2014-2015 har jag noterat språkliga särdrag, som upprepat förekommit i DN och Sveriges Radio. Exemplen kommer från dessa noteringar. Christine Åstedt-Kaiser, SWEA Köln/Bonn

37


Bergkirchweih i Erlangen

Från den 12 maj till den 23 maj firas den årliga ölfesten ”Bergkirchweih” i Erlangen, i närheten av Nürnberg. Den som inte vet vad det handlar om kommer förhoppningsvis att få ett litet intryck i artikeln, som skrivits av Natalie Dykes, som studerar språkvetenskap vid Erlangens universitet. Om man befinner sig i den lilla sydtyska universitetsstaden Erlangen runt påsk, kommer man oundvikligen ofta att få höra den egendomliga meningen: ”Der Berch ruft!” ”Berch” betyder ”berg” i den regionala dialekten, ”rufen” kan översättas med ”ropa”, men vad är det för berg som ropar – och åt vem? Beteckningen ”Berg” är en förkortning av ”Bergkirchweih” och betecknar en ölfestival som möjligtvis skulle kunna kallas för den världsberömda Oktoberfestens lillebror – fast jag är helt säker på att riktiga erlangare inte skulle uppskatta jämförelsen (själv kommer jag från Nürnberg, ca. 3 mil från Erlangen, och kommer nog aldrig att förstå festens mest invecklade nyanser). Festen har en lång tradition. Första ”Berg” firades 1755, så det är redan 261 gången som festen går av stapeln år 2016. Platsen, där ”Berg” äger rum, ligger – vilket troligen inte överraskar någon läsare – på ett litet berg. Men det handlar inte om vilket berg som helst. År 1685 började människor att hugga ”ölkällare” in i berget, som man kan föreställa sig som en slags vinkällare, fast

38

för att lagra öl, vilket var nödvändigt förr, då det inte fanns kylskåp. Idag finns 16 källare som tillhör ett av fem regionala bryggerier. För det mesta dricker man inte ur glas utan sejdlar gjorda av stengods. Dessa förses med en ny bild varje år, – målad av en regional konstnär eller av barn. För de entusiastiska samlarna är detta ytterligare en anledning att årligen återvända. ”Berg” varar tolv dagar och börjar med en inledningsceremoni där stadens borgmästare har den stora äran att öppna det första ölfatet. Då får några personer i den jublande publiken chansen att komma åt en liter gratisöl – annars kostar det runt 80 kronor, vilket är ganska dyrt för tyska förhållanden, men faktum är, att antalet Bergsbesökare inte minskar, trots att ölpriset ökar varje år. Från träden hänger stora, färgglada papperslyktor som sprider sitt ljus över besökarna och gör det möjligt att sitta ute till sent på kvällen. Därför är ”Berg” öppen varje dag från förmiddagen till kl. 23. Vill man inte bara dricka öl utan också

