Page 1

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


1

Innehållsförteckning

2 Sammanfattning ........................................................................3 3 Inledning ...................................................................................6 4 Vad är ekonomisk tillväxt? ..........................................................7 5 Den regionala tillväxten i Sverige .................................................8 5.1 Det senaste decenniets tillväxt i Sveriges arbetsmarknadsregioner ........................... 8 5.2 Nya förutsättningar för tillväxtpolitiken ................................................................ 9

6 Tillväxtens beståndsdelar ..........................................................12 6.1 Faktorer som påverkar investeringskvoten – materiella investeringar ..................... 13 6.1.1 Nyföretagande ..................................................................................... 13 6.2 Faktorer som påverkar investeringskvoten – kunskapskapital ............................... 15 6.3 Faktorer som påverkar antalet arbetade timmar ................................................. 16 6.4 Faktorer som påverkar produktiviteten ............................................................... 17 6.4.1 Strukturförbättringar............................................................................. 17 6.4.2 Innovationsförmåga .............................................................................. 18 6.4.3 Transportinfrastruktur ........................................................................... 19

7 Kommunala och regionala strategier för ekonomisk tillväxt ..........21 7.1 Attraktionskraft som ledstjärna ......................................................................... 21 7.2 Utvecklingen kan påverkas ................................................................................ 22 7.3 Varaktig tillväxt byggs underifrån ...................................................................... 23

Bilagor .........................................................................................25


2

Sammanfattning

En kommuns eller regions förutsättningar för tillväxt kan variera kraftigt. Det gäller såväl vid jämförelser mellan regioner som vid jämförelse av samma region över tiden. Många regioner som tidigare haft goda förutsättningar har fått se tillväxttakten minska markant i takt med att flera starka förändringsprocesser, med globaliseringen och den nya ekonomiska geografin i spetsen, förändrat tillväxtens villkor. Geografisk närhet till råvaror och andra produktionsfaktorer samt ett stort arbetskraftsutbud i antal räknat hade tidigare stor betydelse för var tillväxt uppstod. I det kunskaps- och tjänstesamhälle som Sverige har idag är det istället andra faktorer som är viktiga för framkomsten av tillväxt. Sverige producerar i allt högre utsträckning varor och tjänster med ett högt förädlingsvärde, vilket ofta kräver tillgång på högt utbildad och specialiserad arbetskraft. Denna utveckling medför att tillväxten allt mer koncentreras till de större lokala arbetsmarknadsregionerna där utbildningsinstitutionerna är lokaliserade och utbudet av specialiserad arbetskraft hög. En annan orsak till att tillväxten främst ökar i storstadsregionerna är att tjänstesektorn ökar i storlek och att tjänster ofta förutsätter att kunden och producenten kan mötas. Förutsättningarna för att driva ett tjänsteföretag är alltså mycket större i regioner där kundunderlaget är stort. Det snabba omvandlingstrycket i samhället och konsekvenserna av globaliseringen och den nya ekonomiska geografin försvårar också de små arbetsmarknadsregionernas möjligheter att inom regionen överföra resurser från stagnerande till expansiva branscher. Som en konsekvens av dessa förändringsprocesser har förutsättningarna för tillväxt minskat i många regioner. Men tillväxt beror också på människors värderingar och handlingar. I rapporten ”Spela roll” från Sveriges Kommuner och Landsting samt Arena

3

för Tillväxt visade vi att en stads eller bygds förutsättningar för tillväxt visserligen är oerhört viktiga för dess utveckling, men att dåliga förutsättningar kan kompenseras med befolkningens goda förmåga att samverka samt genom deras kreativitet och förändringsbenägenhet. Fyra viktiga faktorer i sammanhanget är social tillit, lärande, entreprenörskap och ledarskap. Bruttoregionprodukten mellan åren 1994 och 2001 ökade främst i de tre storstadsområdena Stockholm inklusive Uppland och Mälardalen, Göteborg inklusive de västra delarna av Västra Götaland samt Skåne. Ökningen har även varit stor utefter E4 söder från Stockholm genom delar av Östergötlands och Jönköpings län samt i flera av högskoleregionerna. Det finns också ett antal kommuner eller regioner som har utvecklats bra utifrån sina förutsättningar som exempelvis Åre, Värnamoregionen, Siljansområdet och flera av de kommuner i Dalsland och Värmland som gränsar till Norge. Sämst utveckling av bruttoregionprodukten har Norrlands inland samt stora delar av västra Svealand haft. Ett sätt att spegla tillväxtens mekanismer är att dela in denna i fyra delar. Antalet arbetade timmar, investeringskvoten för materiella investeringar, investeringskvoten för kunskapskapitalet samt produktivitetspåverkande faktorer som exempelvis organisatorisk och teknisk utveckling samt socialt kapital. På riksnivå har antalet arbetade timmar haft mindre betydelse för tillväxten de senaste 30 åren, men på regional nivå har denna tillväxtfaktor stor betydelse eftersom människors rörlighet är mycket större mellan regioner än mellan länder. Människor söker sig främst till attraktiva regioner med bra utbildningsmöjligheter och arbetsmarknad. Detta skapar en rörlighet mellan regioner där de mindre regionerna tenderar att få såväl nettoutflyttning, färre antal

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


arbetade timmar och minskad bruttoregionalprodukt, medan utvecklingen blir den motsatta i de större regionerna. Materiella investeringar handlar främst om nyföretagande och att befintliga företag investerar i sin verksamhet, men även om offentliga investeringar i t.ex. infrastruktur eller fastigheter. En region eller kommun är ytterst beroende av sin attraktivitet gentemot andra regioner eller kommuner, när det gäller att få eller skapa utrymme för privata investeringar. Alla investeringar motsvaras per definition av ett lika stort sparande och det är i två avseenden som sparandet från hushållen styrs direkt till den egna regionen – vid investering i egen bostad och i samband med nyföretagande. Som ett mått på den formella utbildningen används ofta begreppet kunskapskapital. Denna påverkas positivt av regionens eller kommunens egen utbildningskapacitet och nettoinflyttning av yrkesutbildad eller högt utbildad arbetskraft. Nettoutflyttning och utträdet av utbildad arbetskraft i samband med exempelvis pensionering eller sjukdom verkar i motsatt riktning. Kunskapskapitalet har även en indirekt påverkan på tillväxten genom att regioner med stor andel välutbildad arbetskraft tenderar att locka till sig företag med stark kunskapsorientering. Kompetens förknippas traditionellt med utbildningsnivå och det finns givetvis ett starkt samband. Men kompetens är ett mycket vidare begrepp än formell kunskap där kompetens också handlar om förmågan att tolka och omvandla kunskap. En region eller kommun kan därför delvis kompensera för en lägre utbildningsnivå genom befolkningens informella kunskaper och förmåga att använda den kunskap man har. Investeringarnas produktivitet avgör vilken tillväxteffekt en regions nettosparande ger upphov till. Teknisk utveckling och innovationsförmåga spelar en avgörande roll för investeringarnas produktivitet. Dessa kan delas in i tre delar: processinnovationer, organisationsinnovationer och produktinnovationer. Processinnovationer ersätter ofta arbetskraft med nya och mer produktiva maskiner. Produktiviteten per sysselsatt ökar, men arbetskraft friställs. Organisationsinnovationer brukar påverka 4

produktiviteten per sysselsatt positivt men har normalt små effekter på sysselsättningen. Produktinnovationer, då nya eller på olika sätt utvecklade produkter ersätter gamla, har däremot visat sig vara en stark drivkraft bakom såväl sysselsättnings- som produktivitetsutveckling. För en kommun eller region är transportinfrastrukturen av särskild vikt för investeringarnas produktivitet. Förbättrade transportsystem ökar möjligheterna för handel och kontakter och ger en effektivare regional arbetsfördelning. Dessutom ökar storleken på de lokala arbetsmarknaderna, vilket främjar konkurrens och specialisering. I den kundorienterade kunskapsekonomin spelar även social tillit, lärande och organisatorisk utveckling en allt större roll för tillväxten. Social tillit skapar sociala relationer, samverkan och nätverk. Ett samhälle med låg korruption ökar den administrativa effektiviteten och lockar till sig kapital och kunskap utifrån. Spridning av kunskaper, vilket är nödvändigt för att kunna utnyttja innovationer, gynnas i organisationer som främjar lärandeprocesser. Säljkompetens och marknadsorganisation blir också allt viktigare i globalt konkurrensutsatta verksamheter. Många tillväxtstrategier bottnar i att öka kommunen eller regionens attraktionskraft, vilken kan uttryckas på tre sätt: som affärsarena för företagen, som livsarena för hushållen och som besöksarena för turister och andra besökare. Affärsarenan kan exempelvis stärkas genom att främja nyföretagandet, stärka arbetskraftens kunskap och kompetens och investera i transportinfrastruktur. Allt detta är också bra för hushållen och turismen. Fler företag betyder fler jobb, utbildningssatsningar betyder mer utbildningsmöjligheter och förbättrad infrastruktur innebär större möjligheter för val av boende och arbete samtidigt som det gynnar turismen. En annan aspekt för att öka attraktiviteten är att förstärka kommunens eller regionens varumärke och för besöksnäringen också att odla ett gott värdskap. Det räcker inte alltid med att bara vara duktig, andra måste också känna till att du är duktig. Detta kan ske genom marknadsföring, att lyfta fram det unika och speciella Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


