Issuu on Google+

bryt punkt

Demokratins utmaningar Reportage • Intervjuer • Omvärldsspaning


Mellan tradition och förnyelse VI SER I DAG oroande tecken på att den kommunala och regionala demokratin har allvarliga problem. Valdeltagandet sjunker och tilltron till såväl politikerna som det demokratiska systemet minskar. Det finns en klar skiljelinje mellan dem som är delaktiga och har inflytande i politik och arbete och dem som står utanför. Partierna har svårare att rekrytera, förtroendevalda lämnar sina uppdrag och uppdragskoncentrationen ökar. Många politiker anser sig inte ha tillräcklig makt över dagordningen. Många beslut fattas i realiteten utanför fullmäktige och styrelser, vilket påverkar såväl öppenhet som möjligheten att avkräva ansvar. Konkurrens har uppstått mellan den representativa demokratin och direktdemokratiska arbetsformer. Fokus för väljarna flyttar från ideologi till verksamhetsfrågor. Särintressen riskerar att få ett allt större genomslag. Kommuner, landsting och regioner har under åren satsat på olika demokratiprojekt. Förbunden har själva och tillsammans med medlemmar drivit olika satsningar. Staten har genomfört ett antal demokratiutredningar vilka bland annat beskrivit områden som ligger inom det kommunala ansvaret. Trots ambitiösa satsningar ser vi dock ingen påtaglig förändring i medborgarnas syn på förtroendevalda och på den lokala demokratin. Därför lyfter Sveriges Kommuner och Landsting frågan om den kommunala demokratins uppdrag, förutsättningar och villkor som en prioriterad fråga. Vilka olika handlingsvägar för maktdelning och valsystem finns och vilka blir konsekvenserna av dessa? Kan och bör den lokala självstyrelsen vidgas inom ramen för kommunallag och vallag? Bör dessa lagar tillåta olika lösningar på olika nivåer och för olika kommuner, landsting och regioner? Ett programarbete i nära samverkan med förbundets medlemmar kan skapa möjligheter för ett mer aktivt påverkans- och förnyelsearbete där de som har ansvaret i kommuner, landsting och regioner också är de som driver utvecklingen framåt. Inom ramen för projektet Brytpunkt – om politikens roll i framtiden har vi samtalat med en rad svenska kommun- och landstingspolitiker. Vi har gjort nedslag i några kommuner. Vi har också spanat mot andra länder för att skapa ett underlag för dialog kring demokratins uppdrag, förutsättningar och villkor. Välkommen till samtal om den svenska lokala och regionala demokratins förnyelse!

2

Monica Selin, ordförande

Ingrid Amrén, vice ordförande

Demokrati- och självstyrelseberedningen

Demokrati- och självstyrelseberedningen

B RY T P U N K T


Brytpunkt – om politikens roll i framtiden BRYTPUNKT är ett projekt som inspirerats av det faktum att vi befinner oss i en brytningstid där nuvarande organisationsformer har svårt att hantera de utmaningar som den kommunala och regionala demokratin står inför. Projektet Brytpunkt drivs som ett programarbete under ledning av Demokrati- och självstyrelseberedningen, Sveriges Kommuner och Landsting. I arbetet ingår att identifiera olika vägar vid förnyelse av det lokala och regionala systemet. Under 2006 kommer alternativa vägval att utredas. Det sker genom aktuell forskning och internationella jämförelser där konsekvensbeskrivningar tas fram. Mot slutet av 2006 planeras regionala seminarier för förtroendevalda runt om i landet där olika lösningar diskuteras. Ambitionen är att ta fram ett väl

kommunicerat underlag för inriktningen under nästa kongressperiod. I arbetet ligger även att identifiera behov av ny lagstiftning för att detta ska kunna utredas och behandlas av riksdagen, så att förändringar kan träda i kraft i samband med 2010 års val. Programgrupp för Demokratioch självstyrelseberedningen: Monica Selin (kd) ordf. 0521-27 57 12 monica.selin@kristdemokrat.se Ingrid Amrén (s) vice ordf. 026-15 57 13 hedin.amren@hotmail.com Sven-Åke Thoresen (s) 0650-191 12 svenake.thoresen@hudiksvall.se Elisabeth Lindén Brandt (c) 023- 49 0012 elisabet.lindenbrandt@ltdalarna.se

Carin Högstedt (v) 0470-413 95 carin.hogstedt@kommun.vaxjo.se Jan-Erik Wallin (m) 0512-310 10 jan-erik.wallin@vara.se Kenth Lövgren (fp) 026-17 80 20 kenth.lovgren@gavle.se Kontaktpersoner vid förbundskansliet: Anna Lindström, projektledare 08-452 79 20 anna.lindstrom@skl.se Gerd Sundström, administratör 08-452 79 28 gerd.sundstrom@skl.se Är du intresserad av mer information, sök på www. skl.se (sökord: Brytpunkt).

Innehåll 4 6 8

Vi måste våga bryta vår traditionella jargong. En viss misstro tyder på demokratisk mognad. I Emmaboda är allt och alla nära.

27 28

Parlamentarism ger tydlighet.

30

Mötet: Diskussion om partiernas framtid,

32

kontakten med medborgarna och mycket mer.

18

Botkyrka satsar på ungdomen.

34

Reportage från en förortskommun.

23 24

Unga röster. Kanada och Spanien: Vi har ett problem att lösa. Hur vill ni att vi ska göra?

26

Varför måste alla kommuner se likadana ut?

Danmark: Danmark mot strömmen. Det tog tid att förklara att vi verkligen ville lyssna.

Reportage.

14

Vi får aldrig glömma att vi är lekmän. Norge:

Kan parlamentarism vara något för svenska kommuner? Om att lämna gamla spår Två intervjuer med Henry Bäck, professor i offentlig administration vid Göteborgs universitet.

34 35 36

Lästips. Fråga juristen. Vi behöver spana mot omvärlden!

Produktion Satsa Samhällsinformation, www.satsa.nu • Text Carina Roxström • Grafisk form Losita Garcia Marklund Foto Paul Marshall • Omslag samt idébilder Digital Vision • Tryck BrommaBrolins 2006

B RY T P U N K T

3


”Vi måste våga

BRY

På vilka grunder uppfattas ett politiskt system som legitimt? Det finns två grundförutsättningar, säger Monica Selin, regionråd (kd) i Västra Götaland och ordförande i Demokrati- och självstyrelseberedningen. – DEN ENA ÄR att vi har ett politiskt system som är öppet och tydligt visar vem som ska avkrävas ansvar. Den andra är att vi förvaltar väljarnas förtroende väl. Ärlighet varar längst, brukar det heta. Och ärlighet är ett ord som ofta återkommer under vårt samtal. För att skapa en förtroendefull relation till medborgarna är förhållningssättet viktigt. – Vi måste vara ärliga. När vi inleder en dialog med medborgarna är det viktigt att vara tydlig med varför vi har den och vad den ska syfta till. Ställer vi frågor måste vi också ta hänsyn till de svar vi får. Tyvärr används medborgardialogen ibland som täckmantel: ”Nu tar vi ett öppet möte med medborgarna för sakens skull.” Det blir en slags skendemokrati och det känner folk på sig. Om man inte tänker ta till sig människors tankar och åsikter är det bättre att inte ha något möte. ATT VARA ÄRLIG OCH TYDLIG innebär också att kunna deklarera sina avsikter och stå fast vid beslut

4

även om det stormar. Vid beslut om nedläggning av skolor eller sjukhus uppstår ofta en stark opinion, som kan påverka besluten. Eller i alla fall enskilda politiker. – Det gör att man kan börja svaja och tvivla på sina intentioner. Då kan det kännas lättare att ändra ståndpunkt genom att säga: ”Egentligen ville vi inte lägga ned.” Istället för att säga som det är: ”Vi står fast vid vårt beslut därför att…” eller ”Vi har ändrat oss.” Det upplevs som ärligare av allmänheten. Monica Selin använder några exempel från Västra Götaland där hon är verksam. I ett av dem hade den politiska majoriteten för avsikt att stänga nattakuten vid Uddevalla sjukhus, vilket orsakade folkstorm. – Då försökte politikerna glida ur beslutet och ge sken av att stängningen inte skulle få så allvarliga följder. Det retade upp invånarna, som redan tidigt insåg vidden av stängningen och att den skulle få negativa konsekvenser. Ett annat exempel var när BB i Lidköping lades ned. Det skedde alltför snabbt och rent personalpolitiskt var det mycket illa. Men i det fallet var politikerna tydligare och stod för sitt beslut utan att backa, vilket inte alls upprörde medborgarna på samma sätt. Ärlighet och tydlighet är viktiga ingredienser också i den indirekta dialogen med medborgarna, menar Monica Selin.

B RY T P U N K T


”Vi måste rannsaka oss. Vilket förhållningssätt har vi till oss själva och varandra?” Monica Selin

TA

vår traditionella jargong”

– De flesta medborgare känner oss genom medias ögon. Det är ofta där förtroendet för eller misstroendet mot politiker växer fram. Min erfarenhet är att om jag är tillräckligt tydlig och ärlig så blir bilden av mig någorlunda realistisk i medierna. Det är viktigt att vi politiker inte frånsäger oss vårt eget ansvar och skyller på journalisterna - det är ett ömsesidigt ansvar. En svårighet i kontakten med press, radio och teve är att politiker ofta tar på sig rollen att vara de som alltid ska kunna ge klart besked. Här tror Monica Selin att det är viktigt att ge större möjligheter för resonemang och reflektioner istället för att ha ambitionen att svara ja eller nej. – Jag tror att det inger mer respekt att redovisa att man inte kan svara. Säga som det är: att man behöver fundera på saken och vill återkomma imorgon. Inför EU-valet gjorde en tidning en stor intervju med mig om min inställning. Jag var oerhört ambivalent i frågan och hade ännu inte bestämt mig, vilket jag också redovisade under intervjun. Det kändes lite ovant och jag var spänd inför reaktionerna. – Men få intervjuer med mig har fått så positiv respons från läsarna. Många kände igen sig och uppskattade verkligen att jag vågade visa att jag inte var riktigt färdig i min process. Å andra sidan fanns det de som sa: ”Du som politiker måste väl ändå veta hur du ska rösta!”

B RY T P U N K T

ÄRLIGHET OCH TYDLIGHET skapar också förtroende på politikernas gemensamma arena. – Det är oerhört viktigt vilken ton vi använder mot varandra och att vi har ett bra debattklimat, säger Monica Selin. Det handlar om ömsesidig respekt. Vi måste våga ha en tuff debatt där skillnaderna mellan de olika partierna kommer fram. Och samtidigt tydligt visa att vi respekterar varandras åsikter. Konsten är att få fram åsiktsskillnaderna utan att medborgarna uppfattar det som politiskt tjafs. – Det är en balansgång. Men vi behöver samtidigt få fram att hela demokratin bygger på att vi kan argumentera väldigt tydligt. Där har vi en annan svårighet. Vi ska vara så överens om allting. Vara pragmatiska och helst nå konsensus. Men jag tror inte att konsensus alltid är det bästa för demokratin, även om det är nödvändigt i vissa lägen. Det är givetvis bra om vi är överens om vissa grundläggande mål. Men demokratin bygger på att vi får tycka olika. Hur gå vidare med frågor som tydlighet, ärlighet och respekt? Monica Selin önskar en offentlig debatt på temat. – Det hjälper inte att vi är några stycken som pratar om detta. Vi behöver sprida debatten. Vi politiker brukar inte se oss som arbetsteam över partigränserna. Men precis som alla andra yrken behöver vi vidareutbildning och ”personaldagar”. •

5


”En viss misstro tyder på demokratisk mognad” Det finns en långsiktig tendens att misstron mot politiker och politiska institutioner ökar. Från att ha varit ett land där politikerna åtnjöt ovanligt högt förtroende har Sverige utvecklats till ett land där motsatsen gäller. Hur kan man förklara det?

6

B RY T P U N K T


Visste du att 66 procent av svenskarna anser att man kan lita på de flesta andra människor medan motsvarande andel för USA är 48 procent, Tyskland 38 procent, Portugal 23 procent och Turkiet tio procent.