äta något finns det två möjligheter: Antingen kan man ta med sig något hemifrån eller så köper man mat från en av de många matstånden. Den första varianten är säkerligen billigare, men bestämmer man sig för att köpa något på ”Berg” har man hur många alternativ som helst. Den som vill följa traditionen kan t. ex. äta oxstek, grillkorvar i en fralla eller jättekringla. Föredrar man däremot något mer internationellt finns det allt från pizza och gyros till crêpes. Medan man sitter och njuter av mat och dryck finns det levande musik att lyssna på om kvällarna, främst tysk schlager och blåsmusik. ”Bergkirchweih” har också flera åkattraktioner som radiobilar, pariserhjul samt olika karusseller, vilket gör att även familjer med barn gärna kommer om eftermiddagen. Även om barnen naturligtvis inte uppskattar ölkällarna, säljs det olika sorters godis och glass, så att personer i alla åldrar kan hitta något de tycker om. Även om många besökare går till ”Berg” i helt vanliga vardagskläder är det väldigt populärt att bära dirndl (en traditionell bayersk klänning) respektive Lederhosen (skinnbyxor med hängslen), som många säkert känner igen från bilder på ”Oktoberfest”. Det är säkert många som bara äger dessa kläder för att kunna bära dem under ”Berg”veckorna. Den som vill kan till och med delta i valet till ”Miss & Mister Berg”. En sådan traditionsrik fest måste naturligtvis också avslutas med en speciell slutceremoni. När de tolv ”Berg”-dagarna är över spelas alltid schlagersången ”Lilli Marleen”. Alla besökare sjunger med och vinkar samtidigt med en vit näsduk för att ta avsked från Erlangens ”femte årstid” som festen också kallas. För att förstärka avskedets symbolik begravs dessutom det sista ölfatet. Som ni säkert kan föreställa er är det en väldigt känslofylld akt. När alla har återhämtat sig från firandet är det i alla fall en sak man kan vara säker på – att ”Berget ropar” nästa år igen! Natalie Dykes SWEA Frankfurt


Samnordisk pensionärskultur Förra året hörde jag för första gången talas om Samnordisk Pensionärskultur. Jag blev nyfiken och tog fram lite information på nätet. Där läste jag att det började 1982, då Svenska Pensionärsteatern i Finland bjöd in till ett nordiskt seminarium i Esbo. Deltagare kom från hela Norden och Nordiska Ministerrådet stödde projektet. Detta seminarium blev upptakten till det, som idag heter Samnordisk Pensionärskultur. Numera är det en ideell förening för nordisk kulturverksamhet bland pensionärer i de nordiska länderna. ”Sommarglädje i Dalom“ 2014 ägde seminariet rum på Färöarna och 2016 är det Norges tur. År 2015 anordnade Sverige seminariet. Vi var sammanlagt ca. 65 pensionärer från Danmark, Finland, Färöarna, Norge och Sverige, som sammanstrålade på folkhögskolan i Leksand i början av augusti. Strålade gjorde även solen. Folkhögskolan ligger direkt vid Siljan och varje kväll kunde vi njuta av solnedgången, som speglade sig i vattnet. Vi upplevde en fantastiskt intressant och intensiv vecka med

många olika aktiviteter tillsammans med glada pensionärer från de nordiska länderna. Seminariet kallades ”Sommarglädje i Dalom“ och gjorde mer än rätt för namnet. Aktivitetsfyllda dagar Dagarna började med frukost och morgongymnastik. Tre förmiddagar ägnade vi oss åt grupparbeten. Jag hade anmält mig till sånggruppen och vi hade en mycket duktig folksångerska från trakten, som lockade fram vår sångglädje, som ibland legat i träda. Man kunde även prova på bokbinderi, ullbroderi och vandring i Leksandsnatur. Vid en visning av Leksands kyrka fick vi i sånggruppen, som avslutning på vårt grupparbete, sjunga ”I denna ljuva sommartid“ ackompanjerad av kantorn på orgeln. Det kändes mycket högtidigt och jag tänkte tillbaka på den tid, när skolavslutningen firades i kyrkan i min hemstad och vi alla sjöng ”Den blomstertid nu kommer“. De andra grupperna visade upp sina resultat i foajén. De hade hunnit med att binda en liten bok och gjort vackra ullbroderier. Varje dag erbjöds dessutom olika

utflykter med buss. Vi besökte bl.a. Zorngården i Mora och Carl Larsson-gården i Sundborn. Rättviks kyrka och världsarvet Falun med Falu koppargruva hörde även till utlyktsmålen liksom ett besök hos Jobs handtryck. Vi bodde i olika stugor nära huvudbyggnaden, där vi träffades kl. 18.00 på kvällarna och kunde njuta av den fantastiskt goda maten. Lunch åt vi ibland på andra ställen, när vi var på väg med bussen. Favorit i repris? Någon större språkförbistring märkte jag ej, men ibland måste jag ha öronen på spänn, när jag pratade med någon från Danmark. Den danska, som de från Färöarna pratade, var lättare att förstå. Finlandssvenska tycker jag är ett härligt språk. Hur som helst blev det en oförglömlig vecka tillsammans med alla aktiva och kulturintresserade personer. Kanske det blir en tur till Norge nästa år. Det vore trevligt att då kunna återknyta de vänskapsband, som uppstod detta år i Leksand. Mabel Engberg, SWEA Berlin