med platsen, att befolkningen talar väl om kommunen och att besökande får ett gott intryck av platsen och befolkningen. För att öka antalet arbetade timmar är det viktigt att underlätta för invandrade att komma in i arbetslivet och att förbättra den regionala samverkan mellan kommunen, landstingen och statliga myndigheter, på lokal och regional nivå, i syfte att effektivisera insatserna för att minska arbetslöshet och ohälsa. För att öka investeringarnas produktivitet är det viktigt att öka regional organisering och samverkan mellan företag, högskolor, universitet och offentlig sektor som en del i arbetet att skapa ett lokalt och regionalt innovationsklimat. När det gäller former för lokalt näringslivsarbete kan man i grova drag säga att de kan bedrivas från två utgångspunkter. Den ena kan kallas för ”ovanifrånstrategin” och den andra för ”underifrånstrategin”. ”Ovanifrånstrategin” har länge varit den traditio-

5

nella utgångspunkten för regionalpolitiken i många länder. Strategin siktar på att överföra arbetsplatser och investeringar från centrala tillväxtområden till regioner med problem i näringslivsstrukturen. ”Underifrånstrategin” går istället ut på att lyfta fram människors egen kraft att påverka sin kommuns eller regions framtid. Det behövs social tilllit som skapar sociala relationer, samverkan och nätverk, lärande som ger kunskap och kompetens, entreprenörskap som frambringar kreativitet och handlingskraft samt ledarskap som fångar upp och förstärker den lokala och regionala kraft som kan komma ur social tillit, lärande och entreprenörskap. I dagens globaliserade informationssamhälle där människor och företag kontinuerligt ställs inför snabba omställningar visar erfarenheter och forskningsresultat från många regioner och länder att ”underifrånstrategin” ofta är mer framgångsrik än ”ovanifrånstrategin”.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


3

Inledning

Sveriges framtida välfärd hänger i stor grad samman med att den ekonomiska tillväxten i landet kan öka och att denna kan generera en ökad sysselsättning. Vi behöver fortsätta öka produktiviteten i såväl den privata som den offentliga sektorn. I den privata för att företag i Sverige ska vara konkurrenskraftiga på den internationella marknaden och i den offentliga sektorn för att kunna utföra mer och kvalitativt bättre verksamhet samt möta den åldrande befolkningens ökande efterfrågan på välfärdstjänster. Globaliseringen och den hårdnande internationella konkurrensen leder till att arbetskraftsintensiv produktion och ibland hela företag flyttar från Sverige. Vi behöver därför skapa nya kunskapsintensiva företag som producerar varor och tjänster som ger bra betalt utomlands och som är svåra att kopiera. För att kunna finansiera den offentliga välfärden behövs också att företagen växer organiskt (dvs. att de anställer människor och inte bara växer genom uppköp av andra företag) och att det skapas nya konkurrenskraftiga företag. Fler människor behöver komma i arbete. Idag står mer än en miljon människor i förvärvsaktiv ålder utanför arbetskraften. Detta är en enorm kostnad för samhället både ekonomiskt och för de individer som på grund av exempelvis ohälsa, svag arbetsmarknad i boenderegionen, höga trösklar för att komma in på arbetsmarknaden, otillräcklig erfarenhet, bristande formell kompetens, eller diskriminering inte kan försörja sig på egen hand. I början på detta år kom Sveriges Kommuner och Landsting och Arena för Tillväxt ut med rapporten ”Spela roll – en bok

och lokal och regional utveckling”. Denna rapport hade ett underifrånperspektiv på utveckling och tillväxt. Fokus låg på människors förmåga att vara kreativa och att kunna samverka med varandra. Vi pekade ut fyra faktorer som särskilt viktiga för dessa förmågor: social tillit, lärande, entreprenörskap och ledarskap. ”Spela roll” handlade i stor utsträckning om vad människor själva kan bidra med för att förbättra utvecklingen lokalt och regionalt. ”Tillväxtens mekanismer” har tillkommit i syfte att skapa en större förståelse för tillväxtens beståndsdelar från ett mer teoretiskt perspektiv. Rapporten ska fungera som ett komplement till ”Spela roll” för dem som tydligare vill se strukturerna bakom lokal och regional tillväxt och utveckling. Tanken är främst att belysa hur kommuner och regioner själva kan utforma en väl sammanhållen tillväxtpolitik. Frågor om nyföretagande, innovationer, satsning på utbildning, infrastrukturförbättring m.m. beskrivs här i ett systemsammanhang. Grunderna till ”Tillväxtens mekanismer” har lagts av INREGIA på uppdrag av dåvarande Svenska Kommunförbundet. Jan Torége på Sveriges Kommuner och Landsting och avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad har skrivit ny text i valda delar samt bearbetat rapporten. Viktiga synpunkter har getts av Roland Lexén och Anders Elmevik på Sveriges Kommuner och Landsting samt av Per Sandgren på Arena för Tillväxt. Redigering och layout av rapporten har gjorts av Heléne Tildeman på KLF Grafisk produktion.

Stockholm i augusti 2005 Ulf Johansson Avdelningschef

6

Jan Torége Utredare

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


4

Vad är ekonomisk tillväxt?

BNP mäter hur mycket vi producerar

Ett lands ekonomiska tillväxt brukar ses som liktydigt med den samlade produktionens tillväxt. Ett lands samlade produktion är detsamma som bruttonationalprodukten, BNP. Storleken på BNP bestäms dels av hur mycket vi arbetar, dels hur effektivt vi arbetar. I ekonomiskt välutvecklade länder är produktivitetsutvecklingen i procent normalt mycket högre än den procentuella utvecklingen av antalet arbetade timmar. Hur effektivt vi arbetar har i Sverige under en lång period haft en mycket större betydelse för den ekonomiska tillväxten än hur mycket vi arbetar. Men en ökning av antalet arbetade timmar har ändå stor betydelse. En ökad produktivitet i privat sektor driver upp lönerna i såväl privat som offentlig sektor. Men i den offentliga sektorn är produktivitetsökningen oftast mycket lägre och den ökade skatteintäkten äts därför till stor del upp av ökade löneutgifter för offentligt anställda. Fler människor i arbete ökar däremot skatteintäkterna samtidigt som de offentliga utgifterna minskar. Denna form av tillväxt ger därför mer reella resurser till den offentligt finansierade välfärden, medan en ökad produktivitet i den privata sektorn i första hand höjer företagens konkurrenskraft och människors köpkraft. För att långsiktigt bibehålla sin produktionsförmåga måste ett land, likaväl som ett företag, successivt ersätta de resurser som förslits i själva produktionen. Exempelvis förslits varje år vägar, järnvägar, maskiner och anläggningar runt om i landet. Om inte detta kapital underhålls tillräckligt kommer produktionen att försvåras och så småningom minska. För att få fram den långsiktigt hållbara produktionsförmågan måste man därför minska BNP med de resurser som behövs för att motverka kapitalförslitningen. Det resultat man då får är nettonationalprodukten.

