Mitt i
En anna
Dan Nord Enn Kokk kunde inte njuta av de stundande begivenheterna. Dels förstod han inte de yngre kamraternas trät och gräl. På hans tid slöts det minsann mangrant upp. Budgeten gicks sakligt igenom av finansministern i radio och alla lyssnade. Ingen hade alls lyssnat på Partiets förslag till budget det här året. Den hade inte ens gått igenom plenum. Så vitt han förstod var det en typ i hästsvans som fick bestämma, men han verkade tillhöra ett annat parti! Men mest av allt var Enn arg över veckans melodikryss. INGEN av de andra verkade vilja vara med och kryssa. Det kunde han väl förstå, men ingen ville ens höra när han pedagogiskt förklarade lösningarna på de olika kluringarna som ställts upp. Läste de ens hans blogg? Bossen satt och undrade vad han hade gett sig in på. I Sunnersta väntade alla på sin tur och ingen ställde till med tjafs. Predikanterna han hade lyssnat på som ung pratade om vikten av att vara snäll och om hur de små barnen i andra länder hade det. Inte alls bra, hade Bossen fått veta. Men visst hade han också lämnat sina gamla Gul&Blå-jeans hos Emmaus när de var urvuxna? Jo, där kunde ingen klandra honom. Ingen tyckte illa om varken israelit eller homofil. Så gick tankarna där han satt och rörde om snabbkaffet med en skruvmejsel och väntade på att det skulle kallna. Varmt kaffe, det är för borgare och kvinnor, det. På gården kokade känslorna. Det var knappa platser de slogs om. 40 personer i en partistyrelse?! Hur en så smal elit rättvist skulle kunna föra skutan
framåt, förstod medlemmarna inte. De som var längst ifrån inval förstod det minst av alla, men många av dem som satt verkade ha förtroende för sig själva. Men det sa man inte högt.