39


Foto: Anna Maria Insulander, SWEA Berlin

Jag känner mig lycklig. Lycklig och på något underligt sätt privilegierad att jag har möjlighet att bo i en så fantastisk stad som Berlin. Efter mitt första besök som turist sommaren 2013, var jag som besatt av tanken på att flytta hit. Och så kom jag på hur det kunde bli möjligt: jag skulle skriva mitt examensarbete från Berlin. Sagt och gjort. I maj 2015 var arbetet färdigt och jag är nu examinerad landskapsarkitekt. Medborgarnas park Mitt examensarbete handlade om stora stadsparkers betydelse för städer men även hur stadsplanerare och arkitekter ser på parkernas framtida utveckling och utseende. Den tidigare flygplatsen Tempelhof var en av de parker jag studerade. Den gamla flygplatsen är med sin 386 hektar öppna yta en enastående stadspark där endast fantasin sätter gränser för det, som är möjligt att göra. I vilken annan huvudstad erbjuds invånarna denna typ av yta? Idag byggs städer allt tätare och många gröna områden försvinner, då städer genomgår så kallad förtätning. I tider av urbanisering pågår ständiga diskussioner om hur framtidens städer ska se ut. Svaret heter för det mesta förtätning. I kontrast till detta representerar Tempelhof, som så mycket annat i Berlin, en vilja att prova något annat. Att gå sin egen väg. Efter att flygplatsområ-

40

det öppnades för allmänheten 2010, hade politikerna planer på att bebygga stora delar av området. Människor protesterade mot planerna och lyckades 2014 få igenom en folkomröstning i frågan. 65% av de röstande Berlinborna ville behålla området som det var. Nya kvaliteter Många har svårt att se de kvaliteter som Tempelhof har eftersom ordet park länge reserverats åt välklippta gräsmattor, blommande rabatter och friserade häckar. Men en park kan vara så mycket mer än det. Tempelhof används som ingen annan yta i stadsmiljö – här finns plats för att ta sig fram på inlines, racercykel, kitesurfing eller windsurfing. De två senare, drakflygning respektive segling på skateboards, har jag aldrig tidigare sett i stadsmiljö. Eftersom Tempelhof erbjuder något så ovanligt som stora bilfria asfaltytor och vida vyer, får man som besökare lätt en känsla av frihet, svår att uppnå någon annanstans i stadsmiljön. De stora ytorna tillsammans med få träd gör att många människor uppfattar Tempelhof som blåsigt med brist på möjligheter till skugga. Andra ser det som möjligheter att utföra ovannämnda aktiviteter eller en plats att se solnedgången på. Trots att många inte uppfattar de kvaliteter som Tempelhof har, så finns där många. Det rika djurlivet är en av dem. Det stora fältet mellan landnings-