TOMMY MÖLLER, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att den ökade skepsisen mot politiker till stor del handlar om nya värderingar. Lojaliteterna blir allt flyktigare. Det kritiska tänkandet och ifrågasättandet är numera en etablerad del av vår politiska kultur. Medborgarna ställer högre krav än tidigare och förväntar sig att få komma till tals. – Missnöjet kan också hänga ihop med att förväntningarna på systemet är höga. Flera undersökningar visar att medborgarna, oberoende av generation och partipolitisk uppfattning, har höga förväntningar på det politiska systemet. Det tyder på att tilltron till systemet i grunden är stark. Man kan knappast ha förväntningar på ett system som man misstror. Vilka är det som vänder det politiska systemet ryggen? – I första hand människor som är ointresserade av politik, har bristfälliga kunskaper om politik och som själva har negativa erfarenheter av det politiska systemet. Särskilt de som både är missnöjda med det allmännas service och som misslyckats med att påverka sin situation. – Men numera är det inte enbart socialt marginaliserade grupper som visar misstro. Under senare år gäller det också resursstarka, framgångsrika människor, som i grunden har både tilltro till systemet och politiskt självförtroende. Det visar på en kritisk

B RY T P U N K T

hållning mot överheten och en minskad auktoritetstro, som bland annat beror på en allt högre utbildningsnivå och en framväxande individualism. Dagens medborgare är generellt mer politiskt kompetenta än medborgarna var under den tid då tilltron till politiker och politiska institutioner var stor. Hur definierar du förtroende? – Ett nära besläktat uttryck till förtroende är tillit. Det handlar om att någon anförtror någon något. Förtroende och tillit brukar beskrivas som det sociala kitt som samhället behöver för sin fortlevnad. Överfört till det politiska systemet innebär det att den som röstar anförtror den förtroendevalda att fatta beslut. Det vill säga överlåter maktbefogenheterna åt den personen. Vad är skillnaden mellan förtroende och legitimitet? – Förtroende är starkare än legitimitet; det senare handlar om att man accepterar en regim i vid mening. En viss institution kan förlora i förtroende utan att det behöver vara problematiskt. Men förlorar den sin legitimitet kan man tala om en allvarlig kris. Hur kan politiker skapa förtroende? – Detta är en enormt svår fråga. Det beror naturligtvis på de förutsättningar som finns i det enskilda fallet. Mer övergripande kan man slå fast att det finns en koppling till vad politiken åstadkommer. Så länge man

levererar, åstadkommer goda resultat, så finns det goda utsikter att bibehålla eller få förtroende. Betyder misstro mot systemet att det politiska systemet står inför en legitimitetskris? – Nej, det finns inget stöd för det även om misstron mot politiker både på nationell och kommunal nivå är en realitet. De flesta medborgare tycks vara någorlunda nöjda med hur demokratin fungerar. Att medborgarna i allt högre grad vänder det politiska systemet ryggen gäller i första hand politiker och de politiska partierna. Samt, i någon mån, riksdag, regering och andra politiska institutioner. – Men när det gäller nya organisations- och påverkansformer blir situationen annorlunda. Då tonar bilden av engagerade medborgare som ställer allt högre krav på det politiska systemet fram. Påverkansmöjligheterna har stor betydelse för medborgarnas tillit. Dagens medborgare förväntar sig inte bara god service och omsorg. De vill också ha möjligheter att kunna utöva inflytande över hur den genomförs och vill att det politiska systemet visar lyhördhet för deras önskemål. De allra flesta som misstror politiken ställer andra och högre krav än tidigare och de förväntar sig att komma till tals. Därför kanske man till och med kan säga att misstro är en del av den mogna demokratins tillstånd. •

7


Karl-Erik Nilsson: Människor måste få veta vad som händer direkt av oss. Innan de får läsa om det i tidningen.


NÄRA TILL ALLA

Visste du att 59 procent av medborgarna i Emmaboda kommun anser att kommunpolitikerna gör goda avvägningar mellan olika intressen i kommunen. I övriga 26 kommuner, som lät medborgarna besvara samma demokratienkät, låg genomsnittet på 31 procent.

Politikerna? Dom ser man jämt! I småländska Emmaboda är det nära till allt och alla. När det gäller medborgarnas förtroende ligger Emmaboda i topp. Majoriteten av befolkningen har hög tilltro till sina förtroendevalda. Man anser att politikerna är lyhörda, att de lyssnar på medborgarnas synpunkter och är intresserade av det allmännas bästa. – JAVISST, här i Emmaboda känner folk till sina kommunpolitiker. Inte bara genom tidningar och radio. Man ser dem ju jämt. Här är så nära till allt och alla, säger Lisa Fohlin, som skyndar över torget. – Hur vi uppför oss betyder mycket, säger Berit Carlsson, ett av Emmabodas två kommunalråd och aktiv inom kommunpolitiken sedan trettio år. – När jag går och handlar så träffar jag människor som vill prata och tycka till. Vi har ögonen på oss på ett annat sätt än man har i större kommuner. Vi kan inte gömma oss, på både gott och ont. Absolut mest på gott för det skapar förtroende att vi finns nära och är tillgängliga. Nackdelen med att vara så känd är att det blir svårt att skydda sin privata sfär. – Det personliga mötet är absolut det som skapar störst legitimitet, säger kommunalrådet Karl-Erik Nilsson, som med långa kliv är på väg mot kyrkans tisdagsträff. – Vi politiker måste vara i miljöer där människor är, ha ett öppet förhållningssätt och våga dela med oss. Inte skapa några slutna rum. Människor måste få veta vad som händer direkt av oss. Innan de får läsa om det i tidningen. Snart står han i församlingssalen och berättar om den nya budgeten: ”Ni är bland de första som får veta hur det ligger till med den.”

B RY T P U N K T

 9


Hjärtat är en symbol som används ofta i Emmaboda.

Berit Carlsson: – För att hålla den representativa demokratin levande måste vi politiker vara tydliga med hur vi arbetar.

Det märks att Karl-Erik Nilsson gillar läget. Han tycker om att framträda, ställa frågor till publiken, nämna dem vid namn och dra en anekdot om hur han redan som ung grabb träffade några av dem som lyssnar på honom idag. Han får till och med ord som infrastruktur och biobränsle att låta som något högst intresseväckande och angeläget för envar. – Man kan nog tala om en Karl-Erikeffekt här i Emmaboda, säger kommunsekreteraren Sten Bengtsson. Han sköter sig så bra att även de borgerliga kan tänka sig att rösta på honom. Tillgängligheten och lättheten i umgänget med människor nämns ofta som ett politiskt förtroendekapital i Emmaboda. De båda kommunalråden har starka personliga mandat bland sina väljare. KANSKE FUNGERAR DET SÅ att man har ett hyfsat förtroende för politiken så länge samhället fungerar och man personligen inte drabbas av besvikelser över något som politikerna gör eller inte gör, säger många som vi träffar nere på byn. Så länge livet fungerar är allt gott och väl. Men det finns också de som är besvikna över särskilda äldreboenden som inte byggts ut eller varmbassänger för rehabilitering som inte finns, trots enträgna uppvaktningar.

10

– Det finns många starka företrädare för olika särintressen här, säger Berit Carlsson. Det är bra för det skapar engagemang. Men många som kämpar för en-frågor glömmer att vi som politiker har ett samhällsansvar. Att vi måste jobba för helheten och använda skattebetalarnas pengar så att alla medborgare gagnas. Det blir mer och mer så– en förändrad mentalitet i samhället gör att det handlar så mycket om här och nu. – Då är det viktigt att vi som politiker står på oss och hela tiden tar med betydelsen av helhet i mötet med medborgarna. Likaså att partierna betonar helhetsperspektivet när de för ut sina frågor. Både Berit Carlsson och Karl-Erik Nilsson återkommer ofta till sin pedagogiska uppgift i mötet med medborgarna. – Vi måste anstränga oss mer för att också visa hur vi jobbar. Lära medborgarna att skilja mellan beslut och verkställighet, säger Karl-Erik Nilsson. Och tydligare visa vad som är politikernas uppdrag och vad som är tjänstemännens. Det är ingen enkel uppgift, konstaterar de. – För våra yngre medborgare finns barnfullmäktige, berättar Berit Carlsson. Via klassråd och elevråd kan de unga till och med högstadiet ta plats i sitt fullmäktige och

B RY T P U N K T


I mittpunkten mellan Kalmar, Karlskrona och Växjö ligger industriorten och järnvägsknuten Emmaboda.

tillsammans ta sig an viktiga frågor. Så lär de sig hur den representativa demokratin fungerar. För den vuxna befolkningen får man jobba på ett annat sätt. Hur då? – Vi behöver inspirera medborgarna att bli mer delaktiga i politiken. Vi jobbar en hel del med det redan men behöver nog gå vidare på det spåret, säger Karl-Erik Nilsson. För ett tiotal år sedan hade politikerna regelbundna möten i kommundelarna. – Det fungerade bra. Men så småningom tog arbetet med översiktsplanen över och kommundelsträffarna ebbade ut. Det behövs fler informella och kontinuerliga arenor. Jag tror att det är viktigt att vi politiker inte bara anordnar möten utan också deltar mer ute i samhället – i näringslivet och i föreningarna. Vi måste göra mer där.

B RY T P U N K T

Liksom på så många andra svenska orter är det svårt att få folk i Emmaboda att bli medlemmar i de politiska partierna. – Här gäller det att tänka i nya banor och öppna för nya lösningar, säger Karl-Erik Nilsson. Människor bör få möjlighet att jobba som projektpolitiker eller i tillfälliga politiker-arbetsgrupper. Vi behöver koppla ihop människors genuina samhällsengagemang med politiskt arbete. Kanske man skulle kunna införa ”pröva-på-uppdrag? På torget utanför Konsum träffar vi Anders Carrington, hemmapappa med mångårig erfarenhet inom alternativrörelsen. – Det finns verkligen ett stort samhällsengagemang här i Emmaboda. Du kan tala med vem som helst, alla har en åsikt. Folk vet vad som händer. Men politikerna lyckas inte riktigt fånga upp det engagemanget. Sam-

 11


Karl-Erik Nilsson: – Man måste hela tiden vara väldigt tydlig. Det får inte finnas några funderingar bland publiken om vad jag egentligen menar. Sådant skapar bara misstro.

12

hällsutvecklingen går snabbt och politikerkåren verkar ha svårt att hänga med. De bryr sig till exempel inte om att använda sig av möjligheten att kommunicera via Internet. Om politikerna inte ser upp kommer det snart att finnas ett eget samhälle på nätet bredvid det gamla samhället. Vad säger Berit Carlsson och Karl-Erik Nilsson om det? Mötesplatsen Internet är en otrolig möjlighet som ska utvecklas. Men än så länge har man inte riktigt kommit igång. Fördröjningen beror både på tekniska hinder och vacklande intresse. Än så länge finns det inte heller bredband i hela kommunen. – Men det har också funnits en skeptisk inställning till Internet, både från politiker och allmänhet,

B RY T P U N K T


Vi

säger Berit Carlsson. Många trodde länge att Internet bara var en lekstuga för yngre, som det inte var någon idé att satsa pengar på. Den uppfattningen börjar vika nu. Allt fler ser Internets möjligheter i ett större samhällsperspektiv. Men utvecklingen går långsamt. I TOLV ÅR har Karl-Erik Nilsson varit kommunalråd. I höst är uppdraget slut. Han har valt att hoppa av efter valet för att ägna mer tid åt familjen och annat. Kanske blir det ett jobb inom fotbollen. Vid sidan av sina politiska uppdrag har Karl-Erik Nilsson under många år arbetat som internationell fotbollsdomare. Ett engagemang som gett perspektiv. – Ibland har jag stått och tittat på det enorma publikhavet och tänkt: så många som sitter på ena långsidan av läktaren – det är lika många som invånarna hemma i Emmaboda. Det finns många likheter mellan domarjobbet och det politiska ledarskapet. – Formellt är båda uppdragen mycket reglerade. Men det hjälper inte hur mycket kunskap man än har om regelverket. Utan förtroende kommer man ingenstans. Det är också mycket som skiljer. Som domare är det bara jag som bestämmer. Det går fort och det är ja eller nej, svart eller vitt. Politiken däremot är ett lagarbete. Ingen enmansteater även om mycket ljus faller just på den som är kommunstyrelsens ordförande. Lagarbete tar tid och måste förankras väl. I Emmaboda kommun delar Karl-Erik Nilsson och Berit Carlsson på uppdraget som kommunstyrelsens ordförande, genom att arbeta varannan vecka. Formellt är Berit Carlsson vice ordförande och när båda är på plats innehar Karl-Erik Nilsson ämbetet. •

4

Vad bestämmer om du har förtroende för politiker? Hur ser ditt förtroende ut för kommunpolitikerna i Emmaboda?