7

Nationalinkomsten är summan av alla inkomster

Nationalinkomsten beräknas genom att summera hushållens sammanlagda inkomster från arbete i form av löner och andra ersättningar, inkomster från kapital såsom ränteinkomster och vinstutdelning samt inkomster som kommer från mark- och jordtillgångar. Till kapitalinkomsterna ska räknas även inkomster från immateriella tillgångar, dvs. royalties och andra upphovsrättsliga inkomster. Regionprodukt och regioninkomst

Den regionala motsvarigheten till bruttonationalprodukten (BNP) är bruttoregionprodukten (BRP). Motsvarigheten till nationalinkomsten är regioninkomsten. En del av nationalinkomsten kan komma från andra länder, exempelvis vinster och dividender. På motsvarande sätt inkluderar regioninkomsten inkomster som härrör från andra regioner eller omfördelningar från staten. I den följande framställningen kommer vi främst att ha regioninkomstens procentuella tillväxt i åtanke när vi talar om regional tillväxt. Ekonomisk tillväxt och välfärd är inte synonymer

Den ekonomiska tillväxtens betydelse för välfärden innebär inte att man kan sätta likhetstecken mellan tillväxt och välfärdsutveckling. De flesta anser exempelvis att välfärden ökar med ökad fritid, men ökad fritid betyder samtidigt att landets produktionsförmåga avtar, att skatteintäkterna minskar och att det blir mindre pengar till den offentliga välfärden. Olika typer av negativa sidoeffekter av företagens produktion och hushållens konsumtion bidrar också till att vi inte kan sätta likhetstecken mellan ekonomisk tillväxt och välfärd. Här är växthuseffekten och annan oönskad miljöpåverkan ett talande exempel.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


5

Den regionala tillväxten i Sverige

Vid en grov indelning av Sverige i storstadsområden (Stockholms län, Blekinge och Skåne samt Halland, Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län) och övriga landet visade det sig att redan 1920 hade dessa tre storstadsområden tillsammans en andel av Sveriges inkomst som översteg 57 procent. Samtidigt var emellertid dessa tre storstadsområdens andel av Sveriges befolkning något under 41 procent. Följande tabell 5.1 anger utvecklingen mellan 1920 och 2000 av inkomst1- och befolkningsandelarna. Tabell 5.1 Storstadsområdenas (Stockholms

län, Blekinge och Skåne samt Halland, Göteborgs och Bohus och Älvsborgs län2) andel av Sveriges inkomst och befolkning 1920, 1960 samt år 2000. Procent. 1920

1960

2000

Andel av Sveriges inkomst

57,5

52,0

55,1

Andel av Sveriges befolkning

40,8

46,1

52,0

Källa: SCB bearbetningar av Åke E Andersson

Tabellen visar att storstadsområdena redan 1920 spelade en dominerande roll i den svenska ekonomin. Tillväxten hade uppenbarligen under det första halva seklet av industrialisering inneburit en kraftig anhopning av offentligt och privat kapital i de tre storstadsområdena, som i sin tur innebar en dominerande roll i Sveriges produktions- och inkomstbildning. Under de fyrtio åren av industriell mognad spred sig det industriella systemets fördelar över landet och övriga delar av landet ökade sin andel av den totala inkomsten i Sverige. Det var en

fördel för företagen att ha närhet till råvarorna och den ökade produktiviteten inom jordbruket frigjorde och ökade utbudet av arbetskraft över hela landet. Men i början av 1960-talet svängde pendeln igen och storstadsområdenas andel av Sveriges inkomster började återigen stiga. Den privata tjänsteproduktionens andel av inkomsterna ökade samtidigt som inkomstandelen från industrin avtog. Eftersom tjänsteproduktion till stor del förutsätter att kund och producent kan mötas förskjuts förutsättningarna för tillväxt och utveckling från glest till tät befolkade regioner. Delvis kunde en expanderade och decentraliserad offentlig sektor dämpa denna utveckling, men efter 1990 har koncentrationen av tillväxt i storstadsområdena accentuerats. Det mest påtagliga om man jämför utvecklingen i de olika riksområdena är Mellansveriges stabilitet i fråga om relativa andelar av Sveriges produktion och inkomster (se bilaga). Samtidigt förlorar Södra och Norra skogsbygden i relativ ekonomisk betydelse mellan år 1960 och 2000. Denna nedgång i ekonomisk betydelse har ett tydligt genomslag i skogsbygdens befolkningsutveckling.

5.1

Det senaste decenniets tillväxt i Sveriges arbetsmarknadsregioner

I norra skogsbygden har kuststäderna Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle och deras omgivande pendlingsområde haft en jämförelsevis snabb ekonomisk tillväxt, särskilt i jämförelse med huvuddelen av inlandskommunerna. Luleå och Umeå har i hög grad gynnats som K-regioner, det vill säga regioner som tidigt blev centra för kunskap och kreativitet. Figur 5.2 nedan visar den ekonomiska tillväxten i landets arbetsmarknadsregioner

1

Beskattningsbar förvärvsinkomst

2

Den valda geografiska indelningen har gjorts i syfte för att kunna upprätta en lång tidsserie från 1920 till år 2000. Enligt den definition av storstadsregioner som används av Långtidsutredningen har de tre Storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö 39,0 procent av befolkningen (år 2002) och 46,2 procent av rikets förädlingsvärde, dvs. bruttoregionalprodukt (år 2001); Bilaga 3 till LU 2003/04, SOU 2004:34 Regional utveckling utsikter till 2020.

8

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


(81 enligt NUTEK:s definition av lokala arbetsmarknadsregioner) mellan 1994 och 2001. Regionerna har delats in i fyra lika stora grupper. Till den första gruppen hör den fjärdedel av regionerna som hade lägst tillväxt, till den andra den fjärdedel som hade näst lägst tillväxt osv. Exempelvis visar kartan att bruttoregionprodukten (BRP) under denna femårsperiod växte med mindre än 14 procent i regiongruppen med lägst tillväxt och med mellan 32 och 55 procent i gruppen med högst tillväxt. Det bör noteras att BRP t.o.m. minskade i några regioner trots hög nationell tillväxttakt. Figur 5.2 Den ekonomiska tillväxten i

Tillväxten tycks följa de stora transportstråken utefter E4 mot norr och söder från Stockholm ända ner till Skåne. Ett annat tillväxtstråk följer E6 utefter huvuddelen av västkusten. Därutöver har flera av högskoleregionerna haft en snabb ekonomisk tillväxt. Kartan indikerar också att den ekonomiska tillväxten under denna period var större i regioner med stor än med liten folkmängd. Samma mönster, dvs. växande regionala skillnader, går igen i de regionalekonomiska framskrivningar som nyligen har presenterats i den aktuella långtidsutredningen, SOU:2004:34 ”Regional utveckling – utsikter till 2020”.

NUTEK:s arbetsmarknadsregioner

5.2

Källa: RAPS

9

Nya förutsättningar för tillväxtpolitiken

Två av de viktigaste förändringsprocesserna just nu i Sverige och omvärlden är globaliseringen och den så kallade nya ekonomiska geografin. Dessa skapar såväl nya hot som möjligheter för svensk tillväxt- och välfärdspolitik. Gränsöverskridande verksamheter och ökande rörlighet för människor, varor och tjänster bidrar till en växande konkurrens mellan länder och regioner. Det har blivit allt viktigare att kunna tillhandahålla bra villkor för företag, institutioner och boende. Framgångsrika regioner måste vara attraktiva för både företag, hushåll och besökare. Ett land som Sverige kan inte konkurrera med låga produktionskostnader. Det har därför blivit allt viktigare att producera varor och tjänster som är svåra att kopiera. Ett stort mått av kunskapsinnehåll i produkten eller tjänsten är naturligtvis viktigt, men även enklare produkter kan vara konkurrenskraftiga om de kan marknadsföras som speciella eller unika. Det är viktigt att synas, höras och ta plats i informationsbruset och ofta är det inte bara fråga om att sälja en vara eller tjänst, utan även de upplevelser i form av den status, samhörighet, uppmärksamhet etc. som varan eller tjänsten kan ge kunden. Som vi visade i föregående kapitel har det skett en allt tydligare koncentration av ekonomisk tillväxt till storstadsregionerna, något som brukar betecknas som den nya ekonomiska geografin. En viktig förklaTillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


ring till utvecklingen är att tjänstesektorn vuxit och att denna ofta kräver att kunden och producenten kan mötas. Många företag inom denna sektor är alltså beroende av ett stort lokalt kundunderlag. Ett annat skäl till att tillväxt främst sker i storstadsregionerna är att utvecklingen mot en alltmer kunskapsintensiv produktion kräver en specialiserad och högt utbildad arbetskraft. Utbud och efterfrågan på arbetskraft kan lättare mötas på en stor arbetsmarknadsregion. Små arbetsmarknadsregioners brist på näringsbredd begränsar deras utrymme att överföra resurser från stagnerande till expansiva branscher och de blir därmed oerhört känsliga för den snabba strukturomvandling som idag sker inom främst tillverkningsindustrin. Det är troligt att effekten av globalisering, bland annat i form av EU:s utvidgning, och den nya ekonomiska geografin innebär en fortsatt påtaglig omstrukturering för svenska kommuner och regioner. Det betraktas som självklart att framgångsrika företag i dag, stora som små, måste kunna mäta sig med villkoren på globala marknader. Om människor inte tar några lokala hänsyn som konsumenter och prioriterar att få en kvalitativ likvärdig vara eller tjänst så billigt som möjligt, måste våra inhemska företag hålla världsklass även för att behålla sina lokala konsumenter. På samma sätt förhåller det sig också med regioner och städer. Det ställs växande anspråk på kommuner och regioner för att kunna upprätthålla och marknadsföra sin attraktivitet. Både globaliseringen och den nya ekonomiska geografin kan sägas ha två dimensioner eller motpoler (se figur 5.3). Den ena sidan av globaliseringen innebär att produktionen av standardiserade varor och tjänster söker sig till de ställen i världen som kan producera dessa billigast. I takt med att den globala rörligheten ökat för kapital, företag och även människor har nationsgränserna successivt minskat i betydelse. Den nya kommunikationsteknologin och den ökade rörligheten har även inneburit att ny kunskap och ny teknik idag sprids mycket snabbare till andra länder och att de konkurrensfördelar som dessa tidigare gav ett land som Sverige inte är lika påtagliga längre. 10