banorna är på våren en fristad för häckande fåglar men även hemvist för sork och andra smådjur, vilket i sin tur lockar predatorer som rovfåglar och rävar. En annan kvalitet är den artrikedom hos de växter, som trivs på den näringsfattiga mark som ängen utgör. Med de inhemska växterna kommer insekter och pollinerare, som i sin tur lockar fåglar och så vidare. Jag tror ni förstår, biodiversiteten är god. Modern stadspark En av de slutsatser jag drog utifrån arbetet med min uppsats var att framtidens parker kommer att se annorlunda ut. Många av de välskötta parkerna kostar mycket att underhålla men anses värdefulla att behålla som kulturoch naturminnen medan nya parker måste bli billigare att underhålla, vilket i praktiken innebär ”lite mer naturligt rufsiga”. När städer växer sig tätare försvinner samtidigt mindre parker och gröna ytor nära bostaden, är stora parker en plats där människor kan hämta andan och göra aktiviteter, som är omöjliga någon annanstans. Därför är Tempelhof inte bara en unik stadspark utan också en nödvändighet i en stad som växer. P.S. I skrivande stund finns förslag till boende för asylsökande på delar av Tempelhof… Anna Maria Insulander, SWEA Berlin


Astrid Lindgrens krigsdagböcker 1939 - 1954

Den 1 september 1939, då Tyskland invaderade Polen och det andra världskriget stod för dörren, började Astrid Lindgren skriva dagbok. Hon var då 32 år gammal, gift och hade två barn. Hennes författarbana hade ännu inte börjat. Efter att som ung flicka arbetat som journalist på Wimmerby Tid-ning, hade hon sedan utbildat sig till sekreterare men var nu hemmafru. Hon hade inte tidigare befattat sig med politik men ville för sig själv dokumentera vad som hände i Europa och världen. Detta resul-terade i 17 läderinbundna dagböcker som fram till 2013 förvarades i en tvättkorg i Astrid Lindgrens hem på Dalagatan i Stockholm. Nu har de publicerats för första gången, samtidigt som hennes mest kända bok, Pippi Långstrump, firade sitt 70-årsjubileum. Krigsdagböckerna har även utgivits på tyska under titeln “Die Menschheit hat den Verstand verloren, Tagebücher von 1939-1945“, Ullstein Verlag. Att i detalj skildra de 6 krigsåren var ett mödosamt och tidskrävande arbete. Hon följer utvecklingen på alla fronter, skildrar trupprörelser, ockuperingar, bombningar och utbredningen av kriget över näs-tan hela världen. Hon bävar för Sveriges del och lider med sina nordiska grannars öden, framför allt med Finlands och antecknar i början av år 1939: „Gud hjälpe vår arma av vanvett slagna planet!“ Varifrån hämtade Astrid Lindgren sina deltaljerade kunskaper om de komplicerade krigsförloppen i hela världen? Hon klipper ur nyhetsartiklar, ledarkommentarer, reportage och bilder ur tidningarna, använder sig av kartor och fotografier. Hon läser böcker om kriget och börjar studera allmän historia. Och hon inte bara läser och klipper ur artiklarna utan klistrar också in dem i dagboken och kommen-terar

dem. Hennes kommentarer återges oavkortade i dagboken. Ytterligare en källa var hennes hem-liga arbete på underrättelsetjänstens avdelning för brevcensur, där hon granskade brev från och till utlandet. Det gav henne en inblick i hur människor upplevde kriget både i Sverige och utomlands. Astrid Lindgren läser bl.a. förtvivlade brev från judar med bön om visa eller inresetillstånd hit eller dit. Redan i november 1940 skriver hon om koncentrationslägren i Oranienburg och Buchenwald: „Det står en blodlukt utifrån Tyskland, tycker jag och en fruktansvärd undergångsstämning. Det känns som „Untergang des Abendlandes.“ Avskyn för nazism, för våldet och för Hitler genomströmmar alla dag-böckerna. I maj 1940 liknar hon Hitler vid vilddjuret i Uppenbarelseboken och redan under hösten 1939 skriver hon: „Det är synd, att ingen skjuter Hitler“. Men även skräcken för bolsjevismen och Sta-lin behärskar henne och många svenskar. Hon skriver bl.a: „Nationalsocialismen och bolschevismen - det är ungefär som två skräcködlor i kamp med varandra.“ Astrid Lindgren var utpräglad pacifist och lider av att tyska transittåg tilläts gå igenom Sverige och att Sverige under kriget sålde kullager till tyskarna. Både Norge och Finland hade väntat sig svenska insatser, när de belägrades av tyskar resp. ryssar. Men det som gör dessa krigsdagböcker så speciella är de samtida skildringarna av svenskt vardags-liv i krigets skugga. Visserligen var svenskarna drabbade av ransoneringar av många viktiga livsme-del, det rådde mörkläggning över hela landet, inkallelser drabbade även Astrid Lindgrens man. Stor-artade hjälpinsaster framför allt till Finland ägde rum, bla. mottogs tusentals flyktingar och många finska