Ing-Britt Fransson, kommunanställd inom socialpsykiatrin Att de gör som de sagt. Det är nog lite si och så med förtroendet. Jag tycker att de lovar runt men håller tunt. Till exempel har de lovat att bygga ut äldreomsorgen och det tycker jag inte att de lyckats med.

Mikael Sundås, student Att politikerna vet vad de beslutar om. Ja, i stort sett har jag förtroende. Men ibland tycker jag att de klampar in på områden som de inte behärskar. Jag är skeptisk till att de beslutar om saker som de inte kan. Det gäller till exempel upphandlingar.

Lisa Fohlin, frisör Att de är lätta att kommunicera med. Ja, jag har verkligen förtroende! Jag tänker i första hand på vårt kommunalråd Karl-Erik Nilsson. Han är en riktigt mänsklig politiker. Det vet jag för jag har haft förmånen att klippa honom i många år.

Bengt Jägersten, pensionär Politiker ska vara som folk i allmänhet. Nej, jag har nog inget direkt förtroende för dem. Det finns för många heltidspolitiker som varit det sen unga år utan att ha någon erfarenhet av vanliga jobb. Många tycks sakna verklighetskontakt. Det inger inte förtroende.

B RY T P U N K T

13


MÖT Ett samtal om partiernas framtid, ideologiernas betydelse och kontakten med medborgarna. Sven-Åke Thoresen, socialdemokratiskt kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Hudiksvall möter Elisabeth Lindén Brandt, centerpartistiskt oppositionsråd i landstinget Dalarna.

S-Å T: Jag kommer från en gammal bruksort, Iggesund. När vi för tjugo år sedan skulle diskutera ortens framtid var det socialdemokraterna och fackföreningarna som kallade till möte. Det brukade komma flera hundra dit. I dag är det Iggesunds intresseförening som samlar folk. Under de senaste decennierna har en hel flora av intresseföreningar etablerat sig; föreningsråd, näringslivsråd, bygderåd och partnerskapsmöten. Nu är det de som håller i kontakten med medborgarna. E L B: Men det är inte helt lätt att få in en fot där. Min erfarenhet är att man som politiker inte är välkommen i de lokala intresseföreningarna. Där är man rädd för partipolitik för den uppfattas som konfrontation. Det vill man inte ha. I föreningarna jobbar man mot konsensus. Jag tror att just det har väldigt stor betydelse för att folk ska bli intresserade av samhällsfrågor. Mentaliteten bland väljarna är en helt annan i dag än för ett par decennier sedan. Människor i dag vill inte bli partimedlemmar och ”köpa hela paketet”. De vill gå in och jobba för speciella frågor som de ibland vill driva under en viss period. Partiernas medlemstal sjunker drastiskt. Ett forskarscenario är att det 2017 inte längre finns några partimedlemmar kvar. Har partierna en framtid? S-Å T: Ja, vi behöver de politiska partierna. Men vårt arbetssätt måste förändras i grunden. Vi måste utveckla den demokratiska dialogen. E L B: Med tanke på den utveckling vi talar om så passar nog inte de traditionella partierna i dagens samhälle. I stället kommer utvecklingen att gå mot nya partier som riktar in sig på speciella områden, som till exempel sjukvården eller de äldre. Det

B RY T P U N K T


TET

är på gott och ont. Gott för att det skapar engagemang. Ont för att det finns risk för att partierna enbart ägnar sig åt opinionsfrågor och inte ser till helheten. Tror ni att utvecklingen är på väg från folkrörelsepartier till valkampanjpartier? E L B: Det tror jag. Möjligheten finns att utvecklingen går mot ett tvåpartisystem och fler lokala och regionala partier, sprungna ur intresseföreningar och folkrörelser. Jag ser det inte som en risk, snarare en möjlighet. Det är bra att människor engagerar sig och det gäller att vi politiker anpassar oss till den verkligheten. Att vi blir mer flexibla och öppna för lösare former, som till exempel nätverk, där medborgarna är fria att gå in och ut ur sitt engagemang. S-Å T: Friare former kan naturligtvis vara ett sätt att engagera fler. Men demokratin kan inte enbart vila på tillfälliga engagemang. Någon måste ju ta det yttersta ansvaret - svara för kontinuiteten och axla samhällsansvaret. För demokratin som helhet är det inget negativt att fler människor blir delaktiga på nya sätt, till exempel genom att delta i den lokala utvecklingen via Internet. Det är bara bra. Men för den representativa demokratin har det betydelse eftersom den grundar sig på partiväsendet. Partierna måste vara kvar, det är jag övertygad om. Vi måste ha en ideologi och en långsiktig samhällsvision för att kunna ge medborgarna en bild av vart vi är på väg och sedan kunna ta ansvar för våra beslut. E L B: Vi ser att människor röstar alltmer på person och mindre på parti. Man har förtroende för en person, som man tror ska kunna driva en politik som är bra för folket. Den skillnaden syns tydligt mellan kommunval och riksdagsval. S-Å T: Jag tror inte att folk röstar på mig som enskild individ utan för att de tycker att jag är en bra företrädare för mitt parti. Hur ser ni på den kanadensiska partilösa modellen med personval? (Se sidan 24 -25) E L B: Den tilltalar mig mycket. Speciellt detta att den som är

B RY T P U N K T




”Den förlorade medborgardialogen är en allvarligare fråga än att medlemstalen sjunker. Det känns som om vi missat tåget. Nu är frågan: ”Hur ska vi hinna ikapp?” Sven-Åke Thoresen

direktvald får ett direkt, personligt ansvar för sitt uppdrag. Det är något vi saknar i Sverige. Här är det lättare att gömma sig bakom sitt parti och vara anonym. S-Å T: Jag tror definitivt inte på ett partilöst system. För att planera ett samhälle antingen det gäller rent fysiskt eller planera för välfärden så måste man ha någon form av ideologisk ledstjärna. Man behöver skapa en modell och ha en tydlig idé om vart man är på väg för att kunna mejsla fram de politiska lösningarna i ideologiska diskussioner. I hälsingska Svågadalen testas en alternativ modell med en direktvald parti-opolitisk kommundelsnämnd där man väljs in på personliga meriter istället för på partimandat. (Se spalten sidan 17). Hur tycker du att det fungerar? S-Å T: Jo, rent praktiskt fungerar Svågadalsmodellen. De är kunniga inom sitt eget närområde. Där finns det visioner och tankar. Men när det gäller de

stora framtidsfrågorna, skola, förskola och äldrevård har de ingen ideologisk plattform att stå på. E L B: Jag tror inte att man behöver sakna värderingar och ställningstaganden i en partilös modell. Även om man har personval så kommer det inte saknas djup, som så många befarar. Var och en som ställer upp måste givetvis ta ställning och presentera sina åsikter. S-Å T: Jag tycker att det skulle vara mycket märkligt att inte kunna ha ett parti bakom mig där det fanns möjligheter att bryta åsikter och diskutera samhällsutvecklingen. E L B: Du talar om det som är önskvärt för dig. Men medborgarna säger någonting annat. S-Å T: Om man verkligen vill ha en fungerande demokratisk dialog med medborgarna bör man kanske inte börja med frågor som är partipolitiskt sprängstoff utan med dem som har mer praktisk karaktär. Men även praktiska vardagsnära frågor är ju faktiskt ideologiska. Till exempel vilken typ av barnomsorg man ska satsa på. E L B: Jag tycker inte att frågan om barnomsorg är ideologisk. Jag ser det så här: kommun och landsting har ett ansvar och det spelar ingen roll vem som är utförare. Det som skiljer de olika typerna av barnomsorg är pedagogiken, inte ideologin. Tror ni att vissa grundläggande ideologier kommer att fortleva? E L B: Ja, i den meningen att vi behöver en helhetssyn när vi bygger ett samhälle. Politiken får inte bygga enbart på särintressen och opinionssvängningar. S-Å T: Jag är helt övertygad om att ideologierna har en framtid. När det gäller de stora aktuella frågorna, som till exempel välfärden och arbetsrätten, ser vi ju klara ideologiska skillnader mellan partierna.

16

B RY T P U N K T


SVÅGADALEN

Hur ska man få den unga generationen intresserad av partipolitik? E L B: Det är en stor utmaning för det finns verkligen ett stort glapp mellan unga människor och de frågor som politiken handlar om idag. I region Dalarna har vi ett ungdomsprojekt där unga är mentorer för oss äldre. En av mentorerna säger att hon vill bli fredsmäklare. Hon ser inte Falun som sin plattform, har inga begränsningar alls och ser ingen plats för partipolitik i sin vision. Hon anser att fred på jorden är målet med hennes liv. Jag känner stor tillförsikt inför sådana goda krafter. Vad kan inte växa fram ur ett sådant engagemang? S-Å T: Många unga går in i ett engagemang för att efter en tid säga: ”Nej, nu har jag inte tid längre. Nu måste jag utveckla mig själv!” De stannar inte, även om vi ber på våra bara knän att de ska göra det. De bryr sig inte om att ta ett långsiktigt ansvar. Det hade varit otänkbart för oss äldre som skolats i en annan tradition. Vi som var unga i min hembygd växte upp och fortsatte att leva på samma plats och skolades in i partiet. Numera lämnar de unga hemorten tidigt för studier och jobb. Vilka nya arbetssätt krävs för att svara mot unga människors behov? S-Å T: Svårigheten ligger i att kunna möta den nya mentalitet som vuxit fram. Jag tror att det handlar mycket om att satsa på öppenhet och flexibilitet. Men jag kan inte se någon lösning på problemet. Jag tycker att vi provar alla möjliga sätt. Ändå kommer de inte. Vi måste själva ge oss ut mer, både söka upp de unga där de finns och själva skapa nya mötesplatser. E L B: Det är nog viktigt att komma ihåg att ungdomar inte är någon enhetlig grupp, så jag tror inte att det går att ta ett gemensamt grepp när det gäller den unga generationen. Det handlar nog om samma förhållningssätt som för alla människor: Att prata med dem, fråga dem till råds och tydligt visa att deras åsikter har betydelse. •

B RY T P U N K T

Svågadalen i Hudiksvalls kommun är Sveriges första partiopolitiska kommundelsnämnd. Nämnden väljs genom personval för en mandatperiod på fyra år och ansvarar för vad den själv kallar ”mjuka” områden: Skola, barn- och äldreomsorg, kultur och fritid, demokratifrågor och landsbygdsutveckling. Samma villkor gäller som för andra kommundelsnämnder i Hudiksvalls kommun. Det vill säga att följa de regler och lagar som gäller för kommunal förvaltning. De sju ledamöterna sammanträder varje månad. Nämndmötena är öppna för allmänheten. En gång i månaden hålls även öppna förmöten där befolkningen inbjuds att delta med frågor, kritik och förslag. Sven-Åke Thoresen och Elisabeth Lindén Brandt är ledamöter i Sveriges Kommuners och Landstings Demokrati- och självstyrelseberedning.