Den andra sidan av globaliseringen innebär att det lokala och regionala får större betydelse. När allt mer information är global ökar värdet av den information och kunskap som inte är det. Ny teknik och formell kunskap är mycket lättare att kopiera idag än för 10–20 år sedan. Men det som visat sig vara svårt att kopiera är den tysta kunskap och de sociala band som lokalt eller regionalt byggts upp mellan människor, företag och offentliga institutioner. Det handlar om lokalt och regionalt specialiserade kunskaper och förhållanden som är skräddarsydda för att passa specifika verksamheter. Exempel på detta i Sverige är bilindustrin i Göteborg, plastindustrin i Gnosjö och telekomindustrin i Kista. Den nya ekonomiska geografin innebär främst att attraktionskraften ökar för storstadsregioner av skäl som vi tidigare beskrivit. Tjänstesektorn ökar, vilka ofta kräver stora lokala kundunderlag och varuproduktionen (liksom delar tjänstesektorn) blir allt mer kunskapsintensiv och söker sig därför i högre grad till större arbetsmarknadsregioner där utbildningsnivån ofta är högre. De små lokala arbetsmarknadsregionerna kan hamna i en negativ spiral med färre arbetstillfällen, nettoutflyttning, mindre offentlig och privat service osv. Attraktionskraften för stora arbetsmarknadsregioner har blivit allt starkare, men det finns motkrafter. Storstadsregioner har ofta höga mark-, lokal- och bostadskostnader, trängselkostnader, pendlingskostnader, höga lönekostnader m.m. Forskningen visar också att det tillväxtfrämjande sociala kapitalet ofta är större i mindre städer och orter. En del företag och människor väljer därför att vara kvar eller etablera sig/flytta till mindre orter eller städer. Denna motkraft är speciellt stark om människor och företag har en stark lokal eller regional förankring till orten eller staden.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Figur 5.3 Två dimensioner av globaliseringen

och den nya ekonomiska geografin Specialiserad produktion

Gnosjö -andan

Science City

Attraktionskraft små LA-regioner

Attraktionskraft stora LA-regioner Callcenter

McJobs Globaliseringen

Standardproduktion

Call Center är ett bra exempel på standardiserad tjänst där en regions lägre kostnader är en viktig konkurrensfördel. Kungsör, Kalix och Haparanda är tre kommuner som alla har en förhållandevis stor andel förvärvsaktiva som arbetar inom denna bransch. Mindre kommuner eller regioner med småföretagaranda utvecklar ofta en konkurrensfördel genom sina nationellt sett låga produktionskostnader, ett ofta väl utvecklat socialt kapital samt ett specialiserat näringsliv. Det bästa exemplet på denna småföretagaranda i Sverige finns i nordvästra Småland med Gnosjö i fokus. Högteknologisk tjänsteeller varuproduktion är oftast koncentrerat till storstadsregioner med tillgång till forskningsinstitutioner och ett stort utbud av, och attraktionskraft för, välutbildad och specialiserad arbetskraft. Kista Science City i norra Stockholm är ett bra exempel på detta. Uppslutningen kring mottot att hela Sverige ska leva speglar en stark vilja hos svenska folket, men är också ett varsel om att många tvivlar på att detta i framtiden är något självklart. Det finns hos många en oro över att en större del av vår industriproduktion kommer att försvinna utomlands utan att vi fullt ut lyckas ersätta dessa med nya jobb, att ännu fler människor hamnar i arbetslöshet och att vissa kommuner drabbas hårdare av denna utveckling än andra och i förlängningen får svårt att överleva. Tillväxten kommer i ett 11

Den nya ekonomiska geografin

sådant scenario i ännu högre grad att koncentreras till storstadsregionerna, skatterna kommer troligtvis att sänkas för att öka efterfrågan på arbetskraft och locka investeringar till Sverige och antalet standardiserade tjänstejobb (McJobs), kommer sannolikt att öka. Flera av de tillväxtstrategier som nämns i denna rapport handlar i grunden om att kommuner och regioner, givetvis med olika förutsättningar att göra det, ska förflytta sig uppåt och till höger mot kombinationen specialiserad produktion och attraktionskraft i stora LA-regioner. Det handlar om att undvika den nedre delen av figuren, att behöva konkurrera genom låga löner och stå inför förändringar som snarare handlar om anpassning än utveckling. Satsningar på forskning, utbildning och det livslånga lärandet, att verka för en högteknologisk specialisering av näringslivet, eller att framhäva det unika och speciella i kommunen eller regionen handlar om att flytta sig uppåt i figuren. Investeringar i infrastruktur, regionförstoring och regionalisering med ökad samverkan mellan kommuner handlar alla om att ”knyta upp sig” mot en större region och därmed öka den egna kommunens attraktionskraft i den nya ekonomiska geografin.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


6

Tillväxtens beståndsdelar

Ekonomisk tillväxt är vanligen resultatet av ett komplext samspel mellan flera drivkrafter. Sambanden kan många gånger vara särskilt svåra att urskilja på lokal eller regional nivå. I detta avsnitt är avsikten att lyfta fram och diskutera några av de grundläggande beståndsdelarna i ekonomisk tillväxt och hur de kan komma till uttryck lokalt och regionalt. Med ekonomisk tillväxt avser vi här i första hand regioninkomstens tillväxt i procent. Följande förhållanden och komponenter kan sägas styra regioninkomstens tillväxt i en region eller kommun: • Antalet arbetade timmar. • Investeringskvoten för det materiella kapitalet, det vill säga nettoinvesteringar i infrastruktur, byggnader och andra anläggningar samt maskiner och annan varaktig utrustning.

• Investeringskvoten för kunskaps- eller utbildningskapitalet. • Förbättringar av produktiviteten, t ex i form av tekniska och organisatoriska förändringar som görs inom privata företag och i offentliga verksamheter. Med investeringskvot menar vi här investeringar i relation till det redan befintliga kapitalet. Vilken sammantagen tillväxt i regioninkomsten dessa komponenter ger upphov till beror på investeringarnas produktivitet och på sysselsättningsökningens tillväxteffekt. För att få en sammanfattande och översiktlig bild av den ekonomiska tillväxtens drivkrafter kan vi uttrycka detta på följande sätt (se figur 6.1).

Figur 6.1 Tillväxtmekanismer och komponenter

Regioninkomstens tillväxt i procent

=

Antalet arbetade timmar x dess tillväxteffekt

• Befolkningstillväxt • Sysselsättningsgrad • Medelarbetstid

+

Investeringskvoten för materiellt kapital x dess produktivitet

• Sparande • Externa direktinvesteringar • Nya företag • Investeringsbenägenheten

+

Investeringskvoten för kunskapskapital x dess tillväxteffekt

• Utbildning • FoU • Interaktiva lärprocesser

+

Organisatoriska och tekniska förbättringar

• Strukturförbättringar • Innovationer • Infrastruktur • Logistik • Marknadskompetens

Formeln för ovanstående bild kan skrivas enligt följande: Tillväxttakten i regioninkomsten i procent = a x (sysselsättningens tillväxttakt i timmar) + b x (det materiella kapitalets produktivitet) + c x (kunskapskapitalets tillväxt) + organisatoriska och tekniska förbättringar. Där a = sysselsättningsökningens tillväxteffekt, b = de materiella investeringarnas produktivitet och c = kunskapsinvesteringarnas produktivitet.

12

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Nedan kommer vi att granska de fyra tillväxtkomponenterna var för sig med särskild tonvikt på nyföretagande, innovationer och infrastruktur.