barn evakuerades till Sverige. Men vi får ockå deltaga i familjen Lindgrens privata liv. Födelse-dagar och helger firades, barnens sjukdomar och skolbesök relaterades och framför allt resorna till barndomens drömland i Näs utanför Vimmerby är ljuspunkter i tillvaron liksom sommarvistelserna i Furusund i Stockholms skärgård. Astrid Lindsgrens språk är liksom i hennes övriga böcker enkelt, fullt av humoristiska inslag trots det allvarliga innehållet.Ibland väljer hon dialektala uttryck och även satiriska, som när hon skriver om „den lille söte Hitler“. Och vi får även ta del av Astrid Lindgrens första författarövningar. Hon får andra pris i en tävling om ungdomsböcker och hennes tävlingsbidrag utges av förlaget Rabén och Sjögren, som även gav ut Pippi Långstrump, sedan Bonniers refuserat manuskriptet. Redan under de första krigsåren hade Astrid Lindgren berättat för sin dotter Karin, som låg sjuk till sängs, om Pippi Långstrump men först under våren 1944 skrev hon ner berättelsen, som sedan kom ut som bok 1945. För henne var författandet en avkoppling från krigets vedervärdigheter och hon skriver under året 1944: „Jag roar mig för närvarande rätt duktigt med Pippi Långstrump.“ Den sjunde maj 1945 tog andra världskriget officiellt slut och då avslutade även Astrid Lindgren sina krigsdagböcker men konstaterar: „Hatet tar inte slut samma dag som freden kommer; de som ha fått sina anförvanter ihjälpinade i tyska koncentrationsläger glömmer ingenting, bara för att det blir fred. Freden kan inte återge mödrarna deras söner, barnen deras föräldrar, de små Hamburg- och Warsza-wabarnen livet.“ Kerstin Schmidt SWEA Frankfurt-Heidelberg

41


Livet i snuttifieringsmodus När jag deppar över livets tyngd, bristen på upplyftande upplevelser i nutid och dåtid och intigheten i tillvaron, då drar jag mig ett par latinska ord till minnes: hic et nunc, här och nu, och känner efter hur jag har det just nu. Jag måste erkänna att jag har det väldigt bra, just här och just nu. Sämsta köpet Säsongens sämsta köp var den batteridrivna flugsmällan eller insektsfångaren. Den ser ut som en liten tennisracket. Enligt bruksanvisningen är det bara att trycka på knappen och insekten dör. En väninna till mig har en sån och rekommenderade den ivrigt. Och, som min mamma brukade säga: ”Dum gjorde, vad dum sa“ och jag köpte den här högtekniska prylen. Om jag säger, att jag har tagit kål på fem flugor med den, är det en lätt överdrift. Flugorna här i min del av Småland sitter inte stilla utan flyger runt, är hektiska och surrar högst irriterande. Tacka vet jag den vanliga flugsmällan. Men den kan man slå mot en fönsterruta, utan att det börjar regna glassplitter, men kan platta flugan mot benet utan att få en elektrisk stöt och priset: Den vanliga smällan kostar en tia (sek) medan den elektriska kostar cirka hundra (sek). Bästa grejen Säsongens bästa grej var pallkragen som maken byggde. Jag måste kanske säga att jag inte är någon trädgårdsmänniska, utan har hamnat mitt emellan en mamma, som anlade trädgården här och en dotter, som håller på och anlägger sin fina trädgård i Berlin. Min tomt här behåller sin storlek men den fina trädgårdsdelen blir mindre för varje år. Ogräs, mossa, utarmad jord. Det är här pallkragen kommer in. Den byggdes, fylldes med jord och näring, ett par frön sattes ner och de där fröna grodde, växte och frodades och vi hade krasse, kryddgrönt och bönor. Fantastiskt! Nu i höst har jag för första gången i mitt långa liv satt tulpanlökar, 25 stycken, inspirerad av Berlindottern. Det blir spännande i vår!