Visste du att hundra procent av kommunstyrelseordförandena i Sverige är medlemmar av ett politiskt parti. Motsvarande andel i Frankrike, Portugal, Italien, Tyskland och Tjeckien är mellan 65 och 85 procent och i Polen mindre än 30 procent. 17


Botkyrka:

Vi vill vรฅga gรถra det annorlunda


Storstadskommunen Botkyrka satsar på unga Tunnelbanans röda linje sträcker sig över hela norra Botkyrka genom områdena Alby, Fittja, Hallunda och Norsborg. – Det är ingen tillfällighet att Dogge i Latin Kings har ett skivbolag som heter Red Line Records, säger Jens Sjöström, kommunstyrelsens vice ordförande och ordförande i demokratioch integrationsberedningen i Botkyrka. SOM STORSTADSKOMMUN skiljer sig Botkyrka en hel del från Emmaboda. Här är det inte nära till allt och alla. Visserligen kan man känna igen en och annan lokalpolitiker i mataffären, men närheten till den lokala politiken är generellt mindre än i många små kommuner, tror Jens Sjöström. – Som storstadskommun har vi inte heller den typ av lokala dagstidningar, som brukar finnas ute i landet, som länk till medborgarna. Det gör det extra viktigt att vi politiker är ute och besöker föreningsliv, skolor, fritidsgårdar och bostadsområden. På så vis försöker vi ändå eftersträva en slags småskalighet. Här byggs kommunidentiteten inte på den traditionella bygemenskapen. Snarare på närheten till området kring den tåg- eller tunnelbanestation där man bor, jobbar eller pluggar. I södra delen, längs pendeltågslinjen, ligger Tumba, Tullinge och, i nära anslutning, Grödinge. Mellan norr och söder brer stora grönområden ut sig. Kommunen är stor till ytan. – Tyvärr gör det geografiska avståndet att det lätt blir en uppdelning mellan norra och södra delen, säger Sevgi Zengin, ungdomsvägledare på medborgarkontoret. Folk som bor här i söder har sällan eller aldrig någon anledning att besöka norr, och vice versa. För den unga generationen har ungdomsfullmäk-

B RY T P U N K T

Jens Sjöström.

tige en viktig roll som brygga och mötesplats. Sedan starten för tre år sedan har de 40 högstadie- och gymnasieelever som bildar fullmäktige genom enträget arbete genomdrivit en omfattande förbättring av elevdemokratin i kommunens 30 skolor. Bland annat genom att se till att skolornas ledningsgrupper tar emot elevrepresentanter och genom att införa schemalagda klassråd. Nyligen lämnade ungdomarna en motion till kommunfullmäktige om att återinföra 1012-årsverksamheten på fritids. Detta bland annat för att motverka utanförskap och kriminalitet. –Ungdomsfullmäktige är mycket lyckat både när det gäller träning i den representativa demokratin och i hur man kan påverka när man går samman mot ett gemensamt mål, säger Sevgi Zengin. Men arbetet har också gett en medvetenhet om hur unga i andra delar av kommunen resonerar. När ungdomarna möts reagerar de ofta med: Aha, är det så de andra tänker! Att slipa av förutfattade meningar om andra är en viktig väg för att kunna börja jobba tillsammans. Istället för att jämföra sig med varandra. DET ÄR SÖNDAG mitt på dagen och strålande sol. Inne i kommunhuset pågår en retorikutbildning för de ungdomar som arbetar med ungdomsfullmäktige. Tjugo personer slipar frenetiskt på sina argument inför nästa övning. – Jätteintressant, men svårt, säger Daniel Engström, initiativtagare till utbildningsdagen, medan han funderar på hur han ska klara uppgiften att övertyga publiken om vikten av att äta ekologisk frukt. – När vi satt i panelen och mötte kommunpolitikerna under den årliga demokrativeckan förra året upptäckte jag att det fanns ett stort behov hos oss att få mer kunskap om hur man argumenterar på ett bra

 19


Tunnelbanelinjen knyter ihop olika delar av Botkyrka kommun. Till höger: Botkyrkas ungdomsfullmäktige.

sätt. Vi behöver träna oss så att vi verkligen vågar ta för oss när vi träffar politiker och andra beslutsfattare. Kompisen Melis Akdag instämmer. – När man är ung måste man vara extra bra på att prata. Om man inte är det lyssnar inte vuxna. Just nu pågår förberedelserna inför 2006 års demokratidagar. Ett tillfälle för Botkyrka-politikerna att lyssna och lära av ungdomarna. Som vanligt är ungdomsfullmäktige en av arrangörerna. I år är temat integration. – Det brukar bli bra möten, säger Sevgi Zengin. Men jag tycker att politikerna borde vara ännu mer öppna för ungdomarnas idéer, även om de inte alltid ser vart förslagen leder. Vuxen trångsynthet kan göra att politikerna ibland missar verkligt goda idéer. MEN DET FINNS OCKSÅ mycket ungdomligt demokratiarbete som inte alls är inriktat på teori. Snarare på uttryck. Ett sådant exempel är tidningen Shoo. Den startades av ungdomar från Fittja som hade fått nog av att alla utom de själva berättade om hur deras tillvaro såg ut och hur deras framtid skulle bli. Nu producerar nya ungdomar varje sommar en tidning där de ger sin egen bild av tillståndet i Fittja och Sverige idag. Några av dem som var med från början fungerar som mentorer.

20

Ett annat exempel är Subtopia, basen för kommunens satsning på upplevelser. Området, som ligger i Albys gamla industripark, är ett kultur-, utbildningsoch näringslivscampus. Bland hyresgästerna finns bland andra Cirkus Cirkör, Zingo Film och Clowner utan gränser. – Vi vill våga göra det annorlunda. Det som folk inte väntar sig att en kommun ska göra, säger Jens Sjöström och pekar på kommunens devis ”Långt ifrån lagom”. Det gäller att använda sig av okonventionella sätt att nå människor. I upplevelsepedagogiken finns en ny och fantastisk kraft, säger han entusiastiskt. Det är här drömmarna kan förverkligas. Upplevelsepedagogik handlar om skapande arbete med teater, film och musik där ungdomarna får möjlighet att stärka sin identitet och självkänsla. – Demokrati ska inte vara en teoretisk diskussion, understryker Jens Sjöström. Upplevelsepedagogik når så många fler, släpper loss kreativiteten och låter både tankar och känslor komma till uttryck. – Den engagerar många unga utan att de egentligen är medvetna om att de ägnar sig åt demokratibygge. Från kommunledningens sida ser vi det också som en strategisk satsning på att få unga människor att stanna i Botkyrka. Den som vill satsa på ett yrkes-

B RY T P U N K T




”När man är ung måste man vara extra bra på att prata. Om man inte är det lyssnar inte vuxna.”

B RY T P U N K T

21


” Vi tröttnade på att drömma stort och leva litet, så vi gav järnet för att leva vår dröm” C i r k u s C i r kö r

 Forts från sidan 20 liv inom musik, film eller teater ska kunna få stöd att stå på egna ben i den egna kommunen. Vad är viktigt när man vill få med sig ungdomar? – Ärlighet, tydlighet och att man ser till att det inte tar så lång tid från idé till beslut eller genomförande. Men hur ser demokratiarbetet ut för den vuxna befolkningen i Botkyrka? Där är det inte riktigt lika dynamiskt. Brukargrupper, främst inom barnomsorg och skola, är populära, äldrerådet i Tullinge fungerar bra och många i den äldre generationen uppskattar att delta i politikercaféer. Botkyrka har också genomfört ett antal rådslag. De har bland annat handlat om fysisk planering, ungdomars fritid, biblioteksplanen och framtiden. Men många i arbetsför ålder verkar sakna tid att engagera sig. Kanske en satsning på möjligheten att rösta via Internet kan bli ett bra verktyg för medborgardialog. I år prövar kommunen dialogforum på sin hemsida. Det ska vara ett öppet forum där man både kan starta egna frågor som rör kommunen eller reagera på andras. Möjligheten att chatta med de politiska partierna under direktsända fullmäktigemöten är på gång. – Det är en fantastisk möjlighet, säger Jens Sjöström. Men all medborgarkontakt löser man inte den vägen. Det är viktigt att värna om lyssnandet. Ta sig tid att tala med människor som berättar om hur de upplever den kommunala verksamheten. Det sägs att vi politiker inte ska ägna oss åt detaljfrågor. Men politik och människors vardag handlar om detaljfrågor. Det betyder att vi måste kunna ta till oss människors individuella perspektiv. Reflektera över dem, dra slutsatser och – om det finns skäl – ändra strukturer, regler och beslut. Det inre arbetet är nödvändigt. Botkyrka kommun vänder sig också inåt i den kommunala förvaltningen med sitt demokratiarbete. – Det är lätt att fokusera på den utåtriktade verksamheten och viljan att övertyga medborgarna om hur bra det är med demokrati. Och glömma bort att integrera demokratifrågorna i vår egen verksamhet. •

22

Vi

4 Vad bestämmer om du har förtroende för politiker? Hur ser ditt förtroende ut för kommunpolitikerna i Botkyrka?

Annica Vinter, personlig assistent Att de tar ansvar för sina handlingar och att de är ärliga. Nej, jag har inget förtroende för politiker. De går ut med attityden att de vet allting bättre än alla andra, men verkar inte själva befinna sig i verkligheten.

Radomir Zuniga, studerande Att de gör något bra. Nej, inget direkt förtroende. De pratar mycket om vad de ska göra men sen verkar det inte bli något gjort.

Johanna Lööf, arbetslös sjuksköterska Att de håller vad de lovat. Jag tror absolut att politikerna vill gott. Men tyvärr säger de ofta att de ska ordna så mycket utan att lyckas. Sänka arbetslösheten till exempel.

Polidoro Morales Aguirre, pensionär Politiker måste ha kontakt med folket, vara ärliga och visa solidaritet. Nej, jag har inget förtroende för dem. De pratar för mycket och agerar för lite.

B RY T P U N K T


”Lämna stadshus och kommunalhus och möt unga människor på deras egna villkor!”

UNGA RÖSTER

SAMIR SANDBERG, 22 ÅR. Verksam inom projektet Ungdomstorget i Sveriges Ungdomsråd. – Min erfarenhet är att det är enklare att samla ungdomar kring sakfrågor än kring partiprogram. Men det betyder inte att jag tror att partipolitiken håller på att dö ut. Jag tror att partierna behövs. Men då måste politikerna bli mycket bättre på att ta kontakt och lyssna på unga människor. Jag upplever att många politiker har en skeptisk inställning till ungdomligt engagemang utanför partierna. Det behöver de inte ha. De borde snarare se det som något positivt att vi är engagerade. – För att generationerna ska nå varandra är det viktigt att det verkligen blir en dialog mellan oss och att vi kan mötas på lika villkor. Det talas mycket om att det finns ett politikerförakt bland unga människor. Men även om det finns goda exempel på politiker som verkligen vill möta unga, så finns det tyvärr många som hyser ett ungdomsförakt. De ser ungdomar enbart som en krävande grupp. ISABEL SVENSSON, 24 ÅR. Svenska Kyrkans Unga. Ansvarar för Nordenfrågor inom Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer. – Jag tror att partierna fortsättningsvis kommer att fylla någon slags funktion. Men många unga känner sig inte attraherade av de gammaldags formerna som partierna ofta står för. Vi står på deras agenda, men jag upplever att de inte tar oss på allvar. Ofta pratar politikerna om oss

B RY T P U N K T

som om allt som rör oss handlar om framtiden. Inte om något som faktiskt är angeläget nu. När de talar om ungas arbetslöshet är det med tillägget: men de har framtiden för sig. Det blir ett sätt att förminska problemen. Att ungas arbetslöshet inte är så viktig. Jag tycker inte att man ska behöva vänta tills man är trettio innan man får möjlighet till ett jobb. Det är viktigt att politiker kan informera unga om att politik är något som rör alla människor. Och att det inte är omöjligt att påverka. Bara man vill. ÅSA BJERING, 26 ÅR. Ordförande för Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer. – Jag hör ofta från politiker att ungdomar är ointresserade av politik. Det stämmer inte. Unga engagerar sig både i traditionella och nya organisationer för att diskutera och arbeta för olika politiska frågor. Så istället för att försöka förändra partisystemet tror jag att partierna måste börja med att samverka med andra organisationer – som till exempel miljörörelsen, fredsrörelsen eller elevrörelsen. På så vis kan de skapa intressanta mötesplatser och använda sig av kunskap och engagemang som redan finns. – Jag tror också att partierna ska satsa på att söka upp ungdomar där ungdomar finns – på caféer och fritidsgårdar – för att prestigelöst samtala om politisk ideologi. Lämna stadshus och kommunalhus och möt unga människor på deras egna villkor! •

23


–VI HAR ETT Kanada är ett av de länder som särskilt intresserat Demokratioch självstyrelseberedningen. I Toronto arbetar politikerna aktivt med konsultationsprocesser för att ta del av medborgarnas synpunkter. Det innebär att kommunens politiker kontinuerligt möter allmänheten.