6.1

Faktorer som påverkar investeringskvoten – materiella investeringar

En region, och än mera en kommun, är ytterst beroende av sin attraktivitet gentemot andra kommuner eller regioner, när det gäller att få eller skapa utrymme för investeringar. Företagen har full frihet att välja var man vill investera och till vilka regioner i världen deras sparande kanaliseras. Även hushållens sparande finansierar investeringar i andra regioner och länder, eftersom deras placeringar sker på bankkonton eller i olika aktie- och obligationsfonder. Nettosparande i en region beror därutöver av den offentliga sektorns budgetöverskott och av kreditgivningen (netto) från andra regioner. Alla investeringar motsvaras per definition av ett lika stort sparande. De offentliga budgetöverskotten motsvarar ett offentligt sparande och bidrar därigenom till fler investeringar och högre tillväxt. Långsiktigt kan det därigenom vara fördelaktigt för Sveriges ekonomiska tillväxt att staten upprätthåller ett budgetöverskott inom den offentliga sektorn, likväl som det i lågkonjunktur kan vara befogat att reducera det offentliga sparandet för att därigenom stimulera konsumtion och sysselsättning. För enskilda kommuner och landsting är det svårt att på motsvarande sätt som staten anpassa sina budgetar efter konjunkturläge och långsiktiga tillväxtambitioner. För dem spelar de egna budgetöverskotten och därmed det egna sparandet sannolikt en mindre roll för det samlade sparandet än förmågan att attrahera sparande, dvs. att få krediter från andra regioner. I två avseenden styrs dock hushållens sparande direkt till den egna regionen, nämligen vid investering i egen bostad och i samband med nyföretagande. Särskilt nyföretagande har en betydande hävstångseffekt, eftersom det egna sparkapitalet attraherar finansiellt

3

Executive Yuan, 1996

4

EU Labour Force Survey 2000, Eurostat

13

kapital från banker och andra placerande företag. I boken ”Spela roll” lyfter vi fram entreprenörskapet som en av fyra faktorer som påverkar tillväxt och utveckling lokalt och regionalt. Att regionalt ha en stark entreprenörsanda som medverkar till att nya företag skapas och att befintliga företag växer organiskt är av största vikt för en kommun eller region. 6.1.1 Nyföretagande

Sverige har under det senaste halvseklet haft ett relativt begränsat nyföretagande jämfört med många andra länder. Däremot har storföretag och offentliga organisationer kommit att få en stor relativ betydelse som arbetsgivare. Bristen på företagare i Sverige har flera skäl, exempelvis brist på förebilder i omgivningen, ett skattesystem och lagstiftning som inte är anpassade för småföretagares villkor, svårigheter för entreprenörer att få riskkapital och dåliga incitament för högskolor och universitet att kommersialisera innovationer. Ett mått på graden av entreprenörskap är andelen egenföretagare i arbetskraften. Länder med en hög andel egenföretagare kan beskrivas som entreprenörssamhällen, medan länder med en låg andel snarare kan beskrivas som löntagarsamhällen. I Taiwan var 1996 hela 31 procent av arbetskraften egenföretagare3. Ett utpräglat entreprenörssamhälle i Europa är Italien. Där var hela 27,5 procent av de manliga anställda inom industri och service egenföretagare år 2000. Motsvarande Europasnitt var samma år 7,9 procent för kvinnor och 15,8 procent för män. Andelen egenföretagare inom industri och service i Sverige var 5,1 procent för kvinnor och 13,1 procent för män4. Om man jämför andelen egenföretagare inom EU15, med en eller flera anställda, placerade sig Sverige på trettonde plats, endast före Danmark och Frankrike. I likhet med de flesta andra länder är nyföretagandet inte jämnt fördelat över landet. Det svenska nyföretagandet är framför

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


allt överrepresenterat i storstadsregionerna. Många små och glest befolkade kommuner har däremot haft en nettominskning

av antalet företag. I tabell 6.2 beskrivs den procentuella nettotillväxten av företag med anställda i ett urval svenska kommuner.

Tabell 6.2 Kommuner med högst respektive lägst antal nya företag per 1 000 invånare

(årsgenomsnitt 2000–2004). Högst antal nya företag Stockholm Danderyd Strömstad Vaxholm Solna Täby Värmdö Nacka Lidingö Sundbyberg

13,71 9,35 9,23 9,16 8,73 8,39 8,36 8,31 8,20 8,10

Lägst antal nya företag Arvidsjaur Essunga Oxelösund Oskarshamn Bromölla Degerfors Hofors Olofström Mönsterås Falköping

2,48 2,53 2,55 2,67 2,68 2,68 2,78 2,79 2,83 2,85

Källa: Jobs and Society, nyföretagarbarometern

Genomsnittssiffran för samtliga kommuner i Sverige var 4,42 procent. Den regionala fördelningen av antalet nya företag per 1000 invånare har ett samband med yrkesoch utbildningsstrukturen. Det är framför allt i regioner med stor andel högutbildade som antalet nya företag är hög. Kommuner med många nya företag finns framför allt i Stockholmsregionen, med ett stråk längs västkusten från norska gränsen ner till Vellinge i Skåne och nordvästra Småland. Det har gjorts ett antal undersökningar av olika faktorer som kan förklara de regionala skillnaderna i nyföretagande5. Regionens tradition av småföretagande har en stor betydelse i sammanhanget. Det är oerhört viktigt att det finns förebildar. De internationella undersökningarna visar också entydigt att det ofta krävs en betydande, formell utbildning för att starta företag. Dessa resultat stöds av en studie från Institutet för till-

5

14

växtpolitiska studier, ITPS. Samma undersökning pekar även på att nyföretagande är vanligare bland människor med utländsk bakgrund. Lokalisering till en befolkningstät region eller en storstadsregion spelar också en tämligen stor roll för en hög andel nystartade företag. Närheten till råvaror och ett lokalt överskott av arbetskraft är idag inte lika viktigt som förr. För den växande tjänstesektorn är det betydelsefullt att ha ett stort lokalt kundunderlag och för den allt mer kunskapsdrivna varu- och tjänsteproduktionen behövs en stor lokal arbetsmarknad – inte i form av överskott av ledig arbetskraft, utan för att öka möjligheten att hitta välutbildad och specialiserad arbetskraft. Båda dessa utvecklingar påverkar nyföretagandet i befolkningstäta regioner på ett positivt sätt och glest befolkade regioner på ett negativt sätt.

Artiklar i Regional Studies och egen statistisk analys

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


6.2

Faktorer som påverkar investeringskvoten – kunskapskapital

Traditionellt förknippas kompetens med utbildningsnivå och det finns givetvis ett starkt samband. Men kompetens är ett mycket vidare begrepp än formell kunskap där kompetens också handlar om förmåga att tolka och omvandla kunskap. I många sammanhang lyfts det livslånga lärandet fram. I boken ”Spela roll” är en av de faktorer som lyfts fram just lärandet och att lärandet främst handlar om våra värderingar och förhållningssätt. Den formella kunskapen är en viktig grund att stå på, men det livslånga lärandet handlar i stor utsträckning om människors inställning till lärande och deras förmåga att kontinuerligt utveckla sin kompetens.

Som ett mått på den formella utbildningen används ofta begreppet kunskapskapital. Denna påverkas positivt av regionens eller kommunens egen utbildningskapacitet och nettoinflyttning av välutbildad arbetskraft. Nettoutflyttning och utträdet av utbildad arbetskraft i samband med pensionering och sjukdom verkar i motsatt riktning. Regioner med hög andel unga får ofta ett högt kunskapskapital eftersom unga i genomsnitt har en högre formell utbildning än äldre. Detta skall dock inte likställas med att kompetensen är högre bland yngre. Kartan nedan (figur 6.3), som visar andelen högutbildade6 i Sveriges 81 arbetsmarknadsregioner, ger en grov bild av kunskapskapitalets regionala variation.

Figur 6.3 Andelen högutbildade i 81 arbetsmarknadsregioner.

6

15

Minst tre års eftergymnasiala studier

Källa: rAps

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Kunskapskapitalet påverkar den ekonomiska tillväxten både direkt och indirekt. Den direkta påverkan av ”utbildningskapitalet” baseras på utbildningsinvesteringarnas produktivitet och avspeglas som skillnader i bruttolön mellan utbildad och icke utbildad arbetskraft för varje given åldersklass. Beräkningar på statistiskt datamaterial från 1990 års Folk- och bostadsräkning visar att ett (1) formellt utbildningsår motsvarar sju yrkesverksamma år ifråga om inkomstuppgång. Andra studier visar att den samlade arbetsproduktiviteten i en region påverkas positivt av ett växande antal högutbildade. Det råder delade meningar om de högskole- och universitetssatsningar som gjorts under senare år bidragit mer till Sveriges tillväxt än om motsvarande resurser i stället skulle ha satsats i de redan etablerade universitetsorterna. Undersökningar har dock stärkt hypotesen om att utspridningen gagnat såväl regionerna som den nationella tillväxten (Roland Andersson och Mats Wilhelmsson, Ekonomisk debatt 2004). En rimlig förklaring till detta kan vara att de lokala högskolorna dels har ett större fokus på ekonomi och teknik, dels är bättre på att samverka med näringslivet i regionen. Utbildningarnas indirekta påverkan på tillväxten sker genom att regioner med stor andel högutbildad arbetskraft eller med exempelvis en högskola tenderar locka till sig företag med stark kunskapsorientering. Exempel på detta finns bland de högteknologiska företagen, som i stor utsträckning väljer att lokalisera sig till regioner som har ett stort kunskapskapital. Tillgången på yrkesutbildad personal är också en viktig tillväxtkomponent. Kompetenskraven på de anställda även inom servicenäringar och industri växer. I en nyligen genomförd studie har yrkesutbildningssystemet i Stockholmsregionen granskats. En av slutsatserna är att systemet i ett internationellt perspektiv har stora brister, vilket skapar flaskhalsar och problem på arbetsmarknaden (Regionplane- och trafikkontoret 2004, ”Perspektiv på en väl fungerande yrkesutbildning i Stockholmsregionen”).

