Frågor om verksamhetsmodeller i vårdsystem ställs inte ofta och ännu sällsyntare är frågan om vad som karakteriserar effektiva verksamhetsmodeller. Detta innebär bland annat att existerande verksamhetsmodeller sällan utmanas eller ens blir explicit formulerade. Och än mindre att helt nya verksamhetsmodeller konceptualiseras och prövas. Det är utifrån detta perspektiv jag vill formulera utvecklingshypotesen att den nya patientfokuserade verksamhetsmodellen med fokus på patientgrupper och MOEL-resultat som mycket viktig i ett uppföljningssammanhang, eftersom frågan om mål och resultat i vårdsystem här givits ett specifikt innehåll. Ur ett organisatoriskt inlärningsperspektiv handlar omställningen från en etablerad till en ny verksamhetsmodell om en inlärningsprocess av andra ordningen (så kallad ”second level learning”), dvs. en ofta dramatisk process med krav på inte bara intellektuell omvärdering utan nya kompetenser och maktrelationer, vilket bland annat blir tydligt vid en analys av kritiska nyckelproblem i omställningsprocessen. Av detta kan man dra slutsatsen att en av den högsta ledningens svåraste uppgifter är att förändra maktförhållanden och samspelsregler med syftet att styra den organisatoriska inlärningsprocessen. Detta kan med en teoretisk term kallas metaledning. En viktig metaledningskompetens blir att skapa förutsättningar för ökad processeffektivitet, vilket i sin tur skapar förutsättningar för ökad enhetseffektivitet. Effektiv metaledning handlar i grunden om förmågan att mobilisera makt för att allokera och omallokera makt så att rätt typ av kompetens och kompetensutveckling stöds i den organisatoriska inlärningsprocessen. Nedan ges några förslag till relevant kunskapsutveckling.
Hantering av dilemman på vägen Jag skall mot bakgrund av ovanstående här presentera ett par dilemman på vägen mot en mer patientfokuserad verksamhetsmodell och ge några idéer till hur dessa dilemman skulle kunna hanteras. Jag använder begreppsparen från– till i nedanstående rubriker, men egentligen blir det – som kommer att framgå – en fråga om att hitta en ny typ av balans mellan element i den etablerade och en potentiellt ny verksamhetsmodell.
Från uppföljning av volymer och prestationer till uppföljning av helhets- och delprocessresultat Uppföljning i den etablerade verksamhetsmodellen är i stor utsträckning enbart fokuserad på att följa upp producenternas förbrukning av ekonomiska resurser, oftast med fokus på det senaste året. Ur verksamhetssynpunkt har uppföljningen i huvudsak handlat om hur mycket vård som producerats, till exempel i termer av antal besök, vårddagar, operationer etc. Huvudfokus i den nya verksamhetsmodellen ligger på att åstadkomma allt bättre patientresultat: Medicinskt, Omvårdnadsmässigt, inom en given Ekonomisk resursram och med hälsorelaterade Livskvalitetsmått (i sammanfattning kallat MOEL-resultat). Helhetsmåtten måste kompletteras med vissa delprocessmått, till exempel väntetider och vårdtider vid olika vård- och rehabiliteringsenheter, medicinska resultat och mått kring av patienten upplevt omhändertagande. Helhetsmåtten är härledda ur hela patientprocessen och både helhets- och delprocessmått kommer kontinuerligt att ses över och anpassas till nyvunna kunskapsnivåer. När det gäller ekonomin handlar det om att i varje patientprocess systematiskt skilja kostnader för värdeskapande aktiviteter från icke-värdeskapande. Till de icke-värdeskapande aktiviteterna hör givetvis medicinska och rehabiliterande åtgärder som saknar relevans för den aktuella patientgruppen, för låg kvalitet som leder till behov av korrigeringar, men också bland annat omotiverade väntetider, onödig provtagning samt vissa administrativa åtgärder. Sex röster om uppföljning och utvärdering
15