KONSULTATIONERNA är väl planerade processer med tydliga syften, oavsett om det handlar om stadens budget, att utveckla policydokument eller ett stadsdelsområde, berättar Anna Lindström, projektledare för Brytpunkt. – Politikerna säger: ”Vi kan inte veta allting. Vi måste ta reda på var människor står och hur de tänker för att fatta välgrundade beslut.” I Toronto utgör inte partierna grunden för val. Politikerna, som är heltidspolitiker, väljs genom personval. Eftersom det inte finns några partiplattformar som grund för olika ställningstaganden är det viktigt att politikerna samtalar med invånarna. Medborgarna blir inbjudna via stadens hemsida, annonsering i press och plakat ute på stan. – I Toronto finns det alltid någon dialog på gång; stordialoger, fokusgrupper eller enskilda samtal, beroende på ämne. Ibland anmäler sig flera hundra personer. Många vill föra fram sina synpunkter och delta i samtal. Dialogerna leds av professionella processledare. Politikernas uppdrag

24

är att lyssna, ställa följdfrågor och dra lärdom. – Vid svenska konsultationsprocesser finns det oftast ett mer eller mindre färdigt förslag som medborgarna får tycka till om. I Kanada går politikerna ut med ett blankt papper. Vad vill ni att vi ska göra? Hur blir det bäst och mest funktionellt för er? Om det finns ingredienser i projektet som kräver lagstiftning eller på annat sätt inte är förhandlingsbart, så berättar man det. Dialogerna sker vid flera tillfällen och på olika platser för att alla grupper i samhället – barnfamiljer, pensionärer, skiftarbetare och studenter – ska ha möjlighet att komma. För att allt detta ska fungera finns det ett väl utvecklat kommunsekretariat som ägnar sig åt logistik, administration och dokumentation. Som ser till att körscheman fungerar och sköter återkopplingen till medborgarna. Berättar för dem som medverkat vad som händer i frågan och hur deras åsikter använts. Syftet med dialoger och konsultationer är primärt att samla in synpunkter. Men också att skapa olika slags lärande, berättar Anna Lindström. Alla som deltar i konsultationerna har i förväg tagit del av information om den aktuella frågan och fått kunskap om hur processen går till. Men också mötet med andra medborgare ger kunskap. – I Sverige får politiker ofta besök av enskilda lobbygrupper – handikapporganisationer, pensionärer, näringslivsorganisationer – som framför sina krav och synpunkter. Men då sker inget utbyte mellan grupperna.

Om man som i Toronto i stället bjuder in dem tillsammans så börjar de diskutera med varandra, vilket gör att de lösningar som kommer fram blir mer genomarbetade. Möten mellan olika behov kan skapa förståelse och intresse. Samtidigt ökar chansen att nya och oväntade idéer kommer fram.

Spanien: Exemplet Katalonien I SVERIGE talar man om hur olika typer av medborgarinflytande skulle kunna komplettera vårt demokratiska system. En åsikt är att det finns risk för att de konkurrerar ut vårt nuvarande system och att vi skulle förlora våra politiska partier och därmed grunden för vårt representativa system. Men det går att förena, vilket man kan se av exemplet Katalonien. Spanien skiljer sig från både Kanada och Sverige genom sin relativt korta demokratiska historia. De första demokratiska kommunvalen ägde rum 1979 efter 40 år av fascistiskt styre. Men det finns också en likhet mellan Sverige och Spanien. Båda har en stark partitradition. Katalonien har lagstiftat om medborgerligt deltagande. I Barcelona stad använder man sig av medborgarråd. Ordförande är den ledande politikern i området. Medlemmarna är valda för en bestämd mandatperiod och företräder sig själva eller en organisation. Det kan vara en klok person, som invånarna har förtroende för.

B RY T P U N K T


PROBLEM. Eller en artist. Frågor som tas upp rör allt från prioriteringar och policies till vad man ska göra med ett område i kommunen. Kommunerna arrangerar även rådslag där olika grupper i ett bostadsområde möts för att till exempel diskutera stadsdelsandan. – Den katalanska modellen är mer inriktad på rådgivning och inte så processinriktad som den kanadensiska, säger Anna Lindström. I Spanien utgör partierna basen och anlägger tonen.

”Sverige har mycket att lära av Kanadas medborgardialog” I TORONTO har enskilda och representanter för föreningar och företag möjlighet att delta i de kommunala styrelsernas och nämndernas möten för att framföra sina förslag och åsikter. Carin Högstedt, kommunalråd (v) i Växjö, är en av de svenska politiker som tagit starkt intryck av den kanadensiska modellen. – Det var oerhört inspirerande att se hur man i Toronto förmår fånga in folks åsikter ”innan något händer”, som man uttryckte det. Vi har mycket att lära av deras medvetna linje för att engagera sina medborgare. Hur de systematiskt öppnat beslutsprocesserna och utvecklat en dialog genom att lyssna. Och hur de talar med, inte till människor utan att mästra. Växjö kommun har, liksom många andra svenska kommuner, genomfört olika förändringar för att minska avståndet mellan valda och väljare; medborgarförslag, allmänhetens frå-

B RY T P U N K T

gestund, öppna nämndmöten och direktmöten med kommunledningen. – Men medborgarna har ändå inte någon större möjlighet att delta i diskussionen innan det finns ett förslag, utan har ofta fått ta ställning till något som redan är bestämt, säger Carin Högstedt. Det måste helt klart vara roligare och mer engagerande att vara med redan i början av processen. Därför skrev hon en motion till sitt fullmäktige och föreslog att ge kommunstyrelsen i uppdrag att införa en liknande rättighet för medborgarna i Växjö kommun. Motionen gick igenom. Nu uppmanas alla nämnder och styrelser att själva bestämma hur lång tid de vill avsätta för medborgarnas deltagande. – I Växjö kommuns jämställdhetskommitté, där jag är ordförande, har vi beslutat att under varje sammanträde vika maximalt en halvtimme för ändamålet. Vid premiären i februari kom en person och ställde svåra och relevanta frågor kring jämställdhetsarbetet. Det kändes väldigt bra! Lokalpolitiken i Toronto består av betydligt färre politiker än i Sverige. Är det också en modell att ta efter? – Jag har tidigare alltid tyckt att det är bra med många politiker. Helt enkelt för att det betyder att många människor känner någon förtroendevald. Men jag har börjat ändra mig på den punkten. Jag tror inte att det innebär en katastrof om politikerna blir färre. Enbart antalet bestämmer inte graden av demokrati. Det viktigaste är att se till att dialogen med medborgarna fungerar bättre. Idag tenderar heltidspolitikerna att få ett

HUR VILL NI LÖSA DET?

övertag genom att kunna ägna mer tid och resurser åt sitt politiska engagemang än sina kollegor, fritidspolitikerna. Det skapar obalans, menar Carin Högstedt. – Om det ska bli någon jämvikt måste vi så långt det är möjligt försöka skräddarsy uppdragen så att de passar den enskilda fritidspolitikerns förutsättningar och möjligheter. Den som vill vara mer aktiv för att till exempel ta kontakt med medborgarna och med media måste få både mer tid och bättre villkor. Jag tycker därför att de bör få så generösa arvoden att de kan vara borta en dag i veckan från sitt ordinarie arbete för att ägna sig åt politiken. Det är också viktigt att fördela uppgifterna så att inte allt hänger på kommunalrådet eller kommunstyrelsens ordförande. Vi behöver vara fler som syns utåt. Att Carin Högstedt är imponerad av modellen i Toronto, som också är ett partilöst system, betyder dock inte att hon tycker att det svenska partisystemet ska avskaffas. – Men det behöver kompletteras med mer deltagardemokrati för att överleva. Politiken kan inte helt överlåtas till den lilla skara som är medlemmar i partierna. •

Visste du att medborgare i Kanada kan rösta både där man bor och där man äger fast egendom. 25


”Varför måste alla kommuner se likadana ut?”

Demokratin måste förnyas. Men det innebär inte att vi måste hitta en enda form som ska gälla för alla kommuner. Varje kommun måste kunna välja sin väg, menar Kenth Lövgren, oppositionsråd för folkpartiet i Gävle kommun. MÅNGA POLITIKER upplever sig få allt mindre makt i förhållande till kommunstyrelse och tjänstemän. En enkätstudie i sjutton kommuner visade att drygt hälften av de förtroendevalda anser att politikernas uppgift ofta begränsas till att godkänna tjänstemännens förslag. Var tredje förtroendevald i kom munfullmäktige funderar på att hoppa av sitt uppdrag. – En bidragande orsak är att de inte känner sig delaktiga i besluten, menar Kenth Lövgren. – För att vitalisera politiken och öka legitimiteten måste kommunerna få möjlighet att pröva olika sätt att förändra sitt sätt att arbeta. Till

26

exempel att skrota kommunfullmäktige, som ofta är en diskussionsklubb, och istället införa direktval till kommunstyrelsen. – Ofta är beslutsunderlagen ändå så genomarbetade och processade av tjänstemän och kommunstyrelse att det bara är en formsak för kommunfullmäktige att godkänna dem. – Andra intressanta möjligheter är att införa personval – utan spärrar – så att medborgarna ser vem de röstar på. Eller öka antalet förtroendevalda, men ge dem mindre ansvarsområden än vad de har idag. Men det är viktigt att varje kommun får möjlighet att komma fram till sin egen lösning, understryker Kenth Lövgren. Vem ska bestämma vilka satsningar som ska göras? – Kommun och stat bör sätta sig ned tillsammans för att se hur ramarna kan vidgas och vilka lagändringar som krävs. Det är viktigt att man inte uppifrån talar om vad som är rätt och fel. Mycket av den här utvecklingen

måste komma från kommunerna själva. Det viktigaste är att det kommer till stånd ett samarbete mellan stat och kommuner kring de här frågorna. Vad krävs för det? – En omfattande mental förändring, det är jag övertygad om. Det är viktigt att vi får igång debatten nu och börjar ifrågasätta det vi håller på med. – Men det får inte stanna vid diskussioner, vi måste agera också. – I Sverige har vi en tendens att prata väldigt länge om saker och dra frågorna i långbänk. Det tar sådan tid innan vi kommer till skott och det verkar som om vi tror att demokrati mäts i tid: ”Ju mer tid vi ägnar åt en fråga desto mer demokrati.” Men det tror inte jag. Måste alla kommuner förändras? – Det finns många kommuner som fungerar bra idag och som inte vill genomföra några stora förändringar. Det ska de förstås inte behöva. •

B RY T P U N K T


”Vi får aldrig glömma att vi är lekmän på uppdrag av folket” Undersökningar visar att det är ett vanligt problem att politiska beslut inte genomförs som politikerna tänkt sig. Det blir extra tydligt när politikerna anger målen men överlåter detaljstyrningen till tjänstemännen. Hur ser rollfördelningen ut? Måste de politiska beslutsprocesserna ses över? GREGER TIDLUND, kommunalråd (s) i Trosa kommun och Ulrika Karlsson, landstingspolitiker (m) i Uppsala län, anser båda att det finns tydliga gränser mellan ansvarsområdena. De förtroendevalda har det övergripande ansvaret och bestämmer inriktningen genom att fastställa mål, ramar och resurser. Tjänstemännens uppgift är att nå målen inom de fastlagda ramarna. Men för att det ska fungera måste båda parter vara medvetna om sina roller, ta sitt ansvar och vara observanta på när gränserna överskrids. GT: Jag tror att det handlar mycket om att båda parter måste bli ordentligt medvetna om sina olika roller. Vi politiker får aldrig glömma att vi är lekmän på uppdrag av folket och ska ta tillvara skattebetalarnas och brukarnas intressen. Hela kommunallagen är uppbyggd på att vi inte ska ha några specialkunskaper. UK: Jag tror också att det är oerhört viktigt att vi ägnar tid åt att ta till oss kunskap av tjänstemännen. Att vi träffas och samtalar. Tjänstemännen är ju vår informationsbas. GT: Problemet är att vi inte skolas in i vårt ansvar och vilka befogenheter som ingår i jobbet. Många nya