16

6.3

Faktorer som påverkar antalet arbetade timmar

Antalet arbetade timmar har i jämförelse med den ökade produktiviteten spelat en mycket liten roll för tillväxten i länder med redan hög BNP. Antalet arbetade timmar i Sverige har minskat något mellan åren 1980 och 1993, medan produktivitetsökningen i den privata sektorn varit hela 72 procent. Undantagen utgörs av länder med en stor arbetskraftsinvandring som exempelvis Irland7 och USA8, där antalet arbetade timmar ökat och ytterligare bidraget till dessa länders höga tillväxtnivåer. Motsatsen hittas i Japan där obefintlig invandring och en åldrande befolkning har påverkat antalet arbetade timmar och tillväxt negativt9. För enskilda regioner i Sverige kan skillnaden i utveckling av antalet arbetade timmar däremot ha stor betydelse för den regionala tillväxten, främst beroende på att människors rörlighet inom landet är mycket större än rörligheten till och från andra länder. Människor söker sig till de regioner man vill bo i, där arbetsmarknaden är bra eller där det finns möjligheter att utbilda sig och företagen söker sig till de områden där det finns ett stort kundunderlag och gott om välutbildad arbetskraft. Detta skapar en rörlighet mellan regioner där de mindre regionerna tenderar att få en lägre sysselsättningsgrad och regiontillväxt i takt med att det sker en nettoutflyttning av människor och att företagen får allt svårare att verka eller etablera sig i dessa regioner. Antalet arbetade timmar i en region bestäms av folkmängden, av hur stor andel av befolkningen som är i arbetsför ålder, av sysselsättningsgraden bland dem i arbetsför ålder samt av medelarbetstiden per sysselsatt. Se figur 6.4.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Figur 6.4 Sambandet mellan antal arbetade timmar och tillväxt i BNP per invånare BNP Befolkning

=

BNP per capita

BNP Timmar

x

Arbetsproduktivitet

Timmar Sysselsättning

Medelarbetstiden

x

Sysselsättning Befolkning 16–64 år

x

Sysselsättningsgrad

Befolkning 16–64 år Befolkning

Andelen arbetsför befolkning

Totalt antal arbetade timmar per invånare

Källa: Fregert och Jonung

6.4

Faktorer som påverkar produktiviteten

Investeringarnas produktivitet avgör vilken tillväxteffekt en regions nettosparande ger upphov till. På kort sikt spelar det en betydande roll hur investeringarna fördelas på olika ekonomiska sektorer. Om en region exempelvis koncentrerar huvuddelen av sina investeringar till ny infrastruktur eller bostadsbyggande stimuleras sysselsättningen inom regionen och samtidigt skapas en ny plattform för framtida ekonomisk tillväxt. Däremot blir tillväxten begränsad på kort- och medellång sikt på grund av att denna typ av kapital är mycket varaktigt och har en låg marginell produktivitet under de första 5–10 åren. I en allt mer kundorienterad kunskapsekonomi spelar organisatorisk utveckling, med social tillit och lärande som viktiga ingredienser, en stor roll för produktiviteten. Social tillit skapar sociala relationer, samverkan och nätverk. Ett samhälle med låg korruption, förtroende för sitt lands institutioner och stor mellanmänsklig tilllit ökar den administrativa effektiviteten 7

Källa: Timbro, Maria Rankka, ”Frihet med förhinder – in- och utvandring i vår tid”, 2000

8

Källa ITPS: ”Migration och arbetskraftsinvandring till USA”, 2004

9

Källa: Olle Rossander och Kjell Fornander, ”Den lyckosamma krisen”, 1998

17

och ger också goda möjligheter att locka till sig kapital och kunskap utifrån. Spridning av kunskaper, vilket är nödvändigt för att kunna utnyttja innovationer, gynnas i organisationer som främjar lärandeprocesser. Säljkompetens och effektiv marknadsorganisation blir allt viktigare i globalt konkurrensutsatta verksamheter. 6.4.1 Strukturförbättringar

Investeringarnas produktivitet beror även på överföringen av resurser från stagnerande eller lågproduktiva till expansiva eller högproduktiva branscher. Avgörande för möjligheten att generera denna typ av överföringsvinster är regionens näringsbredd. Den beror i sin tur på befolknings- och inkomstunderlaget. Sveriges största region (Stockholmsregionen) har mer än 600 olika branscher och de övriga storstadsregionerna har nästan lika stor näringsbredd. I landets minsta arbetsmarknadsregioner är näringsbredden däremot mindre än en tredjedel av den Stockholmsregionens, vilket begränsar utrymmet för ökad kapitalproduktivitet genom strukturomvandling.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


6.4.2 Innovationsförmåga

Avgörande för investeringarnas produktivitet är också teknisk utveckling och innovationer. Teknisk utveckling och innovationer kan delas in i följande delar. 1. Processinnovationer. Nya och mera produktiva maskiner utvecklas och tas i anspråk. 2. Organisationsinnovationer. Nya organisationsformer utvecklas och införs. Det kan exempelvis vara självstyrande arbetslag eller outsourcing av viss verksamhet till andra företag. 3. Produktinnovationer. Nya produkter som till funktion, material eller design är överlägsna gamla produkter. Effekten på tillväxten av teknisk utveckling är mycket stor och har långtgående effekter i ekonomin. Processinnovationer ersätter ofta arbetskraft med kapital. En vanlig effekt vid införandet av processinnovationer är att produktiviteten per sysselsatt ökar, men att arbetskraft frigörs. Vid processinnovationer inom det regionala näringslivet är det viktigt att regionen förmår skapa nya arbetstillfällen i nya eller organiskt växande företag alternativt genom ökad pendling ”koppla upp sig” mot en annan region med större efterfrågan på arbetskraft. Organisationsinnovationer har en tendens att påverka produktiviteten per sysselsatt positivt, men verkar ha små effekter på sysselsättningen. Produktivitetseffekterna uppstår vanligen genom en ökad specialisering och fler åtaganden inom denna specialitet. Produktinnovationer har däremot visat sig vara en stark drivkraft bakom såväl sysselsättnings- som produktivitetsutveckling. Anledningen är att nya produkter initialt väcker en mycket stark efterfrågeökning. När efterfrågeökningen är tillräckligt stark stiger både produktiviteten och sysselsättningen. Innovationsförmågan varierar avsevärt mellan de svenska regionerna. Patentfrekvens och andra mått på innovationsförmåga

visar att storstadsregionerna, men också en mindre region som Värnamo/Gnosjö/Gislaved-regionen, har hög kapacitet i detta avseende. Figur 6.5 visar att de regionala skillnaderna är stora avseende innovationsförmåga. Kartan kan sägas avspegla en långsiktig förmåga att utveckla nya produkter eller produktionsprocesser10. Figur 6.5 Patentfrekvens – godkända patent

– i olika arbetsmarknadsregioner i Sverige per 1 000 invånare 1994–2001

Godkända patent per 1 000 invånare

10 Källa: ”Clusters of Patents in Sweden”, Working Paper No. 42, KTH, Stockholm, 2003

18

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Kartan visar att de orter som har många patent per invånare återfinns i regioner som är väl försörjda med universitet och högskolor. Även förekomsten av utvecklingsorienterade storföretag skapar goda förutsättningar för innovationer. 6.4.3 Transportinfrastruktur

När transportsystemen byggs ut eller får en förbättrad servicegrad ökar möjligheterna till handel och kontakter och därmed till en effektivare regional arbetsfördelning. Dessutom ökar storleken på de lokala arbetsmarknadsregionerna, dvs. arbetsmarknadernas territoriella utbredning, vilket främjar konkurrens och specialisering. Bättre kollektiva transportsystem och ett utvecklat vägtransportsystem ger befolkningen tillgång till fler arbetsplatser inom pendlingsavstånd. Människor får fler alternativ i sina val av boende och arbete, efterfrågan och utbud av arbetskraft kan lättare mötas, sårbarheten minskar för mindre orter och städer vid strukturomvandling på lokal nivå och utbytet av idéer, kunskap och erfarenheter mellan aktörer på arbetsmarknaden ökar med förbättrade transportsystem och regionförstoring. Ökad tillgänglighet till högre utbildning ställer också krav på transportsystemens kvaliteter, eller omvänt, ett utbyggt transportsystem ger större möjligheter för fler att studera. För Sverige med stora avstånd och utspridd befolkning innebär ökade investeringar i logistik, genom effektiva transportmöjligheter, en allt viktigare konkurrensfaktor. Ur ett regionalt utvecklingsper-