42

Var är hemma Var är hemma? När jag är i Smålandsstugan, är det hemma, och när jag är i Berlinlägenheten,

är det hemma. Var jag än är, i Småland eller Berlin och ska åka, reser jag hem. Varje gång med litet vemod. Jag reser ju inte bara till något/någon utan också från något/ någon. Blandat med vemodet är glädjen över att snart få se de andra/det andra, som jag varit utan och saknat i så många månader. Vad bra jag har det! Att vara hemma, att få vara hemma i två länder

är ett stort privilegium idag, när så många människor är på väg för att hitta någonstans att kunna leva utan att vara rädd för att dödas. Gamla tanters gnisselgissel Smålandsgrannen fällde tre björkar. De skuggade vår tomt. Grannen sa: Vill ni, kan ni ta reda på stammarna. Vi ville. Maken kvistade av dem och sågade upp dem. Varje björk var cirka 20 meter hög, tunn upptill och tjock nedtill. De uppsågade stammarna måste fraktas hem. Vi har en handkärra, som vi drog dem i. De största bitarna vägde cirka 30-40 kg. Fyra av dem passade i kärran. Tungt att dra, och transportsträckan är i och för sig inte lång, cirka 100 meter, men det är ingen riktig väg utan ett knöligt gärde. Sen in på tomten och till lagringsstället. Det var där tantgnisslet kom in. Fot, knä, höftled, axel, hand – allt gjorde ont, gnisslade liksom. Då var det dags att tänka hic et nunc, Tack och lov för att jag inte lever i den tid eller del av världen där kvinnor spänns framför vagnar, plogar eller annat i brist på dragdjur. Också det ett privilegium, som man inte kan vara nog tacksam för. Kersti Mellberg, SWEA Berlin


Vil l

! A a y n v 0 ä nner? E 800 W a S G å med i h du

SWEA är ett globalt nätverk för svensktalande kvinnor som bor eller har bott utomlands. SWEA är den största Sverigefrämjande organisationen utanför Sverige med syfte att sprida svensk kultur och tradition.

SWEA är en icke vinstdrivande ideell organisation, som ger donationer och delar ut stipendier för två miljoner kronor per år.

SWEA International har idag ett 70-tal avdelningar i ett 30-tal länder på fem kontinenter!

Swedish Women’s Educational Association International, Inc. ®

Promotion of Swedish Culture and Tradition

w w w. s w e a . o r g • o f f i c e @ s w e a . o r g

43


Köp mat med äkta hemkänsla!

Beställ nu och spara

5 Euro*

med rabattkoden „SWEA1601“!

Välkommen till Tysklands största onlinebutik för svenska livsmedel Beställ på Onfos.de i vårt stora sortiment med mer än 5000 svenska originalprodukter. Vi levererar varje vecka och erbjuder såväl expressleverans som flera pakettjänster – Du väljer själv leveranssättet som passar dig. NYHET! Nu levererar vi även till Österrike och Holland! *Erbjudandet kan inte kombineras med andra erbjudanden. Per hushåll kan rabattkoden användas en gång. Rabattkoden är giltig tom 31.12.2016.

www.onfos.de 44

Swea 2016 issuu  
Swea 2016 issuu  
Advertisement