B RY T P U N K T

politiker i ledande ställning bör få en rejäl kunskapsgenomgång på det området. Själv har jag erfarenhet av att ha trampat i klaveret ordentligt i början av min politikerkarriär. Som ny har man stora ambitioner och vill vara duktig. Då finns det risk att man lägger sig i för mycket. UK: Relationen mellan politiker och tjänstemän handlar om ett ömsesidigt beroende, men också om ett ömsesidigt ansvar. Som politiker ska vi inte gå in och detaljstyra, men alltid vara beredda att ta det politiska ledarskapet och konsekvenserna av vår politik. Och inte överlåta tuffa, impopulära beslut, till exempel prioriteringar, till tjänstemännen. Men de verksamhetsansvariga cheferna har också ett ansvar. Till exempel att hålla sin budget. GT: För att vi ska kunna ta beslut måste det finnas bra beslutsunderlag. Men tyvärr är de ofta inte tillräckligt genomarbetade. Jag anser att politiker generellt måste bli bättre på att förkasta undermåliga underlag och begära nya. Samtidigt måste vi komma ihåg att vi också har ett ansvar som beställare. Det gäller att avsätta tillräckligt med pengar och tid om man vill få bra underlag. UK: Ja, och lägga fram ramar och eventuella tilläggsdirektiv för utredningar som till exempel handlar om att dra in verksamheter. Det får inte bli så att enskilda tjänstemän får stå med hela ansvaret när allmänheten reagerar mot nedläggningar. Hur ser ni på skillnaden mellan sakfrågor och politiska frågor? GT: Vissa frågor blir politiska fast

de egentligen inte är det. Det kan handla om att en lärare slagit en elev i skolan. Det är ju en verksamhetsfråga, men kan snabbt bli en politisk fråga när media ringer och frågar mig: Vad tänker ni göra åt det problemet? Då gäller det att bolla vidare till den som är verksamhetsansvarig. Men det är lätt att själv ta över i ett sådant läge eftersom man gärna vill visa handlingskraft. UK: Många gånger upplever jag att politiker lättare relaterar till en detaljfråga och lättare når ut med den via media. Men jag ser en fara i att detaljfrågorna skymmer de långsiktiga frågorna. Som till exempel hur svensk hälso- och sjukvård ska se ut i framtiden. Detaljfrågor kan också ta mycket tid, helt i onödan. Jag satt tidigare i landstingets kultur- och utbildningsnämnd. Där hade vi att ta ställning till bidragsansökningar från olika föreningar och organisationer. Det var både tidskrävande och absurt att vi politiker skulle sitta och värdera dockteater A mot dockteater B. Då tog jag initiativ till att vi istället arbetade fram riktlinjer för hur bidragen skulle fördelas och därmed blev det en tjänstemannafråga. Är det dags att initiera en diskussion om tjänstemannarollen? GT: Ja, det tycker jag vore bra. Med utgångspunkten att skapa en bra dialog med politikerna. UK: Ja, kanske det. Men i första hand bör vi inrikta oss på det politiska ledarskapet. Om det fungerar kommer också relationen mellan politiker och tjänstemän att bli bättre. •

27


NORSK EXPERIMENTLUSTA VITALISERAR I Norge har man sedan länge varit öppen för att pröva olika konstitutionella modeller. Sedan 1993 kan norska kommuner välja mellan den traditionella formannskapsmodellen, som i mycket liknar svenska kommuners styrningsmodell, och majoritetsstyre. I kommunvalen 1999 och 2003 genomfördes också direkta val till ordförandeposten på försök.

Parlamentarismen ger tydlighet Oslo var den första kommunen i världen som införde majoritetsstyre (parlamentarism). Rune Gerhardsen, socialdemokratisk gruppledare i Oslo bystyre, har erfarenhet både av att sitta i ”regering” och opposition. 1986 VAR OSLO BYSTYRES deklarerade mål ökat inflytande för de folkvalda och klarare politiskt ansvar. – Så tycker jag också att det fungerar, säger Rune Gerhardsen. Byrådet ansvarar för helheten och ingen kan längre skylla på administrationen. Det ger handlingskraft! Han anser att majoritetssystemet erbjuder klarare politiska linjer och ökade möjligheter att agera, oavsett vilken sida man befinner sig på. Tidigare kunde en oppositionspolitiker bli ansvarig för en politik som hon inte delade. Numera är de folkvaldas ansvar entydigt. – Självklart tycker jag att det är

28

deprimerande att sitta i opposition. – Men jag behöver inte ta ansvar för något som jag egentligen inte ansvarar för och jag kan driva en tydlig oppositionspolitik. Under de perioder som Rune Gerhardsen varit byrådsledare har spelrummet varit stort. – Majoriteten i ett majoritetsstyre har större makt över administrationen än i det traditionella systemet. Det är alltså inte rådmannen/kommundirektören som lägger fram förslagen, utan sittande stadsregering. På frågan om det finns någon svaghet i det parlamentariska systemet svarar Rune Gerhardsen att det i så fall skulle vara att fullmäktiges sektorskunskaper försvagats något. – Tidigare hade fullmäktige så kallade sektorsutvalg som styrde sektorerna. Det gav god kunskap. Den insynen har minskat. Men jag ser det inte som ett stort problem. Snarare ett dilemma som vi får leva med.

Rune Gerhardsen anser att det framförallt är stora kommuner med en omfattande administration som kan ha nytta av ett majoritetsstyre. – Små kommuner vinner ofta på att skapa samförståndskoalitioner. Där det egentligen inte finns någon konkurrens att tala om kan ideologiska frågor, som konkurrensutsättning och privatiseringar, lätt bli teoretiska. •

Visste du att den norska kommunallagen gör det möjligt att välja mellan traditionella proportionella val till kommunstyrelsen (som i Sverige) eller en parlamentarisk modell där majoriteten besätter alla kommunstyrelseplatser. B RY T P U N K T


Oslos majoritetsstyre Inom Oslos majoritetsstyre tillsätts stadsregeringen (byrådet) genom majoritetsval av fullmäktige (bystyret). Medlemmarna av byrådet ansvarar för olika verksamhetssektorer. Oppositionen har ingen del i byrådet. Däremot har bystyret, likt ett nationellt parlament, ett antal beredande utskott (bystyrekomitéer) där också oppositionen har säte. Bystyret kan genom misstroendeomröstning avsätta byrådet, och byrådet kan ställa kabinettsfråga i bystyret. Oslo-modellen har därmed alla de egenskaper som ett fullständigt parlamentariskt system på nationell nivå brukar ha. Det enda som egentligen saknas är rätten att upplösa bystyret och utlysa nyval.

Formannskapsmodellen I de norska kommuner, som valt att behålla den traditionella formannskapsmodellen, är ordföranden både ordförande i kommunestyret (fullmäktige) och i formannskapet (kommunstyrelsen) och väljs vanligen av fullmäktige. I flera andra länder – England, Italien, Polen och Tyskland – där man infört direktval av ordförande, har ett viktigt motiv varit att stärka borgmästarens makt på fullmäktiges bekostnad. Något sådant motiv har aldrig uttalats i Norge. Där har det snarare handlat om att genom personval uppmuntra valdeltagandet.

”Väljarna fick en mer sammansatt bild av mig än tidigare” I de två senaste norska kommunalvalen genomfördes direkta val av ordföranden på försök. Ulla Naevestad i Lier kommun var en av dem. 60 procent av väljarna röstade på henne personligen medan hennes parti fick 30 procent. DET BLEV EN VALRÖRELSE i amerikansk stil med plakat på lyktstolparna och helsidesannonser i dagspressen, berättar Ulla Naevestad, som 2003 valdes till ordförande för tredje gången. Men det politiska klimatet liknande inte valen i USA, poängterar hon. Visserligen framhävde alla kandidaterna sig och sitt parti, men debatten var fortfarande saklig, utan personangrepp. Och väljarna visade stort engagemang. Innehållsmässigt låg fokus mer på person än partiprogram. – Det upplevde jag inte alls som negativt. Tvärtom. Det gav mig möjlighet att tydligare än tidigare visa var jag står som person och inte enbart som partirepresentant. Att diskussionerna under valrörelsen 2003 kom att handla mycket om värderingar och personliga förhållningssätt gjorde nog att väljarna fick en mer sammansatt bild av mig än tidigare. ULLA NAEVESTAD är också övertygad om att det interna politiska arbetet i kommunen underlättas av att ordföranden är direktvald. – Att väljarna tydligt och klart gjort sitt ordförandeval är mycket positivt. Jag har väljarnas direkta stöd och det ger mig en säkrare position. Det ökar också legitimiteten gentemot kommunstyrelsen. Det blir svårare för kommunstyrelsen att angripa en direktvald ordförande eftersom den då indirekt kritiserar väljarna. De förhandlingar som fördes efter valet 2003 för att komma fram till allianser och politiska konstellationer gick också mycket smidigt, berättar hon. Att ordföranden redan var vald förenklade valet till övriga positioner i kommunstyrelsen. Likaså gynnas ordförandens roll i förhållande till administrationen av direktval, menar Ulla Naevestad. – Precis som i relationen till kommunstyrelsen har min legitimitet stärkts. Man angriper inte den som väljarna valt! •

29


Visste du att borgmästarna i femton europeiska stater anser att kommunstyrelsen under de senaste tio åren stärkt sin ställning gentemot fullmäktige och att borgmästarna själva stärkt sin ställning både i förhållande till fullmäktige och styrelse.

DANMARK MOT STRÖMMEN Medan den konstitutionella utvecklingen i Norge gått mot att införa modeller med stark kommunstyrelse har Danmarks utveckling gått i motsatt riktning. I DANMARK HAR ISTÄLLET fullmäktige och dess nämnder getts en allt centralare roll. Här saknas en stark och tydlig kommunstyrelse. Å andra sidan har den indirekt valde ordföranden, borgmästaren, fått en mer synlig roll tillsammans med ett visst ansvar för den kommunala förvaltningen. Borgmästaren är ordförande i Ekonomiberedningen, som är ett förberedande organ till fullmäktige. Just nu genomförs en genomgripande reform av kommunstrukturen i Danmark. Från att ha varit ungefär lika många som i Sverige slås kommunerna samman till 98 stycken. Landstingen (amten) avskaffas och ersätts

30

med ett litet antal sjukhusregioner utan beskattningsrätt. Liksom alla kommunsammanslagningsreformer, som till exempel den svenska på 1970-talet, är drivkraften bakom den danska reformen idén om att större kommuner effektivare kan leverera service till medborgarna, säger statsvetaren Henry Bäck vid Göteborgs universitet. – Det finns dock risk för att överväganden om den lokala demokratin kommer i skymundan. När det gäller de nya sjukhusregionerna är det uppenbart att de får en svagare ställning än de gamla amten. – Det demokratiska inflytandet över sjukhussektorn minskar alltså. En annan uppgift för amten var gymnasieskolan, som förstatligas i samband med reformen. Totalt minskar alltså omfattningen av de verksamheter som väljarna

kan påverka genom sin lokala och regionala rösträtt, menar Henry Bäck. – Man kan också säga att kommunerna blir starkare genom reformen och att vi genom att nu fokusera på olika former av medborgarinflytande också stärker det, säger Caroline Heglund Jensen, konsulent vid danska motsvarigheten till Sveriges Kommuner och Landsting. DE OLIKA FORMERNA för medborgerligt inflytande är: Brukardemokrati – delaktighet i daghem och skola, anhöriggrupper, patientgrupper. Lokaldemokrati – delaktighet som rör ett geografiskt område, exempelvis i ett bostadsområde Projektdemokrati – skapar tillfälliga arbetsgrupper, till exempel för att stärka ungdomspolitiken i en kommun. •

B RY T P U N K T


Visste du att i danska kommuner ska antalet fullmäktigeledamöter vara minst nio och högst 31 personer.