19

spektiv är utvecklingen av transportsektorn också väsentlig för att upprätthålla tillgängligheten till service och för ökad effektivitet inom offentlig sektor. Transportmöjligheterna påverkar i hög grad strategiska val hos näringslivet och hos den enskilde. Transportsystemens förmåga att erbjuda logistiska lösningar för företag och medborgare utgör ytterst konkurrensfrågor i en global ekonomi och skapar allt tydligare förutsättningar för regional utveckling. Transportinfrastrukturen utgör ett område där staten, som huvudansvarig för mycket långsiktiga investeringar, måste tydliggöra avsikterna och genomföra stora insatser för att uppnå en långsiktig regional och nationell konkurrenskraft. Det är därför av största vikt att underlagen för beslut om investeringarna förmår fånga tillräckligt långa utvecklingsperspektiv. Att motivera långlivade investeringar, som kortsiktigt ger en låg men långsiktigt en mycket hög avkastning, kan ändå vara nog så svårt i ett politiskt klimat som är starkt fokuserat på konsumtion och akuta problem. Sverige har under en 25–30-årsperiod haft en investeringsnivå i väginfrastrukturen som endast utgör hälften av motsvarande investeringsnivå inom EU 15 inklusive Norge och Schweiz (se diagram 6.6). Effekterna av denna lägre nivå är svåra att mäta, men innefattas i de samlade effekterna på den ekonomiska utvecklingen, med generellt små investeringar relativt omvärlden. Brister i infrastrukturutbyggnaden är klart hämmande i storstadsregioner där trängseleffekterna är kostnadsdrivande.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Diagram 6.6 Väginvesteringar i förhållande till BNP åren 1975–2001. Procent. 1,2

Sverige EU minus Sverige plus Norge och Schweiz 1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

19 75 19 76 19 77 19 78 19 79 19 80 19 81 19 82 19 83 19 84 19 85 19 86 19 87 19 88 19 89 19 90 19 91 19 92 19 93 19 94 19 95 19 96 19 97 19 98 19 99 20 00 20 01

0,0

20

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


7 7.1

Kommunala och regionala strategier för ekonomisk tillväxt

Attraktionskraft som ledstjärna

Det är helt uppenbart att kommuners och regioners tillväxt kan stimuleras genom beslut i kommuner och landsting. Denna slutsats har även bekräftats vid riksdagens beslut 2001 om en ny regional utvecklingspolitik. Den nya politiken ska utgå ifrån lokala och regionala aktörer och deras kunskaper om lokala förutsättningar och förhållanden. (Regeringens proposition 2001/02:04 ”En politik för tillväxt och livskraft i hela landet.”) En allt mer påtaglig nyckelfaktor vid ökad internationell konkurrens är attraktionskraft. En region eller kommun kan bidra till att öka sin attraktivitet i tre avseenden. • som affärsarena, dvs. för företagen, • som livsarena, dvs. för hushållen, och • som besöksarena, dvs. för besökare. Affärsarenan kan exempelvis stärkas genom att främja nyföretagandet, genom att stärka arbetskraftens kunskap och kompetens, investera i transportinfrastruktur och genom att effektivisera det offentliga serviceutbudet. Allt detta är också positivt för både hushåll och besökare. Fler företag betyder fler jobb, utbildningssatsningar betyder vanligen bättre utbildningsmöjligheter för alla och en mer prisvärd offentlig service betyder rent allmänt att hushållens välfärd växer. En ytterligare aspekt för att öka attraktiviteten i kommunen eller regionen är att förstärka sitt varumärke och för besöknäringen också att odla ett gott värdskap. Det räcker inte alltid med att bara vara duktig, andra måste också känna till att man är duktig. Detta kan ske genom marknadsföring, att lyfta fram det unika och speciella med platsen, att befolkningen talar väl om hemkommunen och att besökande får ett gott intryck av platsen och dess befolkning. Följande punkter ger mer konkreta exempel på några viktiga områden som bör beak-

21

tas i det regionala och lokala arbetet med tillväxtstrategier: Strategier för högre ekonomisk tillväxt Strategier för tillväxt av det materiella kapitalet kan exempelvis vara: • Direktinvesteringar, från andra inhemska och utländska regioner, vilket förutsätter dels att regionen är känd för andra investerare än regionens egna, dels att lönsamheten och förutsättningarna för långsiktig tillväxt är åtminstone likvärdiga med förhållandena i andra regioner. Detta är en faktor som bör ses som bakgrund mot den växande institutionella konkurrensen mellan regioner och länder i världen. • Stimulans av nyföretagandet genom satsningar på exempelvis gymnasieutbildning som uppmärksammar företagandets och särskilt småföretagarens villkor och möjligheter. Här bör också ingå olika åtgärder för att stärka kommunens eller regionens entreprenörsanda. • Effektivisering av kommunernas och landstingens löpande verksamhet som gör att sparande och investeringar kan ökas eller skatterna sänkas.

Strategier för tillväxt av kunskapskapitalet kan utformas inom följande områden:

• Forskning och utvecklingssatsningar, som bidrar till ökad kreativitet och skapar attraktivitet för både företag och hushåll samt bidrar till en snabbare produktivitetsutveckling inom näringslivet. • Utveckling och anpassning av yrkesutbildningen, eftersom bristen på yrkesutbildad arbetskraft kan bli ett hot mot tillväxten och omvänt en stark lokaliseringsfördel för kommuner och regioner med en såväl anpassad som välutbildad arbetskraft för det lokala näringslivet.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


• Organisation av interaktiva lärprocesser, som får betydelse för hur snabbt innovativa processer kan få ett genomslag i ortens företag och organisationer. Strategier för att öka antalet arbetade timmar/öka sysselsättningen kan vara: • Åtgärder för att integrera invandrare i arbetslivet. Här bör kommunerna kunna utnyttja erfarenheter från Värnamo/ Gnosjö/Gislaved respektive regioner i andra länder, exempelvis i Storbritannien. • Förbättrad samverkan mellan kommunen, landstingen och statliga myndigheter på lokal och regional nivå i syfte att effektivisera insatserna för att minska arbetslöshet och ohälsa. Strategier för att öka produktiviteten kan slutligen vara: • Regionförstoring. Exempel på åtgärder är förändrade taxesystem för pendling med kollektiva färdmedel och på längre sikt investeringar i förbättrad infrastruktur för arbets- och servicependling. Andra åtgärder är samverkan och arbetsfördelning för att upprätthålla service, skolor och andra tjänster av hög klass. • Specifika utbildningssatsningar kopplad till nya produkter eller nya processer. • Ökad regional organisering och samverkan mellan företag, högskolor, universitet och offentlig sektor som en del i arbetet att skapa ett lokalt och regionalt innovationsklimat. • Satsning på ökad kompetens inom försäljning och marknadsföring.

7.2

Utvecklingen kan påverkas En kommun eller regions förutsättningar för tillväxt kan variera kraftigt. I takt med globaliseringens och den nya ekonomiska geografins ökande inverkan har speciellt storleken på den lokala arbetsmarknaden fått allt större betydelse för en kommun eller regions

22

tillväxtförutsättningar. Men det finns även en rad exempel som visar att utvecklingen långt ifrån är så förutbestämd som man kan förledas att tro. I boken ”Spela roll” finns en förklaringsmodell som delar upp en kommuns eller regions ekonomiska tillväxt i två delar. Dels utifrån platsens förutsättningar för tillväxt i form av exempelvis storleken på den lokala arbetsmarknaden, infrastruktur, utbildningsnivå, befolkningsstruktur m.m., dels utifrån befolkningens förmåga att samverka med varandra och deras kapacitet att kontinuerligt göra saker annorlunda och bättre. Boken lyfter fram faktorer som social tillit, lärande, entreprenörskap och ledarskap. En kommun eller region som i hög grad utvecklar dessa förmågor kan mycket väl kompensera för sämre tillväxtförutsättningar och därmed avvika från ”en förväntad utveckling”. Följande figur från SABO-rapporten ”Tillväxt och tilltro – scenarier för Sveriges bostadsmarknader” visar att kommuner och regioner verkligen kan påverka sin utveckling och att vissa regioner utmärker sig framför andra när det gäller långsiktig tillväxt. Figurerna har konstruerats genom att för var och en av de 81 arbetsmarknadsregionerna beräkna kvoten mellan genomsnittlig befolkningstillväxt åren 1985–2000 och variation runt detta genomsnitt. Denna kvot är ett mått på befolkningstillväxtens varaktighet. Om kvotens värde ligger nära noll är sannolikheten stor för att den framtida trenden blir en annan än den historiskt observerade. I motsatta fallet, dvs. om kvoten skiljer sig påtagligt från noll, är sannolikheten större för att den observerade tillväxten eller tillbakagången består. Motivet för att här illustrera tillväxten i befolkningstermer är att befolkningsutveckling och inkomstutveckling på lång sikt tenderar att gå hand i hand.

