Här utgör visserligen Stockholms stad den överlägset största och dominerande kommunen i länet, men flera av länets övriga kommuner har storleksmässigt större likheter med de andra länens större kommuner – inte de mindre. Omfattningen och den ojämna fördelningen av de inom länet nyanlända flyktingarna innebär också att behovet av samarbete och drivkrafterna i övrigt ser något annorlunda ut i Stockholm. Förutsättningarna är därmed också av något annat slag i Stockholm. Det faktum att cirka 80 procent av länets alla flyktingar bosätter sig i endast fyra av Stockholms 26 kommuner är bara det ett exempel på att de speciella strukturella förhållandena drivit på frågan om ett utvecklat samarbete. Detta för att förmå flera kommuner i länet att bidra till ett gemensamt integrationsarbete. Flertalet av deltagarna i de regionala samtalen är överens om att det i regel inte finns några allvarliga hinder för ett mellankommunalt och regionalt samarbete så länge det handlar om nätverksbyggande och erfarenhetsutbyte. Det är först när det blir fråga om samverkan av mer praktiskt slag som hinder av mer svårforcerat slag i regel dyker upp. Någon uttrycker det som att det inte är något problem att få gehör för samverkan inom länet på ledningsnivå. Det är på handläggningsnivå som det blir svårare – det är i själva genomförandet av samarbetet som de svåraste hindren finns. Möjligen beror en del av svårigheterna med att sjösätta de många samverkansprojekt, som ännu bara existerar som idéer, också på att det i flera fall saknas en funktion som har det övergripande ansvaret, ”någon som har mandat att agera på uppdrag av fler än en kommun”, som en av dem vi samtalat med sa. En del av denna samordnande funktion skulle kunna knytas till länsstyrelserna, menar flera av deltagarna i våra samtal. Samtidigt lyfter man fram ett antal begränsningar i länsstyrelsernas samordnande roll. I något fall påpekar man att länsstyrelsens dubbla roll som både samordnande och kontrollerande/uppföljande myndighet är ett problem i detta sammanhang. De resurser, bl.a. ifråga om antalet tjänster, som länsstyrelserna avsätter för detta syfte är också starkt begränsande. I många fall ligger denna samordnande funktion på en enda tjänst. En tjänst som i vissa fall dessutom omfattar andra uppgifter än integrationsfrågan i länet. I flera av regionerna understryker man också behovet av en samordnande funktion för en begränsad del av länet. Detta för att stärka samarbetet mellan några av länets kommuner. De konkreta exempel på samverkan som denna undersökning omfattar talar även de för att det ofta behövs en samordning på delregional nivå, det vill säga. mellan ett begränsat antal kommuner i ett län med någon form av naturlig samhörighet. Detta behov uttrycktes både i stostadsregionerna och i regioner med i huvudsak mindre kommuner. I Stockholm har idén om en gemensam introduktionsstrateg på Södertörn diskuterats. En viktig uppgift för en sådan funktion skulle vara att undersöka och lämna förslag på olika former av samordning av introduktionsverksamheten i denna del av Stockholms län. Bland de så kallade
28
Alla kan inte göra allt – men alla kan göra något