”Det tog tid att förklara att vi verkligen ville lyssna” I samband med kommunsammanslagningen satsar den nya storkommunen Ny Holbaek på att utveckla den lokala demokratin. I januari 2005 vände sig politikerna till 66 000 invånare med frågan vilka former av inflytande som de önskade för framtiden. ATT VI POLITIKER ställde en sådan öppen fråga chockerade många medborgare, berättar Annica Granstrøm, borgmästare i Jernlöse kommun, som är en av de kommuner som kommer att uppgå i Ny Holbaek. – De flesta tänkte nog att ”när vi sagt hur vi vill ha det kommer politikerna ändå att välja sin egen plan”. Det tog tid för oss att förklara och visa att vi faktiskt inte hade några egna förslag utan att vi verkligen var intresserade av att lyssna och ta medborgarnas idéer på allvar. Varifrån kom idén? – Från politikerna – speciellt i de mindre kommunerna där det fanns en rädsla för att de små samhällena skulle bli bortglömda vid sammanslagningen. Fanns det någon oro för att det skulle kunna bli en krävande process? – Ja, men vi var samtidigt eniga om att låta det vara det, eftersom det är en process som ska fortsätta i

B RY T P U N K T

många år ännu och utvecklas efter de erfarenheter vi får. I starten höll borgmästaren, oppositionspolitiker, kommundirektören och förvaltningschefen ett planeringsmöte med de 18 lokalområdenas eldsjälar, personer som sedan tidigare engagerat sig starkt i det lokala samhället. Till exempel inom idrottsrörelsen eller äldrerådet. Dessa fick till uppgift att anordna medborgarmöten i områdena och agera koordinatorer. Samtidigt skickades personliga invitationer till föreningar, brukarstyrelser och institutioner och allmänheten bjöds, via dagspressannonser, till borgarmöten. Mellan 40 och 100 personer samlades till varje sådant möte. – Vi hade hoppats på ännu fler, men var ändå positivt överraskade, säger Annica Granstrøm. Minsta antalet samlades i staden Holbæk, som har det största invånarantalet. Vi tror att det kanske har något att göra med att invånarna där inte har lika stor samhörighetskänsla med sitt lokalområde. De verkar också räkna med att i en stad av den storleken kommer medborgarservicen ändå inte att försämras vid kommunsammanslagningen. Deltagarprocessen mynnade ut i flera konkreta resultat. Dels lokalfora, öppna möten dit medborgarna är

välkomna att framföra idéer och förslag, dels medborgarnas egen ombudsman. Hur ofta arrangeras lokalfora? – Det bestämmer de själva. Det är meningen att lokalfora ska ha möjlighet att påverka allt som angår lokalområdet innan vi tar något politiskt beslut. Vilken uppgift har borgarvägledaren? – Det är en medborgarnas ombudsman – som har till uppgift att hjälpa de medborgare, som anser sig ha blivit felbehandlade av kommunen, att komma vidare i systemet. En helt oberoende instans, som inte ska vara kopplad till kommunen. Kommunen har också gjort en “vitbok” med över 600 konkreta förslag från medborgarna. Allt från hur de vill organisera sig till hur de vill att den nya simhallen ska vara utformad. Många olika lokala arbetsgrupper arbetar nu vidare med de förslagen. Vilka fler steg i deltagardemokratin planerar ni? – Under våren 2006 har vi våra första dialogmöten med alla lokalområden. Samtidigt ger Roskilde universitet oss politiker, den administrativa personalen och lokalfora utbildning i konsten att föra en reell dialog med medborgarna. •

31


Kan parlamentarism vara något för svenska kommuner & landsting? I Norge tillämpar de två största kommunerna samt en av fylkeskommunerna ett parlamentariskt styrsystem. Är det något för våra svenska kommuner och landsting att ta efter? Det tror statsvetaren Henry Bäck, som anser att ett nytt styrsystem skulle få ordning på maktbalansen. Vilka är argumenten för parlamentarism? – Framförallt att väljarna får en tydligare bild av vilken politisk konstellation som kommer att ansvara för politiken efter ett val. Det gör det lättare för medborgarna att sedan utkräva ansvar. Men parlamentarism skulle också kunna bringa ordning i kommunernas och landstingens inre politiska organisationer. – Risken för maktspel och sammansvärjningar skulle minska om det fanns tydligare regler att hålla sig till. På längre sikt kan ett mer ordnat system också vinna i legitimitet hos medborgarna, eftersom det ”politiska käbblet” är det som folk oftast brukar vända sig emot. Ett annat starkt argument för parlamentarism anser Henry Bäck vara att många svenska kommuner redan har infört en ”kvasivariant” av modellen och skapat kompromisslösningar med två verkställande organ: En kommunstyrelse som är proportionellt tillsatt och en parlamentariskt tillsatt ”styrande koalition”. – Det betyder att man egentligen har både samlingsregering och parlamentarism. Det blir svårt att reglera. Då tycker jag att det är bättre att bestämma sig för det ena eller andra och se till att ha tydliga regler för hur det ska gå till vid ”regeringskriser” och nyval till fullmäktige. Ser du några argument mot parlamentarism? – Nej, egentligen inte. Det skulle i så fall vara att oppositionen inte har någon plats i en parlamentarisk kommun- eller landstingsregering. För att motverka deras förlorade insyn måste man förstärka kommittéer eller utskott i fullmäktige. Det är kanske till och med viktigare i kommunerna och landstingen än det

32

är inom rikspolitiken eftersom det finns en försvarlig grupp kommuner där man inte kan räkna med majoritetsskifte inom överskådlig framtid. Till exempel på gamla bruksorter där socialdemokratin dominerar starkt eller i moderata förortskommuner i storstäderna. I sådana stabila kommuner ökar givetvis betydelsen av oppositionens insyn. I Norge har man infört möjligheten att välja mellan antingen den traditionella formannskapsmodellen och parlamentarism. Vilka effekter har det fått? – De utvärderingar som gjorts i Oslo, Bergen och Nordland fylke där man tillämpar parlamentarismen, pekar på succé. Politiken sägs ha blivit livligare och debatterna i fullmäktige intressantare. Resultaten från Oslo visar också på tydligare ansvarsfördelning, större inflytande över administrationen och ökad tydlighet gentemot väljarna. Däremot har systemskiftet faktiskt haft svaga eller inga effekter på det politiska deltagandet och människors uppfattningar om systemets legitimitet. Man hade väntat sig att de tydligare ansvarsförhållandena skulle leda till ett ökat medborgerligt intresse, och inte minst ökat valdeltagande. Dessa förväntningar infriades i huvudsak inte. Många europeiska länder har infört system med direktvalda borgmästare. Vilken effekt har det på maktdelningen? – Borgmästarrollen brukar skapa ordning i kommunens inre organisation. I dag finns en osäkerhet hos många svenska kommunstyrelseordförande, som hela tiden måste vara på sin vakt så att det inte pågår en sammansvärjning någonstans som kan störta honom eller henne. Socialpsykologen Torbjörn Nilsson har kallat det ”en paranoid organisation där man hela tiden måste snegla över axeln.” Dessa mindre tilltalande sidor av det politiska spelet kan man få bort om ordföranden har en reglerad ställning. Vad skiljer en svensk kommunstyrelseordförande och en borgmästare? – Det är framförallt två omständigheter. Den första är hur de väljs. Den svenska styrelseordföranden är

B RY T P U N K T


Henry Bäck är professor i offentlig administration vid Göteborgs universitet.

indirekt vald, medan borgmästarna i de flesta andra länder är direkt valda. Det stärker deras legitimitet och ger dem en starkare reglerad ställning i organisationen, jämfört med svenska kollegor. Ofta blir borgmästaren chef, ett slags kommundirektör, för hela den kommunala organisationen, inklusive förvaltningen. Givetvis finns det även svenska kommunstyrelseordförande som har stor makt i organisationen. Men den maktställningen bygger inte på lagar, utan är något som personerna själva byggt upp. Vilka effekter får borgmästarstyre när det gäller legitimiteten gentemot väljarna? – I en tid när medborgarna visar minskat intresse för att rösta kan personval vara en lösning. Men här skiljer sig uppfattningarna. Personvalen handlar ofta mer om personliga egenskaper och trovärdighet än om de politiska programmen. Direktval kan alltså betyda att partiernas roll tonas ned. Men det kanske vore hälsosamt eftersom partierna spelar en sådan

B RY T P U N K T

central roll i svensk politik, samtidigt som de har problem med sin medborgerliga förankring. Vilka faktorer gör borgmästarrollen stark? – Det är svårt att säga. Även om ordföranden får en starkare ställning inne i organisationen, är han eller hon beroende av sina externa nätverk. Till exempel med företag, statliga myndigheter, intresseorganisationer, fackföreningar och liknande. Finns det några svårigheter i ett borgmästarstyre? – Det som kan bli problematiskt är när borgmästaren tillhör ett parti och fullmäktiges majoritet ett annat. Fransmännen har en särskild term för detta: cohabitation, samboende. Ett sätt att hantera det problemet är att börja arbeta för breda partiöverenskommelser. Men då finns ju risken där igen att den politiska tydligheten försvinner för medborgarna! – För att det inte ska bli så är det viktigt att reglera kommunstyrelseordförandens befogenheter och maktställning. •

 33


forts. från föregående sida.

Om att lämna gamla spår och hitta nya vägar

LÄSTIPS

Kanske tiden är mogen för nya maktordningar i svenska kommuner och landsting? Men hur enkelt är det egentligen att skifta från ett system till ett annat? Brytpunkt ställer frågan till professor Henry Bäck. INOM SAMHÄLLSVETENSKAPEN brukar man tala om spårbundenhet, ”path dependence”. Det betyder att det finns en tröghet i den institutionella utvecklingen – har man en gång valt väg är det svårt att byta spår. Orsakerna är dels ekonomiska; man har investerat i de befintliga institutionerna och att förändra dem skulle förmodligen innebära stora kostnader och effektivitetsförluster. Andra orsaker är av mer psykologisk karaktär. Personligen tror Henry Bäck att de är starkast. – Där handlar det bland annat om vanans makt. Man är så van vid ett system att man inte längre ifrågasätter det. Det kan till och med vara så att man inte är riktigt medveten om systemet, utan bara tar det för givet. Om då någon föreslår ett helt nytt sätt att agera kan hela ens gamla världsbild skakas om ordentligt. De gamla lösningarna förlorar ofta i legitimitet i samband med en kris av något slag eller yttre påverkan under lång tid. Ibland handlar det om riktigt kritiska vägskäl. I Tyskland, åtminstone i Östtyskland, var återföreningen ett sådant tillfälle då de gamla institutionerna sopades bort. Likaså i Polen när kommunismens era tog slut och i England vid New labours maktövertagande 1997. Att labour tog makten markerade det definitiva slutet på den ideologiskt medvetna Thatcher-eran, som hade haft udden riktad mot just den kommunala sektorn. Om vi överför resonemanget till svenska förhållanden? – I Sverige väntar knappast någon sådan dramatisk vändning. Men om vårt system gnisslar och är tillräckligt ifrågasatt har vi möjlighet att välja nytt och ställa frågan: Vilka reformer kan vi genomföra? Vad gnisslar mest just nu? – Definitivt bristen på medborgerligt engagemang. •

34

Bäck, Henry (2006) Komparativ kommunal konstitutionspolitik. En kunskapsöversikt. Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm. Dilemman i politiken (2005) En skrift inom ramen för projektet Brytpunkt – politikens roll i framtiden. Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm. Giljam, Mikael & Jodal, Ola (2005) Demokratiutveckling i svenska kommuner. Del 3: Kommunala demokratisatsningar – vägen till en mer vital demokrati? CEFOS, Göteborg. Karlsson, David (2006) Den svenske Borgmästaren. Kommunstyrelsen ordförande och den lokala demokratin. Förvaltningshögskolans rapporter, nr 80, Göteborgs Universitet. Lampinen, Johanna och Berglund, Anna-Karin (2006) Makten och möjligheten i kommunpolitiken. En enkätstudie om förtroendevalda i 17 kommuner. Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm. Lidström, Anders (2006) Lokala och regionala val – Institutionella förutsättningar i 12 stater. Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm. Lüthi, Bernhard, Lindgren, Mats & Fürth, Thomas (2005) The MeWe Generation. What business and politics must know about the next generation. Bookhouse Publishing. Montin, Stig (2006) Politisk styrning och demokrati i kommunerna: Åtta dilemman i ett historiskt ljus. Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholm. Möller, Tommy (1998) Politikerförakt eller mogen misstro? Kommentus förlag, Stockholm.