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Figur 7.1 Förväntad varaktig befolkningstillväxt i relation till folkmängden i olika lokala

arbetsmarknadsregioner 2,0 1,5

Falkenberg Värnamo

Örebro

Halmstad

1,0

Västerås

Strömstad

Kvoten

0,5

Haparanda

Gotland

Växjö

Skellefteå Nässjö

-0,5

Luleå

Helsingborg Linköping

Fyrstadsregionen

Karlstad

Åre

0

Uppsala

Jönköping

Umeå

Norrköping

Gävle

Skövde

Sundsvall

-1,0

Örnsköldsvik Ludvika -1,5 Karlskoga Sollefteå -2,0 SorseleFilipstad

Genomsnittlig förväntad befolkningstillväxt vid olika folkmängder

-2,5 0

50 000

100 000

150 000

200 000

250 000

300 000

350 000

Folkmängd Källa: SABO 2004, ”Tillväxt och tilltro – scenarier för Sveriges bostadsmarknader” I figuren visar den vertikala axeln befolkningsförändringens varaktighet och den horisontella axeln folkmängden år 2000 i respektive region. Storstadsregionerna har av skalskäl uteslutits.

I bilagd tabell B3 återfinns kvoten för samtliga arbetsmarknadsregioner. Det finns ett tydligt samband mellan en kommun eller regions förutsättningar och förväntad varaktig befolkningstillväxt (se svart linje); ju befolkningsmässigt större region desto större sannolikhet för varaktig tillväxt. Detta ligger helt i linje med den nya ekonomiska geografin som betonar storlekens skalfördelar. Men det är intressant att det finns flera regioner utöver storstadsregionerna som uppvisar en stabilt positiv utveckling. Exempelvis framgår att många regioner, som av naturgivna skäl har goda förutsättningar för tillväxt, ligger påtagligt bättre till än vad som kan förväntas av deras storlek. Hit hör exempelvis Falkenbergs-, Halmstads-, och Strömstadsregionerna samt Gotland, Åre och Haparanda. Uppenbarligen spelar här förmågan att dra nytta av naturmiljö

23

och klimat en stor roll tillsammans med förmågan att utnyttja ett fördelaktigt läge invid gränsen till andra länder. Jönköpings-, Umeå- och Värnamoregionen, som inkluderar Gnosjö och Gislaved, illustrerar att sambandet mellan storlek, tillväxt och stabilitet påverkas av en stark kunskapsorientering respektive ett starkt entreprenörsklimat.

7.3

Varaktig tillväxt byggs underifrån

Många regioner, särskilt de som har haft svag befolkningsutveckling under en längre period, upplever särskilda svårigheter att attrahera riskvilligt kapital för den strukturella förnyelse som är nödvändig. Bankerna har lagt ned många lokala kontor i mindre orter och städer och mycket kunskap om det lokala näringslivet har därmed gått förlorat, vilket försvårat de lokala företagens möjligheter att få låna kapital. Andra hinder som försvå-

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


rar en strukturomvandling kan vara gamla värderingar som försvårar en nödvändig förnyelse eller offentliga regler som komplicerar satsningar på infrastruktur. Baserat på exempel från övriga landet kan satsningar på nyföretagande och/eller satsning på det som är unikt eller speciellt, exempelvis genom att ta tillvara naturresurser, vara två vägar. Den strategi som man väljer behöver vara lokalt förankrad och skräddarsys efter respektive regions specifika förutsättningar. När det gäller formerna för lokalt näringslivsarbete kan man i grova drag säga att de kan bedrivas från två utgångspunkter. Den ena kan kallas för ”ovanifrånstrategin” och den andra för ”underifrånstrategin”. Ovanifrånstrategin ”Ovanifrånstrategin” är, eller har i alla fall länge varit den traditionella utgångspunkten för regionalpolitiken i många länder. Strategin siktar på att överföra arbetsplatser och investeringar från centrala tillväxtområden till regioner med problem i näringsstrukturen. Tillväxt i en region ska således komma utifrån. Rollen för de lokala myndigheterna i en sådan strategi har traditionellt varit att lägga förhållandena tillrätta genom att bygga ut infrastrukturen och industriområden för att regionen ska bli mera attraktiv för privata företag eller offentliga myndigheter. En annan del i denna strategi är att söka kontakt med företag och försöka övertyga dem att flytta aktiviteter eller bygga helt nya företag i regionen. Underifrånstrategin ”Underifrånstrategin” går ut på att lyfta fram människors egen kraft att påverka såväl den egna framtiden som sin kommuns eller regions framtid. Det handlar här om att utveckla samverkan mellan människor och deras kapacitet att hela tiden göra saker annorlunda och bättre. Det behövs socialt tillit som skapar sociala relationer, samverkan och nätverk, lärande som ger kunskap och kompetens, entreprenörskap som frambringar kreativitet och handlingskraft samt ett gott ledarskap som fångar upp och förstärker den lokala och regionala kraft som kan komma ur social tillit, lärande och entreprenörskap. 24

Det kan handla om att stimulera start av nya företag genom olika former av stöd till idéskapande och idéutveckling, men minst lika viktigt är att främja vidareutveckling bland redan existerande företag och företagsmiljöer i en region. Näringspolitiken bör i dessa fall baseras på nätverk både mellan företagen och mellan företagen och regionala offentliga institutioner som exempelvis skolor, rådgivningsoch forskningsinstitutioner. Åtgärder för att stimulera nyföretagande och för att främja utvecklingen av befintliga företag och företagsmiljöer förstärker ofta varandra. Goda näringslivsmiljöer kan till exempel förstärka nybildningen av företag. Entreprenörer startar som regel det egna företaget i en bransch där de har utbildning och erfarenhet och i den region där de bor och arbetar utan att utvärdera andra lokaliseringsalternativ. Det lokala ledarskapet är oerhört centralt. I dagens samhälle uppkommer det allt fler tillfällen då ledarskap måste utövas mellan, och inte endast inom, befintliga strukturer. Den växande omfattningen av nätverksorganisering innebär att många frågor inte ägs av någon enskild part, åtminstone inte i ett tidigt skede. Denna utveckling är inte unik för någon sektor utan nätverksorientering är något som sker inom såväl det offentliga som det privata, men också däremellan. Det behövs lokala och regionala ledare som kan mobilisera lokal aktivitet och skapa relationer mellan olika aktörer, myndigheter, företag och organisationer. Befintliga och potentiella ledare inom såväl offentlig, privat som ideell sektor bör få såväl uppmuntran, uppbackning och även möjlighet till utbildning för att stärka sin ledarskapsförmåga. Erfarenheter och forskningsresultat från många regioner och länder visar att ”underifrånstrategin” är mer framgångsrik än ”ovanifrånstrategin.”

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Bilagor Tabell B1 Riksområdenas procentuella andel av Sveriges inkomster 920–2000

Stockholmsregionen (AB) Mälardalen (CDETU) Småland och Skaraborg (FGHIR) Sydsverige (KLM) Västsverige (NOP) Södra skogsbygden (SWX) Norra skogsbygden

1920 26,1 15,3 8,3 14,2 17,2 10,5 8,3

1940 25,9 15,8 9,6 13,6 16,3 9,6 9,2

1960 23,4 15,9 10,6 13,2 15,4 10,3 11,0

1975 22,2 16,5 11,1 13,8 16,4 9,6 10,3

2000 24,9 16,1 10,7 13,5 16,7 8,7 9,4

Tabell B2 Riksområdenas procentuella andel av Sveriges befolkning 1920–2000

Stockholmsregionen Mälardalen Småland och Skaraborg Sydsverige Västsverige Södra skogsbygden Norra skogsbygden

25

1920 11,2 17,3 16,5 14,8 14,8 13,4 12,9

1940 13,7 16,3 14,4 14,5 15,2 12,5 13,3

1960 16,8 16,6 13,2 13,7 15,6 11,7 12,4

1975 18,2 17,1 9,5 14,2 19,5 10,5 11,0

2000 20,5 16,8 11,8 14,4 17,1 9,4 10,0

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


Tabell B3 Långsiktigt varaktig befolkningstillväxt i relation till folkmängden i lokala

arbetsmarknadsregioner

Källa: Egna bearbetningar av SCB:s statistik

26

Tillväxtens mekanismer – från ett lokalt och regionalt perspektiv


© Sveriges Kommuner och Landsting Sektionen för förnyelse och tillväxt Augusti 2005 ISBN: 91-7164-062-2 Grafisk form och produktion: KLF Grafisk produktion


7164-062-2  

http://webbutik.skl.se/bilder/artiklar/pdf/7164-062-2.pdf

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you