B RY T P U N K T


FRÅGA JURISTEN Håkan Torngren, jurist och seniorkonsult på Sveriges Kommuner och Landsting, svarar på Brytpunkts frågor. Kan vilken kommun eller landsting som helst införa en direktvald partiopolitisk nämnd? Alla kommuner/landsting kan införa en sådan frivillig ordning men ordningen kan kullkastas om inte alla partier ansluter sig till den. En direktvald nämnd bygger på att partierna i kommun/landstingsfullmäktige i förväg lovat att respektera den nominering som skett vid ”direktvalet”. Partierna instruerar sina ledamöter i fullmäktige att välja de ledamöter som nominerats. Emellertid kan alltid ett visst antal ledamöter i fullmäktige begära proportionella val i syfte att få sina egna kandidater valda. Kan man i Sverige, likt i Danmark skrota kommun-/landstingsstyrelsen och enbart ha fullmäktige? Nej, kommun/landstingsstyrelsen är enligt 3 kap. 2 § kommunallagen en obligatorisk nämnd. Vårt system bygger på att fullmäktige beslutar i ärenden av principiell natur eller av större vikt och att styrelsen, och de andra nämnderna, beslutar i frågor som rör förvaltningen och i frågor som de enligt lag eller annan författning ska handha. Kan man i Sverige, likt i Danmark, minska antalet förtroendevalda till 31

B RY T P U N K T

personer, eller till och med färre, i en enskild kommun? Enligt 5 kap. 1 § kommunallagen bestämmer fullmäktige antalet ledamöter i fullmäktige i förhållande till kommun- och landstingsstorlek. Antalet ska vara minst 31 i kommuner med 12 000 röstberättigade invånare. I Stockholms kommun och i landsting med över 300 000 röstberättigade invånare ska antalet vara minst 101. För att tillåta färre ledamöter krävs en ändring i kommunallagen. Även de nämndledamöter som väljs av fullmäktige är förtroendevalda och påverkar därmed antalet förtroendevalda i kommunen/landstinget. Kan tjänstemän som arbetar på delegation lösa frågor helt efter eget huvud? Vem bär ansvaret för resultatet? Nämnden har det yttersta ansvaret (revisionsansvaret) för de beslut som en delegat fattar. I princip fattar delegaterna självständigt sina beslut i de ärenden som delegerats till dem. Nämnden kan dock ställa upp villkor för beslutanderätten och kan när som helst återkalla en given delegation. Det råder vidare förbud att delegera beslut i vissa ärenden enligt 6 kap. 34 § kommunallagen. Om ett visst ärende skulle falla inom det ”förbjudna” området ska delegaten ha instruktioner att hänskjuta ärendet till nämnden för beslut. Kan man i Sverige, likt i Norge, införa parlamentarism (majoritetsstyre) i kommuner och landsting idag? Nej, vårt system vilar på tanken att partiernas representation, i kommunstyrelsen och i de andra nämn-

derna, ska återspegla styrkeförhållandena i fullmäktige. Denna princip upprätthålls ytterst genom möjligheten att begära proportionella val. Är det möjligt att införa direktval av KS/LS ordförande och KF/LF ordförande idag? Nej, i de allmänna valen väljs ledamöter i landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige. Fullmäktige väljer sedan en ordförande bland sina ledamöter. Fullmäktige väljer också ledamöterna i kommun/landstingsstyrelsen. Sedan väljs en ordförande bland ledamöterna. En annan ordning kräver ändringar i kommunallagen. Då måste man också reglera den direktvaldes ansvar. Kan man vara såväl KS/LS ordförande som KF/LF ordförande idag? Fullmäktige väljer bland sina ledamöter en ordförande. Det finns inget formellt hinder mot att fullmäktige senare väljer denne ordförande att också vara ordförande i kommun/ landstingsstyrelsen, förutsatt att ordföranden blivit vald till ledamot i styrelsen. Kan man som kommunal-/landstingsråd också vara kommunchef? Nej, kommunens eller landstingets ledande tjänsteman (kommunchefen, landstingsdirektören) får enligt 4 kap. 6 § kommunallagen inte inneha något politiskt uppdrag i kommunen/landstinget. Kommunchefen är med andra ord inte valbar. Detta valbarhetshinder kan tas bort i kommunallagen, men då rubbas förhållandet mellan förtroendevalda och tjänstemän. •

35


Ett samtal om behovet av visioner, omvärldsspaning och om ordföranderollen och makten:

”Vi behö mot omv för att ut Ingrid Amrén, avgående finanslandstingsråd (s) i Gävleborg möter Jan-Erik Wallin, kommunstyrelsens ordförande (m) i Vara. J-E W: Jag är inte direkt någon förvaltare. Snarare en entreprenör och visionär, som anser att vårt lilla samhälle, Vara, måste öppna upp för omvärlden och ta del av andras erfarenheter istället för att vi ska uppfinna hjulet själva. Vår kommun har satsat mycket på att bygga team och uppmanat personalen att kontinuerligt åka på seminarier, både i Sverige och utomlands. Vara var förresten den första kommunen i Sverige som hyrde lägenhet i Bryssel för att vi skulle lära oss mer om europapolitik. Det blev en hel del rabalder om det, men vi har stått på oss. Våra tjänstemän hade stort utbyte av den möjligheten och lägenheten kostade mindre per månad än vad ett hotellrum kostar ett par nätter. För fem år sedan var alla anställda en vecka på Mallorca för att utveckla arbetslagen och i fjol var de på

B RY T P U N K T


ver spana ärlden vecklas” Island för verksamhetsutveckling. För att göra sådant krävs goda motiv, övertygelse och mod. I A: Mitt uppdrag har också handlat mycket om att se in i framtiden; följa hälso- och sjukvårdens utveckling och förbereda mitt landsting på den. Jag har också arbetat mycket för att minska skuldbördan i landstinget. Där har min drivkraft varit att vår generation måste göra rätt för oss och inte belasta kommande generationer. Det har inneburit att jag både behövt besluta om hårda prioriteringar och ta mig an den utmanande pedagogiska uppgiften att förklara dem för medborgarna. J-E W: En del av att vara visionär är att hålla den ekonomiska medvetenheten levande. För att främja utveckling måste man både kunna förvalta och spana runt hörnet. Vi kan jämföra med näringslivet. Den som inte satsar på utveckling och omvärldsbevakning är förlorad. I A: Trots att våra ordföranderoller är ganska lika så arbetar vi i skilda världar. Kommunpolitiken är mer handfast –

B RY T P U N K T




nära människor och de dagliga besluten där det handlar om ganska begripliga saker som parkeringsplatser och nya hus. I landstingspolitiken måste vi ofta ta oss an mer abstrakta problem. Sjukvården är både komplicerad och komplex. Det är inte lätt att förstå, varken för politiker eller allmänhet, varför ett sjukhus måste byta ut en relativt ny och mycket dyrbar datortomograf för att den vetenskapliga utvecklingen gått så fort och diagnosmetoderna förändrats. Jag tycker att det har varit svårt att bryta ned de resonemangen till våra diskussioner hemmavid. Hur upplever ni er exekutiva makt i ordförandeuppdraget?

38

J-E W: Egentligen som obefintlig. Formellt sett har jag som styrelseordförande inte så stort utrymme. Det påverkar mitt förhållande till medborgarna. De förväntar sig ju att en kommunstyrelseordförande ska kunna ta beslut. Det gör att jag hela tiden måste förklara: Jag tycker så här och skulle vilja säga ja direkt, men jag måste ha styrelsens beslut. När jag träffar kollegor från andra länder brukar de bli mycket förvånade över att jag inte har någon formell makt. Vilken makt bör en ordförande ha? J-E W: Ansvaret bör vara tydligare definierat, som det är för många borgmästare i Europa. Rent praktiskt fungerar det visserligen så i många

svenska kommuner. Men vi har inget tydligt mandat och skulle må bra av ett tydligare ledarskap. I A: Egentligen har vi ju ingen formell makt. Men det är ändå styrelseordföranden som sätter sin prägel på utvecklingen. Man tar på sig ansvaret att driva verksamheten och se till att formera styrkorna så att det fungerar. Hur det lyckas beror mycket på den egna personligheten och vilka kvalifikationer man har. Men det ser olika ut och jag tycker att partierna borde ta ett större ansvar och skola in sina politiker i att leda verksamheter. Det borde vara lika självklart som att utbilda tjänstemännen inom kommuner och landsting. J-E W: Vi kan inte förvänta oss att

B RY T P U N K T


”Hur får man igång en förutsättningslös diskussion i styrelsen utan att behöva sitta fast i frågan vem som ska ha makten nästa mandatperiod?” Ingrid Amrén

nya politiker ska ha kunskap per automatik. Självklart måste politiker ges utbildning i att leda en organisation och ta beslut. Om vi inte har medvetenhet och kunskap om vad det innebär att vara en ledande politiker är risken stor att vi får ett tjänstemannavälde. Med det säger jag inte att det är något fel på tjänstemännen. Problemet är att vi politiker ofta inte har mandat och kunskap nog för att ifrågasätta deras beslutsunderlag. Jag besökte nyligen Australien. Där får politikerkåren högskoleutbildning i ledarskap. Det ger både ökad självkänsla och status åt politikeryrket. I A: En sådan ökad medvetenhet skulle underlätta för politikerna att fokusera mer på frågan hur samhället ska byggas långsiktigt. Jag tycker att politiken – nationellt, regionalt och kommunalt, både på vänster- eller högerkant – mer och mer har utvecklats mot att man ska vinna poäng på att undergräva varandras förtroende. Vi har kommit in i en trall där oppositionen alltid ska vara emot. Det tror jag i längden skadar den representativa demokratin. I stället för att bara svartmåla måste man kunna visa på egna alternativ. Där har vi mycket att lära av idrotten. Det enda som gäller är att man själv anstränger sig för att bli bättre. J-E W: Jag tycker också att det är viktigt att utöka fritidspolitikernas möjligheter. De måste få tid och resurser att reflektera och tänka i

B RY T P U N K T

alternativa banor. Det gäller förresten alla förtroendevalda. Ett sätt att lösa det är att ha färre politiker och ge dem ökade möjligheter till omvärldsbevakning och möten med människor. I A: Jag är inte överens med dig när det gäller antalet politiker. Vi löser inte demokratifrågorna genom att vi blir färre. Det har vi sett exempel på hemma i vårt län, till exempel i Ljusdals kommun, som är mycket stor till ytan. I den delen av kommunen där det inte finns några politiska företrädare är valdeltagandet oerhört lågt, näst intill obefintligt. Där finns en direkt koppling. Jag tror att det är jätteviktigt för människor att känna

igen sina politiker och kunna hitta sin granne eller distriktssköterska på vallistan. Det ger känslan av att politiken finns nära och att vi politiker är en del av vardagen. J-E W: Kanske en lösning kan vara att göra representationen i nämnder och styrelser mer effektiv. I politikeruppdraget går det ofta åt alldeles för mycket tid till sammanträden. Det borde räcka med en representant från varje parti. De övriga skulle kunna vara ute i verkligheten. • Ingrid Amrén är vice ordförande och JanErik Wallin ledamot i Sveriges Kommuners och Landstings Demokrati- och självstyrelseberedning.

39


Demokrati. Javisst. Men hur? Och kan det se olika ut? Demokratin står inför stora utmaningar. Traditioner bryts och förändringar kan stå för dörren. Vi vill bidra till diskussionen med denna tidning. Den handlar om legitimitet, maktdelning och inflytande.

Välkommen!

tidningen beställs på www.skl.se eller på tfn 08-452 79 28 isbn-10:91-7164-137-8 isbn-13:978-7164-137-3

118 82 Stockholm, Besök Hornsgatan 20 Tfn 08-452 70 00, Fax 08-452 70 50 info@skl.se, www.skl.se Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet i samverkan


7164-137-3